Inspirerande och uppmuntrande kossa-reklam
300 ton radioaktivt vatten per dygn släpps ut i havet
Hur är detta möjligt? Hur kan vi inte veta detta? Eller gör vi..? Nej, det tror jag inte!
Frågan som skall ställas är vilka läckor man tänker täppa till? Det radioaktiva vattnet eller informationen...
Bolaget som äger reaktorerna (TEPCO) berättar att man prioriterar arbetet för att kyla ner reaktorerna som havererade 2011. Det vill säga man inser att man måste pumpa in vatten för att kyla anläggningen. Och det vatten som kommer in måste ut. Svårare än så är det inte. Att tala om "läckage" är därmed förvirrande."
Jag blir så lycklig, då jag hamnar bakom ett jordbruksfordon!
Anders Rönnmarks kanonbra ledare
I Visby går snacket om att riksdagsledamoten Johnny Skalin, Sverigedemokraternas starke man i Sundsvall och Västernorrland, ska lanseras som kandidat till Europaparlamentet.
Skalin säger sig vara nöjd med att arbeta i riksdagen – och han har inte lämnat in någon EU-kandidatanmälan till valberedningen – men det skulle faktiskt inte överraska om Skalin till slut stod där på valsedeln till Europaparlamentet. Johnny Skalin är ändå SD:s ledamot i EU-nämnden och den som får ta debatterna om Europafrågor, både nu under Almedalsveckan och på fastlandet.
Om SD skulle få ett mandat i Bryssel (hemska tanke!) vore det faktiskt en liten strimma ljus i mörkret om det blev just Skalin som skickades dit. Visst, det är lite pest eller kolera när det gäller SD:s representanter, men Skalin gör inte mer skada än någon annan SD-politiker och är inte lika farlig för omgivningen som någon ur partiets järnrörsgäng.
Men bäst av allt: En flytt till Bryssel för Johnny Skalin skulle kanske leda till att Sverigedemokraterna i Sundsvall och Västernorrland imploderade.
Anders Rönmark"
Falska eller gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar
Kameror kan rädda, skydda och hjälpa
Idag åter hem- och arbetslösa
De är emellertid oändligt tacksamma ändå, för alternativet skulle kunna vara att återvända till McDonalds och tågstationens hårda bänkar.
Jag har lyckats få deras handläggare på Migrationsverket att förstå, att de två veckor hon gav dem till att komma in med komplettering av sina uppgifter, låg mellan Lucia och nyår. Dessa veckor kan omöjligen räknas som normal respit-tid, anser jag -- ingen svensk person skulle acceptera en sådan handläggning och jag tvivlar på att man skulle utsätta någon svensk för det heller. Alla vet ju att i princip allt är stängt eller går på halvfart i Sverige under julveckorna. Nu lyckades jag alltså utverka anstånd med kompletteringen till
den 15 februari -- har det inte kommit in ett anställningsbevis då, så avslår hon deras ansökan om uppehållstillstånd. Då blir det utvisning och återresa till Italien, där de inte har någonting alls kvar.
Hur jag ska kunna hejda detta har jag ingen aning om, men jag vet att jag kommer att försöka allt jag kan.
Sakta men säkert vänder det åter
Valet 2010 gick över oss på samma sätt som stormen Gudrun gick över de sydsvenska skogarna — åtminstone kändes det så efteråt. Dagen efter valet var känslan av ödeläggelse och tomhet total. Inga krafter fanns kvar. Jag blev som en dator, vars skärmsläckarfunktion trätt i kraft. Ett och annat fladdrade stundom slött förbi över min medvetandeskärm, men ingen direkt aktivitet försiggick. Allt gick på sparlåga och hela jag stod i energisparläge.
Så gjorde plötsligt MP helt om och vände överraskande tillbaka till den borgerliga allians de i förra valet lika överraskande övergav. Plötsligt var situationen en annan och alla var euforiska av glädje över maktskiftet vi nu skulle få här i kommunen. Jag borde väl ha känt och enats med dem i glädjeyran, men mina hurrarop var halvdana och utan riktig känsla. Det var som om jag inte förmådde känna glädje längre… eller var det tillit till sakernas beständighet som fattades? Jag vet inte — jag bara vet att jag liksom inte kunde glädjas åt eller ta någonting på allvar.
Igår hölls så det allra första kommunfullmäktigemötet och på förmiddagen hade vi det sedvanliga mötet för vår lilla fullmäktigegrupp – just nu inte fler än fem. När jag lämnade detta korta, men trivsamma och glada möte, kände jag hur det för allra första gången sedan valet, fladdrade till av maggropsglädje. Lite positiv anda, lite arbetslust och en liten smula glad framåtanda glimtade till inom mig och det kändes enormt gott. På eftermiddagen hölls sedan det allra fullmäktigesammanträdet , där jag fick skriva in mig som närvarande och även sitta kvar då alla, som inte hörde till kommunfullmäktigeledamöterna, ombads lämna salen. Det var en märklig och mäktig känsla.
Jag försöker nu hålla hårt, men varsamt, om den lilla positiva sprakande arbetsgnista som vaknat inom mig och tänker att den med rätt omsorg ska kunna växa till den härliga arbetseld jag normalt har inom mig. Jag vill åter bli den härliga naturkraft jag brukar vara och som bara ivrigt väntar på att släppas lös.
Morgonpigg Alliansaktion 7 - 9 på Navet
Uj, uj, uj, nu är hösten här!! Klev upp 04:50 och sitter nu här med kaffekoppen och mackan i morgonmörkret. Klockan har blivit 05:05... det är becksvart ute. Man får en liten föraning om hur nära förestående kylan och vintern är --- hujedamej!!! Om det tycker man inte!!! 
Men om en liten stund ska jag ta bussen in till Navet, för att delta i en Alliansaktion mellan 7 och 9 och det tycker jag om!!!
Morgonpigga och trevliga Alliansvänner -- tillsammans ska vi ha en tidig-morgon-aktion nere på Navet. Det ska bli både jättekul och annorlunda! :D
Därefter väntar en hel härlig fredag i Allianslokalen; möta intresserade människor, svara på frågor och försöka räta ut frågetecken. Alltså, en lång, skojig och intressant dag! :o)
Trots att jag var ute och delade ut material till klockan var över 01:00 i natt och därmed sovit i blott 3 timmar, hoppas jag hålla mig på benen hela långa dagen. Så här de sista skälvande dygnen före det livsavgörande valet, går de allra flesta av oss på pur adrenalin --- sömn, mat och vätska verkar vara av underordnad betydelse.
Nu kör vi så det ryker --- ända in i kaklet!!!! :D
Rödgröna röran långt ifrån eniga
Var och en fick tre minuter till att presentera sig och sitt partis skolpolitik.
Centerpartiets Anders Larsson nyttjade sina tre minuter mycket väl! Han gjorde ett som vanligt tryggt, vederhäftigt och förtroendeingivande intryck. Med lugn och säker stämma berättade han på ett avslappnat och tydligt sätt om Centerpartiets ställningstaganden, strävan och synpunkter inom de olika områden som nämnden hanterar.
De övriga Allianspartiernas representanter gav också mycket positiva intryck. De var trygga, sakliga och mycket tydliga i sina framföranden. Det som också var underbart tydligt var hur överens och samspelta Allianspartierna är. De var helt och fullt överens i samtliga frågor! Ingen tvekan och inget flum. Alla var som trädda på samma strå!! :D
Här är ett klipp med Anders tre minuter.
Mitt kamerabatteri var tyvärr oladdat och Anders sist ut av representanterna. Kameran dog strax efter Anders presentation. Det blev därför inte mer filmat och det var väldigt synd, för the real chocker kom när man senare i debatten diskuterade friskolorna och dessas existens...
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var mycket tydliga då de mångordigt förklarade sig vara helt mot friskolor som koncept -- de skulle, om de fått bestämma, aldrig ha tillåtit dem att etablera sig här.
De sa sig dock nu vara tvingade att acceptera och göra det bästa av situationen, eftersom friskolorna nu redan var ett faktum i kommunen.
Miljöpartiets representant, som var sist ut i raden kom då med sitt chockbesked ---- en total högersväng!!:
- Vi är helt FÖR friskolor och anser att dessa ska få finnas.
S- och VP-representanterna såg plötsligt bistra och tillknäppta ut. Det stod för alla helt klart, att de rödgröna i Sundsvall är långt ifrån ense i sin politik.
Tidigare under kvällen och då i helt andra frågor, gjorde Vänsterpartiets representant tappra, men resultatlösa försök att gjuta olja på vågorna genom att säga:
- Vi är inte helt överens i den här frågan än, men vi kommer att bli det -- det ska ni inte oroa er för!
Efter Miljöpartiets utspel om friskolorna sa vänsterpartisten dock ingenting. Både S och VP teg och såg ut som om de fått en hink iskallt vatten över sig.
Att de rödgröna är låååångt ifrån sampratade eller överens och därmed inte kompetenta att styra Sundsvalls kommun under de kommande fyra åren, gjorde dessa tre herrar helt tydligt.
Jag säger: Sundsvall behöver Alliansen!! och den 19:e kommer nog Sundsvallsborna att visa att de håller med!
Gatufesten
I alla år har jag bävat och gruvat mig inför just den här veckan. Den har varit värre än allt annat på hela året. Varför? Pengar -- eller snarare bristen på pengar!!!
Ända sedan mina döttrar var små, har jag levt som ensamstående mamma. Som ensam inkomsttagare kunde jag inte gå klart min utbildning på lärarprogrammet -- att gå praktik, plugga och samtidigt försörja oss var inte görligt. Dygnets 24 timmar räckte bara inte till för det. Sålunda har jag aldrig kunnat få en fast anställning. Jag valde barnen framför karriären -- det är absolut inte en prioritering jag ångrar, men jag vill ge en bild av hur det var -- en annan bild av det ensamma föräldraskapet... en annan bild än många har.
Under alla år har jag fått gå som timanställd lärare eller på s.k. terminsförordnande, vilket inneburit att jag varje sommar tvingats vända mig till a-kassan.
Eftersom man först måste fylla i a-kassekort för några veckor och sen får ersättning för dessa först månaden efter, så har detta inneburit att jag tvingats inleda varenda sommar med att, i väntan på a-kasseersättningen, vara utan pengar. Midsommar har gått fint, för den högtiden firade flickorna med sin pappa. Men Gatufesten!! Åh, den eländiga Gatufesten!!! Då accentuerades och tydliggjordes skillnaden på folk och folk. Att vara ensamstående med tre barn, medger inte direkt några större besparingsmöjligheter under året, det vill jag betona -- i synnerhet inte om man, som jag, inte har ett fast jobb. Att lägga undan till jul, påsk, födelsedagar, bilskatt etc. var fullt tillräckligt och ofta t.o.m. mer än jag mäktade med. Mer än en gång har min familj fått rycka in och hjälpa oss ekonomiskt. Att spara till något så dyrt som Gatufesten var det bara inte tal om -- det skulle aldrig ha gått.
Aldrig -- inte en enda gång!! -- har jag kunnat erbjuda mina barn biljetter till denna folkfest. Och det har gjort ont!! Jag har vid ett par tillfällen tävlat och vunnit endagarsbiljetter, som jag förstås gett till mina barn. Jag har då fått deala med andra föräldrar/familjer -- jag har skjutsat och hämtat samtliga, mot att de kikat till mina barn inne på området, vilket passat de andra, eftersom det medgett fritt alkoholintag för föräldrarna. Men aldrig aldrig aldrig har jag kunnat köpa biljetter och gå dit som en familj med mina barn. Och det har smärtat enormt!! Det har ätit på självkänsla och ork, att vara en positiv och duglig ensamstående förälder och förebild för mina döttrar.
När flickorna blev lite större jobbade de själva, i den mån de kunde och lyckades, ihop pengar till sina biljetter. Då var det ännu värre att inte ha pengar. Det hade ju då varit ännu viktigare att kunna vara där tillsammans med dem -- eller åtminstone i närheten av dem. Hemma gick jag på helspänn och visste inte hur de hade det, oroade mig och inväntade stängningsdags, då jag skulle börja mitt skift som "taxi". Det jag var helt säker på, var att de var hungriga då de kom hem, för ingen av dem hade några pengar till mat och en kväll på Gatufesten blir väldigt lång. Nybakt bröd och O'Boy mitt i natten efter Gatufesten var tradition runt vårt köksbord - både för mina egna och för andras barn. Att summera kvällens upplevelser tillsammans och lyssna på deras tankar och iakttagelser, kostar inga pengar - bara kärleksfull uppmärksamhet - och det kunde jag ge dem.
De två gånger under alla år, som jag varit på Gatufesten, har jag blivit bjuden och det har bara varit en kväll. Men dessa tillfällen har ändå räckt för att övertyga mig om att föräldrar verkligen är behövda där!! Andra vuxna är säkert bra vid andra tillfällen, men under sådana evenemang som Gatufesten, har de flesta vuxna annat för sig, än att hålla koll på ungdomar runt omkring sig. Spriten flödar mest överallt, de flesta är mer eller mindre påverkade och tämligen få människor är helt nyktra. De allra flesta har fokus på umgänge, musikupplevelser och artistuppträdanden. Inte många ser eller tar sig an, de många unga som är alltför alkoholpåverkade.
Mitt hjärta värker för alla de föräldrar, som inte har råd att vara närvarande ansvarstagande föräldrar på Gatufesten -- att få vara där med sina barn och ungdomar. Jag vet och förstår till fullo hur smärtsamt det är. I finanskrisens spår och arbetslöshetens Sverige, är det ju dessutom ingen liten grupp vi talar om. Många, många är det som inte har råd till sådana här extravaganser. Detta evenemang är alltså något som accentuerar människors fattigdom och tydliggör vilka som inte har välbetalt jobb eller pengar.
Att stan stängs av och ett högt inträde tas, är så fel, så fel! Och det är här mitt dubbla tänkande kommer in... Jag inser ju att detta arrangemang ger ett rejält tillskott i kommunkassan, vilket jag som fritidspolitiker förstås tycker är bra. Men samtidigt protesterar hela mitt jag mot att man tillåts stänga av stora delar av stan. Hur är det ens juridiskt möjligt att tillåta detta??? De stackars näringsidkare, som håller till inne på det avstängda området, får avsevärt sämre omsättning under dessa dagar -- för vissa med så mycket som 50 %. Och detta är helt sant, för det har jag personligen fått mig berättat, av de näringsidkare jag pratat med. De känner dock att det inte längre är någon mening att protestera eller överklaga -- ingen bryr sig och ingen lyssnar. De har liksom bara fått foga sig i detta och acceptera faktum.
Jag kan emellertid inte förlika mig med detta. Det är fel!!! Det är fel både mot stadens näringsidkare och mot människor, som tvingas lösa ett dyrt inträde till det område de borde ha fritt tillträde till. Det är inte rätt att ekonomiskt utsätta eller bakbinda människor på det här sättet!!!
Var och en som säger att detta ju är det största och bästa som händer här i Sundsvall, har aldrig varit fattig. Åtminsone inte tillräckligt fattig!! Först när man varit där -- när man under långa, långa perioder tvingats välja mellan mjölk eller bensin, matsäck till ett barn eller medlemsavgift till Skol-IF för det andra, vinterjacka till en dotter eller ett par skridskor som alla tre ska samsas om under vintern -- först då kan man till fullo förstå. Och där har jag varit!! Så har jag levt! I en sådan ekonomi finns inga utrymmen för Gatufestbiljetter. Där finns mängder av kärlek, omsorg och trivsamheter, där finns doften av nybakt bröd om fredagskvällarna, enkla pick-nickar på stranden med medhavd makaronisallad och färskbakade bullar, men där finns inga slantar till utsvävningar av det slaget som Gatufestbiljetter innebär.
För mig är det solklart: Gatufesten är en kanonbra jättekul härlig folkfest, MEN den ska vara fri för alla!!!
Tänk om det bara fanns en...!
Jag har länge vetat hur vi ska få den... och nu vet du det också!! ;o)
Kärnkraftseländet
Jag är en av dem, som är och alltid varit mot kärnkraft. Med en dåres envishet, har jag alltid hävdat att jag inte vill ha nån kärnkraft. Ingen alls!! Inte i Sverige!! Inte i hela världen!!
Folk har förstås hävdat att jag resonerar fel, att jag är okunnig och barnslig, att jag inte vet vad jag pratar om. De menar att vi ju behöver kärnkraften, att vi inte klarar oss utan den. Jag har, likt Colgatereklamen, bara pling-pling-plingat bort deras argument och vägrat ta dem till mig. Jag vill inte ha kärnkraft!! Den är farlig! Den gör mig vettskrämd!!
Jag har bara blundat och stoppat fingrarna i öronen:
- Jag skiter i hur mycket el den ger oss! Kärnkraften är farlig!!!
Nu har man i regeringen röstat om huruvida vi ska göra oss av med den eller om vi ska tillåta dess fortsatta existens -- och möjligen även utbyggnad. Jag har bildligt talat gömt huvudet under kudden och hoppats att det hela ska vara borta när jag kikar fram igen...
har liksom inte velat tro att det är så här illa... att den här hemska frågan är uppe igen.
Nu har man alltså röstat... och resultatet är både sorgligt och skrämmande. Den eländiga kärnkraften kommer att finnas kvar... och förnyas... och möjligen också byggas ut.
Vad är det för arv vi lämnar efter oss till våra barn? Det här beslutet gör mig modfälld.
Och sorgsen. Och rädd.
Den gamla filmen Apornas planet som, då den kom, var en spännande science fiction, börjar nu ligga skrämmande nära verkligheten.
Läs gärna min gruppledare Reinhold Hellgrens utmärkta blogg. Även hans senaste inlägg handlar om just detta. Vi Centerpartister, som ivrat mot kärnkraften, är alla förstås extra ledsna och upprörda efter det här beslutet.
Två tidningar -- två mycket olika rubriker
Den 11/6 ställde en läsare två frågor till mig på Sundsvalls Tidnings insändarsida.
Jag besvarade dessa och skickade in texten.
Emellertid, väl medveten om ST:s tendens att "ligga på" mina texter eller helt underlåta att publicera dem, skickade jag också detta, tillsammans med frågorna, till vår andra lokaltidning - Dagbladet - och bad dem publicera det. För mig kändes det nämligen oerhört viktigt, att få besvara ställda frågor och nå ut med svaret till så många läsare som möjligt. Dels är det viktigt att den som ställt frågorna får ett snabbt och tydligt svar, dels vill jag såklart nå ut med informationen om de planerade satsningarna.
(Längst ned i det här inlägget, lägger jag in min text, så att ni själva kan läsa den.)
Igår 17/6 publicerade Dagbladet min text -- inte på nätet, men i själva tidningen. 
Rubriken de hade satt löd: Alliansen säljer ut Mitthem och jag baxnade då jag såg den. Det gamla talesättet om att läsa någonting så som Fan läser Bibeln, får liksom en helt ny innebörd.
Idag har ST publicerat mitt svar på frågorna -- alltså exakt samma text... 
Men ST:s rubrik löd: Jag är stolt över planerna på Pensionärskortet - vilket ju mycket bättre överensstämmer med innehållet.
Jag kan inte annat än förundras över hur olika man väljer att se saker...
Här är den text jag skickade in:
"Bäste Xxxx Xxxxxxxx,
Det gläder mig att du är engagerad och intresserad. Jag ska självfallet svara så tydligt jag förmår på dina två ställda frågor.
Din första fråga gäller Mitthem. Trots den rejäla konjunkturnedgång som varit, är marknadens intresse att köpa aktier i Mitthem i princip konstant. Det är framförallt institutionella fonder och bolag, som visat ett genuint intresse. Den 80-procentiga aktieförsäljningen av Mitthem som vi planerar, skulle uppskattningsvis inbringa ca 1,7 miljarder kronor till kommunen – detta efter att bolagets lån är lösta. Sundsvalls kommun skulle alltså inte sälja hela Mitthem, utan behålla 20 % av aktieposterna – en s.k. påverkanspost, som ökar kommunens möjligheter att agera, t ex genom att verka för att socialt och ekonomiskt utsatta grupper erbjuds boendealternativ. Alliansens intention är också, att skapa en särskild förvaltningsenhet med fokus på just den uppgiften.
Försäljningen möjliggör årliga satsningar på de kärnverksamheter, som annars riskerar att drabbas av återkommande och omfattande besparingsåtgärder. Då Mitthems årliga avkastning till kommunen har räknats bort (ca 20 Mkr), kan kommunen räkna med ett tillskott efter försäljningen på 45-50 miljoner kronor per år, även vid en lågt beräknad avkastning. När konjunkturen väl vänder, innebär försäljningen att Sundsvalls kommun står betydligt bättre rustad, att möta framtida investeringsbehov. Avslutningsvis kommer förstås de, som idag hyr av Mitthem, att kunna bo kvar efter den planerade försäljningen.
Din andra fråga gäller en av mina hjärtefrågor: Pensionärskortet.
Jag känner en stor personlig glädje och stolthet, över att min vision om ett lågprisbusskort för pensionärer, blir verklighet om vi vinner kommunvalet i höst. Allians för Sundsvall kommer då att lansera Pensionärskortet – ett kort, som kommer att kosta blott 100 kr per månad. Det ska gälla för samtliga pensionärer – ålders-, förtids- och sjukpensionärer – och i hela Sundsvalls kommun. Det kommer inte att vara begränsat vare sig geografiskt eller i tid, utan gälla överallt i kommunen och hela dygnet. Pensionärer ska äntligen, för en billig penning, kunna vara aktiva och mobila, utan att måsta ta bilen överallt.
Jag hoppas att du, Xxxx, ska finna svaren tydliga och tillfredsställande, annars svarar jag mycket gärna på följdfrågor. Huruvida allt ovan nämnt blir verklighet, är nu förstås upp till Sundsvalls invånare.
Det är till syvende och sist ni, som i valet avgör hur framtiden i kommunen ska se ut.
Åsa E Melander, Äldreambassadör för Centerpartiet"
Jag bara undrar: Vilken av rubrikerna skulle du ha satt?
Till sak hör dock också, att Dagbladet alltid sätter in mina texter obearbetade och avkortade, medan ST alltid ändrar och förkortar dem. Den här gången har t ex ST tagit bort det sista stycket, där jag artigt talar om för insändarskribenten, att jag gärna svarar på fler frågor.
Det är alltså nödvändigt att välja mellan två mindre bra saker:
Bröd och limpa? Eller kanske snarare: Pest eller kolera?
Såväl trist, som anmärkningsvärt.
Hur det var...?
Jo, det ska jag tala om! Idag har varit en mycket intressant, lärorik och trevlig dag. :o)
Många var de som talade och debatterade -- det var 90 (jag upprepar: 90!) inlägg i den allmänpolitiska debatten, som tog flera timmar. Långdraget, men som sagt, mycket mycket intressant.
Själv satt jag på besökarsoffan hela långa dagen -- jag lyssnade och iakttog, lärde och begrundade, tog till mig och förkastade, ömsom förfasade mig och kände varm stolthet.
Några saker, som väl egentligen kanske inte har särskilt mycket med partipolitik eller ideologi att göra (eller har det?), dröjer sig kvar i mina tankar...
Sverigedemokraterna har verkligen inte visat folkhyfs eller kunskap, någon enda gång jag hört dem i talarstolen -- varken idag eller vid tidigare fullmäktigesammanträden. De visar lågvattennivån varenda gång och förnekar sig inte. De är, kort sagt, precis så ohyfsade, egocentrerade och trångsynta som deras politik anger. När deras representant idag klev upp i talarstolen, inledde han med att vara raljerande, anklagande och hånfull -- och det var verkligen helt opåkallat, för ingen hade ens nämnt dem eller deras politik, så det fanns liksom inget att reagera på.
Nu var emellertid Sverigedemokraternas representant inte den enda jag reagerade på... det fanns faktiskt några till, som drog ned debattnivån till snudd på pajkastningsnivå.
(Och merparten av dem var sossar... Signifikativt, skulle min storebror säga... själv har jag svårt att kategorisera, men...)
I dessa politikers debattinlägg var tonen och ordvalet så himla trist... T ex en kvinnlig socialdemokratisk talare - hon var helt förfärlig i sitt framförande! Så onödigt aggressiv, hånfull och nedlåtande -- hon var rakt upp och ned oförskämd i sina kommentarer och anklagelser. Osnyggt och lågt, tyckte jag. Hon hade inte ens hyfs nog att tacka för sig, utan klev efter varenda otrevligt debattinlägg, utan ett ord bara ned ur talarstolen. Den hon attackerade höll emellertid stilen och svarade artigt och välartikulerat på hennes elakheter.
Varför man väljer att, med dylikt beteende, solka ned en i övrigt intressant debatt i ett demokratiskt forum, går över mitt förstånd. Varken hon eller Sverigedemokraterna var utsatta för några påhopp eller trakasserier, ingenting de behövde känna sig hotade eller utsatta av... och ändå - ändå! - väljer de att bete sig som ouppfostrade tölpar, snarare än de folkvalda representanter de faktiskt är. Vad de sa eller vad de ville förmedla, har jag ingen aning om och jag tvivlar, ärligt talat, på att jag var den enda som inte uppfattade det. Det sätt, på vilket de förmedlade sitt budskap, dränkte totalt allt innehåll, vilket är synd ifall det de sa, nu faktiskt innehöll något klokt eller värdefullt. Det både märkliga och sorgliga var, att de helt utan urskiljning verbalt gav sig på vänliga, fridsamma personer, som inte utmanat dem eller på minsta sätt gjort sig förtjänta av det oförskämda tilltalet.
En annan flitig talare hade förvisso också en lätt nedlåtande ton, med "klappa-på-huvudet-attityd" och "lilla-gumman-ton", men det var ljusår ifrån de två tidigare nämnda -- det går inte ens att jämföra på samma dag! Den talaren var nämligen i övrigt välartikulerad, insatt, påläst och kompetent -- det var bara "lilla-gummandet" som förstörde de annars välformulerade inläggen. Man får hoppas att personens partikamrater tipsar om, hur detta förtar innehållet i annars väl genomtänkta debattinlägg...
Min egen gruppledare var förstås också upp i talarstolen flera gånger och som vanligt var jag mycket stolt över honom. Han låter sig inte lockas in i nån pajkastningsdebatt och tänker innan han talar, det han säger har substans och stil. Kort sagt: Han är en mycket bra ledare för vårt parti!
Jag har också en liten och anspråkslös, men dock, reflektion av dagens politiska innehåll... Bägge blocken har goda talare, duktiga politiker och i mångt och mycket samma åsikter och värderingar; alla vill väl för Sundsvalls invånare. Det är bara tillvägagångssätten som skiljer sig åt... vi har liksom olika sätt att nå mer eller mindre samma mål. I vissa detaljer kan jag också känna att det andra blockets talare hade rätt, trots att det de sa gick emot mitt eget blocks politik. Men så tycker jag att det måste få vara. Den som förväntar sig att politiken ska vara svart eller vit, bör nog tänka om. Det handlar inte om "de onda" och "de goda", om diametrala motsatser, för i många stora delar är vi faktiskt på samma sida. Alla vägar är faktiskt tänkta att bära till Rom, bara på lite olika sätt.
Om man nu bortser ifrån de trista saker jag nämnde i början av inlägget, har alltså morgonens gruppmöte och dagens långa kommunfullmäktigesammanträde varit kanon!!
Sammantaget har dagen verkligen varit jättebra!!
In The Chambers of The Municipal Council
Tomorrow, Monday, is the last meeting for the municipal council before the summer holidays -- and of course I'm planning to attend. Lots to learn in too short time, and soon September'll be here with the local government election. Of course there'll also be the general election and the county council election, but since I'm number five on the ballot paper for the Centre party in the local government election, that's the one I focus on.
It's here in our town that I'd like to try to make a difference. I am extremely proud over the fact that I've already managed to get approval for my suggestion about reduced busfares for pensioners. (It was actually last year's holiday experiences in Scotland and their Scotland-Wide Free Bus Travel card that inspired me to fight for a similar card for our local senior citizens.) If we win the election -- which now seems more than likely according to independent gauging -- it will become a reality. As of today it is not for real quite yet then, but almost... I owe great thanks to my group leader, Reinhold Hellgren, for putting forth my proposal before the other three alliance parties' leaders and making them all agree on it. That meant a whole lot to me and my personal campaign, especially as someone (I know who but will not name the person here) at our local newspaper persist in not publishing my letters to the press. Childish and pigheaded. Hopefully the person in question will realize this and cease this immature behaviour. My achievment with the buscard is of great value to the citizens of our town, and it is vital that they learn about this before the election -- something that now has proved to be quite difficult to achieve. One cannot but wonder how an employee can live in the delusion that he/she has the right to be an obstruction to political information. Remarkable and weird... However, hopefully it'll soon come to an end.
And now - time for bed. Best get as many hours sleep as possible, 'cause tomorrow will be a looooong but very interesting and educational day, and I want to be spry and all ears throughout the day.
Sleep tight and pleasant dreams!
Success!!!
Jag har, som de flesta av er vet, under många år haft en vision om helt fria bussresor för bl.a. seniorer. Då jag ifjol sommar bodde i Skottland, fick jag se och uppleva en sådan lösning i praktiken. Under min vistelse där, lärde jag känna flera härliga seniora skottar. Dessa berättade stolt och glatt, att alla Skottlands seniorer och funktionshindrade med sitt Scotland-Wide Free Bus Travelcard reser gratis med samtliga bussar inom hela Skottland och att de även har kraftigt reducerade priser på tågbiljetter. Kortet gäller alltså överallt inom Skottland oavsett hur långt man vill åka. Inga tids- eller distansbegränsningar. Det finns några få undantag, t ex sight-seeing-bussar för turister, på vilka frikortet inte gäller.
Alla över 60 år räknas som seniorer - härligt, va? - och får ett sådant här busskort, sedan de fyllt i en ansökan. Det förnyas sedan automatiskt varje gång giltighetstiden löper ut. Kortet omfattar emellertid inte endast seniorer, utan också alla som av medicinska skäl inte får ta körkort och personer, som med läkarintyg kan visa att de har ett funktionshinder – fysiskt eller psykiskt – som på något sätt försvårar resandet. För dessa förnyas dock inte kortet automatiskt, utan genom en förnyad ansökan – detta eftersom ett sjukdomstillstånd eller funktionshinder ju inte behöver vara ett permanent tillstånd. För bägge sorterna av kort gäller emellertid att man 4-6 veckor innan kortet löper ut, automatiskt får hem en förfrågan om man vill förnya det.
På det här sättet underlättas det för dessa grupper att vara aktiva och mobila – och tro mig, det både funkar och har många bra spin-off-effekter!
Som turist spenderade jag förstås en hel del tid på både buss och tåg, och överallt på dessa satt pigga, glada och sociala seniorer och övriga kortinnehavare i glatt samspråk. De åkte mellan byar och städer, för att handla, få behandling, besöka läkare, tandläkare, släkt och vänner eller för att delta i aktiviteter och evenemang av olika slag. Det stora antalet seniorer på bussar och tåg bidrog till en pratglad och skön stämning, och där samtalades friskt mellan folk i alla åldrar. Detta hade också den mycket positiva bieffekten, att det knappt fanns någon förstörelse alls av bussäten, övrig bussinredning eller busskurer. Chaufförerna var nöjda och glada över att så många vuxna fanns ombord på bussarna, eftersom detta bidrog till lugn och ordning ombord. Människor kände sig tryggare att ta bussen, oavsett tid på dygnet. Positivt för alla var också den minskade kontanthanteringen på bussarna, eftersom detta bidrog till att göra rånrisken mindre. Även rent allmänt kände sig folk tryggare utomhus, eftersom frikortet lockat fler till att vara ute och på resande fot. Den allmänna respekten och hänsynen mot andra människor gynnades, eftersom folk av alla åldrar och sorter alltid var i farten.
Trafiksäkerhet och miljö gagnades förstås också av de välfyllda bussarna och tågen. Många skottar på orten där jag bodde, upplevde att olycksfrekvensen och antalet incidenter minskat sedan 2006, då frikortet infördes. Den lokala trafikrytmen hade dämpats och framkomligheten ökat. Många skottar – både äldre och yngre - hade gjort sig av med sina bilar och använde istället uteslutande kommunala transportmedel. Det hade blivit lättare för bilburna att hitta en ledig parkering och parkeringsmentaliteten och dito disciplinen hade förbättrats avsevärt. Bussarna utnyttjades bättre och gick välfyllda. Bussturerna blev tätare och bussnätet utökades till nya gator och områden. Eftersom så många fler åkte buss och tåg, tror jag mig våga gissa att även miljön var vinnare i den här satsningen.
Viljan och vanan att använda kommunala samfärdsmedel verkade också ha slagit igenom på tämligen bred front – det var nämligen långt ifrån bara seniorer som åkte buss. Nej, där var herrar med attachéportfölj på väg till jobbet, barn på väg till skolan, hemmafruar med ”dra-maten-kärror” och ungdomar med skateboardar under armen. De åkte bara på lite olika tider under dagen. Tidiga morgonar var det mest folk på väg till jobb och skolor. Mitt över dagen var det övervägande mammor med småbarn, ungdomar och de som hade Scotland-Wide Free Bus Travelcard, och på eftermiddagarna var det en skön blandning av alla sorter och åldrar. Som jag nämnde tidigare, har man inte har någon tidsbegränsning av busskortet – detta löser liksom sig själv, genom att människor är bussaktiva under olika tider på dygnet.
Min förhoppning har alltså under lång tid varit, att Sundsvalls kommun skulle vilja skapa ett liknande busskort, men jag har inte lyckats vinna gehör för mitt förslag. Tills nu, vill säga!
Nu kan jag nämligen med stor glädje och mycket stolthet säga, att Allians för Sundsvall i sin mål- och resursplan, budgeterat för en satsning på ett riktigt billigt busskort till våra pensionärer och helt fria bussresor för funktionshindrade. Pensionärskortet kommer att kosta endast 100 kr per månad, gälla för samtliga pensionärer, samt gälla inom hela Sundsvalls kommun. Genom att ge helt fria bussresor till funktionshindrade, stimuleras dessa till ett aktivt vardagsliv och får lättare att ta sig till och från olika aktiviteter.
Centerpartiets kandidatträff
När jag nu tömmer kameran efter Londonvistelsen, upptäcker jag att jag ju helt glömt att lägga in bilderna från den trevliga och välordnade kandidatträffen, som vi hade dagarna före jag åkte över till UK.
Även om det här inlägget blir oförtjänt kort, så passar jag nu på att lägga in bilderna. 
Jenny, vår valombudsman hade, som sagt, arrangerat en jättefin kandidatträff i sin familjs mysiga stuga strax utanför Äkrom. Här välkomnar hon oss med en Center-gatupratare.
Vi fick potatisgratäng, kyckling, fläskfilé, sallad, bearnaisesås, bröd, ramlösa, läsk eller lättöl och kaffe med kaka.
Som synes på följande bilder, låter vi oss alla väl smaka. 
Tusen tack, Jenny, för en mycket välarrangerad och trivsam kandidatträff!!
En fullständigt underbar, rolig och lärorik vecka
Jag har alltså under föregående vecka jobbat från tidig morgon till sent på kvällarna tillsammans med tre härliga, trevliga, uppskattande, humoristiska och fullständigt underbara team från tre olika områden i valdistriktet Brent Central -- det var Alperton, Dollis Hill och Welsh Harp. Den MP för distriktet som kämpade om plats i parlamentet, hette Sarah Teather och hon tog överlägset hem segern. Hon är oerhört populär, respekterad och älskad av folk oavsett ålder, kön, etnisk härkomst eller socialgrupp.
Här ett klipp från Brent Town Hall, där rösträkningen ägde rum.
Sarah är den mycket lilla kvinnan, som står på scenen.
Tro det eller ej, men jag fick vara med som s.k. counter för Lib Dems i rösträkningen.
Är inte det häftigt, så säg??!!! Här står Richard, jag och Bedri inne i Town Hall och bakom oss syns borden där rösterna räknades.
Fotografen som tog det här kortet, fick förstås inte använda sin kamera därinne, under tiden vi satt och bockade av röster -- man vill absolut inte riskera valfusk, därför är det strikt förbjudet att fota under själva rösträkningen. Min egen kamera lämnades därför uppe i Lib Dems' rum och denna bild, som jag fått mig tillskickad av fotografen, Jan Nevill, är den enda jag har från rösträkningen. Richard och Bedri lyckades väl i valet och är nu ledamöter i det, som hos dem motsvarar vårt kommunfullmäktige.
Som sagt -- jag får skriva mer en annan dag... jag ville bara uttrycka min enorma glädje över min kanonhärliga och enormt givande vecka som valarbetare i London. Jag lärde mig så enormt mycket, att jag inte ens vet hur jag ska börja beskriva eller berätta, och så fick jag flera oerhört fina nya vänner, som upprepade gånger med emfas sa, att de ville att jag skulle komma tillbaka som turist och då bo hos dem. Otroligt fina och generösa personer, som jag är himla lycklig över att ha fått lära känna och nu kan räkna som mina vänner.
UK and Lib Dems -- here I come!!
Ja, nu börjar det närma sig... Biljetterna är bokade, passet framtaget och imorgon ska jag hämta upp resväskan, så att jag kan börja lägga i sånt jag inte får glömma.
På söndag förmiddag bär det äntligen iväg -- då reser jag över till UK, för att delta i Liberal Democrats' valarbete. Jag kan fortfarande bara inte fatta, att jag verkligen kommer att få göra det här... att jag -- petit moi -- är en av de få centerpartister i Sverige som fått det här stipendiet. Det känns fortfarande alltför fantastiskt, för att kunna vara sant! Jag nyper mig i armen och fortsätter förbereda mig genom att lyssna och läsa allt jag kommer över om Liberal Democrats' ledare Nick Clegg.
För er som är nyfikna på vem jag ska jobba för -- se följande klipp:
Visst ger han ett vederhäftigt, naturligt och pojkcharmigt intryck? Jag tror att han kommer att vara framgångsrik i valet. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa för att hjälpa till och jobba så hårt jag nånsin kan och orkar.
Det här ska bli så himla roligt, intressant och lärorikt!!! Jag är så innerligt tacksam och glad åt att just jag är en av de få, som fått det här stipendiet!! :o)
