Ja, detta var den sista natten under ombonade och ordnade former för Kobina och Joseph. Ikväll får de kampera i sängar i en lägenhetsdel, som ligger i en kontorslokal. Det blir inte lika bekvämt som i de sköna hotellsängarna och inte har de någon hotellfrukost att förse sig av. Inte heller blir det lika mysigt som hemma hos familjen i Mellangård.
De är emellertid oändligt tacksamma ändå, för alternativet skulle kunna vara att återvända till McDonalds och tågstationens hårda bänkar.

Jag har lyckats få deras handläggare på Migrationsverket att förstå, att de två veckor hon gav dem till att komma in med komplettering av sina uppgifter, låg mellan Lucia och nyår. Dessa veckor kan omöjligen räknas som normal respit-tid, anser jag -- ingen svensk person skulle acceptera en sådan handläggning och jag tvivlar på att man skulle utsätta någon svensk för det heller. Alla vet ju att i princip allt är stängt eller går på halvfart i Sverige under julveckorna. Nu lyckades jag alltså utverka anstånd med kompletteringen till
den 15 februari -- har det inte kommit in ett anställningsbevis då, så avslår hon deras ansökan om uppehållstillstånd. Då blir det utvisning och återresa till Italien, där de inte har någonting alls kvar.  

Hur jag ska kunna hejda detta har jag ingen aning om, men jag vet att jag kommer att försöka allt jag kan.