Ta-ra-rattará!!!!!!!!
I garderoberna på vardera sidan om hörndelen, ska jag förmodligen ställa in mina fristående trådbackssystem, för de trivs jag med och de fungerar utmärkt. I det utrymme som blir över - alltså upptill i skåpen - sätter jag nog in hyllor eller trådbackar på skenor.
Här är hallens garderober, som ännu inte fått passbitarna ditsatta mot taket... men visst blir det helt otroligt fint???!!!
Lådorna är inte blå -- det är bara skyddsplasten, som sitter kvar.
Och här håller pappa som bäst på att trixa dit passbitarna på ett så tajt sätt som möjligt, för att inga förfulande springor ska finnas.
Käre broder Pär, är hemma från Stockholm över helgen och passar på att komma och hjälpa till med lite eldragning. Bara han börjar vara färdig med kablandet, ska jag knäppa bilder och lägga ut här -- hans dragningar är hur prydliga och snygga som helst! :o)
Härnäst står nu köket på tur -- oj, va' spännande, roligt och lärorikt det ska bli!! :o)
Racerfart på Bäckebo
Här i sovrummet på "bordet", håller vi till med monterandet av stommarna och snabbt o geschwint går det när man är två. Tjopp-tjohej, så är det gjort! Lite långsammare går det förstås, när de ska sättas på plats och fixeras i rätt läge...
Pappa spikar på bakstycket på ett av hallskåpen.
Han har rätt mycket bättre precision än jag, när det gäller att spika -- i synnerhet när det man spikar ligger framför en i ansiktshöjd. Armen hamnar då i en så märkligt hög vinkel, att man smärtsamt ofta träffar fingrarna med hammaren.
Allt det här ska monteras ihop och sättas upp. Många, många skåpstommar blir det innan det är klart, men roligt, roligt är det ju också!!!
Här syns det som ska bli min tjusiga hörngarderobslösning med gräddvita dörrar.
... och här skruvar pappa ihop de bägge garderoberna på andra sidan sovrummet. De ska få fullhöjds spegelglasdörrar. Fint, va? Men själva dörrarna ska jag be lillebror Olof om hjälp att sätta dit -- jag är för kort, för svag i nyporna och ser för dåligt på nära håll, så dörrarna kommer nog säkrare på plats med hjälp av honom och pappa.
Det är viktigt att de fästs ihop tätt och att de står exakt rakt -- detta är absolut pappas grej! Jag är tyvärr varken tillräckligt noggrann eller tålmodig.
Under tiden pappa, med minutiös precision, fixerade garderoberna mot väggarna, ägnade jag istället en god stund åt kökets lådhurts. Oj, så många delar och så mycket att hålla reda på i en enkel lådhurts, säger jag bara! :o)
Nu är alla garderober ihopmonterade, så imorgon inleder vi Operation Köksskåp på allvar. :o)
Ja, vad kan man säga annat än att det är jättekul när det syns vad man gör?! Och just garderober och skåp är ju väldigt påtagliga, så snacka om att det verkligen märks vad vi gör! Skitkul!!!
Från hylla till hem
Under lite drygt en timme vandrade jag, pappa och Pär med våra vagnar mellan hyllorna på IKEA:s tag-själv-lager. Jag läste högt från plock-listan och prickade successivt av, medan Pär och pappa sökte rätt på och lastade samtliga varor på vagnarna.
Nästan 250 delar stod på plocklistan, så vi hade räknat med att det skulle ta låååång tid. Men vi gick så systematiskt och effektivt tillväga, att vi var färdiga redan efter en dryg timme. Sen återstod att ta oss igenom kassan och ordna med hemtransporten -- totalt tog detta ytterligare en timme.
Sju supertunga vagnar med kollin i otympliga format, är verkligen inte lätta att manövrera bland hyllor och, till kassan, köande kunder. En mycket tillmötesgående, hjälpsam och sympatisk ung man öppnade därför en helt egen kassa för oss, så att vi slapp stå och trängas med alla andra i kön till nån vanlig kassa. Ett nästan meterlångt kvitto och många tusenlappar senare, blev vi omhändertagna av ytterligare en sympatisk ung man: Daniel, på IKEA:s transportservice. Han berättade fascinerat, att han aldrig tidigare haft en så stor hemleverans.
Till det facila priset av 365 kr körde de hem allt detta. Är det inte urbilligt, så säg?
Jag lade emellertid på 250 kr, för de skulle ansvara för att bära in allt. Garderobstommar är nämligen oerhört tunga, jag försäkrar!!! Två mycket trevliga unga män från JetPack, levererade alltihop redan efter en dryg timme -- och de bar in varenda pinal och la dem där jag pekade. Snacka om fin service!!
Från hyllan på IKEA till Bäckebo 22, tog det alltså inte mer än knappt fyra timmar. För ett helt kök och samtliga garderober!! Otroligt, va??
Och nu återstår "bara" själva monteringen. Jag är evinnerligt tacksam, att jag har pappa och Pär till hjälp med denna, för det skulle jag bara aldrig klara själv.
Färdig!!!
Kolla in min läckra vardagsrumslampa! Under min uppväxt hängde den i vardagsrummet hos mina morföräldrar på Birfeldtsgatan i Finsta -- och nu pryder den mitt.
Min kära pappa har ägnat mycket tid åt att göra klart karmar och foder i alla dörröppningar. Kolla in hur snyggt han fått till anslutningen mellan golv, foder, karm och golvlist! Nu är det bara målningen kvar. :o)
Done!!! :o)
Nu är det gjort!!! Nu har elektrikerna varit här -- de har bytt ledningarna från källaren till den här lilla manicken.
Klockan 08:00 imorse kom de trevliga elektrikerna och redan 10:30 hade jag, enligt vad de sa,
3-fas uppdraget till min lägenhet. Snabbt och geschwint gick det!
Imorgon fredag är det nu därför dags för "Operation Kök" -- alltså, att åka på IKEA -- och plocka ihop kök, garderober och annat på vagnar och sen få det hemkört. Därefter blir det intensiv montering av skåpstommar, vill jag lova. När det är klart levererar Jansson alla mina vackra, härliga vitvaror... Nu dröjer det alltså inte länge innan jag är Bäckebobo. :o)
Bäckebopyssel
Nu har det hänt mycket här på Bäckebo 22 -- pappa har gjort massor! Själv har jag inte hunnit så himla mycket, för jag var tvungen att åka och köpa skruv, lampkontakter m.m. -- annars hade inte han kommit vidare med snickrandet. Jag har dock hunnit tapetsera ytterligare en liten del av vardagsrummet, så det går framåt om än långsamt.
Köksbordet på plats! Nu känns det som om det faktiskt kommer att bli en bostad, annars känns just det vissa dagar som väldigt avlägset... Det är också himla skönt att kunna sitta ned och fika eller äta med ett bord framför sig, istället för att ha allting på golvet eller i knät.
Pappa har satt karm och foder på dörröppningen in till sovrummet. Skitsnyggt, eller hur? Nu ska jag bara vitmåla det.
Och så har han satt foder runt ytterdörren -- tjusigt, va? Även här ska jag måla.
Också toalettdörren har fått foder, och köksöppningen har fått karm, foder och en hylla. I öppningen ovanför hyllan, ska jag sätta ett plexiglas, sedan jag vitmålat alltihop.
Så här ser öppningen ut inifrån köket. Skitläckert blir det!! Han är så himla duktig min pappa!!
Den här hyllan har han gjort av fodervirket -- det märks att min pappa är möbelsnickare, va?
Den här hyllan ska alla möjliga saker få turas om att pryda: tomtar, vackra saker av glas (jag älskar glas!), ljuslyktor, prydnadssaker, rönnbär i en liten kruka (jag älskar rönnbär också!) och mängder av andra saker.
Jag har aldrig sett en liknande lösning någonstans -- den fanns bara i min fantasi, men min pappa har ändå lyckats göra den. Jag är såååå glad över den!!!
Ta-dáá!!!
I fredags eftermiddag la Pär och jag klart golvet!! Visst är det snyggt??!! Jag är helnöjd!!!!!!
Innan Pär åkte iväg till Druidernas kvällsmöte, hann han hjälpa mig att sätta dit listen mellan rummen.
Det blev kanonbra!!! Stabilt och snyggt!! Inget gnek och ingen svikt! Helt perfekt!!!
Vi skulle ju kunna ta på oss golvläggning som extraknäck brorsan och jag! ;o)
Golvläggning
Här har jag, som synes, hunnit några längder och jag känner mig mycket, mycket duktig!
Fallande längder, precis som jag lärt mig, och mycket, mycket prydligt.... tyckte jag, alltså.
Broder Pär kom vid lunch och hjälpte mig att lägga. Då gick allt fortare och smidigare! I ett huj hade vi fått in mer än halva golvet. Det gick så snabbt, att det kändes som om vi skulle kunna hinna klart hela golvet idag...
Men så dök en felaktig golvplanka upp i högen och vi såg det inte, förrän den redan var lagd och ytterligare en rad förseglade den i sitt läge. Jag visste inte helt säkert hur man tar isär den här typen av golv, så jag slog Torbjörn en signal uppe på Bydalens Golv. Han var tyvärr bortrest, så jag fick numret till Mattias - deras golvläggare - istället. Jag ringde honom och fick veta, att de precis då var på väg från Kovland efter avslutat värv, så de kunde titta förbi mig och se om de kunde hjälpa mig lösa problemet. Jag blev mycket glad och lättad över att allt löste sig så lätt. Medan vi väntade på dem, mumsade Pär och jag på pizzan, som han varit ner o köpt på Cleopatra.
Så kom de två mycket trevliga golvläggarna. De kikade på golvet, sen tog det bara nån minut innan den felaktiga brädan var borttagen. Oj, så geschwint det går, när proffsen gör det. :o)
Sen frågade de försynt, ifall jag skulle ville ha några tips och råd. Självfallet tackade jag JA, för golvläggning är ju verkligen inte det jag är bäst på här i världen... och då fick jag veta följande:
1. Jag hade lagt golvet åt fel håll.
Man ska inte lägga verktyget mot den platta kanten och slå ihop brädorna, utan man ska slå mot den tunna läppen som står ut (den vänstra av profilerna på bilden nedan). Jag förtydligar: Man ska inte slå mot "hon-brädan" (höger), utan mot "han-brädan" (vänster). Annars riskerar man att slå sönder brädorna i kanten.
Jag hade aldrig ens i min vildaste fantasi trott, att man skulle slå på den veka lilla läppen som står ut längs långsidan av golvbrädan -- det verkar ju liksom vara den allra vekaste delen av golvbrädan, som ju skulle kunna gå sönder utan mycket våld alls... och ack så fel jag hade.
2. Jag hade lagt golvet med på tok för kort avstånd mellan skarvarna.
Så som jag lagt det, riskerade golvet, att med tiden spricka isär i skarvarna. Det ska visst finnas nån anvisning, som talar om att man rekommenderar minst 30 cm - gärna mer! - mellan skarvarna. Någon sån har jag förstås varken sett eller läst.
Så som mina skarvar ser ut på bilden här nedanför -- prydligt förskjutna från bräda till bräda med bara drygt 15 centimeters mellanrum -- ska det alltså inte se ut. Golvet ska allra helst läggas precis som vi lade köksgolvet -- de ska alltså saxas ungefär som tegelstenar. Då blir det ett stadigt och starkt golv, som ligger där man la det utan att skarvarna glesnar med tiden eller golvet blir knäppigt och knakigt.
Golvläggarna var mycket uppmuntrande och vänliga, när de rekommenderade att jag skulle tar isär hela golvet och vända det åt andra hållet. Det skulle då bli mycket, mycket lättare att lägga den sista biten, lovade de.
Jag började nästan gråta. Ta isär det!! Men alla småbitar - allt jag kapat!! Hur skulle jag nånsin få ihop allt igen - och spegelvänt!!!??? Det blev bara för mycket.
- Vad kostar det att leja er för att lägga in det? frågade jag uppgivet, för då kände jag att detta skulle jag aldrig gå iland med.
Och vad gjorde de snälla golvläggarmänniskorna då, tror ni?
- Vi kan göra så här att vi tar isär golvet och sorterar det åt dig, föreslog de vänligt. Då kommer det att gå mycket lättare för dig att få ihop det igen.
Handfallen och förstummad stod jag sen och såg hur de lätt och snabbt plockade isär allt jag slitit med sen klockan 8 imorse. De förstod förmodligen hur förtvivlad och uppgiven jag kände mig -- helt säkert insåg de också, att jag nog inte skulle komma att klara detta. Sålunda lade de, utan att fråga eller kommentera, ihop rad efter rad och inom femton minuter låg alla brädorna på plats igen -- spegelvänt och med en halvmeter mellan skarvarna. En kvart var allt det tog, när proffsen gjorde det!! (Oj, en sån amatör man är, va!)
Jag var så lättad och lycklig att jag nästan grät. Nu var jag ju back-on-track och det hela kändes plötsligt görligt igen. Detta skulle jag klara!! Detta skulle gå!!! Yippie!!
Här sorteras det raskt och geschwint, bitar skickas kors och tvärs över rummet och allt går i ett fasligt huj.
Det är alltså så här golvet ska se ut!
Så här ska skarvarna vara -- en bra bit ifrån varandra!
Ja, vad kan man säga? Jag behöver åka upp och hämta en rulle golvpapp och ett paket till av golvbrädorna, för jag har råkat få lite för lite. Samtidigt tänker jag köpa nåt gott att ge till herrarna, som så vänligt och chevalereskt hjälpte mig. Så snälla, hjälpsamma och lyhörda karlar har jag sällan mött i mitt liv!
Tusen, tusen tack snälla ni för hjälpen!!!
A little bit more
Nu har jag påbörjat tapetseringen av vardagsrummet. Jag började här vid fönstret -- klurigt vid rören! - men hann inte längre innan dagsljuset tog slut och då var det bara att avsluta, för jag har ju ingen lampa där.
Den här dörröppningen ska jag lämna öppen ända upp till taket. Bara vita lister som kläder in dörröppningen och en liten kornischliknande anordning längst upp mot taket.
I den kornischanordningen ska jag gömma en tunn draperiskena och några ledspottar med varmgult ljus. Som avskärmande draperi ska jag ha en tunn, skir, vit textil och spottarna kommer att lysa ner på denna.
Snyggt, udda och läckert, tror jag att det kommer att bli. :o)
Så här ser mitt vardagsrum ut idag. Lite rörigt, men det är en välstrukturerad röra. :o)
Täckpappen är borta, tapetvåderna står tillskurna och väntar längs ena väggen och ska strax sättas upp, diskbänken vilar vid fönstret i väntan på att få bli återmonterad i köket och alla målade lister ligger längs väggen tills alla tapeter är satta. Sist ska parkettgolvet göras rent och få en glansyta pålagt.
Här vid snickarbänken satt Linda och jag idag och lunchmyste med varsin kartong sushi. Vi liksom "provsatt" köket och det kändes riktigt bra, trots att köket inte ens är halvklart och det ekar där p.g.a. bristen på textilier och möbler. Det känns dock att köket kommer att bli väldigt ljust och trivsamt. Jag bara vet att jag kommer att älska att sitta där, när det är klart!!! Jag känner också att jag kommer att trivas så himla, himla bra i min ljusa härliga lägenhet!!
Och nu är det dags att krypa i säng. Jag har pass imorgon bitti och behöver sova o samla kraft så mycket det går, för jag har lite feber och ont i halsen. Sömnen läker -- alltså, nattinatti!
Nästan vitt nu...
Idag har jag haft en liten sovmorgon, för jag var borta igår kväll, så det blev lite sent innan jag lyckades komma i säng. Det var Alliansgruppmöte i Stadshuset, vilket inleddes med buffé nere på Stadshusverandan -- lyxigt, jättegott och supertrevligt! Efteråt kallades vi alla till samling i stora Spegelsalen -- för fotografering!! De flesta hade tydligen inte fått, eller missat, informationen om detta, så vi var lite överraskade. (Hade man vetat, så hade man ju fixat till sig i håret - vilket man nu inte gjort.) Det visade sig att de mängder av gruppfoton vi tog, är de som ska pryda alla stans bussar inför valet 2010 -- Alliansen har nämligen köpt upp samtliga bussreklamplatser veckorna före valet. När ni i augusti nästa år ligger i en bilkö, kommer ni alltså att se alla oss i Alliansen le mot er - how about that? :o)
Och så lite Bäckebonytt:
Som sagt: tapetseringen går låååååångsamt framåt och jag är verkligen ingen målare, så det blir lite hipp-som-happ, men jag har klarat det själv och gjort det helt på egen hand. Mycket stolt över min bedrift, är jag också! :o)
Nu är det bara några våder kvar i sovrummet och sen ska det fina golvet läggas. Jag hade trott att jag skulle ha hunnit lägga det vid det här laget, men så har det alltså inte blivit.
Men ljust, vitt och fint blir det - tycker ni inte? 
Tänk er gröna gardiner ifrån Indiska, gröna kuddar i samma serie och ett cremefärgat lappöverkast!!
Eller ska jag ha det underbart gröna lappöverkastet från Indiska, vita spetsgardiner och vita Indiskakuddar istället..? Eller ska jag kanske ha grönt överkast, gröna kuddar och vita spetsgardiner..? Eller vitt överkast, vita kuddar och gröna gardiner?
Äh, jag kan bara inte bestämma mig -- och det är väl jag i ett nötskal, eller hur? Jag har emellertid i hela mitt vuxna liv önskat mig ett sovrum med kuddar och överkast ifrån Indiska, så det tänker jag min själ skaffa mig också - vad eller när det blir, får vi se. Det är ju skönt att ha drömmar och mål kvar också, eller hur? 
Lite skillnad på det här rummet idag och som det såg ut för några veckor sen, eller hur? :o)
Och nu får jag så lov och rotera, så att de sista våderna blir satta och sovrummet klart. Jag är nämligen så sugen på att få komma igång med inläggningen av det vackra golvet -- ju mer jag tittar på de brädor jag lagt ut, desto finare blir det. Alltså - skutt in i duschen!
De små detaljerna...
Ni kanske tycker det är fånigt och onödigt, men för mig kändes detta viktigt. Detta gamla, spruckna, nikotinmissfärgade, smutsiga handtag och vred är nu borta...
... och istället sitter där det här!!! Snyggt, rent, fräscht och prydligt!
Som sagt, också de små, små detaljerna är viktiga -- de är ju en del av helheten. :o)
Sakta, men säkert... och PLÖTSLIGT!
Ja, nu när mamma och pappa är i Turkiet, så blir det mycket småpyssel och ensamgöra i lägenhetsrenoveringen. Ni vet, såna saker som tar massor av tid, men egentligen inte syns att de blivit gjorda.
Sånt här till exempel! Alltså, slipa och måla de gamla golvlisterna, så att de blir vita och fräscha. Jag har förstås - vilket jag visat här - tapetserat, men det har verkligen suttit som i tjära... Jag har knappt hunnit nånstans alls med det.
Se själva! Den lilla biten från hörnet till fönstret, är allt jag hunnit de senaste dagarna.
Varför? Jo, lejonparten av min tid, har gått åt till att försöka lösa el-eländet och alla dess följdproblem.
De senaste veckorna, har jag nämligen ägnat enorma mängder tid åt att försöka hitta vitvaror, som inte drar för många kilowatt -- till råga på allt har jag fått åka på IKEA si-så-där ett tiotal gånger, för att checka ifall de vitvaror jag för dagen funnit, går att montera in i deras skåp.
Det här är alltså boven i dramat! En 1-fas elcentral!!! I ett område som drog om elen 2006.
Jag trodde inte mina öron, när jag fick veta hur det var. Jag blev så besviken, så indignerad, så ledsen, så bestört och så upprörd!! Och ingen gav mig nåt hopp! Nej, detta var ett faktum som jag, enligt dem, måste acceptera.
- Så här är det och så här ska det vara, sa förståsigpåarna och bestämmarna i området med emfas.
- Det är inte möjligt!!! tänkte jag indignerat.
Men nähä då - detta overkliga och anmärkningsvärda, var absolut verklighet och sannerligen inget missförstånd.
- Men vem vill köpa en lägenhet, som man inte kan renovera köket i?
Och jag håller helt med dem!!
Jag har hamnat i en mardröm, och min kära familj försöker hjälpa mig så mycket de bara kan.
Efter en lång tids gråt, sorg och bearbetande av detta sorgliga faktum, har jag kommit fram till att jag faktiskt hellre säljer lägenheten och köper ett nytt boende någon annanstans.
Nu gick det emellertid aldrig så långt... situationen hamnade, av okänd anledning, aldrig på sin spets.
- Tja, du kan välja precis vilka vitvaror du vill. Vill du ha 3-fas, så drar vi upp det till dig!
Jag blev sååå paff och förstod ingenting. Vadå 3-fas?
I mitt huvud snurrade hundra frågor, men hur mycket jag än undrade och förvånades, så valde jag att svälja mina frågor.
Den upprymda lycka och arbetsglädje jag kände i början, försvann både plötsligt och sorgligt.
Och detta, mina vänner, var lille Davids seger över Goliat!!!!
Jag är kvinna, alltså kan jag!
Idag har jag för första gången i livet satt tapeter helt själv. Nästan halva sovrummet är gräddvitt! Jag är förstås ingen målare, men jag tycker att jag lyckades jättebra ändå. Jag är oerhört stolt över mig själv, ska jag säga! :o) Se bara så fint det blev!! 
En vägg i sovrummet är nu tapetserad med min vackra gräddvita tapet. Det var så långt jag hann den första tapetseringskvällen. Rummet kommer verkligen att bli jättefint med det fina trägolvet till. :o)
Här lyser den nya utomhusbelysningen milt på den nymålade väggen. Det kommer att bli kanonmysigt att spendera sensommarkvällar på altanen, i skenet av levande ljus i lyktor och de här milda belysningarna. 
Som synes var väggen i rejält behov av målning. Till höger i bild är grannens omålade vägg -- tämligen torr och solblekt, eller hur?
Tja, det var ungefär så långt jag kom idag... :o)
Det börjar närma sig tapetsering
Nu har mor och far rest iväg till Turkiet för en välförtjänt solsemester. Pappa har slitit med mig och broder Pär i lägenheten, och mamma har skött hela markservicen med allt vad det innebär - hon har dessutom fått klara allt det praktiska själv och vara ensam under tiden pappa jobbat med min renovering. Inte särskilt skojigt, men hon har stoiskt, med ett leende och en nygräddad sockerkaka, accepterat detta.
I skrivande stund sitter de förmodligen i Alanya på sin balkong och dricker morgonkaffe. Som sagt: De' ä'rom mycke' väl unt'!
Själv har jag börjat räkna ner inför den stundande tapetseringen. Nu är
- det gamla köksskåpen utrivna
- de gamla dörrfodren och karmarna borta
- de gamla garderoberna borta
- de gamla tapeterna nedtagna
- allt nikotin- och tjärskadat i lägenheten skurat i härför avsett starkt rengöringsmedel
- kökselementet borttaget och ett nytt beställt
- golvbeklädnaden utsliten ur kök och hall
- väggarna spacklade och slipade
- taken målade
- väven satt och målad i kök och hall
- fönster och element målade
- de gamla golvlisterna slipade inför kommande vitmålning
- golvet inlagt i kök och hall
- uttag och belysning uppsatt ute på altanen
- kablar och uttag planerade och satta på strategiska ställen i köket
- uppmatningen av starkare el förberedd
- toalettdörren och övriga snickerier vitmålade
- många vändor körda till tippen med skåp, garderober och annat bråte (Tack lillebror för det! Kärlek!!)
... Vad mer..? Joo, det såklart!!! Se här! 
Mattan i sovrummet är för grundligt klistrad för att kunna tas bort; den sitter som bara den och går i små, små bitar när man försöker ta bort den. Jag valde därför att låta den ligga kvar. Den kommer att fungera som stegljudsdämpande material till det trägolv jag ska lägga in. Den luktade emellertid mycket starkt av rök, så jag kapslade in röklukten genom att rolla den i en oljebaserad färg. Simsalabim så var röklukten borta!!! 
Sovrummet med gamla nikotingula tapeter..... och här sen jag tagit ner dessa.
Och här är alltså de gamla 70-talsgröna tapeterna och mitt nyrollade ljusa golv.
Nästa steg är nu tapetseringen av sovrum och vardagsrum. Idag (söndag) ska jag dock göra och träna in mitt seniorpass, vars terminsstart är på onsdag morgon. Någon renovering idag blir det alltså inte.
Jag ska emellertid åka dit ikväll och ta ett par bilder på den nymålade väggen och min fulsnygga nyinköpta utomhusbelysning. Käre broder Pär har satt upp dessa åt mig: 
... och jag vill ju visa hur snyggt det blivit sedan de vita kablarna och väggen blivit uppfräschade och brunmålade, och så måste det ju vara lite halvmörkt för att det ska synas hur de ser ut när de är tända.
Men nu ska jag skutta in i duschen och sen ta itu med musik och koreografi till mitt pass. Ordning och reda!! ;o)
Nu har vi hunnit långt!
Tadaaa!!! 
Kolla!!! Nytt golv!!! 
Ett sprillans nytt ALLOC-golv från Bydalens Golv -- är det inte snyggt så säg!!! Torbjörn var jätteschysst och körde hem golvet till mig, för hur i allsindar skulle jag få in det i lilla Majken. Det kallar jag service!!!! 
Det gick snabbt och lätt att lägga, så några golvläggarbilder hanns tyvärr inte med.
Nu vill jag genom några "före-efter-bilder" få påminna er om hur det såg ut innan. 
Man kan knappt tro att det är samma hall, eller hur? Jag ska förstås också ha garderober längst in i hallen (det är därför där är omålat), men det kommer att bli två fullhöga, vita Ikeagarderober istället. Förmodligen blir det åtminstone en med fullhög spegelglasdörr, vi får se... :o)
Lite skillnad, va? Det chokladbruna elementet har jag helt givit upp -- istället för att försöka skrapa och måla det, har jag beställt ett helt nytt. 
Från allmogeblått till tonad vit. Fräscht och ljust!
Allt arbete med lägenheten har gått så himla fort -- det är otroligt! Jag kan knappt fatta att det bara är tre veckor sedan vi började renovera. Torsdag den 20:e augusti var vår allra första renoveringsdag och idag är det bara den 10:e september. Och se bara så långt vi hunnit!!!
På min "to-do-list" medan mor och far är i Turkiet, är nu följande:
- tapetsera sovrummet
- tapetsera vardagsrummet
- göra rent parkettgolvet i vardagsrummet
- lägga golvet i sovrummet
- slipa och måla de gamla golvlisterna till sovrummet och vardagsrummet (de är både i gott skick och färdigkapade, så det finns absolut ingen anledning att köpa nya)
- måla den bruna panelen utomhus - den behöver få lite skyddande färg (de vita kablarna till belysningarna blir ju då också bruna och blir förstås då mindre iögonfallande)
Och sen när mor och far kommer hem, så är det dags att sätta in köket... och sen är det dags för "tak-lags-fest" -- d.v.s. stor fest för alla som varit med och hjälpt till.
Därefter är det bara att bo och njuuuta. Detta med lägenheten är den största egotrippen i mitt liv och den tänker jag njuta av i många, många år... för det tycker jag att jag förtjänar!! :o)
Bäckebonytt
Jag har inte lagt ut några bilder av renoveringen på ett tag och det har flera orsaker, men den tyngsta är nog allt elände som HSB förorsakat mig. Det som var mitt once-in-a-lifetime-drömprojekt och precis hur roligt som helst, blev efter blott ett par veckor en ren mardröm, i vilken jag fortfarande, lätt bedövad, lever.... jag orkar emellertid inte gå in på detaljerna här och nu. Till veckan ska jag få svar på en del frågor och därefter lovar jag att utveckla ämnet lite närmare.......... För dagen nöjer jag mig med att lägga ut bilder på hur långt renoveringen kommit. Håll till godo. 
Här klängde tidigare en stor buske, som ni längst ned till höger, nu bara ser stubben av. Busken har, som synes, förstört insynsskyddet rätt rejält. Jag har emellertid planerat att bygga ny altan nästa år och då förstås också säga till om ett nytt skydd.
Pappa hade ett suveränt rengöringsmedel avsett för trätrall och utomhussnickerier. Detta använde han på det här smutsiga och halvmurkna insynsskyddet, så det blev vitt och ganska fint igen. Tyvärr är det lite murket nedtill, så det kommer ändå att bytas ut, men tills dess ser det ändå mycket, mycket finare ut och jag slipper skämmas för att det ser ratigt ut.
Här ligger hela stora busken. Den vänlige Peter, som är fastighetsskötare i området, uppmanade mig att lägga ut hela busken på gräsmattan, så skulle han forsla bort den åt mig. Fantastiskt va?? Vilken service!! Vilken snäll människa!!!! Trevlig var han också!!! 
Här var köket spacklat och klart för takmålning, vävsättning och målning av denna.... men faktum är att den här bilden är inaktuell, för vi har hunnit mycket längre!! Och det gäller för de flesta av följande bilder också, men jag lägger ut dem ändå. 
Pappa ser till att väven fäster ordentligt mot hörnet. 
Den praktiska lilla rollern pressar effektivt fast väven mot underlaget, så att man slipper släpp och bubblor. 
Tjoho!!! Kolla va' fint de' blir!!! Redan efter första våden tycker man sig kunna se det härligt ljusa slutresultatet!!! Det syns emellertid ruskigt väl, att taket ännu inte är målat... alldeles orangegult är det av all nikotin. 
Efter bara en kort stund - kändes det som i alla fall - har vi satt så mycket som fyra våder. Här går det undan! 
Pappa är lite misslynt över bubblor och släpp, men jag är säker på att det kommer att ha slätat ut sig när det torkat. 
Se så ljust o fint det blir!! Och fort går det, när våderna är 1 meter breda. 
Nu är vi nästan i mål. Bara en vägg och lite småpyssel ovanför dörröppningen kvar... 
Stackars pappa får sköta merparten av vävandet. Jag är förstås med och mäter upp vävlängderna, limmar väggarna m.m., men passandet och skärandet sköter pappa. 
- Ja, det var det!! säger pappa nöjt och torkar av lite vävlim från händerna. Jag väntar med neskaffe och hårdbrödmacka med ost -- det smakar gott efter flera timmars vävande o limmande. 
Pappa har, som synes, gjort ett fint jobb med spacklingen. Det var en grannlaga uppgift, som jag själv aldrig hade gått iland med. Tusen tack älskade pappa för hjälpen!!!! Dörröppningarna kommer nu att bli jättefina öppningar!! Jag är så glad över att slippa de gamla nikotinmissfärgade plastfoder och karmar, som satt där förut. Nu blir det ljusvänliga dörrlösa öppningar!!!! Härligt!!! 
Hallen är här ännu inte vävad och taket ska målas, men lugn bara.... det är på G. :o)
Väven är satt på väggarna, men de är ännu inte målade. Tänk så fint det blir när taket blivit målat och allt är vitt, fräscht och rent! 
Halva vardagsrumstaket målat. Visst får jag ett ljuuuust och fint vardagsrum??? Härligt!!!! 
Det syns verkligen tydligt att jag målat halva taket i vardagsrummet. Det är kul när det syns vad man gjort! 
Här håller käre broder, Pär, på att sätta upp uttag och belysning åt mig. Oj, va han har fått slita, för det var inte helt lätt att lösa. Jag ville ju prompt ha uttag på vardagsrumssidan om balkongdörren, för jag vill plantera en stor en där och i den vill jag förverkliga min dröm om att ha ett sånt där ljusnät. Sålunda blev det en hel del extrajobb för käre broder... Sorry about that, bro. :o)
Strama, enkla nedåtbelysningar har jag köpt... och käre broder Pär har satt upp dem. När jag målat kabeln brun, kommer detta att vara ursnyggt!!!! 
Allt det här har Olof och pappa kört iväg till tippen. Borta är de nikotinmissfärgade dörrarna, dörrfodren och dörrkarmarna, det chokladbruna elementet och allt annat som inte ska vara kvar.
Och se här!!!! Tada!!!!!!!!
Hallen är färdigmålad!! Såväl tak som väggar är nu vita och fräscha! 
Och här är ska mitt matbord stå. Matplatsens väggar och tak är nu vita, fräscha och jättefina!!!
Tusen tack pappa och Pär för all hjälp!!! Det har varit guld värt!
Kärlek på er!!
... och nu är det bara resten kvar. Orkar ni..?
Söndag och sol på Bäckebo
Nu har jag sålt den lilla frysen och därmed är det en sak mindre, som barrikaderar hallen. Kvar stod i morse endast två garderober och en spis. De förstnämnda kunde jag inte göra nåt åt, men spisen -- ja, den skulle ju upp till Märta. 
Här har jag packat in den i plast, för att den inte skulle bli skadad av regnet. Nu öste det ner så väldigt igår, att jag valde att vänta tills idag.
Och här har Märta kommit ner, för att vi ska hjälpas åt att få upp spisen till henne. Jag har fått låna en "pirra" för att kunna köra ut kylen och spisen. Min plan är att jag ska köra spisen på "pirran" uppför backen och hem till Märta. 
Och se!! Medan Märta bär Ica-kassen med det jag handlat till eftermiddagens fika, skjutsar jag spisen uppför brantbacken och ända hem till henne. Det gick som en dans!!! :o)
Här tar vi en välförtjänt kaffe med ostmackor i solen på min altan. 
Till höger bakom pappa syns mattan, som tidigare låg i köket och hallen. Vi har slitit ut både linoleummattan och den plastmatta som låg ovanpå, så nu är vi nere på själva spånplattan. Då är det väl sjutton om inte röklukten ska vara borta ifrån de golven i alla fall! 
Som synes är altanen lite överbemängd, så jag får stå med min kopp o min macka på presenningen. Nästa år ska här bli en ny och fin altan, med en trevlig utemöbel på! :o)
Se så trevligt det är på bakgården och hur fint de andra ordnat med balkonglådor och blommor. 
Pappa "vattnar" tapeterna, för att de ska lossna... 
... och Pär skrapar loss de kladdiga, motspänstiga tapeterna så gott det går. 
Mera vattna.... 
... och mera skrapa. Det tar lång tid och är enormt slitsamt!!! Maken till tapeter att sitta har jag väl aldrig varit med om!! Jag avundas inte Pär och pappa, trots att det är skitjobbigt att tvätta taken i vardagsrummet och köket. 
Här har jag gett halva taket en första duvning. Ett mycket tacksamt jobb, för det syns ju verkligen var man varit med moppen, eller hur?
Vid 3-tiden tog jag en paus och åkte upp till Märtis, för att fika med henne, Ida, Jesper och Wilhelm. Vi hade en lång, skön, trevlig och mycket smaskig fika ute på hennes uteplats. Sen återvände jag till moppen och taktvätten några timmar, innan jag nöjd åkte hem för att äta och sova. Men då var både köks- och vardagsrumstaket hyfsat rena -- förvisso gulrandiga och strimmiga, men ändock rena.
Jag måste säga att jag är oerhört nöjd med allt vi åstadkommit på dessa få dagar! Jag tycker att vi varit fantastiskt duktiga och effektiva!
Projekt Bäckebo fortsätter...
De svårt nikotinmissfärgade tapeterna i vardagsrummet, är nu nedtagna.
... och här ska jag precis till att börja riva ned den målade väggen. Det känns sorgligt, men det kan inte hjälpas -- den måste tyvärr stryka på foten.
Här i sovrummet har jag inte hunnit göra nåt än, men jag ska ta det nu i början av veckan.
När jag ser hur hemskt nikotinmissfärgade väggarna är, blir jag olustig till mods och tänker att mina lungor förmodligen också är rätt missfärgade -- jag rökte ju trots allt i rätt mycket och i många år.
Varenda liten pinal som suttit på väggarna, syns tydligt trots att de inte längre finns där. Nikotin och tjära är otroligt starka "infärgare"... Mannen som bodde här var verkligen ingen smutsgris, utan en som tyckte om att städa och ha det fint omkring sig -- allt detta gulbruna läskiga är rakt upp och ner bara nikotin och tjära.
Som synes har nikotinet lagt sig som en brun sörja ganska precis överallt...
Den har t.o.m. krupit in i skåp, garderober och övriga utrymmen -- t.ex. här i kylskåpet...
... och in i skafferiet. :o(
Där överskåpet ovanför kylen suttit, har det fastnat rejält med nikotin och tjära. Hujeda mej!! Det är skrämmande att tänka sig, att jag frivilligt sugit i mig mängder av sånt.
Där luften sugs ut, t ex vid fönster- och dörrkarmar, är det extra mycket missfärgat.
Dörrkarmen och dörrfodret i hallen. Här har luften sugits ut varje gång porten öppnats, så dörrfoder och dörrkarm är alldeles orangefärgade. Hur jag ska åtgärda detta vet jag inte, för en del är ju av plast och det låter sig ju inte målas.
Min ytterdörr med karm o foder ifrån porten sett.
Här har pappa spacklat upp köksväggen där diskbänken ska sitta. Fint, va?
Väggen är ren! Härligt, men som sagt, också lite sorgligt... :o(
Det känns emellertid gott att barnens konstverk finns förevigat på bild. Det har ju också fått inspirera och glädja många, genom sin existens här på min blogg.
Här ligger de sorgliga resterna av barnens glada målardag...
Som sagt: Här händer det saker och det med en faslig permitet, som min farmor Elsa, skulle ha uttryckt det. :o)
Projekt Bäckebo
Jag har den senaste veckan, ägnat nästan all vaken tid åt projekt Bäckebo -- alltså, renoveringen av det, som ska bli mitt nya hem.
Steg 1 -- att riva ut allt gammalt och rökskadat -- går mycket fortare än jag trott eller tänkt mig. Här kommer några bilder...
För att pappa skulle komma åt att hacka ned kaklet, baxade vi ut spisen i hallen.
Spisen är nästan helt ny och i jättefint skick. Ugnen verkar aldrig ens använd -- plåtarna är blanka, rena och fina. Jag tänkte först sälja den, men så kom jag på en mycket bättre lösning!!!
Märta har, i sin nya lägenhet, en jätteäcklig megasnuskig spis, som verkligen får en att undra hur folk funkar. Ugnen tarvar en arkeologisk utgrävning, för att man ens ska överväga, att använda den för matlagning. *bläh*
Självklart ska Märta ha min fräscha spis!!! Den kommer att bli jättefin uppe hos henne!!! Perfekt lösning, eller hur? :o)
Sen ägnade jag dagen åt att skruva bort golvlisterna i vardagsrummet och täcka detsamma i papp. Parkettgolvet är nämligen i rätt gott skick och det vill jag mycket gärna behålla. Det måste förvisso rengöras ordentligt, men parkett tål ju inte vatten och när man blöter loss tapeter, slaskar det ju rätt rejält. När jag fått ner de nikotinimpregnerade tapeterna och målat taket, ska jag försöka få rent golvet med fettlösande medel -- om det inte lyckas, så får jag slipa och lacka det.
Pär och pappa ägnade sig åt köksskåpen. Och OJ va' de' gick undan! Rätt som det var, stod halva köket ute på altanen.
Här sliter de med överskåpet till kylen -- det är ett bångstyrigt och osamarbetsvilligt plåtskåp, som inte vill lämna sin plats...
De får bråka med skåpet en god stund, och det bankas och slås en hel del.... man hör knappt vad man tänker.
- Men det var väl själva #/"§@\!!!!! Vad sitter det i???
Haha! Skam den som ger sig! Far och broder går slutligen segrande ur striden!!!
Ut åker skåpet!!!
En välförtjänt paus i solskenet ute på altanen...
- Titta, jag så slut att jag knappt orkar knappt lyfta hammar'n, skojar pappa.
Första dagens jobb syns verkligen!! Altanen är full av skåp och köket är nästan tomt.
Jag är sannerligen en mycket lyckligt lottad kvinna!! Jag har en underbar familj, som stöttar och hjälper mig: Pappa och broder Pär, som hjälper mig med allt från snickerijobb till eldragning. Mamma, som lagar god mat och bakar. Mina döttrar, som skjutsar och hämtar, river tapeter och sliter ut golv. Lillebror Olof, som ställer upp med bil, släpvagn och bärhjälp. Ja, det är verkligen inte alla som är så lyckligt lottade som jag! :o)
Home Sweet Home
Äntligen har jag hittat en lägenhet, som är som jag vill! D.v.s. en stor 2:a med L-kök i markplan i Bosvedjans nedre del.
Och nu börjar alltså det stora renoveringsarbetet. Jag vill ju att mitt hem ska vara ljust och fräscht med enhetliga golv, och det kräver en hel del - både i jobb och i pengar. Men det får ta den tid det tar och tack vare mina älskade föräldrar, sitter jag ju inte i sjön. Jag kan lugnt poa på tills allt är färdigt. Ingen ko på isen, alltså.
Idag lämnade jag över handpenningen och fick tillgång till lägenheten. Jag passade såklart på att knäppa lite bilder. Så här ser alltså mitt nya hem ut idag... gissa om det kliar i penslar och rollar! :o)
Här har jag försökt göra en ungefärlig planlösning. (Jag är emellertid inte särskilt duktig på sånt, så ni får ha lite överseende. Inredning, proportioner etc. stämmer absolut inte.)
Lägenheten har en i mitt tycke skitbra planlösning!! Här är det nån som verkligen tänkt till. :o)
Sovrummet ligger mot norr. Hallen är ett nav och inte, som så ofta, en lång korridor, vilket är jättesmart. Utgången till uteplatsen är ifrån köket istället för ifrån vardagsrummet. Matplatsen är stor och avskild från matlagningsdelen. Man kan gå runt i lägenheten -- alltså, det finns en dörr mellan kök och vardagsrum, och såklart från dessa rum även ut mot hallen. (Jag lyckades bara inte få dit innerdörrar och öppningar.)
Här är vardagsrummet -- jag står i dörren in till köket och knäpper. Mamma kikar in i sovrummet.
Den målade väggen är ett konstverk, som pappan till lägenhetens förre ägare lät barnen och deras kamrater måla. Är det inte härligt av en pappa att göra så? Jag blir så himla glad när jag ser väggen, så jag skulle nästan vilja behålla den som den är. 
Pappa och Olof inspekterar vardagsrummet och konstaterar att parkettgolvet är i helt otroligt fint skick. 
Det är strukturtapeter, så det kommer att ta lite tid innan jag lyckats få ner dem, men jag har ju gott om tid och ett glatt humör. 
Mamma noterar att fönsterbrädan av marmor finns kvar, vilket vi bägge tycker är kanonbra! Och Sara, den förra ägarinnan, berättar att det finns fler nere i förrådet i källaren. Jag blev jätteglad!!! 
Det extra fönstret i vardagsrummet, ger ett härligt tillskott av ljus, tycker vi allihop! 
Jag tycker att jag får ett härligt och stort vardagsrum med mycket ljus!
Olof kikar ut genom sovrumsfönstret. Även här sitter fönsterbrädan i marmor kvar -- härligt!! 
Se så många garderober det är i sovrummet!! De ska förvisso rivas ut och bytas mot nya, men man får ju ändå en viss aning om sovrummets potential, eller hur? 
- Ska'ru behålla dörrarna, eller skulle vi kunna få dom? skämtar lillebror medan han knäpper en bild, som han mms:ar till sin fru Katarina. De vill byta ut dörrarna hemma hos sig, så han passar på att skoja lite med henne... jag känner mig emellertid tämligen säker på att hon inte vill ha de här dörrarna. *skrattar gott* 
- När plastdörrfodren kommer bort, blir det här jättefint! säger mamma och pappa.
- Jaa och när jag fått sätta in ett ljusinsläpp ovanför dörren, blir det ännu bättre!!! säger jag. 
Kolla in vilken stor och fin hall jag kommer att få!!! Och med garderober i bortre änden! Då kommer jag inte att behöva ha alla ytterkläder hängande framme! Yabbie! 
Här är en bild från vardagsrummet in mot kökets matplats. Mitt kök är i dagsläget väldigt blått, men tro mig, det ska bli vitt vitt vitt... :o)
Här står pappa framför balkongdörren ut till uteplatsen. Som synes har jag en rätt rejält tilltagen matplats, så jag kommer att få plats med mitt stora bord och alla sex stolarna. Härligt!!! (Fast jag har efter långt övervägande nu kommit fram till, att jag ska kapa benen på stolarna, för det är så otroligt jobbigt att sitta utan att nå ned till golvet.) Det kommer att bli så bra, så bra!!! 
Här står jag på matplatsen och knäpper. Visst får jag ett stort och bra kök?!! 
Här står jag i hallen och knäpper. Se vilken härlig potential mitt stora L-kök har!!! 
Och här är mitt mycket blåa badrum. Nytt och fräscht! 
Golvvärme, handuksvärmare, ställning att hänga tvätt på och fördraget för tvättmaskin. Perfekt, va? Här ska jag sätta in en toppmatad 40 cm bred tvättmaskin. Oh, det kommer att bli så bra!! (Och så blått!)
En liten bild in till vänster mot toaletten och handfatet. T.o.m. toalettpappershållaren (som emellertid inte syns i bild) är fin! Precis en sån som jag själv skulle ha köpt om det hade saknats. 
Här står mamma i köksdörren och ser ut i portuppgången. Visst är det perfekt med en så stor hall? 
Och den sista bilden knäpper jag åt höger, medan jag går ut genom dörren. Sen låser jag mitt nya hem och åker nöjd hem med mor och far för att äta middag. Idag tror jag banne mig att vi ska unna oss ett glas rött till den oststuvade blomkålen, köttfärsbiffarna, ruccolan och potatisen, för detta är verkligen värt att fira.
Nu är man på G, gott folk!
