Dag 8 i Esfahan
På väg till vårt första kulturhistoriska mål råkade vi promenera förbi den här platsen. Min gissning är att ifall omvärlden inte redan har rapporterat om vad som hänt här, så kommer de strax att göra det. Så här är det:
Esfahan är en gigantisk stad med många miljoner invånare. Trafiktätheten i stan är helt förståeligt skyhög. Man har därför lagt ned enorma pengar och lång tid på att bygga en tunnelbana. Detta projekt har emellertid fått ett synnerligen snopet och abrupt avbrott. Man råkade nämligen gräva fram en urgammal begravd stad, så nu är tunnelbanegrävarna utbytta mot arkeologIska dito.
Bakom de här höga staketen finns alltså den enorma gropen, där man "snubblat över" den gamla staden.
Detta kommer sannolikt att bli en världsnyhet och turistmagnet. Jag känner mig ofantligt priviligierad som fått uppleva och se detta i sin linda.
- Där bygger de tunnelbanan, som Navid berättade om, sa Minoo och pekade. Jag tog ett par bilder av staketet och tänkte att det här säkert var det närmaste en bild av grävplatsen jag nånsin skulle komma -- innan den var färdiggrävd och klar, vill säga. Men jag hade fel...
Plötsligt gick en man in genom en öppning i staketet och han stängde inte efter sig. När vi kom fram till öppningen kunde jag därför både se och knäppa ett par bilder.
Men vi blev snabbt upptäckta och en upprörd man skrek åt oss, så vi skyndade iväg därifrån. Jag ville ju för död och pina inte att de skulle konfiskera min mobil, som jag fotade hela semestern med.
Vi hade bestämt oss för att besöka Chelsotoon. På väg dit gick vi förbi ett staket utanför Hesht Behesht Palace. Längs hela långa staketet satt såna här gula skyltar med budskap från Koranen. Minoo berättade att det var så, eftersom det var ramadan. Några skyltar hade tydliga muslimska budskap, som skiljer sig rätt mycket från vår kristna tro, men de flesta hade budskap som var ganska lika vår egen tro. Här är ett par exempel:
Här är vi framme vid Chelsotoon och jag ber Minoo posera för kameran. :)
- Nu är det din tur! säger Minoo och byter plats med mig. Jag är så van att alltid vara den som är bakom kameran, så jag tänker aldrig på att jag själv kanske borde vara med på några av bilderna.
Här står alltså jag och Minoo framför Chehelsotoon, som betyder "40 pelare".
Det historiska och vackra huset, som vi ska besöka, hade ursprungligen 40 enorma snidade träpelare. Det fanns 20 på vardera fram- och baksidan.
Tyvärr, förstördes baksidan av huset i en brand, så numera återstår bara de tjugo på framsidan. Men framför huset finns en jättestor bassäng och eftersom pelarna tydligt speglas i det grunda och stilla vattnet, så är de ändå 40 till antalet.
Överallt i Iran hittar man lejon. som symbol spelar de en stor roll i landets kulturhistoria.
Ordet "shir" betyder både lejon, mjölk och kran. Kopplingen mellan orden blir väldigt tydlig, när man betänker hur ofantligt viktigt vatten är i ett så torrt och hett land, hur oerhört livgivande bröstmjölk är och dessutom vet att Irans allra första vattenkran var i form av ett lejon. Därav har dessa tre fått samma ord i det persiska språket.
Chehelsotoon sett genom det vackra korsmönstrade staketet, som omgärdade hela det jättestora området.
Det viktiga symboliska lejonet igen - denna gång i form av ett stort kar.
Vattnet kommer som alltid ut genom lejonets mun.
Fantastiskt vackert, eller hur? Och så stilla. Hela platsen andades ro, harmoni och stillhet.
Så mycket lummig grönska och skönhet.
Sååååå vackert och frodigt grönt! Parken runt huset var helt fantastisk.
I den stora grunda bassängen simmade jättemånga fiskar av olika färg, sort och storlek.
Runt bassängen stod dessa symboliska och vattenutkastande statyer.
Symboliken är tydlig: människor som håller upp och stödjer lejonen.
Vy från själva huset ned mot entren.
Här är husets front-altan med de tjugo snidade pelarna.
Det är svårt att fotografera så att det syns hur jättehöga de här pelarna verkligen är.
Altanen är rikt dekorerad med bl a ett obeskrivligt vackert tak.
Husets entré på den främre altanen. En turist fotograferar.
De urgamla väggmålningarna finns kvar och skyddas bakom ett "staket" av plexiglas.
Fantastiska berättande väggmålningar pryder den stora salen.
De berättar historien lika tydligt som bilderna i en sagobok.
Jag läser på skyltarna och tittar på bilderna. Otroligt lärorikt!
En handskriven, mycket tjock och gammal koran.
På baksidan av huset fanns en likadan bassäng som på entrésidan. Tyvärr har ju altanen brunnit ner, så här är det bara träden som speglar sig i vattnet.
Baksidan och det lilla som återstår av altanens ursprungliga tjugo pelare.
En slags luden frukt, som jag aldrig sett förut. Jag undrar vad det är. Minoo berättar att man gör marmelad på den, men jag kan ändå inte identifiera den.
Ett av de flera hundra år gamla träd, som fallit i parken.
Efteråt gick vi till den här stora moskén som heter Masjed Shah.
Min mobilkamera kan inte göra den fantastiska moskén rättvisa, därför lånar jag det här från youtube.
Se och njut av denna skönhet, och betänk att jag var där och upplevde detta på riktigt. :D
I slutet av det här klippet demonstrerar man akustiken i moskén och en man presenterar moskén som "Imam moskén". Så heter den efter revolutionen då Ayatollah Khomeini med våld tog över makten och tvingade den folkkäre shahen i landsflykt, men i folkmun och i folkets hjärtan heter moskén fortfarande Masjed Shah - alltså,"Shah moskén".
Eftersom det är en jättestor muslimsk helgdag på onsdag, så väntas enorma mängder muslimer till den här mycket stora och kända moskén. Man har därför lagt ut stora mängder mattor på golven och satt upp skyddande presenningar som tak.
Man har alltså skyddat bönetorget mot solen och lagt ut bönemattor över hela stengolvet.
Normalt samlas de beende inomhus när solen bränner, och utomhus då vädret är svalare. Men just nu är det nästan slut på ramadan och mängder av människor vill komma och be i moskén i Esfahan. Alla dessa ryms inte, så man har ordnat en solskyddad plats för alla utomhus.
Längst in i moskén finns en avstängd del, där man håller på med restaurering av moskéns slitna och trasiga delar. Bl.a. återskapar man stora valvbågar, för att ersätta de gamla, så att moskén ska hålla.
Man får egentligen inte gå in här, men vi råkade på en synnerligen trevlig och serviceminded man, som arbetar där. Han bjöd med oss in och visade oss runt. Han berättade om moskéns historia och om hela det gigantiska "pusslet", som restarationsarbetet innebär.
Innan vi gick demonstrerade den vänlige mannen moskéns fantastiska akustik för oss.
Kommentarer
Trackback
