Älskar min kryddväxtrabatt

Jag är ett s k villabarn. Född och uppvuxen med eget hus, egen tomt och möjligheter att odla. 
 
Villabarn är väl egentligen fel ord, när det gäller mig, eftersom jag föddes och bodde på en bondgård/ett jordbruk med djur tills jag var 15 år. 
 
För mig är alltså natur, markkontakt och odling något medfött och viktigt. Något som ligger djupt rotat i mig, mitt hjärta och hela den jag är.   
 
I mina egna villaträdgårdar - alltså, de jag haft och anlagt sedan jag själv blev vuxen och villaägare - har jag alltid haft kryddväxter, medicinalväxter, örter och blommor av olika slag. 
 
Sedan jag flyttade till min markplanstvåa på Bäckebo har jag haft detta i självvattnande blomlådor och balkonglådor, men jag har av flera orsaker saknat det där att kunna odla från år till år. Alltså, att ha växterna i marken och se dem komma om våren och försommaren. 
När man har balkonglådor, så måste jag ju kasta plantorna varje höst, och det känns såååå fel. Både för plånboken och för att det bara ÄR fel att kasta perenna växter. De är ju menade att få växa på ett naturligt sätt - vila på vintern och knoppas och växa om våren och sommaren. Det är ju naturens gång. Att kasta växter känns därför så fel - ett sånt oerhört slöseri. 
 
Ända sedan jag flyttade till mitt Bäckebo, har jag önskat att få anlägga en kryddväxtrabatt utanför altanen. Nästan alla altaner har rabatter med blommor eller buskar utanför, så det är tillåtet att ha rabatt, men jag vill inte ha något som bara är för syns skull. Jag vill ha något som är till nytta också -- alltså, kryddväxter och medicinalväxter.  
Det finns ju odlingslotter att hyra här i Bosvedjan, men tyvärr skulle jag inte klara att sköta en sådan. Mina nedsättningar och oförmågor är alltför stora för att jag ska våga mig på att hyra en sån. Därför är en rabatt här utanför min enda möjlighet. 
 
Eftersom jag inte har ansökt om handikappanpassning, så omfattas jag inte av regelverket som ev. skulle kunna medge en anpassning av min rabatt -- alltså med pallkragar på höjden. Jag fick nej från styrelsen när jag frågade om jag kunde få ha åtminstone två på höjden, så att jag når växterna utan att sätta mig på huk, för det är något min rygg och mina leder inte klarar av.
Sålunda har jag fått nöja mig med att få göra en "vanlig" pallkragerabatt utanför min altan - alltså, med bara en pallkrage som avgränsning. Men jag är sååååå nöjd ändå, och jag har barn som hjälper mig att gräva och göra sånt jag inte klarar själv. Jag får helt enkelt lära mig att be dem om hjälp i större utsträckning. 
 
Och nu har Ahmed varit sååååå gullig och hjälpt mig att
  • planera - t.ex. lösning på inramning, hur rabatten ska se ut och hur stor den ska bli
  • skjutsa mig till Byggmax och köpa pallkragar
  • hitta virke på Byggmax till mellanväggarna på pallkragarna och såga till dessa
  • skjutsa mig runt på Birsta och söka planteringsjord (inte lätt att hitta i slutet på säsongen, men vi lyckades till slut hitta på Granngården, där vi dessutom fick jättefin service) 
  • forsla hem allt det köpta - det blev två vändor för att få med allt
  • lyfta och bära alla säckar och pallkragar
  • gräva bort allt gräs där pallkrage nr 1 ska vara -- den andra får vänta tills senare
  • skruva fast mellanväggarna i pallkragen
  • gräva ner pallkragen lagom djupt
  • fylla pallkragens "fack" med planteringsjorden
  • lyfta ner de tunga balkonglådorna och ta ur kryddväxterna
  • plantera de perenna kryddväxterrna i pallkragen
Tack tack tack, käre snälle Ahmed, för det! Du är guld värd! <3 
 
Ida bidrog med redskap, spade och skruv. Jag har ju ingen spade kvar. Mina trädgårdsredskap gav jag bort, när jag sålde huset. 
Tack älskade stumpan för din omsorg, generositet och hjälpsamhet. <3 
 
 
Jag hade sån HIMLA tur att jag fick köpa ett par pallkragar, som egentligen inte var till försäljning. De var emballage på något material, som Byggmax fått levererat till butiken. De var/är jättelånga och passar ju såååååå bra till en rabatt. 
Jag fick syn på dem och utbrast: 
Men WOW! De DÄR vill jag ha!!!! 
Så kom det sig att vi gick in och frågade vad de kostade. 
De är egentligen inte till salu, så det finns inget pris, men hur mycket vill du ge? fick vi till svar. 
 
Och så kom det sig att jag nu har två superfina långa pallkragar till mina kryddväxter. 
 
 
(null)
Se så himla fint det blev! :D 
 
 
 
(null)
Ida och Ahmed hjälptes åt med det sista, och pustade sedan nöjda ut i kvällssolen på min altan. 
 
 
 
(null)
Nu har min dragon, gräslök och mynta fått flytta ner i kryddväxtrabatten. Där ska de få frodas och växa till nytta och glädje för både mig, min familj, mina vänner och mina grannar. 
 
Ja, jag låter såklart mina vänner och grannar få plocka och äta. Så har jag gjort under alla år jag bott här och haft kryddväxter på altanen, och det tänker jag fortsätta med.
En bukett mynta, persilja och gräslök är en härlig sak att få, och kostar mig så lite. Det ger mig dessutom glädje att låta andra få ta del av mina örter och kryddväxter. 
Som Jesus sa: "Det är saligare att giva än att taga". Så sant och så rätt. 
 
Tänk att jag äntligen har min ört- och kryddväxtrabatt!
Jag känner mig så välsignad och tacksam. 

Mitt grönskande Bäckebo

(null)
Jag har verkligen inga gröna fingrar och saknar kunskap om odling - i synnerhet när det gäller grönsaker, men just i år verkar detta inte spela någon roll. Min altan grönskar så det står härliga till om det. 
 
Jag har, precis som tidigare år, mina självvattnande balkonglådor fyllda av två sorters persilja, gräslök, basilika och mynta. Fördelningen och placeringen är bara lite annorlunda. Alltså mer persilja av bägge sorterna, och alla persiljeplantor är placerade på altanräcket. Varför? Jo, det här är ju ett grönskande ätbart insynsskydd, som ger mig både nöjsamt pysslande, känsla av duktighet, en uppgift att sköta med vattning, rensning etc. och förstås massor av näringsrikt och gott att äta... MEN det ger även mina grannar och vänner möjlighet att plocka åt sig persilja, när de vill och behöver. Det finns ju ingen som helst möjlighet att jag ensam ska äta upp all denna persilja, och det säger jag till dem massor av gånger varje år. De som, liksom jag bor i markplan, brukar få besök av vänner och bekanta via sina altaningångar -- i synnerhet denna sommar, då vi mest umgås utomhus -- och då brukar jag passa på att klippa buketter av persilja åt dem, då de passerar min altan. De är också "instruerade" att själva förse sig ur mina balkonglådor närhelst de vill. De behöver inte min assistans eller tillåtelse varje gång de vill ha lite grönt att äta. Det är helt fritt för dem att själva plocka för sig ur mina lådor. 
 
 
I år har jag emellertid inte enbart färdigköpta plantor. Jag har även en grupp med tomatplantor, som jag fått av min dotter Ziri. Det är sådant som hon tillsammans med barnbarnet Lykke drivit upp från frön, och sedan upptäckt att de inte hunnit få färdigt ute på tomten till sitt nybyggda hus, och därför inte skulle kunna plantera ut någonstans under sommaren. Det blev många fler plantor än de tänkt sig -- man tror ju inte att alla satta frön ska gro och växa sig stora, men jojomensan, det gjorde de... de blev jättemånga. Sålunda fick jag överta en del av dessa plantor. 
 
(null)
Titta vilka härliga tomater! Jag är såååå stolt och fascinerad av tomaterna och tomatplantorna. Jag vet inte hur man sköter dem, men jag försöker lära mig, och Ahmed hjälper mig att förstå hur de funkar. 
 
Jag ska nyttja rean genom att köpa ett öppningsbart plastdrivhus och sätta kring dem, så att de får fortsatt värme, trots att nätterna börjar bli kyliga. Kanske kan detta ge dem den värme de behöver för att bli röda. Det skulle vara fantastiskt att få smaka egna tomater, trots att de sattes ut lite för sent. Annars får jag ta in dem och hoppas att de mognar på fönsterbrädan, eller så får jag googla reda på vad man kan göra med gröna tomater. Det har hur som helst varit fantastiskt och lärorikt att få sköta dem och se dem växa. 
 
 
 
(null)
Jag har även zucchini i år. Se så oerhört vackert den blommar. Och jag har fått såååå många goda zucchinis att både äta och ge bort. Stora, vackra, näringsrika och välsmakande zucchinis. 
 
Jag har med ofantlig fascination följt dessas tillväxt, från de fyra små frön jag fick av Tina, till de giganter de blivit i södersolen på min altan.
 
Jag kan inte beskriva hur lycklig och paff jag blev, då jag såg de första små bladen kika upp ur jorden. Det hade jag inte förväntat mig. Jag hade trott att mina ogröna fingrar skulle misslyckas med att få dem att gro. Men alla fyra fröna grodde och växte. Och SOM de växte. Kära nån så fantastiskt! Vilken lycka! 
 
 
Hela sommaren har jag följt dem, vattnat och skött dem, och för allra första gången i livet sett squasch blomma och växa till stora goda "ingredienser" för mig att skörda. Jag har lärt mig om hanblommor och honblommor, och att det inte är bägge som bär frukt. Såååå fantastiskt och fascinerande. 
 
Eftersom jag inte trodde att jag skulle lyckas med fröna och inte hade en aning om hur jättestora zucchiniplantor blir, så planterade jag även en dragonplanta i samma blomlåda. Det misstaget kommer jag inte att göra igen, kan jag lova, för den stackars dragonen har levt ett undanskymt och tillbakaträngt liv. Det är ett under att den ens överlevt. Men det har den alltså gjort, och wow vilken god kryddväxt att ha i sallad eller bara äta som den är på bröd. Det var helt nytt för mig, så även detta har jag lärt mig denna sommar. 
 
Nästa år ska dragonen få växa i en tredelad rabatt utanför min altan. Dragon, gräslök och mynta ska få varsin liten "avdelning" att växa i. Dessa tre är nämligen perenner, så jag ska få hjälp av Ida och Ahmed att gräva och anlägga en liten kryddväxtrabatt utanför min altan. Den ska få vara närmast grannen, så att också de kan ha glädje av kryddväxterna, och så att rabatten är på tryggt avstånd från gångvägen, som går förbi bortre änden av min altan. 
 
 
 
 
(null)
Ett par gånger under sommaren har jag misslyckats och glömt att fylla på vatten i de självvattnande byttorna, och min ledsenhet då har inte vetat några gränser. 
Ni ska veta att det bara behövs en enda dag utan vattenpåfyllning, så ligger de ner fullständigt slaka på altangolvet. 
Bestörtningen när jag råkade kasta en blick ut genom balkongdörrens glasruta, och inte såg den höga resliga tomatplantan... ja, det går inte att beskriva. 
Men som ett underbart mirakel har de rest sig igen, när jag fyllt på deras vattenbehållare och duschat dem med ljummet livgivande vatten. 
 
Nästa vår ska jag plantera både tomater och zucchini inomhus, så att jag kan plantera ut dem när det är varmt nog på min altan, för det här var bland det roligaste och mest själsläkande, självkänslestärkande jag gjort på flera år.
 
 
Jag ska ta in en av de självvattnande lådorna och ställa den i mitt köksfönster redan nu i höst. Under hösten och vintern ska jag försöka ha persilja och basilika i den -- och går det inte, så får det bli nån slags tåliga blommor tills det är dags att plantera frön, för då ska jag göra det i balkonglådan. Den ska få stå i ljuset och värmen i mitt köksfönster, där jag inte riskerar att glömma bort den. Det ska bli ett roligt, hälsosamt och bra projekt för mig. 
 
 
 
Kraft, fokus och kom-ihåg har emellertid inte räckt till allt som de borde. Därför har jag denna sommar glömt att lägga undan sittdynorna i dynboxen. De har legat kvar på de inre stolarna nästan hela sommaren. 
(null)
 
 
Till en början låg de emellertid kvar ute av glömska och bristande förmåga, men i slutet av sommaren har de fått ligga kvar, för att jag helt enkelt inte haft hjärta att ta undan dem. 
Varför? Jo, jag upptäckte ju att jag haft besök av en kisse, som tyckt om att ligga på dem. Därför lät jag dem ligga kvar. Jag slipper agan att ta in dem och kissen har nåt skönt att ligga på. Alla nöjda, alla glada. 
(null)
 

SHELANG

Kan du gissa vad jag ÄNTLIGEN har i mitt badrum??????  :D 
Scrolla ner och se!  :D 
 
 
 
Här är monteringsanvisningen, som följde med i förpackningen. Inte ett enda ord på svenska, engelska eller något annat språk som jag förstår. Och det här kunde jag såklart inte läsa. Men jag lyckades faktiskt montera den ändå!  :D 
 
 
 
 
Den här bilden var utanpå kartongen och den var mer tydlig och instruerande... men den visar inte alla delar, som följde med. 
 
 
 
 
 
Tror du att de bristfälliga montageanvisningarna hindrade mig? Nope! Kvinnor kan, du vet!
TA-DAAAAAAA! Jag har nu det som man på persiska kallar shelang i mitt badrum!!!!!  :D 
 
 



Läs mitt inlägg om dagarna 5 och 6 i Esfahan, så förstår du exakt vad det är för välkommet nytillskott jag har i mitt badrum. :D 
Billigt, enkelt och sååååå himla bra!! :D 
 
 

Pelargon som både pryder och hindrar

Vår bostadsrättsförening har bytt till säkerhetsdörrar. Det blev väldigt fint. Det blev dessutom både tystare, varmare och ljusare.
 
De gamla dörrarna var fula, mörka, otäta och släppte igenom massor av ljud. Varje gång någon öppnade porten, så drog det in kall luft i lägenheten -- i synnerhet genom brevinkastet. 
 
När vi äntligen fick postboxar i porthuset, så valde jag att silikona igen brevinkastet i min dörr. Det blev något bättre, men långt ifrån bra. 
 
De här nya dörrarna är täta och släpper inte igenom varken kalldrag eller ljud. De är dessutom i ett ljust "träslag" och på insidan är de helt vita, vilket passar mig och mitt vita Bäckebo väldigt bra. 
 
Mitt enda lilla aber har varit "tidningskorgen", som de har monterat upp på väggen bredvid min dörr. 
Jag förstår precis varför och vad den ska användas till. Det är förstås morgontidningen som ska stoppas i den lilla korgen, så att folks ska slippa tassa ner i porthuset tidigt om morgnarna. 
 
Nu är det ju så att jag inte prenumererar på nån dagstidning. Någon reklamutdelare brukar dessutom stoppa reklam i den lilla korgen. Det känns inget vidare, tycker jag. Det har nämligen hänt några gånger, när jag har varit borta några dagar, att jag har hittat reklam i den lilla korgen. Bättre sätt att signalera att man är borta får man väl leta efter, eller hur? 
 
Jag har funderat mycket över hur jag ska få slut på det där, utan att behöva ringa och klaga på nåt stackars tidningsbud eller reklamutdelare. Till sist kom jag på ett fint sätt, som dessutom ger en viss hemtrevnad åt min annars anonyma ytterdörr: 
Jag satte en glatt röd pelargon (låtsas förstås) i den lilla korgen.  :D 
 
Se så trevligt det ser ut! 
 
 
En tydlig, men fin vink åt alla utdelare att använda postboxen.   
Både fiffigt och fint, tycker jag.  :D

Harmoniskt grönt och gräddvitt igen

Nu är julen bortplockad och det är sååå skönt att mitt hem åter är ljuvligt och vilsamt gräddvitt och grönt. 





😍😍😍


😊💕💕💕


❤️❤️❤️






Förstörd altan... och hemkänsla

Så där ja... nu må väl förvaltaren, styrelsen och ett par grannar i Hsb Bosvedjan vara nöjda...
Nu river jag min altan och ger den tillbaka sitt ursprungliga djup.
 
 
 
- Vad sjutton GÖR du? har många förbipasserande frågat. De har nämligen sett altanen byggas och har menat att den varit en av de snyggaste och mest proffsigt utförda i hela området. 
 
Tja, hur i allsindar förklarar man sånt här, när man inte själv hittar någon som helst logik eller rim o reson i det? 
 
 
 
Min altan var varken störst, senast byggd eller på något negativt sätt iögonfallande. Tvärtom! 
Flera i området har avsevärt större altaner.
Många byggde sina för djupa altaner samma sommar som jag byggde min - flera byggde t.o.m. sina efter mig.
Ett gigantiskt antal äldre altaner är fula, vanskötta, har fel höjd på staket och/eller överliggare, har fel färg och/eller ser stötande illa ut. 
Ja, en hel del både nya och gamla altaner följer inga som helst riktlinjer -- ändå är det min de har valt till avskräckande exempel. 
Ja, det var faktiskt ganska precis så styrelsens ordförande och vice ordförande uttryckte det: "Vi måste ju statuera exempel." sa de till mig och min pappa. Vi trodde knappt våra öron och ångrade att vi inte krävt att få spela in samtalet. 
 
 
De snyggt rundade hörnen på min altan är nu borta.
Altanens utseende och proffsiga design är ett minne blott. 
 
 
Jag har ingen mer energi att lägga på det här nu... ids inte ens försöka lappa igen hålen i ändarna av altanen. 
Huvudsaken är att jag lyckats minska altandjupet innan snön kommer, så att jag sedan slipper oroa mig för att bli vräkt -- för jaa, men KAN faktiskt bli det även från en bostadsrätt. 
I andra bostadsrättsföreningar krävs det att man är en rejält störande person, som trots upprepade varningar inte upphör att störa. 
I Hsb Bosvedjan räcker det med 40 cm altan. 
Jajamensan! Tro det eller ej, men Hsb Bosvedjan anmälde en "störning" från min bostadsrätt till sociala lnämnden i Sundsvalls kommun.
"Störningen" bestod av 40 cm fel mått på min altan. Jag är i övrigt en så tyst och störningsfri bostadsrättsinnehavare som det går att bli. Jag har aldrig fester, spelar aldrig hög musik, smäller inte i dörrar och skriker inte i trapphuset. Jag är så tyst och "ostörande" att ingen ens vet om jag är hemma eller inte. Jag skulle i princip kunna dö i min lägenhet, utan att nån skulle märka det. 
 
Nu lutar jag sorgset och uppgivet staketbitarna mot hålen i räcket och tänker att det nog får vara så tills i vår...
Det ser förvisso rätt illa ut, men det orkar jag inte bry mig om. De får stå så här över hösten och vintern som ett signum för styrelsen i HSB Bosvedjan. 
 
 
 
 
 
Nu är min altan EXAKT så djup som den gamla ruttna var. När vi byggde den nya, valde vi nämligen den gamla altanens stödpunkter, eftersom dessa var hårda och stabila. 
 
Andra altanbyggare i området har fått godkänt för sina alltför djupa altaner med förklaringen att 'de har haft det djupet i många år och de har nu bara förlängt sina altaner'. Detta gäller altanombyggningar som skett både före och efter min. 
 
Nu är min altan återställd till det djup den ursprungligen hade. Den är - precis som de andras - bara förlängd, så att den nu löper längs hela lägenhetens bredd. Sålunda borde nu också min altan få godkänt, trots att djupet inte är på centimetern de 2,6 m, som är det tillåtna maxdjupet. Eftersom min nya altan vilar på den gamla altanens bärpunkter, så går det inte att minska den mer, utan att riva hela altanen. 
 
Likabehandlingsprincipen har förvisso hittills inte gällt för mig och min altan, men kanske kommer den att göra det nu när de har drivit igenom sitt statuerande exempel..?  :/ 
 


Ökat insynsskydd med väldoft

Mellan min och grannens altan är endast ett lågt plank. 
Detta sattes dit på 60-talet, då området byggdes, och då fanns inga altaner, utan allas uteplatser var med stenplattor på marken. Insynsskyddet fyllde då helt sin funktion -- något det verkligen INTE gör nu, och man tillåter INTE att vi flyttar upp dem till altannivå. 
 
Jag har nu skapat ett insynsskydd av självvattnande blomlådor och lavendel, och jag tycker att det blev jättefint! 
 
Det kändes viktigt för mig, att det både är funktionellt och snyggt, och så får det inte störa grannar eller bryta mot reglerna -- och jag tycker att jag lyckades uppfylla detta på samtliga punkter.  :D
 
 
Jag valde vita självvattnande lådor och en vit bräda.
Till det valde jag vita krumeluriga konsoller, dels för att de är snygga, dels för att jag vill kunna hänga ljuslyktor i den övre framkanten. 
På den här bilden är det bara tre konsoller uppsatta, men nu när det är färdigt, så vilar brädan på fem sådana. 
 
 
För att inte blomlådorna ska kunna tippa eller blåsa ner på grannens sida, har jag satt brädan cirka 10 cm nedanför plankets överkant. Lådorna har alltså stöd mot planket. 
 
I framkant mot min egen altan, har lådorna fått ett provisoriskt stöd av vita vinklar. Pengar och tid räckte inte riktigt till, så det fick bli så här, men innan hösten är här ska jag ha skapat ett permanent och snyggare tippskydd. 
 
Eftersom det är ett extremt soligt läge, valde jag att plantera lavendel i lådorna. Dessa tål både sol och torka, och så doftar de så himmelskt gott när de blommar.
Jag hade emellertid inte råd att köpa stora plantor, som redan blommade. Det fick bli ett antal små krakar istället och så hålla tummarna att de skulle överleva hos mig -- jag har som ni vet inga gröna fingrar.  
 
 
 

Så här fint ser det ut idag!!! Jag är jättenöjd!!!  :D
 
Undrens tid är verkligen inte förbi. Inte en enda planta har dött. Samtliga har vuxit sig stora och blommar sååå vackert och väldoftande. 
Kompisen Tina har dessutom varit hit och stoppat ner små söta ljusgröna blomstertuvor lite här och var i lådorna. Dessa ska blomma med små ljuvliga gula blommor, sa hon. 
Själv trodde jag ju inte att de skulle överleva hos mig, men johodå -- de har vuxit och lever fortfarande. Kanske kommer de till och med att blomma -- jag hoppas det i alla fall.  :D 
 
 
 
Nästa lön ska jag fullborda altanen genom att köpa fem små vita ljuslyktor och en tillhörande stor i samma design.
De jag fastnat för är IKEAS Rotera och de ser ut så här.
Det kommer att bli jättefint, eller hur?  :D 
 
Jag har bestämt att jag minsann ska njuta så mycket det nånsin går av min härliga och snygga altan, innan det är dags att följa HSB:s direktiv och riva den till hösten
 
 
 
 

Vintervackert Bäckebo... saknar trivsel

Jag älskar mitt vackra Bäckebo, även när det är kallt, vintrigt och murrigt...  
 
Men... mitt Bäckebo är inte längre mitt hem, utan bara ett område och en lägenhet, där jag sover och förvarar mina saker.
 
Boendetrivseln och hemkänslan är borta.
Den har HSB Bosvedjan helt tagit ifrån mig. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min tanke, när jag totalrenoverade och skapade min gräddvita drömbostad, var att bo kvar här resten av mitt liv...
HSB Bosvedjan har emellertid varit lååååångt ifrån trevliga att ha att göra med, så den tanken finns inte längre.
 
Vad som hände? Tja, jag gjorde det så många gjort både före och även efter mig -- alltså, rev min gamla ruttna altan och byggde en ny prydlig sådan. Den är proffsigt byggd i stabilt virke, stilrent utförd och smälter fint in mot intilliggande altaner på både mitt och andra hus längs gatan.
Min altan följer reglerna i alla avseenden utom ett -- den är 40-50 cm djupare än reglerna säger. Den är långt ifrån störst eller djupast i området. Ändå måste jag riva min, medan andra får ha sina för stora och för djupa altaner kvar. 
 
Så här är det: 
Jag försökte i mycket god tid få svar på vad som gällde -- d.v.s. om jag fick bygga ungefär likadant som så många andra, som ökat ut sin altan lite. När man glasade in områdets balkonger ökade man nämligen dessas djup -- deras underdel hamnade också lägre än tidigare, så vi i markplan förlorade i sol och ljus.
Jag skickade min altanförfrågan både i pappersform och via mail, och jag bifogade även ett antal foton på olika altaner i området. Min önskan var att få öka ut de 40-50 cm som man byggt ut balkongerna med vid inglasningen, och så önskade jag få göra liggande ribbor i staketet, för det tycker jag är såååå stiligt, men jag ville först få veta om detta var okej.
Min tanke var dock aldrig att storleken skulle vara något egentligt problem, eftersom områdets altaner är av så ofantligt skiftande storlekar -- nej, jag ville bara agera korrekt och fråga, men jag trodde att det var utseendet, som skulle kunna vara stötestenen. 
 
Efter en tid fick jag svar från styrelsen. Man informerade om att jag skickat förfrågan till fel forum -- d.v.s. till styrelsen istället för till förvaltaren. Jag skickade omgående både ursäkt för misstaget och förfrågan i dess bägge versioner vidare till förvaltaren. Därefter hände ingenting, ingenting och ingenting. Jag ringde förvaltningskontoret flera gånger under våren, lämnade meddelande att jag ringt... ändå ingen respons. Jag försökte också att få träffa förvaltaren, men första gången jag var dit, var han inte på plats, och nästa gång var kontoret stängt. 
 
Efter ca 5 månader hade jag ännu inte lyckats få svar från någon i ansvarsposition och, då jag skulle sätta igång med bygget, fick jag veta att förvaltaren gått på semester. Uppgivet valde jag då, att bygga med samma traditionella stil och mått som en granne i huset nedanför -- denne har nämligen lägenhet i samma mark/gatuläge som min och han hade, sa han, fått förvaltarens tillåtelse att bygga sin.
 
Detta visade sig dock vara ett stort misstag -- för mig, alltså.
Jag fick, av nån obskyr anledning, inte bygga en lika stor altan som han. 
 
Istället fick jag en s.k. anmodan om rättelse -- d.v.s. riva och göra om altanen -- och med denna följde ett hot om förverkande av besittningsrätten till min bostadsrätt.
Jaa, man kan faktiskt bli av med besittningsrätten till en bostadsrätt. 
Om man är en person, som i synnerligen hög grad stör sina grannar och, trots upprepade tillsägelser och varningar, vägrar följa trivselreglerna, så kan bostadsrättsföreningen ansöka om att få besittningsrätten upphävd.
 
Nu stämmer ju inte den beskrivningen in på mig, för jag är ingen störande person och har aldrig på minsta sätt stört mina grannar. Jag har aldrig fester eller högljutt umgänge, jag röker inte och har inga gästande vänner som röker heller. Jag spelar inte musik med hög volym och smäller inte i dörrar. 
Faktum är att jag starkt tvivlar på att mina grannar ens hör när eller om jag är hemma. 
Nej, störningen består av 40-50 cm altandjup. Något som egentligen varken stör grannar eller ser illa ut, och detta altanmått är heller inte det minsta unikt bland Bosvedjans altaner. 
 
Visst går det att bestrida detta den formella vägen, men... om jag skulle göra det och låta ärendet nå tingsrätten, så riskerar jag att måsta betala HSB:s rättegångskostnader, att de säljer min bostadsrätt och sedan bekostar ombyggnationen ur försäljningssumman.
Detta är en risk, som jag varken vågar eller vill ta, även om jag vet att jag har rätt i sak. 
 
En liten mänska har, som ni vet, sällan en sportslig chans att vinna mot en stor jätte... 
Det spelar ingen roll vem som har rätt och vem som har fel.
En jätte är en jätte, och en jätte vinner i 9 fall av 10 mot en liten enskild mänska.  
 
Som om inte allt detta räckte, så anmälde HSB Bosvedjan också "störningen" (d.v.s. altandjupet) till Sociala nämnden i Sundsvalls kommun.
Mitt namn finns sålunda i Sociala nämndens rullar tillsammans med andra, som stört -- d.v.s. andra bråkiga, stökiga, högljudda o.dyl. personer, som i ordets rätta bemärkelse gör boendetillvaron omöjlig sina grannar... något som jag alltså inte gjort.     
 
Jag förstår att du tycker, att det här låter helt otroligt och förfärligt osannolikt, men det är faktiskt alldeles, alldeles sant!!! I Bosvedjan är det tydligen helt möjligt, att man kan agera så här. 
 
Tycker du att det här är att skjuta mygg med kanon? Då är du i synnerligen gott sällskap, för det tycker även de jurister, advokater och domare, och personer i Hyresnämnden som jag pratat med. 
 
De Bosvedjeansvarigas agerande ger dessutom dålig stämning bland oss boende.
Mycket beklämmande, olustigt och onödigt.   
 
HSB Bosvedjan hävdar två "fakta", på vilka de stöder sitt ställningstagande och agerande: 
 
1. att jag haft förvaltaren och två snickare här hos mig i maj, och
    att dessa då visat och förklarat hur jag får bygga. 
 
2. att jag sagt till mina grannar, att
   "jag ger f-n i HSB:s regler och bygger precis som jag vill". 
 
Inget av dessa påståenden är sant.
Jag får emellertid inte veta vilket datum förvaltaren påstår sig ha varit här, eller vilka snickare han påstår har varit här med honom. 
Om jag bara fick reda på vilket datum han hävdar att han varit här, så skulle jag kunna visa att detta påstående inte är sant... men som sagt -- detta vill HSB Bosvedjan inte berätta för mig. Vid ett kort möte sa ordförande och vice ordförande, att detta var information, som de faktiskt inte behövde ge mig. 
 
Eftersom jag vet, att jag under maj inte haft varken förvaltare eller snickare här, så undrar jag såklart varför förvaltaren hävdar det? Han säger sig, enligt ordförande och vice ordförande, vara beredd att gå ed på detta. Kruxet är ju bara, att jag också kan svära på att jag INTE haft honom eller snickare här.
Tar han fel på person? Minns han fel? Varför får jag inte veta när eller vilka snickarna är? Jag fattar verkligen ingenting.  
 
Inte heller får jag veta vilken/vilka av mina grannar, som ska ha påstått att jag sagt något så dumt. 
Jag har ju en rad fina trevliga grannar, som jag har en bra relation med. Varför skulle någon av dem vilja mig ont?
Det tror jag först den dag det bekräftas av personen/personerna själva. 
Jag har för övrigt både vittnen och dokumentation, som stöder att jag verkligen sökt information och på flera sätt försökt få svar från ansvariga.
Varför i all världen skulle jag då säga nåt sånt? 
 
Som extra knorr på denna redan eländiga historia, gäller inte samma regler för alla altanägare i området. 
Anmodan att riva och bygga om så att altanen följer reglerna, berör sålunda låååångt ifrån alla altanägare/byggare.
 
Jag och min pappa (han var med på det korta mötet) upplevde ordförande och vice ordförande som mycket oklara och motsägelsefulla i det de sa...
 
Man sa å ena sidan, att de som byggde sina för stora altaner före 2011 får behålla sina -- det var då man beslutat att "strama upp reglerna", men detta är inget man ansett sig behöva informera oss boende om.
De som köpt sina lägenheter (oavsett om de köpt den så sent som 2013) med en redan byggd för stor altan, slipper också riva och bygga om.
Även de, som byggt om en redan för djup altan, genom att förlänga denna, slipper riva. Denna undantagsregel gäller, sa de, även om man bytt ut hela trädäcket och bara behållit stödstolparna, som altanen vilar på.
Jag har förvisso bytt allt virke i min altan, eftersom den var genomrutten, men jag har inte ändrat de ursprungliga stödstolparnas placering och jag har förlängt den ursprungliga altanen. Ändå gäller denna regel inte mig. 
 
Å andra sidan sa man senare i samma samtal, att denna nya uppstramning av reglerna gäller samtliga, som byggt under 2012 och 2013, och att regeln gäller alla utan undantag.  
 
Jag har emellertid talat med ett flertal bostadsrättsinnehavare om deras nybyggda och för stora altaner. De säger sig inte har fått någon anmodan om rättelse. Stämmer det eller stämmer det inte? Vem far med osanning och varför? Jag har mycket svårt att tro, att alla dessa bostadsrättsinnehavare skulle ljuga för mig. Varför skulle de göra det? De känner ju sannolikt inte ens varann och den ene vet förmodligen inte ens om, att jag pratat med den andre. 
 
Som bortblåst är nu min Bäckebotrivsel...
Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa lägenhet här, hur vackert det än är... 

Gräddvitt lugn för själen

 
Mitt kök har fått ett begagnat vitt Ikeabord med fem tillhörande stolar. 
 
Jag är fullt medveten om, att detta är lååångt från den gedigna ekmöbel, som jag haft de senaste åren, men det här är precis den lugnande gräddvita balsam, som min själ behöver just nu... och då är det faktiskt så det får bli.
Man måste lyssna inåt för att kunna leva.
 
 
 
 

Årets julsak

Varje år brukar jag unna mig en liten julsak...
I år har jag dock slagit på stort och unnat mig två!!!   :D   :D
 
1. En julgran, som ser ut som en riktig äkta gran. Jag har inte tagit hem den från affären än, så jag kan inte visa den, men nästa vecka så...   :D
 
2. En ny fin adventsstake!! Jag hittade den på Coop och är sååå nöjd med den!
 
Se så fint det blev!!!  :D  :D  :D
 
 

Maires cosy corner

 
För ett tag sen fick jag lite söta tyger av Ziri, som hon i sin tur fått av Märta...
 
... och av de där rosarutiga och rosiga tygerna, sydde jag vändbart örngott och påslakan till Maires säng i mitt sovrum. Det är alltså rutigt på en sida och rosablommigt på den andra. Såå sött!
 
Ett fluffigt mjukt täcke och en dito kudde fick jag till av det material, som blev över, då jag i somras sydde lilla brorsdotterns lapptäcke.
 
Så här blev Maires cosy corner! Mjukt, mysigt och rosarart, eller hur?  :D
 
(Nu återstår bara att knåpa dit lite fler band, som ska hålla spjälskyddet upprätt, för det bågnar, och så ska det inte vara.   :D  )
 

Nygräddigt Bäckebo sovgemak

Så länge jag minns, har jag önskat mig dubbla uppsättningar överkast --- så att jag kan byta, när jag behöver få lite ny harmoni och atmosfär i mitt sovrum.
 
Men faktum är ju, att jag inte ens ägde ett överkast, förrän jag fick ärva mitt lillebrors fina quiltade, då han och blivande svägerskan flyttade ihop och köpte gemensamägd säng. Jag minns än, hur fantastiskt och lyxigt det kändes, att kunna lägga på ett riktigt överkast, istället för en fleecefilt.
 
När jag sedermera köpte, renoverade och flyttade in i mitt kära Bäckebo, var jag ju självbo, istället för barnbo. Då unnade jag mig mitt allra första egenvalda överkast. Det blev såklart ett vackert grönt ifrån Indiska.
 
 
 
Jag minns som om det var igår, vilken fantastisk glädje jag kände, då jag för allra första gången la på det vackra överkastet.
 
Det var en vintermörk eftermiddag i december 2009. Min pappa och min bror hade precis ställt dit min säng (lillebrors avlagda som han köpte då han var i tonåren), och det skulle bli min allra första sovnatt i mitt nya hem.
 
Fortfarande stod flyttkartonger nästan överallt och det var egentligen väldigt rörigt, men jag hade bara ögon för överkastet --- jag såg bara hur ofantligt vackert det var. 
 
 
Sedan har åren rullat på och mitt Bäckebo har sakta tagit form, i takt med att tid och pengar tillåtit det.
 
 
 
Efter flera ledonda år i den ärvda gamla sängen, hade jag så äntligen ekonomisk möjlighet, att köpa en ryggsnäll och bra säng --- här är bilden jag tog, då Schedins ställt in den i sovrummet och jag bäddat den.
 
Det blev så småningom en sänggavel och ett nattygsbord också, men dessa levererades lite senare än själva sängbotten. Jag tyckte dock att jag var i himmelriket och att mitt sovrum var bäst i världen!
 
 
 
Men.... så var mamma och jag ute o ögonshoppade nu i lördags, och gissa vad jag råkade springa på!
Jepp, ett gräddvitt överkast till ett kanonbra pris!!  :D
 
Scrolla neråt och skåda mitt gräddljuva sovgemak!
 
Såååå vackert, harmoniskt gräddljuvt och vilsamt!!!   :D
 
Nu har min överkastdröm gått i uppfyllelse!! Jag är alltså ägare av två överkast:
Ett ljuvligt ljust överkast för den mörka vinterperioden, och ett vackert grönt för de ljusa sommarmånaderna.

Äntligen kaffe!!

ÄÄÄNTLIGEN!!!   :D
 
Det var hösten 2009 och min storebror hade precis kopplat in induktionshällen i mitt nya Bäckebokök.
 
- Sådärja! NU kan du koka kaffe, syrran!!
 
Där stod jag med min rostfria kaffepanna, som jag glatt o ivrigt hämtat upp från flyttkartongen nere i källarförrådet.
Jag skulle bjuda pappsen o storebror på premiärkaffe -- d.v.s. riktigt kokkaffe och inte det mikrovärmda neskaffe, som vi druckit under hela den långa tid vi renoverat, det som skulle bli mitt fina Bäckebo.
 
Pip! Pip! Pip! lät hällen... Vi förstod först ingenting.  Pappa o storebror försökte förgäves hitta felet.
Till sist insåg vi den enkla sanningen:
Min fina kaffepanna funkade inte på induktionshäll!!
 
- Nåja, sa jag kavat. Jag köper väl bara en ny kaffepanna då!
 
Detta visade sig inte vara så "bara", för det fanns helt enkelt inga i handeln.
Jag sökte och sökte, sprang i och ur affärer, men inga kaffepannor stod att uppbringa.
 
Efter många om och men fann jag en kaffepanna, men den kostade måååånga hundralappar och jag var arbetslös, så det fick bli fortsatt neskaffe istället... och så har det fortsatt av bara farten.
 
I vårvintras köpte jag mig en liten billig perkulator, men det har inte blivit att jag använt den särskilt mycket. Kaffet smakar liksom bryggt, snarare än kokt, och då kan jag lika gärna dricka mitt Milea neskaffe.
 
Men så var mamsen och jag på Ica Maxi igår, och se vad jag råkade springa på!!!
För bara 129 kr!!!!!
 
 
Ta-daaaaa!!! Är den inte sååå jag, så säg?!!  :D
 
 
Vit, slät och rymlig!! Sååå fin!!!
 
 
Ja, idag blev det alltså riktigt kokkaffe idag till frukost!!!   :D
 
Gissa om jag är jätteglad och übernöjd med mitt kaffepannsfynd!!!
 
 

Vilken härlig lördag!!

Snacka om att ha haft en härlig lördag!!!  :D
Jag hade verkligen en fantastisk gårdag -- och det precis hela långa dan!!   :D
 
Först löste vi ju Melodikrysset, förstås, och det var extra mysigt o roligt eftersom Märtis o Majre var där!
 
Sen åkte jag o mor o far in till stan, för att göra en jätterolig sak.
 
Inne i Stenstan var, som alltid på lördagarna, gratis parkering, så vi kunde parkera på bekvämt avstånd till Stora torget.  :D
 
Vi började med att gå in i Stadshuset -- främst för att hämta ut våra biljetter, men också för få kika på allt det fina. Biljetterna hade jag ju kunnat betala över Internet, men vi ville få gå in o njuta av att titta runt på hur fint de gjort där inne och också titta i turistbyråns härliga butiksdel.
 
Ute på torget var det Bondens marknad och det är alltid lika humör-boostande!! Jag blir så glad av alla stånden som fyller torget och allt folk som minglar o handlar o myser. Denna lördag var det förstås alldeles extra härligt, eftersom solen sken och värmde alldeles väldigt!
 
 
Klockan 12 var det så dags för oss att... ja, scrolla neråt får du se!!
 
 
Vi hade bokat biljetter för att åka med Tommy Jansson på guidad "stadsvandring" i den gamla brandbilen.
Det är något vi både velat och planerat i flera år, men det har hela tiden kommit nåt, som hindrat att vi gjort verklighet av det.
 
Nu hade vi emellertid både vikit lördagen för detta och sett till att boka biljetter i god tid, så att det inte skulle råka vara fullsatt.
 
Tommy hjälpte oss alla ombord på den gamla charmiga brandbilen, som blev fullsatt innan det bar iväg. Jag tror dock att det bara var vi, som bokat i förväg -- resten av passagerarna hade, som jag förstod det, spontanköpt sina biljetter inne i Stadshusets reception.
 
Man behöver alltså inte alls boka sina biljetter, så som vi gjorde -- det gjorde vi bara för att vara säkra på att få komma med just den tur, som gick klockan 12.
Längre ner i det här inlägget kommer du att se o förstå varför -- jag hade liksom en tid att passa inför nästa rolighet.  :D
 
 
 
Längs bägge sidorna av brandbilen hängde hörlurar. Dessa var utrustade med volymknapp, så att varje person själv kunde ställa in volymen. Strålande bra lösning! Och suveränt bra ljudkvalitet var det också!!
 
Tommy var en alldeles fantastisk stadsguide!!! Oerhört intressant och underhållande!! Jisses vad jag skrattade!! Det var mycket länge sen jag hade en så rolig och lärorik timme!!
 
 
 
 
 
 

 
Genom Stenstan och ända ned till Sundsvalls gamla järnvägsstation -- nuvarande Casino Cosmopol -- tuffade vi med gamle Aron, som den gamla trotjänaren heter. Och hela vägen berättade Tommy om den ena intressanta saken efter den andra -- det var en rolig och underhållande blandning av lokalhistoria och mer övergripande allmänhistoriska fakta, som blandades med små anekdoter och skojigheter för både gammal och ung.
 
Jag och mina föräldrar sa unisont och med emfas, när vi klev av på torget:
 
- Men OJ va bra det här var!!! VARFÖR har vi inte gjort det här tidigare?? Det HÄR måste vi se till att Olof o Kattis o flickorna åker, och då bokar vi också och åker turen en gång till!!!!
 
Jag säger bara:
Har du inte åkt med Tommy i brandbilen Aron än? Då har du verkligen missat nåt!!! Åk vet'ja!!!   :D
 
(Om man läser på Visit Sundsvalls hemsida, så ser det ut som att brandbilen bara går under augusti, men Tommy berättade att han fortsätter köra i september också, och även under de lördagar som det är Bondens marknad i höst.)
 
 
 
Ja, det var den min mysiga o roliga lördag so far...  men den fortsatte med mer mysigt o trivsamt, må ni tro!!
 
Efter den roliga brandbilsturen och några uträttade ärenden, var det dags för mig att åka hem o förbereda inför min mys-middag-på-altanen kl 16.
Jag hade bjudit in mina kära föräldrar och mina bröder med fruar o barn till att mysa i eftermiddagssolen hos mig. Eftersom jag fått ett vikariat, hade jag dessutom råd att bjuda på lite sån mat som jag gillar och mår bäst av.  :o)
 
Det här är några av de saker, som fanns på mitt buffébord:
 
 
 Frasrulle med fyllning av fetaost.
 
(Jag glömde tyvärr fotografera de mumsiga små pirogliknande frasknytena, som fanns med två olika fyllningar --- den ena sorten med enbart fetaost och den andra med en spenat-fetaost-fyllning.)
 
 
 Ägghalvor med majonnäs och räkor. I bakgrunden en burk av Lommanders underbart goda bearnaisesås.
 
 Grillad kyckling och ett par goda ostar.
 
 Gurka, salami, vindruvor, tomater, rostade saltade mandlar och dito solrosfrön.
 
 
 Välsmakande och tuggig segkaka från bagarna på Selånger marknad --- segkakorna är nästan identiska med dem, som vi under min barndom o uppväxt brukat baka hemma i bagarstugan på vår gård. Välsmakande nostalgikick!   :D
 
 
 Bönröra med finkrossade tomater o chili, soltorkade tomater och stora oliver fyllda med fetaost, sallad med babyspenat och ruccola, en god creme fraiche-sås med "hetta" av sweet chili-sås.
 
 Druvor och vattenmelon.
 
 Fetaostfyllda oliver o soltorkade tomater i god olivolja.
 
 Bönröra bestående av två sorters bönor, röd finhackad lök, lite riven vitlök, persilja och finkrossade tomater smaksatta med chili.
Enkelt och snabbt! Bara ihoprörd och sen klar att servera. MUMS! Dessutom hållbar i kylen i många dagar!
 
 
Småflickorna lekte o myste på filtar i den sköna eftermiddagssolen, medan vi vuxna umgicks, pratade och var vuxentråkiga, och sen gick de in o såg Astrid Lindgrens "Gullpian" sisådär en tre fyra gånger på raken.
 
 
Vi avslutade vår buffémiddag med kaffe, alternativt cappucino, lite punsch eller whisky, och en panacotta-liknande naturell yoghurtbaserad efterrätt, som jag gjort i diskbesparande och barnvänliga plastmuggar.
 
Vi satt ute ända tills solen försvann bakom grannhuset, då det dels blev lite för kallt att sitta ute, dels var dags för flickorna att få komma hem och sova.
 
En mycket mysig och trevlig lördag, må jag säga!
 

Mitt ljuvliga soliga älskade Bäckebo

En ljuvligt varm och solig julimorgon ringde min dotter:
 
- Mamma, får vi komma över till dig och äta frukost?
 
Självklart fick de det!!   :o)
 
Vi gjorde frukost och satte oss ute på altanen. Lilla stumpan låg i skuggan under parasollen.
 
När det är så varmt ute, är det skönt att få ligga i skuggan utan varma kläder.
 
 
Efter en stund somnade lilla sessan, så jag bredde över henne en tunn bomullsfilt. Där sov hon sedan gott en lååång stund, medan vi fikade, mös o småpratade i solskenet.
 
 
Senare på dagen fick vi trevligt besök -- det var en av mina f d elever som kom på visit. 
Lilla Mairesessan trivdes fint i hennes famn.  :o)
 
 
 
Jag vill berätta om en mycket mysig o annorlunda liten sak, som har med detta elevbesök att göra.
Vi stod inne i mitt kök och tittade bl.a. på mina Jamie Oliver-kokböcker. Bland dessa står också en rad vita bokstäver, som formar ordet KRAMA. Vi pratade lite om detta och att jag ibland formar om dessa till ordet KARMA.
 
 
Eleven, som är ifrån Jemen, sa att jag också kan ändra till ordet KARAM, eftersom detta stämmer mycket in väldigt väl på mig och hur jag är. Hon förklarade att ordet karam på hennes språk betyder generositet.
Jag blev jätterörd och glad över detta.
 
 
 
 
Vi avslutade den soliga o fina dagen med sen middag på min härliga Bäckeboaltan --- mumsig grillad laxfilé, färskpotatis, broccoli, tomat, persilja och min hemgjorda sweet chili/creme fraiche/ajvar-sås.  :D
 
 
 

Projekt "Altan" slutfinnish - check!

En liten, men viktig, korrigerande och förbättrande, slutdetalj i altanprojektet:
 
 
Eftersom min altanport var skruvad på tre nivåer från två håll, med två skruvar i varje bräda på varje nivå och dessutom uppstagande tvärslåar, trodde vi inte att någon diagonalsträva skulle behövas, men vi hade helt fel.
 
Efter ett par dagar hade porten hängt ner sig ett par millimeter.
 
- Inte bra! sa pappa med emfas. Lyft den lite och dit med en sträva!
 
Sålunda lånade jag med mig pappas skruvdragare hem och satte dit en sträva enligt pappas noggranna instruktioner.
 
Och voila!! Porten rätade upp sig!!
 
 
Skruvad från utsidan så som pappsen förordade.
 
Ida stod på insidan av porten och höll koll på att jag skruvade på rätt ställe och inte hamnade utanför själva strävan.
Då jag satte den första skruven utbrast hon förvånat:
 
- Men mamma, OJ va den drog!! Hela brädan blev liksom rak -- den bara rätade upp sig!
 
... och så fortsatte det för varje skruv jag drog i. Överraskande, märkligt och lärorikt!!  :D
 
 
Jag satte också en sträva på den fasta delen -- dels för att staga upp, dels för att ge symmetri åt ögat.
 
 
När jag ändå hade skruvdragaren här, passade jag på att skruva fast ett lås i planket.
Med detta har jag låst fast grillen i planket.
 
 
Nu är det bara vattenslangen kvar. Egentligen vill jag ju inte skruva upp nåt så missprydande, men samtidigt vill jag ju inte härbergera den inne i lägenheten, så jag får nog gilla läget och försöka hitta en plats på altanen för den.  :D
 
 
Här är klick-bara länkar till hur vi gått tillväga då vi byggde min Bäckeboaltan på ByggMaxvis:
 
 
 
 
 
 
 

Projekt "Altan" - slutfört!

Ta-ra-ta-raaaa!!!   :D
 
Altanprojektet är slutfört, och min nya altan är en gediget utförd reklampelare för bostadsrättsföreningen Bosvedjan!!
 
Den enda lilla detalj, som kvarstår, är lite matjord och gräsfrö.
Jag ska snygga till den mycket gropiga o ojämna marken utanför trappan, så att den blir slät och fin. Men det får vänta tills sommaren är slut, för annars kan man inte använda trappan och det vore ju synd.
 
 
Många, många har stannat till för att prata och berömma mitt altanbygge -- de menar att storleken, utformningen och det gedigna utförandet utstrålar hög kvalitet och trivselfaktor.
 
Här är några godbitar ur alla de trevliga, uppmuntrande och glada samtal jag haft med förbipasserande:
 
 
Ett par, som ofta promenerar förbi här sa igår:
 
- Så här borde flera i området göra, för det är just sånt här, som höjer standarden och värdet på ett område!
 
 
En barnfamilj, som bor i området, stannade till häromdagen och sa:
 
- Man tycker ju lite synd om er, som bor i bottenplan med liten yta, mycket insyn o så, men det du har gjort här, höjer ju värdet på din markplanslägenhet med säkert 50000!!!
 
 
En mycket trevlig och snickeriintresserad hundrastande herre, brukar stanna o prata med oss varje gång han passerar. Igår kväll utbrast han:
 
- Jädrans va snyggt det blir, hörru! Jag ska ju bygga hemma jag också, men jag har inte riktigt vetat hur man gör eller hur jag ska utforma den. Nu har jag ju följt ditt bygge och lärt mig ett å annat, så nu ska jag köra igång jag också.
 
(Var han bor har jag ingen aning om.)
 
 
En dam, som bor i nästa hus, stannade till och sa:
 
- Men det här blir verkligen jättesnyggt!! Säg till ifall du vill sälja, för jag har en 3:a i bottenplan, men vill byta till en 2:a.
 
Jag berättade för henne, att jag i över 1 1/2 år sökte en 3:a i bottenplan, men till sist gav upp och köpte min 2:a. Hade det inte varit för att jag lagt ner så mycket jobb och engagemang i min lägenhet, så hade jag kunnat tänka mig att byta med henne, men nu har jag renoverat min ända inifrån betongen (rökskadat saneringsobjekt) och äntligen också byggt en gedigen altan, så nu ska jag bo här så länge jag lever.  :o)
 
 
Jojo, mitt altanbygge och den färdiga altanen i sig, är uppenbarligen en källa till inspiration och kunskap för andras egna byggen i stugor, radhus och lägenheter i markplan --- och så bidrar den förstås till Bosvedjans tilltagande attraktionskraft.
Jag har lyckats glädja, inspirera, ge uppmuntran och kunskap till många, och det känns jättefint! Och så har jag förstås blivit bekant med massor av nya trevliga människor!  :D
 
 
 
Så här löste vi stängningen av grinden/porten. Metallblecket på stolpen gör att grinden alltid hålls i samma läge -- annars skulle hålet i trästolpen bli större med åren.
 
 
 
Eftersom min ihopsparade altanpott nu är slut, och det blivit en del stabilt o bra restvirke under byggtiden, så beslöt jag att bygga trappan av detta, istället för att köpa färdiga o dyra vangstycken.
 
Vi satte sålunda ihop 170x45 och 45x45 med spikplåtar och skråskruvning, och gjorde en lådram i två höjdsteg av detta. För att minska fallrisken och öka tillgängligheten för rullstolar, barnvagnar etc., gjorde vi trappan lika bred som grindöppningen. Man kan alltså med lätthet rymmas två i sidled för att t ex hjälpa någon upp- eller nedför trappan.
Vi fäste sedan lådramen i altanens stolpar, åsar och bärlina, och stödde den med stödben på tjärpapp placerad på två stenplattor.
 
 
 
På eftermiddan tackade jag min kära papps för all hjälp och skickade hem honom till mamsen.
Kvar var nämligen bara själva inklädnaden av trappan och att skruva dit trappstegen.
Ett hyfsat pyssligt och tidskrävande arbete, som kräver tungan rätt i mun, men som jag gissade att jag skulle klara själv, om jag bara höll mig till det som pappa lärt o visat mig.
 
Jag klädde alltså trappans framsida med rester av samma virke, som jag använt i altanräcket.
Sen klädde jag också in den nedtill på sidorna, så att den sluter an någotsånär mot marken, och ger trappan och altanen ett enhetligt o sammanhängande intryck.
 
 
 
Och så här snygga är nu alltså trappan och altanen sedda utifrån.
 
Rejäl och trygg bredd o djup på stegen. Inget gnek och inget instabilt vekt virke.
 
Det nedersta trappsteget är lite högre än de bägge andra, och det har flera orsaker. Den främsta av dem är dock, att jag inte ville bygga trappan med tre trappsteg, eftersom den därmed skulle ha kommit så långt ut på gräset, och det var viktigt att det översta trappsteget inte hamnade alltför långt under altanens nivå -- det skulle ha känts som ett otryggt djupt steg att ta ned ifrån altanen och hade ökat fallrisken.
 
En annan anledning är, att trappan ska göra altanen tillgänglig, men samtidigt inte inbjuda till att ta den vägen, istället för att gå via porthuset --- den ska vara just bara en möjlighet, och inte det främsta och först valda alternativet.
 
Trappan är inte tänkt att, under snöfria årstider, ersätta vägen via porthuset och ytterdörren. Tvärtom är räcket och insynsskyddet tänkt att ge lite avskildhet. Även vi, som bor i markplan, ska kunna ligga o sola eller ha balkongdörren på glänt, utan att plötsligt överraskas av att det står folk på altanen eller i balkongdörren --- man kan ju t ex komma oklädd ur duschen och då vore detta inte så särskilt trevligt. 
Att, som många altanägare, bygga altanen helt utan port eller grind, kändes emellertid inte som ett alternativ för mig, eftersom det då skulle omöjliggöra besök av barnvagnar och rullstolar.
Jag tycker att min kompromisslösning blev bra och är mycket nöjd med resultatet.
 
 
 
 
Och så här snyggt ser det ut inifrån.
 
Denna sista altanbyggardag blev osedvanligt lång, för som vanligt, då jag blir uppslukad av nåt, så glömde jag tid o rum. Timmarna gick och jag var så fokuserad på det jag höll på med, att jag totalt glömde titta på klockan. Inte förrän Ziri ringde vid 21-tiden, kände jag hur trött o hungrig jag var.
 
- Säg att du är hungrig! vädjade jag, men nejdå -- hon hade redan ätit middag.
- Det är lugnt -- jag tar en fika, när jag är klar om en stund, sa jag.
 
Jag gjorde klart det lilla som var kvar -- d.v.s. skruvningen av de sista brädorna i fotstegen -- och sedan var det bara att städa undan, sortera släng- och sparavirke, och plocka in verktygen.
Och medan jag höll på med det, kom plötsligt Ziri och Märta knatande. Älskade ungar!!!! <3 <3
De hade pratat ihop sig om ett kvällsbesök på McDonalds, då Ziri ville bjuda mig på en hamburgarmiddag som tack för kattvakten.
 
Gulle henne! Som om jag skulle behöva betalt för det!! Murrmurr älskar ju sina fyrbenta barnbarn!!
Och det slår mig nu, att jag helt glömt att lägga ut kisse-mys-bilder från häromdan, då hon var bortrest och jag var med kissarna.
Jag lägger in några murrmurr-kisse-bilder här:
 
 
 
Siggan var på sååå gosigt o mysigt humör, men det var Fredrik också.
Så fort hon lämnade sin plats bredvid mig, kom han snabbt till soffan o trampmös på mig -- sen låg han där, skönt varm o kurrande, ända tills det var dags för mig att stänga tv:n o gå hem till mig. Tyvärr, inga bilder på Freddan, för då han kom skyndande för att ta hennes plats, råkade min mobil ligga längst bort på bordet, så jag nådde den inte.
 
 
 
- Himmel va' snyggt de' blev å va' duktiga ni varit!! berömde döttrarna. Men kom nu mossan, så drar vi på Donken! De' ha'ru verkligen gjort dig förtjänt av!!! ... och jag var förstås långt ifrån nödbedd.  ;o)
 
Min sista och ovanligt långa altanbyggardag avslutades, alltså, med mysig o välkommen kvällshamburgare med Märtis o Ziri. Och med det är nu mitt altanbyggarprojekt slutfört.
 
Tusen varma och innerliga tack till alla er, som hjälpt mig på olika sätt!! Ingen nämnd, ingen glömd. Ni har alla hjälpt mig på vardera era sätt, och alla har de varit lika värdefulla och välkomna.
 
Så fort omständigheter som väder och plånbok medger det, blir det en trevlig altaninvigning på Bäckebo.  :D
 
 

Projekt "Altan" etapp 11 - check!

Idag, kära läsare, hade jag sååå önskat, att vi haft en tredje person här i altanbygget!!
Då kunde denna/denne ha filmat det synnerligen nervkittlande ögonblick, då jag sågade mig igenom de sista centimetrar av regel, som höll altanporten på plats.... och denna tyst o elegant svängde upp ut mot pappsen, som stod utanför för att hålla koll på händelsernas utveckling --- det blåste nämligen rejält och var mycket starka kastvindar.
 
Både jag o pappsen hade trott, att den skulle sprätta upp med ett tjong, alternativt hänga ner sig med ett knirk eller möjligen inte gå att öppna alls, för att jag sågat i lite fel vinkel.
I alla händelser hade vi räknat med, att den skulle behöva anpassas och justeras lite. Men nähädå! Ljudlöst bara hängde den där i sin exakta position. Förbluffad och småskrattande öppnade pappa porten och såg på mig, där jag stod -- precis lika förbluffad -- innanför med sågen fortfarande i näven. Sen bara skrattade vi!! Högt, överraskat och lättat!!
 
Tänk att ha haft denna spännande stund och våra förvånat lyckliga utrop på film! Det hade varit hur härligt som helst. Men stillbilder är inte att förakta de heller, för de visar med all önskvärd tydlighet, hur tjusig min altanport blev.
 
Porten öppnade sig alltså precis i enlighet med lillebror Olofs beräkningar. Hur elegant och tjusigt som helst!!
Lillebror har alltid brukat säga att "det där kan man räkna på", och OJ så rätt han har!!!
Utan hans beräkningar, hade vi aldrig kapat så som vi gjorde, för vi hade trott att sågningen skulle göras i en annan vinkel.
 
Här följer lite bilder från dagens glada altanbygge:
 
Vi beslöt att låta kapen stå kvar uppe på altanen, för det var så pass lite kapning kvar. Det var dessutom så kraftig vind åt väster, att nästan inget sågspån hamnade på altanen --- det blåste iväg ut mot gångvägen samtidigt som vi kapade. 
 
 
 
En liten upprätande åtgärd: En tunn kil i framkant rätade upp överliggaren.
 
Stolpen hade tyvärr råkat sågas av snett och då är det lite knivigt att få överliggaren att ligga som den ska. Men pappsen visste hur man gör, för att slippa såga om den.
 
Vi har även kilat på ett par ställen under räckets överliggare, för så här långa och kraftiga plankor (170x45) har en tendens att krumbukta sig lite. Det är nästintill omöjligt att hitta en spikrak utan sprickor eller för stora kvistar, och om man mot förmodan lyckas med detta, så vrider den gärna sig lite, då man satt den på plats. Istället för att tvinga den rak och riskera stora sprickor i ändarna, har vi istället kilat den lite och låtit den vara lite vriden. Det är ändå helt rakt för ögat och det är det som är det viktiga.
 
 
 
Som sagt: Porten bara gled upp. Rakt, tyst och elegant. Inget häng eller gnissel.
Vi hade lyckats få exakt rätt sågvinklar och dessutom exakt rätt spänn på gångjärnen.
 
 
 
- Ska vi sätta nåt mothåll? Du behöver egentligen inget, utan det skulle i så fall vara bara för säkerhets skull, säger pappa.
Jag är så tagen av stunden, att jag inte kan tänka eller besluta mig, så det där med lås o mothåll får vänta -- jag knyter fast porten tills jag funderat klart.
 
 
 
En tvättlina får göra tjänst, tills vi klurat ut vilken typ av lås som ska sättas dit. 
 
 
 
Räckets hela överliggare är nu på plats. Snyggt, gediget och stabilt.  :D
 
 
 
Lite klurigt med vinklar som varken är räta eller 45 grader, men med lite innovationsförmåga och fantasi har vi löst det ändå.
 
 
Nu ska vi bara göra en trapp -- sen är altanprojektet klart. Och då har jag tveklöst nedre Norrlands absolut bästa altan!!!  :D
 
 
 
 
 
 
 

Projekt "Altan" etapp 10 - check!

Vi tvingades abrupt avsluta gårdagens altanjobb p.g.a. störtregn och iskall blåst, så jag glömde helt att fotografera. Vi koncentrerade oss istället på att rädda kapen och verktygen undan regnet.
 
Här är några bilder tagna i efterhand, då det var en paus i ösregnet.
 
 
Här har alla staketspjälor kommit på plats, och även den 45x45-regel, som ligger på insidan spjälorna och utgör extra stöd för överliggaren.
 
 
Några av spjälorna är mindre breda än de andra, men så länge avstånden mellan dem är lika stora, så luras ögat att tro, att räcket är enhetligt utformat. 
På det här sättet blir det mindre iögonfallande, att avstånden mellan stolparna är olika.
 
 
 
 
 
 
 
 
Märta o Maire kom över, medan solen sken och det fortfarande inte regnade... och med följde också Agnes Skrufvan Karlsson, som hittade ett gott grässtrå utanför grannens altan.
 
 
Hon är så vacker, Skrufvan!  :D
 
 
 
Här har regnet drivit oss inomhus, så vi lämnade överliggarna på plats, utan att skruva fast dem.
 
 
De är alltså bara ditlagda på plats, och den yttre biten är heller inte kapad i rätt längd -- den ska också formas till, så att den ser snyggt rundad ut i kanterna.
 
 
 
Olof hjälpte oss att beräkna hur stor vinkel vi behövde kapa överliggaren i, för att grinden/porten ska gå fri när man öppnar den --- så att inte överliggaren krockar med sig själv, alltså. En lätt vinkling av snittet, gör att den går lätt att öppna och ändå sluter tätt, då den är stängd.
 
(Så är det tänkt och beräknat, men för mig, som inte är riktigt insatt i vinklar o siffror, ska det bli jättespännande att såga loss grinden från reglarna och se detta funka i verkliga livet.)
 
 
 
På gångjärnssidan har överliggaren, av samma orsak, kapats i motsatt vinkel.
 
 
Vi hann bara få dit ett av grindgångjärnen, innan stormen kom, men man får ändå en hum om hur det kommer att bli. Vi kapar inte de återstående reglarna, förrän det är dags att sätta dit gångjärnen.
 
 
Gångjärnet sätts med "spänn", så att grinden inte hänger sig så fort vi kapar reglarna och släpper den lös. D.v.s. man vinklar gångjärnsfästet lite, så att det redan är i spänn, innan den fått grindens tyngd vilande på sig. Sen böjer man med milt våld ner själva gångjärnet (den långa svarta metalldelen) och skruvar fast den på plats. Då kommer inte grinden att säcka och hänga ner sig.
 
Obs! Man måste också vara noga med att sätta gångjärnsfästena lika långt från stolpens kant.
 
 
 
Nu är det bara räckets överliggare och trappan kvar, sen är Projekt Altan slutfört. 
Och den snyggaste o mest gediget byggda altanen i norra Sundsvall har jag fått!!!  :D
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mina världsbästaste å goaste föräldrar

Mina föräldrar är verkligen världens bästa!!

Inte världens bästa i betydelsen "världens mest perfekta och felfria övermänskor" -- nej, det är inte så jag menar! Och det är jag glad att de inte är, för oj så jobbigt det hade varit.

Nej, jag menar, att mina föräldrar är världens mest goa, omtänksamma, generösa, snälla, varmhjärtade, hjälpsamma, stöttande, trevliga, lättsamma, roliga och härliga!! Och jag är såå glad åt, att just de är just mina föräldrar!!



Idag t ex uträttade de några ärenden på Birsta och kom sedan förbi här på hemvägen, för att se hur altanen blev, då jag satt dit staketspjälorna...

 

Och vad hade de köpt åt mig, tror ni???
Jo, en kanonfin, stabil o exklusiv dynlåda!!
Jag blev sååååååå glad!!!  :D

 

 

Check it out! Både snyggt och praktiskt!!

Håller för vikter upp till 60 kg, vilket betyder att lätta personer kan sitta på den.

 

Vi satt länge ute i eftermiddagssolen, och då det var dags att gå in o se 18-nyheterna, passade jag o mamma på att inviga dynlådan.   :D

 

 Den svalde med lätthet mina fyra dynor.

 

 - Nu slipper du ha dynorna inne på golvet, sa mamma.

 

Eller som pappa skämtsamt uttryckte orsaken till att de köpt lådan åt mig: 

- Vi är så innerligt trötta på att se dina dynor inne på golvet om somrarna!   *skratt*

 

Jag bor ju lite trångt i min lilla 2:a och den är inte utrustad med någon klädkammare, så som lägenheter oftast är. Det är sålunda lite smått om förvaringsutrymme, och dynorna till mina utemöbler har sommartid därför alltid fått stå lutade längs nån vägg eller nåt skåp i vardagsrummet. Inte så särskilt prydligt förstås, men så har det fått vara, och det är detta som min käre pappa nu använde som skämtsam orsak till att de kostat på mig denna fina dynlåda.

 

 

 
Som sagt: Världens bästaste föräldrar!!!  <3  <3  <3 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0