- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat. 

 

Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.

Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om. 

 

Jag har fått något som heter kristallsjuka. Det är en kristall inne i höger öra som har lossnat och råkat sugas in i en av öronbågarna. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är därför yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod, även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna, och framför allt att komma tillbaka. Men när/om den gör det, så är jag beredd och då vet jag ju hur jag ska göra. 

 

När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.