Åsa E Melander -

Måndag - dag 1 i Teheran

Sent igår kväll körde våra tre bilar in i Teheran.

Maman Zari, baba Bahman, Hoora och hennes bror Hamid följer med oss, så vi är nio personer som reser.

Meidun Azadi

Utsikt från Iradj och Mitras sovrumsfönster igår kväll.

Utsikt imotar från sovrummet jag fick sova i.

Det var svalt och skönt eftersom det satt en AC precis bredvid min säng.

De flesta av de andra sov i lägenhetens nedervåning eftersom det är svalare där, än uppe i sovrummen. Lägenheten är högst uppe i det skyhöga huset, så den starka sommarsolen gör övervåningen alldeles väldigt varm.

Mitt på dagen när alla sovit färdigt, åkte vi till det slott där shah Mohammad Reza bodde med sin Faradiba om somrarna - det var alltså deras sommarresidens.

Efter revolutionen för 37 år sedan tvingades shahen och Faradiba bort från Iran. De bosatte sig i Egypten där de bodde i exil, men shahen dog av cancer där bara ett halvår efter att de hade flyttat dit. Fara Diba flyttade senare till Paris och där bor hon fortfarande. Av deras fem barn finns bara två kvar i livet. Två av dem begick självmord.

Det var mycket sorgligt att gå runt i deras vackra, men svårt stympade hem, och veta hela den sorgliga bakgrunden och historien.

Här är bilder från det man fick fotografera. Det var väldigt mycket som man INTE fick fota och jag gissar att det är bl a av självbevarelsedrift eftersom det är så stympat och berövat på sina tillhörigheter.

Vid det vackra slottets entré möttes vi av denna hårresande syn. Den nya regimen har stympat den ståtliga statyn av shahens pappa som stod utanför slottet. Den hade rests till minne av den gamle shahen. Den nya regimen har lämnat stövlarna som ett hån mot den gamle shahen och hans ättlingar.

Det här är i samma paritet som när de rev den vackra minnesplatsen över den döde gamle shahen som den unge shahen låtit uppföra i Shahir-e-Rey. Folket sörjde sin älskade shah, eftersom han hade gjort enormt mycket gott för Iran. Människorna behövde en minnesplats, så den unge shahen byggde en åt dem.
Folk berättar att den nya regimen rev minnesmonumentet och byggde en offentlig toalett på platsen.

Så outsägligt sorgligt hur människor kan använda politik och pengar för att förändra, skada och förstöra.

Den här vackra statyn skonades och fick stå kvar. Den hade, enligt regimen, inget hotfullt politiskt värde eller budskap. Han är tvärtom enluft sägnen en folkhjälte som genom sin pil gav Iran mer land.