Jag hade, i mitt tidigare boende, gjort en liten hyllkonstruktion över ett hörn, och högt uppe under taket, på denna hylla, satt mina guldänglar och skådade ner över vardagsrummet. Nu kände jag, att jag ville skapa nåt liknande här, men jag visste inte riktigt hur... jag ville nämligen att det skulle bli nåt lite annorlunda -- inte bara en träkonstruktion tvärs över ett hörn. Nej, jag ville att det skulle ha en lite mer läcker och kvinnlig touch. Under mina flitigt återkommande rekognoseringsturer mellan hyllorna på BauHaus, Jula, Clas Ohlson m fl butiker, dök till sist en liten idé upp. Jag hittade en snygg konsoll som jag köpte i flera storlekar. Dessa målade jag lika gräddvita som väggarna. Sen bad jag Martin Engman på Birsta Bilglas att skära till en glastriangel i ungefär samma storlek som en av konsollerna -- jag köpte, om sanningen ska fram, faktiskt två för säkerhets skull och det visade sig mycket klokt, för jag kraschade såklart den ena.
Här är bilder på hur det blev -- både före och efter kraschen. Fint, va?



Före

Precis så här var det tänkt att bli. 



De söta änglarna sittande ute på glaskanten...



... d.v.s. innan den tippade. Så här var det:

När pappa hjälpt mig att borra och plugga (vilket inte alls är lätt här, för väggarna är mycket opålitliga och av varierande material och samarbetsvilja), satte jag dit konsollen och sen var det dags för glashyllan. Nu skulle jag liksom bara prova att lägga dit den -- bara checka storleken och passformen -- men så kunde jag inte låta bli att, på prov, sätta dit änglarna för att ta ett kort. Kamerans batteri var nästan dött och jag ville bara passa på att ta en bild innan solen försvann ner bakom skogen. Tanken var att snabbt knäppa bilderna och sen i lugn och ro ägna mig åt att permanent sätta fast glashyllan. Sålunda släppte jag de sittande änglarna, för att knäppa ett par bilder. Och just "ett par bilder" fick jag... innan det hördes en rejäl krasch och alltihop låg i en hög på golvet. 
Tja, vad kan man göra annat än le åt sin egen dumhet..? Änglarna hade förstås fått glasbiten att tippa framåt och sålunda stjälpa hela härligheten rakt ner i golvet. Jag insåg att jag nog tagit till en lite för stor triangel -- den skulle ha varit lite mindre, för då hade änglarna suttit inne på själva konsollen, istället för ute på glaskanten. Som genom ett litet, men dock, mirakel, gick endast den ena ängeln sönder, den andra låg där, hel och gyllene,  i spillrorna och splittret.
Nu var det ju trettondagsafton, så Martin hade hunnit stänga glasverkstan för dagen, men jag ville ju sätta upp hyllan och änglarna, så nu blev det till att fundera ut en ny lösning... Hur skulle jag få den hela glastriangeln att sitta kvar? Lim verkade för opålitligt. Häftmassa ännu sämre. En liten mothållsskruv eller dito spik hade varit perfekt, men när väggarna inte medger varken spik eller skruv, utan att man borrat och pluggat först, så är detta inget bra alternativ. Till sist kom jag på, att jag behövde minska glashyllan, så att den oönskade tippeffekten uteblev. Men hur gör man det, då glasverkstan stängt...? Tja, bära eller brista -- jag hämtade upp kakelskäraren och sen skred jag till verket.




Så här fint blev det. Glasbiten blev en liten aning för liten och en aning ojämn i kanten, men ängeln fick sin sittplats, så jag är jättenöjd ändå.


Nästa gång jag åker till Martin, ska jag ta med glasbiten och be honom skära till en jämn fin sådan åt mig. En sån här liten charmig konstruktion kostar nämligen inte mer än kostnaden för konsollen och ca 20-30 kr till glasmästar'n. Billigt och läckert, så visst har jag råd att köpa mig en hel, jämn o snygg glastriangel.  



Jag målade skruvskallarna i konsollen vita, för då sticker de mindre i ögonen när man tittar upp på den sittande ängeln.





Den mindre av konsollerna skruvade jag upp "rätt väg" och så fick min söta lilla medeltidsinspirerade ängel en metrev att sväva omkring i. Fint, va?



Det stör mig lite att alla krokarna syns, men nu råkar det vara betongvägg, så det är inte mycket att göra åt... och de syns ju faktiskt bara på nära håll.