Dag 1 i Esfahan
Tack vare fina persiska vänner, har jag haft förmånen att få besöka Iran och vistas där två och en halv vecka. Det var en helt otrolig sago-semester. Ingenting likt någonting jag någonsin tidigare sett eller upplevt.
Internet fungerar lite si och så i Iran, men jag försökte att, via mobilen och wifi, fortlöpande lägga ut bilder här på bloggen, så att mina nära och kära kunde följa och se lite av det jag fick uppleva.
Här är mitt första inlägg från min härliga Iran-resa.
Några bilder från innan vi lämnade svensk mark:
Där är planet, som vi ska åka med. :)
- Vi ska äta hamburgare, sa familjen.
Brunch så att vi inte blir hungriga på planet, trodde jag, men nähädå, där trodde jag helt fel.
Brunch så att vi inte blir hungriga på planet, trodde jag, men nähädå, där trodde jag helt fel.
Familjen äter inte frukost och den här dagen utgjorde inget undantag. Det här var sålunda en liten försenad frukost.
Vi skulle få två måltider ombord på planet, berättade de. Jag nästan storknade, för jag hade ju ätit frukost vid vid 4-tiden på morgonen, innan vi lämnade Sundsvall, och nu hade jag ju satt i mig en hamburgare också.
När vi gick in för landning på Teherans flygplats, var det dags att ta på sjalen.
Jätteglada och ystra över att äntligen vara framme i Iran.
När vi landade i Tehran var sju personer där för att möta oss:
- maman Zari
- baba Bahman
- Mitra (Minoos syster)
- Mitras make Iradj
- deras bägge söner Bamshad
- och Bamdad.
Jag och Minoo fick varsin vacker bukett som välkomstgåva. Jag har tyvärr ingen aning om vad mina vackra vita blommor heter. De doftar fantastiskt! Otroligt tåliga blommor dessutom. Här står de i en vas på Minoo och Navids köksbord och de verkar inte påverkade alls av att ha legat i en varm bil utan vatten i massor av timmar.
Minoo fick en rosa ljuvligt doftande bukett av sina kära föräldrar.
Jag fick sova i Ghazals rum. Jättefint!
Utsikt från balkongen i Ghazals rum.
Dörren har en tättslutande myggnätsdörr, så glasdörren kan vara öppen hela natten och släppa in den svala nattluften.
Lägenheten är stor med vackra skåp och möbler i trä.
Minoo dukar fram frukost och startar upp kaffemaskinen.
Eftersom vi hade rest hela natten, gick vi inte och la oss förrän klockan sex på morgonen. Frukost blev därför först efter klockan ett på dagen.
Utsikt från köksfönstret över en skola. Den är förstås stängd just nu, eftersom de har sommarlov.
Köket och hallen sett ifrån vardagsrummet. De bor jättefint, eller hur?
Här i vardagsrummet valde ungdomarna att sova på madrasser, eftersom det är svalare rakt under AC:n.
Sömntutor. ;)
Min första frukost i Esfahan - 😍
Kaffe...
... och massor av underbar frukt, som smakade himmelskt.
Jag fick smaka färsk aprikos för första gången i livet. Jättegott!!!
... och sangak - jättegott persiskt bröd, som bakas på en bädd av stenar/grus.
... stekt ägg...
... olovie - mormors jättegoda röra med kyckling, ägg, kokt potatis, majonnäs och flera andra saker, som jag inte kan komma ihåg just nu. Men OJ så gott det här var!
... khakshi
En jättegod dryck på varmt vatten, honung och en slags pyttesmå frön. Väldigt gott och dessutom hälsosamt.
... och zulbia och bamieh - en slags traditionella bakverk, som man äter under fasteperioden (ramadan). Gott, men lite för sött och kladdigt för min smak - i synnerhet på morgonen, då jag aldrig äter söta saker.
Här är huset, där familjen har sin fina lägenhet.
Däruppe har familjen sin lägenhet.
Den mellersta balkongen är deras.
Denna min första dag i Esfahan tog Ghazal, Faraz, Bamdad och Javid med mig till "de skakande tornen".
Jag hade ingen aning om vad detta var för någonting och jag var väldigt nyfiken på vad jag skulle få se.
Här är skylten, som var i entrén till "de skakande tornen".
Jag läste intresserat på affischerna vid entrén.
Det kostade mer för mig, eftersom jag var turist. Märkligt system, men så visade det sig senare vara överallt.
Tyvärr råkade vi komma när klockringningen precis hade varit, så Ghazal föreslog att vi skulle åka till deras "trädgård" och sedan komma tillbaka till nästa ringning. Väldigt bra idé, för det var enormt varmt ute och jag var ovan vid både temperaturen och att vara så påklädd i värmen -- att vara kvar och vänta utomhus, skulle därför inte ha varit något bra alternativ. Sålunda satte vi oss i bilens sköna svalka igen och åkte iväg mot deras bagh (trädgård).
På vägen dit fascinerades jag av bergen. Aldrig tidigare hade jag sett något liknande. Så mäktiga. Så enorma. Jag kände mig nästan andäktig.
Medan vi åkte bad jag dem berätta lite om sin bagh, men jag fick liksom inga klara bilder i huvudet och var därför helt oförberedd när jag såg det de hade försökt beskriva.
Det visade sig att familjen har både en lägenhet och en gård. Det hade jag inte förstått.
Deras "trädgård" var en gigantisk fastighet kringgärdad av en flera meter hög mur.
Vi blev insläppta av Hussein, som är en afghansk man som bor där i ett eget litet hus med sin familj. Han både sköter och vaktar fastigheten.
Stum av förundran gick jag omkring med min kamera och fotade. Trots att det inte var iordningställt eller förberett för familjens ankomst, så tog det helt andan ur mig.
Där fanns två pooler - en för vuxna och en för barn.
Huset var tillbommat och hissgardiner skyddade fönstren mot den starka solen.
Poolen var stor. Grund i ena änden...
och djup i den andra.
En sån här hade jag aldrig sett förut. Det är en solsäng, förklarade Ghazal.
I området bakom poolen låg en fullt utrustad lekpark.
Huset sett ifrån andra sidan av poolen.
Vid den djupa delen av poolen fanns ett hopptorn.
I trädgården bakom poolen var den här fina rondell-rabatten med gröna växter, som jag tidigare bara sett i blomkrukor på våra fönsterbrädor hemma i Sverige.
Lekparken från "rondellen" sett.
I trädgården fanns enorma mängder fruktträd av olika slag och i mitten av fruktodlingen fanns ett skyddande med bord och soffor.
Javid tittar på frukterna.
Det är en slags frukt, som jag aldrig tidigare har sett på ett träd.
Det är en slags stora plommon, som min pappa brukar köpa när de nån gång finns i våra svenska fruktdiskar.
Det fanns, som sagt, jättemånga träd och trädgården var enormt stor.
På marken under solskyddstaket låg stora mängder av ett bär, som jag kände igen från våra semestrar i Turkiet. Där kallades det dot. På persiska heter det tot. Det svenska ordet är mullbär och de är precis hur goda som helst!!! Tyvärr, hade de här fallit ner från trädet, utan att någon tagit hand om dem.
Så här ser de ut när de växer på trädet.
Tot finns i tre olika sorter. Ghazal kikade efter en av dem, som växer på det här buskklippta trädet.
Så här såg det ut. Senare lärde baba Bahman (morfar) mig att det heter shah tot.
Lila plommon
Gula plommon
Granatäpplen
Invid solskyddstaket fanns en grillplats, där man också kan baka bröd.
En annan fikon
... och en annan slags fikon
Fikon
I en pergola-gång växte enorma mängder druvor
Här innanför murarna var det helt fritt att ta av sig slöja och långärmade blusen. Hur skönt och underbart som helst, eftersom det är cirka 37 grader i skuggan och jag-vet-inte-hur varmt i solen.
Ja, ni förstår såklart hur häpen, överväldigad och fascinerad jag var av deras bagh.
Det här var på söndagen. Vi skulle åka dit och bo där på torsdag, berättade Ghazal och Faraz.
Det gjorde mig jätteglad!
Så återvände vi då till "de skakande tornen".
Här är tornen, som det handlade om.
En man skulle klättra upp i det högra tornet. Med sin kroppsvikt skulle han få både det och det vänstra tornet att gunga och skaka, så att de små klockorna plingade. Det lät unikt och väldigt annorlunda... och det visade det sig vara också.
Här är mitt filmklipp från "torn-skakningen".
En färskvatten-ho.
Sådana här finns nästan överallt. Jag kom rätt snart att förstå varför. I den extrema värmen bara måste man få i sig vatten.
Jag och Ghazal på väg ut från området med "de skakande tornen".
På kvällen fick vi komma till maman Zari och baba Bahman på middag. De bor i en jättefin lägenhet tvärs över korsningen utanför Minoo och Navids lägenhet.
De visste att jag älskar en speciell slags soppa och tachin, så de hade lagat det. Sååå himla omtänksamt och gulligt av dem!
Så här serveras grönsallad i Iran. Härligt fräsch utan dressing i en korg.
Först en rejäl tallrik av den såååååå goda soppan.
Sedan en försvarlig portion tachin - en underbar risrätt med kyckling och saffran, salad shirazi (jättefräsch persisk sallad), mast (supergod persisk yoghurt) och dogh (en jättegod persisk yoghurtdryck).
Ni kan aldrig tro hur fantastiskt gott det var!
Jag frågade om jag fick fotografera hemma hos dem och det fick jag gärna. :)
Deras fina kök och matplats.
Minoo och Bahman dukar av och bär ut till maman Zari i diskrummet. Jag får inte hjälpa till med någonting, för jag är gäst.
Bamdad och Bamshad lade sig frimodigt på vardagsrumsgolvet. Eftersom detta var min allra första kväll i Esfahan, så visste jag inte att detta är väldigt vanligt och helt i sin ordning. I Sverige lägger vi oss inte på golven - i synnerhet inte när vi är borta hos andra - så det här var något helt nytt för mig. Efter ett par dagar i Iran hade jag emellertid förstått.
De här jättevackra ljuslyktorna blev jag otroligt tagen av. Jag ville jättegärna köpa med mig något liknande hem till Sverige. Fast inte av äkta silver, som de här, för det skulle jag inte ha råd med.
Minoo och jag tittade senare på många olika varianter ute på stan, men efter ett tag insåg jag att jag nog borde satsa på kristall istället, eftersom de inte kräver putsning på samma sätt. Men det var maman och babas lyktor, som var inspirationskällan till de kristallampor, som jag senare köpte.
Maman Zari packar leende undan de svenska gåvor, som jag hade med mig åt dem.
Denna första dag var allting nytt, omtumlande och ovant, och jag kunde inte många persiska ord, så jag förstod inte mycket. Jag var alldeles slut, väldigt mätt, mycket överväldigad och helt fantastiskt nöjd med min första dag.
Kommentarer
Postat av: Anders Melander
Tack för alla bilder.Vi blir alldeles förstummade över
allt vackert som Du får uppleva(alla mattor).Det måste vara ett minne för livet-Vi saknar Dig härhemma.
Hälsa alla trevliga människor!
Mor och Far
Svar:
Åsa E Melander
Trackback
