Lucia..?

Ser en massa Lucia-hälsningar och liknande i mitt Facebookflöde, och hajar till.
Börjar sedan fundera:
"Vilket datum ÄR det Lucia egentligen..? Den 13:e? Den 14:e?"
 
Sedan kommer per automatik de självkritiska tankarna och skammen över att inte veta.
"Hur kan man INTE veta vilket datum vi firar Lucia?
HUR kan en hjärna sortera bort sådana fakta?" 
 
Söker och finner att det är idag. 🙈
 
 
Skäms och blir ledsen över att jag inte minns och över att jag skäms. 
Önskar att jag istället hade drabbats av en sjukdom som syns.
Det hade varit lättare att uthärda.

Livet

Nu har jag snart varit sjukskriven i ett år... och har inte blivit ett dugg friskare. Dels p.g.a. Försäkringskassan, som genom sitt cyniska och inkompetenta agerande utlöste en episod av PTSD, panikångest och recidiverad depression, dels p.g.a. att jag befinner mig i ett långt helvetiskt skov av fibromyalgi i kombination med "vanlig" artros. 
 
Nu är jag sjukt trött på att vara sjuk. Och jag är sjukt trött på att skämmas för att jag är sjuk. 
Jag är också sjukt trött på att behöva få sårande kommentarer som: 
 
- Ja, tänk om jag också skulle ta och sjukskriva mig, när jag är trött eller har lite ont nånstans. 
 
- Jaså, man kan vara sjukskriven, fast man kan gå och handla på Åhléns...
 
- Jojo, själv har jag aldrig varit sjukskriven, trots frakturer, lunginflammation och migrän. 
 
- Oj, vad du sover mycket! Man blir faktiskt tröttare av att sova för mycket, visste du det? 
 
- Men hur är du sjuk? Du ser ju helt frisk ut! 
 
- Jaså, du har ont...? Men kan du inte bara ta värktabletter och jobba ändå? 
 
- Varför vill du inte umgås? Varför kommer du aldrig och hälsa på? 
 
- Men du ska inte hela tiden tänka på att du är sjuk. Då BLIR du ju sjuk och känner dig sämre. 
 
- Det är farligt att äta Alvedon under en längre tid, vet du inte det? 
 
- Varför svarar du inte på mobilen? Varför har du inte ljudet igång? 
 
- Utmattad? Värk? Tja, skulle jag ha varit sjukskriven för sånt, så skulle jag ha varit sjukskriven halva livet, men jag har minsann inte känt efter eller sjåpat mig jag... 
 
 
Varför jag är sjukskriven...? Tja, var ska jag börja...? 
Jag orkar faktiskt inte skriva, berätta eller förklara, så det får bli en rad Googlade bilder med mina kommentarer till istället. 
 
 
Till att börja med har jag artros. Det har jag haft i måååånga år, så den värken har jag minsann lärt mig att leva med. Det är i kombination med andra och fler sjukdomar, som artrosen blir outhärdlig. 
 
Artros gör ont. Väldigt ont. Det hettar och värker i lederna.
Det är svårt att sitta, ligga, stå och gå. Det är också svårt att greppa saker eller hålla i dem länge -- t.ex. en penna -- eftersom fingrarna, händerna, handlederna, armbågarna och axlarna värker.  
Alvedon Forte 1g och Ibuprofén 400 tar udden av det värsta, så att det blir uthärdligt... men det är ofta svårt att få sammanhängande sömn, eftersom jag vaknar när jag rör mig i sömnen eller när jag har legat stilla i samma position för länge. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har också fibromyalgi. Det är en komplett vidrig och helvetisk sjukdom på alla sätt. Jag har haft fibro i cirka tjugo år, och den har kommit i värkande, krampande, vidriga skov. Vissa måååånga månader långa, andra kortare. Men de flesta av symptomen och besvären har funnits där hela tiden. 
Fibromyalgi syns inte, men TRO MIG - den KÄNNS på alla sätt en sjukdom kan kännas. 
 
Här är en kort förklaring från Fibromyalgiförbundets hemsida

 Symptom

 

SMÄRTA, SÖMNSTÖRNINGAR OCH TRÖTTHET


Fibromyalgi (FM) är ett kroniskt smärttillstånd som kännetecknas av långvarig och utbredd generell smärta och ömhet, sömnstörningar och trötthet. Smärtan känns framförallt i musklerna, men även ledsmärta förekommer.
Intensiv och långvarig smärta är en stressfaktor och stressrelaterade symptom som t.ex. huvudvärk och magbesvär är därför vanliga hos patienter med fibromyalgi. Smärtan påverkar även sömnen och dålig sömn leder till ännu mer smärta och ännu mer stress, vilket i sin tur ger ytterligare försämrad sömn. Slutresultatet blir en onormal trötthet. 

 

Muskelsmärtan påverkar motoriken och gör det svårt att röra kroppen obehindrat. Ofta klarar man inte längre av att uträtta vissa saker, som t.ex. att springa, gå i trappor eller lyfta tunga saker.

Många med fibromyalgi lider även av stela muskler (framför allt på morgonen).

 
 
 
 
 
 
 
 
Mot fibromyalgi finns ingen medicin. Det finns bara mediciner som kan lindra lite -- om man har tur och hittar rätt medicin, vill säga. De tillgängliga medicinerna är sådana som man tidigare använt mot depression, men upptäckt att de inte var särskilt effektiva för detta ändamål. Men eftersom de tycktes ha bättre effekt på kronisk nervsmärta, så föreskriver man dem nu mot fibromyalgi. Problemet är ju att dessa antidepressiva samtidigt ger biverkningar, som i mångt och mycket är desamma som fibromyalgisymptomen. Det innebär att man kan få en del ökade och förstärkta fibromyalgibesvär, samtidigt som medicinen lindrar vissa andra av fibromyalgins symptom. Man tvingas sålunda välja mellan två onda ting -- typ pest eller kolera. 
 
 
 
Som om ovan nämnda och visade inte skulle vara nog, så medför fibromyalgi även ett antal andra märkliga symptom och besvär. Jag har nästan alla av följande uppräknade sådana.
Våga dig på en kvalificerad gissning om jag är lat och frisk eller sjuk och saknar arbetsförmåga. 
 
 

Symptom

 

SMÄRTA, SÖMNSTÖRNINGAR OCH TRÖTTHET
Fibromyalgi (FM) är ett kroniskt smärttillstånd som kännetecknas av långvarig och utbredd generell smärta och ömhet, sömnstörningar och trötthet. Smärtan känns framförallt i musklerna, men även ledsmärta förekommer.
Intensiv och långvarig smärta är en stressfaktor och stressrelaterade symptom som t.ex. huvudvärk och magbesvär är därför vanliga hos patienter med fibromyalgi. Smärtan påverkar även sömnen och dålig sömn leder till ännu mer smärta och ännu mer stress, vilket i sin tur ger ytterligare försämrad sömn. Slutresultatet blir en onormal trötthet. 

 

Muskelsmärtan påverkar motoriken och gör det svårt att röra kroppen obehindrat. Ofta klarar man inte längre av att uträtta vissa saker, som t.ex. att springa, gå i trapport eller lyfta tunga saker. Många med fibromyalgi lider även av stela muskler (framför allt på morgonen).
Domningar, stickningar och sveda (parestesi) förekommer hos mer än hälften av patienterna, utan att de har någon nervskada.


ÖVRIGA SYMPTOM

Andra vanliga symptom vid fibromyalgi är:

  • Kognitiva problem (bl.a. vad gäller minne, koncentration, svårigheter med att hitta ord)
  • Yrsel, balansproblem
  • Överkänslighet för beröring (taktil allodyni)
  • Huvudvärk
  • Irritabilitet, humörsvängningar, stresskänslighet
  • Torra slemhinnor
  • Svullnadskänsla
  • Känslighet för ljud, ljus och lukter
  • Feberkänsla i kroppen, svettningar
  • Täta urintömningar-/trängningar
  • Hjärtrytmrubbning och/eller andningssvårigheter; tillfälligt
  • Illamående
  • Kroppsklåda
  • Vadkramper, speciellt nattetid
  • Ofrivilliga muskelryckningar
  • Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
  • Dimsyn och svårigheter att fixera blicken
  • Kalla fingrar och tår
  • Infektionskänslighet (nedsatt immunfunktion)
  • Diffusa hudreaktioner


Källor: Eva Kosek (professor i klinisk smärtforskning, Karolinska Institutet), professor Robert Olin



ANDRA PROBLEM SOM KAN FÖREKOMMA
Fibromyalgidrabbade kan även uppleva olika kombinationer av följande problem:

GENERELLA PROBLEM

  • Fördröjda reaktioner på fysisk ansträngning eller stressande händelser
  • Ökad törst
  • Låg kroppstemperatur
  • Lågt blodsocker
  • Lågt blodtryck
  • Insulinresistens
  • Kraftlöshet
  • Oförklarlig viktuppgång eller viktnedgång
  • Sug efter kolhydrater och choklad

 

MUSKEL- OCH VÄVNADSRELATERADE PROBLEM

  • Ländryggssmärta

 

BIHÅLE- OCH ALLERGIRELATERADE PROBLEM

  • Baksnuva
  • Rinnande näsa
  • Känslighet för mögel och jäst
  • Öronvärk och kliande öron
  • Tinnitus
  • Tjockt sekret i bihålorna

 

SÖMNRELATERADE PROBLEM

  • Lätt eller avbruten sömn, icke välgörande
  • Känsla av "fallande" vid insomnandet
  • Tandgnissling

 

FORTPLANTNINGSPROBLEM

  • Menstruationsproblem
  • Minskad sexlust

 

MAG- OCH MATSMÄLTNINGSRELATERADE PROBLEM

  • Magkramper
  • Bäckensmärta

 

KOGNITIVA PROBLEM(FIRBRODIMMA)

  • Förvirring
  • Minskad förmåga att urskilja olika färgtoner
  • Helt blankt i hjärnan innan den "sätter igång"/börjar fungera
  • Oförmåga att känna igen välbekanta omgivningar

 

SENSORISKA PROBLEM

  • Känslighet för tryck, temperatur och fuktighet
  • Försämrat mörkerseende
  • Sensorisk överbelastning (när sinnena ger för mycket information)

 

KÄNSLOMÄSSIGA PROBLEM
  • Panikattacker
  • Lätt för att falla i gråt
  • Odefinierad ångest (som inte har samband med en situation eller ett objekt)
  • Häftig ångest

 

HJÄRTRELATERADE PROBLEM

  • Smärta som liknar den vid hjärtattack - (ofta beroende på inflammation mellan bröstben och revben)

 

HUD-, HÅR- OCH NAGELRELATERADE PROBLEM

  • Tydliga, markerade nagelvallar
  • Naglar som böjer sig nedåt
  • Fläckig hud
  • Lätt för att få blåmärken och skärsår
  • Tillfälligt håravfall
  • Hastig vävnadstillväxt (icke-cancerogena tumörer kallade lipomer, inåtväxande hårstrån, tjocka och kluvna nagelband) 

 

ÖVRIGA PROBLEM

  • Hemorrojder
  • Näsblod
  • Läkemedelskänslighet
  • Intolerans mot alkohol

Källa: "Fibromyalgia (FMS) and Chronic Myofascial Pain (CMP) For Doctors and Other Health Care Providers" (2004) skriven av den amerikanske läkaren Devin J. Starlanyl.
______________________________________________________________
_

Samsjukdomar

 

Det finns ett flertal sjukdomar som det är vanligt att personer med fibromyalgi drabbas av, t.ex. IBS/Colon Irritable, RLS och depression. Läs mer under Samsjukdomar.

 
 
Det är väldigt vanligt att man får ont i fötterna av fibromyalgin. Det har jag och det är INTE något som är lätt att leva med, det försäkrar jag. Som lök på laxen har jag dessutom fått Fat Pad Syndrome - alltså, minskade eller uttrampade fettkuddar i fötterna.
 
 
 
Det innebär att jag inte längre har kvar de skyddande och stötdämpande fettkuddarna, som ska finnas i fötterna. Ni förstår såklart själva att detta gör det mycket smärtsamt att gå och stå. 
Detta är tydligen en konsekvens av att ha blivit äldre - det är visst väldigt vanligt då. Men jag tror att det också är en konsekvens av att jag väger mer nu än förr. 
Det finns hur som helst ingen bot mot detta. Det är bara att vänta och låta det läka ut. 
 
 
 
Det man kan göra är att lindra symptomen med värktabletter, antiinflammatorisk medicin, stödjande tejp och/eller stötdämpande hälkoppar. 
 
 
 
 
 
Min arbetsgivares agerande under läsåret 2016 i kombination med värken, fibromyalgin, artrosen och en del andra händelser, bidrog till att jag till slut inte orkade med livet. Jag gick in i väggen. Igen! Detta är sålunda andra gången jag drabbas av UMS -- utmattningssyndrom
 
 
Det var förvisso min arbetsgivare som satte den här UMS-och-PTSD-snöbollen i rullning, men i grunden är min UMS bara delvis arbetsrelaterad. Jag har älskat mitt arbete och det är en av de saker, som hållit mig igång och på benen.
Min UMS är i begynnelsen sprungen ur trauman och det var därför min arbetsgivares hänsynslösa och cyniska agerande blev en utlösande faktor. Jag funderade inte över detta då och där, för det fanns ju elever och kollegor som behövde att jag levererade, så jag bet bara ihop och kämpade på i den situation min arbetsgivare hade försatt mig i. Det var FEL av mig. Jag borde ha sagt ifrån och sett till att få adekvat stöd och hjälp. Det gjorde jag inte och därför dammade jag denna gång ÄNNU hårdare in i väggen, än förra gången. "Försäkringskasseutlöst depression" eller "traumatiserad av Försäkringskassan" kallar man det, har jag hört. 
 
Psykologen på min hälsocentral har förklarat för mig, att min hjärna "badat i stresshormon i åratal" och att detta sedermera lett fram till att jag klappade ihop. Igen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att ändra sitt sätt att leva... att försöka bearbeta gamla trauman som liksom frusit och stelnat... att försöka ta tag i sitt liv och ta sig ur gamla invanda hjulspår... det är INTE LÄTT - det försäkrar jag. ÄNNU SVÅRARE är det, när man drabbas av Försäkringskassans nit att uppfylla regeringens och riksdagens direktiv om ett sänkt sjuktal till 9.0 sjukdagar per invånare och år.
 
Mig drabbade Försäkringskassan flera gånger och på olika sätt. Och i mitt fall hade ju min f.d. arbetsgivare redan s.a.s. fyllt min bägare, så Försäkringskassans chockartade agerande utlöste omedelbart en episod av min gamla PTSD med en påföljande recidiverad depression.
Konsekvens: att jag tvingas lägga mina väldigt få slantar på att testa olika mediciner och hitta en som har effekt, utan att ge alltför svåra biverkningar. Biverkningarna av denna typ av mediciner är svindlande lika besvären av artros, fibromyalgi, kristallsjuka och UMS. Paradoxalt och ironiskt, eller hur? 
 
 
 
 
Att man är sjuk och mitt i detta plötsligt fråntas möjligheten att betala sin hyra och mat, är sannerligen en onormal händelse i livet... då kan man lugnt säga att "livet tar en ny vändning".
Den sjukförsäkring, som min arbetsgivaravgift betalat premie för under alla mina yrkesaktiva år, gällde alltså inte för mig, hävdade min handläggare och FMR. Och detta TROTS att jag senare fick veta att det ju fanns en regel från 1 januari 2018, som sa att jag VISST omfattades av sjukförsäkringen. Men då var skadan redan skedd. Då hade de redan tippat mig över kanten till det svarta PTSD-hålet. 
 
 
 
 
 
 
Och som grädde på allt detta mos, har jag dessutom den jädrans yrseln från de dumma öronkristallerna, som inte vill sitta fast där de ska. Kristallsjukan är verkligen oberäknelig, ovärdig och obarmhärtig. Jag skäms när den slår till och jag vinglar. Jag är rädd att människor ska tro att jag är full. 
 
 
 
 
 
... och de där förslitningarna i nack-kotorna som gör att huvudet sprängvärker, nackmusklerna stelnar och gör ont, händerna domnar och värker så att jag inte kan hålla i eller greppa saker. Att göra något så trivialt som att borsta tänderna eller sminka mig kan vara en utmaning, vill jag lova. Ofta har jag tandkräm och mascara på både spegeln, kläderna och ansiktet. Mycket frustrerande och nedslående.  
 
 
 
 
 
Jag har tappat mycket av närminnet. Min hjärna kan göra minnesloopar, som är skrämmande -- tro mig! -- och då både skäms jag och blir rädd för vad som händer i mitt huvud. 
 
Förmågan att läsa längre eller krångliga texter är borta. Jag förstår orden, när jag läser dem, men det händer liksom ingenting uppe i huvudet och jag kan inte memorera eller processa det jag nyss läste. 
 
Jag orkar max en aktivitet per dag. Med aktivitet menar jag t.ex. besöka vårdcentralen, åka till City Gross och handla mjölk, ha gäster eller själv åka till vänner på besök, köra en tvättmaskin och hänga tvätten efteråt. 
 
Minsta oplanerad förändring i vardagen gör mig utmattad. Då behöver jag sova i timmar efteråt. 
 
Att jag sover 12-16 timmar per dygn, är ingen ovanlighet. Snarare tvärtom. 
 
Att göra en så enkel sak som att dammsuga och få lite ordning i min lilla tvårumslägenhet, kan numera ta en hel vecka och ibland ännu längre. 
 
Jag tappar greppet om tiden i det jag gör. Plötsligt har det liksom bara flugit iväg många timmar. T.ex. när jag äter frukost... och klockan plötsligt visar sig vara tre på eftermiddagen. 
 
 
 
 
Jag har verkligen bevisat att jag har stor talang, för jag har lyckats härda ut och låtsas vara frisk och smärtfri ända sedan jag var 18 år. Nu går det dock inte längre. Varken jag, min kropp eller min hjärna klarar det längre.
Jag är så sjukt trött på att vara sjuk, att ha värk och att inte orka eller klara. 
 
 
... Tja, that's about it...
Så här ser livet alltså ut och det är inte mycket jag kan göra åt det mer än vänta ut det och låta läkningen ta den tid det tar.
 
 
Det här är oerhört frustrerande och jag har väldigt svårt att acceptera och förhålla mig till det, men jag FÖRSÖKER och gör så gott jag kan.
 
 
Det finns dagar, när jag lyckas ganska bra med att förhålla mig rätt, men oftast misslyckas jag tyvärr nästan helt och hållet.
 
 
Jag vill så gärna vara frisk och klara saker -- det är ju den person jag är och alltid har varit.... Att så inte längre är fallet, gör mig ledsen och skamsen... och det blir MYCKET VÄRRE, när människor ställer sig oförstående till att mina sjukdomar finns, trots att jag inte visar hur jag mår.
Att LÅTSAS vara pigg och frisk är oerhört energikrävande -- det vet jag, eftersom jag gjort det i sååååå många år, och det är JUST DET som har bidragit till att jag idag är sjukskriven. 
 
 
Snälla du, tänk på det här
 
¤ när du möter mig någonstans 
 
¤ när jag kanske inte känner igen dig
 
¤ när jag inte orkar vara social och umgås
 
¤ när jag inte kan läsa och förstå det jag läser
 
¤ när jag säger att jag behöver få vara hemma och i fred
 
¤ när jag inte klarar att delta i aktiviteter
 
¤ när jag inte orkar svara i telefon eller på meddelanden
 
¤ när jag fastnar i talet, tappar ord och inte kan uttrycka mig 
 
¤ när jag tackar nej till något du föreslår
 
 
 

Partylite-fynd

Jag råkade se de här ljuvliga änglaljusstakarna på Marketplace på Facebook, precis bara minutrar efter att säljaren hade lagt ut annonsen. 

(null)

 Och jag hade sån himla tur att jag var först till kvarn. 🙏🏼❤️😍

(null)


Lita på magkänslan

Känns det som ett nej-nej, så ÄR det ett nej-nej
Det upprepade jag ihärdigt för mina barn under hela deras uppväxt. 
 
 
Nu är mina barn vuxna och har sina egna familjer, men vårt lita-på-din-känsla-mantra är fortfarande en levande funktion i både deras och mitt liv. 
 
Min inre radar blev, efter ett trauma för drygt 25 år sedan, hyperkänslig och osvikligt korrekt. 
Men Intet ont, som inte samtidigt för något gott med sig, säger ordstävet och det är helt sant. 
En magkänsla som man vet att det går att lita på, ger god självkänsla och stärker en sund självbevarelsedrift. 
Jag vet att jag gör rätt, när jag nu säger NEJ. 
 
 

Duktiga manipulatörer

 
 
Det finns människor, som är alldeles otroligt duktiga på att manipulera andra... att lägga skuld på andra för sina egna fel och misstag. 
På nåt märkligt sätt är ingenting någonsin deras fel.
Inte ens när det verkligen är helt bevisat att det faktiskt är de som har felat. 
De lyckas på något underligt sätt ändå alltid få allting att vara någon annans fel och själva framstår de som stackars missförstådda och drabbade offer... 
 


Gott slut och gott nytt 2018

2017 har varit en väldig berg-och-dal-bana med stora mängder av både kärlek, glädje och sorg. 
Jag hoppas att 2018 blir ett lugnare och mindre händelserikt år -- åtminstone vad gäller minussidan. 
 
Jag är ofantligt tacksam och glad över all glädje, vänskap, lycka, kärlek och omtanke, som jag upplevt detta år. <3 <3 
Varmt tack till alla för det. Jag är hjärtinnerligt glad över att ni väljer att finnas i mitt liv. <3 <3 <3 
 
Jag önskar er alla ett gott slut på det här gamla året och ett riktigt fint, gott, lyckligt och tryggt år med vänskap, omtanke och respekt för både människor, djur, miljö och natur. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag fick en fin present ❤️

Jag har velat ha en "hackmaskin" ända sedan jag först såg en. Men när jag har haft råd, så har jag endera glömt att köpa  och sedan har jag inte haft  tillräckligt med pengar eller så har pengarna behövts till något viktigare. 

Igår fick jag en sån hackare av min kära persiska familj. Jättefint grön och vit är den, så den passar dessutom så himla fint in i mitt kök. 

Nu ska jag köpa hem gurka och valnötter, för nu ska jag göra Ab Dogh Khiar — en underbart god persisk soppa, som jag längtat efter att försöka laga.  😍❤️❤️❤️
(null)


Lavashak åt Lykke

Lykke börjar bli nu så stor att det är dags för henne att lära sig, hur man själv kan stoppa i sig diverse ätbart. 
 
Därför håller jag idag på att göra min egen lavashak åt henne. 
 
Lavashak är en puré av frukt, som torkas i tunna plattor.
Man köper dem med olika smaker i mataffärerna i Iran. 
Det är ett nyttigt och gott snacks. 
 
Jag smakade lavashak, när jag var med min kära persiska familj i Esfahan och jag tyckte jättemycket om det. 
 
Häromdagen slog det mig, att jag ju kan göra egen lavashak här hemma. 
Och om jag väljer frukt och bär, som passar Lykke, så blir det ju något jättebra och nyttigt, som hjälper henne att lära sig äta själv. 
 
Idag kokade jag sålunda raskt ihop en puré av plommon (med skalet kvar), några frysta mangobitar (för sötma), ett skalat päron och ett par skalade äpplen. För hållbarheten och för att bevara den vackra färgen tillsatte jag också lite.
Obs! Koka så kort tid som möjligt, för att bevara så mycket av vitaminerna som möjligt. 
 
Jag hällde ut purén på ett bakplåtspapper, som jag vikt upp kanterna på. 
Nu står plåten med lavashak mitt i ugnen på 65 grader. Där ska den få stå tills purén har torkat. Då ska jag skära den i lagom avlånga bitar, så att Lykke kan hålla i och suga i sig av den goda och nyttiga frukten. 
 
 
 
(null)
Jag har som synes inte mixat purén helt slät. Jag lät den ha kvar några små plommonstrimmor och äppelsmulor, så att Lykke får öva att äta saker med struktur. 
 
Jag hoppas att min lavashak blir riktigt god. Då kanske jag vågar mig på att göra fler sorter med olika smaker till både Lykke och oss vuxna.  
 
När Lykke har blivit lite större och hennes mage är mer van vid mat, så ska jag göra lavashak utan att koka frukten. Då bevaras ännu mer av fruktens nyttigheter. 
Här får du en Youtube-lektion, så att du själv kan testa att göra sådant här gott och nyttigt snacks. 
 

Ny favorit

Hummus är underbart billigt, enkelt, nyttigt, mättande och gott. Det passar dessutom med nästan vad som helst. 

Min egen hemgjorda hummus med hårdbröd är min senaste favorit. 😊👌🏼❤️

 
 
 
 
 
 
 

- Bor jag inte här..?

En liten svart katt har börjat ta för vana att komma till min altan. Ibland kommer den spatserande på fönsterblecket, när jag äter frukost eller sitter vid datorn innanför fönstret. Ibland sitter den på fönsterblecket eller räcket, när jag kommer hem. Det märks att den tycker att den faktiskt "äger" min altan. 

Den doftmärker presenningen över mina utemöbler och överdraget på min grill med en liten dusch varje gång den lämnar altanen.Kanske har någon annan katt lämnat sin doft där, så att den här kattens dito måste förstärkas..?
Det brukar även komma en grå kisse med liksom tofsar uppe på öronen, men den har jag inte sett på länge nu. Kanske sitter dess doft ändå kvar här? Eller behöver katters doft förstärkas och bekräftas vid varje besök? Jag vet inte, för jag har ingen egen katt och är inte så insatt. Jag tycker bara att de är otroligt fascinerande, vackra och härliga djur. 
 
Jag blir barnsligt förtjust varje gång jag ser katter på min altan, för jag har ju inget eget husdjur.
Det gör mig så glad, när de plötsligt passerar förbi mig på utsidan fönstret där jag sitter vid datorn. De lämnar små söta tassavtryck på fönsterblecket och det är så gulligt att jag nästan vill låta bli att torka av fönsterblecket, när jag putsar fönstren.
Ibland lägger sig kissen på en av stolarna och myser. Då smyger jag omkring här inne, så att jag inte ska skrämma honom / henne. Det känns så gott att den ligger där.
 
Dock skulle jag aldrig mata eller klappa dem, när de är på altanen. Då skulle de kanske bli förvirrade och på fullaste allvar tro att de har bytt ägare och adress. 
 
 
 
Idag satt den svarta katten och myste i solskenet på mitt fönsterbleck, när jag kom från mitt morgonpass med seniorerna på gymmet. Jag passade på att knäppa några bilder på den.  :) 
 
(null)
 
 
 
(null)
- Hallå, varför kommer du inte ut och klappar mig? Bor jag inte här, kanske? 
- Nej, söta lilla kisse, du bor faktiskt inte här och därför har jag aldrig klappat dig uppe på altanen -- bara när du är ute på gångvägen. 
 
 
(null)
Kissen har så himla lite kvar av sina öron, så jag gissar att den endera har slagits väldigt mycket eller att den har förfrusit öronen. Vilkendera det än är, så är det ledsamt att se. Det är en så kärvänlig och pratglad kisse. 
 
 
(null)
När det kommer folk på gångvägen brukar den lämna sin plats på fönsterblecket och med majestätiskt lugn spatsera över altanen bort till grillen, lukta lite på överdraget och sedan darra till med svansen i en doftdusch, innan den vigt skuttar upp på altanräcket. Där sitter den sedan och testar förbipasserande med lite jamande småprat. 
 
 
(null)
Idag råkade det vara jag som kom på gångvägen, så vi pratade och kelade en stund innan vi skildes åt och gick åt varsitt håll. 
Kissen är jättemysig och det är himla trevligt att den gjort sig så hemtam på min altan, men jag ska försöka ta reda på var den bor, så att jag vet till kommande iskalla vinterdagar. 

Mysigt och vackert... inifrån


(null)

(null)

(null)


Nu är hösten här

Brrrrrr.... Nu känns det höstigt. Grått, rått och kyligt. 😟


Jag gruvar mig förskräckligt för vintern, snön och iskylan 😔

Grått och ruggigt ute... och nästan lika ruggigt inomhus.
Regnrusket tränger på nåt sätt in genom väggarna och gör det råkallt inomhus.
Persiljan och örtkryddorna i lådorna är nästan slut... Dags att tömma och packa ihop lådorna för i år.

Eriksdalsk Kebab Kobideh med rösti

Mysmiddag en varm kväll i Eriksdal hos mågen och dottern. 💚💚💚😊 


Vi beslöt att testa mina nya grillspett. Det var inte lätt, men vi lyckades bra för att vara första gången. 😃💪🏼👌🏼

Mågen är duktig på att grilla, så han fick ansvara för den, medan jag stekte röstin.
Vi tog tortilla istället för arabiskt tunnbröd och det gick precis lika bra.
Supergod och saftig Kebab Kobideh, som saftar av sig på brödet och gör det jättegott som tillbehör till måltiden.
Så himla gott! Det riktigt syns hur gott det var, eller hur? 😃👌🏼❤️

Ny fin lekplats på Bäckebo

Titta så himla fin den nya lekplatsen på Bäckebo 22 blev!  :D 
 
Borta är den gamla slitna lekplatsen och här är den nya fräscha lekplatsen med inspirerande lekutrustning för barn i olika åldrar. 
 
 
Och här i hörnan finns en utemöbel, där vuxna kan sitta och mysa i solen medan barnen leker. :) 

Grattis-middag för en lycklig vän

En mycket god vän lyckades efter mååååånga om och men få en egen lägenhet. 
Jag blev så himla glad för hans skull och bestämde mig för att göra en riktigt god grattis-middag. 
 
Han gillar kött, så självklart valde jag en kötträtt, men han är också kock och jätte-JÄTTE-duktig på att tillaga kött... Så vad skulle jag välja? Vad skulle jag laga? 
 
Jag bestämde mig för att vara modig och prova att göra en jätte-JÄTTE-god persisk köttfärsrätt, som heter Kebab Kobideh. Jag har ätit det flera gånger med mina kära vänner Minoo och Navid, men jag hade aldrig provat att laga det själv. Nu fick det bli min första gång, och vet ni vad - det blev JÄTTEGOTT! :D 
 
Jag hittade ett bra recept på zeinaskitchen.se. Jag använde det som grund, men ändrade lite och gjorde på mitt eget sätt. Min dotter och dotterdotter var också med på middagen. Eftersom hon ammar så bör hon inte äta alltför mycket lök. Därför anpassade jag receptet lite. 
 
Så här gjorde jag: 
 
Ingredienser:
  • 1 kg nötfärs
  • ½ finhackad gul lök
  • ½ finhackad röd lök
  • ½ riven vitlöksklyfta
  • 2 tsk salt
  • 1 tsk svartpeppar
  • 1 tsk gurkmeja
  • 1 msk sumak 
  • 3/4 dl finhackad persilja
Jag har sett Minoo och Navid bearbeta köttfärsen länge, så jag visste att man ska jobba rejält med den. Köttfärsen ska bli som en smet som hänger ihop. Sedan fick den vila i kylskåpet en stund, innan jag formade avlånga bitar. 
Jag har inga sådana platta grillspett, som behövs för att grilla Kebab Kobideh. Därför valde jag att steka dem och det gick nästan lika bra. 
 
 
 
 
Som sallad gjorde jag en Åsa-variant på Tabooleh. Ingen bulgur, men istället hade jag gurka och paprika. Det blev jättegott och fick godkänt av middagens hedersgäst. :D 
 
 
Jag gjorde också en Åsa-variant på Mast O Khiar. Istället för bara Khiar (gurka), så blandade jag i riven morot också. Lite nyttigare och lite mer fibrer. :D 
 
 
Jag gjorde också saffransris på Åsa-vis. Alltså så som Minoo har lärt mig, men med den arabiska kryddan Sabah Baharat (sju kryddor) så som min f.d. elev Margerite lärde mig. Sååååå himla gott! 
 
 
MUMS!!! 
 
 
Till kaffet åt vi en jättegod kaka, som min vän hade tagit med sig.
Enligt syrisk tradition ska den som har något att fira bjuda de andra på något gott. 
Och riktigt gott var det också! :D 

Det blev en väldigt god, jättetrevlig och mycket mysig grattis-middag för Ahmed och hans lägenhet. :D 

Bure 2017

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Rörd och tacksam

De senaste tre dagarna har jag fått så himla många tack och så himla mycket bekräftelse på uppskattning, att jag blir alldeles stum och rörd av tacksamhet. Det känns nästan overkligt och lite svårt att ta in. 

Hur kan jag ha gjort mig förtjänt av allt detta? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag har äntligen unnat mig

I jättemånga år har jag velat tatuera ögonbryn och en tunn linje längs ogonfransarna, för att se piggare och fräschare ut utan makeup. 

Nu har jag äntligen unnat mig det. 
 
Jag tänkte och googlade i flera år, men vågade dels inte ta steget, dels hade jag inte råd. Men i början av det här året hade jag samlat tillräckligt med både mod och pengar. 
 
Jag valde att boka tid hos Kattis, en tjej som jag hört gott om och vars resultat jag hade sett. 
Direkt när jag steg in till Donnas Beauty på Salong 17 och mötte Kattis, kände jag att jag hade gjort ett helt riktigt val. 
 
Hon visade sig vara en mycket vänlig, förstående och pedagogisk ung kvinna. Hon lotsade mig tryggt genom all information och förklarade metodiskt allt jag behövde få veta för att känna mig lugn. 
 
Från att i åratal ha velat, men inte vågat, är jag nu så himla glad och nöjd att jag gärna vill dela med mig av min positiva tatueringsupplevelse.
Måhända finns det fler som är lika hariga som jag och kanske får de här den information och det mod de behöver för att våga bli så vackra som de egentligen är. 
 
Här är en bild som Kattis tog precis innan hon började med den första omgången av tatueringen. 
Jag var helt omålad och när jag tittade mig i spegeln, tyckte jag att jag såg sjuk ut.
Kattis bad mig titta lite nedåt för att ögonfransar och ögonbryn skulle synas så tydligt som möjligt. 
Som synes hade jag inte mycket till ögonbryn och franslinjen är färglös och otydlig. 
 
Här är en förvisso suddig bild av mig strax innan mitt första besök hos Kattis, men det syns ändå hur färglös jag var och jag försäkrar att jag även kände mig sån. Även på den här bilden var jag helt omålad.  
 
 
Här är ett par bilder som Kattis tog direkt efter första tatueringsomgången.  
 
Jag är alltså helt nytatuerad och en liten aning svullen på ögonlocken, men oj så fin jag kände mig.
Jag tyckte redan där att jag såg mycket piggare och fräschare ut.
 
 
Här är en bild direkt efter min första påfyllning. Så himla nöjd och glad! 
Min dumma hud vill inte riktigt behålla tatueringsfärgen lika mycket överallt, så jag har gjort mer än en påfyllning. Kattis har löst det jättebra.
  
 
Den här selfien tog jag ute i dagsljuset direkt efter andra påfyllningen. Jättenöjd och så himla lycklig! 
Dessutom jättestolt över mig själv. Tänk att jag äntligen vågat göra det jag drömt om så länge. 
 
 Här är ett fotomontage av mig direkt efter min tredje påfyllning. 
Och här nedan är två mobilfilmer som jag tog medan Kattis tatuerade mig. 
 
Jag filmade samtidigt som Kattis tatuerade en påfyllning på mina ögonbryn och lashliner..
 
Jag filmade för att visa hur smärtfritt, avslappnat och tryggt det går till. 
Kanske finns det fler kvinnor, som är lika hariga som jag... 
Kanske kan de här filmklippen ge dem den information och det mod de behöver för att äntligen bli så vackra som de faktiskt är. 
 
 
 
 
 
 
Jag är så himla nöjd med slutresultatet och ofantligt glad över att jag valde just Donnas Beauty på Salong 17. 
 
 
 

Egoistiska bilister med dragkrok

 Jag har nyligen kostat på nya registreringsskyltar och reparation av min bil. Orsaken var att någon backat på min bil och tryckt in min front med sin dragkrok. 


Om personen hade varit ärlig och satt en lapp på min bil, så hade det inte gjort mig lika ledsen, även om det hade kostat mig en del pengar. Nu gjorde personen inte det. Den bara struntade i det och smet. 
 
Jag blev extra ledsen eftersom jag då precis fått tillbaka min nylackade och reparerade bil efter en kollision, som var den andre förarens skuld. Denne tog på sig allt, men försäkringsbolaget sa att enligt deras policy skulle jag betala min bils skador oavsett vems fel det var. 
Det var bara att acceptera. Det kostade mig 14000kr. 
 
Jag har alltså helt nyligt kostat på min bil och rekondat den för att jag ska sälja den. 
Så råkar jag idag få syn på min bil framifrån... och vill bara gråta. 😫
HUR kan man skada en annan bil UTAN att ta ansvar för det? 
Så j-kla egoistiskt och hänsynslöst!!! 😥
 
 
 
 
 
 

Soppkväll med kära ex-kollegor

Jag och kära f.d. kollegor hade en mysig och trevlig reunion hemma hos mig. 
Vi valde att köra en sedan tidigare beprövad och uppskattad favorit i repris.
Alltså, en opretentiös och enkel meny med soppa, bröd, ost, vin, kaffe och något sött. 

Enklast och mysigast är att göra en buffé, där alla själv får plocka, välja och vraka. 
 
En stor gryta med god soppa kan bara inte bli fel. 
 
Om man äter i Indiskas stora muggar, så kan man sitta skönt i soffan och umgås länge, länge.
Himla bra och mysigt. Jag har bara 5 stolar, men genom att göra så här, så spelar det ingen roll.
Vi är inte bundna till köket och matbordet. Vi får dessutom inte träsmak i rumpan, utan kan sitta både bekvämt och länge.  
 
Lite tillbehör att äta i eller till soppan. 
 
Glas för olika smaker och behov. 
 
 
Jag bjöd på två alternativ: bubbelvatten eller vin. 
Vill man ha annat, så tar man med det själv. 
 
Gott hårt tunnbröd. 
 
Jättgott och segt Noon Barbari, som jag bakat själv och ett köpt mycket gott och rustikt rågbröd. 
 
En enkel brie-ost är aldrig fel. 
 
När vi ätit oss mätta på soppa och bröd, bjöd Lena och Birgitta på en härlig påsktårta till kaffet. 
Eftersom jag är urusel på att baka sötsaker, så passar det jättebra att de tar med sig det söta. 
Det garanterar att det blir gott och jag slipper skämmas. :D 
 
 
 
 
 
Vi hade så himla mysigt och trevligt. Det har vi haft varenda gång vi har "soppat" hemma hos mig och jag hoppas att vi kommer att göra det igen och igen och igen och åter igen. 
 
De omtänksamma och kära kollegorna hade köpt så fina gåvor till mig. 
Jag blir rörd och varm av omtanken. <3 

Tidigare inlägg
RSS 2.0