Falska eller gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar
Läser i Dagbladet, att alla gamla 50-lappar och 1000-kronorssedlar, som saknar folieband, ska bytas ut mot nya sedlar. Detta ska vara genomfört före årsskiftet 2013-14.
Hur detta då gå till, då bankerna ju faktiskt slutat med kontanthantering???
Jo, sedlarna kommer att skiftas i takt med att de kommer in via handeln.
Man lägger alltså över ansvaret på handlarna, som under pressad julhandel ska hinna kolla, att de sedlar, som folk betalar med, verkligen är äkta. De falska sedlar de får in, får de nämligen ingen ersättning för -- den kostnaden får handlaren själv stå för.
Totalt ska sedlar till ett värde om 60 miljarder bytas ut. Och detta ska handlarna sköta, trots att ansvaret för sedelbytet egentligen inte är deras. Och de negativa konsekvenserna får de också bära.
Känns verkligen helt galet, tycker jag.
En liten extra knorr ger den artikelns tipsruta med information från Sveriges Riksbank.
Där får vi veta hur vi kan se, ifall en sedel är äkta eller inte.
Bland annat står där att:
Foliebandet innehåller ett hologram (tredimensionell bild), som bland annat visar sedelns valör och en ros på 50-kronorssedeln och ett skepp på 1000-kronorssedeln.
Men det är ju de gamla 50-lapparna och 1000-kronorssedlarna i omlopp, som ska bytas ut just för att de saknar folieband.
Sålunda kan varken vi eller handlarna se, ifall sedeln är falsk eller bara gammal.
Och ändå får handlarna stå kostnaden för de falska sedlar de får in.
Weird, eller hur?
Kameror kan rädda, skydda och hjälpa
Dagbladets foto
Jag blir sååå glad, då jag läser närpolischef Tomas Åslunds uttalande om kameraövervakning!
Det är precis det jag hävdat genom alla år av diskussioner i detta ämne.
Jag har rent mjöl i påsen och ingenting att dölja. Sålunda är jag bara glad om fastighetsägare, företagare, stat och kommun satsar pengar på övervakningskameror.
Jag tänker osökt på Alanya, där guiden berättade att man har ca 4000 kameror uppmonterade.
Detta gav oss förklaringen på ett fenomen, som vi tidigare funderat väldigt mycket över -- det faktum att många butiker och företagare inte plockar in sina varor för natten eller ens låser fast dem ordentligt.
Svaret är övervakningskameror!
Du kan helt enkelt inte begå brott i Alanyas centrala delar, utan att en eller flera kameror ser dig. Jag kan som ensam kvinna promenera hem till hotellet på kvällen, och det utan att vara rädd för att utsättas för något.
Så tryggt skulle jag vilja att vårt vackra Sundsvall också vore!
Alltså -- fler övervakningskameror, tack!! :D
Gråvädersmuntration
Ett gott skratt lättar upp och förlänger livet. En halvtrist blandvädersdag som idag, kan det behövas, eller hur?
Här en bild, som jag fick mig tillskickad av min dotter.
Först fattade jag inte. Tittade igen och igen. SEN kunde jag inte sluta skratta! :D
*ha-ha-ha-ha-haa-haa*
Till Maire från mormor! <3
Lilla söta sessan Maire visar jättetydligt, hur lycklig hon blir, då hon får ligga på skötbordet under den färgglada mobilen och speldosan. Hon skrattar o pratar och vevar med både armar o ben.
I vardagsrummet, köket och sovrummet finns emellertid inga sådana färgglada saker att titta på, och då blir det lite tråkigt för en mycket vaken o framåt liten tjej.
Sålunda tyckte sessans mormor, att hon borde få ett färgglatt och roligt "babygym", så att hon har något stimulerande att titta på och växa med.
En mycket regnig söndag åkte därför jag, Märtis o Maire ut till Babyproffsen i Birsta för att införskaffa ett sådant.
Scrolla ner och se vilket jättefint vi hittade!
Det här jättefina och mycket genomtänkta babygymmet gjorde lilla sessan både nyfiken och glad.
Hon fastnade direkt för den storögda pingvinen i bortre hörnet och låg en lååång leende stund och pratade med den. (På bilderna är hon förstås mer nyfiken på fotografen.) :D
Allteftersom hon växer kommer hon att upptäcka nya saker i gymmet -- några låter, andra ser annorlunda ut om man lyfter på dem, olika färger, former och strukturer. Och så kan man såklart hänga dit egna saker i öglorna på bågarna.
Myyysig midsommar
Jag och mina föräldrar hade en, som vanligt, mysig, lugn och trivsam midsommar.
Vi lökade hemma i solen hela dagen lång och hade det hur skönt som helst.
Mor o far bjöd på olika sorters jättegod lunchsill, dillkokt färskpotatis, lättöl och en liten snaps, som vi förstås både sjöng och "Berglundade".
Hur gott och mysigt som helst!
Sen satt vi lääänge o njöt av solen med en "sommarlätt", och småpratade, läste och löste korsord.
Midsommarmiddan, som vi åt lite senare på kvällen, var alldeles enastående supergod!!! :D
Pappa grillade oxfilé så att den var alldeles perfekt röd o saftig. Till den åt vi frasiga potatiskroketter, Söråkerstomater, ruccola, grillad majs och min jättegoda s.k. koolijox. Till detta drack vi lättöl och vatten.
Midsommarkvällen var varm och skön, så vi satt ute och åt, utan att frysa det minsta.
Vi avslutade midsommarkvällen med att se ett kanonbra naturprogram om märkliga djur på Madagaskar -- mor o far har ju Animal Planet och här i Bosvedjan har vi ju tyvärr ingen naturkanal alls, så jag passar på att njuuta när jag är hos dem -- och därefter såg vi Quantum of Solace med Daniel Craig.
Vid 23.30-tiden drog jag mig sedan hemöver i den varma midsommarnatten, för att först söka rätt på och släppa in kissarna uppe hos Ziri, innan det var dags för lite välgörande nattsömn.
Som sagt: En mycket mysig och bra midsommar i år också! :D
En riktigt fin och trivsam midsommar
... önskar jag er alla med en bild av denna somrigt vackra bukett, som jag fick av grönfingrade Gunnel häromdagen. :D
Personalsocial avlutningsaktivitet
- Välkomna! hälsade en blåhårig kvinna, då vi ringde på dörren hemma hos vår kollega.
Först såg jag inte vem det var och blev helt ställd, men så klarnade bilden och jag förstod -- hon räckte nämligen över en liten kartong till var och en av oss. I varje sådan låg en peruk och ingen var den andra lik. Vi skulle alltså klä ut oss...
Jag publicerar förstås inte bilder på mina, för kvällen, mycket färgstarka och annorlunda kollegor, men jag bjussar på en bild av mig själv. Så här förfärande otjusig blev jag. ;)
Min kollegas hem var emellertid fantastiskt vackert, buffén var alldeles enormt välplanerad och god, och jag hade en synnerligen trevlig kväll tillsammans med mina mysiga arbetskamrater!!
Lördagsmys på soliga Bäckebo
Grillmyslördag med två av mina döttrar -- den tredje var denna gång tyvärr borta på annat håll. :D
Mycket mumsigt och mycket, mycket mysigt!! :D
Mysig tjejkväll
- Mamma, jag o Maire kommer upp o hälsar på dig en stund! sa min dotter, då hon ringde.
Sålunda fick jag en sååå fin tjejkväll med min dotter och dotterdotter!
Lilla stumpan har somnat i min famn.
(Händer nästan alltid, så jag börjar undra om jag kanske är sövande tråkig. *skojar*)
Vackraste lilla sessan i mormors famn. :D
<3 <3
Lära av att lära ut
Häromdagen vände jag på lektionen och lät eleverna undervisa mig.
Varför? Jo, ibland lär man sig mer av att lära andra, och vi har alla också olika lärstilar och behov, vilket jag vill försöka tillgodose.
Varför blogga om det? Tja, min förhoppning är att det måhända kan inspirera nån eller några.
Hur jag gick tillväga? Ungefär så här:
Vi har jobbat med motsatsord under några veckor och med jämna mellanrum nött dessa på olika sätt.
Inledningsvis hade vi förstås en grundlig genomgång, då de fick papper med orden o illustrerande bilder bredvid varje ord.
Gången efter gick vi igenom orden igen både på tavlan o på papper, där vi också ritade små enkla minnesbilder.
Därefter spelade vi flera gånger med orden i ett slags ord-på-fram-o-baksida-kort-spel, som jag skapat.
Dessa kort har eleverna sedan turats om att låna med sig hem och för att träna orden. (Och fortsätter fortfarande att låna, eftersom de tycker det är roligt.)
Som avslutande övning, rutade jag upp tavlan och skrev ordparen i rutorna. Sen fick eleverna gå fram och skriva orden på sina modersmål, och därefter lära mig att uttala dem. Mycket skrattigt och fnissigt blev det, vill jag lova. Genom att inte uttala orden rätt, råkade jag visst uttrycka något helt annat, än vad som var tänkt, och detta var förstås till stor muntration. :D
De tyckte att denna avslutande lektion var mycket rolig, och klassrummet var fyllt av gemenskapsfrämjande prat och skratt, vilket alltid är ett av huvudsyftena då jag planerar mina övningar. Hjärnan vill ha roligt och minns de skojiga sakerna bättre, så ju trevligare jag kan göra en övning, desto bättre är oddsen att eleverna lär och minns av den.
Om vi är trygga med varandra, så har vi roligare, resonerar jag --- alltså försöker jag alltid att få elever att trivas och känna sig trygga med både mig och varandra. Lärande ska vara så lustfyllt som det går att göra det! Då fastnar kunskapen bäst!
De flesta av skratten den här lektionen, gällde förstås mina tappra försök att uttala orden på deras språk, och det var också fullt medvetet ifrån min sida. Det är ju nämligen i just precis den situationen de befinner sig varenda dag, eftersom de håller på att lära sig svenska, som ju är ett mycket svårt språk. Nu var rollerna ombytta och det var både tydliggörande och roande för dem.
Att använda svenskan till att förklara för mig och lära mig uttala ordet på sitt modersmål, ger både förståelse o koppling mellan språken och en rolig kunskapsbefästande övning. En del lär sig dessutom allra bäst, då de får förklara för och försöka hjälpa andra att förstå.
I en sån här övning hjälper och rättar de dessutom varandra, utan att det blir pinsamt för någon, och att de rör sig i klassrummet o är framme vid WhiteBoarden, är mycket avdramatiserande och trygghetsskapande -- att som tonåring (oavsett nationalitet) bli trygg o röra sig i klassrummet inför sina klasskamrater, kan vara en lååång process, och i många länder är detta något helt otänkbart, eftersom det är lärarens revir och man förväntas sitta stilla och bara tala, då man blir tillfrågad om något.
Jag laddar dem med mod och kunskap, och tänjer på invanda gränser o roller. Och under tiden skrattar o skojar vi mycket.
Jag laddar dem med mod och kunskap, och tänjer på invanda gränser o roller. Och under tiden skrattar o skojar vi mycket.
Avslutningsvis säger jag förstås som jag alltid sagt: Man lär så länge man har elever.
Ändrad tågordning
Jag hann tyvärr aldrig göra någon altan, innan jag flyttade in i mitt fina Bäckebo -- det hann bli vinter. När våren kom hade jag inte möjlighet av andra orsaker... och sedan har det inte blivit av...
Nu i höstas hade jag allvarliga planer på att komma igång, men då fanns varken ork eller tid. Det var så mycket annat, så de planerna stöp.
Vår familj går alltid ihop om olika bygg- o renoveringsprojekt och vi hade under fjolåret andra såna, som kändes mycket viktigare -- för min altan funkar ju faktiskt hur ful och opraktiskt byggd den än är -- så jag la altanbyggarplanerna på is över ytterligare en vinter.
Under vintermånaderna har jag nu hunnit tänka efter och finslipa planen på hur altanen ska se ut, vilket varit både bra och välbehövligt. Nu har jag sålunda beslutat, att bygga en stor härlig altan, som är djupare än den jag har idag och sålunda kompenserar för det solljus vi i markplan har förlorat, genom att balkongernas djup utökades ca 60 cm, då de glasades in -- jag ska också höja den, så att man kliver rakt ut på altanen utan några trappsteg. Och efter att jag byggt min altan, var planen att köpa en riktigt bra och lättmanövrerad grill. Men den skulle alltså köpas först då altanen stod klar.
Så kom då finvädret så där underbart plötsligt och då kändes min planerade tågordning inte så logisk längre. Jag ville ju grilla och äta på min altan NU. Och på några sekunder hade jag vänt på hela tågordningen. Grillen skulle köpas FÖRE altanbygget, såklart! Varför vänta?? Varför inte köpa grillen NU?
Snabbt fattade jag ett inköpsbeslut. Jag struntade i lunchmaten och använde istället lunchrasten till att kvista iväg ut till Plantagen, där jag sett en grill jag gillade. Nu blev det inte den i slutänden, för när jag lyssnat några minuter på den hjälpsamme unge mannen där, så insåg jag, att det nog inte var en elgrill jag skulle ha ändå. Istället kom jag hem med en gasolvariant av samma grill, en tillhörande vagn och en praktisk grilltång. Mina allra första av alla tre sakerna!!
Lite pyssel o knåp enligt medföljande bruksanvisning, och så var den fina vagnen klar!
(På bilderna ser ni hur välbehövlig min altanbyggnation är, eller hur? Räcket och det halvlåga vita staketet mellan mig o grannen, är genomruttna, och själva altanbrädorna är gamla, stickiga, vridna och spruckna. Verkligen ingen prydlig altan, och jag förstod av styrelsens gula informationspapper att den inräknas i de 3 procent fallfärdiga altaner, som de funnit vid sin inventering härom året.
Skämshatten på! Men i år SKA det bli av!!)
Efter ytterligare några minuter, var även grillen ihopmonterad och fastsatt på vagnen.
Jag trodde knappt det var sant. Kunde det vara så här enkelt? Hade jag inte gjort fel nånstans?
En halvtinad bit laxfilé fick bli testobjekt. Jag måste ju se om jag klarade att manövrera grillen också.
En liten vridning på startknappen och ett tryck på den röda knappen. Inga lågor syntes. Jag trodde genast att jag gjort fel eller att den inte funkade. Men så kände jag osynlig värme komma från under gallret.
Jag stängde locket och lät den stå en stund. När jag sedan öppnade locket var det hett och klart att grilla inne i "kupan". Sen gick allt mycket smidigt och snabbt.
Jag hann precis koka fullkorns-couscous, lägga upp den på tallriken tillsammans med sallad och en klick bearnaisesås, så var laxen klar.
Trots att jag varit sen hem från jobbet (fastnade som vanligt i lektionsförberedelserna o glömde tiden), så hann jag både montera ihop grillen och göra grillmiddag till mig, så att jag kunde äta o njuta av det nya numret M, innan solen lämnade min altan. Helt fantastiskt och alldeles väldigt härligt!!
Tidigare i livet har grillning varit en mysig, men oerhört jäktig o pressad aktivitet. Jag har sällan lyckats få till grillglöden, så att den tajmat mot när resten av maten ska vara klar. Och att grilla till bara mig själv, har minsann aldrig en endaste gång varit en option.
Detta var verkligen ett kanonbra köp!! Tusen, tusen tack till den unge mannen på Plantagen!!
Jag kommer att vara honom evigt tacksam!
Sannolikt kommer jag i sommar att få damma min spis, för att den står oanvänd -- jag kommer nämligen att sköta det mesta av min matlagning utomhus. :D
Scoda Fabia eller Kia Ceed?
Jag o pappa råkade parkera mitt emot varandra, när vi var på besök hos lillebror med familj.
Att våra bilar är SÅ lika, hade jag inte insett tidigare.
Det var knappt jag såg skillnad på dem så här från sidan.
Är det konstigt att man har svårt att hitta sin bil på Birstaparkeringen, eller..?
Så vackert och så fridfullt
Men har ni nånsin sett något så vackert och fridfullt..?
PS.
Min blogg kommer hädanefter att svämma över av Maire, Maire och mera Maire. Så är det bara och det är inget jag tänker ens försöka göra nåt åt. Hon är ett litet ljuvligt mirakel, som jag kommer att blogga massor om!!
Vill ni inte läsa om min söta dotterdotter, så får ni låta bli att kika in här. Så enkelt är det. :D
DS.
Frossar i rosa rosa rosa
Jag äääälskar att sy och skapa söta saker i rart rosa toner och mönster!! :D
När mina tre var små sydde jag mängder av kläder, täcken, leksaker, gardiner och allt jag kunde komma på --- och allt i glatt rosa och tjejiga färger o mönster.
Nu får min skaparlusta en nyrenässans genom lilla Maire och rosa är åter ledordet här hemma!
Just nu är lillprinsessan pytteliten, men bebisar växer fort och då ryms hon inte i det rosa baby-nestet jag o Märtis sydde innan Maire föddes. Jag har nu därför sytt ett något större baby-nest med mjuk plyschinsida och madrassbotten, som hon tryggt kan ligga och sprattla på, utan att rulla ut på det hårda kalla golvet.
Gulligt, eller hur?
Himlavackert
När det regnar, ska till att regna eller nyss har regnat, så är himlen, ljuset och färgerna så annorlunda, så starka och så intensiva.
Detta färg-fukt-optiska fenomen har alltid fascinerat mig enormt, och jag äääälskar att fotografera då!
Jag önskar bara (och det har jag önskat i hela mitt vuxna liv), att jag hade en riktigt riktigt bra kamera, som bättre, än min mobilkamera, kunde återge upplevelsen i bildform.
Men även via en enkel mobilkamera ser man hur annorlunda naturen och färgerna ser ut.
Se bara på följande bilder! Visst är det häftigt? :D
Har inte målat på åratal och när jag ser sånt här, så kliar det i mina penslar som bara den!!
Ett täcke till
Tja, det blev ju lite lappar över och vad gör man då...?
Ja, man lägger ut dem i nån slags organiserad oordning och syr sedan ihop dem till ett litet lapptäcke till.
Ett mycket mindre och mycket tunnare än det första, förstås, eftersom de ska användas till helt olika saker.
Väldigt tjejigt och rart, tycker jag att det blev.
Hoppas att lilla Maire (och hennes föräldrar också, förstås!) får mycket glädje o nytta av sin mormors lapptäcksskapelser. :D
Norrdans och Gjallarhorn
I torsdags hade jag den fantastiska förmånen, att få följa mina härliga elever till Tonhallen och uppleva Norrdans och Gjallarhorn.
Så här beskriver Entré Sundsvall föreställningen på sin hemsida:
Nordisk folkmusik, modern dans med europeisk flärd och sinnliga uttryck i en skön mix!
Vi får se ett helt nytt verk, BEAUTIFUL BEAST, skapat av Thomas Noone för Norrdans 8 dansare. Modern dans och nordisk folkmusik samspelar i en spännande blandning. När Norrdans dansare intar scenen sker det till musik av den internationellt erkända världsmusikgruppen Gjallarhorn. Musiken är hämtad delvis från Gjallarhorns fjärde CD "Rimfaxe" och bjuder på nyskapande tolkningar av medeltida hymner och nordiska traditionella ballader.
TWO DUOS & TWO TRIOS av Ohad Naharin som idag anses vara en av de mest betydande och hyllade koreograferna inom modern dans. Han har bland annat utvecklat en egen dansfilosofi och ett rörelsespråk som kallas Gaga och som bygger på medvetenhet om den egna kroppen och upplevelsen av njutning i rörelsen.
TWO DUOS & TWO TRIOS innehåller:
Trio ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Nån av eleverna frågade varför vi måste gå på sånt. Varför vi inte kunde vara kvar i skolan och studera. Jag förklarade, att detta också är kunskap och lärande -- att kultur också är viktigt och att de skulle få komma in i vår fina konserthall, Tonhallen, och se denna föreställning alldeles gratis. Med enkla ord och mycket kroppsspråk (de har bara varit här några månader och kan inte så mycket svenska än) förklarade jag så tydligt jag nånsin kunde, och när vi sedan marscherade iväg genom aprilregnet, var alla positiva och nyfikna.
Jag hade egentligen inga förväntningar eller föreställningar om vad denna timme i Tonhallen skulle innebära, men tro mig -- det jag fick uppleva, känna och lära mig, hade jag bara aldrig in a million years förväntat mig.
Det var en enormt positiv överraskning på alla sätt och vis!
Tyvärr, blev jag så tagen och fångad av föreställningen, att jag nästan helt glömde att fotografera och filma. Fascinerad och trollbunden satt jag där med kameran i knät. Först då varje nummer/låt var nästan slut kom jag på att jag ju skulle filma/fota lite -- det hade varit så bra att ha att samtala med eleverna kring i efterhand, hade jag tänkt. Nu blev det sålunda bara dessa korta klipp och några suddiga bilder.
Deras rekvisita var mycket enkel -- en rad plastpallar -- men WOW så effektfullt och fascinerande de nyttjade den.
Här sattes pallarna ihop till en mur eller skog -- jag vet inte vilket. Läckert, eller hur?
v
Några av mina elever hade en tid att passa på en annan skola och skulle därför gå tidigare för att hinna dit. Jag kan berätta, att dessa elever (16-18-åriga killar) var precis lika andäktigt trollbundna som jag. De satt kvar ända in i det sista, för att de så ofantligt gärna ville se hela dansföreställningen -- de sprang hellre sträckan över till den andra skolan. Då föreställningen var slut och vi skyndade genom ösregnet tillbaka till vår skola, var samtliga elever överväldigade och entusiastiska, och sökte ivrigt efter svenska superlativer i sina magra ordförråd.
Jag har sagt det förr, men det tål verkligen att upprepas:
Man kan verkligen inte annat än ÄLSKA elever!!!
Och avslutningsvis:
Har ni inte sett föreställningen, så GÖR DET!!! :D
En kort ekonomisk paus från a-kassan??
Inget är skrivet eller beslutat än, men förhandlingar pågår.
- Om vad? undrar du.
Jojo, om min lön till ett kort vikariat.
- Var då? tänker du.
Det är inom skolan. :D
Som sagt: Inget är bestämt än och inget är beslutat eller påskrivet.
- Om vad? undrar du.
Jojo, om min lön till ett kort vikariat.
- Var då? tänker du.
Det är inom skolan. :D
Som sagt: Inget är bestämt än och inget är beslutat eller påskrivet.
Fast jag ääälskar förstås redan både blivande klassen och kollegorna!!
Bebistäcke in process
Checkar rutornas sammansättning o placering med föräldraparet.
Än så länge är det inget lapptäcke, utan bara 144 st. lösa lappar.
Får jag tummen upp, så börjar jag nu sy ihop Majres glada ligga-på-golvet-täcke... :o)
Däckhuset såklart!
Displayen i Fabian signalerar "Service now".
Jag blir såklart lite orolig och tänker att nåt kan vara fel med bilen.
Samtidigt som jag är på Däckhuset, för att lägga om till sommardäck och lämna in mina "ludder" på vinterförvaring, ber jag därför Micke att kolla vad meddelandet i displayen betyder och vad det innebär rent praktiskt för mig.
- Det är ingen fara, utan bara dags för din 4000-mila-service, berättar Micke, sedan han kikat på displayen och i serviceboken.
Då slår det mig, att jag precis stått och läst på en folder, som låg på disken inne på Däckhuset.
- Är det sån service, som den där foldern på disken handlade om? frågar jag. Kan jag alltså få den servicen gjord här hos er på Däckhuset?
- Jajamen! Det går alldeles utmärkt det! svarar Micke leende.
Och så blev det såklart!!
Här på Däckhuset nere på Heffnerskajen, har jag mina däck på hotellförvaring och servar numera också min bil.
Mitt däck-å-bil-favvo-ställe!! :D
I Ejvinds kunniga händer lämnar jag sålunda tryggt min lille Fabian.
Men här inne i verkstan var lite upptaget just nu, så jag parkerar min smutsiga lilla bil på planen utanför, lämnar nycklarna i receptionen och prommar glatt iväg in till stan, för att uträtta ärenden och luncha med H under tiden som servicen tar.
När jag kommer åter, står en DHL-bil parkerad utanför garaget, där man ställt in min färdigservade bil.
Jag ställer mig ute i solen och njuter av vårvärmen, medan de byter klart däcket på lastbilen.
Så kör DHL-bilen iväg och jag ska köra ut min lill-bil. Då står den där så ren o blank!!!
Man har spolat av den vinterns smuts och damm åt mig!
Härligt omtänksamt av Däckhuset!!! :D
- Hejdå, och tack för den här gången! säger Ejvind.
- Ja, vi ses när det är dags för vinterdäck igen! Eller kanske redan på Skönsbergs
Tjejkväll den 25:e april!! säger jag glatt och vinkar adjö.
Varför jag väljer Däckhuset..? Jo, det ska jag berätta!
Mitt val har massor av anledningar:
- De är precis hur tillmötesgående, trevliga och snälla som helst!
- Man får alltid lika vänligt och omtänksamt bemötande!
- Hur jäktigt o fullt de än har, så har de alltid tid med mig som kund!
Eller kanske är det så att de skapar tid! - De har suveränt bra priser och service!
- De är mycket kunniga och erfarna!!
- Det känns både tryggt och bekvämt!!
- Och -- vill man ha service där man bor, så ska man gynna företagen där man bor.
