Projekt "Altan" etapp 11 - check!
Idag, kära läsare, hade jag sååå önskat, att vi haft en tredje person här i altanbygget!!
Då kunde denna/denne ha filmat det synnerligen nervkittlande ögonblick, då jag sågade mig igenom de sista centimetrar av regel, som höll altanporten på plats.... och denna tyst o elegant svängde upp ut mot pappsen, som stod utanför för att hålla koll på händelsernas utveckling --- det blåste nämligen rejält och var mycket starka kastvindar.
Både jag o pappsen hade trott, att den skulle sprätta upp med ett tjong, alternativt hänga ner sig med ett knirk eller möjligen inte gå att öppna alls, för att jag sågat i lite fel vinkel.
I alla händelser hade vi räknat med, att den skulle behöva anpassas och justeras lite. Men nähädå! Ljudlöst bara hängde den där i sin exakta position. Förbluffad och småskrattande öppnade pappa porten och såg på mig, där jag stod -- precis lika förbluffad -- innanför med sågen fortfarande i näven. Sen bara skrattade vi!! Högt, överraskat och lättat!!
Tänk att ha haft denna spännande stund och våra förvånat lyckliga utrop på film! Det hade varit hur härligt som helst. Men stillbilder är inte att förakta de heller, för de visar med all önskvärd tydlighet, hur tjusig min altanport blev.
Porten öppnade sig alltså precis i enlighet med lillebror Olofs beräkningar. Hur elegant och tjusigt som helst!!
Lillebror har alltid brukat säga att "det där kan man räkna på", och OJ så rätt han har!!!
Utan hans beräkningar, hade vi aldrig kapat så som vi gjorde, för vi hade trott att sågningen skulle göras i en annan vinkel.
Här följer lite bilder från dagens glada altanbygge:
En liten upprätande åtgärd: En tunn kil i framkant rätade upp överliggaren.
Stolpen hade tyvärr råkat sågas av snett och då är det lite knivigt att få överliggaren att ligga som den ska. Men pappsen visste hur man gör, för att slippa såga om den.
Vi har även kilat på ett par ställen under räckets överliggare, för så här långa och kraftiga plankor (170x45) har en tendens att krumbukta sig lite. Det är nästintill omöjligt att hitta en spikrak utan sprickor eller för stora kvistar, och om man mot förmodan lyckas med detta, så vrider den gärna sig lite, då man satt den på plats. Istället för att tvinga den rak och riskera stora sprickor i ändarna, har vi istället kilat den lite och låtit den vara lite vriden. Det är ändå helt rakt för ögat och det är det som är det viktiga.
Som sagt: Porten bara gled upp. Rakt, tyst och elegant. Inget häng eller gnissel.
Vi hade lyckats få exakt rätt sågvinklar och dessutom exakt rätt spänn på gångjärnen.
- Ska vi sätta nåt mothåll? Du behöver egentligen inget, utan det skulle i så fall vara bara för säkerhets skull, säger pappa.
Jag är så tagen av stunden, att jag inte kan tänka eller besluta mig, så det där med lås o mothåll får vänta -- jag knyter fast porten tills jag funderat klart.
En tvättlina får göra tjänst, tills vi klurat ut vilken typ av lås som ska sättas dit.
Räckets hela överliggare är nu på plats. Snyggt, gediget och stabilt. :D
Lite klurigt med vinklar som varken är räta eller 45 grader, men med lite innovationsförmåga och fantasi har vi löst det ändå.
Nu ska vi bara göra en trapp -- sen är altanprojektet klart. Och då har jag tveklöst nedre Norrlands absolut bästa altan!!! :D
Kommentarer
Trackback
