Heffnersbron -- JAAA!!

I dagens ST finns en kanonbra insändare med rubriken:

Skribenten och Nackstabon, Benneth Kvarnström, föreslår i sin insändare, att bron från Skönsmon/Kuben över till Heffners/Skönsberg ska få heta Heffnersbron, och jag tycker att det är ett synnerligen bra förslag!!

Så här lyder hans insändartext i sin helhet:

Den nya bron över viken blir en fantastisk skapelse som syns vida omkring, till exempel från Nacksta.

Sundsvall är ett fint namn, som vi alla ortsbor är stolta över och gillar, därom finns inget tvivel.

Våra gäster till stan gillar också namnet.

Gamla Sandöbron står sig bra som namn med tanke på ön mellan älvbrinkarna.

Alnöbron är rätta namnet dit den går. Högakustenbron är ett namn med sting i.

Mitt förslag är Heffnersbron, med anknytning till platsens historiska betydelse för sågverken i regionen.

Heffners västra sågverk fanns till väster om nya bron norrifrån. På andra sidan om bron fanns Heffners östra sågverk.

Ett sätt är således att hedra en gammal verksamhet på platsen.

Per Fredrik Heffner hette grundaren av sågverken.

Heffners AB var bolagets namn verksam i Sköns kommun.

Under senare delen av 1800-talet in på 1930-talet pågick sågverksrörelsen.

Heffner var en driftig, arbetsam och hjälpsam person enligt uppgift. I ordet hjälpsam innefattades säkert det sociala med den tidens mått.

Jag vill således hedra alla "duktiga jobbare" från den högste chefen till den anonyma knubbpojken, i skolåldern, som tog hand om avkapet.

Nackstabon Bennert Kvarnström

Om vi bara kunde få våra lokalpolitiker att inse värdet av namnet Heffner och agera följdriktigt. Då skulle området längs vattnet få fortsätta heta just Heffners, så som det gjort i mer än 100 år -- tills för nåt år sen, vill säga, då några "förståsigpåare" fick för sig att döpa om området till Norra kajen. :(

Och brons namn -- Heffnersbron -- skulle då hedra och lyfta fram historiska fakta kring Sundsvall, vilket i sin tur ökar turistintresset och främjar besöksnäringen.

Det går att ordna, om de bara vill det!

Och det vore verkligen kanoners, eller hur? :D

2013-10-28 @ 06:35:00 Permalink Lite av varje Kommentarer (2) Trackbacks ()

Det destruktiva tidshattandet

(Bild lånad från Andromeda)

ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN reagerar någon "på högre nivå" mot den förfärliga tidsomställningen!!

Ja, jag menar den här timmen, som vi höst och vår vrider fram och tillbaka våra klockor, och skapar oreda i mångas naturliga inre klockor.

Forskning visar, att tidsomställningar medför ökade risker för vår hälsa -- bl.a. ökar hjärtinfarkterna.

Men det är inte bara vår hälsa, utan också annat, som påverkas negativt av detta hattande med dygnsrytmen. T ex kossor som väntar på mjölkning och utfodring, småbarn som inte förstår tidsomställningen, äldre som är inställda på en viss dygnsrytm, all teknik som inte hänger med i tidsomställningarna och därmed skapar frustration och problem... ja, listan är sååå lång, men jag stannar där, för ni vet säkert vad jag menar ändå.

I Ryssland kommer man från och med i höst, att sluta ställa om sina klockor -- man ska sålunda hädanefter bara ha sommartid.

Presidenten tror att beslutet kommer att ha en positiv inverkan på medborgarna, eftersom ändringar i tiden framkallar stress och hälsoproblem.

Dagbladet idag berättar om att Centerpartiets riksdagsledamot Annika Qarlsson vill få bort tidsomställningen. Hon och en partikollega fick ifjol avslag på sin motion om detta -- det här styrs, enligt avslagsmotiveringen, inte av oss, utan av EU.

Så här rapporterar Dagbladet/TT:

"Kritiserad tidsomställning

EU-beslut

Stockholm/TT

Nu råder vintertid - i natt ställdes klockorna tillbaka.

Tidsomställningen vår och höst uppfattas som jobbig av många. Vissa hävdar till och med att den tar livet av folk. Men att hoppa av tidkarusellen är svårt. Det är EU som bestämmer att vi ska ställa tillbaka klockan.

Dagisbarn som ska väckas en timme tidigare ena gången. Äldre som ligger hungriga på boenden och väntar på sin frukost andra gången. Mjölkbönder vars kor råmar missnöjt. Och forskning som visar att den här timmens hoppande fram och tillbaka mellan sommartid och normaltid orsakar stresspåslag som på kort sikt ökar risken för hjärtinfarkter och på lång sikt allmänt försämrar vår hälsa - med stora samhällskostnader som följd.

- Ta bort omställningen, säger riksdagsledamoten Annika Qarlsson (C).

Men det är lättare sagt än gjort. Det är nämligen inte vi själva som bestämmer över tiden utan EU. Så länge andra EU-länder inte ändrar uppfattning är motståndarna till tidsomställningen rökta.

Det är den något yviga tolkningen av avslaget som Annika Qarlsson och en partikollega förra året fick på en motion i ärendet. I avslagstexten stod i själva verket att frågan är reglerad på gemenskapsnivå och att den är samordnad med övriga europeiska länder.

Ställer vi oss utanför nuvarande ordning anses det bli problem bland annat med att samordna kommunikationssektorn med våra grannländer. Tåg-, färje- och flygtrafiken påverkas. De negativa hälsoeffekterna avfärdades.

Annika Qarlsson köper inte argumenten.

- EU bestämmer för att vi låter dem göra det. Så som jag tolkar det har vi en möjlighet att säga att hälsokonsekvenserna är för stora, att för många människor får problem, och att vi tycker att det väger tyngre än samordning."

Rönen om tidsomställningarna och dessas påverkan på vår hälsa, har varit många, och hittills har jag inte funnit nåt enda, som varit positivt eller som har talat för sommar/vintertid.

Här är ett par av alla dessa:

Karolinska Institutet rapporterade t.ex. redan 2008 i ett pressmeddelande, hur tidsomställningarna påverkar hälsan negativt.

"Tidsomställning påverkar

risken för hjärtinfarkt

[PRESSMEDDELANDE 2008-10-30]

Omställningen till sommartid sista söndagen i mars varje år ökar risken för hjärtinfarkt under den efterföljande veckan. I gengäld medför återgången till vintertid en riskminskning, som dock är mindre.

Det visar en ny svensk studie publicerad i den ansedda medicinska tidskriften New England Journal of Medicine.

Forskarna vid Karolinska Institutet har undersökt hur antalet hjärtinfarkter i Sverige har varierat vid sommar- och vintertidsomställningar sedan 1987.

Resultaten visar att antalet hjärtinfarkter i genomsnitt ökar med cirka fem procent under den första veckan efter omställningen till sommartid."

SVT:s nyhetssida rapporterade 2010, att forskare sa:

- Avskaffa vintertiden!

"Vår hälsa, både fysisk och psykisk, skulle förbättras kraftigt om vi hade sommartid året om.
Det skriver hälso- och klimatexperten Mayer Hillman vid University of Westminster i den ansedda tidskriften British Medical Journal.

(Publicerad 29 oktober 2010 - 06:31)

Om vi behåller sommartid året om får vi fler ljusa timmar på eftermiddagarna, då vi kan vara fysiskt aktiva, argumenterar Hillman.

I dag är det väl känt, att om vi motionerar och rör oss minst en halvtimme per dag, mår vi mycket bättre och minskar risken för olika sjukdomar. Att vara ute i dagsljus är dessutom mycket viktigt för vår mentala hälsa.

Men de korta vinterdagarna gör att vi upplever, att vi inte hinner med motion och promenader lika mycket som under sommarhalvåret, och när vi dessutom ställer om till vintertid och flyttar tillbaka klockan, försvinner ju dagsljuset ännu tidigare.

300 timmar mer per år
Mayer Hillman hänvisar till att många vetenskapliga studier visar, att människor känner sig lyckligare, mer energiska och är mindre sjuka under de längre och ljusare sommardagarna. Under vintermånaderna däremot försämras både hälsa och humör.

Skulle vi behålla sommartiden året om, ger det oss ungefär 300 timmar extra dagsljus per vuxen och år, och 200 extra timmar för barnen, som lägger sig tidigare, har Mayer Hillman räknat ut.

- Att inte ställa om till vintertid är en effektiv, praktiskt och märkvärdigt enkel åtgärd för att ge oss mer tid för fysisk aktivitet, propagerar Mayer Hillman.

Få saker kan så enkelt - och helt utan kostnad - förbättra hälsan hos nästan hela befolkningen, menar han.

Bodil Appelquist"

Tanken var, när sommartid infördes – i Sverige 1980 – att det skulle spara energi, gynna folkhälsan och förbättra trafiksäkerheten.

Frågan är om något av dessa syften egentligen uppnåtts?

Så här skriver Karl Sigfrid, M, på SvD Opinion:

"Flera länder har genomfört studier kring sambandet mellan sommartid och energiförbrukning.

Är det så att ytterligare en soltimme på eftermiddagen minskar behovet av belysning och därmed elektricitet?

USA:s infrastrukturdepartement kom 1975 fram till, att sommartiden mätt under en tvåmånadersperiod, innebar en marginell energibesparing på en procent, medan det amerikanska handelsdepartementet ett år senare, fann att energianvändningen inte minskat alls.

Mer nutida forskning från Japan och Australien har visat ungefär samma sak. I varmare länder kan energiförbrukningen rentav öka till följd av tidsomställningen, eftersom fler soltimmar på eftermiddagen innebär ett större behov av luftkonditionering.

Det tycks vara sant att trafikolyckorna blir färre, genom att det är ljust längre på kvällarna.
Å andra sidan vet vi, att mängden trafikolyckor ökar de första dagarna, efter att sommartid har införts. Det beror på, att människors inarbetade dygnsrytm tillfälligt rubbas, när de förlorar en timmes sömn. Vi får fler trötta människor på vägarna, vilket är en trafikfara.

Hälsan då? Innebär ytterligare en timmes eftermiddagssol, att vi rör oss mer och blir friskare? Det är svårt att hitta studier, som visar det.

De senaste åren, har dessutom människors sömnmönster tillskrivits allt större betydelse, och en relativt ny svensk studie visar, att antalet hjärtinfarkter ökar, när inarbetade sömnvanor rubbas.

Sammanfattningsvis kan man säga att vinsterna med sommartid och vintertid, är svåra att påvisa. De återkommande omställningskostnaderna, är däremot högst konkreta. Det mesta talar alltså för att sommartiden bör avskaffas, helst genom internationella överenskommelser. Sverige skulle här kunna ta initiativet.

KARL SIGFRID (M)

riksdagsledamot"

Ja, det verkar inte finnas mycket, som talar för detta hattande mellan sommar- och vintertid.

Själv har jag jättesvårt att ställa om. Det är samma eländiga pärs varenda höst och vår.

Jag har ända från start tyckt, att detta är vanvett och har inte trott ett dugg på argumenten, som säger att vi ska må bättre och nyttja vårt dygn bättre i och med tidsomställningarna. Nej, jag har hela tiden varit övertygad om, att detta har nåt med pengar att göra -- att det måste ligga nån slags förväntad ekonomisk vinning i detta. Frågan är bara hur väl de tycker att detta fallit ut?

Nu protesterar Centerpartiets Annika Qarlsson och försöker vinna gehör för alla negativa effekter av detta EU-påbud, och det gläder mig enormt!

Måtte fler sunda mänskor ställa sig bakom detta och stödja vårt uttåg ur detta destruktiva och skadliga tidshattande!!!

2013-10-27 @ 08:39:00 Permalink Lite av varje Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bäste Erland invigde härlig lekpark

Har ni läst i dagens ST om den nya lekparken? Om inte, så gör det!! :D :D :D

Det här grönområdet vid Sjögatan, har så länge jag minns, inte nyttjats till nånting positivt alls. Det har varit öde och inte alls inbjudit till att man stannat till där.

Men nu gör Sundsvalls kommun en trevlig satsning i Stenstan, genom att ge besökande en lekfull och rolig park att roa sig i, eller bara flanera genom, uppmuntras av och le åt.

Erland Solander, ordförande i Stadsbyggnadsnämnden, invigde själv Stenstans nya härliga lekpark utanför Kulturmagasinet.

På sitt som alltid lika lättsamma, trevliga och fina sätt, pratade han så att både barn och vuxna förstod.

- Simsalabim!!! avslutade han sitt korta invigningstal, och därefter var parken öppen för alla leksugna.

(Foto Mårten Englin)

Lekpark skapar sagor

Med orden simsalabim för lekfulla Sundsvall invigde stadsbyggnadsnämndens ordförande Erland Solander (M) den nya lekparken utanför Kulturmagasinet. Och när han klippt bandet så rusade barnen in för att få prova lekanordningarna.

Parken döptes snabbt om till sagoparken. Vilket föll sig naturligt. För alla lekanordningarna har anknytning till djur. Och det blev förstås en saga av alltihopa under invigningen. Det såg Monika Westin, lärare på Kulturskolan och ordförande i Berättarnät Sundsvall/Mitt till.

Hon samlade barnen och tillsammans skapade man en berättelse när gruppen gemensamt gick runt och provade nyheterna. Det började med ruschkanan som även är en älg. Det namn som först dök upp var Äggbert.

Sedan om det verkligen blir så återstår att se. Alla som ville kunde komma med förslag på namn som lämnades in inne i Kulturmagasinet. Därefter kommer alla djuren att få sitt eget namn. Och det var många. Nyckelpigor, myror, larver, en uggla och så vidare.

Berättelsen kommer att resultera i en liten bok som alla barn som lämnat förslag får ta del av. Boken kommer även att finnas som läsexempel på barn- och ungdomsbiblioteket.

(Foto Mårten Englin)

Själva larven fanns vid en annorlunda klätterställning där Maria Byström, 6 år och Elias Lundgren 7 år snabbt provade på. Och Elias visste genast vad han skulle vilja döpa klätterställningen till:

– Slirande ormen, sade han.

Erland Solander konstaterade under sitt korta invigningstal att detta blir en bra plats för både barn och föräldrar. Och menade att här kunde barnen göra av med lite krut.

– Det gör att vi vuxna och barn kan hamna på samma nivå ibland, sade han.

Nu var det inte bara sagoparksinvigning. Inne i Kulturmagasinet arrangerades ett öppet seminarium. Bland annat med Elin Berglund, tekn. doktor från KTH och intendent på Sundsvalls museum, som analyserar vad svenska kommuner gör för att stärka sin attraktivitet och konkurrenskraft, och vad de borde göra.

Jan-Arne Bäckström

Sånt här blir man himla lycklig och glad i magen av, eller hur??

:D :D :D :D :D :D :D :D :D

2013-10-27 @ 07:21:00 Permalink Lite av varje Kommentarer (3) Trackbacks ()

Maires cosy corner

För ett tag sen fick jag lite söta tyger av Ziri, som hon i sin tur fått av Märta...

... och av de där rosarutiga och rosiga tygerna, sydde jag vändbart örngott och påslakan till Maires säng i mitt sovrum. Det är alltså rutigt på en sida och rosablommigt på den andra. Såå sött!

Ett fluffigt mjukt täcke och en dito kudde fick jag till av det material, som blev över, då jag i somras sydde lilla brorsdotterns lapptäcke.

Så här blev Maires cosy corner! Mjukt, mysigt och rosarart, eller hur? :D

(Nu återstår bara att knåpa dit lite fler band, som ska hålla spjälskyddet upprätt, för det bågnar, och så ska det inte vara. :D )

2013-10-23 @ 07:43:00 Permalink Kära hem! Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fabian :(

Jag o mor var på Birsta en sväng igår, och när vi låg i köerna på väg därifrån, tvärnitade plötsligt en bil mitt framför mig. :(

På högra sidan om den bilen fanns inget utrymme att rädda sig undan, på vänstra sidan var den mötande filen och där fick jag möte. Bakom mig låg ett antal bilar tätt efter i kön. Bredvid mig på passagerarsätet satt mor. En svindlande tusendels sekund att besluta sig och agera.

Jag bromsade såklart så hårt jag nånsin vågade -- livrädd att bakomvarande bil skulle braka rakt in i mig -- samtidigt som jag väjde så mycket åt vänster som jag vågade och kunde, utan att komma ut i mötande körfält.

Jag lyckades undvika en direktkollision och rammade istället bilen framför mig på samma sätt som Titanic gjorde med isberget -- alltså, med en "glidning", istället för med en tvärstoppande duns. Men även en mindre kollision känns i nacke, skuldror, armar och rygg, så mamma och jag var stela och ömma efteråt.

Det går ju inte direkt fort nånstans inne på Birsta-området, för där är ju låg hastighetsgräns och utfarter åt alla håll, så där kryper man ju fram både sakta och försiktigt med ögonen öppna åt alla håll, men på den långa transportsträckan, som går bakom IKEA-huset kör man ju lite fortare, än inne på själva parkeringarna, och just bakom COOP-huset, där jag körde när det small, finns ju ingen utfart eller något annat att vara extra uppmärksam på, så jag tuffade lugnt på i ca 20-25 km/h bakom den där gröna bilen... och plötsligt stod den där bilen bara still i körfältet mitt framför mig!! Ingen normal inbromsning. Ingen blinkers. Den hade bara tvärnitat! Men varför? Inga fotgängare i närheten. Inget djur eller barn, som hoppat upp på vägen mitt framför honom. Ingen bil, som tvärnitat framför hans bil. Nej, absolut ingen som helst vettig orsak till tvärniten, alltså. Komplett oförutsägbart och utan nån som helst sund anledning.

Jag minns att jag under denna tusendelssekund hann tänka:

- Men va GÖR han????

Hade det varit vid bussgatan eller vid nån in/utfart nånstans, så hade jag haft garden uppe på ett annat sätt, men den hade vi ju passerat och inte ett levande väsen fanns längs högersidan. Här fanns sålunda ingen anledning att misstänka/tro, att bilen framför skulle behöva tvärbromsa, för det fanns ju ingenting i närheten.

Jag hade sålunda inte en chans att hinna stanna, utan tvingades istället bara försöka göra kollisionen så lindrig som möjligt.

Så här var min färdväg fram till kollisionen.

... och så här körde den gröna bilen, som plötsligt och utan synbar orsak bara tvärnitade.

Föraren hade, sa han då vi äntligen kom ikapp och hittade rätt på honom borta bland de parkerade bilarna vid ingången till COOP, plötsligt kommit på att han skulle svänga in där, och så råkade det stå en bil på väg ut (gul markering), precis där han skulle svänga in... och därför hade han tvärnitat.

Han hade helt enkelt alltför hög hastighet, för att hinna bromsa in på ett normalt sätt, så han kom för långt fram och nära den bil, som var på väg ut från parkeringsområdet.

Hade han gjort som man normalt gör -- alltså, kommit på att man ska svänga in på en parkering, och då blinka och bromsa in, för att sedan svänga av o köra dit man tänkt sig -- ja, då hade ju allt varit annorlunda.. Men den här karln tycktes inte ha en tanke på, att det fanns fler trafikanter ute, och följde därför varken trafikregler eller normalt trafikvett.

Han hade också, istället för att tvärnita, kunnat svänga in på parkeringen på dess nästa infart, som ligger bara ca 4 meter längre bort. Men nejdå, han kom bara på att "ja just ja, här skulle jag ju in" och så tvärnitade han, fast då var det för sent och han hade hunnit komma alltför långt fram och in i "korsningen", där han skulle svänga av, så infarten blockerades av en annan bil, som var på väg ut därifrån. Han hade liksom själv hamnat i vägen för den andra bilen, så när han släppt fram den andra bilen, gjorde han själv en yvig sväng in på parkeringsområdet -- först i vänstertrafik och sen över tillbaka på sin egen sida igen.

Det var vid tillfället helt tomt på bilar längs hela den yttre halvan av Coop-väggen, så han hade mycket gott om plats att stanna precis efter kollisionen. Men nejdå, han stannade inte alls -- tvärtom! Han saktade inte ens ner, utan rejsade iväg bortöver parkeringen, dit det stod en massa bilar parkerade vid ingången.

Jag rullade förbryllad efter, men det gick inte lika fort för mig, eftersom min bil betedde sig underligt och lät konstigt.

- Men varför stannar han inte? Tänker han sticka? Vad är det för fel på honom? Har han inte märkt att han orsakade en olycka? Det måste ju va' nåt fel!! sa mamma och jag till varann, medan vi rullade efter honom inöver parkeringen.

Nästan borta vid ingången hittade vi honom. Där hade han kört in mellan två parkerade bilar och kört fram till den främre rutan, så att han stod mellan de redan parkerade bilarna.

Jag körde in på rutan bakom honom och klev ur på skakande ben. Föraren hade precis klivit ur sin bil, men han bevärdigade mig inte med en blick, utan var på väg att ta något ur framsätet på sin bil och gå därifrån. Han var inte ens intresserad av vilka skador hans egen bil fått (den hade nästan inga) eller vilka min bil fått (min var okörbar efteråt).

- Hörrudu, hur tänkte du, då du fick för dig att tvärbromsa utan nån som helst anledning? Och sen stannar du inte, utan kör iväg? frågade jag upprört.

- Om du kör på mig, är det väl ditt eget fel! svarade han.

- Men du kan ju inte bara tvärnita, utan någon som helst orsak! sa jag indignerat. Så får man faktiskt inte göra!

- Ja men det stod ju en bil, där jag tänkte köra in, så vad skulle jag göra då? försvarade han sig, och tyckte att det skulle vara en fullgod förklaring till varför han tvärnitat.

- Jaha, och det stod ju plötsligt och utan förvarning en stillastående bil mitt framför mig i trafiken, så vad skulle JAG göra då? kontrade jag. Om du vill svänga, så bör du väl rimligen bromsa in och blinka, eller hur? Inte bara tvärnita, eller hur?

Eftersom vi uppenbarligen inte var överens om vem, som var skuld till kollisionen, så sa jag att vi skulle ringa polisen. Det tyckte han inte om, men jag tyckte dessutom, att det fanns mer, som talade för att vi borde ha dit polisen -- t ex att han försökt smita och att han såg opålitlig och ovårdad ut med grovporig hud, så där som man kan få av åratals hög alkoholkonsumtion, fast det sa jag förstås inte till honom.

Enligt Murphy's eländes-lag hade jag såklart nästan ingen laddning kvar i mobilens batteri, och mamma har aldrig sin mobil med sig. Mannen bar sig fortsatt konstigt åt -- han verkade vilja gå därifrån. Superstressad, skakig och vimsig försökte jag få igång mobilen och ringa 114 14. Efter en del knappande (ni vet hur det är innan man klickat igenom alla alternativ och kommit fram dit man ska) svarade en man. Jag försökte förklara situationen väldigt kort och frågade hur man skulle göra. Min tanke var att de skulle skicka en polisbil, men han svarade, att om det inte var några personskador, så brukar de inte åka ut, utan vi skulle vi fylla i våra skaderapporter och skicka in till våra respektive försäkringsbolag. Jag blev helt ställd, men jag vet ju väldigt lite om sånt här (jag har aldrig krockat), så jag tackade för informationen och la på.

Det visade sig att varken jag eller den andre föraren hade nån skaderapport i bilen.

- Jag trodde att jag hade en i handskfacket, men jag använde den nog förra gången, sa ägaren av den andra bilen.

- Va?? Vadå "förra gången"? Har du varit med om det här tidigare? frågade jag.

- Ja, men det var inne på IKEA-parkeringen och det var inte mitt fel då heller! svarade han.

Jag stod huttrande (det var jättekallt och jag hade ingen jacka), upprörd och förvirrad vid dörren till min bil och väntade, medan mamma fortsatte söka bland papperen i mitt handskfack... Under tiden stod mannen halvvägs mellan min och sin egen bil... och plötsligt sa han:

- Jaa, ni har ju rätt i att jag borde inte ha tvärbromsat och jag blinkade inte. Det har ni rätt i. Jag gjorde fel...

Jag svängde runt och tittade indignerat och förbluffat på honom.

- Hörru du, det där får du så lov att säga en gång till! Var så god och upprepa det där, så att min mamma hör det! sa jag -- och det gjorde han.

- Tack, nu har du sagt det i vittnes närvaro, sa jag. Jag önskade hett att jag hade haft mobilen laddad, så att jag hade kunnat spela in honom.

Situationen blev verkligen bara märkligare och märkligare, och jag kände mig yr och hade svårt att fokusera.

Jag använde det sista av mitt mobilbatteri till att ta bilder på hans och min bil, och skriva ner hans namn o mobilnummer, samt skicka ett meddelande till hans mobil, så att jag skulle vara säker på att ha etablerat kontakt mellan oss -- han var nämligen inte det minsta intresserad av att få mitt namn eller mitt telefonnummer, och inte antecknade han mitt registreringsnummer heller. Han hade inget som helst intresse av hur det gått för oss eller min skadade bil, utan gjorde flera gånger ansatser att gå därifrån.

Jag trodde och tyckte, att jag till slut gjort allt så rätt som det bara var möjligt.

Det är ju inte så att jag har nån direkt erfarenhet av såna här situationer och omtumlad som jag var, så kunde jag inte tänka klart.

Så försvann mannen därifrån och jag o mamma försökte köra iväg, men då gick det inte. Jag var tvungen att stanna efter en liten bit och kliva ur för att se vad som lät. Det visade sig att mitt högra framdäck var trasigt och platt, så jag fick rulla in på en ny p-ficka. Jag försökte förtvivlat komma ihåg om jag hade min mobilladdningskabel med mig eller om den var kvar på jobbet. Efter en del förvirrat letande hittade jag den i ett fack i väskan, och då kunde jag plugga i den i bilens tändaruttag och ringa efter hjälp.

Först ringde jag mitt försäkringsbolag i tanken att jag sannolikt har nån bärgarhjälp i min försäkring. Detta skulle dock kosta mig en självrisk på 1200 kr, så jag valde att försöka ordna med hjälp att byta däcket istället -- jag trodde att det skulle räcka, och jag trodde dessutom, att jag såklart hade ett sånt i bagageutrymmet...

Lillebror var lyckligtvis hemma och kom snabbt till undsättning.

Det visade sig, att min bil inte alls var utrustad med nåt extradäck, och att det skadade däcket var alldeles för skadat för att kunna räddas med nån liten pumpflaska -- det var ett stort uppskuret hål i det, och det kan ju ingen lagnings-sats i världen rå på.

Vi packade sålunda över våra saker i lillebrors bil och åkte med honom därifrån. Han skjutsade oss ner till Däckhuset, där jag har mina vinterdäck på däckhotell, och vi hade sån himla tur att där fanns folk.

Sålunda fick vi med oss mitt högra vinterdäck och åkte tillbaka ut till Birsta, där lillebror snabbt o geschwint bytte däck åt mig. Fabian gick att köra, men bara mycket långsamt och om jag undviker alla gupp -- annars skär skärmen ner i däcket.

Jag lyckades alltså få bilen med mig ifrån Birsta och slapp lämna den där över natten/helgen.

Så här sorgligt tillknycklad är Fabian. :(

Väl hemma igen skulle vi försöka berätta för pappsen om vår vådliga upplevelse. Då vi ritat o berättat klart sa han upprört:

- Men att smita från en krock är ju brottsligt!! Varför tog ni inte dit polisen?

Mamma och jag såg fånigt på varandra.

- Men vi ringde ju och han sa ju att detta inte var en sak för polisen, utan att vi skulle skriva till våra försäkringsbolag, svarade vi. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg vad jag hade berättat för polisen, som svarat. Det var så vimsigt och chockartat alltihop, och jag var så skakig och förvirrad. Förhoppningsvis spelar de in de samtal, som kommer in, så att informationen finns där ändå.

Så berättade mamma, att när hon satt i bilen och jag stod utanför o talade med föraren till den andra bilen, så hade hon tänkt:

- Usch så han ser ut... undrar just hur hans tandstatus ser ut? (Det är en sån där egenhet och "yrkesskada", som man får efter att ha arbetat ett helt liv inom psykiatrin.)

Med allt detta sammantaget, tyckte pappa bestämt, att vi skulle ringa polisen igen, så det gjorde jag.

Därefter ringde jag också 1177, för att få information om nackskador och symptom, samt få dokumenterat att vi inte mår bra efter kollisionen.

Ja, jisses, så det kan gå... och så vimsigt det kan bli. Varken mamma eller jag har ju nån erfarenhet av sånt här. Vi blev chockerade, rädda och omskakade, och var ömma, lite yra och stela hela kvällen.

Nu på morgonen är jag stel o öm, och min nacke knastrar betänkligt...

Det är tur att sånt här inte händer mig oftare än vart 38:e år -- jaa, jag tror faktiskt att det var så länge sen en sån här sak hände mig, och då var jag ju bara 15, så det var inte ens jag som körde.

2013-10-20 @ 09:54:00 Permalink Lite av varje Kommentarer (3) Trackbacks ()

Katter och deras liggplatser

Nog är det weird hur katter väljer att ligga, eller hur..? Jag menar, det tycks inte finnas nån logik eller rim o reson i hur de väljer. Ibland ser det såklart bekvämt och skönt ut, men mååånga gånger kan man inte annat än förundras över varför de ligger där o som de ligger, då det finns massor av sköna alternativ. De verkar liksom gilla, då det är trångt och/eller obekvämt. :D

Här är en blandning av bilder på både bekväma och obekväma mycket populära bumbi-liggplatser o positioner. :D

... och här några fler kisseobekvämligheter, men från youtube denna gång. Gulligt och skojigt, men fortfarande helt obegripligt. :D

2013-10-19 @ 08:50:00 Permalink Kattegori Hjärtekissar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vad är det med katter och kartonger?

Mina döttrars kissar äääälskar kartonger! De behöver inte vara ihopsatta, så att det går att leka i dem eller gå in i dem --- nej, det räcker att det är en platt bit kartong, som ligger på golvet. Då ska de absolut ligga på den. Det här tycker vi är både lustigt och udda.

Så såg jag det här klippet på youtube... Det visar att stora kissar visst OCKSÅ gillar kartonger!

Alltså, vad ÄR det med just kartonger, som gör att katter gillar dem? :D

2013-10-17 @ 06:46:14 Permalink Kattegori Hjärtekissar Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bumbi-murrmurr <3 <3 <3

När murrmurr får bumbisug... ja, då blir det kissebilder. :D

Go-Fille!!

Söt-Siggan!

Mys-Freddan!

Innan Majre kom, hade jag ofta mina döttrars kissar som bakgrundsbild på mobilen, och det var många, som reagerade på ett foto på Ziris kissar. Man menade att bilden var Photo-shoppad eller arrangerad på annat sätt. Så var det emellertid inte.

De här kissarna är precis så här samspelta och fina med varandra!!

För att visa att det faktiskt är så, publicerar jag nu några bilder av matsituationen -- de är som synes tagna vid helt olika tillfällen. Faktum är att de inte ens är tagna samma år.

Ja, det där var ett axplock av mina bumbi-mat-bilder. :D

(Jag brukar passa på att knäppa, då de får mat, för då får jag alltid med alla tre i bild samtidigt, så jag har ett antal såna bilder. *skratt*)

Som ni ser, är de här kissarna precis så sams och så snälla som jag sagt!

Och det till o med då de får "blötmat", som de ääälskar och därmed borde fightas om. :D

2013-10-14 @ 07:12:00 Permalink Kattegori Hjärtekissar Kommentarer (1) Trackbacks ()

Spa Vida Vyer på Södra berget

Mmmmmmm...! Härlig, mysig och trevlig eftermiddag och kväll med yngsta dottern!! :D

Scrolla neråt och se hur HIMLA fint o mysigt vi hade det på

Spa Vida Vyer på Södra berget!!!

Och allt detta härliga fick vi för bara 299 kr!! :D

Först är det s.k. japansk tvagning.

Man sitter på pallen och tvättar sig med de väldoftande kvalitetsprodukterna -- det är ett märke, som Vida Vyer för, och de bjuder generöst sina gäster på dessa, så man behöver inte hålla på att släpa med produkter i en egen necessär.

Det är varmt och skönt i det japanska tvättrummet, så man sitter gärna lääääänge där med sin tvättlapp och njuter av stunden.

Där finns en skön liten bastu, med fönsterväggar ut mot övriga Spa-delen.

Inne i bastun är det mörkt och fönstrn är dessutom envägs, så man känner sig inte alls iakttagen eller exponerad.

Sen kliver vi i våra tofflor och sköna morgonrockar, och går till frukt- och dryckbuffén.

Vi har bägge jäktat iväg, utan att äta något, så magarna morrar. Efter lite apelsin, olika melonsorter och ett par glas läskande måltidsdryck, är vi redo för saltvattenbad och bubbelpool.

Har ni nånsin sett något så ljuvligt? Vidöppna glasdörrar med en bedövande vacker utsikt över Sundsvall i begynnande höstskrud, och i braskaminen brinner en brasa.

Vi går bägge efter våra mobiler, för att kunna fotografera detta fantastiska och föreviga minnet av denna fina eftermiddag.

Molnen ligger lågt över stan, men man kan ändå se rätt långt.

En stor del av dessa, faktiskt rätt effektfulla, dimmoln, tycks vara ånga, som kommer från Ortvikens skorstenar.

Dismolnen glider över Alnösundet, men jag tycker att vyn över Sundsvallsfjärden är fantastisk ändå.

Här en lite västligare vy av norra Sundsvall.

Man ser vårt fina Sundsvall, ända från det omtalade och debatterade brobygget i öster (till höger i bild), till Västermalm och Alliero i väster.

Tyvärr har jag ju bara en mobilkamera och denna saknar panoramafunktion, men jag tycker ändå att bilderna förmedlar vilken enastående vy och upplevelse detta var.

Det mörknar rätt snabbt, när solen dalar bakom berget.

En liten stund senare, har dimmolnen lättat lite, så att man får en klarare vy över brobygget.

Ziri och jag ligger länge och småpratar i det varma salta vattnet... Stundvis vänder vi oss över på mage och bara njuuuter av utsikten. Vi pekar ut ställen för varandra och försöker orientera oss i denna ovana vy.

Innan vi lämnar saltvattenpoolen, passar jag på att knäppa några bilder. Jag tycker nämligen att den är så enastående vacker och effektfull med stjärnhimlen i taket, som speglar sig i vattnet.

Är det inte sagolikt, så säg!!

Det är så vackert, så jag vill bara stå där och njuuuta... liksom etsa fast det på näthinnan.

Min enkla kamera kan tyvärr inte fånga detta fantastiska på ett sätt, som återger skönhetsupplevelsen helt och fullt. Ni får själva boka tid på Vida Vyer, så kommer ni att förstå. :D

I korridorer och övriga utrymmen står vackra ljuslyktor med levande ljus, och skön avslappningsmusik ligger som en mjuk slöja över hela Spaet. Det är mycket stämningsfullt och harmoniskt.

Ziri o jag tassar förbi buffén och smaskar i oss ett par melonklyftor, innan vi går mot bubbelpoolen.

Vi fastnar emellertid på vägen, för vi hittade ytterligare en saltvattenpool och nu hade molnen lagt sig i nya formationer över stan, så vi gled ner i saltvattnet och iakttog denna nya vy en stund...

- Kolla, mamma, va läckert! Molnen är som ett lock över hamnen och vattnet! säger Ziri och jag blir lika fascinerad som hon.

Dags för en stunds riktigt skön bubbelmassage.

Efter flera timmars mysigt Spa-njut, börjar vi vara hungriga och det är dags att dra oss hemåt.

På väg ut knäpper jag några bilder av de mysiga små sittgrupper, som finns lite överallt inne Spa Vida Vyer.

Här kan man slå sig ner och bara njuuta o småprata en stund...

... med en härlig vy ut genom de stora fönstren, förstås...

... en vy över det vackert belysta utsiktstornet, som är ett karaktäristiskt riktmärke för Södra berget.

Ja, ni förstår såklart, vilken underbart skön eftermiddag och kväll vi hade. Och den fortsatte i samma mysiga anda!

Vi tog nämligen svängen förbi Curres (Sibylla) på hemvägen och köpte med oss hamburgermål hem.

De hade ett erbjudande om Super Meal med 150 g hamburgare, strips och dryck för bara 59 kr, och då passar man såklart på att unna sig.

Sålunda avslutade vi den fina myskvällen tillsammans allihop -- Ziri, André, kissarna och jag. :D

2013-10-09 @ 08:36:00 Permalink Solsken och hjärtegott Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nygräddigt Bäckebo sovgemak

Så länge jag minns, har jag önskat mig dubbla uppsättningar överkast --- så att jag kan byta, när jag behöver få lite ny harmoni och atmosfär i mitt sovrum.

Men faktum är ju, att jag inte ens ägde ett överkast, förrän jag fick ärva mitt lillebrors fina quiltade, då han och blivande svägerskan flyttade ihop och köpte gemensamägd säng. Jag minns än, hur fantastiskt och lyxigt det kändes, att kunna lägga på ett riktigt överkast, istället för en fleecefilt.

När jag sedermera köpte, renoverade och flyttade in i mitt kära Bäckebo, var jag ju självbo, istället för barnbo. Då unnade jag mig mitt allra första egenvalda överkast. Det blev såklart ett vackert grönt ifrån Indiska.

Jag minns som om det var igår, vilken fantastisk glädje jag kände, då jag för allra första gången la på det vackra överkastet.

Det var en vintermörk eftermiddag i december 2009. Min pappa och min bror hade precis ställt dit min säng (lillebrors avlagda som han köpte då han var i tonåren), och det skulle bli min allra första sovnatt i mitt nya hem.

Fortfarande stod flyttkartonger nästan överallt och det var egentligen väldigt rörigt, men jag hade bara ögon för överkastet --- jag såg bara hur ofantligt vackert det var.

Sedan har åren rullat på och mitt Bäckebo har sakta tagit form, i takt med att tid och pengar tillåtit det.

Efter flera ledonda år i den ärvda gamla sängen, hade jag så äntligen ekonomisk möjlighet, att köpa en ryggsnäll och bra säng --- här är bilden jag tog, då Schedins ställt in den i sovrummet och jag bäddat den.

Det blev så småningom en sänggavel och ett nattygsbord också, men dessa levererades lite senare än själva sängbotten. Jag tyckte dock att jag var i himmelriket och att mitt sovrum var bäst i världen!

Men.... så var mamma och jag ute o ögonshoppade nu i lördags, och gissa vad jag råkade springa på!

Jepp, ett gräddvitt överkast till ett kanonbra pris!! :D

Scrolla neråt och skåda mitt gräddljuva sovgemak!

Såååå vackert, harmoniskt gräddljuvt och vilsamt!!! :D

Nu har min överkastdröm gått i uppfyllelse!! Jag är alltså ägare av två överkast:

Ett ljuvligt ljust överkast för den mörka vinterperioden, och ett vackert grönt för de ljusa sommarmånaderna.

2013-10-01 @ 07:03:00 Permalink Kära hem! Kommentarer (0) Trackbacks ()