Min sköna julafton 2011
Årets julafton var annorlunda i flera bemärkelser... bra annorlunda, sunt annorlunda, skönt annorlunda...
Våra jular är, och har alltid, varit härligt mysiga, sköna och traditionsfasta...
Det är bara det att, ibland upplever jag tradition som "måste" och som "hinder".
I takt med att åren går, så utvecklas man och förändras. Man upplever saker genom livet, som gör att ens värderingar förändras. Tidigare viktigheter blir mindre viktiga, och andra saker känns viktiga istället.
I år var min - vår - jul alltså annorlunda på flera sätt...
Jag mår alltid pyton över allt svullande till jul. Jag blir beklämd av att det shoppas hejvilt och äts utan gränser... så mycket pengar spenderas på så många onödigheter, och så lite hamnar där det egentligen behövs. Och jag utgör absolut inget lyckat undantag, trots att jag varje år känner så här o tänker en hel del på detta... Nej, jag rycks med av stress- och pressvågen jag också...
Jag har sååå många gånger försökt påverka mina nära o kära till att vi ska ändra lite på svullandet och klappandet, men inte lyckats få till några storverk.
I år råkade jag dock få syn på en ny sida: presentermotfattigdom.se
Jag blev så glad och så tagen!! Och samtidigt såååå frustrerad, för jag ville så innerligt gärna bidra och ge, men av novemberlönen återstod intet -- allt hade gått till räkningar, julklappar och julmat.
Trots att jag så ofantligt många gånger fått höra, att jag är en kill-joy och julmarodör, som drar fram fattigdom och behövande mitt i julglädjen, så kände jag att detta måste jag bara dela.
Och vad händer? Jo, istället för de vanliga "men Åsa lägg ner" och "nu ska vi inte förstöra stämningen med sånt", så nappade en FB-vän på förslaget... Han delade sidan vidare och fler hakade på.
Jag blev så himla glad! Så härligt varmhjärtade människor det finns!
Ett behov av förändring och en Ingivelse, har sålunda, denna jul, gett behövande familjer getter och annat, som innebär överlevnad för dem.
Vi inledde, som alltid, vår julaftonssamvaro med en fin glöggstund vid 14-tiden...
Denna jul dock med ett härligt uppbyggligt o fint inslag -- Julevangeliet.
(Lukas 2:1-22)
Vi läste det ur min Levande Bibeln, som ju har ett enklare och mer vardagligt språk.
I den finns också information om vem Lukas var, när han levde, när han skrev texten, till vem och varför han skrev den.
Många lever ju i villfarelsen, att detta är nån slags saga eller påhittad berättelse, men faktum är ju att Lukas var en läkare, som levde nära Jesus, och sedan under många år samlade på sig information och folks erfarenheter, som han skrev ned -- alltså dokumenterade åt eftervärlden.
Det han skrev är det vi idag kan läsa om i Lukas evangelium och Apostlagärningarna.
Vi glöggar o myser o tuggar mors oslagbart goda knäck.
Pappa servar oss med glögg, russin o mandel.
Ida myser i soffhörnet.
Siri har det lika mysigt i sin soffa.
Allt är så laid-back, skönt och måste-fritt... en perfekt julaftonsstämning!
Vi hade så mysigt, att vi inte brydde oss om, att starta tv:n o se Kalle Anka.
Vårt julbord känns för första gången nånsin helt lagom!
Inga onödigheter och inget svullande!
Mammas supergoda Jansson!
Och de "blöta" revbensspjäll, som vår familj älskar!
De är alltså stekta och efterkokta, så att de blir så möra att köttet släpper från benen.
Mysglada systrar kramas medan det sista ställs fram på julbordet.
Med morrande magar och fyllda tallrikar sätter vi oss äntligen till bords.
Min definition av perfekt julbord = mina favvosaker på tallriken, julmust och en liten nubbe.
En bit av vardera pappas hemgjorda vitlökssill, senapssill, inlagd sill och mammas stekta inlagda strömming, mammas milda rödbetssallad, mammas hemgjorda kalvsylta, en ägghalva med majonnäs och räkor, min inkokta lax med romsås, min goda rullströmming, kallrökt lax med lite senapssås, vit leverkorv, grov leverkorv, några av mammas hemgjorda köttbullar tillsammans med hemgjord mimosasallad, en skiva julskinka, ett revbensspjäll och kokt potatis.
En helt perfekt komponerad jultallrik!
Lagom mätta och mycket belåtna, dukade vi av och slappade en stund.
Sen var det dags för klapparna.
Vår pakethög innehöll många fina, välplanerade och bra saker -- nyttigheter, sunda klappar och genomtänkta gåvor.
Vi tog god tid på oss och ägnade varje klapp en stunds uppmärksamhet och samtal.
Det kändes så himla fint och gott!
Efter julklappsutdelningen var vi kaffesugna.
För Ida, Siri och mamma/mormor blev det kaffe på maten, för de tog sig en tallrik risgrynsgröt -- pappa och jag avstod.
Men det HÄR avstod vi inte! Mammas smaskiga Succétårta!
Tuggiga goda mandelbottnar med lent smörig äggkräm på. Mums!!!
Vid 22:30-tiden packade vi sedan ihop våra saker, gick ut och varmkörde bilarna lite, tackade varandra och sa god natt.
Sen åkte jag över till Hagakyrkan för att, tillsammans med Malin, delta i deras finstämda Midnattsmässa/julmusikgudstjänst.
En alltigenom underbar, vilsam, uppbygglig och fin julafton!!!
Våra jular är, och har alltid, varit härligt mysiga, sköna och traditionsfasta...
Det är bara det att, ibland upplever jag tradition som "måste" och som "hinder".
I takt med att åren går, så utvecklas man och förändras. Man upplever saker genom livet, som gör att ens värderingar förändras. Tidigare viktigheter blir mindre viktiga, och andra saker känns viktiga istället.
I år var min - vår - jul alltså annorlunda på flera sätt...
Jag mår alltid pyton över allt svullande till jul. Jag blir beklämd av att det shoppas hejvilt och äts utan gränser... så mycket pengar spenderas på så många onödigheter, och så lite hamnar där det egentligen behövs. Och jag utgör absolut inget lyckat undantag, trots att jag varje år känner så här o tänker en hel del på detta... Nej, jag rycks med av stress- och pressvågen jag också...
Jag har sååå många gånger försökt påverka mina nära o kära till att vi ska ändra lite på svullandet och klappandet, men inte lyckats få till några storverk.
I år råkade jag dock få syn på en ny sida: presentermotfattigdom.se
Jag blev så glad och så tagen!! Och samtidigt såååå frustrerad, för jag ville så innerligt gärna bidra och ge, men av novemberlönen återstod intet -- allt hade gått till räkningar, julklappar och julmat.
Trots att jag så ofantligt många gånger fått höra, att jag är en kill-joy och julmarodör, som drar fram fattigdom och behövande mitt i julglädjen, så kände jag att detta måste jag bara dela.
Och vad händer? Jo, istället för de vanliga "men Åsa lägg ner" och "nu ska vi inte förstöra stämningen med sånt", så nappade en FB-vän på förslaget... Han delade sidan vidare och fler hakade på.
Jag blev så himla glad! Så härligt varmhjärtade människor det finns!
Ett behov av förändring och en Ingivelse, har sålunda, denna jul, gett behövande familjer getter och annat, som innebär överlevnad för dem.
Vi inledde, som alltid, vår julaftonssamvaro med en fin glöggstund vid 14-tiden...
Denna jul dock med ett härligt uppbyggligt o fint inslag -- Julevangeliet.
(Lukas 2:1-22)
Vi läste det ur min Levande Bibeln, som ju har ett enklare och mer vardagligt språk.
I den finns också information om vem Lukas var, när han levde, när han skrev texten, till vem och varför han skrev den.
Många lever ju i villfarelsen, att detta är nån slags saga eller påhittad berättelse, men faktum är ju att Lukas var en läkare, som levde nära Jesus, och sedan under många år samlade på sig information och folks erfarenheter, som han skrev ned -- alltså dokumenterade åt eftervärlden.
Det han skrev är det vi idag kan läsa om i Lukas evangelium och Apostlagärningarna.
Vi glöggar o myser o tuggar mors oslagbart goda knäck.
Pappa servar oss med glögg, russin o mandel.
Ida myser i soffhörnet.
Siri har det lika mysigt i sin soffa.
Allt är så laid-back, skönt och måste-fritt... en perfekt julaftonsstämning!
Vi hade så mysigt, att vi inte brydde oss om, att starta tv:n o se Kalle Anka.
Vårt julbord känns för första gången nånsin helt lagom!
Inga onödigheter och inget svullande!
Mammas supergoda Jansson!
Och de "blöta" revbensspjäll, som vår familj älskar!
De är alltså stekta och efterkokta, så att de blir så möra att köttet släpper från benen.
Mysglada systrar kramas medan det sista ställs fram på julbordet.
Med morrande magar och fyllda tallrikar sätter vi oss äntligen till bords.
Min definition av perfekt julbord = mina favvosaker på tallriken, julmust och en liten nubbe.
En bit av vardera pappas hemgjorda vitlökssill, senapssill, inlagd sill och mammas stekta inlagda strömming, mammas milda rödbetssallad, mammas hemgjorda kalvsylta, en ägghalva med majonnäs och räkor, min inkokta lax med romsås, min goda rullströmming, kallrökt lax med lite senapssås, vit leverkorv, grov leverkorv, några av mammas hemgjorda köttbullar tillsammans med hemgjord mimosasallad, en skiva julskinka, ett revbensspjäll och kokt potatis.
En helt perfekt komponerad jultallrik!
Lagom mätta och mycket belåtna, dukade vi av och slappade en stund.
Sen var det dags för klapparna.
Vår pakethög innehöll många fina, välplanerade och bra saker -- nyttigheter, sunda klappar och genomtänkta gåvor.
Vi tog god tid på oss och ägnade varje klapp en stunds uppmärksamhet och samtal.
Det kändes så himla fint och gott!
Efter julklappsutdelningen var vi kaffesugna.
För Ida, Siri och mamma/mormor blev det kaffe på maten, för de tog sig en tallrik risgrynsgröt -- pappa och jag avstod.
Men det HÄR avstod vi inte! Mammas smaskiga Succétårta!
Tuggiga goda mandelbottnar med lent smörig äggkräm på. Mums!!!
Vid 22:30-tiden packade vi sedan ihop våra saker, gick ut och varmkörde bilarna lite, tackade varandra och sa god natt.
Sen åkte jag över till Hagakyrkan för att, tillsammans med Malin, delta i deras finstämda Midnattsmässa/julmusikgudstjänst.
En alltigenom underbar, vilsam, uppbygglig och fin julafton!!!
Mysig o effektiv Arålundshelg
En helg i september åkte mor o far ner till Strängnäs, för att mor skulle läggas in för ryggoperation. Jag tyckte att det passade utmärkt, att jag samtidigt åkte till fjälls för en supereffektiv jobb- och städhelg.
Bästaste "lillasyster" Annika följde glatt o villigt med, trots att jag förvarnat om att det skulle innebära en hel del hårt jobb.
Vi inledde vår myshelg med att käka lunch på Sibylla i Nacksta. Skönt o lagomt mätta tuffade vi sedan iväg.
I Bräcke stannade vi för att fyllnadshandla lite mjölk o annat. Med en mumsig glass i hand, for vi sedan vidare mot Persåsen, där vi hade turen att hinna få oss en ljuvlig stunds titt o shopping, innan de stängde för dagen. Jag hittade bland annat en kanonfin ljuslykta i svart sträng till Siris födelsedag.
Väl framme packade vi ur bilen och satte oss sedan med den traditionella whiskypinnen i solen på altanen. Där satt vi sedan länge o mumsade nötter o pimplade whisky. Mycket njutbart o mysigt!
När vi bäddat och eldat en brasa, gjorde vi en god middag och satt sen mätta o lökade tills det var dags att sova.
Lördagsmorgonen gick i mysigt lagomt tempo. Långsam frukost, en whiskypinne till Melodikrysset och sen lite matigt i magen, innan vi körde igång med tungjobbet.
Jag inledde med att måla plåtarna nedtill på stugdörrarna, så att dessa skulle hinna torka ordentligt innan nattfrosten. Här är det Olofs dörr, som får sig ett skyddande lager Hammarlack.
I hans solvarmafönster kröp mängder, mängder, mängder av getingar. Det var så läskigt att det tog en stund, innan jag fattade vad jag såg.
Vi låste upp och gjorde sedan processen kort med så många av dem vi kunde. Vad vi kunde se fanns inte en enda levande geting inomhus, då vi låste efter oss.
Snyggt o fritt från rost!! Hammarlack är fantastiskt!
Annika flyttade hela stora ved/timmerhögen från mitt på gården till vid sidan om bastun, så att skotern kan köra framför stugan till vintern.
Vädret var så varmt o härligt, att vi bestämde oss för att ta en tur till Turiststationen i Glen och gå en sväng upp över fjället.
Lilla Majken gick fantastiskt bra på de knaggliga, guppiga fjällvägarna. Jag har verkligen en jättehärlig liten bil!!
Arådalens Turiststation. Här sov minsann självaste kungen o Silvia över i början av sin relation... och sen var plötsligt kronprinsessan Victoria på G. ;D
Bedövande vacker fjällnatur.
I bakgrunden syns Lillfjället, dit vi ibland åker på vintrarna.
Ungefär samma vy med en annan kamera.
Jag ställer in kameran på rätt ljusinsläpp och sen traskar vi iväg.
Vädret är kanon, naturen står i sin allra vackraste färgsprakande prakt och vi bara njuuuuter.
Vi stannar o knäpper massor av bilder under vår promenad. Jag o Annika har verkligen samma fascination för färg, form o bild.
De här starkt rosa utmejslade bladen lyckades Annika fånga med sin kamera.
... och de här!
Skuggor, solljus och färger är fascinerande...
En sten, lite mossa -- så otroligt vackert!!
Jag kan bara inte få nog...
Vill bara måla... längtar efter penslar o färger!
Kan det bli vackrare?
Om jag bara kunde fånga detta med penslar..!
Det syns inte på bild, men det var rätt brant uppförslut.
Det är så vackert att man blir andäktig... Jag försöker föga framgångsrikt förmå min kamera att ta in o fånga det vackra.
Här uppifrån syns den konstgjorda sjön Anjelikan nere vid Turiststationen i Glen.
På vägen upp smaskar vi i oss blåbär o lingon.
Och dricker mängder av iskallt supergott fjällvatten, förstås!!
Ingenstans i världen är vattnet så gott som här!!!
Härifrån syns Anjelikan ännu bättre.
Fjällbäcken porlar iskall och klar.
Det som, strax till höger om mitten av bilden, ser ut som en väg eller en å, är röken från Markus stuga, där de eldar ris och gamla stubbar.
På nedvägen har det blivit eftermiddag och solen har en annan vinkel mot träden.
Vackert, vackert..!! Trots att jag knäppt säkert 30 bilder av skogen under vår promenad upp, kan jag inte motstå att knäppa ytterligare en. Skuggor o färger fascinerar!
Annika och jag sprider gruset, som vi hämtat, över stigen upp till Markus.
Sen tar vi den dyngtunga skottkärran med oss upp till honom för att hämta stenar.
Han har öppnat en liten stig ner ifrån vägen, så Annika provkör kärran där och det går utmärkt.
Markus har en superbra liten grävmaskin med sig, för att jobba med dränering och avlopp.
Han är så himla kunnig, händig o duktig min kusin!! Och bussig!!
Vi hade oturen att gasolen tog slut i stugan och naturligtvis hände det just på kvällen, då det var beckmörkt ute. Och som lök på laxen, var det den allra sista av de gamla tuberna -- för att koppla in den fulla tuben, var vi alltså tvungen att byta kopplingar och konvertera till det nya systemet.
Gissa om jag var superlycklig över att kunna ringa Markus och veta att jag kan be honom om hjälp.
Jag kunde inte låta bli att zooma in killarnas mat- och vätskestation: Tre öl och en stor påse chips.
Mat gissar jag att de åt på morgonen och på kvällen -- över dagen var det nog ungefär det här, som höll dem igång. Beundransvärt, måste jag säga, för oj va de slet o jobbade hårt!
Annika o jag tog en välförtjänt paus med varsin drink i solen ute på altanen.
När man slitit o burit o kärrat o svettats, som vi gjort, så känns det himla gott att få slå sig ner i en skön stol med något gott o kallt att dricka.
Solen värmer gott... vi har det sååå bra!!
Vår långa arbetsdag får nu anses vara över. Dagsljuset börjar försvinna och kvällskylan kommer snabbt.
Annika skurar rent hinkarna, som vi burit grus i och borta i grillen eldar jag för grillning av kvällens goda middag -- i bastun brinner det under grytan, så att vi kan duscha o basta lite före maten.
Vi har verkligen en kanonhärlig helg!!
På nätterna var det dock mindre angenäm temperatur -- då frös det på och var kring 3-4 grader kallt. Ute alltså! Inne i stugan hade vi cirka 8 - 10 grader på morgnarna.
På söndagsmorgonen var allt fruset och gnistrande vitt, så jag skyndade mig ut med kameran. Annika trodde nog att jag blivit skvatt galen, som klädde mig och gick ut, redan före frukost, men jag ville fånga detta frusna vackra.
Igår en brasa -- idag frostvitt.
Allt är vackert frostkantat!!
För att vattnet inte ska frysa i slangen, lämnar vi den pyttelite rinnande...
Brrrr! Det är verkligen jättekallt ute, så jag förstår att Annika håller sig med kameran på rätt sida om fönsterglaset.
Inne i stugan, har Annika fått igång en värmande brasa, så kan njuta av frukosten utan att frysa.
Vi fortsätter några timmar med gruset och stenarna, innan vi kör igång med städningen.
Där det tidigare varit knädjupa hål mellan höga spetsiga stenar, är nu en tämligen jämn grusgång. När detta satt sig under vinterns tunga snötäcke, blir det nog kanonbra!
Markus o grabbarna gräver vidare...
och eldar, precis som vi, allt som inte ska vara kvar.
Hos oss fick elden ta de gamla orangegula mattorna. Jag ringde mamma och hon gav sitt okej i bilen hem ifrån Strängnäs, där pappa o Pär hämtat henne efter ryggoperationen. Nu får det så lov att bli nya mattor med mindre styprisk på gamla utnötta hörn, som rullar upp sig.
Annika o jag gav kökets nedre skåpdel, lådor och spis en rejäl duvning. Det ska kännas gott för mina kära föräldrar att nån annan, för en gångs skull, storstädat nåt i stugan. Annars brukar det vara mamma...
Medan jag målar det sista varvet på lillstugans dörr, budar, silikonar springor, städar golv och gör rent i bastun, piskar Annika mattorna...
... och gör kanonfint i skåp o lådor, med ny fin ordning och nytt skyddspapper.
Även lillbyrån fick sig en omgång, så nu är innehållet i kastrullskåpet o byrån sorterat och samordnat.
Annika tömmer öppenspisens asklåda på brasan, som jag dränkt i vatten, för att vi inte ska lämna nån riskabel glödbädd efter oss.
Annika lägger sista handen vid köket, innan vi packar ut i bilen.
Jag går runt med salt o rödsprit i samtliga avlopp, så att dessa inte ska frysa.
Stolarna är intagna o staplade. Vid fönstret står det nya 20-kronorsskåpet, som pappa köpte på auktionen i Petersvik. Tro det eller ej, men lilla Majken var stor nog att rymma skåpet!! Det är en makalös liten bil jag har, eller hur?
Bakom de fördragna gardinerna längs soffan, sitter nu bägge fönsterbrädorna.
Snyggt o enhetligt!
Jag låser stugan för den här gången och drar mig vemodig, men mycket nöjd med helgen, mot bilen...
Det är alltid så skönt att vara i Arålund, och alltid så sorgligt att åka hem... Man mår så gott med lunken och tempot i fjällen! Det är så back to basics... så sunt och läkande!
En sista bild på grusgången upp till Markus... Hard work work, men OJ va bra den kommer att bli!!
När jag passerar lillstugan passar jag på, att knäppa en bild på dörrens tidigare rostiga plåt -- nu snyggt skyddad med svart Hammarlack.
Och med det, var vår fjällhelg över för den här gången.
Bästaste "lillasyster" Annika följde glatt o villigt med, trots att jag förvarnat om att det skulle innebära en hel del hårt jobb.
Vi inledde vår myshelg med att käka lunch på Sibylla i Nacksta. Skönt o lagomt mätta tuffade vi sedan iväg.
I Bräcke stannade vi för att fyllnadshandla lite mjölk o annat. Med en mumsig glass i hand, for vi sedan vidare mot Persåsen, där vi hade turen att hinna få oss en ljuvlig stunds titt o shopping, innan de stängde för dagen. Jag hittade bland annat en kanonfin ljuslykta i svart sträng till Siris födelsedag.
Väl framme packade vi ur bilen och satte oss sedan med den traditionella whiskypinnen i solen på altanen. Där satt vi sedan länge o mumsade nötter o pimplade whisky. Mycket njutbart o mysigt!
När vi bäddat och eldat en brasa, gjorde vi en god middag och satt sen mätta o lökade tills det var dags att sova.
Lördagsmorgonen gick i mysigt lagomt tempo. Långsam frukost, en whiskypinne till Melodikrysset och sen lite matigt i magen, innan vi körde igång med tungjobbet.
Jag inledde med att måla plåtarna nedtill på stugdörrarna, så att dessa skulle hinna torka ordentligt innan nattfrosten. Här är det Olofs dörr, som får sig ett skyddande lager Hammarlack.
I hans solvarmafönster kröp mängder, mängder, mängder av getingar. Det var så läskigt att det tog en stund, innan jag fattade vad jag såg.
Vi låste upp och gjorde sedan processen kort med så många av dem vi kunde. Vad vi kunde se fanns inte en enda levande geting inomhus, då vi låste efter oss.
Snyggt o fritt från rost!! Hammarlack är fantastiskt!
Annika flyttade hela stora ved/timmerhögen från mitt på gården till vid sidan om bastun, så att skotern kan köra framför stugan till vintern.
Vädret var så varmt o härligt, att vi bestämde oss för att ta en tur till Turiststationen i Glen och gå en sväng upp över fjället.
Lilla Majken gick fantastiskt bra på de knaggliga, guppiga fjällvägarna. Jag har verkligen en jättehärlig liten bil!!
Arådalens Turiststation. Här sov minsann självaste kungen o Silvia över i början av sin relation... och sen var plötsligt kronprinsessan Victoria på G. ;D
Bedövande vacker fjällnatur.
I bakgrunden syns Lillfjället, dit vi ibland åker på vintrarna.
Ungefär samma vy med en annan kamera.
Jag ställer in kameran på rätt ljusinsläpp och sen traskar vi iväg.
Vädret är kanon, naturen står i sin allra vackraste färgsprakande prakt och vi bara njuuuuter.
Vi stannar o knäpper massor av bilder under vår promenad. Jag o Annika har verkligen samma fascination för färg, form o bild.
De här starkt rosa utmejslade bladen lyckades Annika fånga med sin kamera.
... och de här!
Skuggor, solljus och färger är fascinerande...
En sten, lite mossa -- så otroligt vackert!!
Jag kan bara inte få nog...
Vill bara måla... längtar efter penslar o färger!
Kan det bli vackrare?
Om jag bara kunde fånga detta med penslar..!
Det syns inte på bild, men det var rätt brant uppförslut.
Det är så vackert att man blir andäktig... Jag försöker föga framgångsrikt förmå min kamera att ta in o fånga det vackra.
Här uppifrån syns den konstgjorda sjön Anjelikan nere vid Turiststationen i Glen.
På vägen upp smaskar vi i oss blåbär o lingon.
Och dricker mängder av iskallt supergott fjällvatten, förstås!!
Ingenstans i världen är vattnet så gott som här!!!
Härifrån syns Anjelikan ännu bättre.
Fjällbäcken porlar iskall och klar.
Det som, strax till höger om mitten av bilden, ser ut som en väg eller en å, är röken från Markus stuga, där de eldar ris och gamla stubbar.
På nedvägen har det blivit eftermiddag och solen har en annan vinkel mot träden.
Vackert, vackert..!! Trots att jag knäppt säkert 30 bilder av skogen under vår promenad upp, kan jag inte motstå att knäppa ytterligare en. Skuggor o färger fascinerar!
Annika och jag sprider gruset, som vi hämtat, över stigen upp till Markus.
Sen tar vi den dyngtunga skottkärran med oss upp till honom för att hämta stenar.
Han har öppnat en liten stig ner ifrån vägen, så Annika provkör kärran där och det går utmärkt.
Markus har en superbra liten grävmaskin med sig, för att jobba med dränering och avlopp.
Han är så himla kunnig, händig o duktig min kusin!! Och bussig!!
Vi hade oturen att gasolen tog slut i stugan och naturligtvis hände det just på kvällen, då det var beckmörkt ute. Och som lök på laxen, var det den allra sista av de gamla tuberna -- för att koppla in den fulla tuben, var vi alltså tvungen att byta kopplingar och konvertera till det nya systemet.
Gissa om jag var superlycklig över att kunna ringa Markus och veta att jag kan be honom om hjälp.
Jag kunde inte låta bli att zooma in killarnas mat- och vätskestation: Tre öl och en stor påse chips.
Mat gissar jag att de åt på morgonen och på kvällen -- över dagen var det nog ungefär det här, som höll dem igång. Beundransvärt, måste jag säga, för oj va de slet o jobbade hårt!
Annika o jag tog en välförtjänt paus med varsin drink i solen ute på altanen.
När man slitit o burit o kärrat o svettats, som vi gjort, så känns det himla gott att få slå sig ner i en skön stol med något gott o kallt att dricka.
Solen värmer gott... vi har det sååå bra!!
Vår långa arbetsdag får nu anses vara över. Dagsljuset börjar försvinna och kvällskylan kommer snabbt.
Annika skurar rent hinkarna, som vi burit grus i och borta i grillen eldar jag för grillning av kvällens goda middag -- i bastun brinner det under grytan, så att vi kan duscha o basta lite före maten.
Vi har verkligen en kanonhärlig helg!!
På nätterna var det dock mindre angenäm temperatur -- då frös det på och var kring 3-4 grader kallt. Ute alltså! Inne i stugan hade vi cirka 8 - 10 grader på morgnarna.
På söndagsmorgonen var allt fruset och gnistrande vitt, så jag skyndade mig ut med kameran. Annika trodde nog att jag blivit skvatt galen, som klädde mig och gick ut, redan före frukost, men jag ville fånga detta frusna vackra.
Igår en brasa -- idag frostvitt.
Allt är vackert frostkantat!!
För att vattnet inte ska frysa i slangen, lämnar vi den pyttelite rinnande...
Brrrr! Det är verkligen jättekallt ute, så jag förstår att Annika håller sig med kameran på rätt sida om fönsterglaset.
Inne i stugan, har Annika fått igång en värmande brasa, så kan njuta av frukosten utan att frysa.
Vi fortsätter några timmar med gruset och stenarna, innan vi kör igång med städningen.
Där det tidigare varit knädjupa hål mellan höga spetsiga stenar, är nu en tämligen jämn grusgång. När detta satt sig under vinterns tunga snötäcke, blir det nog kanonbra!
Markus o grabbarna gräver vidare...
och eldar, precis som vi, allt som inte ska vara kvar.
Hos oss fick elden ta de gamla orangegula mattorna. Jag ringde mamma och hon gav sitt okej i bilen hem ifrån Strängnäs, där pappa o Pär hämtat henne efter ryggoperationen. Nu får det så lov att bli nya mattor med mindre styprisk på gamla utnötta hörn, som rullar upp sig.
Annika o jag gav kökets nedre skåpdel, lådor och spis en rejäl duvning. Det ska kännas gott för mina kära föräldrar att nån annan, för en gångs skull, storstädat nåt i stugan. Annars brukar det vara mamma...
Medan jag målar det sista varvet på lillstugans dörr, budar, silikonar springor, städar golv och gör rent i bastun, piskar Annika mattorna...
... och gör kanonfint i skåp o lådor, med ny fin ordning och nytt skyddspapper.
Även lillbyrån fick sig en omgång, så nu är innehållet i kastrullskåpet o byrån sorterat och samordnat.
Annika tömmer öppenspisens asklåda på brasan, som jag dränkt i vatten, för att vi inte ska lämna nån riskabel glödbädd efter oss.
Annika lägger sista handen vid köket, innan vi packar ut i bilen.
Jag går runt med salt o rödsprit i samtliga avlopp, så att dessa inte ska frysa.
Stolarna är intagna o staplade. Vid fönstret står det nya 20-kronorsskåpet, som pappa köpte på auktionen i Petersvik. Tro det eller ej, men lilla Majken var stor nog att rymma skåpet!! Det är en makalös liten bil jag har, eller hur?
Bakom de fördragna gardinerna längs soffan, sitter nu bägge fönsterbrädorna.
Snyggt o enhetligt!
Jag låser stugan för den här gången och drar mig vemodig, men mycket nöjd med helgen, mot bilen...
Det är alltid så skönt att vara i Arålund, och alltid så sorgligt att åka hem... Man mår så gott med lunken och tempot i fjällen! Det är så back to basics... så sunt och läkande!
En sista bild på grusgången upp till Markus... Hard work work, men OJ va bra den kommer att bli!!
När jag passerar lillstugan passar jag på, att knäppa en bild på dörrens tidigare rostiga plåt -- nu snyggt skyddad med svart Hammarlack.
Och med det, var vår fjällhelg över för den här gången.
Skönsbergsföretagartjejkväll på Bäckebo
Jag tyckte att tjejföretagarna på Skönsberg med omnejd behövde skämmas bort lite,
och kände att jag ville ordna en Skönsbergsföretagartjejkväll.
Jag valde att ha den hemma hos mig, så att det skulle bli lagom laid-back och chosefritt.
En tryckkokare full av god och het soppa... (Ja, det var faktiskt full då vi började!)
.
... ett par nybakta bröd, lite goda ostar, ett par boxar vin...
.
... och ett gäng glada, härliga, positiva, kvinnliga företagare!
Det är allt som behövs för att en vanlig onsdagskväll ska bli precis hur trevlig, skrattig,
mysig, pratig och rolig som helst!!
.
Indiskas stora temuggar är perfekta att äta soppa i och ryms mycket bättre på ett
vardagsrumsbord, än skrymmande djuptallrikar.
.
- Det här är kanongod soppa!!! säger Bodil från Bildhotellet.
.
- Och nu är min mugg tom!!
.
Det får nog bli en mugg till... :D
.
Butik Vitamin Cathrine låter sig också väl smaka.
.
Alla har trevligt och tycks trivas gott med den enkla skaffningen i mitt lilla vardagsrum.
.
Det pratas och skrattas en hel del och tiden bara flyger iväg!
.
Det var ju jag som skulle skämma bort dem, och ändå kom de med presenter till mig!!
Den här jättevackra buketten hade de köpt på Fröken Fräken!!
.
Det här vackra bedårande gräddvita plåthjärtat med genombrutet möster kan man elda
värmeljus inuti. Det fick jag av Ulrika Ejerås.
.
... och Bodil Östling o Anita Lundmark, gav mig deodorant och kroppslotion ur Oliva,min
favoritserie från Apoteket.
.
Och Butik Vitamins Catrin hade med sig en påse ljuvliga, oemotståndligt goda kokosflagor.
Det var bland det godaste i godisväg jag nånsin smakat!!!
.
Ulrika och Ingela pratar lösningar och idéer.
.
Ingela Ekman och Cathrine (Butik Vitamin) myser mätta i soffan.
.
Ulrika Ejerås (Lasses Matstuga) skrattar glatt.
.
Och Lisbet (Gardin- och lampskärmsshopen) likaså.
.
Bodil Östling (Bildhotellet) och Susanne Ekman fnissar åt bilder i Susannes mobil.
.
.
En kanonrolig och jättetrevlig tjejkväll, som bara är den första i en lång rad såna kvällar!
Innan vi skiljs åt, har vi redan beslutat när och var vi ska ses nästa gång!
Hos Skönsbergs företagartjejer sitter det verkligen inte fast!!
Mera Bäckebo njut o mys
Grillmys med mor, far och döttrar är ju ett absolut "vill"!!
Och så ville jag ju visa min nya fina utemöbel!!
Sålunda blev det en ljuvlig grillkväll redan dagen efter
tillsammans med mamma, pappa och Siri.
.
Här är lite bilder från kvällen:
Eftersom jag bara hade råd att köpa två stolar, så får köksstolarna duga till hälften
av gästerna.
Ugnsgrönsaker à la Annika har varit en favorit i sommar -- så även denna kväll.
Söt frukt till salt och hett kryddad mat är något jag verkligen älskar!
Melon tillsammans med salt kanarisk potatis, het bearnaisesås och grillat kött är wow!
Ett glas gott rött till är pricken över i:et, som gör det hela perfekt!!
Det här var jättegott och passade såååå bra till maten!!
Köttet ligger på grillen och gästerna väntar hungriga vid bordet, under trivsamt småprat
och läppjande på vinet.
De tyckte också, precis som jag, att min utegrupp var jättefin och mycket stabil
o bekväm att sitta i. Ett mycket gott köp, alltså!!
Jag tog tillfället i akt att komma med årets tidigaste julklappsönskning: en stol!!
Nu håller jag tummarna för att tomten ska komma ihåg den, trots att det är så tidigt
på året och långt till jul... ;D
Ziri hade med sig flintastek och mina föräldrar bidrog med benfri bog -- mycket gott
och välsmakande bägge delarna!!!
.
Tyvärr tog batteriet slut i kameran, så det blev inga bilder på efterrätten...
Vi avslutade, så som vi oftast gör, med att sjunka ner i soffans mjukhet och se något
bra på tv tillsammans. Med min familj är det alltid "chosefritt" och laid-back! Aldrig några
märkvärdigheter eller konstiga "måsten". Vi tycker alla om att se serier och filmer, och
gärna tillsammans. Att jag bjudit hem familjen innebär alltså inte, att vi måste avstå
från de program vi älskar och följer.
Det är skööönt med familjen! Myyysigt, myyysigt..!!
Bäckebo mysdag
Har ju massor av bilder, som jag bara inte hunnit lägga ut eller berätta om -- så mycket
jag velat dela, men inte haft tid att skriva om.
Här kommer i alla fall en, bland många, saker och tillfällen:
Min och Annikas härliga mysiga Bäckebodag!
Den härliga mysdagen började med att jag åkte med bästaste Malin Lundén ut till Birsta.
Där mötte bästaste Annika Ohlín upp.
I värsta stekhetaste sommarvärmen, följde sedan mina fantastiskt tålmodiga vänner mig
på Bau Haus, där jag under lång tid (läs: flera år) varit o spanat in en utemöbel.
Svettiga och varma väntade Malin o Annika medan jag fick hjälp att ta fram rätt bord
med tillhörande stolar. Efter fullgjord betalning, hjälptes vi åt att ta ur dem ur kartongerna
och sedan lasta allt i Malins bil. Sen körde gulligaste hon hem dem till mig och lämpade av
dem på altanen, innan hon drog iväg med barnen till stugan.
Jag och Annika knatade iväg över till systemet och sen Ica för att handla.
Jag och Annika knatade iväg över till systemet och sen Ica för att handla.
Väl hemma på Bäckebo igen, hjälpte Annika mig att montera ihop bordet
och ställa i ordning ute på altanen.
Jag har ju bott i nästan tre somrar utan någon utemöbel och verkligen läääängtat efter den
dag, då jag skulle kunna köpa en, så lyckokänslan var verkligen enorm!!! Och den sitter
i än!!! Jag blir glad varenda gång jag kommer ut på altanen och ser bordet o stolarna!!!
Tolerant och överseende med min röra, satte sig Annika vid datorn och sökte fram lite
skön musik att lyssna till, medan vi lagade maten.
Kanarisk potatis, ugnsstekta grönsaker... jordgubbar... Ja, ni fattar ju själva vilken
supermysmiddag vi planerat!
Kanarisk potatis är en enkel, men kanongod potatisvariant -- små, hela färskpotatisar
rullas i olja och saltas rejält. Sen in i ugnen tills de är mjuka. Skalet blir salt och skitgott
och ska ätas, såklart!!
Medan vi väntade på att maten skulle bli klar -- d.v.s. potatis o grönsaker bli färdiga och
grillkolen lagomt heta att grilla på -- så lökade vi i solen med chili cheese chrunchies
(eller vad de nu heter) och ett glas rött. Myyyysfaktorn var skyhög!!
(eller vad de nu heter) och ett glas rött. Myyyysfaktorn var skyhög!!
Jag sitter så skönt, så skönt i min nya stol och njuuuter så fantastiskt av den härliga
dagen, sällskapet, vinet och den varma sköna eftermiddagssolen!
Ibland kan det bara inte bli bättre!
Fantastiskt mört rosagrillat kött! Mums!
Extra gott kändes det, att vi lyckats hitta superlyxigt kött till värsta vrakpriset.
Har nog aldrig tidigare köpt ett så dyrt slags kött -- godare än godast, var det!!
Potatis, vitlök och morötter... Yummie!!
Supergod tzatziki och chilibearnaisesås... Mmmmmm!
Gräddstuvade kantareller -- så gott att man nästan måste stöna då man äter!!
Grillad sommarlök!! Kanongott!!!
Är inte detta en middag för en kung, så säg??
Sen vi ätit oss fyrkantiga, fortsatte vi med goda jordgubbar...
... fräsch söt bubblig Asti Spumante...
... och mörk smakrik choklad!!
.
När vi ätit och kände oss nöjda med utesittandet, drog vi oss in i soffan och satte igång
en film -- det blev "Nell", för den hade Annika aldrig sett och för mig var det alldeles för
många år sen sist. Jag har lyckats hitta den på DVD och med engelsk text blev den nu
ännu bättre!!!
.
Sent på natten -- eller kanske snarare "tidigt på morgonen"? -- bäddade vi åt Annika
på min bekväma soffa.
På lördag morgon klev vi sedan upp och drog iväg över till mor o far för att äta frukost
och lösa krysset. Jag tyckte mig se att Annika trivdes med vår udda helgtradition och
fann sig väl tillrätta i sällskapet! Med sina kunskaper inom musik, blev hon en tillgång
och resurs för oss, som inte är så hemma på modern musik.
.
En härligt njutbar och minnesvärd Bäckebomysupplevelse!!
Lysnatta
Igår var det Lysnatta och jag gissar att det firades mest överallt här i Norrland.
Vi tog farväl av sommaren på Sandnäsets camping tillsammans med kanonduktiga Brobergz, som spelade hela kvällen lång.
Vi tog farväl av sommaren på Sandnäsets camping tillsammans med kanonduktiga Brobergz, som spelade hela kvällen lång.
.
Min vackra dotter Ida med sin imponerande stora röst, sjöng allt från schlager till pop --
allt lika bra och jag nästan sprack av stolthet!!
.
.
Så fort mörkret lade sig, började marschaller och lanternor tändas överallt längs vattnet.
Det var så vackert och stämningsfullt att jag blev alldeles andäktig!
.
.
.
.
Mor och far, André och Ziri, Märta-Li och Jesper, storebror Pär, lillebror Olof och jag själv, tuffade de 7 milen upp till campingen vid Holmsjön, för att få uppleva Brobergz och Ida. Väl värt varenda kilometer och minut av färden!!!
Ååååh, va bra de var!!! Jag var så stolt, så stolt över min ofantligt begåvade dotter!!
.
.
Det var precis fullpackat med folk. Svårt att få sittplatser, men vi lyckades till sist.
.
.
De flesta av gästerna bodde på campingen, vilket förstås medgav ett visst intag...
Alla verkade ha jättekul och uppskattade bandet till fullo -- man sjöng med i refrängerna och dansade hela kvällen!!
Verkligen en toppenbra o lyckad spelkväll!!
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Ziri kom med ett vackert paket
Min älskade dotter Ziri, som arbetar i klädbutik, kom häromdagen med ett otroligt tjusigt paket till mig.
.
.
Se vilket fantastiskt vackert paket!!! Har du nånsin fått ett så fint paket? Det hade verkligen inte jag! Mycket imponerande, tycker jag!!
.
Inne i paketet låg...
.
En jättefin reaklänning, som jag för något tag sen bad henne hänga undan till mig... och sen har jag såklart glömt bort det. Men se det hade inte hon!!
.
.
Gullebarnet slog in den och kom med den som paket!! <3
.
Jag bara äääälskar den!!!
Märtis 25-årsfest
Eftersom min älskade dotters 25-årsdag inföll på en måndag, valde hon att fira den på fredagen före -- alltså, fredag den 29 april. Mor o far erbjöd sig generöst att upplåta sitt hem för festen, vilket löste ett stort problem för oss. Det skulle ha varit jättesvårt att få in alla i min lilla lägenhet och ännu svårare med stugan på landet, där Märta bor.
Nu blev det hela jättebra och väldigt smidigt!! :D
Festen var ordnad som en halvt-om-halvt-knytis, d.v.s. jag (och mina föräldrar) stod för lejonparten av mat och dryck, men alla gäster bidrog också med varsin liten del av det vi skulle äta och dricka.
Tusen varma tack till alla mina familjemedlemmar och släktingar, för att ni så fint ställer upp på mina udda festarrangemang och idéer! Ni är sannerligen varmhjärtade räddare i nöden!
Som vanligt hann jag inte sköta både kameran och markservicen -- jag har dessutom en medioker kamera -- så ni får, som vanligt, ha överseende. Här är bilderna från festen! :o)
Märta gör jättesmaskiga Mascarpone-tårtor med ananasfyllning och hackad mandel, riven mörk choklad och apelsinklyftor ovanpå.
Ziri och Ida blåser upp ballonger i mängder och pyntar både inne o ute.
Ser det inte supergott ut, så säg??
Tillfällig avställningsyta för maten allteftersom den blir klar. Sen ska all plockmat raddas upp på köksbordet.
Tortilla-wraps med het tacosfyllning. Mums!!
Det är en grannlaga uppgift att få plats för allt på buffébordet.
Ziri, mormor o morfar ordnar med glasen till välkomstdrinken.
Ida tar en paus.
Det börjar arta sig, men än saknas pajer, wraps och ostbricka.
André njuter en stund i solen.
Ida är vacker i sin nya blåblommiga tunika.
En stunds kärleksfullt lek och bus hinns också med.
Sådär ja, nu är det bara pajerna och ostbrickan kvar -- tror jag...
Ett litet sånghäfte till dagens födelsedagsbarn.
Välkomstdrinken avklarad.
Morfar samlar in glasen.
Märtis har fått vitsippor av småkusinerna och kusinbarnen.
Mamma o pappa vet bäst hur de högfotade glasen står stadigast i diskmaskinen.
En gladlynt o busig Märta ser sig om efter en vas.
Äntligen dags att hugga in på den smaskiga buffén!!
Borden fortfarande tomma, för alla köar svultna till buffén.
Presentbordet väntar, i enlighet med god etikett, tills vi ätit och hunnit till kaffet. Den som väntar på nåt gott... :o)
Alla är vi lika hungriga och det doftar såååå gott!
God mat i mängder och det är tänkt att här ska finnas något för precis alla.
Två supergoda pajer, rökt lax med hovmästarsås, mimosasallad, griljerad skinka, baguette, hummus, gurka, pärltomater, passionsfrukt, melon, ostbricka, wraps med kryddigt het fyllning, oliver -- ja, jag minns inte allt, men mycket och gott var det!
Två glada systrar!
Farmor visar och förklarar för lilla brorsdottern hur det lilla sånghäftet är tänkt, för hon undrar förstås om den fina bilden av Märta på framsidan.
Lillstumpan hugger in på nåt hon gillar -- gurka!
Vitt, rosé eller rött vin, lättöl och läsk fanns på dryckesbuffén (läs: diskbänken).
Lillebrors fru Kattis.
Storebror Pär.
Markus med sin Maria.
Vi är fler än 8 och slipper därmed vänta tills alla fått mat innan vi hugger in, vilket är tur för vi är alla hungriga och maten både doftar aptitretande gott och ser frestande ut.
Vackra vitsippsbuketter prydde Märtas födelsedagsbord.
God mat och glatt samspråk.
Ziri med sin André ( går i vår familj även under det rara smeknamnet Mandel)
Till sist rymmer Märtis mage inte mer -- utrymme måste lämnas för den goda tårtan!
Mellansyster Ida.
Vi sjunger, pratar, skrattar och äter så det står härliga till.
Den skojiga visan om Märta, som hade träben där hon hängde portnyckeln på en spik under kjolen, var uppskattad.
Jens, Kattis och lillstumpan.
Markus söta Maria.
Robert, Elin och Kattis.
Vi börjar bli mätta...
Barnen får gå ut och springa av sig en stund, medan vi får undan matbuffén och istället ställer fram tårtor och kaffe.
Mor och far placerar ut koppar, fat och assietter.
Märtas vackra och jättegoda Mascarponetårtor.
Flickorna har plockat mer blommor åt födelsedagsbarnet.
Märta söker en vas.
Mormor och morfar guidar i köket.
Märtis o mormor.
Dagens vackra jubilar får såklart ta den första tårtbiten.
Kusinbarnet kan inte äta tårta, men får fritt förse sig ur frukt- och karamellhörnan, så hon är glad och nöjd ändå.
Supergod och "smal" tårta, som smakar mycket fräschare än vanlig gräddtårta.
Maria, mormor och Kattis.
Kattis är så fin i sin nya gröna tunika.
Markus handar över tårtsleven...
Pappa och Pär delar "fifty-fifty" på det som är kvar av första tårtan. Taberas!!
Och nu -- jubilarens väntan är över!! Äntligen den stora och alldeles egna stunden: PRESENTÖPPNINGEN!!
En matberedare!!!
Kan det vara vad man tror av bilden på kartongen..? undrar Märta, som i många år önskat sig just en sån.
Lycka!!! En tryckkokare!!!
Ett presentkort på ljuvliga butiken Vackra hem!!
Två rosenkassar fyllda med ett fint svart linne, en mängd lyxiga hår- och kroppsvårdsprodukter och...
... ett litet orangefärgat paket...
... som visade sig innehålla ett smycke, som Märtis önskat sig sedan tidiga tonåren.
- Fint, va?
En vacker camé i rött guld.
Presentkort som gäller på alla stenstans butiker!!
Tack alla ni som kom, bidrog, gratulerade och firade min älskade dotter på hennes 25-årsdag!! Det blev en fin, minnesvärd och härlig kväll!!!
Härlig traditionsenlig, fast annorlunda fjällpåsk
I år inföll påsken ovanligt sent och eftersom snötäcket inte var så tjockt i de jämtländska fjällen, gjorde den tidiga värmeböljan att vi fick en nästintill bar fjällpåsk. Vi har förvisso under de 46 år vi haft stugan, varit med om ett par riktigt, riktigt varma påskar, då vi suttit i bara bh och trosor ute på altanen, men aldrig tidigare har vi haft så lite snö, att vi övervägt att köra ner bilen.
Här är lite bilder från årets ljuvliga påskhelg i Arådalen. :D
Välkomstfika med en liten whiskypinne ute i solen.
Det finns så mycket skojigt att göra i fjällen!
Liten mysig mat- o vätskepaus på bron.
Det är en härligt skojig och lärorik utmaning, att klättra runt runt på räcket kring altanen.
Fin bild på min älskade pappa.
Turturduvor.
Smaskig ärtsoppestund medan vi väntar på att glöden är den rätta för korvgrillning.
Lillstugans halvrivna altan får tjäna som gåbord och serveringsdisk.
- Nä nu blev det alldeles för varmt!
Det är härligt och föredömligt diskfritt att äta utomhus.
"Samtal kring bordet". ;D
På långfredagskvällen var det så varmt ute att vi beslöt att äta även middag utomhus. Vi satt ute och pratade ända till efter kl. 20, då solen började försvinna bakom Busjöfjället.
Också påskaftonen var solig, varm o grann, så det blev en låååång skön utomhuslunch även då.
Alla "lagar" sin egen mat, vilket är skönt och bekymmersfritt för alla involverade.
Som synes är det jättevarmt och härligt!
Pappa tar sig en stunds läsning, medan vi väntar på att alla ska ha "duschat" och kommit i ordning till påskbordet -- vi har valt att för första gången någonsin äta påskmiddag utomhus. Vi har dukat upp maten inomhus och lämnat fönster o dörr öppen, för att hålla den så sval som möjligt -- sen serveras påskbordet som gåbord. Nytt o ovant, men mycket trevligt och skönt!!
André och Ziri njuter av påskbordets alla godsaker och läckerheter.
Så förstås även Markus och Maria.
Vi tyckte alla att det var jätteskönt att slippa sitta inomhus och svettas, för OJOJOJ så varm en stuga kan bli då solen ligger på och man är många inomhus.
Min söta brorsdotter var påskkäring och bjöd på godis.
Påskbordet avslutades med kaffe och en LCHF-kaka, som jag bakat. Ingen kulinarisk höjdare för de andra kanske, som ju gillar riktigt sötsliskiga saker, men det bjuder jag på. Jag är ingen hejare på att baka kaffebröd och är själv inte så väldigt förtjust i sötsaker -- nu blev det en kaka i min smak. :D
Vår påskafton avslutades för ovanlighetens skull inte med
"Det stora påskrejset" (pulkaåkning i den branta backen ner från vägen).
Även detta var ett skönt traditionsbrott, för ujujuj så trött jag var, då allt var undanplockat och undandiskat. Då kändes det gott att sitta ned med en stunds småprat och stickning.
Allt-som-allt en härligt solig, varm, trivsam och avslappnad påsk i trevligt sällskap. :D
Här är lite bilder från årets ljuvliga påskhelg i Arådalen. :D
Välkomstfika med en liten whiskypinne ute i solen.
Det finns så mycket skojigt att göra i fjällen!
Liten mysig mat- o vätskepaus på bron.
Det är en härligt skojig och lärorik utmaning, att klättra runt runt på räcket kring altanen.
Fin bild på min älskade pappa.
Turturduvor.
Smaskig ärtsoppestund medan vi väntar på att glöden är den rätta för korvgrillning.
Lillstugans halvrivna altan får tjäna som gåbord och serveringsdisk.
- Nä nu blev det alldeles för varmt!
Det är härligt och föredömligt diskfritt att äta utomhus.
"Samtal kring bordet". ;D
På långfredagskvällen var det så varmt ute att vi beslöt att äta även middag utomhus. Vi satt ute och pratade ända till efter kl. 20, då solen började försvinna bakom Busjöfjället.
Också påskaftonen var solig, varm o grann, så det blev en låååång skön utomhuslunch även då.
Alla "lagar" sin egen mat, vilket är skönt och bekymmersfritt för alla involverade.
Som synes är det jättevarmt och härligt!
Pappa tar sig en stunds läsning, medan vi väntar på att alla ska ha "duschat" och kommit i ordning till påskbordet -- vi har valt att för första gången någonsin äta påskmiddag utomhus. Vi har dukat upp maten inomhus och lämnat fönster o dörr öppen, för att hålla den så sval som möjligt -- sen serveras påskbordet som gåbord. Nytt o ovant, men mycket trevligt och skönt!!
André och Ziri njuter av påskbordets alla godsaker och läckerheter.
Så förstås även Markus och Maria.
Vi tyckte alla att det var jätteskönt att slippa sitta inomhus och svettas, för OJOJOJ så varm en stuga kan bli då solen ligger på och man är många inomhus.
Min söta brorsdotter var påskkäring och bjöd på godis.
Påskbordet avslutades med kaffe och en LCHF-kaka, som jag bakat. Ingen kulinarisk höjdare för de andra kanske, som ju gillar riktigt sötsliskiga saker, men det bjuder jag på. Jag är ingen hejare på att baka kaffebröd och är själv inte så väldigt förtjust i sötsaker -- nu blev det en kaka i min smak. :D
Vår påskafton avslutades för ovanlighetens skull inte med
"Det stora påskrejset" (pulkaåkning i den branta backen ner från vägen).
Även detta var ett skönt traditionsbrott, för ujujuj så trött jag var, då allt var undanplockat och undandiskat. Då kändes det gott att sitta ned med en stunds småprat och stickning.
Allt-som-allt en härligt solig, varm, trivsam och avslappnad påsk i trevligt sällskap. :D
Veckans ryggdunk
Den senaste tiden har varit hektisk, även med mina mått mätt. Jag har knappt hunnit eller orkat gå igenom posten, kika in på Facebook eller vittja inkorgen. En sak, som blivit lagd åt sidan, är vår riksdagsman Emil Källströms veckobrev. Dessa har jag brukat läsa med stor behållning, men nu har de alltså fått läggas i en mapp för senare läsning.
I början av veckan fick jag ett mail från vår omtänksamma och driftiga politiska sekreterare, Jenny Sellén. Hon undrade ifall jag läst Emils veckobrev. Jag skrev ett kort svar och tackade för omtanken, samt förklarade att jag inte haft tid. Dagen efter fick jag ett nytt mail från henne. Hon uttryckte en förhoppning om att jag tagit mig tid, att läsa denna veckas veckobrev. Detta insisterande väckte min nyfikenhet, så jag öppnade och läste.... och for nästan i taket av glad överraskning. Detta är vad jag fann:
Snacka om uppmuntrande!! Jag blev så glad och så stolt!!
Tänk att Emil läst min blogg!! Min anspråkslösa och enkla blogg, som inte är nåt särskilt alls i jämförelse med alla insatta, pålästa politikers bloggar. Jag skriver ju bara om vardagligheter ur mitt eget perspektiv och inte om stora samhällsviktiga saker. Och ändå får jag en ryggdunk!!
Detta gladde och styrkte mig enormt!! Nu orkar jag ett bra tag till!!! :D
I början av veckan fick jag ett mail från vår omtänksamma och driftiga politiska sekreterare, Jenny Sellén. Hon undrade ifall jag läst Emils veckobrev. Jag skrev ett kort svar och tackade för omtanken, samt förklarade att jag inte haft tid. Dagen efter fick jag ett nytt mail från henne. Hon uttryckte en förhoppning om att jag tagit mig tid, att läsa denna veckas veckobrev. Detta insisterande väckte min nyfikenhet, så jag öppnade och läste.... och for nästan i taket av glad överraskning. Detta är vad jag fann:
| Veckans ryggdunk I måndags när jag var på LRF bjöd Susanne Öberg på ett kanontips: "Du borde börja med veckans ryggdunk och uppmärksamma de som gjort nåt bra i veckobrevet!" Sagt och gjort: Denna första "veckans ryggdunk" går till Åsa Melander i Sundsvall. Alla som följer henne på Facebook och på hennes blogg - http://asaemelander.blogg.se/ - kan ta del av hennes till synes outtröttliga engagemang för två ghanesiska män och för att de ska kunna stanna i Sverige och hitta arbete och boende. Centerpartiet har en lång historia av socialt och medmänskligt engagemang. Det arvet bär Åsa vidare. Har du tips på någon som behöver och förtjänar en dunk i ryggen? Hör av dig! |
Snacka om uppmuntrande!! Jag blev så glad och så stolt!!
Tänk att Emil läst min blogg!! Min anspråkslösa och enkla blogg, som inte är nåt särskilt alls i jämförelse med alla insatta, pålästa politikers bloggar. Jag skriver ju bara om vardagligheter ur mitt eget perspektiv och inte om stora samhällsviktiga saker. Och ändå får jag en ryggdunk!!
Detta gladde och styrkte mig enormt!! Nu orkar jag ett bra tag till!!! :D
Stolt över min stad
När det sorgliga valresultatet stod klart, gick luften helt ur mig. Besvikelse, uppgivenhet, frustration. Det kändes med ens svårt att tycka om min stad. Den stad där jag är barnfödd, där jag bott, levt och trivts i nästan hela mitt liv.
Skandaler, maktmissbruk, överdådiga felsatsningar och mängder av annat elände har under många, många år varit som missprydande vårtor i ansiktet på vår underbara stad och kommun och invånarna har visat ett så grundmurat missnöje med det röda styret, att många med mig sett ett maktskifte som självklart. Men så valde tyvärr ett alltför stort invånarantal att missnöjesrösta och lade sin röst på något annat än Allians för Sundsvall.
Vår röda kommun, vars invånare visat ett massivt missnöje med det rödgröna styret, lyckades bl. a. genom sitt missnöjesröstande nu skapa en ny och oerhört märklig situation för oss alla.
Kämparglöd och arbetslust bara rann av och ur mig... allt kändes meningslöst och jag misströstade.
Hur skulle det nånsin bli nån ordning i vår kommun? Hur skulle vi nånsin klara konststycket att göra den attraktiv för människor att flytta till? Vad spelade allt egentligen för roll? Fanns det alls nån framtid i vår norrländskt vackra kommun?
Jag tappade helt lust och ork... min batterinivå var låg och jag såg ingen källa till återladdning. Allt var bara grått...
Men -- så läste jag en dag i vår lokala tidning om ett kommande evenemang.
400 elever på olika skolor skulle träna in en o samma dans och uppföra denna på torget.
Det lät spännande och intressant, och min nyfikenhet var väckt.
Här kan du själv se resultatet!
De 400 eleverna har tränat in en dans till en härligt medryckande Michael Jackson-låt.
Här är de lite nervösa och har inte riktigt vågat släppa loss än...
Iklädda färgglada kläder och diverse vatten-, bad- och simattiraljer utför de sin dans.
Efter att ha kört den "ett varv" rör sig hela gruppen färgglada dansare ner mot torgets andra sida. Där körde man låten en gång till och gick sen vidare till nästa torgsida, där man återigen bjöd på sin glada och inspirerande dans. Varv efter varv dansade de hela lunchtimmen lång -- mängder av Sundsvallsbor hann under den timmen få sig en stunds färglad, uppmuntrande dans till livs. En underbart inspirerande vitaminkick, som förgyllde allas vår fredag.
För varje varv man kör sin dans, blir alla mer o mer samdansade och trygga -- de bjuder alltmer på sig själva och dansar med glädje och intensitet. Det är en fröjd att se hur alla både får, kan och vill vara med. Och alla ingår de i en gemenskap där alla behövs!!
Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung, elev eller personal, begåvad i matte eller idrott. Inte heller är det av betydelse om man är lång, knubbig, kort, rullstolsburen, av annan etnisk härkomst, moderiktigt klädd eller totalt odansant. ALLA behövs för att utföra denna härliga dans! ALLA behövs för att bjuda oss Sundsvallsbor på denna färgglada uppmuntran just denna soliga och härliga fredag.
Och som avslutning på denna underbara lunchtimme, släppte man ut mängder av färgglada ballonger. En del av det underbara var att eleverna själva fick ansvara för att släppa ut dem. Inga vuxna la sig i eller styrde. Nej, eleverna fick själva tömma näten av färgglada vackra ballonger. När de öppnade näten steg dessa upp mot den klarblå hösthimlen i ett glatt och ystert stim.
Rytmisk o skönt medryckande musik, dansande barn i en härligt varm gemenskap och ett stim av glada ballonger... Rörd och glad stod jag smådansande där på mitt torg.
Sol, barn, musik, gemenskap och ballonger skapade en skön känsla av samhörighet hos och bland oss som var där. Mänskor som inte kände varandra log och småpratade med varandra. Många åskådare skrattade och dansade med. Och plötsligt var jag åter väldigt stolt över min stad.
Mitt älskade Sundsvall!
Skandaler, maktmissbruk, överdådiga felsatsningar och mängder av annat elände har under många, många år varit som missprydande vårtor i ansiktet på vår underbara stad och kommun och invånarna har visat ett så grundmurat missnöje med det röda styret, att många med mig sett ett maktskifte som självklart. Men så valde tyvärr ett alltför stort invånarantal att missnöjesrösta och lade sin röst på något annat än Allians för Sundsvall.
Vår röda kommun, vars invånare visat ett massivt missnöje med det rödgröna styret, lyckades bl. a. genom sitt missnöjesröstande nu skapa en ny och oerhört märklig situation för oss alla.
Kämparglöd och arbetslust bara rann av och ur mig... allt kändes meningslöst och jag misströstade.
Hur skulle det nånsin bli nån ordning i vår kommun? Hur skulle vi nånsin klara konststycket att göra den attraktiv för människor att flytta till? Vad spelade allt egentligen för roll? Fanns det alls nån framtid i vår norrländskt vackra kommun?
Jag tappade helt lust och ork... min batterinivå var låg och jag såg ingen källa till återladdning. Allt var bara grått...
Men -- så läste jag en dag i vår lokala tidning om ett kommande evenemang.
400 elever på olika skolor skulle träna in en o samma dans och uppföra denna på torget.
Det lät spännande och intressant, och min nyfikenhet var väckt.
Här kan du själv se resultatet!
De 400 eleverna har tränat in en dans till en härligt medryckande Michael Jackson-låt.
Här är de lite nervösa och har inte riktigt vågat släppa loss än...
Iklädda färgglada kläder och diverse vatten-, bad- och simattiraljer utför de sin dans.
Efter att ha kört den "ett varv" rör sig hela gruppen färgglada dansare ner mot torgets andra sida. Där körde man låten en gång till och gick sen vidare till nästa torgsida, där man återigen bjöd på sin glada och inspirerande dans. Varv efter varv dansade de hela lunchtimmen lång -- mängder av Sundsvallsbor hann under den timmen få sig en stunds färglad, uppmuntrande dans till livs. En underbart inspirerande vitaminkick, som förgyllde allas vår fredag.
För varje varv man kör sin dans, blir alla mer o mer samdansade och trygga -- de bjuder alltmer på sig själva och dansar med glädje och intensitet. Det är en fröjd att se hur alla både får, kan och vill vara med. Och alla ingår de i en gemenskap där alla behövs!!
Det spelar ingen roll om man är gammal eller ung, elev eller personal, begåvad i matte eller idrott. Inte heller är det av betydelse om man är lång, knubbig, kort, rullstolsburen, av annan etnisk härkomst, moderiktigt klädd eller totalt odansant. ALLA behövs för att utföra denna härliga dans! ALLA behövs för att bjuda oss Sundsvallsbor på denna färgglada uppmuntran just denna soliga och härliga fredag.
Och som avslutning på denna underbara lunchtimme, släppte man ut mängder av färgglada ballonger. En del av det underbara var att eleverna själva fick ansvara för att släppa ut dem. Inga vuxna la sig i eller styrde. Nej, eleverna fick själva tömma näten av färgglada vackra ballonger. När de öppnade näten steg dessa upp mot den klarblå hösthimlen i ett glatt och ystert stim.
Rytmisk o skönt medryckande musik, dansande barn i en härligt varm gemenskap och ett stim av glada ballonger... Rörd och glad stod jag smådansande där på mitt torg.
Sol, barn, musik, gemenskap och ballonger skapade en skön känsla av samhörighet hos och bland oss som var där. Mänskor som inte kände varandra log och småpratade med varandra. Många åskådare skrattade och dansade med. Och plötsligt var jag åter väldigt stolt över min stad.
Mitt älskade Sundsvall!
Fyra kvinnor och en altan
Louise, en god vän som tyvärr varit lite "ofärdig", var idag över hit på fika tillsammans med Tina och hennes mamma Gunnel. Efter lång tids väntan på en operation, är hon efter den nu mer vigulant än på många år och kunde sålunda promma över hit med Gunnel och sin rullator.
Här är några bilder:
Det är inte mycket till möbler jag har, men vad gör väl det, när sällskapet är trevligt? :o)
Min lilla kryddodling är väl värd att dokumenteras... :o)
.... den är jag mycket glad över!
Det känns så härligt lyxigt att tassa ut och hämta in lite gräslök eller persilja. :o)
I den självvattnande krukan finns i år också en medicinalväxt, som innehåller mycket Omega 3 och stärker immunförsvaret. Mycket god att använda i soppor och sallader.
Tänk att ett "köp 4 för 100 kr"-erbjudande kan vara källa till så mycket glädje, trivsel och stolthet! :D
Den tunga vädurskaninen, som hängt med ända sedan flickorna var små.
En svart skohylla, som broder Pär skänkt mig fungerar perfekt för lyktorna jag fick av lillebror Olof i julklapp.
Trots att jag varken har utemöbel eller tjusiga blommor, tycker jag att min altan är jättefin. :o)
Här sitter vi med vårt fika och småpratar. Mysigt, varmt och trevligt!
Min älskade gamla mjölkflaska fick bli vas för den nostalgivackra bukett som Tina kom med. Fint, va?
Louise, som inte tyckte att man kunde första-gångs-gå-bort tomhänt, hade med sig dessa två jättevackra ljuslyktor till mig. Visst är de superfina???? Jag ÄLSKAR Indiskas sortiment!!!
De passar så himla bra in i både stil och färg!!! Jag har ju mängder av gånger stått längtansfullt och suktat efter dessa på Indiska och nu fick jag dem alltså av Louise. Så himla lyckat!!!
Och imorgon bitti ska jag äta mysfrukost bestående av mitt grova rostade hembakebröd, ost och den precis nykokta rabarbermarmelad, som Gunnel kom med. Jag minns inte när jag sist åt rabarbermarmelad, men att öppna den fortfarande varma burken och andas in den ljuvligt syrliga doften, var rena nostalgikicken -- som att åka tidsmaskin!! Plötsligt var jag 10 år bakåt i tiden i vårt kök på Hagavägen.
Trots att jag inte ens ätit middag än, längtar jag redan till imorgon bitti. :o)
Här är några bilder:
Det är inte mycket till möbler jag har, men vad gör väl det, när sällskapet är trevligt? :o)
Min lilla kryddodling är väl värd att dokumenteras... :o)
.... den är jag mycket glad över!
Det känns så härligt lyxigt att tassa ut och hämta in lite gräslök eller persilja. :o)
I den självvattnande krukan finns i år också en medicinalväxt, som innehåller mycket Omega 3 och stärker immunförsvaret. Mycket god att använda i soppor och sallader.
Tänk att ett "köp 4 för 100 kr"-erbjudande kan vara källa till så mycket glädje, trivsel och stolthet! :D
Den tunga vädurskaninen, som hängt med ända sedan flickorna var små.
En svart skohylla, som broder Pär skänkt mig fungerar perfekt för lyktorna jag fick av lillebror Olof i julklapp.
Trots att jag varken har utemöbel eller tjusiga blommor, tycker jag att min altan är jättefin. :o)
Här sitter vi med vårt fika och småpratar. Mysigt, varmt och trevligt!
Min älskade gamla mjölkflaska fick bli vas för den nostalgivackra bukett som Tina kom med. Fint, va?
Louise, som inte tyckte att man kunde första-gångs-gå-bort tomhänt, hade med sig dessa två jättevackra ljuslyktor till mig. Visst är de superfina???? Jag ÄLSKAR Indiskas sortiment!!!
De passar så himla bra in i både stil och färg!!! Jag har ju mängder av gånger stått längtansfullt och suktat efter dessa på Indiska och nu fick jag dem alltså av Louise. Så himla lyckat!!!
Och imorgon bitti ska jag äta mysfrukost bestående av mitt grova rostade hembakebröd, ost och den precis nykokta rabarbermarmelad, som Gunnel kom med. Jag minns inte när jag sist åt rabarbermarmelad, men att öppna den fortfarande varma burken och andas in den ljuvligt syrliga doften, var rena nostalgikicken -- som att åka tidsmaskin!! Plötsligt var jag 10 år bakåt i tiden i vårt kök på Hagavägen.
Trots att jag inte ens ätit middag än, längtar jag redan till imorgon bitti. :o)
Mmmmm... mysig mamma-dotter-dag!
På Ziris enda lediga dag -- hon jobbar precis varenda dag under hela sommaren -- ville hon åka på mamma-Ziri-dag ute vid havet. Vi skulle göra oss en sån där mysig, ljuvlig, härlig dag som vi hade då de var små.
Ett sånt tillfälle vill man förstås inte missa -- det är inte så himla ofta man får rå om sina små älsklingar på det sättet! Sålunda packade vi matsäck med makaronisallad, bröd, kall öl, kaffe, chokladkladdkaka, kokostoppar, citronvatten och chips -- sen gav vi oss iväg ut på Vindhems varma och lena klippor.
Så här myspysigt hade vi det!! :o)
(Tyvärr hade min kamera råkat bli kvar i Björns bil, så jag hade bara kameran i min halvt oladdade mobil att tillgå. Det blev därför inte fler bilder.)
Ziri serverar och lägger upp.
Skål mamsen!! Det här måste vi göra många, många fler gånger!!! säger Ziri och spinner som en katt.
Jag kan inte annat än hålla med -- oj, va mysigt det var!! En hel lång dags mysig samvaro med samtal och gott att äta. Dessutom i skön stekande sol på vackra lena klippor ute vid havet. Kan det bli bättre?
Jaa, vi lyckades faktiskt få till en perfekt avslutande myspysknorr på vår dag:
vi samlade resten av familjen kring grillmiddag i eftermiddagssolen hemma hos mig.
Ida, Märta och Jesper kom och sen hade vi en trivsam och mysig middag med gott, gott kött som Ziri grillat (hon är en rackare på att grilla nämligen!!), ris, bearnaisesås och ugnsbakade grönsaker i vitlök. Mumsigt värre!
Kort sagt: en härligt underbar dag!!!
Tack kära härliga döttrar för den!!
Jag älskar er!!
Härlig och kul kväll med Studieförbundet Vuxenskolan
Igår var det styrelsemöte och personalsocial aktivitet med Studieförbundet Vuxenskolan, i vars styrelse jag nyss blivit ledamot. Den här kvällen och dess aktiviteter var verkligen ett kanontrevligt och effektivt sätt att lära känna varandra. En riktig toppengrej!!!
SV:s möten förläggs så geografiskt rättvist som möjligt -- alltså varvas det mellan Sollefteå, Kramfors, Härnösand och Sundsvall. Denna kväll var i Kramfors -- eller rättare sagt i Rossvik, som är mycket vackert beläget strax intill Nora kyrka. Nu låter det som om jag varit där hundra gånger, men det är verkligen så långt från sanningen man kan kan komma.
Jag hade aldrig varit där tidigare och körde, om sanningen ska fram, vilse på vägen dit. Nästan ända in till Kramfors hann jag, innan det slog mig att jag ju, enligt vägbeskrivningen, skulle åka förbi Nordvik och längst bak i mitt medvetande fanns en liten, liten röst, som sa att jag nog måste över Höga Kustenbron för att komma dit. Det var sålunda bara att vända lilla Majken och försöka hitta tillbaka till vägen, som leder till nämnda bro. Något längre fram lyckades jag få tag i Lena, som såg till att jag fick bra vägbeskrivning resten av vägen och då gick det som en dans. Vips var jag framme i Rossvik -- en urgullig liten by med smala vindlande grusvägar och en charmig blandning av gamla hus i olika storlekar, utföranden och färger. Överallt var det gröna ängar, lador och hässjor, blommande dikesrenar och betande kossor. Helt enkelt underbart och bedårande! Jag blev totalförälskad! Detta är i sanning ett ställe att älska, trivas på och längta till. Kanske finns det nån liten del djupt inne i mig, som känner igen tillhörigheten med och kärleken till den här bygden? Det är ju nämligen precis härifrån min familj kommer. Det är ju här jag har mina rötter. Såväl min farmors, som min farfars släkter stammar ju härifrån, och farfars gener sägs gå i rakt nedstigande led in i mig. Jag påstås ha ärvt allt jag är och står för av honom och pappa. Så, är det så konstigt att det blev kärlek vid första ögonkastet? Att jag bara föll pladask för bygden?
Vårt styrelsemöte - vilket precis som förra gången, var en härligt bekväm och trygg blandning av laid-back och strikt ordning - hölls hemma hos Ann-Lo. I hennes hemtrevliga bondkök satt vi allihop med föredragningslistor, styrelsepapper, kaffekoppar och supergott hembakebröd.
Efter mötet promenerade vi över till hennes granne, som visade sig vara Håkan Nordin -- författaren till boken Grön IT. Han hade en helt otrolig gård, där han dukat upp långbord åt oss utanför sin gårdspub, som om jag inte minns fel, heter Annnanstans -- det var gårdens f.d. bagarstuga, som han på ett charmigt enkelt sätt, hade gjort om till en riktig liten pub med bardisk, barstolar o.dyl. utan att på nåt sätt förstöra känslan av bondgård eller bagarstuga.
Här följer lite berättande belysande bilder från vår härliga kväll. Tyvärr, glömde jag min vana trogen, att använda kameran i den utsträckning jag hade velat, så bilderna från kvällen är inte särskilt många, men hellre några än inga. :o)
Vi börjar med en liten "presentation" av gården och oss som deltog.
(Som ni vet är jag apdålig på att komma ihåg namn, men bilderna talar ju för sig själva, eller hur?)
Här står Eva och Per-Henrik, vår utmärkte ordförande, framför långbordet, som stod dukat åt oss utanför Annnanstans.
Och det här är Lena Englund, trevlig och hjälpsam verksamhetschef på SV.
En supertrevlig tjej, som jag tyvärr inte minns namnet på.
Olof - den hjälpsamme unge man, som man möts av då man besöker SV i Sundsvall.
Och.... äh, va' pinsamt! Nu har jag glömt hans namn också. Nåja, pratglad, lättsam och trevlig är han i alla fall.
Här var en ny och mycket trevlig bekantskap, som jag i skrivande stund, tyvärr inte heller minns namnet på.
Lena och Ann-Lo bär in maten till Annnanstans, där en fräsch och fantastisk buffé dukades upp åt oss.
Här har vi börjat förse oss och bänkat oss vid långbordet. Solsken, supertrevliga människor och fantastisk mat i skön miljö - det räcker mer än väl för att livet ska kännas härligt, eller hur?
Ni, som känner mig, vet att detta är min definition på en superlyxig härligt komponerad tallrik. Lax, fläskfilé, romsås, en fräsch sallad, melon av flera sorter, jordgubbar, passionsfrukt (åh, herregud vad jag älskar jordgubbar o passionsfrukt!!!), vindruvor, en god ost, ett färskt bröd och en kall öl. Och tro mig - det var precis lika gott som det ser ut!!!!!!!!
Och detta är gårdens mycket sympatiske ägare - Håkan Nordin, som också är kvällens värd.
När vi ätit klart, höll han en fascinerande och intressant presentation av sin bok:
Grön IT. Otroligt lärorik "kortkurs" i hur vårt datoranvändande påverkar miljön och vad vi kan göra åt det. För mig hade han mer än gärna fått fortsätta berätta mycket längre --
det gav verkligen mersmak!! Han hade ett mycket engagerat, otroligt lättsamt och härligt sätt att berätta och förklara! Man ville bara höra mer!!!!!!!!
Vi fick köpa hans bok till ett mycket förmånligt pris, men min a-kassetunna plånbok innehöll, som vanligt, inga disponibla kontanter, så jag fick vackert avstå, vilket var förfärligt synd, för boken verkade precis hur intressant och välskriven som helst. Han har också valt att skriva den i en härlig berättaranda -- som om han skulle sitta vid köksbordet mittemot en och berätta. Så fantastiskt mycket mer lättläst och lättillgängligt, än de byråkratiskt författade skrifter vi får oss till livs från riks. Den här boken bara vill jag ha.
Så fort jag lyckas frigöra en slant, ska jag beställa den av honom!!!!!!!
Efter detta serverades vi kaffe och en chokladbit (själv nöp jag såklart istället några extra jordgubbar och passionsfrukter, för vem vet när man nästa gång äter såna delikatesser?) och därefter var det aktivitetsdags. Vi skulle tävla i något, som för mig var helt nytt: frisbee-golf.
Vi indelades i grupper och skulle, precis som i golf, ta oss runt en bana -- fast med en frisbee, alltså. Jag antar att ni som känner mig nu sätter handen för munnen och förskräckta tänker "Men oj!" och det gör ni helt rätt i. Jag har ju absolut noll bollsinne och hur jag än koncentrerar mig, kan jag inte påverka vart eländet tar vägen. För säkerhets skull förvarnade jag mina lagkamrater, men dessa trodde nog att jag bara fånade mig och var överdrivet blygsam, så de tog mig inte på särskilt stort allvar. Efter mitt första kast, som tog mig ganska precis de två metrarna åt höger (alltså inte framåt!) fram till husknuten, såg jag dock hur det glimtade till av förståelse i deras ögon. Innan tävlingen var till ända, hade jag gjort bort mig fullständigt och alla hade kommit till pinsamt full insikt om min totala oförmåga att kasta med någon form av kontroll. Förfärligt genant, men vad göra? Det var ju jättekul, så det bjuder jag på. Gudskelov var alla så upptagna av sina frisbees, att kamerorna inte användes i någon större utsträckning. Förhoppningsvis finns mina tabbar åtminstone inte förevigade på bild. Här har jag i alla fall lyckats komma ihåg att ta några få bilder från den skojiga tävlingen.
Jörgen hade bevisligen kastat frisbee förut, för han kastade med stor framgång sin "plasttallrik".
Och Olof var verkligen en fena på det här! Då han, mot andra halvan av tävlingen, såg hur illa jag lyckades, kom han omtänksamt och förklarade hur man skulle hålla och kasta. Det gick då faktiskt en liten aning bättre under några kast, men sen skulle vi kasta tvärsöver gården och då fegade jag ur igen. Eftersom alla stod och tittade och jag var så pinsamt medveten om mina tillkortakommanden, lyckades jag inte tillämpa kunskapen på nåt vettigt sätt. Jag valde därför att fortsätta kasta på mitt trygga, men mycket alternativa sätt -- detta lika mycket för att skona mig själv och min personliga värdighet, som bilar, fönster och andra ömtåliga saker.
Här har en tjej, som jag tror heter Lotta, hamnat inne vid Annnanstans med sin frisbee...
En situation, som hon som synes, löser galant och med stil.
Här står Eva och hennes lag i startgroparna, medan jag och mitt lag ser på och åtminstone jag försöker, genom att iaktta, snappa upp lite om hur man ska gå tillväga. Jag har ju nämligen aldrig kastat frisbee i mitt liv och alldeles precis intill starten, är husets baksida med alla sina många och stora fönster. Mycket riskabelt!
Håkan förflyttar sig ut på banan, för att bättre kunna coacha och även se o anteckna -- han är nämligen kombinerad gruppledare, domare och kasträknare för Lenas lag.
En stor och fantastiskt vacker ljuslykta, som jag var orolig över att råka kasta sönder. Jag lyckades emellertid hålla mig på tryggt avstånd ifrån den.
Här instruerar och förklarar Håkan hur laget ska gå tillväga, var nästa "mål" är och hur många kast de har på sig dit.
Lena hade nog kastat förut, för hon hade både fin stil och framgång.
Eva verkade också framgångsrik i sina kast.
Jättecharmigt och skojigt var, att gårdens mycket sociala katt följde oss runt hela banan. Håkan berättade att hon alltid gör så.
- Här spelas ingen spelas frisbee-golf utan mig! menar hon. Och vacker som en dag, är hon också. :o)
Och detta var kvällens segrande lag!! :o)
Ja, detta var som sagt, en otroligt trevlig och givande kväll!! Jag hade både jättekul och blev bekant med flera mycket trevliga människor. Innan jag åkte hem hade jag dessutom tecknat medlemskap i Pub Annnanstans, där de visst har flera trevliga evenemang under året. Bland annat har de Midvinterblotet i december och då vill jag absolut vara med. Man har då stora värmande eldar, i vilka man "offrar" saker. Ann-Lo berättade att någon en gång kastat in sin sänglampa, för att få ett bättre samliv. Skojigt, men också tankeväckande. Man kan alltså "offra" saker, men lika gärna kasta tankar och känslor på elden och man väljer själv ifall man vill berätta eller hålla det för sig själv. En härlig och fin gemenskapsgrej, tycker jag.
Ja, till Annnanstans vill jag definitivt återvända. :o)
Tusen varma tack till er, som anordnade den här kvällen!!
Solfattiga, men varma och härliga Turkiet
Nog är det väl sjutton också, att när vi kostar på oss en resa till Turkiet, så passar finvädret på att byta plats. Här i Turkiet har de inte haft så dåligt majväder på många år och i Sverige är det värmebölja. Skitkul. :o(
Men vi tappar inte sugen så lätt och ger inte upp -- sol eller inte så ska man vara ute och nere på stranden, så det så!! Och solen lyser ju inte helt med sin frånvaro -- haha, så fyndigt det där blev då -- och dessutom tar den ju genom de oftast tunna molnslöjorna. 
Ungefär så här har det sett ut varenda dag, förutom en enda jättesolig kanonhärlig dag. Och så illa som idag, då det var mulet fram till halv tre och sen dess åskar och spöregnar, har det ju inte varit tidigare. Vi har ju ändå lyckats bränna oss så att vi flagnar, så så illa har det ju verkligen inte varit. 
Igår kväll var vi upp till Janet och Haluk igen på Mi Casa Es Su Casa. Här går vi med raska steg och hungriga magar.
Just nu sitter vi i baren här på hotellet och fikar med personalen. Det har liksom blivit en trevlig vana, att dyka in där på eftermiddan och på kvällen. Ett par gånger har vi tagit med härlig turkisk tårta som vi köpt på Citirim (caféet), för vi skulle ju inte klara att sätta i oss hela själva, om vi så jobbade på det hela veckan. Bättre då att dela med sig medan tårtan fortfarande är god och samtidigt knyta goda vänskapsband med trivsamma människor.
Vi har haft funderingar på att gå och få massage och idag vore ju ett ypperligt tillfälle.... vi får se hur det blir och vad vi känner för. Kanske blir det istället en sväng bort till affärerna på Ataturken -- det beror lite på hur plånboken känner sig. ;o)
Imorgon lyser solen igen, det bara utgår vi ifrån! :o)
Tisdagsmarknad och åter till Marco Polo
Imorse var vi uppe med tuppen och gav oss direkt efter frukost iväg till den
s.k. tisdagsmarknaden. 
På väg dit...
Den fullkomligt underbara grönsaksmarknaden. Här dignar stånden av färska, fräscha och härliga frukter och grönsaker! Tänk den som bodde här och fick handla på den här marknaden varje vecka.... Mmmmm.... :)
Efter marknaden strövade vi lite i affärer och jag köpte bl.a. ett stoooooort turkiskt öga. Sen vandrade vi hem och värmde upp lite av den smaskiga lunchen från igår och därefter drog vi oss ned till stranden. 
Efter några härliga timmar i en solstol vaknade emellertid kaffetarmen och sötsuget, så vi gick hem till soliga balkongen och chokladtårtan i kylen. 
Och nu på kvällen sökte vi upp en kanonbra restaurang, som vi visste om från vårt förra besök här i Alanya -- Marco Polo heter den. De har fantastiskt bra mat, jättecharmiga ägare och gratis trådlöst internet. 
Märta valde grillade jätteräkor. Mycket mumsigt, men jag tror att hon skulle ha velat ha många fler räkor. 
Själv valde jag Osmansk gryta och det var ett riktigt lyckokast! Kära nån va' gott det var!! Det var lätt det godast jag ätit sen vi kom hit!! Jag skulle gärna äta det fem dar i veckan resten av mitt liv. *funderar en stund* Kanske skulle man göra som Janet -- alltså, ta och skaffa sig en turk och flytta hit till solen och värmen? 
Nu har vi ätit och är mätta o belåtna... Över en kopp kaffe turas vi om att blogga, maila och skriva vykort... att promenera hem till Kleopatra Tower är nämligen inte en option just nu, för regnet står som spön i backen. Vi avvaktar en stund och lyckas därmed få se ishockeymatchen mellan Sverige och nåt annat land, som jag glömt vilket det var.... alltså, noll intresse för detta från vår sida. Men trevligt med svensk tv måste jag säga att det är. Känns som hemma!! :)
Fördröjd semester
04:00 ringde väckarklockan för uppstigning och frukost. Åh, hujedamej så trött man är, då man inte kommit isäng förrän sent på nattkröken. Packning och andra förberedelser tog som vanligt mycket längre tid än jag tänkt mig.
06:10 kom Märtis nedfarande till mig med Majken och sin packning.
06:15 kom pappa för att skjutsa oss ut till Midlanda -- klockan 08:00 skulle nämligen planet lyfta och man måste ju vara där ca 1,5 tim innan. 
Vi är på gott humör och ser mycket fram emot det hamam (turkiska bad med peeling och massage, som vi planerat in på eftermiddagen). Medan vi väntar på att incheckningen ska öppna, bläddrar vi förstrött i tidskrifter och tittar på folk. 
07:00 börjar vi ana oråd, eftersom vi ännu inte fått checka in, men på monitorn står endast "dimma" och "ny avgångstid". Vi tittar ut genom fönstren och mycket riktigt råder dimma... varför vi inte skulle kunna lyfta p.g.a. den, förstår vi emellertid inte. Planet har väl för sjutton instrument, som det flyger efter. Vi låter oss dock nöja med detta och slår oss ned.
07:45 har vi ännu inte fått checka in -- ingen personal har öppnat incheckningen och ingen ny information på monitorn. Märta går fram och frågar en karl bakom en disk varför inget händer och vad som orsakar förseningen. Han ser nollställt på henne och svarar:
- Läs på monitorn: "Dimma". Och så står det också "ny information".
Och med det svaret fick hon låta sig nöja, för mer hade han inte att berätta. Inte särskilt serviceminded, tyvärr. Han hade inte gått kursen han inte... :(
08:15 hörs plötsligt en raspig kvinnoröst i högtalarna. Den säger:
- Planet som skulle avgå klockan 8 till Turkiet, väntas avgå cirka klockan 9......... från Antalya.
Jag har lyssnat tyst och spänt, men vid hennes sista ord frustar jag i ett gapskratt. Jag tror såklart att hon råkat säga fel eller att det råkat bli nåt annat misstag. Så är det emellertid inte. Planet har verkligen inte avgått från Antalya än. Det var nämligen där det varit dimma. (Åtminstone påstådd sådan.) Jag går fram och frågar kvinnan varför i allsindar de inte informerat om detta tidigare. Det kunde de väl ändå ha sagt eller skrivit på monitorn, så att alla resenärer fått veta det. Hon - Snorkfröken - informerar mig indignerat nickande på varje stavelse om att monitorn inte rymmer mer text än de två ord de skrivit dit och att de faktiskt informerat om detta i högtalarna... en gång. Jag påpekar att detta måste ha varit en god stund före halv sju, eftersom vi inte hört den och att man möjligen skulle kunna tänka sig, att informera mer än en gång, eftersom folk ju anländer på lite olika tider. Jag får av Snorkfröken lika snirpigt veta, att vi inte får lämna flygplatsen förrän vi checkat in vårt bagage och att detta inte kommer att påbörjas, förrän de säkert vet att planet verkligen lämnat Antalya. Vid förfrågan om varför, upplyser hon mig ännu mer snorkigt om att de faaaaktiskt inte har tillräckligt med personal över för att låta dessa stå och passa vårt incheckade bagage medan vi åker hem och väntar på att flygplanet ska komma till Sundsvall. Då ger jag upp och sätter mig igen.
När incheckningen slutligen öppnar är klockan bra precis 9.
- Aha, tänker vi, nu har alltså planet avgått från Antalya. Bra, då blir förseningen inte så farlig.
Vi lånar en telefon och ringer pappa, som får komma och hämta oss igen. Vi åker hem till mig, så att jag får hämta Majken, eftersom pappa ändå ska ha henne hemma hos sig -- hon ska in på verkstan på måndag morgon. Sen tar vi en kaffe hemma hos mor och far och yvs över det eländiga med förseningar. En liten tröst i eländet är att Detur betalar lunch åt oss, så jag åker in och hämtar sushi åt oss. Mätta i magen åker vi tillbaka till Midlanda till den utsatta tiden -- alltså, kl. 13:50. När vi kommer dit har Märta onda aningar och skickar in mig för att kolla, så att planet verkligen inte är mer försenat. Glad i hågen stolpar jag in för att kolla monitorn -- någon ytterligare försening ser jag som totalt osannolik. Döm om min förvåning och bestörtning, då jag på monitorn läser att planet väntas ankomma till Midlanda först kl. 16:50. Jag tappade fullständigt hakan och därtill humöret. Herregud!!!!
Nu ville vi inte tvinga pappa att skjutsa oss nån mer gång, så vi beslöt att gå in och vänta de återstående timmarna på flygplatsen. Och jaa - vad i allsindar finns där att göra på Midlanda??? Absolut ingenting, kan jag tala om!!! 
Vi väljer att unna oss en öl i Midlandas café/bar. Men jag försäkrar att timmarna fram till halv fem var jättelånga. 
Här har vi äntligen fått komma upp på övre planet, efter att ha checkat in och gått genom säkerhetskontrollen.
Sent på kvällen efter många timmars både flyg- och bussresa, är vi äntligen framme. Det blir en snabbis ned till den lilla jourbutiken på hörnet, så att vi slipper rusa ut på morgonen för att handla ägg, vatten och mjölk. 
Här är vår jättelika balkong. Ojojoj, säger jag, vilken enormt stor balkong!!! 
Utsikt från balkongen. 
Jättebalkongen knäppt från andra hållet. 
Vår pool ifrån ovan -- alltså, ifrån vår balkong. 
Första frukosten i värmen på ballisen. 
Efter att ha varit på hamam och fått 150 gram död hud bortskrubbad med en för alla gemensam "vante", travade vi glatt iväg till stranden för att sola nån timme. Eftersom det var så kort stund, tyckte vi inte det kändes nödvändigt med solskydd.... big mistake, säger jag bara. Blekvitt blev raskt bjärt rosa. 
Märta har knäppt bild för att visa hur mamma "badar". ;)
Men tji fick hon, för mamman badade faktiskt ordentligt. Sååå varmt och såååå skönt..... och såååå salt. 
Vår första solbrända dag avslutade vi på restaurang Gratzi -- mumsig pepparstek! 
Mätta, mycket belåtna och tämligen rosa drog vi oss till sist hem till hotellet och sängen...
