Norrdans och Gjallarhorn
I torsdags hade jag den fantastiska förmånen, att få följa mina härliga elever till Tonhallen och uppleva Norrdans och Gjallarhorn.
Så här beskriver Entré Sundsvall föreställningen på sin hemsida:
Nordisk folkmusik, modern dans med europeisk flärd och sinnliga uttryck i en skön mix!
Vi får se ett helt nytt verk, BEAUTIFUL BEAST, skapat av Thomas Noone för Norrdans 8 dansare. Modern dans och nordisk folkmusik samspelar i en spännande blandning. När Norrdans dansare intar scenen sker det till musik av den internationellt erkända världsmusikgruppen Gjallarhorn. Musiken är hämtad delvis från Gjallarhorns fjärde CD "Rimfaxe" och bjuder på nyskapande tolkningar av medeltida hymner och nordiska traditionella ballader.
TWO DUOS & TWO TRIOS av Ohad Naharin som idag anses vara en av de mest betydande och hyllade koreograferna inom modern dans. Han har bland annat utvecklat en egen dansfilosofi och ett rörelsespråk som kallas Gaga och som bygger på medvetenhet om den egna kroppen och upplevelsen av njutning i rörelsen.
TWO DUOS & TWO TRIOS innehåller:
Trio ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Duo ur Mabul (1992)
Musik Vivaldi, Stabat Mater
Trion Park ur Moshe (1999)
Musik Pan Sonic, Ohad Naharin
Nån av eleverna frågade varför vi måste gå på sånt. Varför vi inte kunde vara kvar i skolan och studera. Jag förklarade, att detta också är kunskap och lärande -- att kultur också är viktigt och att de skulle få komma in i vår fina konserthall, Tonhallen, och se denna föreställning alldeles gratis. Med enkla ord och mycket kroppsspråk (de har bara varit här några månader och kan inte så mycket svenska än) förklarade jag så tydligt jag nånsin kunde, och när vi sedan marscherade iväg genom aprilregnet, var alla positiva och nyfikna.
Jag hade egentligen inga förväntningar eller föreställningar om vad denna timme i Tonhallen skulle innebära, men tro mig -- det jag fick uppleva, känna och lära mig, hade jag bara aldrig in a million years förväntat mig.
Det var en enormt positiv överraskning på alla sätt och vis!
Tyvärr, blev jag så tagen och fångad av föreställningen, att jag nästan helt glömde att fotografera och filma. Fascinerad och trollbunden satt jag där med kameran i knät. Först då varje nummer/låt var nästan slut kom jag på att jag ju skulle filma/fota lite -- det hade varit så bra att ha att samtala med eleverna kring i efterhand, hade jag tänkt. Nu blev det sålunda bara dessa korta klipp och några suddiga bilder.
Deras rekvisita var mycket enkel -- en rad plastpallar -- men WOW så effektfullt och fascinerande de nyttjade den.
Här sattes pallarna ihop till en mur eller skog -- jag vet inte vilket. Läckert, eller hur?
v
Några av mina elever hade en tid att passa på en annan skola och skulle därför gå tidigare för att hinna dit. Jag kan berätta, att dessa elever (16-18-åriga killar) var precis lika andäktigt trollbundna som jag. De satt kvar ända in i det sista, för att de så ofantligt gärna ville se hela dansföreställningen -- de sprang hellre sträckan över till den andra skolan. Då föreställningen var slut och vi skyndade genom ösregnet tillbaka till vår skola, var samtliga elever överväldigade och entusiastiska, och sökte ivrigt efter svenska superlativer i sina magra ordförråd.
Jag har sagt det förr, men det tål verkligen att upprepas:
Man kan verkligen inte annat än ÄLSKA elever!!!
Och avslutningsvis:
Har ni inte sett föreställningen, så GÖR DET!!! :D
Kommentarer
Trackback
