Ja, nu när mamma och pappa är i Turkiet, så blir det mycket småpyssel och ensamgöra i lägenhetsrenoveringen. Ni vet, såna saker som tar massor av tid, men egentligen inte syns att de blivit gjorda.




Sånt här till exempel! Alltså, slipa och måla de gamla golvlisterna, så att de blir vita och fräscha. Jag har förstås - vilket jag visat här - tapetserat, men det har verkligen suttit som i tjära... Jag har knappt hunnit nånstans alls med det.




Se själva! Den lilla biten från hörnet till fönstret, är allt jag hunnit de senaste dagarna.
Varför? Jo, lejonparten av min tid, har gått åt till att försöka lösa el-eländet och alla dess följdproblem.

Snacka om tids- och energislukare!!  :o( 

 

Renoveringen, som från början var kanonrolig och lustfylld, blev p.g.a. en liten, men mycket viktig detalj, en overklig mardröm.

 

Let me tell you:

De senaste veckorna, har jag nämligen ägnat enorma mängder tid åt att försöka hitta vitvaror, som inte drar för många kilowatt -- till råga på allt har jag fått åka på IKEA si-så-där ett tiotal gånger, för att checka ifall de vitvaror jag för dagen funnit, går att montera in i deras skåp.

 

 

De vitvaror jag hade valt, alltså IKEAs egna, drog nämligen för mycket ström, så de gick inte att använda, sa elektrikerna. Och då är det alltså inga herrejössessaker, utan en helt vanlig inbyggnadsugn med varmluftfunktion och en kombinationsmikro -- bägge ur IKEAs standarssortiment.

Kära nån, det är ju IKEA standard vi pratar om - inte några lyxgrejor med tusen extrafunktioner!!!



Det här är alltså boven i dramat! En 1-fas elcentral!!! I ett område som drog om elen 2006.

Vem i allsindar kunde väl föreställa sig, att där bara skulle finnas 1-fas???

Jag menar - dagens hällar, ugnar och mikrougnar kräver ju många kilowatt, men inte särskilt många volt.

Det mesta går att koppla in på 230 volt, men det krävs en stark säkring som tål många kilowatt.

 

En häll till exempel, drar ca 7000 watt och kräver minst 20 amperes säkring -- det är lite olika mellan märkena och funktionerna, och jag har svårt att hålla alla märkliga siffror i huvudet, men ungefär så är det.

 

Min lägenhet har i alla fall en 25 amperes huvudsäkring -- för hela lägenheten, alltså!!!!

Det innebär, att 20 ampere går åt enbart till hällen, sen ska de resterande 5 amperen räcka till för ugn, mikro, kyl, frys, tvättmaskin, diskmaskin, belysning, dator, tv, stereo m.m.

Ja, ni förstår ju själva... Skruvat, eller vad säger ni? 

Jag trodde inte mina öron, när jag fick veta hur det var. Jag blev så besviken, så indignerad, så ledsen, så bestört och så upprörd!! Och ingen gav mig nåt hopp! Nej, detta var ett faktum som jag, enligt dem, måste acceptera.

- Så här är det och så här ska det vara, sa förståsigpåarna och bestämmarna i området med emfas.

- Det är inte möjligt!!! tänkte jag indignerat.

Men nähä då - detta overkliga och anmärkningsvärda, var absolut verklighet och sannerligen inget missförstånd.

Jag beslöt att ifrågasätta det synnerligen stupida beslutet, att begränsa hela bostadsområdet till 1-fas, för detta gynnar verkligen varken områdets attraktionskraft, de boende eller miljön (vilket förvaltaren hävdade). 

 

Jag har sedan kontaktat precis hur många som helst angående problemet och åkt runt på varenda vitvaruhandel och pratat med dem om detta.

Samtliga - och det är verkligen alla helt utan undantag - har blivit lika överraskade och bestörta över att en så jättestor bostadsrättsföreing som Bosvedjan, har valt att sänka standarden, och därmed också värdet, på sin förening. 

Alla har de sagt exakt samma sak:

Och jag håller helt med dem!!

Genom att begränsa området på det här sättet, har man effektivt lagt ribban för vilka som vill flytta hit och bo här. Och helt plötsligt blev detta, så som jag ser det, en rent politisk fråga!! 

Tänk så här: 

Nej, just det. Då väljer de bort Bosvedjan och bosätter sig i ett annat område.

Därmed har man alltså skapat en begränsning för vilka som ska bo i Bosvedjan. 

I min liberala och demokratiska värld, känns detta jättefel, men det är deras val... 

Jag har hamnat i en mardröm, och min kära familj försöker hjälpa mig så mycket de bara kan.

Min käre broder Pär, har på alla sätt försökt hitta en lösning -- han är en sann problemlösare och har lagt ner timmar och åter timmar på detta, men det här elektriska problemet tycks inte gå att komma runt.

 

Min pappa har ägnat timmar av samtal åt att försöka hjälpa mig ur den här hopplösa situationen.

Ja, det har gått åt mycket mer tid till detta, än till själva renoveringen... och det har bara sugit livsglädje och energi -- det har inte gett en enda glimt av ljus eller hopp.

Jag har gråtit floder och sörjt enormt. Det här är ju mitt livs projekt -- ni vet, once in a lifetime. 

 

Jag kan bara inte tänka mig, att tvingas köpa - och leva med - en gammaldags spis med glashäll -- alltså, en sån där stor tung klump, som man med jämna mellanrum måste släpa fram och skura bakom.

Vilken kräftgång det skulle vara! 

När jag nu har chansen, att från scratch få formge ett modernt, ljust och lättarbetat kök med ugnar i ryggvänlig och barnsäker arbetshöjd, så vill jag verkligen inte, p.g.a. något så korkat som detta, tvingas köpa gammeldags vitvaror. Nej, aldrig i livet! Det gör jag bara inte! 

Efter en lång tids gråt, sorg och bearbetande av detta sorgliga faktum, har jag kommit fram till att jag faktiskt hellre säljer lägenheten och köper ett nytt boende någon annanstans.

Nu gick det emellertid aldrig så långt... situationen hamnade, av okänd anledning, aldrig på sin spets.

 

Det här eländiga och sorgliga ärendet, som under lååååång tid valsat fram och åter mellan olika instanser och personer, löste sig plötsligt idag. 

Jag vet inte hur eller vad som förändrats. Det var bara ett plötsligt antiklimax med en löst situation. 

 

Det här hände:

Två elektriker från HSB, kom till lägenheten för att titta och göra en bedömning av om något skulle kunna göras och i så fall vad. De anlände 9:55 och, would you believe it, 10:05 var problemet löst!! 

När jag frågade hur mycket mer ström jag skulle få och vad för slags vitvaror jag skulle kunna ha, svarade de:

- Tja, du kan välja precis vilka vitvaror du vill. Vill du ha 3-fas, så drar vi upp det till dig! 

Jag blev sååå paff och förstod ingenting. Vadå 3-fas?

Det hade jag ju frågat förvaltaren om och i rjält bistra ordalag fått till svar, att jag ALDRIG skulle få. 

 

"Det kan du glömma! Du får väl köpa en vanlig spis som alla andra!" var ju hans sista hånfulla ord till mig, när jag bad honom, att få dra upp 3-fas från elcentralen, som ligger i källaren rakt under mitt sovrum.

Och nu var det plötsligt inget hinder. 

 

Varför? Vad hade ändrats? Varför gick det helt plötsligt??

Hade han ändrat sig själv? Nej, det var inte möjligt! 

Hade detta med styrelsen att göra? 

I mitt huvud snurrade hundra frågor, men hur mycket jag än undrade och förvånades, så valde jag att svälja mina frågor. 

Efter den här mycket korta tiden som bostadsrättsinnehavare i Bosvedjan, har jag nämligen insett, att här finns ingen boendedemokrati eller något utrymme för dialog. Ska man klara att bo här, så är gör man bäst i att tiga och svälja. 

 

Nu ska jag alltså få den el jag behöver och jag kommer att slippa denna hemska mardröm.

Nu kan jag fortsätta renovera, beställa mitt IKEA-kök och mina vitvaror. Jag kommer att kunna bo o leva i den här lägenheten!!!! Det räcker för mig!! 

Jag behöver inte veta varför eller hur... Problemet är löst - helt mirakulöst!! - och jag är nöjd med det.

Förvisso kommer det att kosta mig en rejäl slant, för jag får ju bekosta detta själv, men det är det såklart sååååååååå värt.


Den upprymda lycka och arbetsglädje jag kände i början, försvann både plötsligt och sorgligt.

Men bara jag har lyckats smälta dagens dramatiska och omvälvande information, så kommer nog glädje och arbetslust tillbaka. 

 

Jag spottar i nävarna och tar nya tag.  

Hard work, work!!!   :o)


Och detta, mina vänner, var lille Davids seger över Goliat!!!!