Vackra Hem, såklart! :o)
Och så här fint blev det! :o)
Ja, jag bara säger det igen:
Har du inte varit på Vackra Hem, så gå genast dit!!!
Oavsett om du söker en present till nån, nåt vackert till ditt eget hem eller bara vill ögonshoppa och låta dig tjusas av en stunds ögonfröjd, så finner du det på Vackra Hem. Där finns verkligen nåt för alla, oavsett ålder, kön, smak eller stil. :o)
Sidensvansfest
Här har de virvlat iväg bort till andra sidan vägen. Hälften av dem sitter i rönnbärsträden och hälften flyger omkring.
Och här har en stor del av dem landat i min rönnbärsbuske. Visst är det häftigt?? De pickade i sig frysta rönnbär så det stod härliga till. :o)
Kolla vad den lilla sidensvansen jobbar -- den ser ut som en kolobri, där den försöker äta rönnbär medan den liksom "står" i luften.
Såna här underbara små saker är väl härliga guldkorn i vardagen! :o)
Bäckebostyling med små, men kära, medel
Allteftersom jag har ork, lust och inspiration, kommer små älskade och omtyckta ting upp i mitt hem. Se själva!
(Om de faller er på läppen eller ej struntar jag blankt i, för jag älskar dem å de' är ju huvudsaken.)
Skriv- och jobbhörnan i mitt sovrum börjar ta form. Här sitter jag i skumrasket, med den lilla LED-lampan jag fått av Jesper, och jobbar, surfar, skriver, mailar eller bloggar.
Själva skrivbordet har målats vitt och försetts med nya beslag. Min farfar gjorde bordet, men då hade det en spegel med lådor på varsin sida och ett litet "staket". Någon nidingsman har sedan slaktat bordet och tagit bort allt "lull-lull". Förfärligt, men jag älskar bordet som det är och har haft det sedan jag var ung. Den vita sängen som hör till den ursprungliga sovrumsmöbeln, har Märtis i sin lägenhet. Det är härligt att den finns kvar och att nån fortfarande vill ha den, tycker jag. Trots att den är på tok för kort och alldeles väldigt obekväm, menar jag. :o)
Och ovanför skrivbordet hänger nu:
En älskad akvarell, som jag köpte av en kringvandrande konstnärinna från Polen.
En blåsig höstdag ringde hon på vår dörr på Bondevägen. Jag hade inga pengar, för jag var så under isen ekonomiskt då flickorna var små, att grannarna då och då ställde nån matkasse på bron åt oss. Detta sa jag till tjejen, men hon ville ändå så gärna komma in och visa sina alster. Eftersom det var så kallt o blött ute, tyckte jag hon gärna kunde komma in och värma sig med en kopp te, medan hon visade mig sina tavlor. Hon såg hur väldigt förtjust jag blev i den här akvarellen och sa att hon ville ge mig den. Jag förstod emellertid hur förtvivlat lite pengar hon själv hade och att detta ju var hennes enda inkomstkälla, så jag ville få betala henne för den. De 150 kr den kostade, var emellertid för mycket för mig -- jag hade helt enkelt inte pengarna. Vi satt länge och pratade och hade det jättetrevligt. Hon var hjärtknipande tacksam över att ha fått vara inne i värmen en stund, och ville återigen ge mig tavlan, vilket jag ånyo tackade nej till -- det skulle inte ha känts rätt. Innan hon skulle gå, skrev hon sin adress på en lapp och sa sen på sin stapplande engelska:
- I keep for you. When you have money, you send to me. I send picture to you.
Vi utbytte alltså adresser och tyck gärna att jag var naiv, men jag hade (och har väl fortfarande) ett enormt behov av att få tro på mänsklig godhet. Det var viktigt för mig att få tro henne, då hon lovade att behålla akvarellen åt mig, tills jag lyckats få ihop pengarna. Jag lyckades efter ett tag skrapa ihop den förhållandevis lilla summan, som jag skickade till henne i ett kuvert. Och tro det eller ej, men nån vecka senare kom min akvarell med posten. Hon hade alltså hållt sitt ord och släpat denna lilla ljuva akvarell ända tillbaka till Polen. Hon trodde på mig och litade på att jag skulle skicka henne pengar, när jag fått ihop dem. Denna lilla tavla har kommit att symbolisera så mycket för mig och jag älskar den!
Ett underbart turkiskt öga, som jag köpte då vi var i Turkiet våren 2009.
En underbar och älskad Bengt Lindströmsk målning, som jag fått av en mycket kär elev, i min mentorsgrupp på Oasen.
(Jag vet inte hur han skulle känna om jag namngav honom här på bloggen, så jag låter bli. Hans lärare och kamrater känner säkert igen tavlan, och det räcker... om han inte själv kontaktar mig och ger mig lov att lägga ut hans namn, såklart.)
Den piedestal, som min farfar gjorde i samma stil som sovrumsmöbeln, har nu återfått sin ursprungliga vita färg.
(Försök bortse från symaskinen, som fortfarande står på sovrumsgolvet i väntan på att jag ska idas lägga upp fördragsgardinerna. Försök också att inte låta blicken fastna på de halvvissna blommor, som inget hellre vill än flytta tillbaka till den Spaliknande tillvaro de hade hemma hos min mamma. Otacksamma och bortskämda blomster! Jag ska köpa konstväxter!! )
Kistan, som min pappa gjorde i slöjden, då han gick i skolan. En vacker vit porslinspiedestal, som jag fått av min mamma. De vackra gardinerna, som min farmor, i början av förra seklet, skapade ända från scratch -- alltså genom att odla och sedan skörda linet... (Puh vilket jobb, va?) Den vackra vita ljuslyktan har jag fått av Märtis, och bakom gardinen döljer sig en vacker vit keramiklampa, som min mormor Gerda gjort (den syns fint utifrån).
Här har min skyddsängel hängt av sig sina vingar, eftersom hon insett att hon behöver stanna här hos mig ett gott tag.
(Om sanningen ska fram, är det Märtis som köpt dem åt mig, men jag vill gärna tänka på dem som att de tillhör min skyddsängel. Lite barnsligt, jag vet, men sån e' jag.)
Den svarta tv-bänk jag köpte på Erikshjälpen för 35 kr, är nu vit och fyller sin funktion väl. Helt okej tycker jag att det blev.
Ser väl fint ut, va? Som synes är det ingen stor väggbit kvar mellan bokhyllan och dörröppningen. Min tanke är att där så småningom ska sitta en vit 32 eller 37 tums platt-tv -- det är nämligen precis vad som får plats, men det får vänta tills de sjunkit i pris... och jag vunnit på tipset.
(Jaså, måste man spela då..? Tja, jag visste väl att de' va' nån hake..)
Nu är det glashyllor i hela övre delen av bokhyllan (fint, va?), och mina cd o dvd har fått ett helt eget litet skåp. Mycket praktiskt och prydligt, tycker jag. Föredömligt lite dammtorkning, ska jag säga.
Fint, va? Den gröna duken fick jag av mina kära föräldrar i julklapp.
Man är en kvinna, som är mycket nöjd med sitt ljusa hem.
Utsikt från mitt soffhörn... eller snarare Märtis soffhörn, för det är mest hon som brukar sitta där.
I hörnet står det vackra blombord, som min farfar gjort. Och ovanför hänger de tjusiga ljuslyktebollarna i kristall, som jag fick i julklapp ifjol av mina föräldrar. Mycket dekorativa och effektfulla! De glimmar vackert då man tänder värmeljus i dem, men är minst lika härliga att ha bara som dekorativa kristallbollar.
Precis här brukar jag sitta -- det har liksom blivit "min" plats i soffan... så detta är ur "min" synvinkel.
Fint, va?? Och jaa, man får skryta!!!
Visst är de läckra??
Här i köket har jag hängt upp den vackra ljuslykta, som jag i våras lyckades forsla hem ända ifrån Turkiet. Jag hade den i famnen nästan hela vägen och fick, på så sätt, hem den, utan att den fick en enda liten skada.
- Jaa, jag erkänner!! Orkidén är en konstväxt. Mina egna har minsann illojalt tappat alla sina knoppar och blommor, sen de flyttade hit.
Och här är vi avslutningsvis tillbaka i sovrummet...
På hyllan står en tavla, som Siri började måla en gång för massor av år sedan. Jag målade sedan klart den och sen har den liksom bara hängt med, men jag har aldrig ramat in den eller ens satt nån upphängningsanordning på baksidan av den... den har liksom bara fått stå där det funnits plats.
Bredvid den står den takskifferplatta, som Ron målade i somras.
- Den av er som kan bevisa att ni vidrört The Pencil, ska få den, skojade han -- och jag vann. På barnens farfars gamla verkstadslampa hänger det vackra kors, som jag fick av Jesper i julklapp. Och bredvid står och ligger mina, för tillfället, aktuella böcker. Som synes står där Bumps poesi och liggande, eftersom jag läser ett avsnitt i den varje kväll, är The Sheep of His Hand, som jag köpte på bokhandeln The New Dawn.
Rönnlunda gård och ett turkiskt öga
I min hall hänger nu två saker, som ger mig hemkänsla och trivsel... trygghet och en känsla av tillhörighet:
En bild av mitt barndomshem, Rönnlunda gård, som varit i familjens ägo sedan början av förra seklet, men tyvärr nu slaktats och sålts av min fars yngre syskon.
Rönnlunda gård köptes av min farfar långt innan min far föddes. FarfarOlle flyttade dit med Eva, sin första fru, som tyvärr dog i barnsäng. Han blev då ensam med sönderna Martin och Erik, av vilka den sistnämnde föddes bara nån månad före hennes död. Först flera år senare gifte farfar sig med kvinnan, som kom att bli min farmor. Av allt jag hört berättas, verkar det som att det var Eva, som var hans livs stora kärlek... jag har tyvärr inget kort på henne, så jag kan inte visa er hur vacker hon var. 
Ett av mina turkiska ögon.
Enligt turkisk tro, är detta ett skydd mot "det onda ögat". Om någon skulle vilja dig ont och tänker onda tankar om dig, skyddas du av det turkiska ögat. Detta vänder alla onda makter, tankar och vibbar tillbaka mot källan och förgör sålunda denna, istället för dig. Om du har fått ett turkiskt öga som gåva av någon, antas det förlora sin makt ifall du ger det vidare till någon annan. Ögat är personligt och skyddar personen som fått det.
Jag tror inte på ögats makt, men jag älskar dessa turkiska blå ögon, för de är så vackra. Just detta underbara öga fick jag av mina föräldrar, när de senast kom hem från Alanya. Nästa gång jag åker dit, ska jag se till att köpa fler. :o)
Ängel... krasch!
Här är bilder på hur det blev -- både före och efter kraschen. Fint, va?
Före
Precis så här var det tänkt att bli.
De söta änglarna sittande ute på glaskanten...
... d.v.s. innan den tippade. Så här var det:
När pappa hjälpt mig att borra och plugga (vilket inte alls är lätt här, för väggarna är mycket opålitliga och av varierande material och samarbetsvilja), satte jag dit konsollen och sen var det dags för glashyllan. Nu skulle jag liksom bara prova att lägga dit den -- bara checka storleken och passformen -- men så kunde jag inte låta bli att, på prov, sätta dit änglarna för att ta ett kort. Kamerans batteri var nästan dött och jag ville bara passa på att ta en bild innan solen försvann ner bakom skogen. Tanken var att snabbt knäppa bilderna och sen i lugn och ro ägna mig åt att permanent sätta fast glashyllan. Sålunda släppte jag de sittande änglarna, för att knäppa ett par bilder. Och just "ett par bilder" fick jag... innan det hördes en rejäl krasch och alltihop låg i en hög på golvet.
Tja, vad kan man göra annat än le åt sin egen dumhet..? Änglarna hade förstås fått glasbiten att tippa framåt och sålunda stjälpa hela härligheten rakt ner i golvet. Jag insåg att jag nog tagit till en lite för stor triangel -- den skulle ha varit lite mindre, för då hade änglarna suttit inne på själva konsollen, istället för ute på glaskanten. Som genom ett litet, men dock, mirakel, gick endast den ena ängeln sönder, den andra låg där, hel och gyllene, i spillrorna och splittret.
Nu var det ju trettondagsafton, så Martin hade hunnit stänga glasverkstan för dagen, men jag ville ju sätta upp hyllan och änglarna, så nu blev det till att fundera ut en ny lösning... Hur skulle jag få den hela glastriangeln att sitta kvar? Lim verkade för opålitligt. Häftmassa ännu sämre. En liten mothållsskruv eller dito spik hade varit perfekt, men när väggarna inte medger varken spik eller skruv, utan att man borrat och pluggat först, så är detta inget bra alternativ. Till sist kom jag på, att jag behövde minska glashyllan, så att den oönskade tippeffekten uteblev. Men hur gör man det, då glasverkstan stängt...? Tja, bära eller brista -- jag hämtade upp kakelskäraren och sen skred jag till verket.
Så här fint blev det. Glasbiten blev en liten aning för liten och en aning ojämn i kanten, men ängeln fick sin sittplats, så jag är jättenöjd ändå.
Nästa gång jag åker till Martin, ska jag ta med glasbiten och be honom skära till en jämn fin sådan åt mig. En sån här liten charmig konstruktion kostar nämligen inte mer än kostnaden för konsollen och ca 20-30 kr till glasmästar'n. Billigt och läckert, så visst har jag råd att köpa mig en hel, jämn o snygg glastriangel.
Jag målade skruvskallarna i konsollen vita, för då sticker de mindre i ögonen när man tittar upp på den sittande ängeln.
Den mindre av konsollerna skruvade jag upp "rätt väg" och så fick min söta lilla medeltidsinspirerade ängel en metrev att sväva omkring i. Fint, va?
Det stör mig lite att alla krokarna syns, men nu råkar det vara betongvägg, så det är inte mycket att göra åt... och de syns ju faktiskt bara på nära håll.
Tusen tack, prinsessan Märtis och prins T av Stenstaden!
Igår var mor och far, Märtis och Prins T av Stenstaden här på Trettondagsmiddag. Eftersom det var så väldigt kallt, beslöt vi att jag skulle hämta mamma och pappa, så att de slapp ha bilen stående i kylan häruppe och sedan försöka kallstarta den.
På eftermiddagen åkte jag iväg och handlade. När jag kom hem satt Märtis här och mumsade skållad mandel vid min dator, och efter en stund kom även Tobias.
Nu hade jag sån himla tur, att de skulle ned på City Gross och handla -- detta innebar att de samtidigt kunde hämta mor o far, och jag istället kunde ägna mig åt matlagningen, som tog mer tid än tänkt. Det är nämligen lite omständigare och mer tidskrävande att laga mat nu än tidigare -- detta för att jag inte har tillräckligt många kastruller ännu. Nu kunde jag i tack vare dem, i lugn och ro, stöka undan i köket och hinna få maten klar i tid. Menyn var som följer:
Kokt kyckling
Basmatiris
Currysås på grädde, vitlök, kokosmjölk och riktigt het smakrik curry
Gröna ärtor
Tomater
Rostade pinjenötter
King Fish (shiraz)
Lingonpaj under toscatäcke serverad med fluffig vaniljsås och kaffe
Ja, som ni förstår var detta lite lätt pressat med endast tre kastruller.
Hur som helst -- när de, en halvtimme senare, hämtat mina kära parenteser och de alla steg in genom dörren, var jag "i fas" och allt under kontroll.
Och vad tror ni ungdomarna gjort på City Gross mer än handlat? Ja, medan mor o far hängde av sig ute i hallen, stod Prins T och Märtis där och såg pillemariska ut.
- Säg det du! sa Tobias.
- Nä, gör det du! svarade Märta. Och bägge såg de lika hemlighetsfulla ut. Till sist räckte de fram det de hållit bakom ryggen.
- En present! sa de unisont leende.
De hade, när jag satte in pajen, uppfattat att jag inte visste hur jag skulle hålla koll på gräddningstiden, för att jag inte ägde nån äggklocka -- och så hade de köpt mig en sån.
Kolla formen!! Den är ju som en mindre version av min tevattenkokare! Läckert va?
Titta en sån snygg äggklocka jag fick av dem!!! Är den inte helt perfekt!!!
Den passar ju så himla bra i mitt kök, att man knappt tror det är sant!
Jag har sökt en snygg äggklocka, som passar in utan att vara för "påträngande" i designen. Då jag inte hittat nån, har jag som vanligt tänkt, att jag hellre är utan, än har nåt jag inte vill ha. Och så kommer de ljuvliga ungdomarna hem med en så perfekt äggklocka, att jag inte kunde ha valt en bättre själv.
Tusen, tusen tack kära ni!!!
Dessa ständiga avgöranden och beslut
Mina döttrar har genom hela sin uppväxt, sett en rätt stor kurbitsmålad furuklocka på vår köksvägg. Jag förstår, att den i deras ögon liksom "hör till" och att den måhända borde få fortsätta att göra det, även här i mitt nya hem...
Nu förhåller det sig emellertid så, att jag aldrig tyckt om den klockan -- den råkade bara följa med på köpet, då jag köpte Moraklockan till vårt nybyggda hus hemma på Bondevägen, och sen har den liksom bara hängt med. Nu känner jag, att den gjort sitt. Jag vill helt enkelt inte ha den i mitt kök, så det så. I väntan på att hitta nåt jag gillar och som jag känner passar, har jag haft en 19 kronors Ikeaklocka i plast, och det har fungerat alldeles utmärkt.
- Den kan jag ha inne på muggen sen, så att man har koll på tiden även där, har jag tänkt.
Inne på Vackra hem har jag under det gångna året, åtrått en liten grön väggklocka med rar målning på urtavlan. Den är så mycket "jag" det går att få en klocka. Tina och jag har många gånger botaniserat runt bland butikens alla vackra saker, och varenda gång har jag sagt att "den där ska jag köpa till mitt kök". Emellertid gick det som det så ofta gör: Man längtar och suktar och vill, men när det väl blir skarpt läge, så känns det inte rätt.
Häromdagen slank så jag och Tina in på Vackra hem igen. Julen var över och det var därmed riskfritt att köpa sig de saker man önskat sig. Det är hos oss en helig regel, att inte handla saker till sig själv under månaderna före jul, för nån med mindre god ekonomi, kan ju ha tvingats börja köpa sina julklappar i mycket god tid. (Eftersom jag varit den fattigaste av oss i släkt o familj, gissar jag att regeln kan ha tillkommit av hänsyn till just mig, men den lever kvar och ska därför respekteras.) Jag hade länge planerat att "i mellandagarna ska jag gå in och köpa den lilla gröna klockan", och nu skulle det alltså äntligen bli av. Vi klev in i butiken bland alla dess ljuvligheter och vackra ting. Jag fick syn på klockan... och kände mig plötsligt så väldigt osäker. Frågetecknen radade upp sig i mitt huvud.
- Blir det verkligen rätt..? Ska jag verkligen köpa just den? Blir den inte för liten? Borde jag inte tänka om? Kan jag ens se vad klockan är, på den där lilla urtavlan? Måste jag inte ha glasögon på mig för att kunna se tiden? Så kan jag ju inte ha det!! Jag måste väl kunna vimsa ut i köket och ta mig ett glas vatten mitt i natten, utan att måsta leta rätt på glasögonen för att kunna se vad klockan är.
Usch, jag är verkligen ingen lätt kund, då jag ska köpa nåt jag inte är helt säker på... Mina stackars döttrar har oändligt många gånger tvingats utstå min obeslutsamhet, då jag varit i jeansköpartagen, så de vet precis vad jag pratar om. (Jag kan förresten passa på att be er, mina kära barn, om ursäkt, för alla de provrumssituationer jag utsatt er för, och samtidigt tacka för allt ert fantastiska tålamod i dessa situationer.) Jag har så otroligt svårt att bestämma mig, när det handlar om större summor som ska spenderas på saker till mig själv. Det går liksom bara inte. Allt låser sig.
Nu hade jag emellertid den räddande ängeln, Tina, med mig. Hon formulerade i ord, exakt de osäkra frågetecken, som for runt, runt inne i mitt huvud:
- Den där passar ju inte. Den är alldeles för pyttig! sa hon resolut och jag andades ut av lättnad. Den fixering jag så länge känt när det gällde den lilla gröna skönheten, släppte och jag kände mig härligt nollställd. Nu kunde jag ju istället rikta in mig på den stora, buktiga, gräddvita, som jag länge på avstånd beundrat. Den blev det också, för den kändes helt rätt precis på en gång! Och se så perfekt den passar in i mitt ljusa nygamla hem! 
En buktig gammeldags klocka i metall. 
Stor, tydlig och charmigt skotsk. 
Ja, som genom en osynlig drivkraft, har jag valt en klocka med anknytning till Skottland. Härligt, va?
Namnet på urtavlan -- Walt R Scott -- syftar på Sir Walter Scott och Lauder är en gammal pittoresk by i Skottland. Scott var/är en av Skottlands mest kända författare och han skrev böckerna, som två av mina absoluta favofilmer är baserade på: Rob Roy (1817) och Ivanhoe (1819).
Lite för bra för att vara en slump, va? Och vem tror f.ö. på slumpen..?
Då Märta bodde i Stockholm, visade hon mig en helt underbar butik i Gamla stan -- den heter Sirlig. Varenda gång jag var nere hos henne, travade vi iväg till Sirlig för att ögonshoppa. Handla var det i princip inte tal om -- möjligen bara nån enda pytteliten grej -- för hujedamej vilka priser! Men njöt, drömde och åtrådde gjorde vi.
Så bar det sig inte bättre än att Tina och jag en gång var ute på en tröst-och-förlustar-tur. Livet hade varit lite för ovarsamt med en av oss och då behövs det positiva vibbar, vackra saker att vila ögonen på och en trösterik ljuvlig fikastund i god väns sällskap. Hon tog mig då med till en helt fantastisk butik, som var ännu ljuvligare än Sirlig i Gamla stan. Vackra ting i skön atmosfär, supertrevlig personal, en fullständigt underbar blandning av gammalt och nyproducerat. Suckande, åh-ande och men-oh-ande plockade och lyfte jag på nästan varenda sak i butiken. Vackra hem - en sån ljuvlig lokal pärla!!! Och döm om min förvåning, när jag fick veta att det var/är just den här butiken, som mina kusinbarns mor är delägare i. Nog hade jag hört talas om att Ingrid förverkligat sin dröm att starta en inredningsbutik, men var och vad butiken hette, hade jag ingen aning om. En "slump" igen..? Nej, det tror jag verkligen inte. Hur som helst, har jag nu låtit rätt många saker från Vackra hem förgylla och pryda mitt hem -- och många fler kommer det att bli. Jag säger bara:
Har ni ännu inte varit in på Vackra hem, så gå genast dit!!! Unna er en god stund i butikens avslappnade atmosfär och låt er gärna förledas att lägga en slant på nåt ljuvligt som ni känner att öga och själ mår gott av.
Jag avslutar med att förnya fjolårets nyårslöfte, vilket var att träna upp min unna-mig-själv-saker-kompetens:
Eftersom jag är så irriterande obeslutsam, då jag ska köpa saker till mig själv, är jag sannerligen ingen lätt kund. Jag är emellertid medveten om svagheten och har lovat mig själv, att, då jag inte har något smakråd med mig, försöka hålla mig till följande strategi:
Om någon expedit vill hjälpa mig, förvarnar jag genom att säga: Njae, jag har verkligen ingen aning om vad jag söker, så jag ska nog bara kika runt. Och råkar jag ändå måla in mig i ett hörn, säger jag mycket bestämt till mig själv: Walk away!!
Till den, som anfäktas av samma obeslutsamhet som jag och känner att min strategi skulle kunna vara en väg ut, säger jag: Använd mitt nyårslöfte, vet jag! It's yours if you want it! Även nyårslöften kan funka i bättre begagnade och recyclade.
Till er alla: Tusen tack för kärleksfull läsarsupport, ett gott slut och ett riktigt fint och bra 2010!
Vi ses igen i det nya året!!
Bäckeboutveckling
En älskad handmålad skärbräda i porslin, som alltid hängt framme året runt hemma hos mig.
- Det är ju sommar på bilden, så varför inte? har jag resonerat.
Mitt kök känns mer mitt, nu när den kommit fram och hängts upp.
Kokböcker!! Mina härliga Jamie Oliver-böcker!
De får mig att känna hemtrevnad och trivsel -- som om Jamie's avslappnade köksstil och förhållningssätt, via hans böcker, fortplantar sig in i mitt kök.
The Jamie Oliver, som jag burit under armen, ända ifrån Largs och hem till Sundsvall. Älsklingsbok!!
Och så här fint blev det, när sakerna kommit på plats. Lyckliga, lyckliga jag, som har ett så här vackert och härligt hem!!!
Mina kära föräldrar var här och hjälpte till -- för att få upp tavlor, behöver man nämligen borra och plugga, och då vill jag gärna ha hjälp av pappsen, för väggarna här är mycket opålitliga, ska jag säga.
Här har vi fått upp min stora fyrtavla. Ni vet -- jag och fyrar... ;o)
Och så har telefonen, som jag fick av lillebror i julklapp för några år sedan, nu hittat sin plats på en vägg helt lagom nära hallen, men också så nära sovrummet att man kan nå in till garderoberna eller till bordet framför tv:n i vardagsrummet. Det gäller att tänka till innan man placerar telefoner, tycker jag, för jag avskyr att begränsas av korta sladdar eller malplacerade telefoner. Tänk bara om det råkar ringa, då jag precis ska ut genom dörren -- ska jag då måsta ta av mig skorna och trava längst in i köket för att svara? Eller om det råkar ringa en länge saknad kompis, då jag håller på att vika undan tvätt för att jag ska få gäster om en stund. Jag kan lugnt fortsätta med tvätten, medan jag samtidigt får ägna en vänskaplig stund åt kompisen, och detta utan att känna stress över att tvingas välja. En god planering och lite lagom koll minskar stress och obehag -- åtminstone för mig. Mitt sätt att leva gör kanske inte alla andra saliga, men det funkar för mig och det räcker väl? :o)
Saker, som sätter guldkant på mitt hem
Jag har i tio år, ända sedan vi flyttade till Hagavägen, haft en takplafond i frigolit -- en slags stuckatur, som ska sitta mellan kristallkronan och taket. Det har emellertid aldrig blivit av att jag satt upp den. Den har liksom bara legat där i sin förpackning och följt med i flyttarna.
Nu har jag i alla fall fått fingrarna ur... ja, ni vet... och målat den och fått upp den på plats. Jättefint, tycker jag såklart att det blev. Och dödsenkelt!! Jag fattar inte att jag inte kommit mig för, att göra det tidigare. Vad tycks?
Försök se förbi den störande lilla detaljen, som den öppna kedjelänken utgör. Se istället den jättefina stuckaturen!! Enkel och billig, men visst ger den ett fint och gammaldags intryck?
Jag ska be far ta med en platt-tång, för själv äger jag ingen, och hjälpa mig med denna lilla, men ögonstörande, detalj. Bortsett från den lilla pyttesaken, så tycker jag dock att det blev kanonfint! Mitt kök måste vara Bosvedjans trivsammaste, så är det bara!!
Underbar och inte alls kostsam lyx, är dessa ljusmanschetter från Vackra hem. Har ni inte varit dit och botaniserat bland de bedårande, underbara saker de säljer, så vill jag varmt rekommendera er att göra det -- å det snaraste!!! De har verkligen allt och i alla prisklasser. Vill man slå på stort, finns det sånt, och har man behov av att bara få pyttelyxa lite så där i slutet av lönen, så finns det massor av sånt också. Jag säger bara: Besök Vackra hem!!!
Se så vacker min kristallkrona är, med de vackra, skira ljusmanschetterna och tomtarna. Man blir nästan andäktig!
Mitt fönster, som nu blivit riktigt juligt. Jag har lyckats laga mina glittriga gamla 3D-stjärnor (Rusta), så nu hänger de som synes där. Den vita hängande ljuslyktan, som jag älskar, har jag fått av Ewa -- min mammas sladdsyster, som för mig var den storasyster jag inte hade. Vi var nämligen nästan jämnåriga. Tyvärr dog hon 2004. Ljuslyktan är, som ni säkert förstår, efter det ännu mer värdefull för mig. Den syns emellertid mycket bättre några bilder längre ned.
Jag har nu köpt och satt upp en tredje gardinlängd, vilket gör att det känns mer ombonat. De här vita gardinerna med öglor upptill, är från Ikea och kostar bara 79 kr för två längder. Jag är otroligt nöjd med dem! De är precis lagom ljusgenomsläppliga och hindrar lagom med insyn.
Den stora vita pomlan, som hänger i rött sidenband, är den enda som idag finns kvar. Ursprungligen fanns tre, men två har tyvärr gått i kras. Jag kan dock inte låta bli att hänga upp den, för jag tycker att den är så himla fin!
Min fina, fina julblomma, som jag fick av Prins Tobias av Stenstaden. Visst är den jättefin? Den läckra zinkkrukan med snöflingor på, kommer jag såklart att ta fram varje år. Jag ska jag försöka ordna nåt fint arrangemang i den nästa år, men jag har, som bekant, inga gröna fingrar, så sannolikt kommer jag att få be Tina om hjälp.
Andra saker som jag älskar, har nu börjat titta fram ur kartonger och flyttlådor. Bland annat har mina kära änglar plockats upp. Tillåt mig presentera dem för er.
Den här stora, bedårande ängeln fick jag av Jonas Lindh, som då var mycket högt älskad måg i huset. Jag tänker varma tankar om honom, varje gång jag dammar den. Den slumrande ängeln ligger på mitt skåp året runt och är mycket omhuldad. Ve den som lyfter den!! Jag är nämligen vanvettigt rädd om den!
Denna vackra gräddfärgade madonna, köpte jag i Largs. Även den tillhör det som är s.k. no-no! hemma hos mig, för jag är jätterädd om henne. Hon är viktig för mig.
Dessa två små raringar, är egentligen inte mina -- de tillhör två av mina döttrar (vilka vet jag inte). De fick alla tre nån gång i början av 2000-talet, varsin ängel av mormor och morfar i julklapp. Endast en har vid flytten hemifrån tagit sin ängel med sig. På mitt skåp sitter de emellertid fint och pryder väl sin plats, tills nån dotter vill ha sin ängel åter.
Min Jesusfigurin är enormt vacker, tycker jag! Den är gjord av nån slags matt keramik/porslin. Jag har haft den i många, många år och min ängelsamling skulle inte kännas komplett utan den.
Den här trinda och roliga ängeln med gloria och guldlockigt hår, har jag fått av min kusin Linda. Jag tycker att den är helt bedårande! Den kompletterar min ängelsamling på ett härligt sätt och gör den allsidig. I love it!!
Den här otroligt vackra ängeln ifrån Goebel, har jag fått av lillebror Olof. Visst är hon jättefin? En av mina dyrgripar!
En takplatta av skiffer, som skotske Ron Bisset målat ett jättefint keltiskt kors på.
Ett änglahuvud, som jag fick av mina döttrar för många år sen. Det får mig alltid att tänka på filmen Phantom of the Opera, som ju är min favvofilm alla kategorier. Operahuset i filmen är smyckat med mängder av såna här små barnaänglar. Jag är helt såld på det här lilla ansiktet. Visst är det vackert???
En ängel, som jag unnade mig själv för många år sedan. Nån slags fuskporslin, men jag älskar den ändå.
En otroligt vacker fiolspelande ängel, som jag fått av mina föräldrar. Visst är den bedårande?? Tyvärr har stråken förkommit, men vad gör väl det? Den är lika intagande för det.
Den här rara lilla ängeln fick jag av Marie Sörberg, en klassmamma, då mina barn gick på Hagaskolan -- alltså för många, många år sedan. Den var en av de allra första jag fick och jag minns hur jätteglad jag blev över den söta gåvan.
Den här lilla pytteängeln är blott 6-7 cm, fast den ser större ut på bilden. Och dess dräkt är också grönare än bilden visar. Den är en av de änglar jag unnat mig själv genom åren, och jag är mycket förtjust i den.
Den här fina guldängeln i gips, fick jag av en teckenspråkselev, som jag hade i slutet av 90-talet. Hon heter Chris och gick KomVux på Timrå norra gymnasieskola, där jag jobbade på den tiden.
Den ängel som inte presenterats, ligger i skåpet i väntan på att hängas upp. Hon är nämligen en flygande ängel, som ska hänga fritt. I de här väggarna borrar man emellertid inte utan att ha en kunnig pappa närvarande, så hon får ligga där hon ligger ett tag till.
Ja, det var lite av de saker som skänker mitt hem guldkant och känsla av hemtrevnad. Några nya och många gamla. Men det är ju så jag älskar och vill ha mitt hem -- en skön blandning av gammalt och nytt.
NU är det jul!
Att baka, är liksom också ett sätt att "boa in sig" -- åtminstone för mig. Jag liksom "bakar in mig" där jag flyttat in...
Idag känner jag sålunda riktigt starkt att "här bor jag!" - något som tidigare inte känts lika tydligt. Jag har pratat om mitt hem som "lägenheten" - inte "hemma hos mig". Men nu sitter jag här i soffan, med den ljuvliga saffransdoften som fortfarande hänger kvar efter dagens bak... och jag bara njuuuuter. Här, hemma hos mig, trivs jag gott!
Några bilder på mitt allra första bak, här, hemma hos mig...
Saffransgiffel med fyllning av mandelmassa och smör. Mums!
Många gula gifflar blev det -- fyra plåtar, för att vara exakt.
Här jäser de under bakduk på plåtar i plåtstället jag fått av min kära och saknade f.d. granne Ulla Lundin.
Äggpenslade ligger raringarna här i väntan på gräddning.
Runda, fluffiga och väldoftande får de här en gyllene ton. Ugnen och jag kommer numera tämligen väl överens.
Under en vacker handduk från Indiska -- såklart!! -- ligger nu....
... smarriga, gula gifflar att njuta av.
Jag är mycket nöjd med mig själv, mitt hem och den här dagen.
Nu ska jag krypa tidigt i säng, så att jag hinner läsa en lååååång stund, innan jag somnar. :o)
Mysmiddag hos mig
Idag fick jag ett spontant infall att bjuda hem mor, far, Märta och Tobias på middag. Först då jag gjort det, slog det mig att jag ju inte har nån kastrull att koka den utlovade pastan i. Sålunda fick jag ringa mina föräldrar och be dem ta med en sådan. Knasigt kan det bli ibland, men middan blev mycket god och kvällen jättetrevlig!
Här är några bilder... 
Lövbiff, kapris, grädde, mjölk, lök, vitlök, kryddor, färsk röd chili. Mumsigt värre! 
Min fina ljuslykta, som jag är enormt förtjust i... den signalerar precis det jag ofta, ofta predikar:
En för dig själv liten och till synes obetydlig sak, kan ha stor betydelse för och inverkan på andra.
(T ex med ett leende stanna och släppa fram nån i Birstas oändliga bilköer. Ett vänligt ord till nån, som står bredvid dig på busshållplatsen. Eller att ge en oväntad komplimang till någon -- kanske t o m någon okänd, som min ICA-kassörska häromkvällen, hon var så himla snygg i håret att jag bara måste få säga det till henne... och hon blev jätteglad!!!) Min ljuslykta är alltså av spegelglas, så de enda två värmeljusen, ser ut att vara många fler än de är. 
Hoppsan -- det blev visst lite över. 
Käre far... 
... och kära mor! 
Märtas prins Tobias 
Mor och far i glatt samspråk med Tobias och Märta. 
Frusen rulltårta är rulltårta, då den är som allra godast! 
Kaffe, körsbär i choklad och mumsig rulltårta med smörkräm till På spåret. Min mamma hon kan baka kaffebröd hon...! :o)
En mycket trevlig afton, som avslutades med Kingdom of Heaven. :o)
Mitt vackra och ljuva hem
När lägenheten väl var inflyttningsklar, blev det som en slags oväntad -- och inte helt positiv -- överraskning för såväl mina föräldrar, som mig själv. Det kom på nåt sätt så plötsligt, trots att det sakta, men säkert rullat på mot sitt mål ända sedan i augusti. Och som jag längtat till den dag, då jag äntligen skulle få bo här...
Jag förstår helt att det verkar knasigt, att flytten hit kändes plötslig och på nåt märkligt sätt oväntad, men det är så det blev och var. Jag har, som vanligt, helt gått upp i det jag gjort -- anpassat mig till de förhållanden jag levde i och "boat in mig" i de rutiner som skapats hos mina föräldrar. Det är liksom mig i ett nötskal.
Nu bor jag i alla fall här i min vackra lägenhet -- om än bland ouppackade kartonger och flyttlådor -- och projektets mål har blivit verklighet. Här nedan följer ett antal bilder, som visar hur det ser ut här hemma. Jag antar att jag borde vänta med att lägga ut bilder, tills jag kommit mer i ordning, men jag vill så himla gärna visa. Jag är så nöjd, så lycklig och älskar det jag, pappa och Pär åstadkommit!
Försök alltså filtrera bort kartonger och annan röra! Försök se förbi stöket och se istället hur ljust, fint, harmoniskt och vilsamt vackert mitt hem är!
Min härliga matplats... Notera den vackra blombrädan i samma material som bänkskivan bortanför matbordet. Skärbrädan med gummifötter, som brödrosten står på, är också den i samma material.
En liten grön ljuslykta i glas, som jag fått av Oasens elever och föräldrar, pryder den vita boklisten på min köksvägg.
Den fullständigt bedårande Staffansstaken, har min pappa gjort i slöjden, då han gick i skolan. Min farmor hade den i fönstret då jag växte upp och jag minns hur fascinerad jag var av den. Numera är den min och jag bara älskar den!!!
Min härligt stora cremefärgade soffa -- lite lätt omdisponerad -- passar perfekt i mitt gräddvita vardagsrum och rymmer många sittande gäster.
De gröna höga lampfötterna från Jie, köpte jag begagnade för flera år sedan. Jätteläckra och mycket ovanliga!
Alla som känner mig väl, känner också till min vurm för speldosor. Den här ljuvliga saken, fick jag av min käre lillebror i julklapp för flera år sedan och jag älskar den!!!
Den jätteläckra chipsskålen i återvunnet glas, fick jag till sommaravslutningen av Emma och Linn Löfgren och deras föräldrar. Visst är den kanonläcker?
Urtjusig kudde från Indiska. Just nu har jag oerhört mycket saker ifrån just Indiska -- deras för säsongen gröna sortiment, har liksom passat mig perfekt!
Mitt vackra vita blombord, som jag fått av mina föräldrar. Gardinerna har min farmor gjort helt ifrån scratch -- alltså skördat linet, spunnit tråden, vävt tyget, sytt och broderat gardinerna. De är makalöst vackra!!!
Den underbara vita ljuslyktan, fick jag för många år sedan, av min älskade dotter Märta-Li. Jag är vanvettigt rädd om den!!! Är den inte vacker så säg??!!
Min läckra, vackra dörröppning, som storebror Pär designat. Visst är det snyggt?? Jag vågar slå vad om att ingen i hela världen har en likadan!
Mitt nya, vackra, gröna överkast från Indiska. Snyggt som sjutton!, eller hur?! Den förfärliga Billy-liknande hyllan ska endera bytas ut mot en vit dito, då jag får råd, eller åtminstone målas vit i väntan på att jag ska få råd.
I totally love it!!!!!!!!!
Sköna, gröna ljuslyktor... från Indiska, of course!!!
Mitt nattduksbord är en kista, som min pappa snickrade då han gick i 7:an. Han är helt otrolig med trä, min pappa!
På mitt nattduksbord ligger två böcker, som jag varvar mellan: den ena är Bumps poesi ...
och den andra är The Sheep Of His Hand, som jag köpte på The New Dawn i Greenock.
Den kära gamla Moraklockan tickar och slår precis som den ska.
I hallen är fortfarande en hel del osorterat och där står saker som väntar på att bäras ned i källarförrådet... men visst blev det kanon med skåpen, spegeldörren, hatthyllan och allt det andra..? Jag är helnöjd!!
Min vackra trymå med grön marmorskiva bryter fint mot allt det ljusa, moderna och nya. Den ger en skön blandat-känsla, tycker jag. Notera också mitt vackra, egentillverkade ljusinsläpp -- alltså, glaset ovanför dörröppningen -- och hyllan i densamma, där just nu två tomtar huserar på kökssidan om ljusinsläppet.
Mina helhöga vita Billyhyllor med glasdörrar sväljer mängder av glas, porslin och annat. Ett mycket lyckat köp!!
Ja, nu vet ni hur jag har det och då är det inte särskilt svårt att förstå varför jag är så nöjd och glad, eller hur? Ibland vill det liksom bara bli bra. ;o)
Jag släpper in ljuset
Borta är den förfulande träskivan, som satt där och hindrade ljuset från att komma in i hallen. Jag funderar hur i allsindar HSB tänkte när de byggde... Jag slår vad om att det var en karl som ritade husen.
Nu har jag emellertid korrigerat herr arkitektens misstag. Ljuset flödar in genom många fönster och reflekteras mot ljusa väggar och flera speglar. Resultatet är harmoni, ro, trivsel och lugn. Jag älskar min lägenhet!!! Jag älskar mitt hem!!!!!
Här syns texten bra, men är ändå inte alltför iögonfallande. Mycket lyckat, tycker jag!
Mitt fina ljusinsläpp
Kolla här vilket fint fönster jag gjort!! Här står det på min tavellist för att lacken ska torka, men sen ska det sättas in ovanför köksdörren som ett s.k. ljusinsläpp.
Allt som behövdes för att skapa den var en enkel glasskiva, självhäftande bokstäver, lite självhäftande bok/kartplast, en sprayflaska "frostat glas-lack" från Biltema och lite tålamod. Jag klippte helt sonika ut blommor, knoppar, remsor och mängder av blad i olika storlekar. Sen var det bara att ge sig hän åt klistrandet. Skitkul var det!! 
Texten betyder ungefär:
Dei gratia = tack vare Gud eller av Guds nåd
Non plus ultra = oöverträffad
Alltså: Tack vare Guds omtanke och försorg, blev min lägenhet så himla perfekt att den bara inte kunde ha blivit bättre hur mycket vi än hade försökt. (Eller var det kanske så att det var jag, som blev skapad så himla bra, att jag inte kunde ha blivit bättre...? ;o) )
Jag är i alla fall helnöjd med mitt fina fönster och känner mig såååå duktig som gjort det helt själv. :o)
My sweet home
Här är lite blandade bilder av mitt ljuvliga hem. Se och njut!
Här är lunchfikat framdukat till pappa och mig.
De vackra och stilrena dörrknopparna i porslin är ifrån Indiska. De blev liksom pricken över i:et i min hall -- den lilla, men viktiga detaljen, som tog udden av de stramt vita, moderna Ikeaskåpen och gav hallen en lite feminin touch.
Vit hatthylla och hängare ifrån Rusta. Fint, fint...
Mitt underbart vita kakel, som min snälle och händige pappa satt åt mig. Tack, rare pappa, för det!!!
Kolla va' snyggt! Stramt, vitt, lättstädat, läckert, modernt och vilsamt för ögat...
Fläktkåpans stålkant ger den en lite exklusiv och tuff touch, som jag gillar... och dess mjuka rundade form tar liksom udden av det stramt ståliga. Perfekt!
Vad kan man göra annat än leende sucka...?
Mina vita ugnar... Kommentarer överflödiga. :o)
Min induktionshäll, som äntligen, efter tusen sorger och bedrövelser nu sitter där den ska och fungerar skitbra!!! Vänta bara tills jag får hit mitt husgeråd!! Då ska här lagas mat!
Härlig häll med slide control -- s.k. direkt touch. Mycket användarvänlig och lätt att begripa sig på. Perfekt!!!
Min härliga matplatsvägg med sina tavel/boklister, den ljusa bänkskivan på de vita skåpen och ett kanelljus som avger sin underbara doft.
Boken på listen kom med posten i måndags. En härligt uppmuntrande vinst ifrån en utlottning i ST.
Levande ljus -- denna årstid går det åt mängder av såna hos mig. Jag har inte kunnat låta bli att elda dem, trots att vi ju stått mitt i renoveringen. Och doftljus med kanel, nejlikor o dylika dofter, är verkliga favoriter.
Timeruret på min ugn. Kan kopplas till skinktermometern eller bara användas som äggur.
Både snygg och praktisk.
Min älskade kristallkrona -- gnistrande ren och jättevacker!
På fönsterbrädan av samma material som bänkskivorna (min pappa har gjort den), har jag satt ett litet helgfynd från Fyndlagret -- 15 kronor kostade den lilla blomkrukan, i vilken jag har bespetsat mig på en liten hyacint. Hyacinter är nämligen den allra härligaste doften på hela julen. Jag älskar den doften!!
Min underbart orangea rönn utanför vardagsrumsfönstret. Jag älskar den och vill inte ta ner den, men den står mitt i det som ska bli altan nästa sommar. Jag ska kolla med nån trädgårdskunnig, ifall man inte kan flytta den och ändå få den att överleva. Annars får jag kanske bygga altanen runt den istället.
Vackert hängande handtag -- de sitter på mina sovrumsgarderober.
Min jättefina tvättmaskin kommer snart att kopplas in på sin plats i badrummet.
Den är urfin och jag blir glad varenda gång jag ser den, där den står ute i hallen. Larvigt kanske, men det bjuder jag på. Jag älskar min superfina, härliga tvättmaskin och gläds jättemycket åt den!!!
Det visade sig, att min storebror har användning för en duschhörna. Vad kunde vara bättre, när jag hade en jättefin sån som jag inte ville ha? Herrarna Melander monterade sålunda ned den av mig ratade hörnan, vilken sedan raskt forslades över till broder Pär, där den ska få göra tjänst i deras fina villabadrum. Där kommer den att passa jättebra. Det känns också bra att kunna få ge tillbaka något till storebror, som hjälpt mig så mycket under den här renoveringen. Alla nöjda, alla glada! :o)
Här kommer istället att monteras upp en glasvägg med stång för draperi. Då får jag fritt golvutrymme och badrummet blir så där härligt lättstädat som jag vill ha det. Underbart!!! Och till höger om duschen ska sedan min söta lilla tvättmaskin få stå.
Jaa, är det undra på att man längtar tills det är dags att flytta in..?
Här, Tomten, är min lista!
Tusen tack, Tomas Pålsson, för idén att lägga ut en önskelista här på bloggen! Vilken kanonbra grej!!!
Notera att jag medvetet väljer att skriva en önskelista och inte årets, eftersom jag aldrig tidigare skrivit nån. (Alla som känner mig vet att jag får ångest av julklappar och födelsedagspresenter.) Men nån gång ska va' den första, tänkte jag.
Sagt och gjort:
Kära Jultomten!
Här är min allra första önskelista!
(För visst läser väl Tomten bloggar..???) 
Underbart! Vackert! Bara vill ha!!! Ett vitt diskställ i nostalgistil. Vanvettigt vackert, eller vad tycker du, Tomten? Skulle väl vara precis hur underbart som helst i mitt vita kök? Jag hoppas du också tycker det, för jag vill jättegärna ha ett sånt!! 
En schysst gran bara måste man ju ha. Fy rackarn för de där spinkiga plastiga Rusta-granarna!
Här har jag hittat en 180 cm hög, vackert grön, jättetät, verklighetstrogen konstgjord gran. Fin va?? Emellertid klarar min börs absolut inte av de dryga 1300 kronor den kostar, så sätter jag den på listan till dig, Tomten! Okej?
Samma sak med tv-bänken. Denna är ju helt perfekt för min "tjock-TV" - vit och blott 1 m bred - och har utrymme för både video och dvd. Men priset får ju håret att rakna. Alltså önskar jag den av dig, Tomten, för din verksamhet påverkas säkert inte av finanskrisen. 
Vill ha!!!! Ett vitt tallriksställ, som också funkar som fruktfat m m. Det skulle sannerligen pryda sin plats på min bänk bortanför matbordet! Det önskar jag mig också, Tomten!!! 
En telefonsvarare!! Åh, snälla, snääääälla Tomten, ge mig en telefonsvarare! Jag har saknat min maskin, sen den gick till de sälla jaktmarkerna för nåt år sedan. Det var så trevligt att mötas av en liten skarpt lysande siffra, när man kom hem. Nån hade ringt!!! Nån hade pratat in ett meddelande!!!!!! Det var nästan som att ha ett husdjur. :o) 
Och snälla, rara Tomten, kan jag få en liten, liten, vit stereo? Jag saknar såååå möjligheten att lyssna på musik och talböcker. Min laptop har inte så bra ljud, att jag kan lyssna medan jag städar, lagar mat eller stökar därhemma. Musik får mig på så himla bra humör och talböcker är så enormt trevliga att lyssna till. Snäääälla, Tomten....?!!!!
Dynor till stolarna önskar jag mig förstås också! Mina gamla var så slitna och illa medfarna att jag kastade dem när jag flyttade. Linnefärgade eller brunbeigemelerade dynor önskar jag mig alltså! City Gross har urfina, fast de finns förstås inte på bild och affären har slut på dem. Kan Tomten möjligen hitta dem ändå? 
Och ett par riktigt lyxigt fina, varma handskar!!! Snälla Tomten, kan jag få ett par såna? Jag äger bara ett enda par handskar och de har några år på nacken, så de ser verkligen inget vidare ut... :o(
Ängeln "Courage" önskar jag mig också! Flera har sagt att den är jättelik mig och jag håller nog med dem -- hon påminner mig faktiskt lite ut om mig själv. Tycker inte du, Tomten, att en Courage-ängel som uppmuntran och inspiration vore bra att ha? 
Den här vackra underbara stegen önskar jag mig, Tomten!!! Skulle den inte vara fantastisk i mitt hem? Jag saknar ju nattduksbord, så den här vore ett kanonbra tillskott! Man kan ju ha den som piedestal också, så den är ju mycket praktisk och användbar, eller hur? Vad säger du, Tomten..? 
Vackra, skira, åtråvärda ljusmanschetter i glas!!! Snälla rara Tomten, låt mig få minst fem såna till min kristallkrona!!! De blå jag köpte tillsammans med själva kristallkronan för tolv år sedan, har successivt gått sönder en efter en, så nu droppar stearinet ner på bordet. 
En vit säng utan fotgavel. Åh, Tomten, en sån skulle jag så himla gärna vilja ha, för då kommer mitt fullkomligt underbara gröna överkast från Indiska, att se fullkomligt fantastiskt ut. Jag har ju aldrig tidigare haft ett helt nytt överkast, som jag själv fått välja, så det känns alldeles otroligt nytt, ovant och jättelyxigt! 
Sist, men absolut inte minst, Tomten, önskar jag mig den här adventsstaken! Den har jag önskat mig i över tio år, men aldrig haft råd att köpa. Den är så himla skojig, uppmuntrande och humörhöjande! Jag bara älskade den direkt då jag för första gången såg den nere på Järnia! Det var sannerligen kärlek vid första ögonkastet!!!! Den är ljuvlig!!! Snälla, Tomten, kan jag få en sån?
Tusen julklappstack på förhand från,
Åsa E Melander, Sundsvall
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jaa, det var min allra första önskelista. :o)
Då jag aldrig tidigare skrivit nån, är jag förstås lite ovan, men jag hoppas jag formulerat mig korrekt och önskat, sånt som även du, Tomten, ser som vettiga klappar.
Nu är'e snart klart!
Min matplats igen. Nu har kristallkronan kommit på plats och då känns det ännu mer "hemma".
Här är min skitläckra dörröppning in till sovrummet. Den har ledspottar i överkant, vilka kommer att belysa ett skirt vitt draperi/gardintyg. Ursnyggt!! Idén är i grunden Pärs -- jag har bara designat den. Tack käre bror för uppslaget!! Jag har den absolut snyggaste dörröppningen i nedre Norrland!!
Så här ser min fullständigt underbara och unika dörröppning in till sovrummet ut, när taklampan är släckt. Läckert va?
Mina läckra retro fönsterbrädor av marmor i det lilla vardagsrumsfönstret och i sovrummet, är nu rengjorda och åter satta på plats. Fint, va?
Och de maffiga och vackra gamla fönsterbrädorna av marmor till vardagsrumsfönstren fanns kvar -- Bosse, som ägde lägenheten från början, hade sparat dem nere i källarförrådet. Detta gjorde mig förstås jätteglad, för jag tycker verkligen att de är urtjusiga och pryder sin plats!!
Här håller pappa och Pär på med de sista listerna runt dörröppningen mellan kök och vardagsrum.
Från vardagsrummet syns mina vackra, helhöga garderobsdörrar av spegelglas.
Här syns mina härliga garderobsdörrar -- till vänster av spegelglas och till höger de gräddvita. Jag är så himla nöjd!!!!!!!
Tänk er att jag ligger och läser på min säng -- då är detta det jag ser.
Till vänster min härliga vy ut genom sovrumsfönstret. Till höger speglas det lilla vardagsrumsfönstret i mina garderobsdörrar av spegelglas. Härligt, va??!! Jag bara älskar det!!!!!!!
Snart så... :o)
I matvrån innanför köksbordet har jag satt skåp längs väggen -- de blir en fin avlastningsyta för brödrosten, brödskrinet, radion, servetter och lite annat. Ovanför har jag tänkt sätta vita tavellister -- på dessa kan jag ha vackra kokböcker, pågående akvareller och oljor (jaa, jag ska se till att få tid att måla!), ljus, foton etc.
Längst till höger har jag skapat en "glugg" under bänkskivan -- där ska jag ha min fina nya pall.
Längst ned till höger i bild syns också mitt sprillans nya element. Det gamla var chokladbrunt och jag orkade inte ens tänka på att börja skrapa och måla det. Jag unnade mig istället ett helt nytt och det känns otroligt lyxigt!!!
Nu har jag satt dit handtag på alla luckor. Visst blev det fint?
Lådorna/backarna under bänkskivan är tillfälligt borttagna, eftersom vi ska såga upp ett hål för och montera induktionshällen.
På den här diskbänken ska det bakas mycket bröd!! :o)
... och i ugnen mitt emot ska det sedan gräddas, så att härliga dofter sprider sig i huset. Ugnen levereras på tisdag 3/12, så den har jag inte på bild, men den ser i princip likadan ut som mikrougnen.
Diskbänken igen med utdragsskåpet, min fina diskmaskin och tjusiga skåpinredning.
Mikron är inkopplad och fungerar. Den är härligt stor invändigt!!!
Kvar är bara ventilationsgallret ovanför, men det får vi fixa när vi fått och installerat ugnen, för även ovanför den ska det ju sitta ett ventilationsgaller.
Mina skitläckra, ursnygga hallampor köpte mina föräldrar i mitten av 60-talet, till det nya hus min pappa just byggt åt familjen. Visst är de häftiga?? Jag bara älskar dem!!!
Ja, som ni ser så går renoveringen nu mot sitt slutskede. Snart ni, är det bara att flytta in!! :o)
Det börjar närma sig...
Rätt som det var...
... satt de alla där de skulle!!! Åtminstone nästan alla - det lilla vinställsskåpet hade, då jag knäppte kortet, ännu inte hamnat rätt, men snart kommer det att sitta som brickskåp bredvid hällen, med en högblank täcksida fram till hörnet.
Jag åkte några ärenden medan pappa och Pär grejade i lägenheten... och tro det eller ej, men när jag kom tillbaka satt överskåpen och ugnsskåpen där. Väldigt raska herrar, det där, när man ger dem fria tyglar... ;o)
Mikron är på plats och ugnen kommer till veckan.
Det börjar verkligen se ut som ett kök nu. Visst är bänkskivan okapad - den ska ju inte sticka ut så där - och visst saknas skåpluckorna och visst sitter den blå skyddsplasten kvar, men det börjar ändå kännas som att "Det här är snart mitt hem!"
Pappa och Pär kapar passlister. Pär, tyvärr, med den hälsovådliga cigarretten i mungipan. Undrar när vi ska kunna övertala/övertyga honom om att sluta röka..?
Här syns min lilla söta diskmaskin.
Blott 45 cm bred, men så rymlig ändå!
Här är min min jättelyxiga kombinationsmikro -- den har mikrofunktion, grill, vanlig ugnsfunktion och flera andra funktioner. Det kommer att komma mycket väl till pass då det ska lagas mat till flera, för min vanliga ugn är inte så stor. (De flesta inbyggnadsugnar är ju mindre än vanliga spisugnar, eftersom de ska rymmas i 60 cm breda skåp.)
Min dörrskylt är numera uppsatt på dörren.
Det känns lite mer verkligt nu när min egen dörrskylt sitter där! (Och jaa, det ska stå "familjen" för då känner jag mig mindre ensam, och så känner jag mig lite tryggare eftersom det ser ut som om vi bor flera där. Fånigt? Tja, det bjuder jag på.)
Mitt namn på min brevlåda på min dörr!!! Nu känns lägenheten verkligen som min! Varje dag då jag kommer dit (hit?) ligger en prydlig och välkomnande liten hög av post på min dörrmatta. :o)
Det närmar sig
Nu har det minsann hänt en hel del i min lägenhet! Min kamera har emellertid varit oladdad och därför har inga bilder tagits eller lagts ut här på bloggen.
However, följande skåp i köket är nu monterade och på plats:
- Lådhurtsen
- Slaskskåpet
- Det lilla utdragsskåpet
- Skåpet där hällen ska sitta
- Överskåpen ovanför kyl och frys
- Skafferiet
Dessutom är diskbänksplåten på plats -- skitbra, blev det!!! :o)
På bara några dagar har hela köket liksom exploderat! Och just idag har pappa varit särskilt effektiv! Kolla själva får ni se!! 
Här sätter pappa kaklet och snabbt går det ska ni veta!! 
Pappa sätter på traditionellt sätt med lina och resultatet blir verkligen skitbra! 
Bänkskivan som sticker ut, ska förstås inte se ut så där. Den ska kapas så att den slutar jäms med hörnet. Vi har bara lagt den på plats, medan pappa sätter den första kakelranden. 
Kolla va' snabbt de' går!!! Och SNYGGT blir de'!! 
Nu ska en vit kakel-list dit ovanför kaklet och sen ska överskåpen sättas upp.
Igår var käre far och lillebror på tippen med allt bråte, som låg här på altanen. Härligt att bli fri det innan snön kommer!! Tack snälla ni för det!! 
Här i vardagsrummet bland lister och kartonger med köksluckor, väntar skåpen som ska inrymma ugnen och mikron.
Och här....!!! :o)
Ser ni vad det är??? Ja, just det!!! Idag kom Janssons med kyl, frys, fläkt, dammsugare, diskmaskin och tvättmaskin -- och detta är alltså min Rolls Royce-frys. 
Checka vilka schyssta grejer, va!!! Jag har tveklöst Norrlands läckraste, snyggaste, bästa kyl och frys!!! Jag är såååå nöjd och lycklig för dem!!! 
Detta är en av de mycket, mycket få jag hittat som har rejält med utrymme för frukt och grönt. Istället för den sedvanliga lilla lådan längst ned i skåpet, har detta två stora sådana. Ett extra plus är den transparanta kylskåpsinredningen! Mycket sobert och snyggt, tycker jag! Nu återstår förstås att fylla dem och det lär ju kännas i plånboken... ;o)
