Himlavackert
När det regnar, ska till att regna eller nyss har regnat, så är himlen, ljuset och färgerna så annorlunda, så starka och så intensiva.
Detta färg-fukt-optiska fenomen har alltid fascinerat mig enormt, och jag äääälskar att fotografera då!
Jag önskar bara (och det har jag önskat i hela mitt vuxna liv), att jag hade en riktigt riktigt bra kamera, som bättre, än min mobilkamera, kunde återge upplevelsen i bildform.
Men även via en enkel mobilkamera ser man hur annorlunda naturen och färgerna ser ut.
Se bara på följande bilder! Visst är det häftigt? :D
Har inte målat på åratal och när jag ser sånt här, så kliar det i mina penslar som bara den!!
Ett täcke till
Tja, det blev ju lite lappar över och vad gör man då...?
Ja, man lägger ut dem i nån slags organiserad oordning och syr sedan ihop dem till ett litet lapptäcke till.
Ett mycket mindre och mycket tunnare än det första, förstås, eftersom de ska användas till helt olika saker.
Väldigt tjejigt och rart, tycker jag att det blev.
Hoppas att lilla Maire (och hennes föräldrar också, förstås!) får mycket glädje o nytta av sin mormors lapptäcksskapelser. :D
Så lite gör så mycket
Under de tre år jag bott här, har jag tänkt mig ett annat vitt draperi mellan sov- och vardagsrum, än den två-för-79-Ikea-gardinlängd, som fick bli en akut snabblösning då jag flyttade in -- utan draperi ser man nämligen rakt in i sovrummet från både gångvägen och huset intill. Den gardinen har sedan hängt där, utan att jag kommit mig för att fixa nåt mer dekorativt....förrän nu, vill säga.
Nu har jag ett sååå fint skirt vitt draperi med broderi, stråveck och spets, och jag är sååå glad o nöjd!!
Tänk att så lite kan göra så himla mycket... :D
Gilles Apap i Sundsvalls stadshus
Vi lärare och elever på IMSPR hade den härliga förmånen, att få sitta med på Gilles Apaps och Nordiska kammarorkesterns genrep inför sitt framträdande här i Sundsvalls vackra Stadshus.
Man kan inte annat än älska vårt fantastiska Stadshus, eller hur?
Det är så gammeldags ståtligt och vackert!
Att vårt Stadshus byggdes redan 1868 och fortfarande står kvar i all sin prakt, gjorde eleverna både häpna och imponerade.
Såväl lärare, som elever var väldigt tagna av både spektakulära lokalerna och de skickliga musikerna.
Fastän jag varit i Stadshuset otaliga gånger, blir jag lika andäktigt lycklig varenda gång jag kommer dit. Det är bara sååå vackert!
Speglarna med sina pampiga ramar, de lååånga sofforna längs väggarna, den gammeldags sirliga bardisken, taken -- både det ute i salen och här under läktaren... ja, allt är lika genomtänkt och vackert!
De gigantiska ljuskronorna med sina spektakulära takinfästningar, är obeskrivligt vackra och själva taket går bortom vad jag kan beskriva i ord. Jag blir alldeles tagen varenda gång jag kommer in här och ser allt detta fantastiska!
Längs läktarräckets utsida har man sirat och målat små "skyltar" med information om viktiga händelser för Sundsvall och stadens varande o tillkommande.
Här t ex står "1803 staden ödelades av eldsvåda".
De flesta av oss sundsvallsbor vet att staden brann 1888, men Sundsvall har faktiskt drabbats av inte mindre än tre stora stadsbränder -- åren 1721, 1803 och 1888. Däremellan har det varit flera stora bränder, där hela stadsdelar har brunnit upp, men inga så stora och förödande som dessa tre stadsbränder.
"1721 staden brändes av ryssarna". Denna "skylt" berättar sålunda om den första av de tre stora stadsbränderna.
Dessa "skyltar" är ett synnerligen vackert sätt att bevara och ge alla besökare historiskt viktig information.
Maken till vackert tak får man leta efter, eller hur?
Vi väntade i Spegelsalen på att musikerna skulle komma tillbaka från sin lunch, och under tiden tassade jag runt och fotograferade lite. På scenen stod ett långsmalt instrument, som genast fångade mitt intresse. Nyfiket frågade jag vår ciceron, ifall jag fick gå upp och fotografera det -- och det fick jag.
Det vackra och udda instrumentet var precis vad jag trodde: En cembalo!!
Så länge jag kan minnas, har jag önskat mig en sådan!! Dess ljud och klang är så oerhört annorlunda och trollbindande.
Förmodligen fick vi inte röra instrumenten, men dels var eleverna så nyfikna på vad det var jag fotograferade, dels ville jag så ofantligt gärna få höra dess klang, så jag lät mina fingrar vandra lite på tangenterna.... och det lät fullständigt magiskt!!! Vilken klang! Vilket ljud!!!
Så var Gilles Apap färdig med lunchen och redo för en sista repetition. Vi hälsade honom med en lång varm applåd. Han såg nästan lite överraskad och generad ut.
Jag hade bara hört talas om honom och aldrig upplevt honom live. Wow, vilken man! säger jag. Vilken närvaro!! Vilken utstrålning!!! Vilken MUSIKER!!!
Lekfullt, med humor och smittande glädje leder han orkestern. Det måste vara fullständigt underbart att ha en dirigent och lärare som han!!
Min enkla iPhoneinspelning gör förstås inte alls rättvisa åt dessa fantastiska musiker, men ger ändå en liiiten aning om hur fantastiskt annorlunda och tillgänglig Gilles gör musiken.
Precis i enlighet med barocken och den tidens musiktänk, leder Gilles sina musiker genom att själv delta och vandra runt bland dem på scenen, istället för att stå med en taktpinne framför orkestern och dirigera.
Gilles och orkestern leker fram olika ljudillustrationer genom instrumenten -- naturen är full av ljud och dessa kan man återge med instrument i musik, säger han.
I det här stycket ska musikerna bl.a. illustrera hundar som skäller.
I det här stycket ska musikerna bl.a. illustrera hundar som skäller.
Efter genrepet var vi alla fyllda av vårsprittig glädje.
På vägen ut passade vi på att kika närmare på de stora pampiga bronslejonen i entrén.
Eftersom vi pratat en hel del om Sundsvalls stad, Gustaf II Adolf-statyn och Vängåvan har ordet "brons" kommit upp, och detta var inte lätt att förklara, ska jag säga. Nu fick jag chansen att visa både lejonen och statyn på torget, och så var det problemet löst.
Vi avslutade dagens "lektioner" i solen ute vid statyn och kikade lite på Grahnska husets fasad, innan vi kramades hejdå och sa "vi ses imorrn".
Så här underbart, lärorikt, variationsrikt och fantastiskt är det att vara lärare. Finge jag välja, skulle jag ägna mig åt detta resten av mitt yrkesverksamma liv och inte gå i pension förrän jag fyllt 70 -- om ens då. :D
Alphafest med härlig stämning
Terminen är slut och mor o far o jag och måånga andra är på den avslutande Alphafesten.
Efter vanvettigt god mat, kaffe o alldeles för god kaka och mycket roligt samtalande med skoj o skratt, sitter vi nu o njuter av en avslutningsstund med skön musik o sång med Elin Håsäther och Krippe Johansson.
En härlig kväll som fyller mig med stor o varm kärlek och tacksamhet.
Myyysigt
Filip blir ofta kramsjuk och vill upp i famnen eller på ryggen.
Här ställde han sig på bordet och sträckte sig upp till Ziri, för att få komma upp i hennes famn och mysa en stund.
Han "bular" med huvudet (= gnider det mot hennes) och kurrar så det står härliga till.
Men så sträckte han sig mot mig -- mot sin murrmurr! -- och ville gosa med mig också.
Och då svämmade såklart hjärtat över!! Och nästan ögonen också!
Fille gnider o bular åt bägge håll och är precis hur go som helst!!!
LYCKA!!!
Norrdans och Gjallarhorn
I torsdags hade jag den fantastiska förmånen, att få följa mina härliga elever till Tonhallen och uppleva Norrdans och Gjallarhorn.
Så här beskriver Entré Sundsvall föreställningen på sin hemsida:
Nordisk folkmusik, modern dans med europeisk flärd och sinnliga uttryck i en skön mix!
Vi får se ett helt nytt verk, BEAUTIFUL BEAST, skapat av Thomas Noone för Norrdans 8 dansare. Modern dans och nordisk folkmusik samspelar i en spännande blandning. När Norrdans dansare intar scenen sker det till musik av den internationellt erkända världsmusikgruppen Gjallarhorn. Musiken är hämtad delvis från Gjallarhorns fjärde CD "Rimfaxe" och bjuder på nyskapande tolkningar av medeltida hymner och nordiska traditionella ballader.
TWO DUOS & TWO TRIOS av Ohad Naharin som idag anses vara en av de mest betydande och hyllade koreograferna inom modern dans. Han har bland annat utvecklat en egen dansfilosofi och ett rörelsespråk som kallas Gaga och som bygger på medvetenhet om den egna kroppen och upplevelsen av njutning i rörelsen.
TWO DUOS & TWO TRIOS innehåller:
Trio ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Nån av eleverna frågade varför vi måste gå på sånt. Varför vi inte kunde vara kvar i skolan och studera. Jag förklarade, att detta också är kunskap och lärande -- att kultur också är viktigt och att de skulle få komma in i vår fina konserthall, Tonhallen, och se denna föreställning alldeles gratis. Med enkla ord och mycket kroppsspråk (de har bara varit här några månader och kan inte så mycket svenska än) förklarade jag så tydligt jag nånsin kunde, och när vi sedan marscherade iväg genom aprilregnet, var alla positiva och nyfikna.
Jag hade egentligen inga förväntningar eller föreställningar om vad denna timme i Tonhallen skulle innebära, men tro mig -- det jag fick uppleva, känna och lära mig, hade jag bara aldrig in a million years förväntat mig.
Det var en enormt positiv överraskning på alla sätt och vis!
Tyvärr, blev jag så tagen och fångad av föreställningen, att jag nästan helt glömde att fotografera och filma. Fascinerad och trollbunden satt jag där med kameran i knät. Först då varje nummer/låt var nästan slut kom jag på att jag ju skulle filma/fota lite -- det hade varit så bra att ha att samtala med eleverna kring i efterhand, hade jag tänkt. Nu blev det sålunda bara dessa korta klipp och några suddiga bilder.
Deras rekvisita var mycket enkel -- en rad plastpallar -- men WOW så effektfullt och fascinerande de nyttjade den.
Här sattes pallarna ihop till en mur eller skog -- jag vet inte vilket. Läckert, eller hur?
v
Några av mina elever hade en tid att passa på en annan skola och skulle därför gå tidigare för att hinna dit. Jag kan berätta, att dessa elever (16-18-åriga killar) var precis lika andäktigt trollbundna som jag. De satt kvar ända in i det sista, för att de så ofantligt gärna ville se hela dansföreställningen -- de sprang hellre sträckan över till den andra skolan. Då föreställningen var slut och vi skyndade genom ösregnet tillbaka till vår skola, var samtliga elever överväldigade och entusiastiska, och sökte ivrigt efter svenska superlativer i sina magra ordförråd.
Jag har sagt det förr, men det tål verkligen att upprepas:
Man kan verkligen inte annat än ÄLSKA elever!!!
Och avslutningsvis:
Har ni inte sett föreställningen, så GÖR DET!!! :D
JOBB!!! :D
Jippie!!! Lycka!!! :D
Jag har fått ett vikariat, som sträcker sig fram till den 19 juni!!
Det är på en gymnasieskola och jag ska jobba med en grupp nyanlända ungdomar, som är precis hur ljuvliga och älskliga som helst!! Man kan inte annat än älska dem!!
Jag ska undervisa i svenska och samhällsorienterande ämnen. Kanonkul!!
Imorgon ska jag ägna lite tid åt att gå igenom mitt undervisningsmaterial nere i källarförrådet och se vad som går att använda i den här gruppen. :D
Jag har fått ett vikariat, som sträcker sig fram till den 19 juni!!
Det är på en gymnasieskola och jag ska jobba med en grupp nyanlända ungdomar, som är precis hur ljuvliga och älskliga som helst!! Man kan inte annat än älska dem!!
Jag ska undervisa i svenska och samhällsorienterande ämnen. Kanonkul!!
Imorgon ska jag ägna lite tid åt att gå igenom mitt undervisningsmaterial nere i källarförrådet och se vad som går att använda i den här gruppen. :D
En kort ekonomisk paus från a-kassan??
Inget är skrivet eller beslutat än, men förhandlingar pågår.
- Om vad? undrar du.
Jojo, om min lön till ett kort vikariat.
- Var då? tänker du.
Det är inom skolan. :D
Som sagt: Inget är bestämt än och inget är beslutat eller påskrivet.
- Om vad? undrar du.
Jojo, om min lön till ett kort vikariat.
- Var då? tänker du.
Det är inom skolan. :D
Som sagt: Inget är bestämt än och inget är beslutat eller påskrivet.
Fast jag ääälskar förstås redan både blivande klassen och kollegorna!!
Bebistäcke in process
Checkar rutornas sammansättning o placering med föräldraparet.
Än så länge är det inget lapptäcke, utan bara 144 st. lösa lappar.
Får jag tummen upp, så börjar jag nu sy ihop Majres glada ligga-på-golvet-täcke... :o)
Nöjd
Ett reafynd:
Fyra gräddvita tabletter med snödroppar och vacker text.
Tänk, att en sån liten sak kan göra så himla gott! :o)
Fyra gräddvita tabletter med snödroppar och vacker text.
Tänk, att en sån liten sak kan göra så himla gott! :o)
Däckhuset såklart!
Displayen i Fabian signalerar "Service now".
Jag blir såklart lite orolig och tänker att nåt kan vara fel med bilen.
Samtidigt som jag är på Däckhuset, för att lägga om till sommardäck och lämna in mina "ludder" på vinterförvaring, ber jag därför Micke att kolla vad meddelandet i displayen betyder och vad det innebär rent praktiskt för mig.
- Det är ingen fara, utan bara dags för din 4000-mila-service, berättar Micke, sedan han kikat på displayen och i serviceboken.
Då slår det mig, att jag precis stått och läst på en folder, som låg på disken inne på Däckhuset.
- Är det sån service, som den där foldern på disken handlade om? frågar jag. Kan jag alltså få den servicen gjord här hos er på Däckhuset?
- Jajamen! Det går alldeles utmärkt det! svarar Micke leende.
Och så blev det såklart!!
Här på Däckhuset nere på Heffnerskajen, har jag mina däck på hotellförvaring och servar numera också min bil.
Mitt däck-å-bil-favvo-ställe!! :D
I Ejvinds kunniga händer lämnar jag sålunda tryggt min lille Fabian.
Men här inne i verkstan var lite upptaget just nu, så jag parkerar min smutsiga lilla bil på planen utanför, lämnar nycklarna i receptionen och prommar glatt iväg in till stan, för att uträtta ärenden och luncha med H under tiden som servicen tar.
När jag kommer åter, står en DHL-bil parkerad utanför garaget, där man ställt in min färdigservade bil.
Jag ställer mig ute i solen och njuter av vårvärmen, medan de byter klart däcket på lastbilen.
Så kör DHL-bilen iväg och jag ska köra ut min lill-bil. Då står den där så ren o blank!!!
Man har spolat av den vinterns smuts och damm åt mig!
Härligt omtänksamt av Däckhuset!!! :D
- Hejdå, och tack för den här gången! säger Ejvind.
- Ja, vi ses när det är dags för vinterdäck igen! Eller kanske redan på Skönsbergs
Tjejkväll den 25:e april!! säger jag glatt och vinkar adjö.
Varför jag väljer Däckhuset..? Jo, det ska jag berätta!
Mitt val har massor av anledningar:
- De är precis hur tillmötesgående, trevliga och snälla som helst!
- Man får alltid lika vänligt och omtänksamt bemötande!
- Hur jäktigt o fullt de än har, så har de alltid tid med mig som kund!
Eller kanske är det så att de skapar tid! - De har suveränt bra priser och service!
- De är mycket kunniga och erfarna!!
- Det känns både tryggt och bekvämt!!
- Och -- vill man ha service där man bor, så ska man gynna företagen där man bor.
Din Tur --- verkligen ingen tur!
Efter många om och men, har jag äntligen lyckats byta busskorten åt mig och min ena dotter.
Första gångerna både jag och hon, oberoende av varandra, försökte komma åt att göra det, var det timslånga köer.
Jag läste då på hemsidan, för att få veta hur man skulle förfara, ifall man inte i tid lyckades få byta på ett av deras inbytesställen. På hemsidan stod att man kunde skicka in korten, så jag tog både mitt och ena dotterns för att sända dem till angiven adress.
Men så råkade jag vara på stan i ett ärende, mindes korten i plånboken och kvistade sålunda ner till Navet.
Fort och enkelt var korten inbytta, men -- vems var vems? Ingen uppgift om vem, som rådde om det ena eller det andra kortet. Eftersom summan på de bägge korten var rätt stor, kändes detta angeläget att ha fått veta.
Nu får förstås dottern det kort, som hade högst summa insatt, för så funkar jag. Jag vill inte ens behöva tänka tanken, att jag skulle ha tagit hennes busspengar.
Så kom då nästa bugg i systemet: Registrera ditt kort på DinTurs hemsida.
Jag tyckte det var klokt, att registrera både mitt eget och dotterns kort, innan jag lämnade över det ena till dottern. På DinTurs hemsida fanns en tydlig och bra genväg till registreringen. So far, so good.
Jag fyllde i alla uppgifter och kom sedan till två rutor med "Din vanligaste resa" Välj från och Välj till.
Borde vara busenkelt, kan man tycka, men nähärå! Inte på DinTur.
Jag klickade på Välj från och fick upp en rullgardin med en salig blandning av gator och orter.
Bäckavägen fanns, men inte Bäckebovägen. Jag scrollade vidare.
Försäkringskassan, Folktandvården, Gärde, Lingonstigen, Pilgatan, Sjukhuset.... ???
Inga ställen jag kände igen. Men så fann jag SUNDSVALL. Kruxet var bara att det fanns två av dem.
Vilken var den rätta? Jag chansade på att bägge nog var lika rätt, klickade i SUNDSVALL på både till- och frånknappen, och tryckte på "spara registrering".
När jag så skulle göra samma sak med nästa kort och hamnade på Välj din vanligaste resa, såg jag de plötsligt i liten stil och små bokstäver, de två ställen, som stod ovanför i listan -- där stod Sund/Timr och Sund.Tät
Nu blev förvirringen total.
Och som lök på laxen, och liksom för att strula till det alldeles extra mycket, står det Sund ovanför Sund.Tät i listan.
Är detta ett ställe, som faktiskt heter Sund? Eller är det en förkortning för Sundsvall??
Vilket ska man klicka på???
Sund.Tät betyder kanske Sundsvalls tätort? Eller har det med platsen Sund att göra??? (Om det nu finns en sån.)
Jag beslöt mig till sist, för att det första alternativet nog var rätt -- alltså, Sundsvalls tätort -- och så klickade jag på det.
Nu behövde jag dock gå in på hemsidan och ändra "normalresan" på det första kortet jag registrerat, för det hade jag ju angett till att vara SUNDSVALL. Döm om min förvåning, då detta inte gick. Man har, som resenär och innehavare av kortet, inte rätt att ändra detta på hemsidan.
Harmset muttrande för mig själv, tog jag på mig en leende röst och ringde DinTurs kundservice, för att få hjälp att ändra.
Jag berättade precis som det var -- alltså, att jag hämtade korten igår, att hållplatsalternativen på deras sida var svårbegriplig, och att jag råkat klicka i fel.
Då kom nästa bugg. Kundservice/kundtjänst kan inte hjälpa resenärer med detta. Man måste åka in till Navet för att ändra sin normaltur.
Fortfarande vänlig och snäll på rösten, förklarade jag återigen, att hon ju kunde följa mina förehavanden i sin dator och se att allt jag uppgett stämmer, och att hon sålunda borde kunna bistå mig som kund i detta ärende. Men nejdå, det kunde hon inte.
- Vilket är det som är rätt då? frågade jag. Ska det vara SUNDSVALL eller Sund.Tät??
- Det ska vara Sund.Tät, svarade hon. SUNDSVALL är något inaktuellt, som förmodligen bara råkat bli kvar ur det gamla systemet.
Jag bad då vänligt, att få framfört till ansvariga, hur ofantligt svårhanterligt detta är för mig som kund och hur obskyr jag tycker att hemsidans information är.
Jag bad henne framföra, att jag önskar en översyn och genomgång av hemsidan, samt tydligare och mer användarvänlig information, så att dylika kundmisstag undviks -- i synnerhet som man, som kund, inte kan rätta till dem själv.
- Jag är sannolikt varken den första eller den sista, som råkar missförstå och göra fel, sa jag avslutande.
- Nej tvärtom, det är jättemånga som, precis som du, registrerat fel normalresa på hemsidan, svarade hon.
Då gav jag bara upp...DinTur vet om ett stort problem, men väljer ändå att inte åtgärda det.
What's the point? känner jag... Ska man ens försöka?
Sunda förnuftet vann över Change
Sååå glädjande och sååå rätt!!!! :o)
I bägge våra lokala tidningar,
... och ST, kan vi idag läsa den synnerligen glädjande nyheten, att butikskedjan Change förlorade målet i AD.
Det är nu sålunda klarlagt, att man, som arbetsgivare, inte kan tvinga sina anställda till vad som helst -- t ex inte att bära namnskyltar, som också uppger de anställdas bh-storlek.
Detta är ett viktigt prejudikat, som lägger ribban för arbetsgivares krav gentemot sina anställda.
Man ska, som anställd, inte behöva skylta med storleken på sina olika kroppsdelar, sin politiska åsikt eller annat, som är privat och inte hör till jobbet. Och det finns det nu alltså ett domslut på.
Märkligt. kan man tycka, att en sån självklar sak ska behöva tas till domstol, men jag och ofantligt många med mig, är glada att det blev ett klokt, sunt och, för framtiden, bra domslut.
Red Dragon Brewery -- ett Alnö Ale
Wow, va roligt!!! Ett lokalt mikrobryggeri på Alnö!! :D
Jag blir såå glad och såå stolt!!! Helt i min smak och enligt de politiska värderingar jag jobbat och stått för!!
Det lilla arbetsplatsformatet är startgroparna för nya jobb, det lokala näringslivets utveckling och näring för stans attraktionskraft!
Far och son i Alnöfamiljen Dykes, har i nästan 50 år bryggt sitt eget öl -- för husbehov alltså.
Jag blir såå glad och såå stolt!!! Helt i min smak och enligt de politiska värderingar jag jobbat och stått för!!
Det lilla arbetsplatsformatet är startgroparna för nya jobb, det lokala näringslivets utveckling och näring för stans attraktionskraft!
Far och son i Alnöfamiljen Dykes, har i nästan 50 år bryggt sitt eget öl -- för husbehov alltså.
Det är sålunda med gedigen kunskap, lång erfarenhet och en stark kärlek till ale, som Dick och Robert Dykes nu startar sin tillverkning i större skala.
Sedan Pripps 1992 lades ner, har herrarna Dykes också saknat ett lokalt tillverkat öl -- något man nu vill försöka råda bot på, genom att starta sitt mikrobryggeri på Alnö. Därifrån hoppas de kunna distribuera öl direkt till regionens systembolag och våra lokala restauranger.
– Hoppas att vi kan förmedla vår passion och kärlek för ale och traditionell bryggning till regionen, säger pappa Dick Dykes.
(Läs Dagbladets artikel genom att klicka på texten ovan!)
Sedan Pripps 1992 lades ner, har herrarna Dykes också saknat ett lokalt tillverkat öl -- något man nu vill försöka råda bot på, genom att starta sitt mikrobryggeri på Alnö. Därifrån hoppas de kunna distribuera öl direkt till regionens systembolag och våra lokala restauranger.
– Hoppas att vi kan förmedla vår passion och kärlek för ale och traditionell bryggning till regionen, säger pappa Dick Dykes.
(Läs Dagbladets artikel genom att klicka på texten ovan!)
Redan i september hoppas ölen finnas ute på marknaden.
Gissa om jag ska köpa lokalt öl då!!! :D
Påsken 2013
I två synnerligen fullpackade bilar, varav en av det mycket större slaget, tuffade vi på Skärtorsdagsmorgonen uppöver mot vår stuga i den jämtländska fjällvärlden.
Vårsolen strålade lovande och det kändes att det skulle bli en härlig påskhelg.
Vi stannade, som alltid, på Sibylla i Åsarna . Där får man alltid den bästa och vänligaste service, mycket god mat till ett bra pris och en trivsam plats att sitta på medan man äter.
Det är dessutom en speleria som Fru Fortuna har ett gott öga till, så jag passar alltid på att köpa några trisslotter där. Och jag vann även i år -- samma summa, som jag köpte lotter för, men det räcker så gott för mig.
När man åker in mot och igenom charmiga lilla Skålan, har man full vy över de mäktiga vindkraftverkens vingar, som med majestätiskt lugn snurrar uppe på berget. Jag blir alltid lika glad och fascinerad av dem.
Märta, med lilla Majre i magen, vilar mot packningen. Man blir seg av att åka bil så långt och det är skönt att slumra lite efter att ha ätit.
Här i Galåbodarna svänger vi av mot Arålund, där vi har våra stugor.
Det ligger ungefär mittemellan här och Glen.
Härliga, välkomna och välbekanta vy!!! Nu är vi framme!!!!
Vi sitter o njuter i solen och bara har det gott med vår pyttelilla whiskymugg.
Märta får förstås ett alkoholfritt alternativ.
Myyyysigt!!!
På Långfredagen tog vi det lugnt och mös en stund, innan några av oss gav oss iväg ut på en liten tur.
Tyvärr hade varken jag eller Håkan med oss kameran ut, så det blev inga bilder från den turen.
Lillstumpan har en stunds Långfredagsmys i mammas varma famn.
Och storasyster täljer utmärkta grillspett med sin fina Morakniv.
Vi tar, som vi brukar, en utomhuslunch med korv o hamburgare. Det ger föredömligt lite disk och låter oss alla vara ute o njuta av fjällvistelsen. Ingen behöver vara inomhus och stöka med matlagning i det härliga vädret.
Det är skönt och mysigt, att äta utomhus. Man får sätta sig var och hur man vill, och det är ingen fara ifall man spiller.
Mumsigt, tycker både liten o stor.
Pappa o Olof kockar åt oss allihop och servar med både mat o dryck.
På påskaftonen skidar jag och Håkan åter en tur ut på Busjöfjället, men denna gång har jag tagit kameran med mig.
Vi såg ovanligt mycket djurspår, både i området runt stugan och på våra turer ut till fjället.
Här tror jag att det kan vara en räv, som vandrat över myren.
Märta o lilla Majre inne i magen försöker kompa om utrymmet, men det är inte helt lätt, då sitthöjden är låg och magutrymmet blir trångt.
Utomhuslunch, såklart! Lillebror gör en liten brasa, så att vi kan grilla oss en korv. :D
Mumsigt och mysigt, tycker vi alla.
Precis så här tycker jag om mina grillade korvar!! Svarta, frasiga och goda!!!
Allra helst ska man ha mammas goda hemlagesenap på också, men det hade vi glömt att ta med.
Lillebror grillar sin lunchkorv och myser i solskenet.
När vi ätit våra korvar och myst en lång stund i solen, är det dags att bege oss tillbaka till stugan.
Jag skidar iväg längs skoterspåret, medan de andra packar ner saker och folk i skotersläden.
Våra stugor ligger på sluttningen mittemot i den övre delen av bilden.
På nåt sätt missade jag helt, att ta kort på mammas o pappas som vanligt fantastiskt goda påskbord och den jättemysiga påskmiddan med snapsvisor, trivsamt prat och glada skratt.
Kanske tog nån av de andra några bilder..? Jag ska höra runt och lägger i så fall in dem i efterskott.
Och tog ingen annan heller några bilder (vilket jag misstänker, eftersom det brukar vara jag som är flitig med kameran), så finns det inga. :(
Här eftermiddagsmyser och vilar familjen Melander-Sollén.
Mamma tar undan disken efter påskdags-rest-lunchen. Det är ett väldigt bestyr att diska, ska jag säga, då man varken har rinnande vatten eller elektricitet. Vattnet måste både hämtas och värmas, innan det går att diska. Samma sak gäller förstås "duschning", men då måste såklart betydligt mer vatten transporteras och värmas.
Vi älskar dock våra stugor och att vistas i vårt Arålund. Det är så harmoniskt, lugnt och härligt. Man går liksom in i en annan lunk, då man är där.
Jag ser redan fram emot maj, då vi tänkt oss nästa fjällresa (om det går förstås).
Då är snön borta och härliga Arålund är ännu mysigare att vara i.
