Äntligen! ❤️
Älskade persiska familj och dito mat!! ❤️😍❤️😍❤️
Det är inte lätt att först få vara tillsammans dygnet runt i nästan tre veckor och sedan plötsligt inte vara det. Jag har saknat såååå! :( ÄNTLIGEN är ni där jag är igen! :D :D <3 <3
Minoos underbara soppa med lime i <3
En helt ny form av tadik för mig. SÅÅÅÅÅÅ god!!
Salladsblad i botten av riskokaren/riskastrullen. Helt underbart gott!!!!
Det känns sååååå bra att min persiska familj åter är här! <3 <3 <3
... och nu måste de börja komma hem till mig ibland också. :D :D :D :D
Tisdag - dag 2 i Teheran
Eftersom det stora E+3-mötet slutat med ett mycket positivt beslut för Iran, så kommer det att vara mycken glädje ute på gatorna ikväll Vi ska därför ägna en stund av mina sista timmar i Iran åt att åka runt lite i Teheran och insupa lite av glädjeruset. Kanske känns det då lite mindre ledsamt
Måndag - dag 1 i Teheran
Maman Zari, baba Bahman, Hoora och hennes bror Hamid följer med oss, så vi är nio personer som reser.
Meidun Azadi
Utsikt från Iradj och Mitras sovrumsfönster igår kväll.
Utsikt imotar från sovrummet jag fick sova i.
Det var svalt och skönt eftersom det satt en AC precis bredvid min säng.
De flesta av de andra sov i lägenhetens nedervåning eftersom det är svalare där, än uppe i sovrummen. Lägenheten är högst uppe i det skyhöga huset, så den starka sommarsolen gör övervåningen alldeles väldigt varm.
Mitt på dagen när alla sovit färdigt, åkte vi till det slott där shah Mohammad Reza bodde med sin Faradiba om somrarna - det var alltså deras sommarresidens.
Efter revolutionen för 37 år sedan tvingades shahen och Faradiba bort från Iran. De bosatte sig i Egypten där de bodde i exil, men shahen dog av cancer där bara ett halvår efter att de hade flyttat dit. Fara Diba flyttade senare till Paris och där bor hon fortfarande. Av deras fem barn finns bara två kvar i livet. Två av dem begick självmord.
Det var mycket sorgligt att gå runt i deras vackra, men svårt stympade hem, och veta hela den sorgliga bakgrunden och historien.
Här är bilder från det man fick fotografera. Det var väldigt mycket som man INTE fick fota och jag gissar att det är bl a av självbevarelsedrift eftersom det är så stympat och berövat på sina tillhörigheter.
Vid det vackra slottets entré möttes vi av denna hårresande syn. Den nya regimen har stympat den ståtliga statyn av shahens pappa som stod utanför slottet. Den hade rests till minne av den gamle shahen. Den nya regimen har lämnat stövlarna som ett hån mot den gamle shahen och hans ättlingar.
Det här är i samma paritet som när de rev den vackra minnesplatsen över den döde gamle shahen som den unge shahen låtit uppföra i Shahir-e-Rey. Folket sörjde sin älskade shah, eftersom han hade gjort enormt mycket gott för Iran. Människorna behövde en minnesplats, så den unge shahen byggde en åt dem.
Folk berättar att den nya regimen rev minnesmonumentet och byggde en offentlig toalett på platsen.
Folk berättar att den nya regimen rev minnesmonumentet och byggde en offentlig toalett på platsen.
Så outsägligt sorgligt hur människor kan använda politik och pengar för att förändra, skada och förstöra.
Den här vackra statyn skonades och fick stå kvar. Den hade, enligt regimen, inget hotfullt politiskt värde eller budskap. Han är tvärtom enluft sägnen en folkhjälte som genom sin pil gav Iran mer land.
Entrehallen som fungerade som allrum.
Water museum - byggnaden byggdes ursprungligen som shah Mohammad Rezas mottagningshus för gäster och klienter.
Efter revolutionen gjordes huset om till ett vattenmuseum.
Efter besöket i palatset åkte vi till Navids och Rezas kontor.
Reza framför visningstavlan på Behrizans mottagningsrum.
Ungdomarna gjorde som de brukar -- slog sig ner och lät sig absorberas av sina mobiler.
Sista dagen i Esfahan
Morgonen är tidig. Alla sover. Jag sitter i köket med mitt kaffe, mitt bröd och den goda persiska osten. Medan jag äter min frukost övar jag persiska i mitt häfte och lyssnar till fåglarna, som kvittrar utanför. Det är ljuvligt.
Inget varar för evigt och allt har en ände. Så också min fantastiska vistelse i Esfahan.
Idag är det dags att packa, gör vi ska åka till Teheran och vara där tills på onsdag morgon, då jag återvänder till Sverige.
Dag 14 i Esfahan
Idag är vi tillbaka i stan, efter våra tre dagar i "trädgården".
Jag och mama Zarih gick en morgonpromenad till Bagh Gol - alltså blomsterträdgården. Det var såååå vackert och det var ljuvligt att få röra på sig innan solen blev alltför het.
För att komma dit var vi tvungna att korsa den här mycket hårt trafikerade flerfiliga vägen. Det gick smidigt eftersom gångbroar är vanliga här.
Längs vägen till Bagh Gol var det vackert och lummigt.
Vid gångvägen strax före blomsterträdgården råkade jag få syn på träd, som såg både välbekanta och opersiska ut. Nästan som våra björkar.
På kvällen bjöd Navid med oss till Koh Sofe. Det är det jättestora och mäktiga berget i Esfahan.
Khoresht mast. Jättegod efterrätt på yoghurt, saffran, lammkött och lite socker. Finns bara i Esfahan.
Dag 11, 12 och 13 i Esfahan
I Iran är internet "filtrerat" och oberäkneligt. Det kommer och går, och vissa sidor kan man inte alls se eller gå in på. Det har därför varit väldigt besvärligt och tidsödande att publicera bilder medan jag var kvar i landet.
Det här inlägget gick t.ex. inte att publicera, för uppkopplingen fungerade inte. Inlägget hamnade sålunda utan text och bilder här på bloggen. Jag skriver och lägger ut bilder nu när jag kommit hem istället.
Så där ja, nu är jag hemma igen. Men här hakade vardagens måsten och behov i så fort jag kom hem, så jag har varken hunnit sortera mina 3010 bilder eller blogga i den utsträckning jag har velat. Det här blogginlägget har sålunda fått vänta tills nu, men här är äntligen bilderna och lite berättande text om dag 11, 12 och 13 i Esfahan. :D
Sent på onsdagskvällen (dag 10) åkte vi alltså ut till bagh - "trädgården". Eftersom det var tre dagar storhelg och allt var stängt i hela Esfahan, så skulle vi stanna där dessa dagar. Det passade mig alldeles utmärkt, för jag ääääälskade att vara där!!
Minoo började med matlagningen redan tidigt på dagen, för den här rätten ska koka länge, berättade hon.
Hamid och baba Bahman höll sig inomhus och spelade spel, för ute var det jättevarmt.
En del sov längre än andra... Men de blev inte störda av varken ljud eller att man gick runt dem.
Mitra och maman Zari tittade på sin favorit-serie -- en turkisk dubbad såpa, där de nästan alltid grinade, tyckte jag.
Minoo i köket.
Jag drog på mig baddräkten och min svarta sarong. Sedan gick jag ut och fotade lite i trädgården.
En slags stora söta och ganska hårda plommon, som var jättegoda.
Har ni nånsin sett såna här blommor? Visst är de fantastiska?
En slags zereshk, vars bär har en kärna. Den zereshk som vi använder i matlagning är en annan sort, som saknar kärnor.
Vet du vilket slags träd det här är?
Det är eukalyptus. :D
De här blommorna doftade helt otroligt gott!! Jag vet inte vad de heter dock.
De här doftade också helt otroooooooooligt gott! Inte heller de här vet jag det svenska namnet på.
En slags lök, som är jätteviktig i massor av de persiska maträtterna. Den finns tyvärr inte i Sverige.
Herrarna hjälper till att skala potatisen, som skulle bli pommes frites. Denna skulle ligga ovanpå maträtten.
Jag hade laddat ner några bilder innan vi åkte till bagh, så att jag skulle kunna titta på dem när jag fick ett längt.
När vi kom tillbaka till lägenheten på lördagseftermiddagen, bar killarna in mina kartonger. Gissa vad som ligger i dem! Ja, just det! Kristall-lamporna!!! :D :D :D
Dag 10 i Esfahan
Då vi gick förbi ett skyltfönster förälskade jag mig i ett par fantastiska kristall-lampor, men det kändes av flera skäl omöjligt att köpa dem. Alldeles för dyra, för tunga och för mycket pengar på en extravagans till bara mig själv.
Kanske kunde de finnas i nån mindre, lättare och billigare variant, föreslog Minoo, så vi kollade i jättemånga butiker. Det fanns hur många som helst, men endera var de inte lika vackra eller så saknade de elektricitet.
Här är bilder på några av alla vackra lampor o ljusstakar som jag INTE köpte... och även på de två som jag inte kunde motstå.
En lampa av ungefär den här modellen kommer jag sannolikt att köpa nästa gång jag åker dit.
Den kommer att bli sååååå fin på den stora vita byrån i mitt sovrum.
Här är en till av den sort som jag drömmer om att ha i mitt sovrum. Visst är den jättevacker? :D
HÄR är den lampa, som jag förälskade mig i och sedan inte kunde glömma. Det är den högra.
Efter många långa turer runt i massor av affärer (Minoo ville försöka hjälpa mig att hitta en billigare, eftersom den är kostade rätt mycket), så slutade det ändå med att Navid o Minoo följde mig tillbaka och hjälpte mig att köpa ett par av min älsklingslampa.
Det här vackra paret köpte jag med mig hem åt kära mor och far. (De hade förstås själva först okejat det, och betalar själva sina kristall-lampor.)
Navid är en man av idel lösningar. Han eliminerade precis alla problem och undanröjde precis alla hinder.
Därmed kunde jag inhandla inte bara ett, utan två par vackra kristall-lampor.
På eftermiddagen tog Bamshad, Navid och Minoo med mig ut till sin fabrik. De har två företag. Ett som tillverkar lås och ett som tillverkar handtag, gångjärn och knoppar. Vi åkte till det senare.
Jag hade ingen egentlig bild av vad jag skulle få se. Ändå blev jag stum av förundran över företagets storlek, att allt producerades för hand och produkternas synnerligen höga kvalitet.
Här är bilder från mitt besök där.
- Vad är det där? frågade jag och försökte fota det genom bilfönstret.
Navid förklarade att det är infarten till ett universitet. Tjusigt, eller hur?
När vi, efter en rätt lång bilfärd, kom till muren runt fabriken, så var det samma upplevelse som när vi första gången kom till "trädgården" och Ghazal bad mig gissa vilken fastighet som var deras. Det syntes på en gång vilken mur och port det var. Den var nämligen ren och prydlig, och signalerade ordning och kvalitet.
Jag har tyvärr ingen illustrerande bild, som visar skillnaderna från utsidan, men här är en bild från insidan. Jag lovar att så här prydlig var INTE de andra murarna och portarna.
Här fick vi parkera bilen under ett solskyddande tak. Där stod inga skruttbilar, det kan jag försäkra. Även valet av bilar och hur de var skötta (alltså, blanka och rena) andades kvalitet och ordning.
Minoo på väg uppför den elegant stenbelagda trappan till kontoret.
Inne på kontoret väntade den ene ägaren på oss. Det var en synnerligen trevlig man, som pratade utmärkt engelska. Jag skäms, men måste erkänna att jag tyvärr glömt vad han heter.
Han visade och berättade lite om handtagen på visningsväggen. Han är den person, som ligger bakom de flesta av handtagens design.
Väldigt elegant, eller hur? :)
Det syns tydligt att det här är handtag av extra hög kvalitet.
Den trevlige mannen tog oss med ut till själva fabriken.
Här var handtagens steg 1-rum.
Det var stort, rent och prydligt med många stora maskiner. Jag fick plötsligt minnesbilder från när jag jobbade hos min pappa på hans företag och kände mig ganska hemma bland de stora maskinerna.
Här är metallen, som handtagen tillverkas av.
Här har en maskin pressat ut "ämnen", som är själva starten till beslagen, som handtagen ska sitta mot på dörrarna.
Här har de renskurits.
Här är ett handtag, som också bara är grovt "tillskuret". Det har lång väg kvar innan Behrizan släpper iväg det till butik.
Här är lokalen där nästa steg sker.
Det här handtaget ska nu få kanter och yta slipat, så att det blir slätt och skönt att ta i.
- De här bägge är mina designer, berättar den gemytlige mannen. Han har all rätt att vara stolt, för hans designer är verkligen jättefina.
Här är ett av blecken, som ett handtag ska sitta mot.
Varje sak görs för hand. Här finns inga löpande band eller automatiserade maskiner.
Det här ska bli ett snyggt skåp-handtag. Långt, vridet och elegant, men det har inte fått nån putsning än, så det är matt och med råytan kvar.
Inne i nästa "rum" fick handtagen putsning. Såååå blanka och tjusiga!!
Här ska skåphandtagen få sin första putsning. Det här är fortfarande halvmatt...
Men här har det fått en blankare yta.
Här ett mycket elegant och blankt dörrhandtag.
Det här blecket har än inte fått sin finputsning, så det har lång väg kvar, innan det sitter på någons dörr.
Företaget Behrizan har nämligen höga krav på sin egen kvalitet.
Här är nästa "rum".
Här finputsas varje del för hand. Jag känner mycket väl igen maskinerna, för pappa hade en sån.
Här är två bleck "före" och "efter". Alltså, ett oputsat och ett putsat.
Här är ett syrabad, där vissa av beslagen får sin färg.
Han har en hållare med flera handtag på. I ett raskt svep sänker han ner den i syrabadet...
Efter blott ett par sekunder drar han upp den igen och då har syran färgat metallen så här fint.
Jättesnyggt, eller hur?
Här är andra handtag, som också ska syrabadas.
Han visar mig ställningar med "badade" och "obadade" beslag och handtag.
Här hänger tomma ställningar, som används till syrabaden.
Obadade handtag, som väntar på sin färg.
Allt görs, som sagt, för hand. Här sätter mannen dit handtagen på hållarna, som sedan ska syrabadas.
I nästa rum putsas alla handtag och en del av dem får ett guldbad.
Se så elegant spegelblanka de är. Snart ska de vara guldfärgade.
På en hållare sitter lådhandtag, som har fått en guldyta.
Blecket som han håller i, har ännu inte fått sitt guld.
Här är maskinen, som gör dem guldfärgade. Han berättade att den här maskinen var en gigantisk investering för företaget, för den kostade enorma pengar att köpa in.
Mannen lotsar mig vidare in till den sista avdelningen. Här slutputsas och packas handtagen.
Varje handtag och bleck hör till en serie, vars namn står på emballaget. Företaget har flera olika design-serier.
Så här tjusigt kan alltså metall-blocket jag såg i första rummet, bli när det är färdigt.
Allt putsas för hand med en "mirakeltrasa" för inget får levereras med missprydande fingeravtryck.
- Jaså, gör ni gardinstänger också? frågade jag. Då skrattade alla gott.
- Nej det här är också dörrhandtag, förklarade mannen.
- Så här ser de ut! De sitter på väldigt stora dörrar. T.ex. till kyrkor och andra byggnader, där de har stora portar.
- De finns också i olika färger och utföranden, berättade han.
Här är några fler exempel på de unika handtagen till portar. Häftigt och annorlunda, eller hur?
- Vi gör självklart också låsknoppar till t.ex. toalettdörrar, berättade han och visade ett exempel.
Här har handtagen putsats, lagts på mjuk matta och fått ett skyddande band av silkepapper.
- Så här perfekta ska de vara, när vi paketerar dem! berättade mannen.
Varenda handtag paketeras för hand.
Här har ett handtag fått en del av sitt emballage.
Behrizan Design har som sagt flera olika design-serier.
Efter den mycket intressanta rundturen gick vi till fabrikens kontor.
Det är, som ni ser, en gigantisk anläggning.
Här är direktionens matsal. Här äter sålunda bara cheferna.
Minoo berättar att företaget har egen kock, som lagar mat till alla. Företaget bjuder nämligen all personal på lunch, eftersom deras filosofi är att en mätt, nöjd och glad anställd presterar bättre än en hungrig dito. Jag önskar att svenska företag kunde resonera likadant.
Här är en vy från direktionsmatsalen ut över det administrativa landskapet.
Vi fick kanongod och fräsch lunch!!!! Jag tror faktiskt att det här var den allra godaste kuku sabzi jag någonsin ätit!!!
Bamshad vid sitt skrivbord.
Efter maten bjöds vi att sitta ned och dricka en kopp te med poulaki.
Här är en bild från grindarna in över fabriksgården. Jättestor, eller hur?
Minoo väntar i skuggan medan jag fotograferar.
Vi gick tillbaka upp till direktionsrummet.
Där fick jag träffa ytterligare en av ägarna - han var bror till vår trevlige guide.
Bamshad fastnar, som de flesta unga idag, i sin mobil.
Här är en tavla, som föreställer brödernas pappa. Det var han som startade företaget.
När vi skulle åka, kom de generösa bröderna med saker till mig och Minoo. Vi fick varsin kasse full med jättefina saker med Behrizan-logga. :D
Här är infarterna till Navids andra företag, som tillverkar lås till dörrar. Tyvärr var det stängt för dagen, så jag kunde inte komma in och se det. Det får vänta tills nästa gång jag besöker Esfahan. :)
På vägen tillbaka till stan knäpper jag några bilder genom bilfönstret. Landskapet är så olikt det svenska. Så ofantligt stort och platt.
- Vet du vad som växer här? frågade Minoo. Det är pistage.
Häftigt, eller hur? Jag lär mig såååååå mycket nytt varenda dag!!
På kvällen åkte vi alla ut till "trädgården". Där satt Iradj och Mitra ute på altanen och rensade skörden av vindruvor. Vi satte oss tillsammans med dem och rensade, pratade, drack te och njöt av den varma sköna kvällen.
Ungdomarna umgicks på solsängen.
- Åsa, knäpp kort på oss! bad de.
- Självklart! svarade jag och lät kameran gå.
Min tionde dag i Esfahan somnade jag återigen jättenöjd och full av nya tankar, känslor, erfarenheter och kunskaper. :)
Dag 9 i Esfahan
Mina föräldrar ville gärna ha en persisk matta, så jag tänkte att jag skulle försöka ta med mig en sådan hem åt dem.
Navid och Minoo följde mig till en riktigt bra matthandlare. Där fick jag många olika mattor presenterade för mig, men ingen var rätt mått och färg för mina föräldrars behov.
Navid och Minoo följde mig till en riktigt bra matthandlare. Där fick jag många olika mattor presenterade för mig, men ingen var rätt mått och färg för mina föräldrars behov.
Jag gick ändå runt där och fotograferade flera av de fantastiska mattorna. De var sagolikt vackra i både mönster och färger.
Till och med på baksidan var de vackra.
Den här mattan blev jag sååååå förälskad i, men den låg tyvärr långt ovanför min ekonomiska nivå.
Titta på lystern, mönstret och färgerna! Det syns att den är av silke.
"Om jag blir rik nån gång..." :)
Den här rosenmönstrade mattan var också jättefin. :)
Den här gångmattan skulle jag såååå gärna vilja ha i min hall, men den var både för dyr och för lång.
Visst har den vackra färger och vackert mönster? :D
Den här mattan skulle jag såååååååååååå gärna vilja ha i mitt vardagsrum, men den är av silke och ligger låååååångt ovanför min ekonomiska förmåga.
Hur vacker som helst, eller hur? :D En matta att drömma om.
Ja, det var ju definitivt inte meningen att JAG skulle komma hem med nån matta. Men ni vet hur det är. Man har en plan för vad man ska lägga slantarna på och så plötsligt dyker det upp nåt... I det här fallet låg den plötsligt bara där på golvet och liksom pratade med mig.
Så kom det sig alltså att jag tågade ut ur den här butiken som ägare till en ljuvligt vacker matta med silkeinslag.
Minoo visste en butik, som säljer sybehör och dit tog hon med mig. Jag lovar, det här måste vara sömmerskors himmelrike 😍 Här fanns verkligen ALLT! Och inte bara i några få färger eller varianter. Nej, här fanns allt i kubik och precis hur många varianter som helst.
Jag valde ut några dekorationsband, som jag ska använda till bl.a. en manto -- en slags mantel eller kaftan.
Dels är det modernt och bekvämt, dels behöver jag en sån till nästa gång jag ska resa till Iran.
Medan Minoo skötte pratet med säljaren, passade jag på att gå omkring med kameran i butiken.
Band, knappar, snoddar, tofsar, hakar, fjäderboor och precis allt annat en syintresserad kan önska sig.
Hit vill jag åka igen, nästa gång jag är i Esfahan. :D
På eftermiddagen åkte vi till den armeniska kristna kyrkan i Esfahan. Den ligger i en stadsdel, där det bor en väldigt stor andel kristna.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle få se, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat förvänta mig det här... det gjorde mig andlös, stum, och fylld av en mix av beundran och sorg.
Dag 8 i Esfahan
På väg till vårt första kulturhistoriska mål råkade vi promenera förbi den här platsen. Min gissning är att ifall omvärlden inte redan har rapporterat om vad som hänt här, så kommer de strax att göra det. Så här är det:
Esfahan är en gigantisk stad med många miljoner invånare. Trafiktätheten i stan är helt förståeligt skyhög. Man har därför lagt ned enorma pengar och lång tid på att bygga en tunnelbana. Detta projekt har emellertid fått ett synnerligen snopet och abrupt avbrott. Man råkade nämligen gräva fram en urgammal begravd stad, så nu är tunnelbanegrävarna utbytta mot arkeologIska dito.
Bakom de här höga staketen finns alltså den enorma gropen, där man "snubblat över" den gamla staden.
Detta kommer sannolikt att bli en världsnyhet och turistmagnet. Jag känner mig ofantligt priviligierad som fått uppleva och se detta i sin linda.
- Där bygger de tunnelbanan, som Navid berättade om, sa Minoo och pekade. Jag tog ett par bilder av staketet och tänkte att det här säkert var det närmaste en bild av grävplatsen jag nånsin skulle komma -- innan den var färdiggrävd och klar, vill säga. Men jag hade fel...
Plötsligt gick en man in genom en öppning i staketet och han stängde inte efter sig. När vi kom fram till öppningen kunde jag därför både se och knäppa ett par bilder.
Men vi blev snabbt upptäckta och en upprörd man skrek åt oss, så vi skyndade iväg därifrån. Jag ville ju för död och pina inte att de skulle konfiskera min mobil, som jag fotade hela semestern med.
Vi hade bestämt oss för att besöka Chelsotoon. På väg dit gick vi förbi ett staket utanför Hesht Behesht Palace. Längs hela långa staketet satt såna här gula skyltar med budskap från Koranen. Minoo berättade att det var så, eftersom det var ramadan. Några skyltar hade tydliga muslimska budskap, som skiljer sig rätt mycket från vår kristna tro, men de flesta hade budskap som var ganska lika vår egen tro. Här är ett par exempel:
Här är vi framme vid Chelsotoon och jag ber Minoo posera för kameran. :)
- Nu är det din tur! säger Minoo och byter plats med mig. Jag är så van att alltid vara den som är bakom kameran, så jag tänker aldrig på att jag själv kanske borde vara med på några av bilderna.
Här står alltså jag och Minoo framför Chehelsotoon, som betyder "40 pelare".
Det historiska och vackra huset, som vi ska besöka, hade ursprungligen 40 enorma snidade träpelare. Det fanns 20 på vardera fram- och baksidan.
Tyvärr, förstördes baksidan av huset i en brand, så numera återstår bara de tjugo på framsidan. Men framför huset finns en jättestor bassäng och eftersom pelarna tydligt speglas i det grunda och stilla vattnet, så är de ändå 40 till antalet.
Överallt i Iran hittar man lejon. som symbol spelar de en stor roll i landets kulturhistoria.
Ordet "shir" betyder både lejon, mjölk och kran. Kopplingen mellan orden blir väldigt tydlig, när man betänker hur ofantligt viktigt vatten är i ett så torrt och hett land, hur oerhört livgivande bröstmjölk är och dessutom vet att Irans allra första vattenkran var i form av ett lejon. Därav har dessa tre fått samma ord i det persiska språket.
Chehelsotoon sett genom det vackra korsmönstrade staketet, som omgärdade hela det jättestora området.
Det viktiga symboliska lejonet igen - denna gång i form av ett stort kar.
Vattnet kommer som alltid ut genom lejonets mun.
Fantastiskt vackert, eller hur? Och så stilla. Hela platsen andades ro, harmoni och stillhet.
Så mycket lummig grönska och skönhet.
Sååååå vackert och frodigt grönt! Parken runt huset var helt fantastisk.
I den stora grunda bassängen simmade jättemånga fiskar av olika färg, sort och storlek.
Runt bassängen stod dessa symboliska och vattenutkastande statyer.
Symboliken är tydlig: människor som håller upp och stödjer lejonen.
Vy från själva huset ned mot entren.
Här är husets front-altan med de tjugo snidade pelarna.
Det är svårt att fotografera så att det syns hur jättehöga de här pelarna verkligen är.
Altanen är rikt dekorerad med bl a ett obeskrivligt vackert tak.
Husets entré på den främre altanen. En turist fotograferar.
De urgamla väggmålningarna finns kvar och skyddas bakom ett "staket" av plexiglas.
Fantastiska berättande väggmålningar pryder den stora salen.
De berättar historien lika tydligt som bilderna i en sagobok.
Jag läser på skyltarna och tittar på bilderna. Otroligt lärorikt!
En handskriven, mycket tjock och gammal koran.
På baksidan av huset fanns en likadan bassäng som på entrésidan. Tyvärr har ju altanen brunnit ner, så här är det bara träden som speglar sig i vattnet.
Baksidan och det lilla som återstår av altanens ursprungliga tjugo pelare.
En slags luden frukt, som jag aldrig sett förut. Jag undrar vad det är. Minoo berättar att man gör marmelad på den, men jag kan ändå inte identifiera den.
Ett av de flera hundra år gamla träd, som fallit i parken.
Efteråt gick vi till den här stora moskén som heter Masjed Shah.
Min mobilkamera kan inte göra den fantastiska moskén rättvisa, därför lånar jag det här från youtube.
Se och njut av denna skönhet, och betänk att jag var där och upplevde detta på riktigt. :D
I slutet av det här klippet demonstrerar man akustiken i moskén och en man presenterar moskén som "Imam moskén". Så heter den efter revolutionen då Ayatollah Khomeini med våld tog över makten och tvingade den folkkäre shahen i landsflykt, men i folkmun och i folkets hjärtan heter moskén fortfarande Masjed Shah - alltså,"Shah moskén".
Eftersom det är en jättestor muslimsk helgdag på onsdag, så väntas enorma mängder muslimer till den här mycket stora och kända moskén. Man har därför lagt ut stora mängder mattor på golven och satt upp skyddande presenningar som tak.
Man har alltså skyddat bönetorget mot solen och lagt ut bönemattor över hela stengolvet.
Normalt samlas de beende inomhus när solen bränner, och utomhus då vädret är svalare. Men just nu är det nästan slut på ramadan och mängder av människor vill komma och be i moskén i Esfahan. Alla dessa ryms inte, så man har ordnat en solskyddad plats för alla utomhus.
Längst in i moskén finns en avstängd del, där man håller på med restaurering av moskéns slitna och trasiga delar. Bl.a. återskapar man stora valvbågar, för att ersätta de gamla, så att moskén ska hålla.
Man får egentligen inte gå in här, men vi råkade på en synnerligen trevlig och serviceminded man, som arbetar där. Han bjöd med oss in och visade oss runt. Han berättade om moskéns historia och om hela det gigantiska "pusslet", som restarationsarbetet innebär.
Innan vi gick demonstrerade den vänlige mannen moskéns fantastiska akustik för oss.
Dag 7 i Esfahan
Igår, som var dag 7 i Esfahan, valde vi av flera skäl att spendera hemma i lägenheten. Dels var vi trötta och hade saker att göra, dels var vissa av oss så solbrända att det var omöjligt att sova eller ha textil mot kroppen.
Nu tänker du säkert att jag med min ljusa nordiska hud var en av dessa, men nähäru, där tar du fel. Inte en enda solbränd kvadratcentimeter på mig. Det var tre av familjens fyra medlemmar som var brända - två av dem jättemycket och den tredje bara lite grand.
I Sverige, som är mörkt långa perioder av året, söker vi oss till solljuset så mycket vi bara kan. Och vi är vana att vi måste skydda våra känsliga hudar med solskyddskrämer och kläder.
I Iran säger lagen att både män och kvinnor måste skyla sig. Kvinnor måste skyla "sina behag", vilket innebär håret och mycket av sin kropp. Män måste bära långbyxor och de får inte bära ärmlösa plagg.
Det här innebär att människor i Iran i gemen har hud, som är mindre van vid solljus och de är därför inte heller vana att behöva smörja sig med solskyddande krämer. Visst såg de mig smörja idogt och visst sa jag tydligt att de också måste smörja, men när man aldrig har solbränt sig rejält, så har man ingen egen erfarenhet och det är svårt att lära sig av andras misstag...
Sålunda spenderade Minoo den här dagen med att försöka lindra sina barns solbränna och jag passade på att sy färdigt Ghazals kaftan.
På kvällen kom kompisar och Mitra o Iradj på besök, och Bamshad köpte hem fantastiskt goda varma u-båtsmackor till kvällsmål.
De såg ut ungefär som Subway-mackorna gör i Sverige, men jag säger bara:
Subwayrestaurangerna har mycket att lära sig av sina persiska "kollegor".
De här var fyllda med jättefräscha nytillagade saker - inte som Subways med en kladdig röra och trötta grönsaker.
Här var det riktigt fräscht nygrillat kött, färska nyss skurna grönsaker, varm ost med mera.
De var fyllda med såååå god och fräsch kyckling, köttfärs, grönsaker, ost och sås. Och till maten drack vi såklart den jättegoda iranska yoghurtdrycken dogh.
Jag kom i säng redan strax före klockan ett, så idag (måndag) kommer jag att vara piggelin.
Eftersom det är helgdag på onsdag, torsdag och fredag, så ska vi vara i villan då. Då är nämligen precis allt stängt. Vi ska därför försöka göra lite shopping idag och imorgon.
Det blir roligt att ha med lite olika persiska saker hem till Sverige.
Dag 5 och 6 i Esfahan
Dag fem på morgonen åkte Minoo och jag för att köpa miveh (frukt) och sabzi (grönsaker).
Det var en lärorik och härlig upplevelse för mig. :)
När vi kom hem hade Navid dukat fram färslt non (segt tunnbröd), kareh (osaltat smör) och halvardeh.
Halvardeh är en slags sesampasta och det var helt nytt för mig.
Gissa om det var gott!!!! Mmmmmmm!
Senare på eftermiddagen serverades en jättegod måltid och Reza bjöd på gott hemgjort vin.
Sent på kvällen packade vi in oss i bilarna och åkte ut till familjens bagh (villa) utanför stan.
Det är en jättestor fastighet med ett väldigt stort hus, två pooler och en helt underbar stor trädgård med massor av olika fruktträd, kryddväxter och blommor.
Ungdomarna (Bamdad, Ghazal, Hoora och Sara) trivdes och myste i sofforna medan de vuxna umgicks, spelade kort eller grejade med maten.
Bahman, Iradj, Hooras pappa och jag (med mycket god hjälp av Ghazal) spelade en slags wist, som också påminde mycket om bridge. Jag upptäckte att jag hade mycket nytta av de gånger mor o far försökt lära mig bridge.
Vid 1-tiden på natten var maten klar. Då fick vi mör och god nöttunga, grönsaker och sås i långa bröd, en fantastiskt god iransk lasagne och efteråt bjöd Hooras bror Hamid på en fräsch pannacotta.
Jag fick sova i ett av de två sovrummen. En gigantisk säng för bara mig. Nästan alla andra sov på golvet I det stora rummet.
Minoos pappa Bahman och jag var de enda som var vakna vid 8-tiden på morgonen. Vi åt frukost så tyst vi kunde och sedan gick vi ut i trädgården där han plockade tot sefid, tot siah och tot shah åt mig. Jättegoda bär som jag tyvärr inte minns det svenska namnet på eftersom vi inte har dem i Norrland.
Det bor en afghansk familj i det lilla gårdshuset på familjens fastighet. Mannen jobbar med att sköta om fastigheten åt dem och har sålunda fri bostad i trygghet och ro innanför fastighetens höga murar.
Det här är en "toalett irani". Ingenting för mig som är stel och har dålig balans.
Men de har också "toalett farangi" som är såna som vi är vana vid.
Men de har något som vi saknar: shelang.
Det är en liten dusch bredvid toalettstolen. Varje gång man har uträttat sina behov använder man den lilla duschen. Man känner sig hela tiden ren och fräsch, och underkläderna mår bättre. Ett superbra toalettsystem!!
Nu har jag förstått deras toalettsystem och jag älskar det. Jag ska omgående skaffa en "shelang" när jag kommer hem. Hos oss blir det ju ännu bättre eftersom vi inte behöver ha någon liten pedalhink för papperet.
Jag får varken diska eller hjälpa till med maten, så jag avlastar istället genom att göra annat.
Dagen i villan var inget undantag och då var det dessutom extra många som hjälpte till i köket.
Jag badade istället med Faraz och spenderade så mycket tid i poolen att fingrarna blev helt skrynkliga. Endast några korta stunder satt jag i solen - resten av tiden härjade vi i poolen som två sälar.
På eftermiddagen var också Parham med och lekte i poolen. Vi hittade på flera olika roliga boll-lekar. Jag ropade "tup lotfan", "afarin" och räknade "yek, doh, seh" fler gånger än jag kan räkna. Vi hade jätteroligt och Minoo o Navid fick slappna av med familj o vänner. Synd bara att de unga inte lydde sina föräldrar i frågan om solskydd.
Dag 4 i Esfahan
Torsdag:
Idag var det 40 grader varmt ute och det var inget som vi behövde göra, så vi valde att ta oss en hemmadag. Det var jätteskönt och det gav oss möjlighet att ladda batterierna, prata, mysa och göra lite hemmagrejor. Vi passade t.ex. på att sova ut, löka framför tv:n och så började vi med en poncho/kaftan i svart silke till Ghazal. Vi hann inte färdigt, för när det är siden, så är man alldeles extra noga när man skräddar. När man syr i silke får det bara inte bli fel.
På kvällen kom Hoora och hennes föräldrar, Mitra med sin make och morföräldrarna hit.
Vi umgicks och åt frukt medan vi väntade in Reza - Navids bäste vän - som skulle komma med flyget till Esfahan.
När Reza hade kommit packade vi in oss i bilarna och åkte till en fantastiskt annorlunda och härlig restaurang, som låg i närheten av City Centre. Det kändes roligt när jag kände igen vägen, för den här staden är gigantisk Och gatorna går åt alla håll. Det är inget likt lilla rutiga Sundsvall.
Restaurangen var gigantisk och vacker. Den hade också en utomhusdel med små inglasade "kupeer". golven i dessa var täckta med jättestora äkta mattor och i varje kupé fanns kuddar och en liten öppen spis. Såååå annorlunda och läckert.
Jag fick smaka lamm-racks för första gången och det var såååååå gott!! All mat var jättegod, men lammköttet var alldeles extra gott.
Bamshad, Ghazal, Hamid och Bamdad poserade snällt för min kamera. :D
När vi kom hem var klockan mitt i natten, men vi har vänt lite på dygnet, så vi var inte riktigt redo att gå o sova, utan fortsatte att umgås tills klockan var nästan tre. En riktigt riktigt trevlig och rolig dag! Jag somnade ovaggad och väldigt nöjd så fort jag lade huvudet på kudden.
Dag 3 i Esfahan
Idag åkte vi till City Centre, som är ett gigantiskt och exklusivet köpcenter med massor av butiker av olika slag. Där var svalt och skönt och vi tittade på många vackra och intressanta saker.
Så här ser köpcentrat ut från infarten till det enorma parkeringsgaraget, som sträcker ut sig under i princip hela centrars yta.
Köpcentrat är jättestort, men de håller ändå på att expandera. Så här ska det bli när det är klart.
Där inne råkade vi gå förbi det här frestande konditoriet. Till och med jag, som normalt inte är så förtjust i sötsaker, kände mig väldigt frestad att testa några av de vackra desserterna och bakverken.
Jag kan ju inte läsa persiska, men du kanske kan förstå vad det står på skyltarna.
Värsta konditoriet! Såååå frestande! Men vi höll oss och lät bli.
Vi gick in i många olika butiker och såg många vackra, annorlunda och fantastiska saker.
Här följer ett axplock:
En mattaffär med mycket exklusiva mattor.
En affär, som påminde lite om Duka och Cervera, men här var det väldigt mycket exklusiva och dyra saker, OCH man fick inte röra dem eller fotografera dem. En expedit skyndade fram och påpekade diskret detta, när hon såg mig fota deras läckra kastruller. Märkligt, tänkte jag, eftersom foton ger reklam, vilket i sin tur ökar försäljning och inkomst. :/
En affär med "lull-lull" och vackra möbler
Som sagt - mängder av fantastiska butiker, men jag är ju en urdålig shoppare, så dagens skörd för mig blev blott två vackra och sköna sidensjalar.
En jättevacker fontän på vägen hem.
När vi kom hem vid halv 5-tiden, fick vi en supergod "lunch".
För mig heter det middag, när måltiden är på eftermiddagen, men för dem med deras dygnsrytm heter det lunch. Olikheterna är fantastiskt intressanta och jag lär mig nya saker varenda dag. :D
Till "lunch" fick vi alltså ett buffébord med flera supergoda saker. Det var en härlig blandning av underbart bröd, färska grönsaker, stekta korvar med och utan ost, och så hade Minoos mamma och syster lagat jättegoda dolma (vinbladsrullar fyllda med kött, grönsaker m.m), kookoo sabzi (en mycket välsmakande persisk örtomelett) och jättegott persiskt ris med dill o bönor.
På kvällen åkte vi till Abbasi Hotel - ett oerhört vackert och gammalt hotell, som sannolikt är världens allra äldsta hotell, som fortfarande är i bruk.
Här är bilder från det fantastiskt vackra hotellet:
Personalen "spelar" med porslinet. En udda och fascinerande liten show. :D
I den vackra trädgården blev vi i nämnd ordning serverade falodeh (en jättegod persisk isglass med glasnudlar), bastani zaferani (utsökt persisk glass) och ashe (sååååå god persisk soppa/gryta).
Jag visste tyvärr inte, att vi skulle äta mat efter glassen (de hade sagt att vi skulle dit och fika, och ni vet ju hur vi svenskar ser på "fika"), så när de bar in skålarna med ash var jag alldeles för mätt för att kunna äta mer. Jag ville så himla gärna, men det gick bara inte, vilket var jättesynd för just ashe är bland det godaste jag smakat i det persiska köket.
Glass to die for! Obeskrivligt god!! Jag har hört att Italien ska ha världens godaste glass, men det kan inte vara sant. Det måste vara Iran!
Under den här lutande väggen finns hotell Abbas anrika pool, som ser likadan ut idag som när hotellet byggdes för flera hundra år sedan. Jag vet inte hur mycket det kostar att bo på Hotel Abbasi, men visst vore det en dröm att få bo här?
Här har jag lånat några klipp från youtube, så att ni får se det ofantligt vackra Hotel Abbasi fotograferat med kameror av högre kvalitet än våra mobilkameror. :)
Vi avslutade vår kväll på en välbesökt liten juice- och smoothiebar. Där drack vi iskall och fräsch nypressad juice. Sååååå fräscht och gott!!!!
Herrarna handlar artigt det vi önskat och vi sitter bekvämt och väntar på att bli serverade. Väldigt ovant och väldigt osvenskt, men samtidigt väldigt trevligt. Absolut något jag skulle kunna vänja mig vid. :)
Ghazal busfilmade medan jag försökte balansera juicemuggarna och samtidigt hålla den bångstyriga sjalen på plats. Den blålila juicen var på mitt favoritbär shah tot (mullbär) - hur god som helst!!!!!
Supertrött och fullproppad av både mat och härliga upplevelser somnade jag ovaggad så fort vi kommit hem.
Dag 2 i Esfahan
Eftersom internet inte funkade så bra i Iran, så jag fick vara glad om jag lyckades publicera lite bilder på bloggen via mobilen och familjens wifi. Skriva fick nästan helt vänta tills jag kommit hem till Sverige och kunde använda en dator. Detta är alltså förklaringen till att mina blogginlägg kanske verkar lite vimsiga och ostrukturerade. En del bilder och texter lyckades jag lägga ut från Iran, men andra lägger jag ut här hemifrån Sverige. Mitt mål är dock att redigera och ordna till samtliga inlägg, så fort tiden medger det.
Min andra dag i Esfahan började med ett intressant frisörbesök. Väldigt olikt ett svenskt dito på flera sätt.
Frisersalongen låg t.ex. väldigt anonymt inne i en gränd helt utan skyltfönster eller insyn. Man fick ringa på en klocka och efter att de kollat på en display vem som stod där utanför, öppnade de och släppte in en. Det är väldigt vanligt att kvinnor kommer i grupper, där flertalet håller besökaren sällskap och engagerar sig i det den ska göra. Tillvägagångssätt på klippning och behandlingar var också väldigt annorlunda. Jag iakttog intresserat och noterade allt i "minnesbanken".
Ghazal hade alltså bokat tid för att klippa sig.
Jag, Mitra, Minoo och Hoora tittade på medan en av frisörskorna torkade Ghazals hår. Observera att det inte är samma frisörska som klippte. De hade tydligen olika uppgifter och ansvarsområden.
Hon och Minoo fixade även sina ögonbryn. De blev jättefina bägge två. :)
Därefter åkte vi till Navids kontor - alltså, Behrizan Design.
Jag har varit väldigt nyfiken på Navids företag och undrat vad de gör. Nu fick jag se företagets kontor och showroom och en annan dag skulle vi åka ut till fabriken, sa Navid.
Behrizan Design tillverkar olika slags handtag av väldigt hög kvalitet. Jättesnygga, eller hur?
Vi passade såklart på att knäppa lite bilder.
Bamshad vid sitt skrivbord. Han håller ställningarna medan Navid är i Sverige. Navid åker hem till Esfahan med jämna mellanrum och sköter den del av jobbet, som inte kan delegeras.
Baba Bahman vid sitt skrivbord. Han vill fortsätta jobba, trots att han är pensionär.
Innan de flyttade till Sverige jobbade även Minoo i företaget.
Minoo, Ghazal, Mitra och Hoora bakom baba Bahman.
Minoo, jag och Mitra med baba Bahman.
Efter att vi druckit (det kunde vi inte göra utomhus p.g.a. ramadan) så gav vi tjejer oss iväg ut på stan.
Här var entrén till skolan där Hooras mamma är rektor.
Runt skolan löpte en vackert dekorerad mur med mor-barn-motiv.
Vi begav oss till bazaar, som låg vid det stora och ståtliga Shah-torget Naghsh-e Jahan.
Den berömda Shejk Lotfollah-moskén vid torgets östra sida.
Torget är gigantiskt och fantastiskt vackert.
Ingången till bazaar Honar.
Jag trodde först att det var ingången till en moské, eftersom den var så rikt dekorerad med mosaik.
Efter några dagar i Esfahan lärde jag mig att nästan alla byggnader och byggnadsverk är vackert utsmyckade.
Det visade sig att bazaar Honar var jätte-jätte-stor med separata sektioner för olika varor och produkter.
T.ex. en sektion för textilier, en för mattor, en för juvelerare, en för kryddor o.s.v.
Inne i bazaar fanns ingången till det gamla palatset Ali Qapu.
Minoo hade redan sett det, så hon löste biljetter till mig och Ghazal.
Jag och Ghazal gick nyfikna in i det mycket, mycket gamla Ali Qapu.
Dokument visar att Ali Qapu började byggas 1577 i Naghsh-e-Jahan .
Följande bilder visar hur palatset sedan successivt utökades och byggdes till.
Det är nästan ofattbart att detta vackra palats byggdes för över 400 år sedan.
Så här vackra mosaikbelagda trappor var det nästan överallt i palatset. Fantastiskt, eller hur?
En gammal eldstad.
- Kolla vilken vacker trappa!
Det är nästan omöjligt att förstå, att den här vackra trappan har funnits i mer än 400 år. Visst restaurerar de och underhåller palatset, men ändå...
Utsikt över Nahghs-e-Jahan-torget.
De vackra gamla pelarna bär upp det rikt dekorerade taket.
Skylten berättar att det ute på terassen fanns en bassäng med tre fontäner. Den var vid vårt besök inte vattenfylld, eftersom de höll på att restaurera både den och terassen.
Bassängen syns bakom avspärrningarna och plexiglasskylten.
Det vackra gamla taket.
Här gick vi in i en stor hall med oerhört gamla väggmålningar.
Bassängen syns här bakom Ghazal, fast ur en annan vinkel.
Just den här väggmålningen tyckte jag var extra intressant. Den föreställer nämligen en tatuerare.
Jag tänker närmast på att många kritiserar nutidens människor för att de så gärna tatuerar sig.
Jag tänker närmast på att många kritiserar nutidens människor för att de så gärna tatuerar sig.
En mycket vindlande, smal och brant trappa upp till musikrummet.
Den JÄTTE-branta trappan tillbaka ner... *ryyys*
Jag trodde ärligt talat att jag skulle behöva lägga mig på alla fyra och backa nedför trappan - så brant och trång var den och det kändes nästan omöjligt att ta sig utför den med slöja, lång klänning och tung handväska.
Efter att jag och Ghazal tittat färdigt på det vackra gamla palatset Ali Qapu, gick vi ut till Minoo, som väntade utanför. Sedan fortsatte vi att ströva runt inne i bazaar Honar.
Det här är symbolen för Irans urgamla och väldigt fina original-religion. Den heter zoroastrism och grundades ungefär 1000 år före Kristus av en man, som hette Zarathustra .
Farvahar är en ofantligt vacker religionssymbol, tycker jag. Jag fascineras alldeles väldigt av både zoroastrismens grundtankar och symbol. Nästa gång jag reser till Iran ska jag absolut köpa både ett smycke och någon form av rumsprydnad (kanske en ljusstake).
I den här butiken jobbade två män - en äldre och en yngre. Bägge var alldeles fantastiskt charmerande och vänliga.
När de hörde att jag var från Sverige, ville de gärna få berätta om sin kultur. De ville inte sälja - bara få berätta och visa de olika mönster och designer som var typiska för just deras kultur. Jag fick sålunda en alldeles underbar lektion. Väldigt intressant och lärorikt!
Här är bilder från deras fina butik.
Det här var en av butikens mest exklusiva och kulturella föremål. Mattan är helt i silke och dess urgamla mönster har stort symbolvärde. Fantastiskt vacker, eller hur?
På hemvägen stannade vi vid ett "snabbmatställe". Minoo köpte rykande färskt "tunnbröd" och två stora byttor med något som doftade förföriskt gott.
Jag fick veta att maten hette Ashe Shole Ghalam Kar och Halime Badem Jan.
Det var bland det godaste jag någonsin ätit!! Jag måste bara försöka att hitta receptet.
Det underbart goda persiska brödet.
Och dogh förstås. Såååå gott!!!
Vi åt alltså Ashe Shole Ghalam Kar och Halime Badem Jan med bröd och till maten drack vi förstås "dogh".
Sååååå jättejättegott!!!!!!! 😍😍😍😍 Sån här snabbmat önskar jag att vi hade i Sundsvall. Gissa om jag skulle handla ofta!!
Efter maten skurade Minoo köksgolvet. Här har man en golvbrunn i köket. Fantastiskt praktiskt! Varför har vi inte det i Sverige?
Senare samma kväll åkte vi iväg för att äta "middag" på en restaurang i en stadsdel, där det bor väldigt många kristna. Där finns också en mycket vacker och berömd armenisk kyrka med ett mycket fint museum.
Den armeniska kyrkan och dess entré.
- Vi ska komma tillbaka och besöka den här kyrkan en annan dag, berättade Ghazal.
Det lät jätteintressant, tyckte jag.
Det här var bara min andra dag i Iran, men jag började redan förstå att våra dygnsrytmer och matmönster var väldigt olika. Jag var fortfarande väldigt mätt efter all Ashe, som jag ätit på eftermiddagen, och jag kunde för mitt liv inte förstå hur jag skulle kunna äta mer. Jag är ju dessutom inte alls van att äta så sent på kvällen - min kropp kan liksom bara inte ta emot eller hantera mat sent på kvällen.
Restaurangen var känd för sina mycket goda pizzor och sin helt fantastiska salladstallrik, och jag förstår verkligen varför. Salladstallriken var verkligen to die for.
Medan vi väntade på pizzorna, tuggade vi friskt i oss av den fantastiskt fräscha och goda salladen.
Ungdomarna ville ha pommes frites också. Pizza och pommes frites? Dessutom sent på kvällen.
Nej det var för mycket mig.
Men pizzorna var verkligen jättegoda!!
Den här var den allra godaste, tyckte jag! Såååå fräsch!!!
Den här restaurangen gjorde verkligen skäl för sitt goda rykte. Pizzorna var verkligen jättegoda och salladstallriken var absolut to-die-for. Synd bara att jag inte kunde göra den goda maten rättvisa. Nästa gång jag är i Esfahan är det sannolikt inte ramadan och då kan vi gå dit lite tidigare, så att jag kan äta lite mer av den supergoda maten.
På hemvägen stannade vi vid Ponte Khaju, som är en av Esfahans världsberömda broar.
Sååå himla vackert, eller hur?
Eftersom det är sommar och varmt, och solen hade gått ner, så var det enormt mycket folk ute. De hade mat med sig och satt överallt och pratade och umgicks.
En fantastiskt vacker detalj i Khajus design är "ljuset", som syns i vissa vinklar. På den här bilden har jag gjort en röd cirkel runt ljuset.
"Ljuset" igen. Vackert, eller hur?
En så himla vacker och annorlunda detalj. <3
Här har jag lånat Jason's Journey, som är ett program jag hittade på youtube.
Här presenterar han Khaju-bron.
När vi kom tillbaka hem överraskade Navid oss med Falode Shirazi och Bastani Zaferani. Det är ju två av de desserter jag tycker allra mest om (näst Sholezard förstås), men jag var så himla mätt att det bara inte gick att äta särskilt mycket mer den kvällen. Jag ville så gärna, men det gick bara inte.
Jag glömde tyvärr att ta en bild på den fantastiska saffransglassen, så jag har bara foto på min bytta med Falode.
Oerhört mätt, väldigt trött och full av nya fantastiska intryck och minnen gick jag och la mig, efter min andra härliga dag i Esfahan.
Dag 1 i Esfahan
Tack vare fina persiska vänner, har jag haft förmånen att få besöka Iran och vistas där två och en halv vecka. Det var en helt otrolig sago-semester. Ingenting likt någonting jag någonsin tidigare sett eller upplevt.
Internet fungerar lite si och så i Iran, men jag försökte att, via mobilen och wifi, fortlöpande lägga ut bilder här på bloggen, så att mina nära och kära kunde följa och se lite av det jag fick uppleva.
Här är mitt första inlägg från min härliga Iran-resa.
Några bilder från innan vi lämnade svensk mark:
Där är planet, som vi ska åka med. :)
- Vi ska äta hamburgare, sa familjen.
Brunch så att vi inte blir hungriga på planet, trodde jag, men nähädå, där trodde jag helt fel.
Brunch så att vi inte blir hungriga på planet, trodde jag, men nähädå, där trodde jag helt fel.
Familjen äter inte frukost och den här dagen utgjorde inget undantag. Det här var sålunda en liten försenad frukost.
Vi skulle få två måltider ombord på planet, berättade de. Jag nästan storknade, för jag hade ju ätit frukost vid vid 4-tiden på morgonen, innan vi lämnade Sundsvall, och nu hade jag ju satt i mig en hamburgare också.
När vi gick in för landning på Teherans flygplats, var det dags att ta på sjalen.
Jätteglada och ystra över att äntligen vara framme i Iran.
När vi landade i Tehran var sju personer där för att möta oss:
- maman Zari
- baba Bahman
- Mitra (Minoos syster)
- Mitras make Iradj
- deras bägge söner Bamshad
- och Bamdad.
Jag och Minoo fick varsin vacker bukett som välkomstgåva. Jag har tyvärr ingen aning om vad mina vackra vita blommor heter. De doftar fantastiskt! Otroligt tåliga blommor dessutom. Här står de i en vas på Minoo och Navids köksbord och de verkar inte påverkade alls av att ha legat i en varm bil utan vatten i massor av timmar.
Minoo fick en rosa ljuvligt doftande bukett av sina kära föräldrar.
Jag fick sova i Ghazals rum. Jättefint!
Utsikt från balkongen i Ghazals rum.
Dörren har en tättslutande myggnätsdörr, så glasdörren kan vara öppen hela natten och släppa in den svala nattluften.
Lägenheten är stor med vackra skåp och möbler i trä.
Minoo dukar fram frukost och startar upp kaffemaskinen.
Eftersom vi hade rest hela natten, gick vi inte och la oss förrän klockan sex på morgonen. Frukost blev därför först efter klockan ett på dagen.
Utsikt från köksfönstret över en skola. Den är förstås stängd just nu, eftersom de har sommarlov.
Köket och hallen sett ifrån vardagsrummet. De bor jättefint, eller hur?
Här i vardagsrummet valde ungdomarna att sova på madrasser, eftersom det är svalare rakt under AC:n.
Sömntutor. ;)
Min första frukost i Esfahan - 😍
Kaffe...
... och massor av underbar frukt, som smakade himmelskt.
Jag fick smaka färsk aprikos för första gången i livet. Jättegott!!!
... och sangak - jättegott persiskt bröd, som bakas på en bädd av stenar/grus.
... stekt ägg...
... olovie - mormors jättegoda röra med kyckling, ägg, kokt potatis, majonnäs och flera andra saker, som jag inte kan komma ihåg just nu. Men OJ så gott det här var!
... khakshi
En jättegod dryck på varmt vatten, honung och en slags pyttesmå frön. Väldigt gott och dessutom hälsosamt.
... och zulbia och bamieh - en slags traditionella bakverk, som man äter under fasteperioden (ramadan). Gott, men lite för sött och kladdigt för min smak - i synnerhet på morgonen, då jag aldrig äter söta saker.
Här är huset, där familjen har sin fina lägenhet.
Däruppe har familjen sin lägenhet.
Den mellersta balkongen är deras.
Denna min första dag i Esfahan tog Ghazal, Faraz, Bamdad och Javid med mig till "de skakande tornen".
Jag hade ingen aning om vad detta var för någonting och jag var väldigt nyfiken på vad jag skulle få se.
Här är skylten, som var i entrén till "de skakande tornen".
Jag läste intresserat på affischerna vid entrén.
Det kostade mer för mig, eftersom jag var turist. Märkligt system, men så visade det sig senare vara överallt.
Tyvärr råkade vi komma när klockringningen precis hade varit, så Ghazal föreslog att vi skulle åka till deras "trädgård" och sedan komma tillbaka till nästa ringning. Väldigt bra idé, för det var enormt varmt ute och jag var ovan vid både temperaturen och att vara så påklädd i värmen -- att vara kvar och vänta utomhus, skulle därför inte ha varit något bra alternativ. Sålunda satte vi oss i bilens sköna svalka igen och åkte iväg mot deras bagh (trädgård).
På vägen dit fascinerades jag av bergen. Aldrig tidigare hade jag sett något liknande. Så mäktiga. Så enorma. Jag kände mig nästan andäktig.
Medan vi åkte bad jag dem berätta lite om sin bagh, men jag fick liksom inga klara bilder i huvudet och var därför helt oförberedd när jag såg det de hade försökt beskriva.
Det visade sig att familjen har både en lägenhet och en gård. Det hade jag inte förstått.
Deras "trädgård" var en gigantisk fastighet kringgärdad av en flera meter hög mur.
Vi blev insläppta av Hussein, som är en afghansk man som bor där i ett eget litet hus med sin familj. Han både sköter och vaktar fastigheten.
Stum av förundran gick jag omkring med min kamera och fotade. Trots att det inte var iordningställt eller förberett för familjens ankomst, så tog det helt andan ur mig.
Där fanns två pooler - en för vuxna och en för barn.
Huset var tillbommat och hissgardiner skyddade fönstren mot den starka solen.
Poolen var stor. Grund i ena änden...
och djup i den andra.
En sån här hade jag aldrig sett förut. Det är en solsäng, förklarade Ghazal.
I området bakom poolen låg en fullt utrustad lekpark.
Huset sett ifrån andra sidan av poolen.
Vid den djupa delen av poolen fanns ett hopptorn.
I trädgården bakom poolen var den här fina rondell-rabatten med gröna växter, som jag tidigare bara sett i blomkrukor på våra fönsterbrädor hemma i Sverige.
Lekparken från "rondellen" sett.
I trädgården fanns enorma mängder fruktträd av olika slag och i mitten av fruktodlingen fanns ett skyddande med bord och soffor.
Javid tittar på frukterna.
Det är en slags frukt, som jag aldrig tidigare har sett på ett träd.
Det är en slags stora plommon, som min pappa brukar köpa när de nån gång finns i våra svenska fruktdiskar.
Det fanns, som sagt, jättemånga träd och trädgården var enormt stor.
På marken under solskyddstaket låg stora mängder av ett bär, som jag kände igen från våra semestrar i Turkiet. Där kallades det dot. På persiska heter det tot. Det svenska ordet är mullbär och de är precis hur goda som helst!!! Tyvärr, hade de här fallit ner från trädet, utan att någon tagit hand om dem.
Så här ser de ut när de växer på trädet.
Tot finns i tre olika sorter. Ghazal kikade efter en av dem, som växer på det här buskklippta trädet.
Så här såg det ut. Senare lärde baba Bahman (morfar) mig att det heter shah tot.
Lila plommon
Gula plommon
Granatäpplen
Invid solskyddstaket fanns en grillplats, där man också kan baka bröd.
En annan fikon
... och en annan slags fikon
Fikon
I en pergola-gång växte enorma mängder druvor
Här innanför murarna var det helt fritt att ta av sig slöja och långärmade blusen. Hur skönt och underbart som helst, eftersom det är cirka 37 grader i skuggan och jag-vet-inte-hur varmt i solen.
Ja, ni förstår såklart hur häpen, överväldigad och fascinerad jag var av deras bagh.
Det här var på söndagen. Vi skulle åka dit och bo där på torsdag, berättade Ghazal och Faraz.
Det gjorde mig jätteglad!
Så återvände vi då till "de skakande tornen".
Här är tornen, som det handlade om.
En man skulle klättra upp i det högra tornet. Med sin kroppsvikt skulle han få både det och det vänstra tornet att gunga och skaka, så att de små klockorna plingade. Det lät unikt och väldigt annorlunda... och det visade det sig vara också.
Här är mitt filmklipp från "torn-skakningen".
En färskvatten-ho.
Sådana här finns nästan överallt. Jag kom rätt snart att förstå varför. I den extrema värmen bara måste man få i sig vatten.
Jag och Ghazal på väg ut från området med "de skakande tornen".
På kvällen fick vi komma till maman Zari och baba Bahman på middag. De bor i en jättefin lägenhet tvärs över korsningen utanför Minoo och Navids lägenhet.
De visste att jag älskar en speciell slags soppa och tachin, så de hade lagat det. Sååå himla omtänksamt och gulligt av dem!
Så här serveras grönsallad i Iran. Härligt fräsch utan dressing i en korg.
Först en rejäl tallrik av den såååååå goda soppan.
Sedan en försvarlig portion tachin - en underbar risrätt med kyckling och saffran, salad shirazi (jättefräsch persisk sallad), mast (supergod persisk yoghurt) och dogh (en jättegod persisk yoghurtdryck).
Ni kan aldrig tro hur fantastiskt gott det var!
Jag frågade om jag fick fotografera hemma hos dem och det fick jag gärna. :)
Deras fina kök och matplats.
Minoo och Bahman dukar av och bär ut till maman Zari i diskrummet. Jag får inte hjälpa till med någonting, för jag är gäst.
Bamdad och Bamshad lade sig frimodigt på vardagsrumsgolvet. Eftersom detta var min allra första kväll i Esfahan, så visste jag inte att detta är väldigt vanligt och helt i sin ordning. I Sverige lägger vi oss inte på golven - i synnerhet inte när vi är borta hos andra - så det här var något helt nytt för mig. Efter ett par dagar i Iran hade jag emellertid förstått.
De här jättevackra ljuslyktorna blev jag otroligt tagen av. Jag ville jättegärna köpa med mig något liknande hem till Sverige. Fast inte av äkta silver, som de här, för det skulle jag inte ha råd med.
Minoo och jag tittade senare på många olika varianter ute på stan, men efter ett tag insåg jag att jag nog borde satsa på kristall istället, eftersom de inte kräver putsning på samma sätt. Men det var maman och babas lyktor, som var inspirationskällan till de kristallampor, som jag senare köpte.
Maman Zari packar leende undan de svenska gåvor, som jag hade med mig åt dem.
Denna första dag var allting nytt, omtumlande och ovant, och jag kunde inte många persiska ord, så jag förstod inte mycket. Jag var alldeles slut, väldigt mätt, mycket överväldigad och helt fantastiskt nöjd med min första dag.
Fantastiskt och berikande
Tack vare mina kära vänner, familjen Kourang Beheshti, kommer jag snart att få se det vackra Iran och uppleva denna spännande, intressanta kultur som gäst i deras hem i Esfahan.
Jag får nypa mig i armen, för att veta att jag är vaken och det här inte är en dröm.
Nästan obegripligt att det kommer att bli verklighet.
Och min bostad lånar jag ut under tiden jag är borta. Jag slipper oroa mig över blommor och inbrottsrisk. Bekanta slipper utlägg för dyra hotellnätter. Mina döttrar har fri tillgång till dusch och en härlig altan i söderläge. En riktig win-win-situation! :D
Jag har SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket att vara tacksam över! <3 <3 <3
Kan jag verkligen ha gjort mig förtjänt av allt?
Jag får inte nog
Jag kan inte sluta titta på mina hjälpsamma och kärleksfulla elefanter.
Jag får liksom inte nog. De värmer hjärtat och laddar mitt batteri varenda gång jag tittar på dem.
Budskapet är så tydligt och fint, och de är så fantastiskt levande.
Jag älskar dem!
Snart på väg till Iran
Ta-daaaa!!! Här är nästan alla dokument, som jag behöver för att få mitt visum till Iran. :D
Jaa, jag ska resa till Iran!!! Fantastiskt, eller hur? :D :D :D
Den 27:e juni flyger jag med familjen Beheshti till Teheran. Jag har blivit bjuden att bo hos dem i Esfahan, där de har sitt hus. Jag är sååå glad och sååå tacksam!!! Kan knappt tro att det här händer mig. :D <3
Kristaller, yrsel och kärlek
- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat.
Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.
Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om.
Den här gången har jag fått s.k. kristallsjuka. Det är en kristall i örat som har lossnat och råkat sugas in i en öronbåge. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna.
När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.
Sidoläge i soffan under en mjuk filt... och ett spännande vackert paket i famnen.
Inne i paketet låg de här ljuvliga bedårande elefanterna. Jag bara ÄLSKAR dem!!! :D <3
De är ju såååååå "jag"!!!
Elefanter är såååå vackra, kloka och fascinerande djur! Deras familjekärlek och omtanke om varandra är enorm.
Jag har sett mängder av klipp på youtube, där elefanter skyddar, räddar och hjälper varandra.
Här är några av dem:
Mina elefanter ser så levande och verkliga ut, och de symboliserar det jag tror på och står för:
KÄRLEK, HJÄLPSAMHET och EMPATI.
Tack, älskade barn, för den här jättefina Mors dagsgåvan! <3 <3 <3
Kristaller, yrsel och kärlek
- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat.
Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.
Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om.
Jag har fått något som heter kristallsjuka. Det är en kristall inne i höger öra som har lossnat och råkat sugas in i en av öronbågarna. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är därför yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod, även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna, och framför allt att komma tillbaka. Men när/om den gör det, så är jag beredd och då vet jag ju hur jag ska göra.
När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.
Sidoläge i soffan under en mjuk filt... och ett spännande vackert paket i famnen.
Inne i paketet låg de här ljuvliga bedårande elefanterna. Jag bara ÄLSKAR dem!!! :D <3
De är ju såååååå "jag"!!!
Elefanter är såååå vackra, kloka och fascinerande djur!
Jag har sett mängder av klipp på youtube, där elefanter skyddar, räddar och hjälper varandra.
Här är några av dem:
Mina elefanter ser så levande och verkliga ut, och de symboliserar det jag tror på och står för:
KÄRLEK, HJÄLPSAMHET och EMPATI.
Tack, älskade barn, för den här jättefina Mors dagsgåvan! <3 <3 <3
