Åsa E Melander -

Lömskt listig Lööf-strategi?

Sverige har just nu ett historiskt unikt läge. Vår statsminister och regering har INTE LÄNGRE RIKSDAGENS FÖRTROENDE. Vårt lands statsminister är AVSATT.

Detta har aldrig tidigare hänt i svensk modern tid.

Jag kan inte låta bli att undra över om detta hela tiden varit Centerpartiets och Annie Lööfs plan och hemliga agenda..?

Genom att vägra gå med på Vänsterpartiets yrkan att stryka punkt 44 ur Januariöverenskommelsen (JÖKen), så skapades en krissituation. Var detta en listigt planerad strategi från Lööfs sida?

Genom att INTE acceptera svenska folkets vilja att stryka den punkten -- jaa, en stor majoritet av befolkningen ville detta -- så gick Annie Lööf emot folkets önskan.

Stefan Löfven var bakbunden av JÖKen och tvingad att göra gemensam sak med Centern i detta. Annie Lööfs vägran drev på så sätt fram ett misstroendevotum mot regeringen och Löfven.

I efterhand läggs nu skulden för detta på Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet, som verkligen tagit folkets vilja och trygghet på allvar. Det är ju tack vare deras engagemang och hårda kamp som Sverige nu slipper marknadshyror, vilket skulle ha inneburit chockhöjningar av människors hyror och ekonomiskt svåra konsekvenser av detta.

Att marknadshyrorna endast skulle gälla nyproduktion är de facto en lögn. Det har framkommit i både uttalanden och regeringens utredningstexter. Detta skulle senare implementeras i det totala beståndet hyresbostäder. Bara i nyproduktion -- nej, detta var bara ett första steg.

"...ett utdrag ur utredningens förslag om "förstagångshyra" m m. Det som regeringen, C och L har framhållit enbart handlar om hyror i nybyggnation av hyresrätter, vilket de påstår utgör endast 1% av hyresbeståndet.
Om man läser sidan 79 och 80 i utredningens förslag, så visar det på något annat än vad de fyra partiledarna påstått, utredningens förslag är mer vittgående än vad som framgått."

Och nu, efter att ha skapat den här parlamentariska krisen, så lyfts Annie Lööf fram som ansvarstagande och ges positivt mediautrymme i intervjuer.

Hur sjutton är detta möjligt?

Snacka om skuldförskjutning!!!

Varför visar man inte tydligt på Annie Lööfs skuld i det som hänt???

Varför lyfts inte detta fram med så mycket tydlighet att det inte kan undgå någon?

Nej, Annie Lööf skäms inte över att lägga över skulden på andra. Först på Nooshi och Vänsterpartiet. Sedan på Nyamko Sabuni och Liberalerna. Som om hon själv och Centerpartiet inte har den minsta del av skulden för rådande politiska kris.

Men var det detta förskräckliga scenario Annie Lööf förväntade sig och strategiskt drev fram?

Var det detta hon hade planerat skulle ske?

Var det därför hon tyckte sig kunna göra nåt så galet som att vägra Vänsterpartiet att delta i JÖK-samarbetet, trots att regeringens möjlighet att regera bygger på V?

Var detta en lömsk och listig Lööf-strategi? Alltså, att reta upp och driva Vänsterpartiet till att agera, genom att själv vägra samarbeta eller ens samtala?

Jag kan inte annat än se det så, för i mina ögon är hon en farlig ulv i fårakläder.

Farlig just för att hon är så falsk och lömskt strategisk.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Min bakgrund:

Det är nu många år sedan jag avsade mig samtliga politiska uppdrag och sa upp mitt medlemskap i Centerpartiet... jag hade fått nog och övernog av Centerpartiet.

Då hade jag varit Centerpartist i hela mitt liv - född och uppvuxen med många i familjen och släkten som var aktiva centerpartister. Jag var (och är såklart fortfarande) präglad av Centerpartiets värderingar - alltså, heder, moral, etik, generositet, medmänskligt ansvar, solidaritet med mindre lyckligt lottade etc. Dessa var viktiga hörnstenar i min uppväxt, fostran och vardag, och jag upplevde ständigt nya exempel på att detta var värderingar som de vuxna i min omgivning levde efter och tog på största allvar.

Under många år levde jag som ensamförälder med tre barn att försörja, fostra och prägla. Därför fick mitt politiska engagemang ligga i träda under ett antal år. När barnen var halvvuxna och mer självgående, fick jag mer tid att ägna åt egna intressen, så då återupptog jag mitt arbete i partiet.

Under flera mandatperioder hade jag politiska uppdrag för Centerpartiet och jag personkryssades in i kommunfullmäktige. Jag var ett av namnen högst upp på listan över aktiva centerpartister.

Men det hela kändes alltmer fel. Ju längre tiden gick, desto olustigare till mods blev jag.
Orsaken var till allra största delen det jag upplevde inom vårt parti. Hur man var mot varandra. Hur man pratade om och bakom ryggen på varandra. Hur man inte ställde upp för varandra eller hjälpte varandra. Hur man trampade neråt och slickade uppåt. Hur man klev över lik för att skaffa sig själv fördelar. Hur man med hot och tjänster köpte sig positioner inom politiken. Välbetala positioner! Hur avundsjuka och missunnsamhet präglade hur man förhöll sig till varandra.

Vi hade dessutom fått en ny partiledare -- Annie Lööf hade valts att efterträda Maud, och det kändes inte ett dugg rätt eller bra.

Annie var inte den jag hade önskat. Jag la min röst på Anna-Karin Hatt, men tyvärr blev det ju Annie... och därmed började partiet förändras. Det var som att tidigare underliggande och vagt fula sidor plötsligt poppade upp och blev tongivande.

Det Centerparti jag växte upp i och känt mig hemma i fanns bara inte längre. Det kröp i mig av olust och obehag. Jag kunde inte längre stå för det Centerpartiet var - alltså, det det hade blivit.

Sedan mitt utträde i partiet har jag inte röstat på Centern. Det står inte längre för det som är viktigt för mig. Jag känner mig rotlös och vilsen i det politiska virrvarr och fulspel som råder idag.

Annie Lööf är en ulv i fårakläder. Hon ler ljuvt -- eller hånfullt beroende på situation -- och lyckas konsekvent att slingra sig undan att ge ett rakt konkret svar på någon enda fråga.

HUR är det möjligt att folk sätter sin lit till henne?

VARFÖR litar man på en människa som ljuger, förvränger och undanhåller sanning och fakta?

2021-06-24 @ 14:32:00 Politik o angelägenheter Permalink

Kommentarer

Trackback