04:00 ringde väckarklockan för uppstigning och frukost. Åh, hujedamej så trött man är, då man inte kommit isäng förrän sent på nattkröken. Packning och andra förberedelser tog som vanligt mycket längre tid än jag tänkt mig. 

06:10 kom Märtis nedfarande till mig med Majken och sin packning. 
 
06:15 kom pappa för att skjutsa oss ut till Midlanda -- klockan 08:00 skulle nämligen planet lyfta och man måste ju vara där ca 1,5 tim innan.


Vi är på gott humör och ser mycket fram emot det hamam (turkiska bad med peeling och massage, som vi planerat in på eftermiddagen). Medan vi väntar på att incheckningen ska öppna, bläddrar vi förstrött i tidskrifter och tittar på folk.



07:00 börjar vi ana oråd, eftersom vi ännu inte fått checka in, men på monitorn står endast "dimma" och "ny avgångstid". Vi tittar ut genom fönstren och mycket riktigt råder dimma... varför vi inte skulle kunna lyfta p.g.a. den, förstår vi emellertid inte. Planet har väl för sjutton instrument, som det flyger efter. Vi låter oss dock nöja med detta och slår oss ned.

07:45 har vi ännu inte fått checka in -- ingen personal har öppnat incheckningen och ingen ny information på monitorn. Märta går fram och frågar en karl bakom en disk varför inget händer och vad som orsakar förseningen. Han ser nollställt på henne och svarar:
- Läs på monitorn: "Dimma". Och så står det också "ny information".
Och med det svaret fick hon låta sig nöja, för mer hade han inte att berätta. Inte särskilt serviceminded, tyvärr. Han hade inte gått kursen han inte...  :(

08:15 hörs plötsligt en raspig kvinnoröst i högtalarna. Den säger:
- Planet som skulle avgå klockan 8 till Turkiet, väntas avgå cirka klockan 9......... från Antalya.
Jag har lyssnat tyst och spänt, men vid hennes sista ord frustar jag i ett gapskratt. Jag tror såklart  att hon råkat säga fel eller att det råkat bli nåt annat misstag. Så är det emellertid inte. Planet har verkligen inte avgått från Antalya än. Det var nämligen där det varit dimma. (Åtminstone påstådd sådan.) Jag går fram och frågar kvinnan varför i allsindar de inte informerat om detta tidigare. Det kunde de väl ändå ha sagt eller skrivit på monitorn, så att alla resenärer fått veta det. Hon - Snorkfröken - informerar mig indignerat nickande på varje stavelse om att monitorn inte rymmer mer text än de två ord de skrivit dit och att de faktiskt informerat om detta i högtalarna... en gång. Jag påpekar att detta måste ha varit en god stund före halv sju, eftersom vi inte hört den och att man möjligen skulle kunna tänka sig, att informera mer än en gång, eftersom folk ju anländer på lite olika tider. Jag får av Snorkfröken lika snirpigt veta, att vi inte får lämna flygplatsen förrän vi checkat in vårt bagage och att detta inte kommer att påbörjas, förrän de säkert vet att planet verkligen lämnat Antalya. Vid förfrågan om varför, upplyser hon mig ännu mer snorkigt om att de faaaaktiskt inte har tillräckligt med personal över för att låta dessa stå och passa vårt incheckade bagage medan vi åker hem och väntar på att flygplanet ska komma till Sundsvall. Då ger jag upp och sätter mig igen.
När incheckningen slutligen öppnar är klockan bra precis 9.
- Aha, tänker vi, nu har alltså planet avgått från Antalya. Bra, då blir förseningen inte så farlig.
Vi lånar en telefon och ringer pappa, som får komma och hämta oss igen. Vi åker hem till mig, så att jag får hämta Majken, eftersom pappa ändå ska ha henne hemma hos sig -- hon ska in på verkstan på måndag morgon. Sen tar vi en kaffe hemma hos mor och far och yvs över det eländiga med förseningar. En liten tröst i eländet är att Detur betalar lunch åt oss, så jag åker in och hämtar sushi åt oss. Mätta i magen åker vi tillbaka till Midlanda till den utsatta tiden -- alltså, kl. 13:50. När vi kommer dit har Märta onda aningar och skickar in mig för att kolla, så att planet verkligen inte är mer försenat. Glad i hågen stolpar jag in för att kolla monitorn -- någon ytterligare försening ser jag som totalt osannolik. Döm om min förvåning och bestörtning, då jag på monitorn läser att planet väntas ankomma till Midlanda först kl. 16:50. Jag tappade fullständigt hakan och därtill humöret. Herregud!!!!
Nu ville vi inte tvinga pappa att skjutsa oss nån mer gång, så vi beslöt att gå in och vänta de återstående timmarna på flygplatsen. Och jaa - vad i allsindar finns där att göra på Midlanda??? Absolut ingenting, kan jag tala om!!!


Vi väljer att unna oss en öl i Midlandas café/bar. Men jag försäkrar att timmarna fram till halv fem var jättelånga.



Här har vi äntligen fått komma upp på övre planet, efter att ha checkat in och gått genom säkerhetskontrollen.



Sent på kvällen efter många timmars både flyg- och bussresa, är vi äntligen framme. Det blir en snabbis ned till den lilla jourbutiken på hörnet, så att vi slipper rusa ut på morgonen för att handla ägg, vatten och mjölk.



Här är vår jättelika balkong. Ojojoj, säger jag, vilken enormt stor balkong!!!



Utsikt från balkongen.



Jättebalkongen knäppt från andra hållet.




Vår pool ifrån ovan -- alltså, ifrån vår balkong. 




Första frukosten i värmen på ballisen.

Efter att ha varit på hamam och fått 150 gram död hud bortskrubbad med en för alla gemensam "vante", travade vi glatt iväg till stranden för att sola nån timme. Eftersom det var så kort stund, tyckte vi inte det kändes nödvändigt med solskydd.... big mistake, säger jag bara. Blekvitt blev raskt bjärt rosa.




Märta har knäppt bild för att visa hur mamma "badar".   ;)




Men tji fick hon, för mamman badade faktiskt ordentligt. Sååå varmt och såååå skönt..... och såååå salt.



Vår första solbrända dag avslutade vi på restaurang Gratzi -- mumsig pepparstek!













Mätta, mycket belåtna och tämligen rosa drog vi oss till sist hem till hotellet och sängen...