Nyponbrödpinnar

Mitt lilla barnbarn är 7 månader och har nyss börjat få plocka i sig lite själv. 
 
När hon var mellan 4 och 5 månader började hon få pyttesmå smakportioner av olika saker. I övrigt åt hon bara bröstmjölk. Nu äter hon ganska stora portioner grov hemlagad puré-mat och hon gillar verkligen att äta. 
 
Förra veckan fick hon för första gången smaka en majskrok och det var spännande. Först var det bara en leksak att dunka i bordet, men rätt snart råkade hon smaka på den och efter en stund hade hon kommit överens med både smak och struktur. 
 
Jag tycker emellertid att majskrokar inte innehåller särskilt mycket nyttigheter - det är mer som ett luftigt snacks. Majs är dessutom stoppande och lilla stumpan har haft det jobbigt med magen. Det vore bra om hon kunde öva att äta själv, genom att stoppa i sig något som innehåller lite mer. Hon har fått smakbitar av potatis, kokta morötter och dylikt, men de är för svåra för henne att få tag i.
Några gånger har hon fått smakbitar av bröd och visat att hon gillar det jättemycket. Köpt bröd innehåller tyvärr så mycket läskiga tillsatser, så det vill vi inte att hon ska äta. (Jag äter det ju inte ens själv.) Därför har jag experimenterat lite med att baka bröd till henne. 
 
Den här gången lyckades jag väldigt bra och vill därför dela med mig av hur jag gjorde. 
 
Jag valde tre mjölsorter: 
1. ekologiskt vetemjöl från Saltå kvarn för gluten och bakegenskaper
2. nyponskalsmjöl för bl.a. fiber, c-vitamin och den fräscha smaken
3. majsmjöl för bl.a. smaken som hon gillar och känner igen
 
Här är ett ungefärligt recept. :D 
 
Ingredienser: 
  • 3 dl vetemjöl
  • knappt 1 dl majsmjöl
  • drygt 1 dl nyponskalsmjöl
  • ½ övermogen banan 
  • knappt 25 g jäst
  • ca 2 dl fingervarmt vatten
 
 
 
 
 
 
Gör så här: 
 
1. Rör ihop allt till en lös smet, som får jäsa ca 30 minuter. 
 
 
2. Rör om smeten, så att luften går ur den. 
3. Fyll smeten i en spritspåse. 
4. Spritsa tunna pinnar på bakplåtspapper. 
5. Låt dem jäsa en stund. 
6. Grädda i ca 12-15 minuter i 200 grader. 
 
Du kan servera dem på två sätt: 
a) Servera som ett vanligt mjukt bröd, om ditt barn klarar att äta sådant. 
b) Låt pinnarna ligga framme över natten, så torkar de och blir mer som släta skorpor. 
 
 
 
 
Mitt barnbarn fick först prova att äta en mjuk pinne på egen hand, men hon fick loss för stora bitar och hon är inte van vid bitar än. Därför klippte vi brödpinnen i mindre bitar och lät henne äta dessa. Det funkade utmärkt. 
Hon gillade smaken jättemycket (sa namnam hela tiden) och det kändes tryggt, att hon inte kunde få för stor bit i munnen. 
 

Lavashak åt Lykke

Lykke börjar bli nu så stor att det är dags för henne att lära sig, hur man själv kan stoppa i sig diverse ätbart. 
 
Därför håller jag idag på att göra min egen lavashak åt henne. 
 
Lavashak är en puré av frukt, som torkas i tunna plattor.
Man köper dem med olika smaker i mataffärerna i Iran. 
Det är ett nyttigt och gott snacks. 
 
Jag smakade lavashak, när jag var med min kära persiska familj i Esfahan och jag tyckte jättemycket om det. 
 
Häromdagen slog det mig, att jag ju kan göra egen lavashak här hemma. 
Och om jag väljer frukt och bär, som passar Lykke, så blir det ju något jättebra och nyttigt, som hjälper henne att lära sig äta själv. 
 
Idag kokade jag sålunda raskt ihop en puré av plommon (med skalet kvar), några frysta mangobitar (för sötma), ett skalat päron och ett par skalade äpplen. För hållbarheten och för att bevara den vackra färgen tillsatte jag också lite.
Obs! Koka så kort tid som möjligt, för att bevara så mycket av vitaminerna som möjligt. 
 
Jag hällde ut purén på ett bakplåtspapper, som jag vikt upp kanterna på. 
Nu står plåten med lavashak mitt i ugnen på 65 grader. Där ska den få stå tills purén har torkat. Då ska jag skära den i lagom avlånga bitar, så att Lykke kan hålla i och suga i sig av den goda och nyttiga frukten. 
 
 
 
(null)
Jag har som synes inte mixat purén helt slät. Jag lät den ha kvar några små plommonstrimmor och äppelsmulor, så att Lykke får öva att äta saker med struktur. 
 
Jag hoppas att min lavashak blir riktigt god. Då kanske jag vågar mig på att göra fler sorter med olika smaker till både Lykke och oss vuxna.  
 
När Lykke har blivit lite större och hennes mage är mer van vid mat, så ska jag göra lavashak utan att koka frukten. Då bevaras ännu mer av fruktens nyttigheter. 
Här får du en Youtube-lektion, så att du själv kan testa att göra sådant här gott och nyttigt snacks. 
 

Ny favorit

Hummus är underbart billigt, enkelt, nyttigt, mättande och gott. Det passar dessutom med nästan vad som helst. 

Min egen hemgjorda hummus med hårdbröd är min senaste favorit. 😊👌🏼❤️

 
 
 
 
 
 
 

Åsas nötbröd i formar av bakplåtspapper

Jag köper i princip aldrig mjukt bröd och det är av flera orsaker. Dels känns det obehagligt att köpesbrödet innehåller så mycket ohälsosamma saker, dels är det långt ifrån lika gott som mitt hembakade.  Det är dessutom mycket billigare att baka eget bröd. 

 

Jag bakar alltid på en höft och det är samma med matlagningen också. Det där att följa ett recept har aldrig funkat för mig. Jag bara snor ihop nåt av det jag har hemma. 

 

Ikväll blev det ett nötbröd med kokt potatis, brödkryddor och lite sirap, och så gräddade jag bröden i formar av bakplåtspapper. Då blir bröden högre, vilket ger bättre form på skivorna. 

 

Ingredienser:

  • 2 påsar torrjäst (jag använder nästan alltid torrjäst)
  • 3/4 påse brödkryddor
  • 1/2 dl sirap
  • 1 msk salt
  • ca 3 dl råggryn (som havregryn fast av råg)
  • ca 1,5 dl linfrö
  • 2 dl grovhackade valfria nötter (jag brukar ta cashew, pekan, hasselnötter, valnötter)
  • 1,5 dl solrosfrö
  • 3 kokta potatisar
  • 1 dl olja
  • 1 ägg
  • ca 7 dl varmt vatten (en del av det är potatisens kokvatten)
  • ca 8 dl - 1 l vetemjöl (tillsätt först bara 7 dl och kör maskinen minst 5 minuter. Tillsätt sedan successivt tills det blir en lagom tjock deg, och då kör du maskinen i ca 10 minuter så att glutentrådarna hinner utvecklas)
 
Gör så här: 
  1.  Starta ugnen och ställ in den på 200 grader med över- och undervärme. 

  2. Blanda alla torra ingredienser i skålen till din köksmaskin. Men kom ihåg att inte ta allt vetemjöl på en gång. 

  3. Mosa potatisen i kokvattnet och tillsätt alla de "blöta" ingredienserna till de torra. 

  4. Kör din köksmaskin på hög fart i minst 10 minuter, så att degen verkligen blir hårt bearbetad. Då utvecklas degtrådarna och brödet blir gott. 

  5. Låt degen jäsa i bunken tills den "svämmar över". Då tar du en träslev och trycker ner den igen. Sedan får den jäsa upp igen, och då häller du upp degen på mjölat bakbord. 

  6. Dela degen i två lika stora delar.

  7. Knåda degen och forma två avlånga bröd, men försök att inte baka in så mycket mer mjöl i degen, för då blir brödet torrt och stabbigt. 

  8. Lägg varje avlångt bröd på ett eget bakplåtspapper bredvid varandra i en långpanna. 

  9. Vik upp och ihop kortändarna på papperen, så att det blir som lösa formar, som bröden ligger i.
    Använd en häftapparat eller gem för att fästa ihop bakplåtspapperen. 

  10. Låt bröden jäsa till dubbel storlek.

  11. Grädda bröden mitt i ugnen i 45 minuter.  

  12. Lägg de färdiggräddade bröden på ett galler. 

  13. Pensla de heta bröden med vatten och strö över lite salt. Det gör att brödskorpan blir jättegod. 

  14. Svep in bröden i bakdukar och låt dem kallna. 

  15. Skiva gärna bröden innan du fryser dem. Då kan du ta fram ett par skivor och rosta varje gång.
    Otroligt gott! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Stekt blomkålsris med falukorv

Jag har lekt fram en ny maträtt och den blev så himla god, så jag vill dela med mig av den. 

 

Min maträtt har inget namn, så jag kallar den bara Stekt blomkålsris med falukorv.
Det låter inte som om det skulle vara nåt speciellt - jag vet! - men jag lovar att det är to die for. 

 

De här ingredienserna använde jag: 

  • 1 större blomkålshuvud, rivet 
  • 3-4 rivna morötter
  • två finhackade eller rivna vitlöksklyftor
  • en finhackad gul lök
  • smör och olja till stekning

  • 800 g mager och köttig falukorv skuren i tunna stavar
  • 1-1,5 dl solrosfrö
  • 1,5 dl klippt bladpersilja
  • 1 dl klippt ruccola

  • saft och rivet skal från 1/2 citron
  • 1 msk gurkmeja
  • 1-1,5 tsk salt
  • chilipulver (kan bytas mot t ex cayennepeppar)
  • 1,5 - 2 dl riven parmesan

  • garnering: riven parmesan och fint skuren sommarlök
  • tillbehör att servera till: libanesisk vildgurka (kan bytas mot t.ex. pepperoni e.dyl.)
 
Så här gjorde jag: 
 
Jag rev blomkålen med den grova rivskivan i min köksmaskin. Sedan rev jag morötterna med den fina sidan. 
 
Jag stekte löken på medelvärme tillsammans med de rivna vitlöksklyftorna och lite chili i en stor stekgryta.
Sedan tillsatte jag den rivna blomkålen och de rivna morötterna, och lät det steka medan jag stavade falukorven. 
 
 
När blomkålen och morötterna hade stekt en liten stund tillsatte jag gurkmejan. Jag använder den här ekologiska gurkmejan. Den är lite dyrare, men ack så mycket bättre och godare, så det är väl värt pengarna.
Om du har möjlighet så kan du använda färsk gurkmeja och riva den själv direkt ner i grytan. Mmmmmm...
 
 
Korven fick fräsa tills den fått färg. 
 
 
När den hade fått lite färg tillsatte jag solrosfröna. 
 
 
Solrosfröna fick fräsa tillsammans med korven några minuter och sedan tog jag bort den från plattan. 
 
 
Jag brukar använda den här billigare fusk-versionen, som egentligen inte är någon riktig parmesan, men jag är ingen finsmakare, så för mig funkar den utmärkt. Jag tycker att den är god och mycket prisvärd. 
 
 
Det här var så mycket ruccola och bladpersilja jag lyckades få med mig in från krukorna på altanen. Det spöregnade, så jag hade ingen lust att stå där ute längre. 
 
 
 
När blomkålen var nästan färdigstekt klippte jag ner persiljan och rörde om. Sedan fick den steka vidare några minuter. 
 
 
När blomkålen kändes lagom mjuk rev jag citronskalet och pressade citronjuicen i blomkålen. 
 
 
Sedan rev jag parmesan och rörde ner drygt 1,5 dl av den i blomkålen. Resten sparade jag för att strö över maten på tallriken. 
 
 
Därefter tillsatte jag den stekta blandningen av falukorv och solrosfrön. 
 
 
Till sist smakade jag av med salt. Men försiktigt, för både korven och parmesanen ger salt åt rätten. 
 
 
Dags att klippa öer ruccolan. Den tillsatte jag sist, eftersom den smakar bäst om den inte värms. 
 
Dags att lägga upp på tallriken och avnjuta den goda maten. 
 
 
 
 
Jag brukar köpa libanesisk vildgurka - det är en konserv i glasburk, som finns i City Gross utmärkta "invandrarsortiment". Den var lysande till den här rätten. 
 
Ibland lyckas jag bättre än förväntat med mitt köksexperimenterande och idag var en sån dag. 
Det här ska jag göra ofta, för det var både hälsosamt och jättegott. 
 
 
 

Grattis-middag för en lycklig vän

En mycket god vän lyckades efter mååååånga om och men få en egen lägenhet. 
Jag blev så himla glad för hans skull och bestämde mig för att göra en riktigt god grattis-middag. 
 
Han gillar kött, så självklart valde jag en kötträtt, men han är också kock och jätte-JÄTTE-duktig på att tillaga kött... Så vad skulle jag välja? Vad skulle jag laga? 
 
Jag bestämde mig för att vara modig och prova att göra en jätte-JÄTTE-god persisk köttfärsrätt, som heter Kebab Kobideh. Jag har ätit det flera gånger med mina kära vänner Minoo och Navid, men jag hade aldrig provat att laga det själv. Nu fick det bli min första gång, och vet ni vad - det blev JÄTTEGOTT! :D 
 
Jag hittade ett bra recept på zeinaskitchen.se. Jag använde det som grund, men ändrade lite och gjorde på mitt eget sätt. Min dotter och dotterdotter var också med på middagen. Eftersom hon ammar så bör hon inte äta alltför mycket lök. Därför anpassade jag receptet lite. 
 
Så här gjorde jag: 
 
Ingredienser:
  • 1 kg nötfärs
  • ½ finhackad gul lök
  • ½ finhackad röd lök
  • ½ riven vitlöksklyfta
  • 2 tsk salt
  • 1 tsk svartpeppar
  • 1 tsk gurkmeja
  • 1 msk sumak 
  • 3/4 dl finhackad persilja
Jag har sett Minoo och Navid bearbeta köttfärsen länge, så jag visste att man ska jobba rejält med den. Köttfärsen ska bli som en smet som hänger ihop. Sedan fick den vila i kylskåpet en stund, innan jag formade avlånga bitar. 
Jag har inga sådana platta grillspett, som behövs för att grilla Kebab Kobideh. Därför valde jag att steka dem och det gick nästan lika bra. 
 
 
 
 
Som sallad gjorde jag en Åsa-variant på Tabooleh. Ingen bulgur, men istället hade jag gurka och paprika. Det blev jättegott och fick godkänt av middagens hedersgäst. :D 
 
 
Jag gjorde också en Åsa-variant på Mast O Khiar. Istället för bara Khiar (gurka), så blandade jag i riven morot också. Lite nyttigare och lite mer fibrer. :D 
 
 
Jag gjorde också saffransris på Åsa-vis. Alltså så som Minoo har lärt mig, men med den arabiska kryddan Sabah Baharat (sju kryddor) så som min f.d. elev Margerite lärde mig. Sååååå himla gott! 
 
 
MUMS!!! 
 
 
Till kaffet åt vi en jättegod kaka, som min vän hade tagit med sig.
Enligt syrisk tradition ska den som har något att fira bjuda de andra på något gott. 
Och riktigt gott var det också! :D 

Det blev en väldigt god, jättetrevlig och mycket mysig grattis-middag för Ahmed och hans lägenhet. :D 

Blomkålsplättar

Jag hade kvar rester av kokt blomkål och funderade vad jag skulle göra med den, för att "hotta upp" den till en trevlig lunchrätt. Jag beslutade att göra nån slags plättar, för häromdagen kokade jag rödvinbärssylt av en stor påse frysta rödvinbär, så jag råkar just nu ha många burkar vinbärssylt i kylskåpet, och då passar det ju bra att laga mat, som passar till vinbärssylt.

Blomkålsplättarna blev jättegoda. Det är en av orsakerna till att jag delar jag med mig av "receptet" här på bloggen. Den andra är att om jag lägger ut receptet här, så kommer jag ihåg hur jag gjorde. Jag har nämligen en tendens att laga god mat, som jag sedan inte minns hur jag gjorde. Ibland inte ens att jag gjorde. Det händer att någon säger till mig: 
- Kan du inte laga det där som du gjorde, när jag var hos dig förra gången? 
eller 
- Kan jag få receptet på den där maträtten, som du hade när jag åt hos dig sist? 
... och jag har helt ärligt inte en aning om vad de pratar om. 
Jag lagar nämligen mat på en höft och bara svänger ihop nåt. Att följa ett recept har jag aldrig lyckats med. 
Därför skriver jag nu ner hur jag gjorde de här blomkålsplättarna, medan jag fortfarande minns vad jag hade i dem. 

 

 
 
 
 
 
Ingredienser:
  • 1 kokt blomkålshuvud
  • 3 ägg
  • 1 dl fiberhavregryn
  • 1 dl vetemjöl
  • 2 tsk salt
  • malen svartpeppar
  • ½ dl riven parmesan
  • ½ dl grädde
  • ½ dl mjölk

  • pumpafrö att strö ovanpå när du steker
  • smör att steka i 
 
Gör så här: 
  1. Mosa blomkålen med en gaffel. 
  2. Blanda blomkålen med resten av ingredienserna. Det ska bli en smet, som är ungefär lika tjock som filmjölk eller en lös gröt. 
  3. Klicka ut smeten i en het stekpanna med lite smör i botten. 
    Strö genast lite pumpafrön på varje plätt, så att de fastnar i smeten. 
    Stek plättarna på båda sidorna. 
  4. Servera med en fräsch och syrlig sylt eller mosade färska bär. 
 
 
 
 

Pizza på mitt sätt

 

 
En solig och mysig sommardag, spontangjorde jag en somrig variant på pizza.
Himla lyckat och gott blev det, vill jag lova. 
 
Här är mitt recept:

Ingredienser
  • färdigköpt amerikansk pizzadeg - eller hemmagjord om du hellre vill det 

  • färdigköpt tomatsås - typ sådan som man har till pasta, t.ex. Barilla eller Dolmio

  • 1/2 gul lök i fina strimlor
  • rökt skinka i små bitar
  • 3-4 tomater skurna i halvmånar
  • ost av en god sort
  • svartpeppar
  • oregano
  • timjan

  • persilja
  • gräslök
  • ruccola
  • solrosfrö
  • pumpakärnor
  • färska jordgubbar i bitar
Gör så här: 
  1. Starta ugnen. Ställ in den på 225 grader. 

  2. Rulla ut bakplåtspapperet med pizzadegen på en plåt. 
    Om du gör egen deg, så kavla ut den på ett bakplåtspapper och lägg det på en plåt. 

  3. Bred ut tomatsås över pizzadegen. 

  4. Lägg på löken, skinkan, tomaterna, kryddorna och osten. 

  5. Grädda pizzan i ca 15 minuter tills osten är guldbrun. 

  6. Riv persiljan och ruccolan i bitar med dina fingrar och lägg ovanpå pizzan. 

  7. Klipp gräslöken över pizzan.

  8. Strö pumpakärnor och solrosfrö över pizzan. 

  9. Lägg jordgubbarna ovanpå och servera genast. 
 

Lite nyttigare Noon Barbari

Idag regnar det och är perfekt inomhusväder. Då blir jag sugen på hemmapyssel och bak.

Sålunda bakar jag Noon Barbari idag, men jag experimenterar lite och gör dem lite nyttigare med ca 1 dl krossade chiafrön och lite mer havregryn, än jag brukar ha. 

 
 
 
 
 
 
 
Mina Barbari blev kanongoda! Faktiskt ännu godare p.g.a. chiafröna.
De blev mer smakrika och väldigt fluff-sega. 
 
 

Åsas Non Barbari

Jag har kommit att älska ett bröd, som heter Non Barbari.
Det är ett persiskt bröd, som jag smakade när jag var i Iran med min kära persiska extrafamilj. 

 

Ända sedan första gången jag var i Iran, har jag försökt lära mig hur man bakar det här goda brödet. Eftersom jag vill se hur man går tillväga, har jag sökt på Youtube. Där har jag funnit och provat en mängd olika recept och tillvägagångssätt, men inget av dem har varit helt okej. Jag har provat mig fram och till slut valt att använda mig av de bästa bitarna ur flera olika Youtube-recept. Jag har sålunda skapat ett eget recept, som passar för mig. 

 

Flera personer, som har smakat mitt Non Barbari har bett att få receptet. Kruxet har då varit att jag inte haft något recept. Mitt bröd är ju bakat på en höft med en blanding av kunskaper från flera olika persiska Youtube-recept. Mitt recept har bara funnits i mitt huvud.  

 

Men nu har jag i äntligen kommit till skott och fotograferat, när jag bakar mitt Barbari.
Nu kan jag bjuda er på mitt eget recept till Non Barbari. 

 

Så här gör jag: 

 

10 dl vanligt vetemjöl 
Om du vill kan du byta ut en del av mjölet mot rågmjöl, rågsikt eller grahamsmjöl. 
Det har jag provat och det blir jättegott. Huvudsaken är att du har minst hälften vetemjöl. 
 
½ påse torrjäst
 
Salt efter smak. Så här mycket passar min smak och de jag har bjudit har gillat min mängd salt.
Du får prova dig fram till vad du gillar. 
 
En liten dutt strösocker. Det kommer inte att påverka smaken. Sockret bara hjälper jästen. 
 
 
 
Rör om så att socker, salt och jäst blandar sig med mjölet. 
 
 
 
Nu ska du tillsätta 5 dl varmt vatten. Till torrjäst behöver du ha vatten, som är lite varmare än till färsk jäst. Vattnet ska kännas varmt för ditt finger, men inte så att du bränner dig. 
Till färsk jäst har man ju ljummet vatten. Eftersom det här är torrjäst ska vattnet alltså kännas varmare.
 
Låt din maskin knåda degen hårt och länge. Gärna ca 10 minuter. Då skapas klistriga trådar av gluten. Dessa gör att degen blir seg och töjbar, och att brödet blir segt och gott. 
 
 
 
 
 
Ungefär så här trådigt och klistrigt ska det se ut. Då är degen tillräckligt knådad. 
 
 
Så här seg och lös ska degen vara när maskinen har knådat färdigt. 
 
Strö lite mjöl över degen i bunken. 
 
Lätta på degen med hjälp av slickepotten, så att mjölet kommer ner på sidorna och under degen. 
 
Lägg plast över bunken och låt den stå i minst 1 timme. 
 
 
 
Under tiden ska du göra "såsen", som du sedan ska smeta ovanpå brödet. 
Du behöver ungefär så här mycket vetemjöl. Det är ca 1/4 - 1/3 dl. 
 
Häll det i botten på en kastrull. 
 
Du behöver lite bikarbonat
 
Ungefär så här mycket bikarbonat. Det är kanske drygt en halv tesked
 
Tillsätt ungefär så här mycket salt. Det är kanske en tesked. 
Jag gillar att brödets yta får en lätt salt smak. Du får prova dig fram till vad som passar dig. 
 
 
 
Blanda ihop mjölet, saltet och bikarbonatet. 
 
Tillsätt 1 ½ - 2 dl kallt vatten. 
 
Rör om. 
 
Låt "såsen" koka upp. Rör hela tiden. 
 
"Såsen" ska bli ganska tunn. Om den blir för tjock, så får du tillsätta någon matsked vatten. 
 
Nu har degen jäst till dubbel storlek. 
 
Jag äger inga bakplåtspapper av silikon. Därför mjölar jag min diskbänk och häller ut degen där. 
Om du har silikon-papper, så går det utmärkt att hälla degen direkt på dem. 
 
Doppa din slickepott i mjölet. Då fastnar den inte i degen. 
 
Använd din mjölade slickepott till att dela degen i två delar. 
Låt försiktigt degens två delar slinka ur bunken och ner på bakbordet. 
 
En del... 
 
... och en del till. 
 
Strö lite mjöl över degen, så att du inte fastnar med fingrarna.
 
Tänj och dra försiktigt i degen åt olika håll. 
 
Du ska alltså dra i degen, så att den blir större. Du ska INTE kavla eller platta till den med händerna. 
 
När du har dragit ut degen till en stor platta, så kan du flytta över den till en plåt. 
 
Jag har, som sagt, inga silikon-underlägg, så jag använder vanliga bakplåtspapper. Papperet håller inte kvar degen lika bra som silikon och så flyttar papperet på sig, men det går ändå bra, tycker jag. 
 
Fortsätt att dra och tänja degen, så att den blir stor. Den ska vara ungefär lika tjock överallt. 
 
Blöt en ren disktrasa och lägg den på bänken eller bordet. 
 
Ställ plåten ovanpå disktrasan. Då glider plåten inte runt, när du jobbar med degen. 
 
Min Barbari blev inte så snygg den här gången, men det gör inget. Den kommer att smaka fantastiskt och det är huvudsaken. 
 
Nu häller man lite av den svalnade såsen ovanpå degen. 
 
Ungefär så här mycket... 
 
Resten sparar man till den andra delen av degen. 
 
Kleta försiktigt ut såsen över degen. 
 
Smeta ut såsen. Dra också i brödet. Med sås på fingrarna fastnar de inte i degen. 
 
Nu är degen rätt storlek och den har kletig sås överallt. 
Då är det dags att göra "spår" tvärsöver degen. 
Eftersom jag fotar med höger hand, så kan jag bara visa med vänster hand. I vanliga fall använder jag förstås båda händerna till att göra spåren. 
Jag börjar alltid på mitten och låter fingrarna försiktigt "hoppa" utåt sidorna. Jag låter fingrarna gå minst två varv i varje spår. Andra varvet kan jag låta dem glida istället för hoppa. 
 
 
 
 
 
Nu har bägge bröden fått "sås" och "spår". 
 
Då är det dags att ta en handflata full av sesamfrö
 
Och en handflata full av de här svarta fröna, som jag tyvärr inte vet vad de heter på svenska. 
Jag köpte dem i Esfahan, när jag var där i somras. 
 
Så här ser de svarta fröna ut i närbild. 
 
Strö lite av sesamfröna och de svarta fröna över de kletiga bröden. 
 
 
 
Låt nu bröden jäsa ungefär en halvtimme. Du behöver inte täcka dem. 
 
Sätt ugnen på 250 grader. 
 
Gärna varmluft / fläkt om du har en sådan ugn. 
Bröden ska gräddas kort tid i hög värme. 
 
Nu har mina bröd jäst färdigt. Dags att grädda dem. 
 
Grädda mitt i ugnen i hög värme. Bröden behöver ungefär 10-14 minuter för att bli färdiga. 
Jag tittar på färgen, eftersom jag har bakat det här brödet många gånger förut och jag känner min ugn. 
Du får prova dig fram. Ett hett tips är, att för lång tid i ugnen gör brödet hårt och torrt som en skorpa. 
 
Här har jag tagit det första brödet ur ugnen. 
Jag lägger det på ett galler. 
 
Jag täcker det omedelbart med en bakduk. 
 
När nästa bröd kommer ur ugnen, så lägger jag det ovanpå...
 
... och täcker det med en bakduk. 
 
Jag brukar bädda in bröden och låta dem vila. Oftast ska jag ju servera brödet samma dag och då är det godast om det har legat i handdukar. 
 
När jag ska servera (eller frysa) brödet, så delar jag det i lagoma bitar med en sax. 
Det går lättast att klippa det här sega brödet och det blir snyggast bitar också. 
 
Nu hoppas jag att du provar att baka det här supergoda brödet. 
Det går fort, det är jättelätt och det blir en garanterad succé när du än bjuder på det. 
 

Fantastisk mat på Sju Kryddor

Jag, min dotter, mitt barnbarn och en kollega åt en obeskrivligt god middag på Sju Kryddor i Sundsvall. 


Ahmed serverade oss kolgrillad fläskfilé, lammracks, lammfilé, kycklingfilé och massor av goda tillbehör, som jag tyvärr inte minns namnet på. 

Vi åt så vi nästan rullade ut därifrån. 
Sju Kryddor är nog en av de restauranger, som serverar Sundsvalls godaste mat. 


Åstön och Skeppshamns café


Koobideh Kashke Bademjan ba Polo - på mitt sätt

 
 
- Vi saknar dig redan! sa min mamma, när jag ringde från Arlanda för att berätta att mitt flyg till Iran skulle bli nästan tre timmar försenat. 
 
- Älskade lillmamma, jag saknar dig! ringde min dotter och sa samma dag som jag kom hem från Iran. 
 
Hur fantastiskt, härligt och trevligt det än är att resa bort, så är det ändå så, att jag saknar mina nära och kära och min hembygd något alldeles förfärligt. Och det känns fint att höra, att jag inte är den enda som saknar. Som en ljuvlig bekräftelse på tillhörighet och ömsesidig kärlek. 
 
Men jag saknar ju också Iran, Esfahan och de mycket fina personer jag lärt känna under mina vistelser där. Jag saknar även maten och de många osvenska smakerna.
Lyckligtvis har jag köpt med mig en hel del kryddor och torkade grönsaker hem från Iran. Jag kan sålunda med hjälp av dessa, och stöd av Minoo och Youtube, försöka laga en del av de goda rätterna och minnas de ljuva stunderna i Esfahan. Jag finner alltid ro och tröst i matlagning och bakning. 
 
Igår var en sådan minnes-, kärleks- och matlagningsdag. Jag lagade en persiskinspirerad måltid på mitt sätt och jag valde att kalla den: 
Koobideh Kashke Bademjan ba Polo
Jag har ingen aning om ifall det finns en sådan här maträtt och vad den i så fall heter på persiska. Inte heller vet jag om min persiska benämning på maten är korrekt eller ej. Men det spelar ingen roll. Det är ju inte språklig korrekthet som är poängen eller syftet. Det är känslan och intentionen... <3 
 
 
På kvällskvisten tog jag med mig maten och mina föräldrar ut till den längtande dottern, där nästa dotter i syskonskaran hade slutit upp. Det var skönt att få ladda så många av mina batterier på en och samma dag. <3 
 
 
Vill du också prova att laga lite persiskinspirerad mat? Då kan du följa mina matlagningsbilder: 
 
Först tvättade jag och blötlade riset. (Hur man kokar det finns i tidigare inlägg här på bloggen.)
 
 
Sedan skalade jag fyra aubergine (bademjan) och skar dem i tjocka stavar. 
 
 
Dessa stekte jag i torr panna tills de fått en rejäl stekyta. 
 
 
I den stora grytan har jag först stekt 4 hackade gula lökar och fyra hackade vitlöksklyftor. 
Därefter har jag tillsatt en flaska grönsaksjuice. 
 
Den här grönsaksjuicen är lika god att dricka, som att använda i matlagning. 
 
 
 
Jag rör försiktigt om, för jag vill inte att det ska bli mos av aubergine-stavarna. 
 
 
 
Jag grovhackar 6 stora tomater och jag är väldigt noga med att ta bort den hårda biten i mitten. 
 
 
Jag tillsätter tomaterna och blandar försiktigt. 
 
 
Sedan tillsätter jag några teskedar gurkmeja och en tesked av min egen kryddblandning. Den består av kryddpeppar, svartpeppar, kryddnejlikor och fänkål, som jag mixat ihop. 
Jag tillsätter också tre buljongtärningar. 
 
 
Jag steker en förpackning köttfärs. Det är ungefär 800 gram. 
 
 
Medan köttfärsen fräser tillsätter jag en förpackning krossade tomater med chili i grytan. 
 
 
Jag tillsätter också en rejäl klick tomatpuré av en god sort. 
 
 
Sedan smakar jag noga av grytan. 
 
 
Eftersom det är rötmånad ställer jag in köttfärsen i kylskåpet. Den ska jag blanda i först ikväll, när vi värmer grytan för att äta den. Det är väldigt känsligt med just köttfärs, så jag är extra försiktig. 
 
 
 
Mina föräldrar är synnerligen förtjusta i potatis, så jag blandar i klyftor av färskpotatis. 
 
 
Sedan lägger jag på locket och låter det puttra. 
 
 
 
Jag krossar några av de här torkade mossir-bitarna och häller på lite vatten, så att de kan suga åt sig och bli mjuka igen.
Jag vet inte vad den här löken heter på svenska, men den är jättegod och jag köpte med mig den hem från Esfahan. 
Min plan är att göra en egen variant på persisk maast o mossir
 
 
Jag skär gurka i små fina bitar. 
 
 
Sedan strör jag lite salt över och låter det stå en stund, innan jag häller bort och pressar ur överflödigt vatten. 
 
 
 
Jag använder nästan en hel burk grekisk yoghurt. 
 
 
... och en halv burk creme fraiche. 
 
 
Jag häller bort överflödigt vatten från mossir. Sedan blandar jag ihop mossir, gurka, yoghurt, creme fraiche, mynta och en krydda, som jag fick i gåva från affären där vi köpte alla våra kryddor. Se nästa bild: 
 
Här köpte vi kassvis med kryddor både ifjol och i år. 
 
 
Jag har tagit fram några förpackningar av ett jättegott bosniskt bröd, som jag brukar köpa i frysdisken på City Gross. Bröden blir godast om de får tina långsamt. 
 
 
Jag förbereder en saffrans-smör-topping på mitt ris, så jag stöter några strån saffran i min lilla mortel. 
 
 
Sedan smälter jag en smörklick i mikron och blandar sedan i saffran. Jag låter smörblandningen stå tills riset är klart. 
 
 
Från min låda ute på altanen plockar jag in lite kryddväxter och sköljer dem noga, innan jag klipper dem. 
 
 
När vi åker iväg har jag med mig lime, kashk och lite kryddväxter att dekorera maten med. 
 
 
 
Så här blev min persiskinspirerade middagsmat. 
 
 
 
 
Persiskt ris med tadiq. Den här gången har jag provat ett nytt sätt att göra tadiq och det funkade jättebra, trots att jag gjorde det i min vanliga kastrull, där tadiqen retfullt brukar sitta benhårt fast i botten. 
 
 
Här är min köttfärs- och auberginegryta, som jag toppat med kashk och friterad lök. 
 
 
Det goda bosniska brödet, som jag klippt i lagom stora trekanter. 
 
 
Min kombinerade tzatziki-mast o mossir. 
 
 
... och mycket viktigt: Lime att pressa över maten, för det höjer och lyfter fram alla smaker.
 
 
Tack, kära ni, för en mycket mysig middag och kväll.  <3 

Min första shole zard


Jag har lagat persisk shole zard, min favorit-efterrätt, för allra första gången, och jag är jättestolt över både mig själv och resultatet. 

Tidigare har jag bara ätit Minoos supergoda shole zard. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle klara att göra den själv.  Men så igår fick jag en ingivelse och vips stod jag där och rörde i min gryta. 



Det sjöd sakta och jag rörde och rörde... 

... och rörde...


...och rörde...


När riskornen hade börjat koka sönder, tillsatte jag strösocker och saffran. Eftersom dessertens namn betyder "gula eldsflammor" så valde jag att använda riktig saffran, som jag köpte när jag var i Iran i somras. Vår svenska saffran är ju i pulverform, och då blir det inte de där vackra flammorna. 


Sedan fortsatte jag att röra...


... och röra... 


... och röra... 
Till sist hade min shole zard fått rätt grötiga konsistens, men då hade den fått sjuda under omrörning i mer än två timmar. 


Nu var det bara att hälla upp i formar och lågkantade fat. 


Sedan plockade jag fram pistage och sötmandel ur frysen (även dessa köpta i Iran) och dekorerade min shole zard med dem. 


Och till sist pudrade jag över lite kanel i dekorativa strängar. 


Jag hade inte tid att dekorera min så där vackert som Minoo gör med sina. Det som hon snabbt och vant gör på fem minuter, skulle ha tagit evigheter för mig. 


Men jag är ändå jättenöjd med mina shole zard-fat. Och nu när jag har provat och vet hur man gör, så ska jag absolut göra det ofta. 
Jag lovar att det är bland det godaste och fräschaste man kan äta i dessertväg. 


Jag experimenterar i köket

Jag har den stora förmånen att känna många människor från andra länder, och de låter mig ofta smaka deras mycket goda mat. I flera jättegoda maträtter använder de aubergine, vilket är en grönsak, som jag har väldigt liten erfarenhet av. Jag tror att jag har köpt aubergine en eller ett par gånger i livet -- inte mer. 
 
Förra veckan bestämde jag mig dock för att ge mig på denna obekanta grönsak. Jag planerade att göra en aubergine- och köttfärsrätt med influenser från Iran, Afghanistan och Grekland. Intressant blandning, eller hur? 
Jag kan lova att det blev jättegott! 
För en gångs skull kom jag ihåg att knäppa lite bilder under matlagningens gång. 
 
Ett par stora aubergine, en stor gul lök, en mindre röd lök och en klyfta vitlök. 

Ingredienser som inte finns på bild är: 
  • 1/2 kg mager nötfärs
  • passerade tomater
  • tomatpasta (tomatpuré)
  • paprika-tomat-mix från hyllan med utländsk mat på City Gross
  • stark liten fryst chilifrukt från butiken på Sjögatan
  • gurkmeja 
  • kaeshk (en slags koncentrerad yoghurt-pasta från butiken på Sjögatan) 
  • salt, olja och kokosfett
 
Först skalade och delade jag mina aubergine. 

 
Sedan fräste jag dem i olja. 

 
Under tiden de fick färg, hackade jag löken. 
 
När alla aubergine-klyftor var frästa, tog jag ur dem ur grytan.
Sedan fräste jag löken tills den var genomskinlig. 
Därefter tillsatte jag köttfärsen, rörde runt och lät den bli genomstekt. 
 

Jag rörde ut ett par rejält stora skedar kaeshk i lite vatten. 
Detta tillsatte jag i grytan. Sedan tillsatte jag salt och ett par rejäla skedar gurkmeja. 
 

Så här såg det ut. 
 
Jag lät puttra på svag värme under lock i ungefär 30 minuter. 

Sedan rev jag ner en halv frusen chilifrukt. 

Ett par rejäla skedar av paprika-tomat-blandningen. 

Så ser den ut. Jag vet tyvärr inte vad den heter, men den ger jättegod smak åt de flesta maträtter. 

Ett par rejäla skedar tomatpasta. Jag köper alltid den här från butiken på Sjögatan, för den är såååå mycket bättre än vår svenska. 

På med locket igen. 

Efter ytterligare en halvtimme under lock, hade grytan kokat ihop. 

Jag rörde ut lite kaeshk i vatten till en dressing att hälla över maten. Min dressing blev tyvärr lite för lös. Den ska inte vara så där blaskig, utan mer som en sås ovanpå. Men smaken blev det inget fel på. Mums så gott det blev!! 

Åsas laktosfria Keso-smörgåstårta

Jag brukar göra en smörgåstårta med Keso, som basfyllning. Den är alltid lika uppskattad och jag har lovat att lägga ut receptet här på bloggen. Tyvärr har jag hittills glömt det eller inte haft tid, men idag blir det av.  
 
På bilden har jag gjort en glutenfri och laktosfri mindre tårta och en större laktosfri med vanligt bröd. 
 
Ingredienser till den mindre storleken för ca 4-6 personer 
 
Skivat bröd av en sort, som du tycker om.
(Det finns gott glutenfritt och färdigskivat bröd att köpa i mataffärernas frysdiskar.)
 
Fyllning: 
  • två burkar laktosfri Keso
  • ca 1 dl grädde (beror på hur blöt Keson är) som vispas lätt
  • ca 2-3 msk majonnäs (ungefär en rejäl klick med en vanlig sked)
  • skivor av (rökt eller kokt) skinka eller kalkon, som har skurits i små bitar
  • en riven eller pressad vitlöksklyfta
  • salt och peppar efter smak
  • finklippt persilja och dill efter smak

Garnering: 
  • 2-3 dl grädde 
  • majonnäs efter smak
  • räkor, skinka eller kalkon
  • grönsaker efter smak 
  • dill och persilja
  • kokta ägg i halvor eller klyftor

Gör så här: 
  1. Rör ihop fyllningen i en skål. Smaka av, så att du själv tycker att den är god. 
  2. Lägg skivor av brödet på en bricka eller ett fat. 
  3. Bred rejält med fyllning över brödet. 
  4. Lägg brödskivor ovanpå fyllningen. 
  5. Bred fyllning över brödskivorna. 
  6. Lägg brödskivor som "tak" ovanpå fyllningen. 
  7. Vispa grädden till garneringen så att den blir hård. 
  8. Tillsätt majonnäs, men var försiktig, så att det inte blir för stark smak.
    Det här ska bara täcka tårtan - inte smaka för mycket. 
  9. Bred ut ett lager av majonnäsgrädden över hela tårtan.
    Både ovanpå och runt om. 
  10. Garnera tårtan med det du gillar i grönsaksväg. Lägg också på räkor, kalkon eller skinka. Ibland garnerar jag också med kokta ägg i klyftor, eftersom det blir matigare och mer mättande så. 
Den här smörgåstårtan är, som du ser, jätteenkel att göra och den mår bra av att göras dagen före, vilket är väldigt bekvämt, för då slipper man stå i köket samma dag som gästerna ska komma. 

Improviserad lax-lasagne

Improviserad lax-lasagne med sojabönor, grönkål, purjolök, hackade tomater, lax och ost. 



Såsen är grädde och mjölk som jag kokat upp med buljongpulver, svartpeppar, lite vitt vin och chilipeppar.  




Allt är bara varvat i en ugnsfast form...


... och täckt med ost. 



Först ca 40 minuter i 200 grader. Därefter ca 20 minuter i 175 grader. 


Och så här mumsigt blev det. 😀👍


Ett av mina persiska matlagningsförsök

Jag spenderar alldeles på tok för lite tid hemma, och det mår jag absolut inte bra av. Jag har ett stort behov av att t.ex. få laga mat och stöka i köket. Det gör mig lugn och får mig att må bra. Det är dessutom inspirerande och spännande att testa olika smaker och laborera med nya recept. 
 
Igår försökte jag sålunda göra en jättegod iransk maträtt, som jag ätit hos mina kära iranska vänner.
Det var tänkt att bli ris med en krispig skorpa av saffransyoghurt och en ugnslåda med kyckling, lök, paprika och tomater. 
 
Jag tyckte att jag tittade såååå uppmärksamt, när Minoo visade hur man skulle göra riset med saffran och yoghurt, men jag tittade nog inte tillräckligt noga, för mitt blev inte likadant.
Jag fick bara en krispig yta under riset - inte upp på sidorna.
Kan det ha med kastrullen att göra..? Jag måste be Minoo visa igen.  :)
 
Min ugnslåda blev inte heller lika bra som Minoos, men det var ju mitt första försök och mina kära matgäster tyckte att det var gott, så jag är nöjd ändå.  :D 
 
Till efterrätt gjorde jag en iransk efterrätt, som heter ferni, men jag ändrade receptet lite -- bl.a. smaksatte jag den med saffran. Till desserten serverade jag lingon och röda vinbär, som jag hade kokat ihop med lite strösocker. :) 
 
Här är några bilder: 
 
Botten av kastrullen är täckt av olja, och lite av det förkokta riset har blandats med naturell yoghurt och saffran lagts där. 
 
Sen fyller man på med resten av riset och bökar upp olje-yoghurt-saffran blandningen lite på kanterna, så att det kan bilda den goda krispiga skorpan runt riset. 
 
På med locket, som lindats in i en handduk. Hög värme tills oljan smattrar där inne. Då sänker man värmen och låter kastrullen stå i ca 1 timme.  :D 
 
 
 
 
Det var ungefär så här jag hade tänkt att ristimbalen skulle bli. Det här är en bild av en av Minoos risrätter, men just den här var inte med saffran-yoghurtblandningen. 
Jag hade i alla fall tänkt att mitt saffransris skulle bli så här fint, med en krispig yta över nästan hela.
Riktigt så blev alltså inte den här första gången. Jag fick bara en krispig "pannkaka" i botten av mitt ris, så det blev inte fint alls, när jag skulle lägga upp det.
Men jag ger inte upp efter bara ett försök, så nästa gång kanske det blir ett foto av mitt eget resultat.  :D 
 
Och det här är en bild av Minoos vackra ugnslåda. Min blev inte alls lika tjusig, för jag hade inte samma ingredienser. 
"Man tager vad man haver" tänkte jag och provade med det jag hade hemma -- alltså, kyckling, röd lök, körsbärstomater och tre olika paprikafärger -- och det gick ju hyfsat. Smaken blev det ju inget fel på. Tyvärr, glömde jag fotografera. :D 
 
 
 

Persisk mat, julbord och julafton

För ett tag sedan, blev jag hembjuden till Behestis, en iransk familj, på middag.
Där serverades bl.a. persisk mat med saffran i.
Det var så himla gott och maten var så vackert saffransgul, att jag direkt tänkte tanken, att jag ville utöka vårt svenska julbord med några av dessa rätter.
 
Saffran hör ju enligt svensk tradition till julen, även om det mestadels är i olika former av bakverk.
Men varför inte föra in en risrätt med saffran och vackert röda berberisbär bland den svenska julmaten? tänkte jag. 
 
Sagt och gjort. Jag frågade familjen Beheshti, om jag kunde få en crasch course i det persiska köket, och Minoo lovade att lära mig. Vi bestämde kursdag till söndagen före julafton. 
 
Det blev en lång lärorik matlagningsdag. Jag fick lära mig två persiska risrätter -- Zereshk Poloo och Loubia Poloo -- bägge smaksatta med saffran, men den ena var med kyckling och berberisbär, och den andra var med nötkött och gröna bönor. 
 
Det finns en rad olika stavningar av dessa rätters namn -- så blir det förstås, eftersom deras alfabet inte är detsamma som vårt, så stavningarna är försök att med vårt alfabet återge hur namnen uttalas. 
 
Zereshk, som betyder berberis, tycks ha fått en enda stavning, men orden polo (ris) och lubia (gröna bönor) verkar har flera olika stavningssätt:
- polo poloo, polow
- lobia, loubia, lubia.
 
Kanske är det persiskans dialektalt olika uttalssätt, som ligger till grund för de olika stavningarna?
Eller är det kanske det land och språk, där man försökt transkribera det persiska ordets uttal? 
Jag tänker, att vi svenskar förmodligen skulle skriva det persiska ordet för ris, på ett annat sätt än t.ex. en engelsman skulle, och i Frankrike skulle sannolikt ordet stavas på ett tredje sätt o.s.v. 
 
 
Den ena risrätten, Zereshk Poloo, som jag planerade att servera på vårt julbord, ägnade jag nästan halva dan-före-dan åt att försöka återskapa.
Mitt resultat blev inte alls lika gott som Minoos, men jag var ändå mycket nöjd och stolt över mitt allra första persiska matlagningsförsök. 
 
 ¤     ¤     ¤     ¤      ¤     ¤     ¤     ¤      ¤     ¤     ¤     ¤      ¤     ¤     ¤     ¤      ¤     ¤     
 
 
Här nedan kan du se foton från min persiska matlagnings-kurs-dag med Minoo, min egen matlagningsdag här hemma och min familjs fina julbord, som i år berikats med Zereshk Poloo.  
 
Jag börjar med bilderna, som visar just Zereshk Poloo. 
 
- Först måste man tvätta riset ordentligt! Det ska lukta gott -- då är det färdigtvättat och rent! förklarade Minoo.  
 
 
- Sen lägger du riset i en kastrull och tillsätter rejält med salt -- så som du skulle göra om du skulle koka t.ex. pasta.  
 
 
- Du kan göra på två sätt -- det beror på om du har mycket tid eller om du vill att det ska gå snabbt, sa Minoo. Du kan låta riset stå i det kalla vattnet i 2 timmar, eller du kan hälla kokande vatten över det och låta det stå i en halvtimme, och det ska vi göra nu
 
 
- Sen sätter du på locket och låter kastrullen stå så, medan du gör andra saker. 
 
 
- Man måste vara noga då man rensar zereshk -- alltså de torkade berberisbären, berättade Minoo, för det kan finnas skräp eller småsten och det vill man ju inte råka få i munnen
 
Familjen har zereshk / berberisbär, som de köpt i Iran. Mina köpte jag på Willys och de är inte torkade på samma sätt som deras -- Willysvarianten var liksom mjukare och fuktigare, men de gick bra att använda ändå. 
 
 
Minoo tvättade och sköljde noggrant och länge. 
 
 
Därefter lyfte hon för hand över dem i ett durkslag. Genom att göra på detta sätt, istället för att bara hälla dem över i durkslaget, stannade eventuella gruskorn kvar på botten i skålen. Smart sätt, eller hur?
 
 
 
- Nu har riset stått i en dryg halvtimme, så nu ska vi koka det, förklarade Minoo. 
 
 
- Det ska koka utan lock, tills riskornen är mjuka på utsidan, men har en hård kärna inuti! sa Minoo och plockade upp några riskorn ur vattnet, för att visa mig. 
 
 
När riset nått den punkt, då det hade både mjuk utsida och hård kärna, hällde hon av det i ett durkslag. 
 
 
Det är, som synes, halvfärdigt -- man kan liksom se, att det ännu inte är helt färdigkokt. 
 
 
- Häll lite olja i botten på kastrullen, instruerade Minoo. 
 
 
- Du behöver inte mycket, en liten skvätt räcker -- så här! visade hon. 
 
 
- Sen tar du nån form av tunnbröd -- välj ett neutralt!
 
Jag förstår, att det inte är lämpligt med de vanliga svenska tunnbröds-sorterna, eftersom flertalet av dem är kryddade på svenskt vis med sirap och brödkryddor. Det ska alltså vara ett tunnbröd, som inte är smaksatt.
 
 
- Ta tag i kanten och dela det mitt itu
 
 
- Alltså, så här! Så att du får två tunna bröd, förklarade hon. 
 
 
- Lägg den ena halvan i botten av din kastrull! 
 
 
- Sen lägger du försiktigt riset på brödet! Du ska liksom "strö" riset över brödet, så att det blir fluffigt och luftigt
 
Minoo visade tålmodigt hur jag skulle gå tillväga.
Hennes generösa omtanke och ändlösa tålamod gjorde mig rörd och varm i hjärtat. 
 
 
Ghazal och jag tittade fascinerade på, och jag fotograferade varje moment i tillagningen, för att kunna minnas hur och i vilken ordning allt skulle göras. 
 
 
- Det är viktigt att du gör liksom ett berg i mitten av kastrullen, så att riset inte ligger mot kanterna, sa Minoo och Ghazal höll med. 
 
Det här är verkligen ett mycket osvenskt sätt att tillaga ris, och det är sååå intressant och lärorikt!! 
 
 
- Sen tar du baksidan av din hålslev och gör hål i riset, så att luften, värmen och ångan kan cirkulera! förklarade Minoo. 
 
 
- Nu sätter du på locket och lämnar riset där, tills det är klart! Plattan ska vara på medelvärme! berättade Minoo.   
 
 
- Man kan använda endera kokt eller grillad kyckling -- bägge går lika bra! förklarade hon. 
 
Jag tänkte på de färska kycklingfiléerna hemma i kylen, som jag tänkt koka, och var extra glad åt att hon valt den grillade varianten -- nu kunde jag ju få veta vad skillnaden blir. 
 
 
- Det här är saffran! sa Minoo.
Förvånad berättade jag, att vår svenska saffran köps i små 0,5-grams-påsar, och att innehållet inte ser ut så där, utan är som ett pulver. Jag fick lära mig, att det här är saffran så som den ser ut, innan man stött den till ett finkornigt pulver. Detta är alltså ståndarna från saffranskrokusen. 
 
 
Häll lite i din mortel! Ungefär en tesked blir bra
 
- Låt morteln stå i en liten skål eller tallrik. Då samlas eventuellt spill upp, så att du kan använda det. 
 
 
 - Tillsätt lite socker, när du stöter din saffran! 
 
 
- Sen häller du över din saffranblandning i en liten kopp, och tillsätter lite hett vatten.  
 
Minoo tog bara ungefär hälften av saffranblandningen, för resten skulle användas till Lobia Poloo, som var den andra risrätten hon tillagade. 
 
 
- Nu ska vi göra i ordning berberisbären! Tillsätt rejält med socker, för bären är sura! varnade Minoo leende. 
 
 
- Rör om och låt sockret lösa sig.
 
 
- Tillsätt sedan saffranlösningen och låt det hela koka i cirka 5 minuter. 
 
 
- Så där! Nu är berberisbären färdiga!  
 Jag fick smaka lite, så att jag skulle veta ungefär hur sött det ska vara. 
 
 
Egentligen gjorde vi ju dessa bägge risrätter parallellt med varandra, så att bägge var färdiga att ätas till middag, men jag har separerat fotona så att det blir lättare att se hur man tillagar de bägge rätterna. 
 
 
Nästa maträtt, som presenteras här, är alltså Lobia Poloo - en persisk risrätt, som innehåller bl.a. lamm- eller nötkött, saffran, ris och gröna bönor.  
 
- Börja med att hacka löken! sa Minoo. 
 
 
 - Sen tillsätter du lite olja och rör om! 
 
 
- Tillsätt rejält med gurkmeja för både färg och smak!  
 
Det svenska ordet gurkmeja var nytt och svåruttalat för Minoo och Navid, så vi nöjde oss fnissande med att kalla det för fusk-saffran, eftersom det har samma vackra gula färg, men lååångt ifrån samma smak.
 
 
Ghazal hjälpte till med att röra om, medan löken fräste i grytan på medelvärme. 
 
 
Pappa Navid är duktig i köket. Han och Ghazal pratade om matlagningen, men det var på persiska, så Ghazal fick översätta åt mig:
- Löken ska inte bli brun, bara gul och genomskinlig!  förklarade hon. 
 
 
- Så här! sa hon och visade mig.  
 
 
Man kan göra den här rätten med endera nöt- eller lammkött, och familjen hade valt nötköttsvarianten.  
 
 
- Fräs grytbitarna, så att de blir bruna! sa Minoo.  
 
 
Ghazal skötte, under Minoos överinseende, om fräsningen av grytbitarna. 
 
 
Sen var det dags att tillsätta tomatpuré. 
 
 
- En stor klick ska det vara! sa Minoo och visade mängden med sleven.  
 
 
 - ... och sen två burkar krossade tomater! fortsatte hon. 
 
 
- ... och sen rör du om!  
 
Det är viktigt att INTE salta i det här skedet, för dels skadar det tryckkokarens gummidetaljer, dels blir köttet segt och torrt.
Saltet tillsätter man först sedan själva tryckkokningen är färdig. Då blir köttet saftigt och mört. 
 
 
Hon satte på tryckkokaren dess lock och ställde den på plattan på medelhög värme. 
Där fick den sedan stå i cirka en timme, tills köttet var färdigkokt. 
 
 
När det var färdigkokt kylde Minoo raskt ner tryckkokaren under kranen, så att den skulle gå att öppna. 
 
 
Hon rörde om lite... 
 
 
Det ser väldigt gott ut eller hur?  Jag kan lova, att det både doftade och smakade fantastiskt gott!! 
 
 
... och sen tillsatte hon lubia, d.v.s. de gröna bönorna... 
 
 
... och tillsatte salt och svartpeppar. 
 
 
En ny omrörning och sen fick grytan stå på spisens eftervärme, medan hon ordnade med riset.  
 
 
Riset var nämligen precis lagom mycket kokat, och skulle hällas av.  
 
 
Noggrant ruskade hon ur allt kokvatten.  
 
 
Sen fick riset ligga kvar i durkslaget, för nu var det dags att varva riset och grytan i en stor kastrull, och detta krävde lite förberedelser.  
 
 
Istället för bröd, lade nu Minoo skivad rå potatis i oljan på kastrullens botten.  
 
 
 Hela botten på kastrullen täcktes med råskivad potatis. Dessa blev sedan ett gott tilltugg till maten.
Detsamma gällde varianten med brödet, som man bottnar med under riset. 
 
 
- De här bägge kryddorna använder vi i Lobia Poloo, sa Minoo.  
 
 
- Börja med ett luftigt lager ris ovanpå potatis-skivorna, och sen ett lager av grytan! instruerade Minoo.  
 
 
- ... och så skedar du över lite av saffransvattnet... 
 
 
- ... och så lite kanel... och sen fortsätter du göra lager av ris, gryta, saffran och kanel.  
 
 
- Det är viktigt att göra ett berg här också! säger Minoo, för riset ska bli luftigt och gott.  
 
 
Hon avslutar med ett lager ris längst upp...  
 
 
... och häller sedan över det sista av saffranslösningen...  
 
 
... och lite kanel.
 
 
- Så här ska det se ut! Och sen gör du några hål i riset.  
 
 
Nu sätter vi på locket och låter det stå tills riset är färdigt!  
 
 
- Först ska det vara hög värme. Du känner på sidorna av kastrullen, när den blivit riktigt het och du kan också se när det börjar pysa lite ånga ut under locket -- då är det dags att sänka värmen! Potatisskivorna kommer att bli frasiga och goda! förklarade hon.  
 
 
Som sagt -- locket på.  
 
 
Och när det började pysa o puttra, så sänkte hon värmen.  
 
 
 
 
Medan risrätterna blev färdiga i sina grytor, tog Minoo fram te och olika iranska saker för oss att tugga på.
De hade köpt hemma i Iran och tagit med sig hit till Sverige. 
Här är bilder:
 
Det här är torkade körsbär -- det var jättegoda!
 
 
Det här är torkade aprikoser. Såna brukar jag köpa och ha hemma, men tro mig -- de här smakade mycket, mycket godare än de man kan köpa här. 
 
Här är en bild på en slags mycket salt persiskt yoghurt-snacks. 
De runda sakerna görs av naturell yoghurt, vars vätska dräneras genom t.ex. ett Melittafilter.
Smaken påminde om en extra stark, skarp och smakrik Fetaost. 
Av den vassle som bildas, gör man sedan den bruna massan -- också den salt och skarp i smaken. 
 
 
Unge Faraz tyckte mycket om den här persiska specialiteten, men hade ändå svårt att kontrollera mimiken, då han fick yoghurtmassan i munnen.  
 
Hhhvvrrrggghhh! Det är så starkt, men ändå sååå gott! sa han medan han grimaserade. 
 
 
Emal fick ett smakprov, men han var som synes inte alls särskilt förtjust i smaken. 
 
 
Ghazal däremot, åt av yoghurtsnacket med stor förtjusning. 
 
 
Under tiden som Minoo tålmodigt visat mig de persiska rätterna, satt ungdomarna på den vackra mattan i vardagsrummet och spelade kort, och mumsade i sig av frukt, nötter och annat gott. 
 
 
Jag, som verkligen inte är bortskämd med att ha färsk frukt hemma -- särskilt inte exotiska såna! -- fick mumsa i mig av både aprikos, vindruvor och banan. 
 
 
Jag fick också smaka en jättegod frukt, som jag inte minns att jag smakat förut.
Konsistensen var som mango, men smaken var som en blandning av äpple, melon, tomat och päron.
Jag minns tyvärr inte vad frukten hette, men jag ska titta efter den i butiken, nästa gång jag handlar. 
 
 
Under tiden som maten puttrade färdigt på spisen, umgicks vi och mumsade på nötter, frukt och te. 
 
 
... och ungdomarna spelade som sagt kort...   :D
 
 
Så var maten färdig och det var dags att bänka sig runt det stora köksbordet. 
 
Jaa, så var det! Som om det inte räckte med att familjen handlat hem ingredienserna och sedan ägnat hela långa dagen åt att lära mig tillaga de bägge persiska rätterna -- nej, de såg det dessutom som självklart, att jag skulle stanna och äta middag med dem. 
 
Jag hade ju på svenskt sätt trott, att jag skulle få en lista över ingredienser, som jag skulle köpa och ta med mig dit. Sen skulle de ägna några timmar åt att visa mig tillagningen och sen skulle jag tacka för mig, packa ihop och åka hem. Jag ville absolut inte upplevas som nån påfrestning eller ta hela deras söndag i anspråk.  
 
Men familjen Beheshti är ingen svensk familj med svenska maner, och det persiska sättet att vara, skiljer sig på den här punkten.
För dem var det självklart, att de skulle handla hem ingredienserna och att matlagningskursen skulle hållas hemma hos dem. 
 
- Vi har allt hemma! förklarade Ghazal för mig, då jag frågade efter en inköpslista. Du ska bara komma!
Det var också svaret på min nästa fråga, d.v.s. om jag skulle lära mig laga mat hemma hos mig eller hemma hos dem. 
 
Och efter många timmars matlagning, undervisning och tålmodigt uthärdande att ha en fotograferande elev i köket, så bjöd de också på middag. Jag hade beräknat att tacka och ge mig iväg, när de sista matlagningsmomenten var färdiga, men fick då förklarat för mig, att jag självklart skulle stanna och äta.  
 
Rörd, varm om hjärtat, omtumlad och fåordig av alla känslor och tankar, satte jag mig till bords. 
 
 
Här är bilder på all den vackra och goda maten: 
 
Minoo hade omtänksamt gjort en god persisk soppa till förrätt, eftersom Faraz inte är särskilt förtjust i Zereshk Poloo, och hon ville att han skulle få äta sig mätt o belåten. 
 
Om jag minns rätt består soppan av bl.a. svamp, paprika, lök, lime, havregryn och buljong.
En kanongod soppa, som jag ska be Minoo att få receptet på. 
 
 
En fräsch och god sallad -- ytterligare en sak, som jag inte ofta har hemma, eftersom jag bor själv.  
 
 
Loubia Poloo --  persiskt ris med nötkött, gröna bönor, saffran och kanel. Mycket, mycket gott!! 
Jag ska prova att göra det nån dag och se vad min familj tycker om rätten.  :o)
 
 
Brödet, som låg i botten på den ena riskastrullen, serveras som ett gott tilltugg till den övriga maten.  
 
 
Samma sak gäller med den skivade råa potatisen. Mycket krispigt och gott!!!  
 
 
Zereshk Poloo -- såååå gott och fräscht!!  
 
 
 
Ja, det var min matlagningskurs hos Minoo. 
Här följer nu några bilder på mitt försök att återskapa risrätten på föregående bild. 
 
Den här förpackningen med saffran fick jag av Minoo och Navid.
 
- Det här är riktig saffran från Iran, sa de. Den smakar rätt och då kommer din mat också att smaka rätt!
  
Jag var helt förstummad, rörd och tårögd. Vilken grej!!! Riktig saffran från Iran!!! Och den gav de till mig!!! 
Hur tackar man för all fin o varmhjärtad gästfrihet, en lång dags pedagogiskt tålamod och matlagningsundervisning, som avslutades med att jag dessutom fick stanna och äta av den goda maten?
Och som grädde på moset dessutom den fina saffransgåvan?
Ordet tack, känns verkligen futtigt ibland. 
 
 
 
Här har jag försökt åstadkomma ett sånt där "risberg" med hål i. Jag har använt ca 3 dl okokt ris. 
I botten av kastrullen har jag lagt skivad rå potatis. 
 
Det är emellertid inte helt lätt att laga mat på induktionshäll, då man är uppvuxen och invand med vanlig spis.
Jag har lärt mig min induktionshäll, men vi är inte riktigt överens på alla punkter och jag är helt enkelt inte riktigt kompis med den än -- jag måste liksom lära om, eftersom den inte beter sig som en gammeldags spis. 
 
Det allra mesta funkar ju precis som vanligt, men en platta på en traditionell spis beter sig helt annorlunda, än en platta på en induktionshäll. Den förstnämnda tar en god stund att värma upp och har även s.k. eftervärme. 
Så är inte fallet med induktionshällen, som värmer upp kastrullen och dess innehåll på bara ett ögonblick. 
 
Sålunda blev min första omgång ris inte helt lyckad. Det blev lite överkokt, tyckte jag, så jag valde att börja om från början -- alltså, med tvätt och blötläggning. Min persiska matlagning tog därför väldigt mycket längre tid, än jag tänkt mig, men jag ville att det skulle bli bra.
 
Den andra omgången ris blev dock helt rätt i både smak och konsistens, så jag kände mig mycket nöjd med mig själv. 
 
 
 
Jag hade köpt färska kycklingfiléer, och jag valde att steka dem. På så sätt smakade de rätt lika den grillade kycklingen, som Minoo använt.  
 
 
De berberis-bär, som jag köpt på Willys, var inte riktigt likadana som Minoos. Mina var liksom "blötare" och mjukare, så jag fick modifiera tillagningen lite, men jag tyckte att jag fick till min berberisblandning riktigt bra. Den smakade saffran-söt-syrligt och gott.  
 
 
 Jag provade också att göra en yoghurtdressing med persiska smaker. Till den använde jag laktosfri Creme Fraiche Mellan, som jag smaksatte med vitlök, salt, lime, lite flytande honung, koriander och mynta. 
Mycket fräsch och god!! 
 
 
 
 
 Så här mycket Zereshk Poloo blev det av mina 3 dl ris. 
 
 
Närbild på min mumsiga risrätt. Visst ser det väl jättegott ut?  :D 
 
 
Här har jag lagt upp mina potatisskivor också. Mums!! 
 
 
Och slutligen också min yoghurtdressing. En mycket god och lyckad maträtt, som jag kommer att göra mååååånga fler gånger!!  
 
 
När jag äntligen var klar med matlagningen och disken var klockan mycket. Jag tog mig ett glas gott vitt och satte mig vid tv:n med salta rostade mandlar och Ziris goda knäck. En skön avslutning på en lång, effektiv och tröttsam dag. 
 
 
 
Och vad tyckte så min familj om julbordets nytillskott..? Och hur var vår julafton? 
Jättegott! Jättemysig! Jättebra!
Scrolla ner o se själv! 
 
Mamma och pappa hade dukat fint åt oss alla inne i vardagsrummet. 
 
 
Och i köket stod julbordets alla rätter, i vanlig ordning, framdukat som gåbord. 
 
På vårt julbord fanns potatis, senapssill, dillsill, inlagd sill, pappas fantastiska vitlökssill, rökt skivad kalkon, vit leverkorv, grov leverkorv, leverpastej, små tomater, mammas hemlagade kalvsylta, mammas goda rödbetssallad, ägghalvor med majonnäs och räkor, hemlagade köttbullar, hemlagad legymsallad, Zereshk Poloo med lime och yoghurtdressing, kallrökt lax med hovmästarsås, inkokt lax med romsås, ugnsstekt griljerad skinka, hemlagad senap, smör, bröd och ost, och på bänken stod de varma rätterna: Janssons frestelse, stekt prinskorv och revbensspjäll. 
 
Gåbord och plockmat är två varianter, som jag uppskattar mycket, för då får jag själv välja vad jag vill äta och hur mycket jag vill ha på tallriken.
 
Svenskt julbord och smörgåsbord serveras ju traditionellt som just gåbord.
När det gäller just dessa, känns det alldeles extra bra, tycker jag, att man själv får välja och plocka för sig av det man vill ha, för av dessa rätter, är det inte mycket, som jag är särskilt förtjust i -- de består mest av en massa sovel, kladd och pålägg, tycker jag. 
Men det finns såklart undantag:
Min pappas vitlökssill och min mammas rödbetssallad, kalvsylta och Jansson är julbordsrätter, som jag älskar!  
 
Även familjens minstingar tycker att det känns lyxigt, att få välja fritt. Det är liksom vuxet och roligt, att själv få både välja sorter och lägga för sig på tallriken.  
 
 
 
Här står min persiska risrätt, dressingen och limeklyftor intill julbordets traditionella rätter.
Limen hör egentligen inte till Zereshk Poloo, men jag tyckte att det var jättegott till (jag provade att pressa lime över, när jag åt hos Beheshtis, så jag visste att jag gillade det).
 
Det visade sig att min familj tyckte jättemycket om Zereshk Poloo, så den rätten ska få återkomma på julbordet även nästa år. Tills dess ska jag också ha lärt mig göra persisk Tachine, som jag tror kommer att bli ytterligare en omtyckt nykomling på vårt julbord. 
 
 
Inkokt lax med romsås är en annan rätt, som jag infört på vårt julbord, men det var så många år sen att den nu ses som ett "måste" bland den övriga julmaten.  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Den här vackra julkrubban har funnits så länge jag kan minnas.  
 
 
Den här vackra speldosan fick mamma i julklapp av min lillebror. Jag minns hur otroligt fascinerad jag var av den. Gissa om jag blev överlycklig, då lillebror köpt en likadan till mig julen efteråt.
Jag är och har alltid varit såååå såld på just speldosor, och den här har fått trona mitt på mitt vardagsrumsbord varenda år, ända sen jag fick den.    
 
 
Min mamma har också en vurm, men det är inte speldosor, utan tomtar. Hon har flera hundra, men jag tror inte att hon plockar fram allihop numera. Just de här tillhör favoriterna, som hon plockar fram varje år.  
 
 
Det gäller också de här, som även jag är oerhört förtjust i. Visst är de jättefina?
Precis så där gammeldags som jag tycker att tomtar ska vara.  :D
 
 
Det är inte varje år vi firar jul tillsammans alla syskon, men i år var ett sånt år och då blir julklappsberget därefter. Oj-oj-oj, så mycket klappar!! 
 
Tomten kom vid 18-tiden och då drog julklappsutdelningen igång.
I år var Tomten mycket rund, spontanrolig och skojfrisk! Jisses, vad jag skrattade! 
 
 
Strax före klockan 23 släppte jag av Ziri och André i Bosvedjan, och sen kvistade jag iväg över till Hagakyrkan, för att avsluta julaftonskvällen med midnattsmässa.
 
Det är nu 3:e året i rad som jag rundar av julaftonen med detta, och det är sååå mysigt, fint och skönt. 
 
Jaa, julen 2013 blev verkligen en fin, minnesvärd och mysig jul på alla sätt! 
 
 

Mina saffransgifflar

Nu är årets Saffransgifflar gjorda!!
Mumsiga, vackra och väldoftande blev de såklart!   :D
 
Nu låter det som att jag är nån proffsbagare, men nejdå!!!
Mina gifflar är jättelätta att göra!!!
 
Vill du prova, så följ instruktioner och bilder här nedan:
 
Gör degen på samma sätt som du gör en vanlig vetebullsdeg -- alltså inga konstigheter alls.
Men använd bara 25 dl av vetemjölet, och spara resten till när du ska baka ut gifflarna.
Degen ska vara lösare än vanlig bulldeg, så oroa dig inte över att den känns lös i konsistensen.
Ju lösare deg du har, desto saftigare och fluffigare blir dina gifflar.
 
 
 
4 påsar saffran till 1 liter vätska är lagom, tycker jag. 
 
 
... och 2 förpackningar Kesella. Tyvärr finns inte laktosfri Kesella, så jag får använda de "vanliga".
 
 
Jag stöter mitt saffran tillsammans med några sockerbitar.
 
 
 
Under tiden smälter jag smöret på svag värme.
 
 
... och sen häller jag i mjölken, och låter den bli lite mer än fingervarm. Den ska kännas lite het mot lillfingret, eftersom jag använder torrjäst och denna kräver en aning varmare degvätska, än färsk jäst.
 
 
Innan jag häller i degvätskan i bunken, rör jag ihop Kesellan, äggen, saffransockret, saltet och strösockret. 
 
Därefter fyller jag på med hälften av vetemjölet, så att den varma degvätskan inte kommer i kontakt med äggen, för det blir inte så lyckat... ägg stelnar/koagulerar av värme. 
 
Sen häller jag nästan all den varma degvätskan över mjölet. Men jag sparar lite, som jag använder till att "skölja ur" morteln, så att jag får med precis all saffran ner i degbunken.
 
 
Sen häller jag på det sista av mjölet, som jag blandat med 2 påsar torrjäst, och så kör jag igång maskinen.
 
Jag låter maskinen jobba i cirka 5 minuter, så att degen blir väl blandad och lite segtrådig.
 
 
Därefter är det dags att låta degen vila och förbereda för utbaket.
 
 
Degen får jäsa under en värmande bakduk.
 
 
Under tiden som degen jäser, passar du på att riva mandelmassan och blanda ihop den med det rumsvarma smöret.
 
 
Jag brukar använda elvisp, för då går det lättare och snabbare att få ihop
mandelmassa-smör-blandningen till en jämn gröt.
 
 
När degen börjar att "lyfta" bakduken av bunken, är det dags att börja baka ut.
 
 
Kavla ut till en stor platta.
 
Sporra eller skär sedan ett snitt, så att du får två långa bitar. Dela sedan in dessa i trekanter.
Det är inte särskilt noga hur trekanterna ser ut, för det syns inte sedan, när du rullar ihop dem.
 
 
Lägg en rejäl klick mandelmassesmör på varje trekant.
 
 
Vik in hörnen så att de omfamnar fyllningen.
 
 
Rulla ihop giffeln.
 
 
Lägg den på plåten med den lilla skarven/fliken neråt.
 
 
Vispa ihop två rumsvarma ägg i en skål.
 
 
Pensla gifflarna med ägg, så blir de vackert gyllengula när du gräddar dem.
 
 
När dina gifflar ser ut så här, är de färdigjästa och det är dags att stoppa in dem i ugnen.
Jag brukar grädda i 225 grader, för det tycker jag är lagom. Om man har hetare ugn, är det lätt att de blir ogräddade inuti, fast de ser färdiga ut utanpå.
 
 
Passa dina gifflar noga, för det går fort att grädda saffransbröd.
Det är så luftigt och fluffigt, så det tar inte många minuter att få dem färdiga.
 
 
Avnjut dina gifflar med ett stort glas mjölk eller julmust, eller en kopp riktigt gott te eller kaffe.  :D
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0