Snart på väg till Iran
Ta-daaaa!!! Här är nästan alla dokument, som jag behöver för att få mitt visum till Iran. :D
Jaa, jag ska resa till Iran!!! Fantastiskt, eller hur? :D :D :D
Den 27:e juni flyger jag med familjen Beheshti till Teheran. Jag har blivit bjuden att bo hos dem i Esfahan, där de har sitt hus. Jag är sååå glad och sååå tacksam!!! Kan knappt tro att det här händer mig. :D <3
Kristaller, yrsel och kärlek
- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat.
Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.
Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om.
Den här gången har jag fått s.k. kristallsjuka. Det är en kristall i örat som har lossnat och råkat sugas in i en öronbåge. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna.
När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.
Sidoläge i soffan under en mjuk filt... och ett spännande vackert paket i famnen.
Inne i paketet låg de här ljuvliga bedårande elefanterna. Jag bara ÄLSKAR dem!!! :D <3
De är ju såååååå "jag"!!!
Elefanter är såååå vackra, kloka och fascinerande djur! Deras familjekärlek och omtanke om varandra är enorm.
Jag har sett mängder av klipp på youtube, där elefanter skyddar, räddar och hjälper varandra.
Här är några av dem:
Mina elefanter ser så levande och verkliga ut, och de symboliserar det jag tror på och står för:
KÄRLEK, HJÄLPSAMHET och EMPATI.
Tack, älskade barn, för den här jättefina Mors dagsgåvan! <3 <3 <3
Kristaller, yrsel och kärlek
- Men lillmamsen!!! utropade en av mina döttrar förskräckt, när jag ringde för att berätta varför jag inte kunde komma så som jag hade lovat.
Av alla märkliga saker som kan hända en mänska, så måste det ju hända mig. Jag kan inte annat än skratta åt eländet.
Det som inte händer andra, det händer mig. Och när jag blir sjuk (vilket är oerhört sällan), så får jag sjukdomar och skador, som jag knappt ens har hört talas om.
Jag har fått något som heter kristallsjuka. Det är en kristall inne i höger öra som har lossnat och råkat sugas in i en av öronbågarna. Där ligger den och busar med mitt balanssinne. Jag är därför yr och vinglig - får hålla mig i bänkar och dörrkarmar. Men jag har fått instruktioner om rörelser, som kan hjälpa, så jag är vid gott mod, även om jag kan se på nätet, att kristallsjuka har en envis tendens att inte vilja försvinna, och framför allt att komma tillbaka. Men när/om den gör det, så är jag beredd och då vet jag ju hur jag ska göra.
När jag väl var hemma från sjukhuset igen, så kom mina två yngsta med tröstande hamburgare och en tidig Mors dagspresent. De jobbar nämligen på söndag, då det är Mors dag.
Sidoläge i soffan under en mjuk filt... och ett spännande vackert paket i famnen.
Inne i paketet låg de här ljuvliga bedårande elefanterna. Jag bara ÄLSKAR dem!!! :D <3
De är ju såååååå "jag"!!!
Elefanter är såååå vackra, kloka och fascinerande djur!
Jag har sett mängder av klipp på youtube, där elefanter skyddar, räddar och hjälper varandra.
Här är några av dem:
Mina elefanter ser så levande och verkliga ut, och de symboliserar det jag tror på och står för:
KÄRLEK, HJÄLPSAMHET och EMPATI.
Tack, älskade barn, för den här jättefina Mors dagsgåvan! <3 <3 <3
Trevligt, mysigt och gott
Som alltid en mysig och jättetrevlig eftermiddag och kväll med supergod mat hos familjen Kourang Beheshti. 😍❤️
Den här kvällen var dock lite extra speciell, för vi ordnade med alla papper, som behövs för mig, när jag ska följa med familjen hem till Iran i slutet av juni. :D
Jepp, du läste rätt!! Jag ska åka till Iran!! :D :D Jag är såååå glad och förväntansfull. Det här kommer att bli en alldeles fantastisk upplevelse!!! :D :D :D
ÄNTLIGEN!
SOM jag har sökt!! Hur många år som helst, har jag förgäves letat efter en klocka till min köksvägg.
Det har känts väldigt viktigt att den är "rätt" och jag har bara inte kunnat hitta nån som har "det". Förrän nu! Den här klockan är nämligen sååååå "jag". :D
Det här är ett väldigt modernt gökur, som drivs av ett batteri. Jag behöver alltså inte komma ihåg att dra upp det, vilket är jättebra, för det skulle jag garanterat glömma bort. :D
Det har ljud av 12 olika sångfåglar och man kan låta en ny fågel sjunga/gala vid varje hel timme. :D
Gökuret har också en ljussensor, som känner av när det är mörkt, och då är klockan tyst.
Himla bra, eller hur?
Det följer med gökar och pendlar i fyra olika färger, så att man kan byta när/om man vill.
Jag skulle förstås välja grönt eller vitt, men i advent skulle jag helt säkert byta till rött. :D
Den här fantastiska klockan vill bo hos mig - det känner jag tydligt! :D
Nu ska jag påbörja en klock-köpar-pott, så när hösten kommer ska jag ha en gök-sambo. ;)
Skönhet och läkekraft
Igår hjälpte jag mina föräldrar med lite tomtskötsel och då såg jag att de har kommit. Vilka? Jo, daggkåporna!! De underbara daggkåporna!! <3
Daggkåpor ger mig ungefär samma känsla som kossor; en oförklarlig blandning av lycka, vördnad, beundran, ödmjukhet, förundran, rusig glädje och vemodig nostalgi.
När jag igår fick syn på dem, så kunde jag inte motstå att ta några foton. De var så vackra med daggdropparna som glittrande pärlor samlade i mittvecken. Min enkla mobilkamera kan tyvärr inte göra dem full rättvisa, så ni får kanske söka lite i era egna minnesbankar, för att hitta rätt daggkåpekänsla.
Alchemilla vulgaris L är det vetenskapliga namnet på de både vackra och användbara kåporna... de har nämligen många funktioner och nytto-områden och är sålunda inte endast en grön utsmyckning.
Här är några mycket intressanta fakta:
"Namnet Alchemilla kommer av att man förr i tiden trodde, att den lilla vattendroppe, som man tidigt på morgonen kan se i bladens mitt, var en viktig ingrediens för alkemisterna."
"Ordet alchemilla kan härledas från arabiska al kemelyeh = kemi
Vulgaris betyder vanlig, av latinets vulgur = folk, allmänheten"
"Det finns många olika sorters daggkåpor och samtliga är användbara."
"Vid skörd skall de stora bladen klippas efter behov, bäst under blomningstiden. Daggkåpa kan förvaras genom torkning av bladen."
"Ylle kan färgas grönt med avkok på daggkåpans blad."
"En blandning av torkade daggkåpe- och gullviveblad ger ett ypperligt te och kan även användas som tillsats till vanligt asiatiskt te, som därigenom får en extra fin smak."
"Bladen kan blandas med brännässlor och mållor som utfyllnad i mat."
"Unga blad kan hackas och användas i en sallad."
"Avkok av de gröna delarna av hela plantan kan drickas under graviditet och ca tio dagar efter förlossningen, för att dra ihop bukmusklerna och för att underlätta regelbunden menstruation."
"Kvinnans bästa vän var ett smeknamn, som daggkåpan fick för sin förmåga att ge regelbunden mens, lindra klimakteriebesvär och bota infektioner i kvinnans underliv."
"Torkade blad används till örtte och är särskilt bra vid blödningar. Exempelvis kan te på daggkåpa drickas kring förlossning, vid flytningar eller kraftig mens. Teet bör drickas 30 min före mat eller två timmer efter för bästa effekt."
"Koka, sila och använd som sammandragande ansiktsvatten."
"Daggkåpa innehåller även slem saponiner och eterisk olja, som, tillsammans med garvämnena, förebygger narig hud."
"Avkok på daggkåpa kan användas till kompress för sårläkning, mot infektion och svullnad."
Daggkåpan är väldigt lik Jesus, eller hur? Så full av kraft och läkedom, så trollbindande och samtidigt utseendemässigt väldigt vanlig och oansenlig i jämförelse med de andra mycket pråligare trädgårdsväxterna.
Och sist det kanske mest fantastiska av alla fakta om daggkåpan:
"En egenhet hos daggkåpan är att fröna utvecklas utan föregående befruktning. Därför kommer avkomman alltid att exakt överensstämma med moderväxten."
Jungfrufödsel. Den är skapad för att alltid kunna finnas till läkedom för oss. Den behöver ingen befruktelse för att kunna vara oss till hjälp. Den finns i nästan alla miljöer. Den ger oss, djuren och andra växter det livgivande vattnet.
Ja, nu kanske du förstår hur och varför jag känner som jag gör för daggkåporna... :)
Källor:
http://www.alternativmedicin.se/Medicinalv%C3%A4xter/Daggk%C3%A5pa.html
http://www.skogsskafferiet.se/daggkapa/
http://www.viddernashus.se/index.php?id=1693
http://naturskafferi.blogspot.se/2012/02/daggkapa.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Daggk%C3%A5pa
Pelargon som både pryder och hindrar
Vår bostadsrättsförening har bytt till säkerhetsdörrar. Det blev väldigt fint. Det blev dessutom både tystare, varmare och ljusare.
De gamla dörrarna var fula, mörka, otäta och släppte igenom massor av ljud. Varje gång någon öppnade porten, så drog det in kall luft i lägenheten -- i synnerhet genom brevinkastet.
När vi äntligen fick postboxar i porthuset, så valde jag att silikona igen brevinkastet i min dörr. Det blev något bättre, men långt ifrån bra.
De här nya dörrarna är täta och släpper inte igenom varken kalldrag eller ljud. De är dessutom i ett ljust "träslag" och på insidan är de helt vita, vilket passar mig och mitt vita Bäckebo väldigt bra.
Mitt enda lilla aber har varit "tidningskorgen", som de har monterat upp på väggen bredvid min dörr.
Jag förstår precis varför och vad den ska användas till. Det är förstås morgontidningen som ska stoppas i den lilla korgen, så att folks ska slippa tassa ner i porthuset tidigt om morgnarna.
Nu är det ju så att jag inte prenumererar på nån dagstidning. Någon reklamutdelare brukar dessutom stoppa reklam i den lilla korgen. Det känns inget vidare, tycker jag. Det har nämligen hänt några gånger, när jag har varit borta några dagar, att jag har hittat reklam i den lilla korgen. Bättre sätt att signalera att man är borta får man väl leta efter, eller hur?
Jag har funderat mycket över hur jag ska få slut på det där, utan att behöva ringa och klaga på nåt stackars tidningsbud eller reklamutdelare. Till sist kom jag på ett fint sätt, som dessutom ger en viss hemtrevnad åt min annars anonyma ytterdörr:
Jag satte en glatt röd pelargon (låtsas förstås) i den lilla korgen. :D
Se så trevligt det ser ut!
En tydlig, men fin vink åt alla utdelare att använda postboxen.
Både fiffigt och fint, tycker jag. :D
Mera kärlek och tacksamhet
Ofta uppfylls jag av kärlek och tacksamhet.
Det känns obegripligt hur just jag kan få så mycket.
Fin omtanke. Trevligt umgänge. Fantastiskt goda måltider.
Har jag verkligen förtjänat allt det underbara jag får, har och upplever?
Igår var en sån kärleks- och tacksamhetsdag.
Den började med positiva och härliga elever, som skrev sina test med glatt humör.
Den fortsatte med trivsamma och trevliga kollegiala samtal.
Och den avslutades med en komplett underbar eftermiddag och kväll hos kära vänner.
Navid och Faraz hade lagat Tachin, som är en av mina älsklingsrätter.
Minoo och Ghazal hade lagat Kofte med underbar plommon- och tomatsås.
Till detta serverades fantastiskt goda såser och grönsaker av alla möjliga sorter.
En underbar måltid i härligt, trevligt och kärleksfullt sällskap.
De här "bollarna" är gjorda av bl.a. ris, bönor och köttfärs. Hur goda som helst!!!
Minoos suveränt goda sallad och dressingar. Obeskrivligt gott!!
När vi kommer till Iran, ska hon få visa mig alla kryddor, så att jag kan köpa med mig dem hem.
Har ni sett maken till vacker grönsakskorg? De flesta av de här grönsakerna hade jag aldrig smakat.
Såååå gott, såååå aptitretande och såååå dekorativt!!!
Jag har flera gånger försökt göra Tachin, men det har inte lyckats särskilt bra.
Varken smak eller konstistens har blivit rätt. Navids Tachin var obeskrivligt god!!!
Minoo vet att jag ääääääälskar en persisk efterrätt som heter Shole Zard.
Jag har försökt göra den också, men fick inte till smaken. Det saknades liksom något.
Det här visste Minoo, så hon hade gjort Shole Zard som efterrätt. På enkom för att jag skulle komma. Hur fint och omtänksamt är inte det??? Som alltid blev jag gråtfärdig av tacksamhet.
Efter måltiden berättade Minoo att hon hade gjort en extra skål, som hon ville skicka hem med mig. Det är ju väldigt osvenskt, så jag protesterade såklart. Inte kan man ju ta med sig mat hem från en middag, som man har blivit bjuden på i någon annans hem! Men joo, Minoo envisades. Hon tog också fram formen och visade hur man gör när man dekorerar efterrätten med kanel, mandel och pistage.
- Man bara gör så här, sa hon och tog en liten nypa kanel med fingrarna. Sen förde hon handen i en rät linje över formen och vips hade den vackert gula ytan fått en brun kanel-linje. Det såg jättelätt ut när hon gjorde det, men jag har provat så jag VET att det är jättesvårt. På bara några minuter dekorerade hon hela efterrätten på ett jätte-proffsigt sätt.
- Man häller lite kanel på ett fat och sen tar man en nypa så här, förklarade Minoo.
Men det krävs massor av tid och träning för att blir så där duktig.
Det vet jag, för jag har som sagt provat.
Så här vacker blev formen med Shole Zard, och på det väldigt osvenska viset fick jag alltså med mig formen när jag gick hem.
Som sagt: Tacksamhet och kärlek. <3 <3 <3
Himmel och humör i harmoni
Det är väldigt sällan jag är deppig.
Det är också väldigt sällan himlen ser ut så här.
Den här dagen var vi liksom i samklang med varandra.
Märkligt hur en dramatisk molnformation kan blåsa bort ledsenhet och ersätta den med stilla förundran.
Varför
För ovanlighetens skull ett gnällinlägg:
Varför, oh VARFÖR var jag inte klok nog att ha ett ordnat liv med utbildning och jobb INNAN jag skaffade barn? 😔
Jag älskar mina barn över allt annat och jag skulle gladeligen dö för dem om det behövdes, så det är såklart inte så att jag ångrar att jag fick mina underbara döttrar, men utan utbildning och behörighet är man SÅ rökt idag - och det även om man är ung - så visst önskar jag att jag hade levt mitt liv annorlunda och gjort saker i en annan ordning
.
En artrosstel kvinnlig lärare som saknar behörighet och befinner sig i övre medelåldern, har nämligen mindre utsikter att överleva på jobbmarknaden, än en snöboll har att överleva på solvarm asfalt en het julidag. 😣
Dåligt humör och deppighet finns sällan kvar nån längre stund hos mig.
När jag morgonen efter åkte till jobbet, så fick jag några rejäla påminnelser om hur ofantligt bra jag har det. Han vet verkligen hur Han ska fostra oss och leda oss på rätta vägar.
Jag låg i bilkön längs Bergsgatan, när jag fick syn på en mager och tydligt alkoholmärkt man, som jag kom på att jag faktiskt ser nästan varje morgon. Det var bara det att jag denna dag reflekterade mer än andra dagar. Jag har tidigare också tänkt på hur tragiskt hans liv är, men denna morgon stannade tanken kvar hos mig och växte till ett tumult av blandade känslor.
Jag möter alltså den här mannen nästan varje morgon. Jag på väg till jobbet. Han på väg hemåt. Framåtlutad med stapplande gång bär han hem sitt sexpack öl från affären. Han är som radiostyrd och verkar helt omedveten om allt runt omkring honom. Fokus är på att lyckas ta sig hem med ölen. Varje gång jag har sett honom har jag tänkt: Så sorgligt att det där är din frukost...
Den här morgonen blev min tanke: Stackars dig, vilket destruktivt och sorgligt liv du lever, och så HIMLA mycket jag har att vara tacksam över.
Han fanns sedan kvar i mina tankar, medan jag rullade bort mot Nacksta.
När jag kom till korsningens röda trafikljus, kikade jag som vanligt på personerna, som stod och väntade på grön gubbe. Ibland är det nämligen några av mina f.d. elever som står där och då blir det lite glatt vinkande. Den här morgonen stod bara obekanta människor där. Men ändå inte. Ett par av dem ser jag nästan varje morgon. Vi är inte bekanta, men jag känner ändå väldigt väl igen dem. De är nämligen alldeles väldigt överviktiga. Jag menar, Biggest Loser-överviktiga. Varje gång jag har sett dem har jag tänkt: Stackars er, som har alla dessa kilon att släpa på, och oh, så himla bra ni gör det som promenerar till jobbet eller skolan!
Den här morgonen hade de inte hunnit riktigt ända fram till korsningen och bilkön var lång, så det hann bli rött igen och jag fick vänta två omgångar på grönt. Jag hann därför iaktta dem en lång stund. De gick med stor möda ner mot och över övergångsstället, men deras samtal var lika glatt som varje gång jag ser dem. Återigen fylldes jag av en våg av blandade känslor. Tacksamhet, dåligt samvete, medkänsla, önskan att kunna hjälpa.
Då jag sedan svängde in på Axvägen såg jag, som vanligt, alla våra härliga elever på väg till skolan. Som alltid log jag och vinkade, medan jag tänkte på vilken underbar blandning av kulturer och nationaliteter det är. Men så fylldes jag plötsligt av ledsenhet, för i ett huj slog det mig varför dessa människor är här, istället för i sina egna länder. Visst tänker jag på det ofta ofta ofta, för vi spenderar ju hela dagarna tillsammans, men den här morgonen var jag liksom emotionellt hudlös. Det tog mig hårdare. Känslan var mycket starkare och närmare.
Varje dag möter de oss med vänlighet och omtanke, artig tacksamhet, hjälpsamhet och respekt. Nästan aldrig hör jag någon klaga över något eller kräva något. Ändå har de såååå mycket i sina "ryggsäckar". Så många hemska upplevelser. Så mycket tragik och elände. De har inte valt att flytta ifrån sina länder och lämna sin hembygd, sina vänner och släktingar - de har tvingats till det.
Så vem är jag att gnälla över mina futtiga problem? Vad är dessa i jämförelse? De är ju näst intill ingenting om man ställer dem i proportion till t.ex. de människor jag mötte den här morgonen.
När jag klev in på jobbet den tisdagsmorgonen, var min känsla av hopplöshet och elände som bortblåst.
Jag hade fått en mycket nyttig uppläxning och påminnelse om hur himla bra jag har det.
Och jag kände stor tacksamhet över "lektionen" jag fått.
Mat och kärlek
Mat och kärlek är intimt kopplade till varandra.
Att dela sin måltid med en annan människa, är att visa kärlek.
Några exempel:
Mammor ammar sina barn.
Fäder anstränger sig för familjen ska få mat på bordet.
Kvinnor lagar extra god mat till sina älsklingar.
Män bjuder hjärtats utvalda på restaurang.
Barn lagar sandlådemat till sina föräldrar och vänner.
Vi väljer mat till våra husdjur med stor omsorg.
Vi väljer i allt högre grad varor, som är vänliga mot både människor och miljö.
På lunchen sätter vi oss helst tillsammans med kamrater, som vi tycker om och trivs med.
Här är några av mina kärlek-mat-bilder. När jag ser på dem känner jag mig mycket tacksam och ofantligt privilegierad -- då minns jag nämligen stunder av kärlek, gemenskap, vänskap och lycka. <3
Sushi med någon jag älskar. En dotter eller en vän.
Julbord hos mina kära föräldrar. Alla rätter utvalda, tillagade och serverade med omsorg och kärlek.
En hälsotallrik efter en ljuvlig mor-dotter-dag på Spa.
En fräsch och hälsosam libanesisk måltid i kärt sällskap.
"Glada gubbar" som en del av plockmaten till mina kära middagsgäster.
Mormortårtor till älskat barnbarn.
Kära elever på mys-knytis hemma hos mig.
Elev-mys-knytis i mitt Bäckebo.
Älskade fyrbenta barnbarn i fin gemenskap runt matskålarna.
Ett exempel på alla de fantastiska smakprov på utländska maträtter, som jag har fått av mina kära elever.
Valborgsmys hos mina kära föräldrar.
God tacostallrik på kära mamsens födelsedag.
Det här var bara ett axplock, men jag hoppas att jag har lyckats förmedla mitt tänk, så att det inspirerar till både omtanke och eftertanke. <3
Tjej-mys på födelsedagen
Jag och de två av mina döttrar som var lediga, gjorde en tjej-mys-grej av min mammas 76:e födelsedag igår.
Hon ska inte fira sitt födelsedagskalas förrän ikväll och pappa var borta på spelning med sin orkester, så de hade inget festligt eller mysigt planerat till igår. Jag och mina döttrar passade sålunda på att kidnappa mamsen till en mysig eftermiddag och kväll.
Vi började med lite shopping och ärenden på Birsta, för det ville mamsen. Sedan handlade vi flera sorters gott färskt bröd och mycket gott pålägg - t.ex. Skagenröra, rostbiff, avokado, röd paprika m.m. - och åkte hem till Ankarvägen. Pappsen kom hem precis lagom till att vi dukade fram det mumsiga fikat.
När vi hade fikat oss mätta, hade vi tre generationers tjejkvällsmys med nagellack och ansiktsmask.
Sååå mysigt och roligt! Vi skojade och skrattade så vi nästan kiknade.
Här är några bilder från vår roliga tjejkväll. :D
Bäckebo-dramatik
En arla morgon, när jag satt och åt frukost, råkade jag få syn på något på husväggen tvärsöver gångstigen utanför min lägenhet. Det var två mörka saker, som satt mitt på husväggen.
Jag kikade över kanten på mina läsglasögon, men kunde inte få någon tydlig bild av vad det var.
Av med läsglasen, på med de vanliga glasögonen och sen öppnade jag balkongdörren för att kunna se tydligare. Då såg jag vad det var som satt på väggen: det var två små fåglar, som klamrade sig fast mitt på stenfasaden.
Jag förstod ingenting. Vad gjorde de där? Vad var det för slags fåglar och varför klättrade de på fasaden?
Plötsligt flög den ena fågeln upp till hustaket. Där satt den ett par sekunder och liksom ropade uppfodrande, innan den återvände ner till sin plats bredvid den andra mitt på husväggen... Den kretsade runt den andra på väggen, innan den återvände upp till taket igen. Upp och ner flög den. Igen och igen.
DÅ förstod jag: den lille stackarn mitt på väggen kunde inte flyga uppåt. Kanske var det en unge? Eller var den kanske skadad? Den hörde hur som helst ihop med den andra fågeln, som var uppenbart förtvivlad över att inte kunna hjälpa.
Plötsligt var jag inte nyfiken och intresserad, utan engagerad och ledsen över att inte kunna göra något.
Mitt hjärta kändes tungt, för jag både hörde och såg hur den ena fågeln förtvivlat försökte få den andra tillbaka upp på taket.
Jag följde dramat en lång stund, men till sist var jag tvungen att gå in och göra mig i ordning för att åka till jobbet. När jag en stund senare gick till bilen, var bägge fåglarna borta.
Jag kikade försiktigt i buskarna, för att se om fågeln hade ramlat ner, men jag såg den inte.
Det kändes bra, för då kanske den hade lyckats ta sig upp i alla fall. Kanske hade morgondramat fått ett lyckligt slut? :)
