Jag är ett s k villabarn. Född och uppvuxen med eget hus, egen tomt och möjligheter att odla. 

 

Villabarn är väl egentligen fel ord, när det gäller mig, eftersom jag föddes och bodde på en bondgård/ett jordbruk med djur tills jag var 15 år. 

 

För mig är alltså natur, markkontakt och odling något medfött och viktigt. Något som ligger djupt rotat i mig, mitt hjärta och hela den jag är.   

 

I mina egna villaträdgårdar - alltså, de jag haft och anlagt sedan jag själv blev vuxen och villaägare - har jag alltid haft kryddväxter, medicinalväxter, örter och blommor av olika slag. 

 

Sedan jag flyttade till min markplanstvåa på Bäckebo har jag haft detta i självvattnande blomlådor och balkonglådor, men jag har av flera orsaker saknat det där att kunna odla från år till år. Alltså, att ha växterna i marken och se dem komma om våren och försommaren. 

När man har balkonglådor, så måste jag ju kasta plantorna varje höst, och det känns såååå fel. Både för plånboken och för att det bara ÄR fel att kasta perenna växter. De är ju menade att få växa på ett naturligt sätt - vila på vintern och knoppas och växa om våren och sommaren. Det är ju naturens gång. Att kasta växter känns därför så fel - ett sånt oerhört slöseri. 

 

Ända sedan jag flyttade till mitt Bäckebo, har jag önskat att få anlägga en kryddväxtrabatt utanför altanen. Nästan alla altaner har rabatter med blommor eller buskar utanför, så det är tillåtet att ha rabatt, men jag vill inte ha något som bara är för syns skull. Jag vill ha något som är till nytta också -- alltså, kryddväxter och medicinalväxter.  

Det finns ju odlingslotter att hyra här i Bosvedjan, men tyvärr skulle jag inte klara att sköta en sådan. Mina nedsättningar och oförmågor är alltför stora för att jag ska våga mig på att hyra en sån. Därför är en rabatt här utanför min enda möjlighet. 

 

Eftersom jag inte har ansökt om handikappanpassning, så omfattas jag inte av regelverket som ev. skulle kunna medge en anpassning av min rabatt -- alltså med pallkragar på höjden. Jag fick nej från styrelsen när jag frågade om jag kunde få ha åtminstone två på höjden, så att jag når växterna utan att sätta mig på huk, för det är något min rygg och mina leder inte klarar av.

Sålunda har jag fått nöja mig med att få göra en "vanlig" pallkragerabatt utanför min altan - alltså, med bara en pallkrage som avgränsning. Men jag är sååååå nöjd ändå, och jag har barn som hjälper mig att gräva och göra sånt jag inte klarar själv. Jag får helt enkelt lära mig att be dem om hjälp i större utsträckning. 

 

Och nu har Ahmed varit sååååå gullig och hjälpt mig att

• planera - t.ex. lösning på inramning, hur rabatten ska se ut och hur stor den ska bli
• skjutsa mig till Byggmax och köpa pallkragar
• hitta virke på Byggmax till mellanväggarna på pallkragarna och såga till dessa
• skjutsa mig runt på Birsta och söka planteringsjord (inte lätt att hitta i slutet på säsongen, men vi lyckades till slut hitta på Granngården, där vi dessutom fick jättefin service) 
• forsla hem allt det köpta - det blev två vändor för att få med allt
• lyfta och bära alla säckar och pallkragar
• gräva bort allt gräs där pallkrage nr 1 ska vara -- den andra får vänta tills senare
• skruva fast mellanväggarna i pallkragen
• gräva ner pallkragen lagom djupt
• fylla pallkragens "fack" med planteringsjorden
• lyfta ner de tunga balkonglådorna och ta ur kryddväxterna
• plantera de perenna kryddväxterrna i pallkragen

Tack tack tack, käre snälle Ahmed, för det! Du är guld värd! <3 

 

Ida bidrog med redskap, spade och skruv. Jag har ju ingen spade kvar. Mina trädgårdsredskap gav jag bort, när jag sålde huset. 

Tack älskade stumpan för din omsorg, generositet och hjälpsamhet. <3 

 

 

 

Se så himla fint det blev! :D 

 

 

 

Ida och Ahmed hjälptes åt med det sista, och pustade sedan nöjda ut i kvällssolen på min altan. 

 

 

 

Nu har min dragon, gräslök och mynta fått flytta ner i kryddväxtrabatten. Där ska de få frodas och växa till nytta och glädje för både mig, min familj, mina vänner och mina grannar. 

 

Ja, jag låter såklart mina vänner och grannar få plocka och äta. Så har jag gjort under alla år jag bott här och haft kryddväxter på altanen, och det tänker jag fortsätta med.

En bukett mynta, persilja och gräslök är en härlig sak att få, och kostar mig så lite. Det ger mig dessutom glädje att låta andra få ta del av mina örter och kryddväxter. 

Som Jesus sa: "Det är saligare att giva än att taga". Så sant och så rätt. 

 

Tänk att jag äntligen har min ört- och kryddväxtrabatt!

Jag känner mig så välsignad och tacksam.