- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat. 

 

Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.

Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om. 

 

Den här gången har jag fått s.k. kristallsjuka. Det är en kristall i örat som har lossnat och råkat sugas in i en öronbåge. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna. 

 

När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.