Pelargon som både pryder och hindrar
Vår bostadsrättsförening har bytt till säkerhetsdörrar. Det blev väldigt fint. Det blev dessutom både tystare, varmare och ljusare.
De gamla dörrarna var fula, mörka, otäta och släppte igenom massor av ljud. Varje gång någon öppnade porten, så drog det in kall luft i lägenheten -- i synnerhet genom brevinkastet.
När vi äntligen fick postboxar i porthuset, så valde jag att silikona igen brevinkastet i min dörr. Det blev något bättre, men långt ifrån bra.
De här nya dörrarna är täta och släpper inte igenom varken kalldrag eller ljud. De är dessutom i ett ljust "träslag" och på insidan är de helt vita, vilket passar mig och mitt vita Bäckebo väldigt bra.
Mitt enda lilla aber har varit "tidningskorgen", som de har monterat upp på väggen bredvid min dörr.
Jag förstår precis varför och vad den ska användas till. Det är förstås morgontidningen som ska stoppas i den lilla korgen, så att folks ska slippa tassa ner i porthuset tidigt om morgnarna.
Nu är det ju så att jag inte prenumererar på nån dagstidning. Någon reklamutdelare brukar dessutom stoppa reklam i den lilla korgen. Det känns inget vidare, tycker jag. Det har nämligen hänt några gånger, när jag har varit borta några dagar, att jag har hittat reklam i den lilla korgen. Bättre sätt att signalera att man är borta får man väl leta efter, eller hur?
Jag har funderat mycket över hur jag ska få slut på det där, utan att behöva ringa och klaga på nåt stackars tidningsbud eller reklamutdelare. Till sist kom jag på ett fint sätt, som dessutom ger en viss hemtrevnad åt min annars anonyma ytterdörr:
Jag satte en glatt röd pelargon (låtsas förstås) i den lilla korgen. :D
Se så trevligt det ser ut!
En tydlig, men fin vink åt alla utdelare att använda postboxen.
Både fiffigt och fint, tycker jag. :D
Himmel och humör i harmoni
Det är väldigt sällan jag är deppig.
Det är också väldigt sällan himlen ser ut så här.
Den här dagen var vi liksom i samklang med varandra.
Märkligt hur en dramatisk molnformation kan blåsa bort ledsenhet och ersätta den med stilla förundran.
Varför
För ovanlighetens skull ett gnällinlägg:
Varför, oh VARFÖR var jag inte klok nog att ha ett ordnat liv med utbildning och jobb INNAN jag skaffade barn? 😔
Jag älskar mina barn över allt annat och jag skulle gladeligen dö för dem om det behövdes, så det är såklart inte så att jag ångrar att jag fick mina underbara döttrar, men utan utbildning och behörighet är man SÅ rökt idag - och det även om man är ung - så visst önskar jag att jag hade levt mitt liv annorlunda och gjort saker i en annan ordning
.
En artrosstel kvinnlig lärare som saknar behörighet och befinner sig i övre medelåldern, har nämligen mindre utsikter att överleva på jobbmarknaden, än en snöboll har att överleva på solvarm asfalt en het julidag. 😣
Dåligt humör och deppighet finns sällan kvar nån längre stund hos mig.
När jag morgonen efter åkte till jobbet, så fick jag några rejäla påminnelser om hur ofantligt bra jag har det. Han vet verkligen hur Han ska fostra oss och leda oss på rätta vägar.
Jag låg i bilkön längs Bergsgatan, när jag fick syn på en mager och tydligt alkoholmärkt man, som jag kom på att jag faktiskt ser nästan varje morgon. Det var bara det att jag denna dag reflekterade mer än andra dagar. Jag har tidigare också tänkt på hur tragiskt hans liv är, men denna morgon stannade tanken kvar hos mig och växte till ett tumult av blandade känslor.
Jag möter alltså den här mannen nästan varje morgon. Jag på väg till jobbet. Han på väg hemåt. Framåtlutad med stapplande gång bär han hem sitt sexpack öl från affären. Han är som radiostyrd och verkar helt omedveten om allt runt omkring honom. Fokus är på att lyckas ta sig hem med ölen. Varje gång jag har sett honom har jag tänkt: Så sorgligt att det där är din frukost...
Den här morgonen blev min tanke: Stackars dig, vilket destruktivt och sorgligt liv du lever, och så HIMLA mycket jag har att vara tacksam över.
Han fanns sedan kvar i mina tankar, medan jag rullade bort mot Nacksta.
När jag kom till korsningens röda trafikljus, kikade jag som vanligt på personerna, som stod och väntade på grön gubbe. Ibland är det nämligen några av mina f.d. elever som står där och då blir det lite glatt vinkande. Den här morgonen stod bara obekanta människor där. Men ändå inte. Ett par av dem ser jag nästan varje morgon. Vi är inte bekanta, men jag känner ändå väldigt väl igen dem. De är nämligen alldeles väldigt överviktiga. Jag menar, Biggest Loser-överviktiga. Varje gång jag har sett dem har jag tänkt: Stackars er, som har alla dessa kilon att släpa på, och oh, så himla bra ni gör det som promenerar till jobbet eller skolan!
Den här morgonen hade de inte hunnit riktigt ända fram till korsningen och bilkön var lång, så det hann bli rött igen och jag fick vänta två omgångar på grönt. Jag hann därför iaktta dem en lång stund. De gick med stor möda ner mot och över övergångsstället, men deras samtal var lika glatt som varje gång jag ser dem. Återigen fylldes jag av en våg av blandade känslor. Tacksamhet, dåligt samvete, medkänsla, önskan att kunna hjälpa.
Då jag sedan svängde in på Axvägen såg jag, som vanligt, alla våra härliga elever på väg till skolan. Som alltid log jag och vinkade, medan jag tänkte på vilken underbar blandning av kulturer och nationaliteter det är. Men så fylldes jag plötsligt av ledsenhet, för i ett huj slog det mig varför dessa människor är här, istället för i sina egna länder. Visst tänker jag på det ofta ofta ofta, för vi spenderar ju hela dagarna tillsammans, men den här morgonen var jag liksom emotionellt hudlös. Det tog mig hårdare. Känslan var mycket starkare och närmare.
Varje dag möter de oss med vänlighet och omtanke, artig tacksamhet, hjälpsamhet och respekt. Nästan aldrig hör jag någon klaga över något eller kräva något. Ändå har de såååå mycket i sina "ryggsäckar". Så många hemska upplevelser. Så mycket tragik och elände. De har inte valt att flytta ifrån sina länder och lämna sin hembygd, sina vänner och släktingar - de har tvingats till det.
Så vem är jag att gnälla över mina futtiga problem? Vad är dessa i jämförelse? De är ju näst intill ingenting om man ställer dem i proportion till t.ex. de människor jag mötte den här morgonen.
När jag klev in på jobbet den tisdagsmorgonen, var min känsla av hopplöshet och elände som bortblåst.
Jag hade fått en mycket nyttig uppläxning och påminnelse om hur himla bra jag har det.
Och jag kände stor tacksamhet över "lektionen" jag fått.
Bäckebo-dramatik
En arla morgon, när jag satt och åt frukost, råkade jag få syn på något på husväggen tvärsöver gångstigen utanför min lägenhet. Det var två mörka saker, som satt mitt på husväggen.
Jag kikade över kanten på mina läsglasögon, men kunde inte få någon tydlig bild av vad det var.
Av med läsglasen, på med de vanliga glasögonen och sen öppnade jag balkongdörren för att kunna se tydligare. Då såg jag vad det var som satt på väggen: det var två små fåglar, som klamrade sig fast mitt på stenfasaden.
Jag förstod ingenting. Vad gjorde de där? Vad var det för slags fåglar och varför klättrade de på fasaden?
Plötsligt flög den ena fågeln upp till hustaket. Där satt den ett par sekunder och liksom ropade uppfodrande, innan den återvände ner till sin plats bredvid den andra mitt på husväggen... Den kretsade runt den andra på väggen, innan den återvände upp till taket igen. Upp och ner flög den. Igen och igen.
DÅ förstod jag: den lille stackarn mitt på väggen kunde inte flyga uppåt. Kanske var det en unge? Eller var den kanske skadad? Den hörde hur som helst ihop med den andra fågeln, som var uppenbart förtvivlad över att inte kunna hjälpa.
Plötsligt var jag inte nyfiken och intresserad, utan engagerad och ledsen över att inte kunna göra något.
Mitt hjärta kändes tungt, för jag både hörde och såg hur den ena fågeln förtvivlat försökte få den andra tillbaka upp på taket.
Jag följde dramat en lång stund, men till sist var jag tvungen att gå in och göra mig i ordning för att åka till jobbet. När jag en stund senare gick till bilen, var bägge fåglarna borta.
Jag kikade försiktigt i buskarna, för att se om fågeln hade ramlat ner, men jag såg den inte.
Det kändes bra, för då kanske den hade lyckats ta sig upp i alla fall. Kanske hade morgondramat fått ett lyckligt slut? :)
Vill bara gråta åt eländet
Jag upphör aldrig att förvånas över hur fräcka och egotrippade människor det finns...
Någon superegoistisk parkerar-klant med dragkrok kostar mig nu 3000kr i självrisk, plus omaket att både vara utan bil och trasslet med att ha bilen på verkstad.
Sidensvansar på Bäckebo
En morgon när jag kom gående ned till min p-plats, satt en jättestor flock sidensvansar i en av rönnarna längs gatan. Först såg jag dem inte - det var deras öronbedövande "sång" som gjorde att jag la märke till dem. De kvittrade så högt och ihållande, att jag stannade och blev stående helt fascinerad.
- Det här måste jag filma! tänkte jag.
Så här högt hade jag nämligen aldrig hört sidensvansar låta förut.
Jag vet att min enkla mobilkamera inte riktigt kan fånga hur högt de lät, men visst är de härliga? :D :D
Vi närmar oss mål
Nu börjar vi närma oss mål och antalet tidskrävande "smågrejor" och "finlir" minskar stadigt. 😀
Harmoniskt vitt. Stilrent. Vilsamt för själen. Och väldigt, väldigt fint! 👍😀
Ikväll har vi polerat kaklet och satt upp kroklister i Ziris kök. Det blev jättefint, eller hur? 👍😊
Harmoniskt vitt. Stilrent. Vilsamt för själen. Och väldigt, väldigt fint! 👍😀
Vi har fogat vilsamt vitt
Se så härligt enhetligt och vitt det blev, när vi hade fogat. 👍😍
Inga mörka ränder mellan kakelplattorna. Bara harmoniskt och vilsamt vitt vitt vitt. 👍😊
Årets fattigaste månad
Januari kallas ju för "årets fattigaste månad", och det ligger nog en hel del sanning i det...
Hos mig ser det ut så här, och det är bara den 9:e... men det är fredag och jag ska fylla på med lite mjölk, pålägg och annat.
Riktigt så här tomt brukar inte mitt kylskåp vara ens i januari, men jag har ändå en liten undanlagd matpeng, så mig är det inte alls synd om.
Mina tankar går till alla som inte har någon sparad slant, och faktiskt inte kan fredagshandla.
Som alltid värker mitt hjärta extra mycket för utsatta och behövande, när jag själv inte har något överflöd...
Det är då det känns extra bra, att ändå försöka dela med sig.
Nu lyfter jag blicken
Tack för allt trevligt, omtänksamt, lärorikt, intressant, kärleksfullt, roligt, härligt och underbart, som jag fått och fått dela med er under det gångna året!
Visst har året också innehållit tråkigheter, gråt, sorg, smärta, misslyckanden och annat elände, men det väljer jag att lägga glömskans filt över och istället se fram emot det nya årets möjligheter.
Lyften man blicken, ser man inga gränser säger ordspråket och det väljer jag att fokusera på detta nya ljusa år.
Gott slut och framför allt Gott Nytt År till er alla! :)
Norrlands ytterligheter
Här i Norrland svänger det rejält mellan vädrets ytterligheter.
De senaste dagarna har vi haft REJÄLT kallt. Under 20 grader minus. Allt gnisslar och gnekar av kylan. Bilarna startar inte, om de inte har fått stå en låååång stund med värmare. Man håller sig inomhus så mycket man nånsin kan.
På bilden syns gårdagens temperatur och väder. Hemskt!!
MEN titta hur det ser ut på tisdag och onsdag! Härligt!!! :D
De senaste dagarna har vi haft REJÄLT kallt. Under 20 grader minus. Allt gnisslar och gnekar av kylan. Bilarna startar inte, om de inte har fått stå en låååång stund med värmare. Man håller sig inomhus så mycket man nånsin kan.
På bilden syns gårdagens temperatur och väder. Hemskt!!
MEN titta hur det ser ut på tisdag och onsdag! Härligt!!! :D
Här i Norrland svänger det, som sagt, fort mellan vädrets ytterligheter. :)
God Jul till er alla
Fantastiskt god faloodeh shirazi och persisk saffranglass
Det är fredag. Veckan har varit såååå fullmatad med jobb och hur jag än jobbat, så har jag inte hunnit färdigt. Så har det varit i många veckor nu. När jag lämnar jobbet på kvällarna, finns det bara en enda bil kvar på parkeringen och det är min...
Ibland tar jag vägen hem från jobbet via Stenstan och då passerar jag nästan mitt utanför mina kära persiska vänners hus. Varje gång det händer, längtar jag efter att träffa dem. Medan jag ligger i bilkön längs Bergsgatan undrar jag då för mig själv, om det vore ofint att bjuda in sig själv på en kopp kaffe.
"Om jag skulle ringa och fråga?" brukar jag fundera, men det har stannat vid tanken. Istället har jag åkt hem, ätit något framför tv:n och sedan slocknat som ett ljus.
Den här helgen är, precis som tidigare helger, uppbokad och full av jobb och ansvar.
Ikväll kommer dock "min afghanske son" för att stanna över natten. Kanske kunde vi slinka in till kära familjen på en stunds härligt småprat? :D
Förra gången jag besökte familjen, lagade dottern en fantastiskt god dessert. Den har funnits i mina tankar ända sedan dess och jag har flera gånger tänkt, att jag ska försöka laga den.
Om vi ses ikväll, så ska jag passa på att fråga, om man kan tillaga faloodeh shirazi i förväg. OM man kan det, så ska jag göra det. Då kan jag bjuda på faloodeh shirazi nästa gång mina kära föräldrar är här. Det skulle de gilla, det vet jag bestämt! :D
Så här läckert såg det ut! Och jag lovar att det var sååååååå gott!! :D :D :D
Jag hittade det här instruktionsklippet på youtube. Det är förvisso på ett språk jag inte förstår, men jag tror ändå att jag förstår hur jag ska göra. Friskt vågat, hälften vunnet! :D
Och här är recept på den jättegoda bastani - alltså, saffranglassen med pistage - som Ghazal serverade till sin faloodeh. :D
Den här varianten är mest lik Ghazals, tror jag.
Receptet här nedanför måste man ha en glassmaskin för att göra, och en sån äger inte jag, men jag lägger ändå ut det receptet här också, för jag vet att ni är många, som har en sån maskin. Det var väl årets julklapp härom året, om jag inte minns fel. :D
Nu ska jag handla hem de saker som behövs och sen ska jag förbereda glassen, så att den är färdig till nån kväll i nästa vecka.
Jag lovar att detta är bland det godaste jag ätit i efterrättsväg!! Med lite tur kan jag lyckas göra den. :)
Kärleksfull iransk gästfrihet
Jag har varit på besök hos kära persiska vänner och blev, som alltid, sååååå varmt och fint välkomnad och bjuden på sååååååå god persisk mat. <3
Det är lika trevligt och trivsamt varenda gång vi träffas! Vi samtalar om allt mellan himmel och jord. Att jag inte talar persiska och de talar begränsad svenska spelar ingen som helst roll. Vi har det lika trevligt tillsammans ändå! :D
Dagen till ära har de gjort koofteh - det är en slags persiska köttbullar med bönor, ris och gula plommon.
Sååååå goda!!!
De har också gjort en helt fantastiskt god kycklingrätt med lök, paprika och stekta tomater.
Tyvärr glömde jag att anteckna vad den heter, så jag har inte kunnat söka den på youtube än.
Men de förklarade hur man tillagar den och jag tror att jag lyckades memorera det mesta, så jag ska försöka göra den till mitt altan-fixar-gäng. :D
Familjens goda yoghurt-sås med persisk krydda, naturell yoghurt, vitlök och riven gurka. MUMS!
En jättefräsch sallad! :D
MMmmmmmmmmmmm!!! Persisk polow!! Alltså, supergott persiskt ris med saffran!!
Ja, ni ser själva vilken fantastisk måltid jag bjöds på!!! :D <3
God mat och såååå trevligt sällskap! Kan inte bli bättre!!! <3 :)
Ghazal förbereder efterrätten. Det är glasnudlar, som ska frysas och smaksättas med bl.a. rosenvatten, och serveras med persisk saffransglass och pistage.
Jag iakttar, fotar och lyssnar. :)
- Så där! Nu är de färdigkokta, förklarar Ghazal.
- Då häller man av vattnet i ett durkslag, fortsätter hon sin instruktion. :D
Mamma Minoo kommer och hjälper till.
Ghazal är INTE nöjd, för något har blivit fel, säger hon. Nudlarna ska tydligen vara hårda och vita.
Men det här kunde inte bli godare, det är jag absolut säker på! Det var SÅÅÅÅÅ fräscht, annorlunda och jättegott!!!!! :D :D
Återigen JÄTTETACK kära Beheshtis, för den härliga, mycket trevliga dagen och den supergoda middagen!!! :) <3 <3 <3
Hut går hem
Jag är, som ni vet, ingen varje-dags-bloggare, som delar vardagsliv och vilka privatsaker som helst på min blogg. Där finns ju mest bara foton, upplevelser och annat familjärt smått o gott.
Sedan jag klev ur politiken är jag ju heller inte aktiv på min politiska blogg, och den stadsdelsblogg jag drev för Skönsberg, området norr om det nya brofästet, dess företagare och stadsdelsutvecklingen är också lagd på is. Jag är idag helt enkelt bara en vanlig person, som bara bloggar ibland, och då oftast bara publicerar foton och små trevligheter...
Det är mest bara min familj, mina nära vänner, några elever och några långväga kompisar som brukar läsa min privata blogg. Jag bloggar alltså mest för mig själv och har aldrig haft nåt intresse av att få många följare/läsare...
Min enkla lilla blogg brukar sålunda ha mellan 5 och 35 läsare, och det har känts alldeles utmärkt... :)
Det är såklart inte så att jag inte vill att man läser det jag skriver eller kikar på mina bilder -- det som är publicerat är självfallet fritt för alla och envar att titta på...
Nej, det var bara det att besökssiffran var så extremt hög på ett enda blogginlägg... och då funderar man såklart lite kring detta.
Jag tror att ni förstår, att jag blev MYCKET förvånad, då jag såg att ett blogginlägg om vår härliga sommar tillsammans med mitt barnbarn, hade rönt ett sådant extremt stort intresse. :O :/
Det var liksom tydligt, att här ligger något hårigt begravet... hela svansen sticker liksom upp.
OCH jag har en PRO-version av blogg.se, som visar besöksdetaljer...
Jag är dessutom fullt kapabel att lägga ihop två och två.
Det är tyvärr så, att vissa personer sorgligt nog aldrig förnekar sig... men hut går lyckligtvis alltid hem i långa loppet!
Horus Paradise i Side
Jag, mina kära föräldrar och lillebror med familj, har varit på härlig solsemester i Turkiet.
Mor, far och jag var två veckor, och lillebror med familj var en vecka.
Vi bodde på något som hette Horus Paradise Luxury Resort.
Det är en gigantisk 5-stjärnig hotellanläggning i utkanten av Side.
Hotellet är designat i stil med ett egyptiskt tempel och jag måste säga, att jag aldrig nånsin sett något liknande i hela mitt liv. Det var såååå pampigt och såååå påkostat. Varenda liten detalj var genomtänkt och designad.
Vår vistelse på detta magnifika hotell, hade varit en alldeles fantastisk och oförglömligt vacker upplevelse, om det inte hade varit för den stora majoritet av synnerligen ohyfsade, oförskämda, egotrippade ryssar, som befolkade hotellet. Vi var jättemånga på hotellet (skandinaver och tyskar), som reagerade på hur förfärligt de här ryssarna betedde sig och hur illa de behandlade både hotellets fina personal och oss övriga turister.
Vad de gjorde..? Tja, här är några exempel:
- De var högröstade och skrikiga.
- De armbågade sig fram överallt -- och det i reell och fysisk bemärkelse. Man fick se upp för deras armbågar och så att de inte sprang omkull en -- i synnerhet överallt där det serverades något ätbart.
- De struntade totalt i sociala regler och kösystem -- ett beteende, som ju faktiskt inte fungerar, när det är en så här gigantisk anläggning med så ofantligt många gäster. Där 30 personer köade för att få t.ex. grillat kött, klev ryssarna rakt genom kön och tog för sig. Det spelade ingen roll om de fick tillsägelse att ställa sig längst bak i kön -- endera ryckte de bara på axlarna och fortsatte att lägga för sig, eller så skrek o gestikulerade de upprört.
- Deras barn fick klättra i vackra ljust klädda soffor med skorna på, och de fick kladda mat o efterrätt på de tjusiga möblerna.
- De satte sig med sina ouppfostrade barn i de måltidsrum, som var avsedda för lugna måltider, istället för att sitta med sina barn i de rum, som var avsedda för just barn och barnfamiljer.
- De strödde skräp och disk överallt -- både inomhus och utomhus. Istället för att lägga i en papperskorg, slängde de bara allt på marken och det oavsett var de var.
- De lämnade kvar använda blöjor på marken runt poolen.
- De lät sina barn härja och röja precis hur som helst och överallt vid alla tidpunkter på dygnet, medan de själva satt och umgicks med sina drinkar.
- De la upp fötterna på vackra snidade bord i de stiliga umgängesmöblerna i entréhall och lounge.
- De rökte överallt utan hänsyn.
- De slängde cigarettfimpar överallt -- t.o.m. inomhus på golven.
- De struntade blankt i hotellets regler och vad personalen sa till dem.
- De tog för sig enorma lass av bröd, frukt, mat, efterrätt och vackert kaffebröd -- sååå mycket mer än någon person kan äta -- och lämnade sedan detta i stora högar på borden, när de ätit klart. Detta var så utstuderat respektlöst och gjorde jättemånga av oss övriga hotellgäster mycket indignerade, eftersom all denna kvarlämnade mat måste kasseras.
- De förstörde showen på kvällarna genom att gapa kommentarer och störa de uppträdande artisterna.
- De försenade också showen genom att inte ta bort sina barn från scenen, trots att personal och artister vädjade till dem. Några pushade t.o.m. sina telningar att gå upp på scenen och när personalen uppmanade dem att hämta sina småttingar, så gjorde de det med en min av återhållet fniss och höga skrattsalvor från sina polare.
Jag vill poängtera, att jag känner flera ryska personer och de är allihop mycket trevliga, ödmjuka och fina personer. De har absolut ingenting gemensamt med de förfärliga ryska turister, som förstörde så mycket av vår vistelse på Horus Paradise.
Vad det här var för sorts ryska turister/människor, har jag ingen aning om. Det enda jag vet är, att de var en mycket stor grupp av mycket obehagliga människor. Säkert fanns där många trevliga ryssar också, men de märkte vi aldrig och jag tycker jättesynd om dem, för de blev sannolikt dragna över samma kam som sina mycket ohyfsade landsmän.
Eftersom ryssarna var så ofantligt utmärkande och störande, så blev de såklart ett allmänt samtalsämne bland oss övriga boende på hotellet.
Vid poolen blir det ju så att man samtalar med många av de andra gästerna, och vi kom i kontakt med mååånga trevliga tyskar och skandinaver -- alla förfärades över ryssarna.
Flera av de här tyskarna och skandinaverna hade semestrat på Horus många gånger tidigare. De berättade att Horus då var ett högklassigt härligt hotell med stil och finess. Det vi nu upplevde, var en helt ny och chockerande företeelse, sa de. Hotellet hade tidigare aldrig haft denna mängd ryssar och heller aldrig så många barnfamiljer.
Vi var alla helt ense om, att Horus kommer att tvingas välja bort vissa resebyråer och dessas turister, ifall detta fantastiska och vackra hotell ska kunna överleva, för ingen av oss vill någonsin semestra där igen -- och ingen av oss kommer såklart att rekommendera det till andra.
Många sa också, att de hädanefter kommer att kontrollera vilka nationaliteter som finns på hotellen, innan de bokar sina resor.
Mycket nedslående och ledsamt...
MEN -- Hotell Horus Paradise Luxury Resort var, som sagt, ett fantastiskt vackert hotell med en underbar personal, och jag vill gärna visa lite foton från våra två semesterveckor där.
Bortsett från ovan nämnda, var vår semester nämligen alldeles fantastisk i en miljö, som man annars bara ser på film. :D :D :D
(Tyvärr, hade pappas kamera begränsat utrymme på minneskortet och batterierna ville inte låta sig laddas, så att de höll någon längre stund. Det blev därmed inte särskilt många bilder, men de räcker mer än väl, för att visa hur magnifikt hotellet var. Obs! Kamerans datum stämmer, men inte klockan.)
Det här var det första rummet i vår svit. Jaa, vi hade en egen svit med två rum och två badrum.
Sååå lyxigt!! Mor o far ville ha varsin säng och varsitt täcke, så de valde det här rummet.
Så här vackra dekorationer med blommor och handdukar, gjorde vår fina städerska många gånger.
Det här är altanen/balkongen utanför mors o fars rum.
Rummet innanför blev mitt. Jag hade en gigantisk säng med ett dubbeltäcke. Sååå skönt o lyxigt!! :)
Härligt mycket space, eller hur? Och sååå vackert med handduks-svanarna och blommorna! :D
Våra rum låg nära den största och lugnaste poolen, och gångvägen där alla passerade på väg till/från matsalen, restaurangerna, stranden och den nedre poolen. Perfekt läge!!! :D
Här är utsikt från vår altan ner mot den nedre poolen. Det var den s.k. aktivitetspoolen, där de hade vattengympa, vattenpolo och mycket annat på dagarna.
Visst är hotellets trädgård helt fantastisk? Vi var bedårade av allt detta vackra.
När jag, mor o far varit där en vecka, anlände lillebror med familj. :D
Under vår första vecka, hade vi gjort upp med receptionen, att lillebrors familj skulle få sviten vägg i vägg med oss. Vi ville få bo nära varandra.
På vårt våningsplan fanns bara dessa två sviter, vilket var både härligt och bekvämt, för vi kunde tryggt låta flickorna gå emellan och vara i bägge.
Jag, mor o far tyckte att det var jättetrevligt o mysigt, att de kunde komma in till oss på morgnarna och eftermiddagarna. :D
Första dagen på semester i Turkiet, bör man besöka ett hamam. Det är sååååååå njutbart.
Jag, mor o far hade hittat ett suveränt litet hamam, som låg nära hotellet och där bokade vi tid åt lillebror med familj. Det kostade bara hälften av vad det kostade på hotellet, och de välkomnade dessutom småflickorna utan kostnad (bara försiktig skrubb och den mysiga skumtvätten eftersom de är barn).
Jag följde med dem dit, för att dels visa vägen, dels sitta kvar utanför, ifall nån av flickorna skulle vilja avbryta och gå ut.
Hamamet var vackert mosaikklätt och jättefräscht. Det var lagom varmt och personalen var jättetrevlig.
Men minstingen vågade inte vara med. Hon följde med in och tittade, men kom sedan ut till mig igen.
Vi hade en mysig o trivsam stund i väntrummet, medan de andra fick sina tvagningar.
Personalen bjöd oss på äppelte och gullade jättemycket med lilltjejen, så det gick verkligen ingen nöd på oss.
När det var dags för de vuxna att gå iväg och få oljemassage, fick stortjejen komma ut till oss i väntrummet.
Hon var helt begeistrad och uppfylld av denna fantastiska upplevelse.
- Det var SÅÅÅ härligt!!! Nästa gång MÅSTE du va' med!!! sa hon till sin lillasyster, och det tror jag faktiskt att hon kommer att våga då.
Jag smorde flickorna med solskydd, sen lämnade vi lillebror med fru åt sin massagestund, och shoppade oss sakteliga tillbaka till hotellet, där mor o far väntade vid poolen.
En jättemysig och sååå trevlig dag!!! :D
Här bad jag charmtrollet att ställa sig under det här trädet, så att jag fick ta en bild av henne o trädet.
Mor, far och jag var såååå fascinerade av de här träden. De hade nästan inga gröna löv och blommade i blålila på nästan nakna grenar. Vi pratade mycket om de här träden och funderade över vad det kunde vara för sort. Vi undrade också över det faktum att de blommade, fast de så uppenbart inte alls mådde bra -- ja, så tänkte vi, eftersom de stod så kala och nästan helt utan gröna löv. Det visade sig vara helt fel!
När vi kom hem googlade jag och fann att detta är jakarandaträd, och de SKA blomma på kala grenar.
De gröna löven kommer först när blommorna fallit av.
Mycket intressant och lärorikt! :D
När lillebror med fru återvände efter hamambesöket och det var dags för lunch, "mellanlandade" vi på rummet för att "pudra näsan". Då hade vår fina städerska varit där och gjort en vacker fantasifull kreation av överkastet och en tunn filt på mors säng.
Mitt rum hade inte fått någon svan, men jag knäppte ändå ett par bilder, för jag ville kunna visa hur stort, ljust och härligt rum jag hade.
Jag hade dels två skjutdörrsgarderober, dels extra garderober längst bort vid badrummet.
Till vänster längs väggen fanns ett kombinerat "skrivbord", make-up-bord och tv-bänk.
Nu sminkar jag mig inte när jag är på semester och inte skriver jag några brev heller, men tv tittade jag på ibland på kvällarna innan jag somnade -- och även om jag inte använde "skrivbordet", så var det tjusigt och den stora spegeln gav rummet massor av ljus o rymd.
Tjejerna badade o hade sååå kul med bollen, som de köpte på vägen hem från hamamet.
Stortjejen hade med sig en jättebra cyklop. Skönt att slippa få vatten i näsan! :D
Här är den nedre poolen, som var en s.k. aktivitetspool.
På den här bilden ansträngde jag mig att få med så mycket av trädet som möjligt, så att vi skulle kunna göra lite efterforskningar när vi kom tillbaka till Sverige.
I efterhand upptäckte vi att jag råkat få med en tjej, som vi i flera dagar reagerat starkt mot.
Hon hade en väldigt avslöjande string-bikini, och det måste hon väl få ha, MEN hon solade ofta insidan av låren på det mest gräsliga sätt. Och DET hade jag visst lyckats få med i bild.
Lyckligtvis är hennes fötter i vägen för vad som annars skulle ha varit fullt synligt i bild -- och som såklart var obehagligt synligt för alla oss runt poolen.
Tjejerna simmade och hade det jättehärligt.
Minstingen var imponerande modig och simmade långt ut i poolen med storasyster, som lekte så gulligt o fint med sin lillasyster.
Under de där "stenbumlingarna" är en poolbar. Eftersom vi bodde All Inclusive var det bara att gå dit och hämta vad än vi ville ha. Allt var gratis!
Vi dricker sällan alkohol på dagtid, så det blev väldigt lite sånt, men någon enstaka öl och drink tog vi.
Den unge mannen i baren var dock mycket förvånad över vår vädjan att han skulle ge oss mindre mängd alkohol i drinken. Han skrattade och förklarade på stapplande engelska, att hotellgästerna brukar säga tvärtom.
Under de här fina jalusi-taken höll vi oss ofta, då solen stod som högst och brände som mest.
Här är en bild från nedre poolen upp mot den stora hotellbyggnaden, där matsalen, restaurangerna, affärerna m m fanns.
På gräsmattan bredvid de stora amfororna hölls olika aktiviteter på dagarna. Det var dart (pilkastning), hoppa säck, boule och många andra saker.
Pappsen myste ofta med en bok under jalusitaket eller en parasoll.
Farmor och lilltrollet svalkade sig gärna i poolen.
Här ser man vår svit från utsidan/nersidan. Min balkong är längst till höger och sen kommer mors o fars.
Till vänster i bild (ovanför datumet) syns fönstret i trapphuset, och till vänster om den hade lillebror med familj en svit, som var identisk med vår.
Här är gångvägen, som gick förbi utanför vår svit. Längst ner vid "rondellen" växer ett GIGANTISKT och imponerande träd. Dess krona var ofantligt tät -- man kunde inte se himlen genom bladverket -- och den var väldigt oproportionerligt bred i förhållande till sin smala stam.
Vi försökte förgäves luska ut vad det var för sorts träd. Kanke är det nån av er läsare som vet? :)
Vyn från våra balkonger ner över den vackra trädgården och den nedre poolen.
Där fanns en slags kiosk, som sålde färsk frukt, fruktdrinkar och smoothies av färskpresssad frukt.
Detta var i princip det enda ätbara som kostade på hotellet. Allt annat var gratis.
Vy över den övre poolen. Till höger i bild ser man "Krim", som vi av flera orsaker kallade den utstickande pool-udden.
Här ser man "vår" sida av poolen -- alltså, den sida där vi oftast höll oss, och med vår svit i bakgrunden.
På den här amfiteaterns scen var det många olika aktiviteter. Dagtid kunde det vara yoga, aerobics, gympa eller liknande. På kvällstid var det barndisco (Mini Club) och shower o uppträdanden av olika slag.
Vy från amfiteatern mot den nedre poolen.
På den här anslagstavlan, annonserades de flesta av hotellets aktiviteter.
Tyvärr, var informationstavlan synnerligen felplacerad -- dels stod den mitt i en trafikerad trappa där det var svårt att stå utan att vara i vägen, dels var det på en plats, dit låååångt ifrån alla gäster går.
Tavlan borde såklart ha stått i närheten av receptionen, eftersom det är hotellets "hjärta" och centrala punkt.
Det var heller ingen som informerade om att denna tavla ens existerade, så det gick en hel vecka, utan att vi lyckades få någon som helst information om nånting.
Jag, mor o far tänkte att vi skulle ta reda på sånt här, så att vi visste innan lillebror anlände. Vi frågade därför flera gånger i receptionen efter information om aktiviteter, shower o.dyl., men de hänvisade oss bara till våningen under, där de lagt ut alla resebolags pärmar med utflykter o sånt.
Just information och organisation av sådan var, upptäckte vi, det här hotellets akilleshäl.
Vy över de jättestora amfororna i trädgården och fruktkiosken.
Det vackra trädet vid nedre poolen igen.
Nedre poolens läckra och annorlunda poolbar.
I poolbarens tak byggde massor av svalor sina bon. De ljuvliga små fåglarna flög in o ut med byggnadsmaterial. Det var hur charmigt som helst!! :D
Poolerna hade olika djup på olika ställen. Den högra delen av den här nedre poolen, var t.ex. bara 90 - 120 cm djup och avsedd för barn. Mitt ute i poolen var den 175 cm djup och vid en annan kant var djupet bara 140.
Folk verkade dock inte fatta att de borde tänka sig för var de dök. De dök på huvudet i vattnet mest överallt.
Vi valde, för vår egen själsfrids skull, att inte se, för annars skulle vi inte ha kunnat slappna av.
Vid den övre poolens inre del, fanns en poolbaren där det serverades allt möjligt gott!
Där fanns glass, kakor, bakelser, friterade turkiska munkar, kaffe, drinkar, vatten, bakad potatis, hamburgare, turkisk pizza, turkiska tunnbröd med ostfyllning och mycket mycket annat gott.
Hit valde vi ofta att gå på lunchen. Sååå mycket mysigare, lugnare och mer avslappnat, än att gå upp till den jättestora hotellmatsalen.
Småtjejerna fick jättefina turkiska kläder. Det låter så härligt, när de dansar med dem. :D
Det fanns såklart en Mini Club på hotellet och de hade aktiviteter hela dagarna, men våra tjejer valde att inte delta i dessa.
På kvällarna hade de Mini Disco på amfiteatern. Då var hotellets samtliga barn välkomna att delta och då dansade också våra flickor med i de roliga koreograferade låtarna. :D
Ledaren var jätteduktig och inspirerande. Trist dock, att hon bara talade turkiska, ryska och tyska, för det uteslöt alla skandinaviska barn.
Avslutningslåten på Mini Disco var både föräldrar och barn välkomna upp på scenen. :D
En härlig gemenskapslåt för alla åldrar.
En kväll var det en show, som var både lätt att förstå och väldigt, väldigt rolig!
Enkla "kostymer", tydlig mimik och replikerna sagda på flera språk, gjorde att publiken (så även jag) vred oss av skratt.
Man "lånade upp" en kvinna ur publiken. Hon fick lägga sig på scengolvet. "Kamelen" klev lydigt över kvinnan utan att trampa på henne eller skada henne.
Så fick en man lägga sig där istället, men då tvärstannade kamelen grinigt och luktade på honom från fot till huvud... sen tog kamelen ett kliv över med frambenen, stannade och kissade på mannen, och klev sedan över med bakbenen -- och vi i publiken gapskrattade. Billigt skämt på låg nivå, men ack så roligt när skådespelarna är duktiga!
De manliga skådespelarna/artisterna klädde ut sig och gav oss en magdans-show. Också den var jätterolig!
Mor, far och jag lärde känna ett trevligt par från Östersund -- Annabritta och Björn. :D
Vi stämde kvällsträff med dem uppe i loungen vid receptionen flera gånger.
Så här såg loungen ut.
Tjusigt med vackra möbler, belysningar, tak, golv och väggar.
Se bara på den tjusiga hisshallen med de pampiga kristallkronorna.
Min dotter Ida har en kristallkrona, som är jättelik den här, så jag ville självklart ta en närbild.
Jag har varit flera gånger i Turkiet, men aldrig förr i Side. Jag har alltid varit i Alanya och där håller de efter allt kryp och alla insekter rejält. Jag har aldrig nånsin sett något enda inne i våra rum eller lägenheter.
I Side är det helt uppenbart annorlunda. Både i vår och i lillebrors svit hade vi ovälkomna djur.
Det var GIGANTISKA spindlar!
Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sett så stora spindlar utanför ett terrarium.
Att se dem så här var chockerande!!! Jag blev helt skräckslagen!
Plötsligt en kväll när jag precis skulle kliva upp i min säng, fick jag syn på den här spindeln på golvet.
Den var stor som en clementin och jag trodde att mitt hjärta skulle stanna.
Jag lyckades få mamma att kliva ur sin säng och slå ihjäl den. Själv klarade jag det bara inte.
Den natten blev det inte mycket till nattvila eller sömn. Så fort jag slumrade till, hade jag spindlar överallt i min säng (mardrömmar) och jag vaknade andfådd med bultande hjärta.
Dagen efter berättade jag det här för lillebrors fru... som då berättade, att hon hade hittat en likadan på sidan INNE I TOALETTSTOLEN, när hon skulle sätta sig och kissa.
Efter denna chockerande nyhet kunde jag knappt sätta mig på toaletten utan hjärtklappning, och jag var tvungen att både spola och kolla noga innan jag satte mig.
Det var en evinnerlig tur, att vi inte sett spindlarna tidigare den veckan. Då blev jag nämligen smittad av dysenteri och spenderade mååånga lååånga timmar i badrummet, innan jag lades in på sjukhus för att få antibiotika och vätska. Hade jag vetat om spindlarna då, så vet jag inte vad jag hade gjort.
(Dysenteri smittar genom avföringsbakterier. Eftersom jag var den enda som blev sjuk, så var det inte något i maten, utan något som jag råkat ta i - t.ex. en hissknapp, en ledstång el.dyl. och sen har bakterierna följt med något in i min mun. Jätteäckligt och väldigt smärtsamt, vill jag lova!)
Den sista delen av semestern präglades sålunda av dålig nattsömn, rädsla för att hitta nya spindlar och en mage, som kändes som ett enda stort blåmärke. (Det tog flera veckor innan jag var återställd.)
Det fanns ett avskilt och lite lugnare rum i hotellets restaurang. Där försökte vi oftast få plats, när det var dags för middag.
För att få ett bord, var vi dock tvungna att hänga på låset, då de öppnade, för fram emot kl 20 började ryssarna fylla upp borden där och då var det också slut på matron o trevnaden.
Såna här jättevackra skapelser prydde buffén varenda dag.
Visst är det fantastiskt?
Det såg så himla enkelt ut, när kockarna stod där med sina små knivar och karvade fram de här fantastiska mönstren i melonerna. Men man förstår ju att det måste ligga åratal av träning bakom.
Visst är det magnifikt?? :D
En av de sista dagarna, lyckades jag få till några bilder av buffén. Annars var här så mycket folk, att det var omöjligt att fotografera.
Det här är i alla fall den jättestora och makalöst välsorterade buffén.
Här är ett konstverk, som pryder entrén till matsalen. Den är, precis som så många andra utsmyckningar, utskuren i frigolit.
Här är "butiksgatan" (det är en korridor) från matsalen bort mot hisshallen.
En underifrån-bild av de superläckra hissarna. Det var som guldutsmyckade glasbubblor, som åkte upp o ner längs väggarna.
Det var sista dagen av vår vistelse och vi kunde väl aldrig tro att städerskan skulle bädda rent och pynta åt oss, när vi skulle checka ut senare samma dag... men johodå.
Se så fint hon gjort åt oss. Det kändes fel och slösaktigt, men samtidigt blev vi såklart glada åt det.
Eftersom det var sista dagen och det nyss varit Mors dag, bjöd jag med mor på manikyr och pedikyr.
Vi valde att göra det hos hotellets egen frisör. :D
Vi blev rejält ompysslade och fick oss en timmes härligt lyxigt omhändertagande.
De gjorde våra händer o fötter och de noppade o färgade våra ögonbryn.
Sååå mysigt o skönt!!!
De kunde nästan ingen engelska alls och min turkiska är ju mycket begränsad, men vi lyckades ändå kommunicera och utbyta små munsbitar av information.
Det var jätteduktiga, trevliga och fina unga flickor!
De var så himla rara! När de såg att jag knäppte bilder på mamma, då hon fick behandling, så ville de jättegärna att vi skulle ta en gruppbild. En kompis till dem knäppte en bild av oss.
Tyvärr blev den suddig, men vi minns ändå hur trevligt och bra vi hade det hos dem.
Jag visste att vi inte hade särskilt många bilder från denna fantastiska buffé, så den sista middagen gick jag runt och fotade.
Denne osedvanligt långe och trevlige yngling jobbade i det öppna köket och serverade oss ofta stekta ägg, strips o. dyl.
Pappas eldorado var efterrättsbuffén. Sååååååå många olika efterrätter, bakelser och kakor att smaka på.
Mamma och jag var betydligt mindre lyriska, eftersom sötsaker inte är riktigt vår grej.
Det här däremot, var verkligen något jag uppskattade!!! Det fanns precis hur mycket fräscha grönsaker som helst att välja på!!!
Mamma o pappa o jag valde för ovanlighetens skull, att äta lunch uppe i hotellet.
Vi satte oss utomhus och myste under jalusitaket.
Från matsalens utomhusdel såg man ut över den stora poolen och det gigantiska hotellområdet, som sträckte sig ända ner till stranden. Till vänster i bild ser man vattenrutschbanorna -- de var bara öppna vid vissa tider på dagen och var placerade så långt åt sidan, att de inte var det minsta störande.
Härligt stor o rymlig pool, eller hur? Man hade aldrig känslan av att vara "uppi" andra eller att lekande i poolen störde på minsta vis.
Här syns gaveln på "vårt hus".
Matsalens utomhusdel är, som synes, jättestor och inomhusdelen är precis lika stor.
Maffigt och mäktigt, men faktiskt lite FÖR stort och maffigt för vår smak.
Redan andra dan sa vi till varandra:
- Nästa gång väljer vi nåt mindre, va?
Här är ett elskåp med varningsskylt på.
Det satt placerat precis vid räcket där sååå många barn stod för att kika ut över poolen, och det satt precis vid golvet, där alla barn kunde komma åt det.
Men det värsta var att det stod öppet precis hela tiden!!!
Jag var bara tvungen att knäppa en bild av denna skriande brist på barnsäkerhet.
(ölüm betyder död, slut)
Härifrån räcket ser man den läckra, men alltid lika öde poolen. Under den ligger "vår" poolbar och den lilla trevliga "pizzerian" innanför till vänster.
Från vår sida kunde man gå över den här charmiga lilla bron, till några små butiker i nedre delen av hotellbyggnaden. Där kunde man köpa kläder, souvernirer, handdukar, morgonrockar, skor, badleksaker, snacks m.m.
Här är en vy över ingången till "shoppingkorridoren" på väg till hisshallarna.
Man ser också den mexikanska restaurangens jalusitak på våningen ovanför.
På väg från matsalen passerade vi den här ljuvliga poolen. Vi såg dock nästan aldrig några som var där.
Kanske kände som vi, att man skulle vara alldeles för uttittad och exponerad där?
Jätteläcker var dock den här poolen, med sin blinda avslutning ut mot poolen nedanför.
- Gå och ställ er vid räcket, så jag får med både er och alla de vackra träden! bad jag...
... och mamsen o pappsen poserade snällt. :D
Vi var helt betagna av trädgårdens alla vackra växter och färger!
Från räcket där mor o far ställt sig, har man den här vyn bakåt mot hotellbyggnaden.
Och åt höger ser man vägen upp till "triumfbågen", som vi kallade den pampiga betongbågen, som man åkte in genom till hotelletområdet.
Man ser också skymten av det hus, där vi först blev tilldelade en svit. Denna låg emellertid så avigt och bakom, och det var så långt o krångligt, att ta sig till matsal och pool, så vi bad att få byta.
Vi fick välja på flera olika -- de var hur tillmötesgående som helst -- och vi valde, som ni förstår, sviten nere vid poolen. Den var identisk med den vi första, men hade ett väsentligt bättre läge och där hade vi det jättebra.
Här är trappan och hissen från den ödsliga poolen ner till "vår" pool och poolbar.
Överallt på hotellet fanns denna symbol.
Av mina kära iranska vänner, har jag fått lära mig att detta är en symbol för zoroastrism,så jag förstod ungefär vad den ville säga oss.
Zoroastrism är en religion, som jag vet väldigt lite om, men dess grundregel kan jag -- den är:
Goda tankar, goda ord, goda handlingar
Innan vår semester är över, har minstingen lärt sig att hoppa från poolkanten.
Ett stort och modigt steg för lilltjejen!
Stortjejen hittade en norrländsk själsfrände, som de lekte och hade jättekul tillsammans med.
Jättefin bild på min käre lillebror!!
Lillebror, hans fruga, pappsen och tjejerna kastade boll i poolen.
.... en skönt svalkande eftermiddagsaktivitet, som fick avrunda denna sista semesterdag i Side.
Sushi och sommarens lätta skor
Jag och Annika hade en härlig tjej-mys-dag i tisdags.
Vi började med en sååååå god sushilunch på Sushi House vid Stora torget.
Där har de den absolut bästa, godaste och fräschaste sushin i hela Sundsvall.
Både ägare och personal är dessutom sååååå trevliga!!! :D :D
Mycket mätta och belåtna tog vi oss sedan en trivsam ströv- och shoppingtur i vackra Stenstan.
Det kändes så härligt lyxigt och skönt. :D
Jag skulle på Hälsokost för att köpa henna till mitt hår, men råkade komma därifrån med ett par skor också.
De var så fint grönrutiga och så lätta o sköna, att jag bara inte kunde motstå dem.
Det stod liksom "Åsa" på dem. :D
Juni är inställt
Tomas Gunnarsson är en härlig Jante-motståndare, vars inspirerande inlägg jag följer på Facebook.
Ibland är de inte bara träffande och insiktsgivande, utan också väldigt roliga.
Som t.ex. den här bilden, som han la ut häromdagen.
Visst är den bara såååå bra?!!! :D :D :D
Tomas Gunnarsson är en mycket bra författare, coach och föreläsare.
Han föreläser kl 18-21 i Hörsalen på Metropol.
Gissa om jag ska vara där och lyssna!!! Jajamen!!!
Har du lust att göra mig sällskap? :D
Bilbarnstol
Jag behöver ha en riktigt bra bilbarnstol i min bil, så att Maire kan åka tryggt med mig.
Tyvärr, är min sommarekonomi, precis som så ofantligt många tidigare somrar, lätt ansträngd.
Det blir så när man är "mellan två jobb" i princip varje sommar.
Sålunda har jag regelbundet scannat av Blocket, för att hitta en begagnad sådan.
Jag har också gjort en del research för att veta lite om de stolar, som säljs.
Efter rätt lång tids sökande, hittade jag en stol, som heter Maxi Cosi -- den verkar vara en säker och bra stol med bra funktioner och sittkomfort, och jag hade turen att den såldes av en familj på Alnö, så jag behövde inte åka så långt.
Det var inte den billigaste, snyggaste eller färgmässigt roligaste, men det är definitivt den bästa jag kunnat hitta.
Nu kan alltså mitt älskade lilltroll åka tryggt och säkert med mig. :D <3
Underbar lunch idag igen!
Men mmmmmmmm idag igen!!! :D :D
Från att inte ha ätit sushi eller ens varit på restaurang sen jag-vet-inte-när, till det här: Alltså, två sushiluncher inom en och samma vecka!! Vilken underbar lyx, va?!!! :D
Maria och jag hinner aldrig ses, annat än när vi byts av på gymmet. Hon har pass direkt efter mig, så vi möts emellanåt i entrén, där vi kramas och säger hej, men that's it.
Men äta ska vi alla och då eleverna har lov, är vi inte bundna till något schema, så DÅ kan vi lunchdejta. :)
Tusen varma kramtack Maria för en jättemysig sushidejt!! <3
Ser fram emot nästa gång! :D
