Ja, nu är projekt Bäckebo 22 i det närmaste slutfört... Det känns fortfarande lite ovant och faktum är att det också känns oväntat på nåt sätt... Det är som om jag inte riktigt på allvar insett, att den här renoveringen faktiskt en gång skulle vara färdig och att jag då skulle kunna flytta in. På nåt sätt har det liksom varit som nån slags projekt, i vilket jag jobbat hårt, engagerat mig, lagt ned mycket pengar m.m. Men att den lägenhet, som utgjorde själva projektet, faktiskt en dag skulle bli mitt hem, har inte känts verkligt alls under hela hösten... inte egentligen. Visst har jag vetat det, men jag har inte känt det.
När lägenheten väl var inflyttningsklar, blev det som en slags oväntad -- och inte helt positiv -- överraskning för såväl mina föräldrar, som mig själv. Det kom på nåt sätt så plötsligt, trots att det sakta, men säkert rullat på mot sitt mål ända sedan i augusti. Och som jag längtat till den dag, då jag äntligen skulle få bo här...
Jag förstår helt att det verkar knasigt, att flytten hit kändes plötslig och på nåt märkligt sätt oväntad, men det är så det blev och var. Jag har, som vanligt, helt gått upp i det jag gjort -- anpassat mig till de förhållanden jag levde i och "boat in mig" i de rutiner som skapats hos mina föräldrar. Det är liksom mig i ett nötskal.

Nu bor jag i alla fall här i min vackra lägenhet -- om än bland ouppackade kartonger och flyttlådor -- och projektets mål har blivit verklighet. Här nedan följer ett antal bilder, som visar hur det ser ut här hemma. Jag antar att jag borde vänta med att lägga ut bilder, tills jag kommit mer i ordning, men jag vill så himla gärna visa. Jag är så nöjd, så lycklig och älskar det jag, pappa och Pär åstadkommit!
Försök alltså filtrera bort kartonger och annan röra! Försök se förbi stöket och se istället hur ljust, fint, harmoniskt och vilsamt vackert mitt hem är!



Min härliga matplats... Notera den vackra blombrädan i samma material som bänkskivan bortanför matbordet. Skärbrädan med gummifötter, som brödrosten står på, är också den i samma material.
























En liten grön ljuslykta i glas, som jag fått av Oasens elever och föräldrar, pryder den vita boklisten på min köksvägg.






Den fullständigt bedårande Staffansstaken, har min pappa gjort i slöjden, då han gick i skolan. Min farmor hade den i fönstret då jag växte upp och jag minns hur fascinerad jag var av den. Numera är den min och jag bara älskar den!!!











Min härligt stora cremefärgade soffa -- lite lätt omdisponerad -- passar perfekt i mitt gräddvita vardagsrum och rymmer många sittande gäster.





De gröna höga lampfötterna från Jie, köpte jag begagnade för flera år sedan. Jätteläckra och mycket ovanliga!






Alla som känner mig väl, känner också till min vurm för speldosor. Den här ljuvliga saken, fick jag av min käre lillebror i julklapp för flera år sedan och jag älskar den!!!











Den jätteläckra chipsskålen i återvunnet glas, fick jag till sommaravslutningen av Emma och Linn Löfgren och deras föräldrar. Visst är den kanonläcker?









Urtjusig kudde från Indiska. Just nu har jag oerhört mycket saker ifrån just Indiska -- deras för säsongen gröna sortiment, har liksom passat mig perfekt!




Mitt vackra vita blombord, som jag fått av mina föräldrar. Gardinerna har min farmor gjort helt ifrån scratch -- alltså skördat linet, spunnit tråden, vävt tyget, sytt och broderat gardinerna. De är makalöst vackra!!!






Den underbara vita ljuslyktan, fick jag för många år sedan, av min älskade dotter Märta-Li. Jag är vanvettigt rädd om den!!! Är den inte vacker så säg??!!






Min läckra, vackra dörröppning, som storebror Pär designat. Visst är det snyggt?? Jag vågar slå vad om att ingen i hela världen har en likadan!






Mitt nya, vackra, gröna överkast från Indiska. Snyggt som sjutton!, eller hur?! Den förfärliga Billy-liknande hyllan ska endera bytas ut mot en vit dito, då jag får råd, eller åtminstone målas vit i väntan på att jag ska få råd.









I totally love it!!!!!!!!!





Sköna, gröna ljuslyktor... från Indiska, of course!!!



























Mitt nattduksbord är en kista, som min pappa snickrade då han gick i 7:an. Han är helt otrolig med trä, min pappa!




På mitt nattduksbord ligger två böcker, som jag varvar mellan: den ena är Bumps poesi ...




och den andra är The Sheep Of His Hand, som jag köpte på The New Dawn i Greenock.





Den kära gamla Moraklockan tickar och slår precis som den ska.




I hallen är fortfarande en hel del osorterat och där står saker som väntar på att bäras ned i källarförrådet... men visst blev det kanon med skåpen, spegeldörren, hatthyllan och allt det andra..? Jag är helnöjd!!






Min vackra trymå med grön marmorskiva bryter fint mot allt det ljusa, moderna och nya. Den ger en skön blandat-känsla, tycker jag. Notera också mitt vackra, egentillverkade ljusinsläpp -- alltså, glaset ovanför dörröppningen -- och hyllan i densamma, där just nu två tomtar huserar på kökssidan om ljusinsläppet.















Mina helhöga vita Billyhyllor med glasdörrar sväljer mängder av glas, porslin och annat. Ett mycket lyckat köp!!


Ja, nu vet ni hur jag har det och då är det inte särskilt svårt att förstå varför jag är så nöjd och glad, eller hur? Ibland vill det liksom bara bli bra.  ;o)