Igår, som var dag 7 i Esfahan, valde vi av flera skäl att spendera hemma i lägenheten. Dels var vi trötta och hade saker att göra, dels var vissa av oss så solbrända att det var omöjligt att sova eller ha textil mot kroppen.

 

Nu tänker du säkert att jag med min ljusa nordiska hud var en av dessa, men nähäru, där tar du fel. Inte en enda solbränd kvadratcentimeter på mig. Det var tre av familjens fyra medlemmar som var brända - två av dem jättemycket och den tredje bara lite grand. 

 

I Sverige, som är mörkt långa perioder av året, söker vi oss till solljuset så mycket vi bara kan. Och vi är vana att vi måste skydda våra känsliga hudar med solskyddskrämer och kläder. 

I Iran säger lagen att både män och kvinnor måste skyla sig. Kvinnor måste skyla "sina behag", vilket innebär håret och mycket av sin kropp. Män måste bära långbyxor och de får inte bära ärmlösa plagg. 

Det här innebär att människor i Iran i gemen har hud, som är mindre van vid solljus och de är därför inte heller vana att behöva smörja sig med solskyddande krämer. Visst såg de mig smörja idogt och visst sa jag tydligt att de också måste smörja, men när man aldrig har solbränt sig rejält, så har man ingen egen erfarenhet och det är svårt att lära sig av andras misstag...

 

Sålunda spenderade Minoo den här dagen med att försöka lindra sina barns solbränna och jag passade på att sy färdigt Ghazals kaftan. 

 

På kvällen kom kompisar och Mitra o Iradj på besök, och Bamshad köpte hem fantastiskt goda varma u-båtsmackor till kvällsmål.