Goffa, Maire och den gula burken.  :D

Det låter som en titel på en barnbok, eller hur? 

 

Goffa är vad vi kallar gammelmorfar, för att det inte ska bli så himla långt och svårt för Maire. 

Och den gula burken är och har alltid varit en av Maires favoritgrejor hos mina föräldrar. 

 

Gula burken-leken har förstås förändrats i takt med att hon växt. 

Just nu skruvar hon av och på locket, hon pratar och gör ljud i burken, lägger saker i den, klappar locket mot den och leker med den på många fler sätt. Härligt att en sån liten enkel grej, kan bli så omtyckt. 

 

 

Lillstumpan vill alltid höra samma sak -- alltså, skivan med Ida och Ziri. Och då vill hon dansa. 

Men dansen har förändrat karaktär allteftersom hon växt.  :) 

 

När hon var mindre stod hon stilla och guppade i takt.

Senare var det guppandet i kombination med ett vildsint viftande med armarna i takt till musiken.

Därefter började hon glädjestrålande steppa på stället.

Och nu har hon börjat snurra. Och som hon snurrar!!!  Runt, runt, runt, runt och fort går det. 

 

Vi vill såklart inte hejda hennes dansande, men hon blir så yr i bollen av allt snurrande att vi försöker styra över hennes dansstil till något mindre riskabelt -- i synnerhet sent på eftermiddagarna, då hon är trött och inte har så bra koll på motoriken o balansen. 

 

Hihihi, hon är sååå rolig den här lilla tjejen!! 

 

Just nu är hon ofantligt fascinerad av 'Lilla spöket Laban'. Hon vill se youtube-klippen om Laban och Labolina igen och igen, och hon kan se dem precis hur många gånger som helst på raken. 

 

Häromdan, när vi var hemma hos gammo och goffa, satt jag som vanligt och lekte med henne på golvet efter middagen. Hon tultade iväg ut i hallen och kom sen gående in i köket med vagnens insektsnät hängt över huvudet och såg ut precis som lilla spöket Laban.

Gissa om jag var snabb att få igång mobilkameran!   :D  :D 

 

 

 

 

Plötsligt skulle goffa få vara med och leka spöke.  

Det är svårt att filma när man är full av återhållet skratt och fniss, ska jag säga.  :D 

 

 

Jag blir ständigt fascinerad och överraskad av vår älskade lilla stumpa.

Hon är såååå charmig, rolig och mysig!  <3 <3 

 

Jag är, som ni vet, ingen varje-dags-bloggare, som delar vardagsliv och vilka privatsaker som helst på min blogg. Där finns ju mest bara foton, upplevelser och annat familjärt smått o gott. 

 

Sedan jag klev ur politiken är jag ju heller inte aktiv på min politiska blogg, och den stadsdelsblogg jag drev för Skönsberg, området norr om det nya brofästet, dess företagare och stadsdelsutvecklingen är också lagd på is. Jag är idag helt enkelt bara en vanlig person, som bara bloggar ibland, och då oftast bara publicerar foton och små trevligheter... 

 

Det är mest bara min familj, mina nära vänner, några elever och några långväga kompisar som brukar läsa min privata blogg. Jag bloggar alltså mest för mig själv och har aldrig haft nåt intresse av att få många följare/läsare... 

Min enkla lilla blogg brukar sålunda ha mellan 5 och 35 läsare, och det har känts alldeles utmärkt... :) 

 

Det är såklart inte så att jag inte vill att man läser det jag skriver eller kikar på mina bilder -- det som är publicerat är självfallet fritt för alla och envar att titta på... 

Nej, det var bara det att besökssiffran var så extremt hög på ett enda blogginlägg... och då funderar man såklart lite kring detta.