Nämen inte nu IGEN!!!!

När ska jag lära mig? Varför lär jag mig inte? Hur kan jag INTE komma ihåg att det blir så här varenda vareviga gång? 
 
 
Nu har jag alltså gjort det igen. 😭
När jag mår dåligt och känner mig låg, eller när jag "gör för mycket" och får teflonhjärna, hjärntrötthet och tinnitus -- det är då det händer. Det är då jag i en kombination av frustration och uppgivenhet försöker göra något konstruktivt för att åstadkomma en förändring (läs: förbättring). Det är då jag tar fram saxen och klipper håret. 😖🙈
 
Det blir ju lika illa varenda gång. Jag ångrar mig. Håret blir för kort för att funka -- jag har ju nämligen SJÄLVLOCKIGT hår, och det funkar inte när det blir för kort. Det vrider sig och står ut på sidorna, så att jag ser ut som Andy Pandy. 🙈😥 Resultatet blir förstås att jag mår ännu sämre och vantrivs ännu mer i mig själv. 
Nu har jag åter en lååååååång period med bad-hair-days innan det växt ut, så att jag ser ut som mig själv igen. 
 
Gör nu en mental notering om att TA BORT SAXEN UR BADRUMMET... 
 
 
 
 

Konsekvenser av för mycket

 
JISSES vilka vansinniga mardrömmar jag får när jag gör för mycket och överskrider mitt "batteris begränsningar"!
Jag vet det ju inte förrän det är gjort, och då är det för sent.
Hur jag än försöker lära mig att känna och veta i förväg, så lyckas jag inte. 😣🤯🫣😵‍💫
 
 
 
 
 
En av de vanligaste mardrömmarna är jobbrelaterad, och den kommer envist tillbaka både många gånger samma natt och flera nätter i rad.
Jag drömmer att jag är på jobbet. Det är en skola, som jag inte varit på förut och jag har svårt att hitta. Det är idel trappor och korridorer.
 
 
 
 
I drömmen söker jag förtvivlat efter min plats - alltså, mitt skrivbord och mitt arbetsmaterial. Jag söker också efter den som ska ge mig nyckel till klassrum, förråd och kontor. Och jag har varken fått information eller schema, så jag är helt vill och kan inte förbereda mina lektioner.
Jag springer i korridorerna och trapporna - försöker förgäves hitta någon som kan hjälpa mig. Till slut träffar jag på en av lärarna och hon säger:
- Men herregud du har ju lektion nu! Varför är du inte där?
Då faller jag handlöst och sedan börjar drömmen om igen.
 
 
 
I natt var det precis den här drömmen som gick i repris, MEN den hade en extra knorr: Jag hade GLÖMT att jag blivit sjukpensionär. Jag agerade på gammal inpräglad vana. Varken tänkte eller kände efter. 
 
 
 
När de ringde mig och med kort varsel bad mig hoppa in och jobba, så svarade jag "ja" precis som jag alltid gjort de 40 senaste åren. Och inte förrän jag sprungit i alla trappor och korridorer, frågat mig fram, fått nycklar och material - inte förrän DÅ kom jag på att jag ju inte kunde ta en heltidstjänst, eftersom jag numera är sjukpensionär. Skammen när jag tvingades sätta mig med kollegorna och berätta att jag tyvärr inte kunde jobba -- och försöka förklara varför. Känslan går inte att beskriva. Sedan faller jag och drömmen börjar om igen.
 
 
Fullständigt utpumpad när jag vaknar.
Hjärtklappning och jättetrött.
Stel och liksom kramp i muskler, käkar och nacke.
 
Jag MÅSTE bara lära mig att hantera energinivån på ett sunt sätt -- alltså portionera ut aktiviteter i lagom doser under dagarna och veckorna. 
 
#ums
#fibromyalgi
#heds
#ptsd
#artros 
#ibs
#astma
#alleriger
#värk
#sjukersättning
#sickasfk
 

Fasansfullt förstörande förslag

Jag tittar på det här fasansfulla förslaget till kongressbyggnad på Stora torget i vår unika stadskärna Stenstaden, och jag blir så himla ledsen och indignerad att jag får hjärtklappning.
 
 
 
 
 
Hur i allsindar kan man ens tänka sig att bygga en så fasansfullt ful gigantisk legokloss mitt på Stora torget?
 
Hur är det möjligt att man vill bygga igen, förtäta och förmörka Stenstan med något dylikt?
 
Ansvariga arkitekter på fastighetsbolaget Lilium ska SKÄMMAS!!!!
Så även politiker som inte ställer sig upp till försvar för Sundsvalls unika Stenstan. 

Politiker borde väl vara stolta över den uppmärksamhet och utmärkelse Sundsvall fått för just sitt unika, enhetliga och vackra sekelskiftescentrum, och verkligen visa det. Inte offentligt uttrycka intresse för byggande av en stilbrytande styggelse som denna mitt inne bland de vackra gamla husen. 
 
De uppfattade uppenbarligen inte folkets vilja för några år sedan, då det förfärliga höghuset föreslogs att byggas där. 
 
 
 
 
 
Vi invånare sa ett bestämt och rungande NEJ till denna moderna skyskrapa mitt bland våra unika 1800-talshus, och det kommer vi nog att göra den här gången också.
 
Så här FÅR man bara INTE göra med vår unika och vackra Stenstad!


Tre gånger samma dag blev FÖR MYCKET

Igår hände det mig igen. Alltså det där som hänt mig sååååå generande många gånger genom åren... och som hänt så ofta att det har kommit att ses som nån slags "normal-grej" för mig. 
 
Jag möter någon som hejar och jag har inte den blekaste aning om vem det är. 
Det är okej, för det händer de allra flesta av oss och är inget unikt för just mig.
 
 
 
Men så stannar personen och börjar prata... vill göra klart för mig vem han/hon är, eftersom han/hon sett att igenkännandet saknas hos mig. Och det är då jag verkligen skäms och får panik, för hur de än försöker så händer ingenting i min hjärna. Det sker inga som helst kopplingar och inga minnesfragment poppar upp hur de än anstränger sig. 
 
Jag står där och bara skäms och önskar mig till Grönland eller något annat avlägset ställe, där garanterat inte en enda människa kan känna igen mig. 
 
 
 
Känslan är att jag faller... bara faller handlöst och kan inte ta emot mig eller hejda fallet på något enda sätt. Det finns ingenting som kan rädda mig. Jag tvingas stå där och säga den förfärliga sanningen - alltså att min hjärna dessvärre har slutat fungera och sålunda inte kan plocka fram något minne av vem personen är. 
 
 
Igår hände det mig alltså igen. Och inte bara en gång utan tre gånger.
Dessutom tre gånger i rad inom loppet av nån timme, varav två av gångerna i entrén till samma butik innan jag ens hunnit in
 
 
 
Det är på väg in genom dörrarna som jag möter den första kvinnan. 
Hon hejar glatt på mig. 
- Du känner inte igen mig va? säger hon glatt, när jag förvånat ser på henne. 
 
Hon försöker med att hennes hår är längre och ljusare, och att det ju såklart är därför jag inte känt igen henne på en gång... men det händer ändå inget i mitt huvud. 
Då kommer hon på att hon har solglasögon på sig. Hon tar av sig dem i akt och mening att detta ska göra det självklart för mig vem hon är. 
Fortfarande händer ingenting alls i mitt huvud. Det är bara tomt och liksom vakuum. Och resten av mig är i escape mode
 
Då säger hon förtydligande vilken arbetsplats vi känner varann ifrån. Jag jobbade där i flera år. 
 
Det är fortfarande tomt och blankt i min hjärna. Nu är det dessutom väldigt rörigt och ostrukturerat i mitt huvud och mina känslor löper amok. Min hjärna känns som ett bibliotek som har tömt alla hyllor för att damma dem och samtliga böcker ligger i travar på golv och bord, och bland alla dessa försöker jag förtvivlat hitta rätt bok. 
 
Nu försöker jag förtvivlat hitta rätt ord för att förklara vad som hänt med mig, min hälsa och min hjärna. Och jag nämner orsaken, som jag först senare inser till stor del är just hennes fel. Hon var nämligen min chef och hennes agerande bidrog starkt till det som hände mig. 
När detta sakta går upp för mig, försöker jag släta över... prata om annat.
Jag tyckte ju om henne och hon gjorde ju inte som hon gjorde av elakhet. 
Som en skänk från ovan kommer hennes man och de ska gå till bilen.
Jag önskar en trevlig sommar och flyr. 
 
Mitt huvud är tomt och sprängfullt på samma gång. 
Tankar, känslor och reaktioner skenar hejvilt. 
 
Jag går mot ingången och försöker samla mig. 
Då hör jag en glad röst säga: 
- Men här ser jag nån jag känner igen. 
 
En för mig helt obekant kvinna talar... och i mitt huvud blir det nu ännu trängre och tommare. En märklig och svårbegriplig paradox. 
 
Hon presenterar sig och förklarar hur vi känner varann. 
Fortfarande tomt i mitt huvud. 
Men kvinnan har en röst som jag vagt känner igen och en otydlig svag minnesbild från ett ansikte från förr börjar vakna långt inne i mitt huvude. Jag känner — min kropp liksom minns — att det här är en person som jag stod nära och tyckte väldigt mycket om. 
Det här lugnar mig lite. Men fortfarande finns ingen som helst koppling mellan den minnesbilden och den kvinna som står framför mig. 
 
Jag förklarar vad som hänt mig och vad det lett till. Och hon förstår
Det är så fint och ovanligt med någon som förstår och som tar det på rätt sätt. 
Vi samtalar en låååång stund om livet och annat, innan vi skiljs åt och går in för att handla. 
 
För mig funkar det emellertid inte att handla. Det här är inte min vanliga butik. 
Jag känner hur vilsenheten och hjärndimman ökar för varje steg jag tar. 
Vad jag skulle handla minns jag inte. Det är bara några få av dessa saker som står på min lapp. 
Två av dessa saker är orsaken till att jag valt just denna butik den här gången.  
Jag söker och söker och söker... Går runt runt och försöker desperat få hjärnan att koppla.
Det visar sig att detta inte längre finns i deras sortiment, men då är jag redan utmattad, hjärntrött, svettig och har ont i huvudet och tinnitus. 
 
Jag ger upp. Går till självbetjäningskassan. Tvingas be om hjälp av en kassörska, för nu kopplar det verkligen inte i min hjärna.
Jag betalar och åker till min vanliga lokala butik. Tänker att det ska gå lättare där. 
 
 
En bit in i butiken möter jag då återigen en kvinna som hejar på mig. 
Hon är för mig totalt obekant. 
Hon kommer närmare och hejar igen.
Fortfarande ingen igenkänning i min hjärna.
Kvinnan tvekar och säger att hon nog kanske har misstagit sig. Hon börjar gå igen.  
- Hur skulle vi vara bekanta? frågar jag.
Då vänder hon och kommer tillbaka. 
- Nämen det är ju du!!! utbrister hon. 
 
Jag står som ett fån. Vem i allsindar är den här kvinnan?
Hon verkar inte förstå att jag verkligen inte känner igen henne. 
Jag känner mig ännu dummare... skäms ännu mer. 
Hon säger sitt förnamn. Men det säger mig ingenting. Det är ett väldigt vanligt namn. 
Då säger hon sitt efternamn och då förstår jag. 
Hon var ju min allra närmaste vän. Som en nära och kär syster. Hon var ju i min familj. Då när allt det overkliga, hemska och dramatiskt livsförändrande uppdagades för 30 år sedan och mardrömmen började. 
Hon, som skulle ha varit min vän och mitt stöd, svek mig.
Jag förstod varför - det var för att rädda sig själv och för att hon behövde de människor som kanske inte skulle ha accepterat att hon fortsatte vara min vän -- de människor som var "på den andra sidan"... de som ställde sig på förövarens sida. Men hon lämnade mig ensam och utsatt mitt i kaoset. Hon övergav mig när jag som allra mest i livet behövde henne. 
Ensam och utsatt utan min allra närmaste vän - henne som jag delat allt i vått och torrt med. Som jag släppte allt för och fanns där för henne genom hennes unga makes plötsliga död. 
 
Allt detta vällde upp inom mig då och där - mitt i butiken. 
Det brusade i huvudet och tjöt i öronen. Hjärtat slog hårt och vilt. 
Händerna skakade och jag kämpade för att samla mig. 
 
Vi stod där en stund och pratade om vad som var orsaken till min ohälsa och mina sjukdomstillstånd, vilket är det som hände då för 30 år sedan. Hon verkade inte kunna ta in det. Verkade inte förstå. Eller ville hon inte? Frustrationen, sorgen och harmen sjöd inom mig. 
Jag förklarade och berättade så kortfattat och samlat jag förmådde. 
 
När jag äntligen tagit mig ut genom kassan och ska köra hem är det knappt att det går. 
Jag sitter en stund bakom ratten med bilen igång. 
Hur växlar man? Oj, så det låter! Hjärtat i halsgropen av förskräckelse. 
Folk på parkeringen vänder sig och stirrar på mig. 
Jaså, man måste trampa ner kopplingen. 
 
Väl hemma stoppar jag in frys- och kylvaror, men lämnar allt annat framme på bänken. 
Jag klarar inte längre att hålla mig på benen. 
 

Huvudet värker och känns liksom för trångt.
 
Jag känner mig yr.
Det tjuter och värker i öronen. 
 
Själva huvudsvålen liksom kokar och sticks. 
Nacken är stel och öm. 
Axlarna och skuldrorna stramar. 
Käken ömmar och värker. 
Högra höften och benet gör så ont att jag kvider. 
Jag mår illa. 
 
Utmattad och illamående lägger jag mig på soffan med ena handen på Alvin (min dotters lilla hund) och tvärslocknar. 
 
#UMS
#PTSD
#fibromyalgi
 
 
 
 

Eller HUR?!!

(null)
Den här bilden dök upp i mitt flöde på Facebook och träffade mig mitt i solar plexus. 

Den säger så exakt det jag känner angående pengars och resursers fördelning och användning. 

Hur är det möjligt för människor som HAR MYCKET PENGAR att spendera dem på oväsentliga, oviktiga, icke livsnödvändiga saker och samtidigt se och veta hur människor lider, svälter etc? 

Hur kan de leva med sig själva? 

Kärleken laddar och tröstar mig

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Mina kärleksladdade lyckliggörande frys- och kylskåpsdörrar. 🙏🏼🥰💞
Här stannar jag till på väg in och ut ur köket och laddar... 💖💖💖💖💖

Lömskt listig Lööf-strategi?

Sverige har just nu ett historiskt unikt läge. Vår statsminister och regering har INTE LÄNGRE RIKSDAGENS FÖRTROENDE. Vårt lands statsminister är AVSATT.
Detta har aldrig tidigare hänt i svensk modern tid. 
 
Jag kan inte låta bli att undra över om detta hela tiden varit Centerpartiets och Annie Lööfs plan och hemliga agenda..? 
 
Genom att vägra gå med på Vänsterpartiets yrkan att stryka punkt 44 ur Januariöverenskommelsen (JÖKen), så skapades en krissituation. Var detta en listigt planerad strategi från Lööfs sida? 
 
Genom att INTE acceptera svenska folkets vilja att stryka den punkten -- jaa, en stor majoritet av befolkningen ville detta -- så gick Annie Lööf emot folkets önskan.
Stefan Löfven var bakbunden av JÖKen och tvingad att göra gemensam sak med Centern i detta. Annie Lööfs vägran drev på så sätt fram ett misstroendevotum mot regeringen och Löfven. 
 
I efterhand läggs nu skulden för detta på Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet, som verkligen tagit folkets vilja och trygghet på allvar. Det är ju tack vare deras engagemang och hårda kamp som Sverige nu slipper marknadshyror, vilket skulle ha inneburit chockhöjningar av människors hyror och ekonomiskt svåra konsekvenser av detta.  
Att marknadshyrorna endast skulle gälla nyproduktion är de facto en lögn. Det har framkommit i både uttalanden och regeringens utredningstexter. Detta skulle senare implementeras i det totala beståndet hyresbostäder. Bara i nyproduktion -- nej, detta var bara ett första steg. 
 
 
 
 
 
"...ett utdrag ur utredningens förslag om "förstagångshyra" m m. Det som regeringen, C och L har framhållit enbart handlar om hyror i nybyggnation av hyresrätter, vilket de påstår utgör endast 1% av hyresbeståndet.
Om man läser sidan 79 och 80 i utredningens förslag, så visar det på något annat än vad de fyra partiledarna påstått, utredningens förslag är mer vittgående än vad som framgått."
 
 
 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Och nu, efter att ha skapat den här parlamentariska krisen, så lyfts Annie Lööf fram som ansvarstagande och ges positivt mediautrymme i intervjuer. 
Hur sjutton är detta möjligt? 
Snacka om skuldförskjutning!!! 
Varför visar man inte tydligt på Annie Lööfs skuld i det som hänt???
Varför lyfts inte detta fram med så mycket tydlighet att det inte kan undgå någon? 
 
 
Nej, Annie Lööf skäms inte över att lägga över skulden på andra. Först på Nooshi och Vänsterpartiet. Sedan på Nyamko Sabuni och Liberalerna. Som om hon själv och Centerpartiet inte har den minsta del av skulden för rådande politiska kris. 
 
 
 
 
 
 
Men var det detta förskräckliga scenario Annie Lööf förväntade sig och strategiskt drev fram? 
Var det detta hon hade planerat skulle ske? 
Var det därför hon tyckte sig kunna göra nåt så galet som att vägra Vänsterpartiet att delta i JÖK-samarbetet, trots att regeringens möjlighet att regera bygger på V?
Var detta en lömsk och listig Lööf-strategi? Alltså, att reta upp och driva Vänsterpartiet till att agera, genom att själv vägra samarbeta eller ens samtala? 
 
Jag kan inte annat än  se det så, för i mina ögon är hon en farlig ulv i fårakläder. 
Farlig just för att hon är så falsk och lömskt strategisk. 
 
 
-  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  
 
Min bakgrund:
 
 
Det är nu många år sedan jag avsade mig samtliga politiska uppdrag och sa upp mitt medlemskap i Centerpartiet... jag hade fått nog och övernog av Centerpartiet. 
 
Då hade jag varit Centerpartist i hela mitt liv - född och uppvuxen med många i familjen och släkten som var aktiva centerpartister. Jag var (och är såklart fortfarande) präglad av Centerpartiets värderingar - alltså, heder, moral, etik, generositet, medmänskligt ansvar, solidaritet med mindre lyckligt lottade etc. Dessa var viktiga hörnstenar i min uppväxt, fostran och vardag, och jag upplevde ständigt nya exempel på att detta var värderingar som de vuxna i min omgivning levde efter och tog på största allvar. 
 
Under många år levde jag som ensamförälder med tre barn att försörja, fostra och prägla. Därför fick mitt politiska engagemang ligga i träda under ett antal år. När barnen var halvvuxna och mer självgående, fick jag mer tid att ägna åt egna intressen, så då återupptog jag mitt arbete i partiet. 
 
Under flera mandatperioder hade jag politiska uppdrag för Centerpartiet och jag personkryssades in i kommunfullmäktige. Jag var ett av namnen högst upp på listan över aktiva centerpartister. 
Men det hela kändes alltmer fel. Ju längre tiden gick, desto olustigare till mods blev jag. 
Orsaken var till allra största delen det jag upplevde inom vårt parti. Hur man var mot varandra. Hur man pratade om och bakom ryggen på varandra. Hur man inte ställde upp för varandra eller hjälpte varandra. Hur man trampade neråt och slickade uppåt. Hur man klev över lik för att skaffa sig själv fördelar. Hur man med hot och tjänster köpte sig positioner inom politiken. Välbetala positioner! Hur avundsjuka och missunnsamhet präglade hur man förhöll sig till varandra.
 
Vi hade dessutom fått en ny partiledare -- Annie Lööf hade valts att efterträda Maud, och det kändes inte ett dugg rätt eller bra.
Annie var inte den jag hade önskat. Jag la min röst på Anna-Karin Hatt, men tyvärr blev det ju Annie... och därmed började partiet förändras. Det var som att tidigare underliggande och vagt fula sidor plötsligt poppade upp och blev tongivande. 
Det Centerparti jag växte upp i och känt mig hemma i fanns bara inte längre. Det kröp i mig av olust och obehag. Jag kunde inte längre stå för det Centerpartiet var - alltså, det det hade blivit. 
 
 
Sedan mitt utträde i partiet har jag inte röstat på Centern. Det står inte längre för det som är viktigt för mig. Jag känner mig rotlös och vilsen i det politiska virrvarr och fulspel som råder idag. 
 
Annie Lööf är en ulv i fårakläder. Hon ler ljuvt -- eller hånfullt beroende på situation -- och lyckas konsekvent att slingra sig undan att ge ett rakt konkret svar på någon enda fråga. 
 
HUR är det möjligt att folk sätter sin lit till henne?
VARFÖR litar man på en människa som ljuger, förvränger och undanhåller sanning och fakta? 
 
 
 
 
 


Nytt gott LCHF-bröd

Jag har tidigare ätit en liberal LCHF och jag mådde så bra av det. Både viktmässigt, fysiskt och mentalt. Värken var mindre, magen funkade och jag var inte fullt så orkeslös. 

Men livet kom emellan och jag släppte successivt min LCHF-kost, och gled sakta men säkert tillbaka till "vanlig" mat. 
Därefter kom Corona med allt vad det har inneburit av begränsningar, inomhusvistelse, stillasittande, tröstätande och annat... och med det kom också kilona. 

Nu har mannen i mitt liv sagt att han vill prova att äta LCHF med mig under en period, för han vill se om det har den positiva effekten på honom också, och så vill han supporta mig. 
Såååå himla rart och omtänksamt av honom. 🙏🏼💞🙌🏼🥰❤️ 

Sålunda har jag nu idag bakat ett nytt slags LCHF-bröd och jag är sååååå nöjd med resultatet. 
Det blev toppengott, trots att jag som vanligt inte lyckades följa receptet. 😋🙌🏼👌🏼🥰
#lchf 
#lchfrecept
#lchfbröd

På bilderna här nedan är receptet jag hade som grund och mitt fina baktesultat. 🥰🤗

Jag tog Philadelphiaost istället för Keso eftersom jag inte hade någon hemma, och så ökade jag på receptet för att få ett bröd som fyllde ut min ganska stora form. Eftersom jag inte hade tillräckligt med hasselnötter och mandel så mixade jag i pekannötter och valnötter istället. 

(null)

(null)

(null)


Hur medvetna är dina val?

Hur väljer du när du handlar i butiken? 
Vilka kriterier utgår du ifrån när du väljer vad du lägger i kundvagnen? 
Priset? 
Kvaliteten? 
Ursprunget? 
 
Jag personligen väljer SVENSKT och NÄRPRODUCERAT i den mån det går och finns. 
Jag vill verkligen INTE bidra till den förfärande djurmisshandel (t.ex. i transporter och slakterier) och giftiga djurhållning som vissa länder ägnar sig åt. Det skulle ALDRIG falla mig in att köpa kött från t.ex. Brasilien. 
 
Om du undrar varför - eller om du själv brukar köpa brasilianskt kött - så LYSSNA PÅ DE HÄR PODDARNA! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är oerhört mån om att svenska gårdar och lantbruk ska finnas kvar, så att mina barn, barnbarn och kommande generationer ska kunna köpa SVENSKA KÖTT- och MEJERIPRODUKTER. Jag vill inte att de ska vara i händerna på utländska livsmedelslagar och priser. Jag vill att de ska kunna köpa mat, som inte är giftig till ett vettigt pris. Jag vill att de ska känna sig trygga med det de serverar sina barn. 
 
 
Här följer några länkar till sånt du behöver veta och läsa på om, ifall du tvekar inför valet du gör i butiken. 
 
Läs på t.ex. REALTID.se 
 
 
 
 
 
 
... och det här: 
 
Mellan 1996 och 1997 slutade 676 mjölkbönder.
Året efter försvann 929 mjölkproducenter och enligt Svensk Mjölks senaste uppgifter har 965 mjölkleverantörer upphört med sin verksamhet sedan oktober i fjol.

Just nu, i november 1999, finns det 13 004 mjölkleverantörer i Sverige.
I våras skrev ATL om att sju lantbruksföretag upphör varje dag just nu. De senaste uppgifterna tyder på att mjölkbönder är den största gruppen bland dem som lägger av.
 
 
 
... och här:
 
 

Sverige importerar allt mer mat och den svenska självförsörjningen hör nu till de lägsta i Europa.

 

– Det gör att vi förlorar kontrollen över den mat vi sätter i oss, till exempel vilken typ av bekämpningsmedel som används. Vi får en paradoxal situation där vi ställer höga krav på svenskt jordbruk av miljö- och etiska hänsyn, men köper mat som inte uppfyller de villkoren, säger Camilla Eriksson.

 

– Det är också lantbrukarna som formar det svenska landskapet. Det kan vi inte ersätta med att ha produktion på andra ställen i världen. Utan lantbruket skulle vi få ett monotont och trist landskap, säger Camilla Eriksson.

 

 

... och HÄR på Världen Idag: 

 

Majoriteten av svenska mjölkbönder är anslutna till Arla. Mejeriet bildades som en sammanslagning av flera mejeriföreningar för precis hundra år sedan, så att bönderna skulle slippa konkurrera med varandra om mjölkpriserna.

Sedan Arla år 2000 gick ihop med det danska mejeriföretaget MD Foods har företaget expanderat kraftigt på den globala marknaden. Uppdrag granskning uppger att Arla i dag har drygt 13 400 mjölkbönder i sju länder, produktion i tretton länder och fler än 19 000 anställda.

 

Skälen till det låga mjölkpriset är, enligt Uppdrag granskning, bland annat överproduktion, ryskt importstopp av mejeriprodukter och minskad efterfrågan på mjölkpulver i Kina. Med andra ord, förhållanden på den internationella marknaden.

 

Arlas styrelseordförande Åke Hantoft säger i programmet att mejeriföretaget inte är något småskaligt kooperativ.

 

 

Mjölkbonden Herbert Nyman satt hemma i norrländska Altersbruk och tittade på onsdagens Uppdrag granskning. Han är själv ansluten till Norrmejerier, och upplever inte krisen lika påtagligt i sin egen verksamhet som Arlas mjölkbönder gör. Men han känner till Arlaböndernas situation väl. Som ordförande för organisationen Kristna bönder har han kontakt med många Arlabönder.

 

– Våra medlemmar är oroliga. Världsmarknadspriserna har fortsatt att falla, de senaste månaderna mer än tidigare.

 

– Vi har en väldigt god djurvälfärd och en god miljöstatus i Sverige, men kostnaderna för det får bönderna inte igen, eftersom vi lever i en öppen marknadssituation där Arlas mjölkpris är för lågt, säger Herbert Nyman.

 

Enligt honom är problemets kärna att Arla har riktat in sig på den globala marknaden.

 

– De har ju skaffat sig en position där de har svårt att agera till förmån för de svenska mjölkbönderna. I så fall måste de bryta upp sin internationella strategi och börja tänka på ett annat sätt.

 

Den synen ger också den tidigare LRF-basen Bo Dockered uttryck för i Uppdrag granskning.

 

– Arla gör vinster på den svenska mjölken som våra bönder står för, men pengarna går åt till att betala exportförluster för mjölk som produceras i Tyskland, Danmark, Nederländerna och England. De pengarna skulle i stället gå till svenska bönder, säger Bo Dockered i programmet.

 

– Konsumenterna behöver förstå vikten av att vara beredda att betala ett lite högre pris för svenska mejeriprodukter som ju håller en utomordentlig kvalitet. Framför allt tycker jag att den svenska osten behöver profileras, säger Herbert Nyman.

 

Han lyfter fram att mjölkkrisen – eller Arlakrisen, som Herbert Nyman hellre vill säga – som får många mjölkbönder att lägga ner sina gårdar, innebär att den svenska självförsörjningsgraden stadigt minskar.

 

– Just nu ligger den på runt 50 procent nationellt. Det är egentligen min största oro. Jag tycker att svensk krisberedskap behöver ha lika stort fokus på mat som på att rusta upp det militära försvaret. Ett militärt försvar räcker inte i en krissituation, om vi har inte har någon mat att äta.

 

Herbert Nyman uppmanar kyrkor att be för situationen för landets mjölkbönder.

 

– I Herrens bön säger Jesus: "Vårt dagliga bröd giv oss i dag". Jag vill betona vikten av att börja be till Gud för bönderna och för den nationella självförsörjningen.


Bo Dockered, den tidigare LRF-basen, har under våren uppmanat de svenska Arlabönderna att bryta upp med mejerijätten och starta en egen mejeriförening.

 

Uppdrag gransknings undersökning bland svenska mjölkbönder visar att nästan sju av tio av de svenska Arlabönderna skulle lämna eller överväga att lämna Arla och gå till ett annat mejeri om de kunde.

 

Arlaordföranden Åke Hantoft menar i programmet att de bönderna "lever med tron att detta skulle vara möjligt att göra" och att Arlabönder behöver analysera vilka kostnader det skulle innebära för dem att lämna mejeriet.

 

Åke Hantoft säger också att han inte är säker på att Arla som mejeriföretag ska ta på sig ansvaret för de mjölkbönder "som har kommit in i en tuff situation", och att besluten hos de bönder som har satsat och "kommit till problem ligger mycket hos dem själva".

 

– Det är tragiskt när man kommer i en situation att man inte kan fortsätta med det yrke som man tycker om och vill jobba med. Anledningen till att man kommer i problem handlar inte bara om mjölkpriset. Det finns många andra faktorer som gör att man kommer i vansklighet, säger han.

 

Uppdrag gransknings reporter frågar om Åke Hantoft menar att de sämre företagarna helt enkelt får lägga av.

 

– Det är inte en fråga jag ska svara på, utan det får varje företagare svara på själv, säger Hantoft.

 

– Man måste i sitt mjölkföretagande ha kontroll på hela företaget. Finansiering, intäkter, kostnader, arbetstid och allt annat, säger Åke Hantoft i Uppdrag granskning.

 

 

Som sagt -- jag väljer SVENSKT i så hög grad jag kan och det går. Det har jag alltid gjort. 

HÄR är en debattartikel / insändare som jag skrev för snart ett decennium sedan

Eftersom jag inte kan garantera att den ligger kvar på tidningens sida, så lägger jag skärmdumpar här nedan. 

 

 
 
 
 
 

Mitt äldsta lilla barnbarn

Alvin är en pytteliten chihuahua som min dotter adopterade från Ungern för ett antal år sedan. 
Då var han redan en vuxen och inte särskilt ung hund. Han var mager, vanvårdad och sjuk. 

Hos min dotter fick han ett fint liv i trygghet, kärlek och omtanke. 

Han utvecklades till en sååå fin, försynt och underbar liten herre. 

De senaste åren har han varit dagbarn hos mig medan hon jobbar, och det har varit en sån underbar lyckliggörande förmån. 

Idag är han en gammal, trött och mestadels sovande hund, men jag gläds åt varje dag som han finns och jag kommer för all framtid att vara tacksam över varenda sekund jag fått med honom. 🙏🏼❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)



Så sant som det är sagt

(null)


(null)


Sportlovshelg i Arålund

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


ORÄTTVIST och CYNISKT SYSTEM

Försäkringskassan har en oerhört destruktiv och kontraproduktiv påverkan på min hälsa och möjlighet till en någorlunda rehabilitering. Därför har jag vänt på varje sten för att söka lösningar och utvägar. Bl.a. har jag tänkt att jag skulle kunna gå i tidig pension.
 
 
Nu har jag kollat vilka möjligheter det finns, vad jag skulle få för ekonomiska möjligheter att överleva etc. och jag blir SÅÅÅÅÅ frustrerad och indignerad, när jag inser att bostadstillägget inte gäller för mig. Inte heller äldreförsörjningsstödet.
 
Tidigare i livet fick jag inte för att jag bodde i eget hus med mina barn - detta TROTS att det var mycket billigare än en lägenhet. Och ändå levde vi flera tusen under existensminimum. Jag hade bostadsrättsboende väninnor som fick höga bostadsbidrag för sig och sina barn, och det kändes väldigt orättvist.
 
När barnen så småningom flyttade hemifrån down-sizade jag till en tvårumslägenhet (bostadsrätt). Medan jag fortfarande klarade att jobba, så klarade jag mig bra, trots min låga lön och trots att jag var ensamlevande. Men när jag blev sjukskriven och därefter tvingats att leva på ca 10500 kr per månad, så blev det väldigt svårt att klara ekonomin. Då borde det sociala regelsystemet ha omfattat mig anser jag, men nähädå...
 
Och när jag nu vid 61 år, efter flera års sjukskrivning och FK-trauman, slutligen knäar och känner mig redo att ge upp och gå i förtidspension, så omfattar inte reglerna mig nu heller.
 
Vilket jävla skitsystem vi har! Det är inte tänkt att skydda eller hjälpa. Tvärtom! 
 
Det är fullt av buggar som utesluter behövande människor. 😭 😡 🤮
 
Sååå orättvist och sååååå cyniskt! 
 

#ardalanshekarabi
#socialdemokraterna

Saknad

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Corona... 😞

FÖRFÄRAN, SKAM och LÄTTNAD

SE och LÄS de här skärmdumparna av en FÖRFÄRLIG DEBATTARTIKEL av Centerpartiets Ungdomsförbund!!!
 
(eller klicka på länken till originalsidan -- kanske är den inte låst?)
 
 
Det CUF skriver är så dumt och hårresande att jag tappar ord.
 
SOM OM det skulle funka att SAMHÄLLSKONTRAKTET ÄR FRIVILLIGT.
DET är nämligen vad CUF vill och lobbar för.
 
Om detta skulle fungera, så skulle väl inte välbärgade skattesmitare ständigt försöka undanhålla pengar..? De har ju pengar att bidra med utan att själva känna av den försumbara "förlusten". Så om de inte vill bidra ens när det är lagstadgat -- varför i allsindar skulle de vilja bidra om det vore frivilligt? Exakt VAD får CUF att tro något så dumt? 
 
CUF skriver:
"Det sociala kontraktet är nämligen inte bara ett lurendrejeri för min unga generation, det är dessutom ett kontrakt jag aldrig har skrivit på. Jag har aldrig fått frågan om jag vill vara med i välfärdsstaten, jag har aldrig bett om att det offentliga ska ta hand om min sjukvård och min äldreomsorg, jag har aldrig skrivit på något papper som innebär medlemskap i denna förening. Det har tvingats på mig av staten."
 
Men CUF glömmer, eller utelämnar medvetet, att nämna alla FÖRMÅNER och all TRYGGHET det sociala kontraktet och välfärden har gett dem! T.ex. barnomsorg, skola, sjukvård, infrastruktur och mycket mer än jag kan räkna upp här. Ni vet och förstår vad jag menar.
 
 
DETTA är alltså vad det har blivit av det parti jag växte upp inom, tillhörde och var aktiv inom... FY SJUTTON!
Detta cyniska, egocentrerade och elitistiska parti är INTE det min farfar, mina släktingar eller jag själv stod för under alla våra år inom Centerpartiet.
 
Min farfar var stor hemmansägare, kyrkvärd och häradsdomare i tinget som det hette på den tiden.
Han var en oerhört klok, empatisk och varmhjärtad man.
 
Hans kloka, fina och generösa sätt har präglats in i mig sedan jag föddes. Farfar dog tyvärr tidigt, men det har förts vidare till mig via min pappa och mamma, som haft samma fina värderingar och omtanke om människorna.
 
 
2012/2013 gick jag på goda grunder ur partiet lokalt och avsade mig alla mina politiska uppdrag. Detta eftersom just denna enorma brist på empati, omtanke, lojalitet och ärlighet börjat vara alltför tongivande och tydlig, och det var/är ingenting jag kan stå för eller leva med. Jag skämdes för alltför mycket och alltför många inom partiet. Till sist klarade jag inte mer. 
 
 
När jag nu ser den här förfärliga debattartikeln så känner jag:
"Att gå ur Centerpartiet var HELT RÄTT!"
 
 
Jag känner lättnad över att inte längre vara en del av varken Centerpartiets eller de övriga borgerliga partiernas politik. De har nämligen utvecklats till något brunt som jag skäms för.
 
 
 
 
 
LÄNK: https://www.expressen.se/debatt/lat-valfardsstaten-falla-det-ar-det-enda-ratta/

RSS 2.0