En liten svart katt har börjat ta för vana att komma till min altan. Ibland kommer den spatserande på fönsterblecket, när jag äter frukost eller sitter vid datorn innanför fönstret. Ibland sitter den på fönsterblecket eller räcket, när jag kommer hem. Det märks att den tycker att den faktiskt "äger" min altan. 

Den doftmärker presenningen över mina utemöbler och överdraget på min grill med en liten dusch varje gång den lämnar altanen.Kanske har någon annan katt lämnat sin doft där, så att den här kattens dito måste förstärkas..?

Det brukar även komma en grå kisse med liksom tofsar uppe på öronen, men den har jag inte sett på länge nu. Kanske sitter dess doft ändå kvar här? Eller behöver katters doft förstärkas och bekräftas vid varje besök? Jag vet inte, för jag har ingen egen katt och är inte så insatt. Jag tycker bara att de är otroligt fascinerande, vackra och härliga djur. 

 

Jag blir barnsligt förtjust varje gång jag ser katter på min altan, för jag har ju inget eget husdjur.

Det gör mig så glad, när de plötsligt passerar förbi mig på utsidan fönstret där jag sitter vid datorn. De lämnar små söta tassavtryck på fönsterblecket och det är så gulligt att jag nästan vill låta bli att torka av fönsterblecket, när jag putsar fönstren.

Ibland lägger sig kissen på en av stolarna och myser. Då smyger jag omkring här inne, så att jag inte ska skrämma honom / henne. Det känns så gott att den ligger där.

 

Dock skulle jag aldrig mata eller klappa dem, när de är på altanen. Då skulle de kanske bli förvirrade och på fullaste allvar tro att de har bytt ägare och adress. 

 

 

 

Idag satt den svarta katten och myste i solskenet på mitt fönsterbleck, när jag kom från mitt morgonpass med seniorerna på gymmet. Jag passade på att knäppa några bilder på den.  :) 

 

 

 

 

- Nej, söta lilla kisse, du bor faktiskt inte här och därför har jag aldrig klappat dig uppe på altanen -- bara när du är ute på gångvägen. 

 

 

Kissen har så himla lite kvar av sina öron, så jag gissar att den endera har slagits väldigt mycket eller att den har förfrusit öronen. Vilkendera det än är, så är det ledsamt att se. Det är en så kärvänlig och pratglad kisse. 

 

 

När det kommer folk på gångvägen brukar den lämna sin plats på fönsterblecket och med majestätiskt lugn spatsera över altanen bort till grillen, lukta lite på överdraget och sedan darra till med svansen i en doftdusch, innan den vigt skuttar upp på altanräcket. Där sitter den sedan och testar förbipasserande med lite jamande småprat. 

 

 

Idag råkade det vara jag som kom på gångvägen, så vi pratade och kelade en stund innan vi skildes åt och gick åt varsitt håll. 

Kissen är jättemysig och det är himla trevligt att den gjort sig så hemtam på min altan, men jag ska försöka ta reda på var den bor, så att jag vet till kommande iskalla vinterdagar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänk att en liten röd prick kan vara så himla rolig!  :D 

Och tänk att en katt, som jagar en liten röd prick, kan vara så himla charmig!  :D 

 

Filip och Fredrik är verkligen inte förtjusta i vinter och kyla, så det blir lite för lite motion under de kallaste månaderna. Då är det en väldig tur att Pricken finns.

 

Fille och Freddan äääääälskar nämligen Pricken. När deras känsliga öron uppfattar ljudet av knappen, som trycks in på den lilla laserpekaren, så att Pricken "vaknar", kommer de rusande för att få jaga.

Att de aldrig har lyckats fånga eller överlista Pricken, tycks inte spela någon som helst roll. De blir lika uppspelta och förtjusta varenda gång Pricken vill leka. De jagar och springer så att mattor och möbler åker. Allt för att fånga den retfulla Pricken.

Fredrik har emellertid blåsljud på hjärtat, så man får portionera hans motion med lämpor.

Pricken får sålunda leka med grabbarna korta stunder och rätt ofta istället. 

 

Siggan (Sigrid) förstår bara inte vad det är som är så roligt med den där Pricken. 

Hon placerar sig på säker höjd och avstånd ifrån grabbarna, som rusar runt i sin jakt på Pricken. 

Man kan nästan se hur hon oförstående ruskar på huvudet åt dem. 

 

För mig - murrmurr - är det emellertid lika charmigt och festligt varenda gång, att se de bastanta grabbarna bli så där kattunge-ystra och lekfulla.  :D  :D  <3 <3 <3 

 

 

Jag blev allergisk mot pälsdjur, när jag var 11 år. Då tvingades vi göra oss av med våra älskade hundar och jag tvingades också att sluta vara i stallet. Jag fortsatte rida utomhus under några år, men till slut gick inte det heller. Jag blev sjuk av alla pälsdjur - t.o.m. det som betraktas som "allergivänliga" pälsdjur.

 

Jag var ju född och uppvuxen på en bondgård, så det var en stor sorg för mig, att bli jättesjuk av vartenda gulligt, ulligt, mjukt och kärleksgivande djur. Allergin gav mig allt från svullna röda ögon och utslag till astma och nässelfeber. Så var det ända fram tills mot slutet av 2000-talet, då min äldsta dotter Märta-Li och hennes kissar bodde i Stockholm under några år. Jag medicinerade jättemycket för att kunna bo hos henne över en helg, men upptäckte så småningom, att jag successivt kunde dra ned på medicineringen. När hon flyttade tillbaka hit till Sundsvall, behövde jag bara ta den mildaste allergitabletten och ingen astmaspray alls. Varför vet jag inte säkert, men sedan jag "dammade in i väggen" i början av 2000-talet, har jag medvetet försökt att leva sundare, äta hälsosammare, ta kosttillskott (mineraler, vitaminer etc), lyssna mer till kroppen och sova mer regelbundet. Min egen teori är, att det är allt detta sammantaget, som nu visar sig som minskad allergi. 

 

Idag tar jag ingen allergimedicin alls och jag kan gosa med mina fyrbenta barnbarn, när jag träffar dem. Det enda jag inte kan göra, är att klappa dem och sedan ta mig i ögonen. I övrigt känner jag inte alls av någon som helst kattallergi längre. 

 

Min allra första kärleksrelation med en katt, var med Märta-Lis Jörgen Jönsson. Han var så vacker, ståtlig, vänlig, tålmodig och klok. Han finns alltså inte mer, men i mitt kök har jag en bild på honom. 

  

Jag blev så glad att se min katt-trappa i bruk!!! Den funkar jättebra!!!  :D  :D  :D 

 

 

 

Projekt 'Katt-trappa' kom igång efter flera veckors funderande kring olika varianter på lösning.

Kruxet har varit att få till en stabil och årstidssäker trappa, som varken tar HSB:s mark i anspråk eller skämmer så mycket att grannar reagerar. 

 

Jag hade en tanke på en enkel och 'lagom' lösning, men den låg, visade det sig, rätt långt ifrån dotterns grundidé, som jag var tveksam till om jag skulle klara att bygga. Man är ju liksom ingen snickare.  ;)

Vi enades om en variant som låg lite mitt emellan våra olika idéer. 

 

Som vanligt var det svårt att hitta en dag, då vi var lediga samtidigt och vädret var gynnsamt för trappbygge. Det fick bli så att jag byggde en dag, då jag hade möjlighet -- tyvärr jobbade hon den dagen, så hon kunde inte vara med, men det var inget att göra åt. 

 

Men... när jag stod på plats med allt byggmaterial och alla verktyg, så kände jag mig plötsligt väldigt snickarkunnig. Plötsligt kände jag att jag kanske ändå skulle klara, att bygga trappan ungefär så som hennes första idé. Fylld av tillförsikt och utrustad med pappsens skruvdragare skred jag till verket.  

 

Regnet strilade ner och rabatten utanför balkongen var hur geggig som helst - den lutar dessutom nedåt i en skarp vinkel. Blöt jord och utförslut är förstås ingen bra kombo. 

Men... mittemot finns en jättefin stenlagd uteplats, så jag valde att stå där och jobba.

Helt perfekt!!  :D  

 

 

 

Ja, ni ser själva vilka dåliga förutsättningar det var för att stå vid själva balkongen och jobba.

Den stenlagda uteplatsen var guld värd. Torr, plan och bekväm med en mur att ställa ifrån sig saker på. 

 

 

Här var själva trappan färdig och skulle sättas fast med byglar över räcket och strävor mot betongkonsollen under balkongen. 

 

 

Här hade jag fått upp trappan. Därefter gick jag på insidan och gjorde en likadan trapp där - fast såklart avsevärt mindre.

De bägge trapporna är fastsatta i varandra och har gummerade strävor - detta för att minimera risken för både stöld och vibrationer, vars ljud skulle kunna upplevas som störande av grannarna. 

 

Blomsterspaljén på insidan räcket är kvarlämnad av föregående ägare. Den ska förstås inte sitta kvar, för det är ju där kissarna ska gå in o ut på sin trappa. 

 

 

En enkel och billig konstruktion tillverkad av ströläkt (som man får gratis), två tryckimpregnerade brädor, två gummerade hakar, två hålförsedda byglar och lite trallskruv.

Kanske inte världens snyggaste eller mest fackmannamässiga utförande, men det är en funktionell katt-trappa för en mycket ringa penning.  :D 

Myslyxmiddag hos Ziri, André o kissarna med fräsch o god wok på äggnudlar, räkor, lax, vitkål, vitlök, broccoli, böngroddar, bambuskott, tomater och paprika. MUMS! 

 

Efter middan mös vi med kaffe-på-maten i varsin hörna. Och kissarna ville förstås också mysa. 

 

 

 

 

Nog är det weird hur katter väljer att ligga, eller hur..? Jag menar, det tycks inte finnas nån logik eller rim o reson i hur de väljer. Ibland ser det såklart bekvämt och skönt ut, men mååånga gånger kan man inte annat än förundras över varför de ligger där o som de ligger, då det finns massor av sköna alternativ. De verkar liksom gilla, då det är trångt och/eller obekvämt.  :D

 

Här är en blandning av bilder på både bekväma och obekväma mycket populära bumbi-liggplatser o positioner.  :D

 

Mina döttrars kissar äääälskar kartonger! De behöver inte vara ihopsatta, så att det går att leka i dem eller gå in i dem --- nej, det räcker att det är en platt bit kartong, som ligger på golvet. Då ska de absolut ligga på den. Det här tycker vi är både lustigt och udda.

 

Så såg jag det här klippet på youtube... Det visar att stora kissar visst OCKSÅ gillar kartonger!

 

Alltså, vad ÄR det med just kartonger, som gör att katter gillar dem?   :D

 

 

Ett axplock av lite gamla och nya bumbi-mys-bilder så här på morgonen får det bli, eftersom murrmurr har lite bumbisug...   :o)

 

Matte kvistade iväg upp till Sodalen, så jag fick en fin kvällsmysstund med bumbisarna!

 

 

 

Jag o Ziri har varit och handlat, så jag parkerar bilen på gården, medan vi bär in varorna.

 

Kissarna vill såklart gå ut.