Esprit Birsta ikväll
Jag har fått jobb och tiden för lätta sommarkläder är över, så nu behövs det ett par klädsamma jeans i min garderob.
Passar förstås på ikväll, då ESPRIT i Birsta City har kvällsjippo med ett förmånligt o bra jeanserbjudande!
Nån som vill va moraliskt stöd o smakråd kanske...? ;o)
Kvalitetstid
Jag och Ziri fick oss ett par timmars solig, skön och mysig kvalitetstid, med god restmat från syskon-föräldra-middan kvällen innan.
Tänk så komplett underbart det kan vara och bli en, för årstiden, ovanligt solig sensommardag i slutet av augusti! :D
Mommo-Majre-mys
Lugn, skön o nära mysstund vid tv:n med kärt litet barnbarn!
Vilken härlig lördag!!
Snacka om att ha haft en härlig lördag!!! :D
Jag hade verkligen en fantastisk gårdag -- och det precis hela långa dan!! :D
Först löste vi ju Melodikrysset, förstås, och det var extra mysigt o roligt eftersom Märtis o Majre var där!
Sen åkte jag o mor o far in till stan, för att göra en jätterolig sak.
Inne i Stenstan var, som alltid på lördagarna, gratis parkering, så vi kunde parkera på bekvämt avstånd till Stora torget. :D
Vi började med att gå in i Stadshuset -- främst för att hämta ut våra biljetter, men också för få kika på allt det fina. Biljetterna hade jag ju kunnat betala över Internet, men vi ville få gå in o njuta av att titta runt på hur fint de gjort där inne och också titta i turistbyråns härliga butiksdel.
Ute på torget var det Bondens marknad och det är alltid lika humör-boostande!! Jag blir så glad av alla stånden som fyller torget och allt folk som minglar o handlar o myser. Denna lördag var det förstås alldeles extra härligt, eftersom solen sken och värmde alldeles väldigt!
Klockan 12 var det så dags för oss att... ja, scrolla neråt får du se!!
Det är något vi både velat och planerat i flera år, men det har hela tiden kommit nåt, som hindrat att vi gjort verklighet av det.
Nu hade vi emellertid både vikit lördagen för detta och sett till att boka biljetter i god tid, så att det inte skulle råka vara fullsatt.
Tommy hjälpte oss alla ombord på den gamla charmiga brandbilen, som blev fullsatt innan det bar iväg. Jag tror dock att det bara var vi, som bokat i förväg -- resten av passagerarna hade, som jag förstod det, spontanköpt sina biljetter inne i Stadshusets reception.
Man behöver alltså inte alls boka sina biljetter, så som vi gjorde -- det gjorde vi bara för att vara säkra på att få komma med just den tur, som gick klockan 12.
Längre ner i det här inlägget kommer du att se o förstå varför -- jag hade liksom en tid att passa inför nästa rolighet. :D
Längs bägge sidorna av brandbilen hängde hörlurar. Dessa var utrustade med volymknapp, så att varje person själv kunde ställa in volymen. Strålande bra lösning! Och suveränt bra ljudkvalitet var det också!!
Tommy var en alldeles fantastisk stadsguide!!! Oerhört intressant och underhållande!! Jisses vad jag skrattade!! Det var mycket länge sen jag hade en så rolig och lärorik timme!!
Genom Stenstan och ända ned till Sundsvalls gamla järnvägsstation -- nuvarande Casino Cosmopol -- tuffade vi med gamle Aron, som den gamla trotjänaren heter. Och hela vägen berättade Tommy om den ena intressanta saken efter den andra -- det var en rolig och underhållande blandning av lokalhistoria och mer övergripande allmänhistoriska fakta, som blandades med små anekdoter och skojigheter för både gammal och ung.
Jag och mina föräldrar sa unisont och med emfas, när vi klev av på torget:
- Men OJ va bra det här var!!! VARFÖR har vi inte gjort det här tidigare?? Det HÄR måste vi se till att Olof o Kattis o flickorna åker, och då bokar vi också och åker turen en gång till!!!!
Jag säger bara:
Har du inte åkt med Tommy i brandbilen Aron än? Då har du verkligen missat nåt!!! Åk vet'ja!!! :D
(Om man läser på Visit Sundsvalls hemsida, så ser det ut som att brandbilen bara går under augusti, men Tommy berättade att han fortsätter köra i september också, och även under de lördagar som det är Bondens marknad i höst.)
Ja, det var den min mysiga o roliga lördag so far... men den fortsatte med mer mysigt o trivsamt, må ni tro!!
Efter den roliga brandbilsturen och några uträttade ärenden, var det dags för mig att åka hem o förbereda inför min mys-middag-på-altanen kl 16.
Jag hade bjudit in mina kära föräldrar och mina bröder med fruar o barn till att mysa i eftermiddagssolen hos mig. Eftersom jag fått ett vikariat, hade jag dessutom råd att bjuda på lite sån mat som jag gillar och mår bäst av. :o)
Det här är några av de saker, som fanns på mitt buffébord:
Frasrulle med fyllning av fetaost.
(Jag glömde tyvärr fotografera de mumsiga små pirogliknande frasknytena, som fanns med två olika fyllningar --- den ena sorten med enbart fetaost och den andra med en spenat-fetaost-fyllning.)
Ägghalvor med majonnäs och räkor. I bakgrunden en burk av Lommanders underbart goda bearnaisesås.
Grillad kyckling och ett par goda ostar.
Gurka, salami, vindruvor, tomater, rostade saltade mandlar och dito solrosfrön.
Välsmakande och tuggig segkaka från bagarna på Selånger marknad --- segkakorna är nästan identiska med dem, som vi under min barndom o uppväxt brukat baka hemma i bagarstugan på vår gård. Välsmakande nostalgikick! :D
Bönröra med finkrossade tomater o chili, soltorkade tomater och stora oliver fyllda med fetaost, sallad med babyspenat och ruccola, en god creme fraiche-sås med "hetta" av sweet chili-sås.
Druvor och vattenmelon.
Fetaostfyllda oliver o soltorkade tomater i god olivolja.
Bönröra bestående av två sorters bönor, röd finhackad lök, lite riven vitlök, persilja och finkrossade tomater smaksatta med chili.
Enkelt och snabbt! Bara ihoprörd och sen klar att servera. MUMS! Dessutom hållbar i kylen i många dagar!
Småflickorna lekte o myste på filtar i den sköna eftermiddagssolen, medan vi vuxna umgicks, pratade och var vuxentråkiga, och sen gick de in o såg Astrid Lindgrens "Gullpian" sisådär en tre fyra gånger på raken.
Vi avslutade vår buffémiddag med kaffe, alternativt cappucino, lite punsch eller whisky, och en panacotta-liknande naturell yoghurtbaserad efterrätt, som jag gjort i diskbesparande och barnvänliga plastmuggar.
Vi satt ute ända tills solen försvann bakom grannhuset, då det dels blev lite för kallt att sitta ute, dels var dags för flickorna att få komma hem och sova.
En mycket mysig och trevlig lördag, må jag säga!
Oooiii!! ESPRITs medlemskväll i Birsta City!!
Oooiih, så himla roligt med en medlems-kund-kväll!! Och såååå lägligt den kommer!!!
Precis nu, när jag ska börja jobba till veckan och inte äger ett enda par jeans!
Jag viker sålunda torsdag kväll (29 augusti) för att vara med på en mysig o trevlig medlemskväll i ESPRIT-butiken med snacks, läskande dryck och fina medlemserbjudanden.
Som medlem har man rabatt, och om man inte redan är medlem, så är det helt okej att man blir det under kvällen. :D
Nån som har lust att haka på och göra mig sällskap till ESPRIT i Birsta?
Vore trevligt att ha både pratsällskap o smakråd! :D
Skojigt av okänt ursprung
Vet inte var jag fått bilden ifrån, men kan aldrig låta bli att skratta, då jag ser den.
Visst är den himla sötrolig?
Mormor-Mairedag
Lilla Maire växer så att det knakar! Och tidig är den lilla tösen!
Här en rad bilder från häromdan, då hon var här.
Hon fick då invigningssitta vår fina gamla barnstol.
Se hur koncentrerat och målmedvetet hon jobbar för att få tag i sin napp! :D
- Pust o puuh!! Det där tog på krafterna!!
Stumpan är trött och får sova några timmar i mormors sköna säng...
Till lunch kom pappsen också! :D
Det kliar i gom och tandkött, så lillstumpan gnager på allt hon kommer åt.
- Jag KAN nå den roliga boken, så det så!!!
Jag har verkligen fått världens sötaste lilla charmtroll till barnbarn!! :D
Mormor rustar
Lilla stumpan växer och fort går det!
Hon börjar vara så stor, att hon vill sitta i egen stol. Jag har därför gjort i ordning vår familjs gamla charmiga barnstol, som min pappa satt i för 75 år sedan, och som mina egna barn också suttit i.
Jag ska nu bara ordna remmen mitt fram, så är den färdig för lill-Maire.
Den har fått en fint rosa och avtorkbar sittdyna ifrån Babyproffsen i Birsta.
Majremormorn har också rustat sig med en mjuk, rosa, avtorkbar och maskintvättbar haklapp, och en söt Pinguskål med dito sked. :D
Idolkväll med mobilligan
Vi skulle se Idol, men jag vet inte... råkade vi få med oss "mobiltelefonligan"?
Maire och jag höll koll på Idoljuryn o alla deltagarna.
Intressant o spännande var det, minsann.
- Mäh, va gjorde han? Tog han av sig klänningen? ;o)
Jojo! Det ska böjas i tid det, som krökt ska bli." *skratt*
ESPRIT såklart! säger Maire
På besök hos moster Ziri på Esprit i Birsta City och passar på att prova lite ur höstens fina möss-sortiment. ;o)
Majre har kul på Babyproffsen
Mamma Märtali satte lilla stumpan i en JÄTTEROLIG gåstol på Babyproffsen i Birsta.
Den spelade och pinglade, blinkade och lyste, och mitt fram satt två svartvita nallar med glada tydliga ansikten.
Gissa om hon tyckte att den var kanon!! :D :D
Och sist, men absolut inte minst, den här jätteroliga bilden, som Märta skickade till Lars-Erik med texten:
- Vi är på Babyproffsen. Ser du nåt du vill ha? *fniss*
Maire o mormor bilar
Lillan var så trött och inte ett dugg glad åt att sätta sig i bilstolen... men med den ena handen i ett fast grepp om mormors pekfinger och ringen till speldosan i den andra handen, så slocknade hon innan vi ens hunnit upp till Råstabackens krön. :D
Skärpt varning för Fukushimaläckan
I början av augusti skrev jag, efter att ha läst Birger Schlaugs blogg, ett inlägg om den hemska Fukushimaläckan och den oerhörda mängd radioaktiva kylvatten, som japanerna varje dygn pumpar rakt ut i havet.
För mig var detta en förfärlig och skrämmande nyhet. Det hade gått mig totalt förbi och inte ens i min vildaste fantasi, hade jag trott att något sådant kunde vara möjligt. Inte kan man väl pumpa radioaktivt vatten rakt ut i våra hav? Det faller ju på sin egen orimlighet, eller hur? Och ändå är det just precis det man gör.
Och det är verkligen inga små mängder heller, utan hela 300 ton vatten per dygn!! Det är sååå mycket mer än man kan greppa eller förstå... man kan liksom inte skapa sig nån bild eller känsla av exakt hur mycket detta är... och ändå tillåts det fortsätta, utan att media larmar o upplyser oss. Har detta inget nyhetsvärde? Eller har man redan skrivit så mycket om det, att gemene man är fullständigt insatta och upplysta i ämnet? Är det bara jag som missat detta?
Nu har det emellertid kommit en skärpt varning, eftersom en anställd berättat för media att en s.k. spilltank med högradioaktivt vatten från Fukushima läcker högradioaktivt vatten.
Så här skriver The Guardian:
Som genom någon slags slump, råkar mängden vatten -- 300 ton! -- vara precis densamma, som Tokyo Electric Power Co (Tepco) tidigare medgett, att de släpper ut i Stilla havet varje dygn... d.v.s. det vatten, som de spolar över och genom reaktorerna, för att kyla ned dessa, och därefter låter rinna rakt ut i havet.
Idag rapporterar Dagbladet och Aftonbladet om det nya (?) läckaget.
Jag läser och ryser... detta är förfärande och djupt olustigt!
Japans strålskyddsinspektion höjer nu varningen för strålningsrisk från grad 1 till grad 3, vilket betyder "en allvarlig incident" på den internationella skalan.
Vattnet som just nu läcker ut är så förorenat, att en person, som står i närheten under
en timme, utsätts för hela fem gånger högre strålning, än den rekommenderat högsta årsdosen för en anställd.
Det sydkoreanska flygbolaget Asiana ställer fr.o.m oktober in sina reguljära flygningar till Fukushima. Stoppet beror på resenärernas rädsla för strålningen.
Jag kan emellertid inte förstå varför den japanska strålskyddsinspektionen kommer med den här skärpta varningen först nu -- hela 2,5 år efter det stora Fukushimahaveriet! Och under tiden har man pumpat dessa obegripligt gigantiska mängder radioaktivt vatten rakt ut i Stilla havet!!!
Världens allra största ocean, som utgör hela 32 % av jordens totala yta, har alltså förgiftats av Fukushimas radioaktiva kylvatten i två och ett halvt långa år!!
Kalifornien, Hawaii, Australien, Nya Zeeland och såååå många fler!! Ja, jisses så många länder, som ligger i eller vid Stilla havet!! Och alla dessa har, under hela denna långa tid, successivt förgiftats av kylvattnet från Fukushima... och möjligen också av det höggradigt radioaktiva spillvatten från den tank, som man nu rapporterar att den läcker.
Men det är alltså först nu, när en anställd whistleblower rapporterat till media, att en s.k. spilltank har läckt högradioaktivt vatten, som man skärper varningen.
Är detta vatten så mycket farligare, än det de tidigare släppt ut? Hur vet vi det? Vågar vi tro på det?
Är detta ens ett nytt läckage eller är det ett påhitt, för att rättfärdiga sin nu skärpta varning, och sopa under mattan att man egentligen inte gjort tillräckligt på hela 2,5 år? Har det här högradioaktiva vattnet stått och läckt ut ner i marken, ända sedan tsunamin orsakade Fukushimas härdsmälta i mars 2011?
I The Guardian rapporteras nämligen följande:
News of the leak, which was discovered on Monday morning, comes after Tepco admitted that up to 300 tonnes of highly contaminated water from the site was seeping into the sea every day.
Government officials said they could not rule out the possibility that the site had been leaking radioactive matter since the plant suffered a triple meltdown on 11 March 2011.
The leak is the worst such incident since the March 2011 meltdown and is separate from the contaminated water leaks, also of about 300 tonnes a day, reported recently.
"... the water had seeped into the ground after breaching a concrete and sandbag barrier around the tank."
Tepco, som äger Fukushima, kan alltså inte svära på, att vattnet inte stått och läckt ner i marken ända sedan mars 2011. Och man vet inte exakt vart det läckta vattnet har tagit vägen!
Jag vet verkligen inte vad jag ska tro... jag vet bara att detta verkligen inte är okej och att det är ofantligt skrämmande.
Nytt hot mot svenska mjölkbönder
Jag skrev i juli ett blogginlägg under rubriken
Jag lät också publicera texten som insändare i våra lokala tidningar.
Den handlade om min oro över att våra svenska jordbruk och gårdar läggs ned i så förfärande rask takt, att vi om 25 år inte kommer att ha en enda kvar -- om vi inte gör något för att förändra detta, vill säga.
Upprörande och skrämmande, eller hur?
Det som upprör och skrämmer mig allra mest är emellertid, att vi alla kan göra något -- för alla kan bidra med en liten del, och alla kan vi kan påverka genom att, på olika sätt, visa var vi står i frågan om våra svenska gårdar -- och ändå rycker gemene man på axlarna och menar att "det där får väl nån annan göra nåt åt, för vad kan väl jag göra?".
Några sa också till mig, att jag ropade varg för ingenting -- man menade att våra svenska bönder har det gott, att de är lata och gnälliga o bara ville roffa åt sig mer pengar.
Jisses amandus, säger jag bara...! Sånt okunnigt trams orkar jag inte ens bemöta -- jag skulle inte ens veta var jag skulle börja.
Idag skriver ST om en sak inom just precis det ämne jag tog upp -- d.v.s. hotet mot våra mjölkbönder.
Så ni ser, jag ropar inte alls varg i onödan. Våra svenska gårdar ÄR faktiskt hotade!!!
Läs artikeln här nedan eller på st.nu.
Från vänster Emil Bruneryd, före detta mjölkbonde i Töva, Jörgen Berglund (M), kommunstyrelsens ordförande, Jenny Gradin, styrelsen LRF, Peder Björk (S), oppositionsråd och Thure Eriksson, ordförande LRF Västernorrland i samspråk.
Fotograf: Jan-Arne Bäckström
Nytt hot mot mjölkbönder
TÖVA För fem år sedan fanns det 80 mjölkbönder i Medelpad. I dag finns det 35. Nu oroas LRF för mjölkböndernas existens i länet om regeringen tar det utredningsförslag som ligger angående förändrade stöd.
Under tisdagskvällen var företrädare från olika lokala partier i Sundsvall inbjudna för att få ta del av förslaget. Bakgrunden är den lägre avgift som Sverige ska betala till EU. Det innebär att stödet till jordbruket kommer att minska enligt utredningsförslaget.
För jordbrukarna i Medelpad handlar det om totalt 16 miljoner årligen. Det är bland annat stöd till odling, mjölkproduktion, vallodling, startstöd till nya unga jordbrukare, utbildningsbidrag med mera.
Det är stöd som betalas ut genom det som kallas pelare två. Även pelare ett får mindre pengar, där stödet betalas ut för jordbrukets arealyta. Från LRF anser man att man borde flytta över 500 miljoner från pelare ett till pelare två.
– Då skulle stödet för produktionen finnas kvar, säger Thure Eriksson, ordförande för LRF Västernorrland.
Samtidigt så är djurlagarna hårdare i Sverige och LRF ställer frågan vilken nytta djurskyddet i Sverige gör om djuren ska leva utomlands. Sällskapet besökte Emil Bruneryds gård i Töva. En mjölkproducent som gav upp för ett år sedan. Inkomsterna räckte inte för att klara utgifterna.
Nu hoppas LRF att de lokala politikerna ska påverka sina partier i riksdagen. Nästa vecka väntas beslutet komma. Både oppositionsrådet Peder Björk (S) och kommunstyrelsens ordförande Jörgen Berglund (M) var eniga om att det är viktigt att rädda den nationella livsmedelsproduktionen.
Jan-Arne Bäckström
Två fräscha Melanderskor
Se så fräscha nyduschade Melanderskor!
Utedass och avsaknad av rinnande varmt vatten, gör att en dusch känns som om någon svängt ett magiskt förvandlande trollspö över en -- jag minns det såå väl från förr, innan vi hade vår bastu/dusch-stuga i Arålund. :D
Denis Mukwege och Panzisjukhuset
Jag var tidigare aktiv politiker för Centerpartiet -- under mandatperioden inför valet 2010 intensifierades mitt engagemang och arbete i partipolitiken.
Jag var bl.a. en mycket flitig skribent i flera forum, och gjorde därför en hel del research kring olika frågor, som intresserar mig. Bland annat råkade jag läsa om något, som heter Panzisjukhuset -- det ligger i Bukavi, som är huvudstad i Demokratiska Republiken Kongo, DRK i Centralafrika. Detta sjukhus startades och drivs av en beundransvärd och hjältemodig man, som heter Denis Mukwege.
Mukwege kommer snart ut med sin biografi. Den ligger på bokhandelsdiskarna i oktober och jag har önskat mig i julklapp av mina kära föräldrar.
Innan jag skriver mer om just Denis Mukwege och Panzisjukhuset, ska jag dock ge några allmänna fakta kring just detta land/område.
Demokratiska Republiken Kongo, som det numera heter, ligger mitt i Afrika.
Landets storlek är måhända lite svår att uppskatta utifrån en karta.
Se på nästa bild, så får du en bättre hum om hur gigantiskt det är.
Här har någon klistrat in en bild av Kongo ovanpå en kartbild, som är lite mer välbekant för de flesta av oss. Plötsligt ser man hur enormt stort Kongo är. Dess yta är gigantisk och bebos av mer än 62 miljoner människor -- det ligger på 20:e plats i en befolkningslista över jordens 246 länder.
Demokratiska Republiken Kongo, DRK, är också känt under namnet Kongo-Kinshasa.
För en del klingar dock möjligen namnet Zaire lite mer bekant -- detta var det namn, som president Mobutu gav landet, då han inledde en afrikaniseringsprocess i akt och mening att klippa banden med kolonialmakten, d.v.s. Belgien.
Mubutu bytte ut allt, som påminde om kolonialismen. Floder, sjöar, städer och t.o.m. sitt eget namn bytte han ut till mer afrikanskklingande sådana.
Den zairiska nationalismen var ekonomisk inriktad. Den hade syftet att ta kontrollen över ekonomin från de utländska intressena och göra så att all egendom skulle tillhöra zairiska medborgare.
1973 konfiskerade staten 2 000 företag, som ägdes av utlänningar -- dock undantogs amerikanskägda företag. Företagen överlämnades till zairier, mestadels inom den politiska eliten, och Mobutu själv såg till att förse sig rejält.
Inom några månader stod det klart att konfiskationen givit upphov till en ekonomisk katastrof i Zaire. Trots det fortsatte Mobutu att "radikalisera revolutionen" genom att ge sig på industrin, som huvudsakligen kontrollerades av belgiska intressen.
Mobutus agerande fick den zairiska ekonomin att totalkollapsa, men han fortsatte slösa bort utlandslånade medel på prestigeprojekt och stoppa undan rejäla summor på sina egna och den politiska elitens utländska bankkonton.
1976 var landets ekonomi slutgiltigt driven i botten, och Mobutu tvingades ta hjälp av Internationella valutafonden och följa dess ekonomiska politik.
Kvar av detta egentligen tillgångsrika land, är mest bara krig, lidande, krig, lidande och ännu mer krig och lidande.
80 % av landets befolkning är kristen, varav ca 30 % är protestanter -- resterande 50 % tillhör romersk-katolska kyrkan. Landets invånare är sålunda inte muslimer, vilket ofantligt många svenskar tror.
Och i detta jättelika kristna land, som, så länge vi vet och kan minnas, har skövlats och plågats svårt av inbördeskrig, våld och elände, finns alltså den heroiske och varmhjärtade läkaren Denis Mukwege.
Här är lite Wikipediafakta om chefsläkaren, som startade och fortfarande driver Panzisjukhuset:
Denis Mukwege, född 1 mars 1955 i Bukavu, är en kongolesisk chefskirurg, specialiserad på gynekologi. Mukwege arbetar vid Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo-Kinshasa.
Denis Mukwege tilldelades 2008 års FN:s pris för mänskliga rättigheter och Olof Palmepriset för sina insatser för de våldtagna kvinnorna i krigets Kongo.
Motiveringen till det sistnämnda priset löd:
"Hans arbete är ett lysande exempel på vad mod, ihärdighet och bärande hopp kan uträtta för mänskliga rättigheter och värdighet, i en tid då dessa värden tycks som mest avlägsna."
Mukwege har också nominerats för Nobels fredspris, och utsågs 2010 till hedersdoktor vid medicinska fakulteten vid Umeå universitet.
Panzisjukhuset har byggts upp med stöd av Pingstmissionen, Läkarmissionen och Sida.
Har du aldrig tidigare hört talas om Denis Mukwege eller Panzisjukhuset?
Läs då gärna lite genom att klicka på följande textavsnitt -- de är länkar, som tar dig vidare till olika sidor med förfärande information, hårresande fakta, chockerande uppgifter och djupt berörande personberättelser.
När våldtäkten var över dödade de Kikas bror. Sedan försvann de från platsen.
- Det kom några grannar från byn som hjälpte mig upp och tog hand om mig och min döde brors kropp, berättar Kika.______________________________________________________________
Panzi-sjukhuset i Kongo-Kinshasa
Våldtagna. Skändade. Förnedrade. Söndertrasade. När Panzi-sjukhuset gjort sitt för att reparera kropp och själ slussas de utstötta tillbaka till livet. Bostad och utbildning för insamlade svenska pengar ger dem nytt hopp.
______________________________________________________________
______________________________________________________________
Är du, i likhet med mig, intresserad av boken om Denis Mukwege, som kommer ut nu i oktober?
Gör då som jag och önska dig boken som gåva! Eller köp den åt dig själv!
Den finns att beställa -- klicka HÄR till Adlibris eller HÄR till Bokia.
Det finns också en tidigare utgiven bok, som heter "De glömda kvinnornas röst".
Det är författaren Birger Thureson, som mött Denis Mukwege och några av de våldtagna kvinnor, som får hjälp på Panzisjukhuset, efter upplevelser av ofattbar grymhet och ondska.
"Om de kommer från helvetet, så är det här kanske inte himlen, men någonting ganska nära. För här får de veta att de har ett värde. Att deras liv är värda att rädda och deras framtid kanske inte är alldeles hopplöst mörk."
Boken "De glömda kvinnornas röst" finns att beställa på t ex Libris -- klicka HÄR!
Vill du också hjälpa Läkarmissionen, att undsätta dessa lidande barn och kvinnor?
Vill du också ge ett bidrag?
Som avslutning på detta maratonlånga, men angelägna inlägg vill jag säga följande:
Jag är sååå ofantligt lyckligt lottad, som lever i ett land, där våra vardagsliv inte präglas av krig, smärta, lidande, ondska eller dylikt elände, och jag tackar Gud för att jag har det så himla tryggt o gott, men mitt hjärta värker för Kongos kvinnor och barn.
Jag skulle önska, att många många fler ville öppna sina hjärtan och ge en slant till Panzisjukhusets synnerligen angelägna och livsviktiga verksamhet.
Jag skulle vilja utmana er läsare, att avstå från ett enda hamburgermål och istället ge denna slant till Panzisjukhuset! Tänk så ofantligt mycket din hamburgerpeng skulle hjälpa!!
Ägg från höns i egen trädgård
Läser ett härligt reportage i Dagbladet om en Bergsåkerskvinna, som har egna höns i villaträdgården.
Jag blir sååå glad!! Tänk så underbart!!!
Som gammal "bondjänta", uppvuxen på en gård med både djur och jordbruk, tänker jag lyckligt:
Så underbart att folk börjar vända åter till det som är sunt och riktigt!
Och att man tillåts göra det!!!
Den här familjens höns äter upp både deras matrester och sånt, som skulle ha kastats i komposten. Hönorna är handtama och låter sig gärna klappas. De är av rasen Hedemorahöns, som är en gammal svensk köldtålig lantras. Varje höna lägger ca 5 ägg per vecka, så familjen är självhushållande på den fronten. Härligt va?
Den här kvinnan vill gärna ha en tupp också, men då gissar jag att grannar kan börja ha synpunkter, för en tupp låter ju om sig rätt rejält. Men det vore underbart om hon kunde få okej, för även detta.
Jag håller tummarna för henne och hennes ansökan!
Scrolla nedåt, läs den härliga artikeln, le och låt dig inspireras!
Hedemorahöns är en svensk utrotningshotad lantrashöna. Rasen skyddas i en genbank.
Foto: Eva-Lena Olsson
Ägg från egna höns
i villaträdgården
Upp till fyra höns får man ha i villaträdgården utan att söka tillstånd.
I februari skaffade Marika Vikström sina första.
– Jag hade alltid drömt om höns, säger hon.
I februari skaffade Marika Vikström sina första.
– Jag hade alltid drömt om höns, säger hon.
Marika Vikström bor i en villa i Bergsåker med sin man och sina två barn. Det är ett tättbebyggt område med grannar inom såväl syn- som höravstånd. Hon har alltid drömt om att ha egna höns.
– Jag trodde att det var omöjlig med tanke på hur vi bor, säger hon.
Hon kollade ändå upp vad som gällde och insåg att drömmen kunde bli sann.
Upp till fyra höns får man ha i detaljplanerat område i Sundsvall utan att söka tillstånd för det.
Hönshuset är byggt av elever på Västermalms byggprogram.
Foto: Eva-Lena Olsson
Foto: Eva-Lena Olsson
Marika Vikström skaffade sina höns i februari. De bor nu i ett specialdesignat hönshus i friggebodstorlek byggt av byggprogrammets elever på Västermalm.
Hönshuset är placerat i trädgården och under dagtid kan hönsen gå in och ut mellan huset och den inhägnade hönsgården.
Sedan Marika Vikström skaffade hönsen får hon inte längre något kvar att lägga i komposten.
– De äter det mesta. Nu blir det inga matrester kvar, säger hon.
Torsten och Naima Vesterlund, 2 och 7 år och kompisen Rebecca Pool, 9 år, matar hönsen med majs.
Foto: Eva-Lena Olsson
Foto: Eva-Lena Olsson
Hönorna är tama och har ingenting emot att kramas eller äta ur handen.
Foto: Eva-Lena Olsson
Foto: Eva-Lena Olsson
Marika Vikström har Hedemorahöns, en av de få bevarade svenska gamla lantraserna. Rasen är tålig för kyla och är trevliga familjedjur. Hönsen lägger ungefär fem ägg var i veckan och det räcker både till familjen och till att ge bort till grannarna ibland.
– Ägg får vi men det skulle vara roligt med en tupp också, säger hon.
Marika Vikströms höns verkar också sugna på att skaffa små kycklingar – de ruvar på de obefruktade äggen. Och om allt går vägen ska de under hösten få sällskap av en tupp. Marika Vikström har ansökt hos kommunen om att få skaffa ytterligare två höns och en tupp. Hon får svar i nästa vecka.
Ett ovanligt och vackert besök
- Men vad är det här för fågel?! frågade pappa, där han stod borta vid bänken och såg ut genom fönstret.
Jag o mamma gick dit för att få se, vad det var han såg.
Det var verkligen en mycket ovanlig fågel, som ingen av oss nånsin sett förut -- rejält stor var den också!
Fort tassade jag iväg efter mobilen, för att knäppa några bilder på den stora vackra fågeln.
Bilderna är ju tagna genom fönstret och på långt avstånd, så de blev suddiga och otydliga.
De räckte emellertid som minnesunderlag för oss, så att vi kunde googla fram vad det var för en ovanlig och vacker gäst.
De räckte emellertid som minnesunderlag för oss, så att vi kunde googla fram vad det var för en ovanlig och vacker gäst.
Efter en stunds sökande, fann vi svaret:
(Foto: flickr.com)
Det var en s.k. tjocknäbbad nötkråka, vilket inte alls är någon vanlig fågel på våra breddgrader.
Enligt Internet ska denna stannfågel finnas i de markerade områdena, men genom att den vissa år (t ex 1968) utvandrat åt väst, har vi fått över den hit.
Den är emellertid tämligen ovanlig och anses som nära hotad.
Här är lite Wikipedia-fakta om vår ovanliga och vackra trädgårdsgäst:
Nötkråkan är cirka 35 cm lång, det vill säga ungefär lika stor som en kaja.
Den är typisk med relativt kort stjärt och en lång, rak och spetsig näbb.
Fjäderdräkten är chokladbrun med många vita prickar, förutom på vingar och stjärt som är brunsvarta. Själva spetsen på stjärten samt undergumpen är vit.
Hane och hona är lika, medan ungfåglar skiljer sig ytterst lite från de äldre fåglarna.
De flesta raser av nötkråka lever på frön från tallarter med stora sådana.
Under sommarmånaderna varieras kosten med andra frön, insekter (myror) och daggmask, och under vinterhalvåret ibland även gnagare.
På vintern tar den även sällsynt småfågel, vilket observerats vid fågelmatare.
Paret håller ihop hela livet i sitt revir, som brukar omfatta 11–15 hektar.
Båda könen på bygger boet i mars-april, som konstrueras av kvistar och murken ved.
Boet placeras mycket nära stammen på ett barrträd cirka 9 meter upp.
Det fodras med mossa, jord, gräs och skägglav och blir då värmeisolerat.
Honan lägger 3–4 ägg i mars-april, storleken på kullen varierar beroende på tillgång på föda föregående höst.
Både honan och hanen turas om att ruva äggen i cirka 18 dygn.
Äggen har en blekt blågrön bottenfärg, och tätt placerade grå eller brungröna fläckar.
Kläckningen sker redan i början av april.
Ungarna matas av båda föräldrarna och födan består av uppstötta frön och nötter.
Ungarna blir flygfärdiga på 24–26 dagar, och föds delvis upp på de frön och nötter, som föräldrarna samlade in föregående höst, och som de lagrat över vintern.
Föräldrarna tillverkar en slags gröt av födan som fraktas i en så kallad hakpåse.
När ungarna blir flygfärdiga håller paret ihop resten av sommaren.
Majre på kalas
Lilla fina stumperumpan, är på 4-årskalas hos sin mammas lilla kusin.
Där finns mjuka färgglada täcken för henne att ligga på.
Sötaste fröken har pippilotter dagen till ära.
Det är spännande och intressant med alla glada färger och mönster.
... och se, där ligger ju en docka också!
Men man blir ju också trött av kalas, uppmärksamhet och alla nya intryck.
Då är en stunds ryggläge skönt som omväxling.
Men en av de allra roligaste sakerna, som finns, är ju att vända på sig, så hon är rätt snabbt över på mage igen.
En liten stunds nära samtal med moster Ziri, laddar glädjebatteriet och energinivån stiger igen...
... och vips orkar hon rulla o vända på sig några vändor igen. :D
Intressant täckeinspektion igen.
... och sen en batteriladdande mosterpratstund igen... men till slut hade matnivån sjunkit och det var dags för påfyllning o en stunds slummer.
Det tar på krafterna att vara på kalas, förstår ni! :D
Murrmurr å bumbibjörnarna
Matte kvistade iväg upp till Sodalen, så jag fick en fin kvällsmysstund med bumbisarna!
Fredrik, som varit ute hela dagen, var jättejättehungrig och kunde bara inte vänta tills jag satt ner maten på golvet, så han fick lyxen att äta uppe på bänken.
Han var sååå enträgen och berättade sååå tydligt för mig hur hungrig han var.
Han jamade o krumbuktade sig alldeles väldigt, och var med mig ända in i skafferiet för att söka rätt på blötmaten, som jag hittade först då jag ringt Ziri och kom ihåg att det var en ny sort med ett nytt utseende.
I vanliga fall får ingen av dem mat på bänken av mig, men just denna kväll, då han varit ute ensam o hungrig och var sååå glad åt att komma in, så gjorde murrmurr ett undantag. <3
Sigrid o Filip samsades, som vanligt, fint på golvet. :o)
En stunds gos med Filip inne på tvättmaskinen och en stund med Siggan på soffan, och sen var det dags för mig att släcka, säga natti-natti till kissebumbisarna och gå ner till mig på Bäckebo.
Det är såå mysigt o fint med fyrbenta bumbi-barnbarn också, och jag är så innerligt glad och tacksam över att min pälsdjursallergi valt att liksom "hoppa över" just kissar, för det är så otroligt ljuvligt och underbart att få kissegosa ibland. <3 <3 <3
Söt Majrebildmix
Måhända sommarens sista varmdag
Satt med frukostkaffet och tänkte vemodigt:
- Blir detta måhända sommarens allra sista riktigt varma o soliga dag?
Jag gruvar mig alltid sååå inför hösten, kylan och mörkret. Därför väljer jag alltid att suga så länge det nånsin går på karamellen och göra så många somriga o mysiga saker som möjligt -- ända in i det sista, alltså.
Gladdes sålunda alldeles extra mycket åt gårdagskvällens planerade sommar-grill-kväll på min fina nya altan -- grillningen skulle ju kunna bli den sista för säsongen, för man vet ju aldrig hur vädret blir.
Denna härliga dag passade jag o pappsen på att team-klippa deras gräsmatta, medan mamsen rensade rosenrabatten, och sen satt vi länge med eftermiddagskaffe o mös i augustisolen, innan jag begav mig hemöver Bäckebo för att förbereda middan.
Efter 18-nyheterna kom så mor o far över hit, och vi åt sååå gott och hade sååå mysigt i kvällssolen.
Vi grillade kyckling till pappsen och lax till mig o mamsen. Till detta åt vi blomkåls-broccoli-mos, kokt färskpotatis av en mycket god sort, Annikans bön-tomat-blandning, en kall sweet-chili-creme-fraichesås och vitlökssmör. Och till kaffet o efterrätten (yoghurt-panacotta under ett täcke av nektariner, hallon o jordgubbar) kom Ziri o André och gjorde oss sällskap. Sen satt vi länge o pratade och hade det trivsamt.
Som sagt -- en jättemysig och fin kväll!!!
Decemberbilder och bädda-rent-bestyr i Bagarmossen
Tuss o matte Märta-li gosar
- Va du ä vacker!!
Tuss vilar
Vackre Jörgen vilar också
Matte-Jörgen-mys
Tuss och grannen Hasses kisse på äventyr i köket
Agnes Skrufvan Karlsson ser överseende och tålmodigt på
- Nej, nu är det nog dags för oss att gå ut en sväng, va? tycker Jörgen o Skrufvan
- Hörru, matte, kan du komma o öppna? frågar Jörgen.
Men matte tycks upptagen med annat, så Skrufvan trampar igång en vilostund i korgen istället.
Jörgen sträcker nyvaket på sig.
Längsta o ståtligaste kissen i Bagarmossen.
Om morgonen en annan dag...
Grannens katt har varit på tidigt morgonbesök, men nu är det dags att gå ut.
En stund senare, ska matte bädda rent och det är en rolig aktivitet, som kissarna gillar att delta i.
När renbäddningsleken är över, lägger sig Jörgen att vila under sängen... men Tuss vill fortsätta leka och kikar ner över kanten, för att få igång sin lekkompis igen.
- Nej, Tuss, nu behöver jag vila en stund, säger Jörgen.
Tuss lugnar också ner sig och lägger sig att vila i stolen.
Skrufvan har lagt sig på tryggt avstånd från allt bäddnings-ståhej.
Bägge kissarna vilar sött ut i stolen, efter fullgjort bäddningsvärv.
Tre av murrmurrs kära fyrbentingar
Jag o Ziri har varit och handlat, så jag parkerar bilen på gården, medan vi bär in varorna.
Kissarna vill såklart gå ut.
Freddan går ut och sätter sig bredvid min bil...
... medan Fille parkerar sig på "sina" plattor.
Han myser o njuter och har det sååå skönt på plattorna.
Freddan hör/ser nån, som han känner igen...
... och reser sig för att gå o hälsa.
Det är ju husse, som kommer!!
Freddan hälsar välkommen hem...
... medan Fille ligger kvar och väntar på att husse ska komma o klappa honom också.
- Hej husse! Jag ligger här på plattorna o myser! Kom o klappa på mig!
Men husse gick förbi, så Fille får resa sig o följa efter.
- Hej husse, nu tror jag att du får krusa mig lite, menar Fille med spelat sårad stolthet.
När jag ska till att åka igen och tar på mig skorna, ser jag att jag fått en söt "huvkråka". *fniss*
Freddan har lagt sig i solen på min bilhuv, och har det sååå skönt.
Siggan är lite harig, så hon vågar sig inte på såna äventyr.
- Hej murrmurr! Jag myser på din sköna varma bil!
Skrattande öppnar jag bildörren för att ställa in mina saker... och Freddan ligger lugnt kvar.
- Älsklingskisse, va söt du är! skrattar jag och Freddan reser sig på mjuka tassar för att bli klappad.
Han står så mjukt o försiktigt på min bilhuv.
När jag startar motorn, tycker Siggan att det blir för äventyrligt, så hon skyndar iväg hemåt till tryggheten.
- Va ä're som låter? tycks Freddan undra, då jag startat motorn. Matte kommer ut och lyfter bort honom, för att markera att bilar är farliga saker.
Jag borde väl ha sjasat ner honom på en gång, men han var så himla söt, och hade jag gjort det, så hade jag ju inte fått de här härliga bilderna.
- Jag är ju murrmurr, säger jag småskrattande då hon bannar mig, så du får stå för fostrandet.
Ziris myskissar
Gunsan hade en väldigt skojig sitt-stil, då hon tvättade sig. *skratt*
Freddans härliga sovstil lockar också till skratt!!
Freddan o Siggan skedar på soffan.
Fille ligger på sin plats på tvättmaskinen och väntar tills jag kommit in...
... innan han reser sig, för att komma och hälsa o bli gosad med. :D <3 <3 <3
Murrmurr-mms till matte
När murrmurr (läs: jag) är kissevakt åt Sigrid, Filip o Fredrik, brukar jag skicka ett mms till matte (läs: Ziri), så att hon får en liten glad lägesrapport.
Ungefär så här kan ett sånt mms se ut en solig dag:
Murrmurrs älsklingar har blivit gosade med och fått blötmat o nytt vatten.
Alla tre är nu ute i finvädret.
Puss o kram!!! <3 :o)
från mamsen
Mmmmmmm -- Sushibar!!!
Tidigare, då Ziri jobbade i Stenstan, njöt hon ofta av Sushibars fräscha utbud.
Numera jobbar hon emellertid i Birsta City, och därmed är det väldigt sällan som hon har möjlighet att få sig en god o mysig sushilunch.
Inför sin lediga dag idag, var därför hennes (och min) sushilängtan stor, så hon bjöd sin fattiga mams på jättegod o jättemysig sushilunch. <3 <3 <3
Tuuusen tack, älskade lillstumpan, för den mysiga gå-i-butiker-och-äta-sushi-dagen!!
Pyttiga Fille o Freddan
Freddan
Fille
Fille
Kissebilder från gångna tider
Satt och sorterade o rensade bort dubbelkopior i mapparna på min externa hårddisk, i ett försök att skapa utrymme. Råkade då hitta en massa gamla söta kissebilder, så jag fortsätter publicera våra små älskade pälsansikten från nu och förr.
Jag tror dock, att mina döttrar får vara så snälla och hjälpa mig på traven med några av namnen... :D
Hedvig och Astrid
Det här är Justus säger Ziri, och hon har säkert rätt, för jag har jättesvårt att se skillnad på kissarna.
Fast nog tycker jag att kissen ser ut som en "sköldpadda" och Justus var ju orange och hade väl en fläck på bara den ena sidan om nosen, eller...?
Söte Justus Jönsson
Justus Jönsson
Justus
Krizan
Goaste o vackraste Runar
Agnes Skrufvan Karlsson i fönstret på 63:an.
Agnes Skrufvan Karlsson på 63:an igen.
Jörgen, Justus, Skrufvan och Tuss i köket på 63:an.
Samma kissekvartett i mysigt gemensam måltid på 63:an.
Tusseloobäbis på sin favvoplats på Märtas badrumskorgmöbel.
Tuss öppnar julklappar i Bagarmossen.
Justus Jönsson
Hedvig alias Elsa, numera Rosie
Justus
- Får man va me tro?
- Nej, du får inte gå ut -- du är på tok för liten!! säger murrmurr o håller igen dörren.
Rolig städhjälp
Ha-ha-haaa!!! :D :D :D :D
Jag gillar egentligen inte, när man klär ut/på sina husdjur, men kan inte låta bli att skratta så tårarna trillar! Den här kissen är bara sååå söt och rolig, där den helt frivilligt åker omkring på den självgående dammsugaren.
Maire kan minsann!
Lilla sessan Maire har lärt sig hur man vänder sig, så det är just nu det roligaste hon vet.
Medan vi vuxna löser Melodikrysset rullar hon oupphörligt från rygg till mage och tillbaka igen -- lyckligt kvittrande varenda gång hon kommer över på mage. :D
Inspirerande och uppmuntrande kossa-reklam
Lyckades fånga den här härliga Arla-reklambilden på en lastbil utanför City Gross häromdan!!!
Är den inte underbar och ljuvlig, så säg?!! Jag bara äääälskar den!!! :D
Det är ju precis så här det ska va'!! Glada pigga utomhuskossor!!
Det värker i hjärtat, då jag tänker på hur framtiden ser ut för svenska kossor och mjölkbönder. :(
Om du, liksom jag, vill ha dem kvar, så är det dags att engagera sig och göra sin röst hörd -- berätta detta både i hur du röstar och i insändare, bloggar och Facebookinlägg.
Vi vanliga mänskor har mycket större påverkanskraft än vi vanligtvis tror!
Grabbarna myser med sin matte
Filip och Fredrik älskar att mysa med sin matte.
De vill gärna ha en skön mattestund, då hon kommit hem från jobbet. :D
Vår vackra gamla barnstol
Min pappa satt i den, då han var liten.
Mina egna barn har suttit i den som små.
Och nu kommer Maire snart att sitta i den.
Tyvärr, hade någon respektlös ärthjärna, som egentligen inte alls har bland våra saker att göra, kastat både den fina gamla barnstolen och andra saker överända uppe på häbre-vinden, så att stolens ryggstöd knäckts. Jag har därför fått ta isär den och limma om delar av den. Kvar är nu att skapa nya stödpinnar till ryggstödet, vilket är ett grannlaga jobb, och skaffa nya remmar för att låsa sittdelen och tippfunktionen -- sen ska här sys en fin sitt-och-stödkudde till stolen, så att lilla stumpan kan börja använda den, då hon är här.
Kattgrodan på 63:an
Söte lille Justus låg så himla roligt på golvet.
Visst var han söt?
Filipsk kärleksyttring
Ibland blir Filip så där alldeles EXTRA kramig o gosig... han vet liksom inte till sig av kramsjuk kärlek.
Då skuttar han upp på ryggen på en och försöker liksom omfamna en.
Han "bular" med huvudet och vill bli gosad med, men förstår inte riktigt hur svårt det är för en ledstel artrosmormor att nå honom där bak på ryggen.
Han är bara såååå go o mysig!!
Här är Ziri i hallen för att ta på sig skorna o ge sig iväg till jobbet, när Fille blir kramis.
Är han inte fullständigt bedårande, där han ligger på hennes rygg i sitt försök att komma närmare och bli mer gosad med?? Jag bara ääälskar honom!!
Samspelt o älskad kisse-trio
Ziris tre kissar är såå härligt samspelta o fina med varandra! :D
Det den ene gör, gör också den andre. Och då det vankas blötmat, ser samtliga till att vara på plats.
Mysiga matglada stunder av kärlek o gemenskap.
Ja, på 63:an är kissarna t.o.m. samlade med matte inne på toan.
Siggan ligger i "bingen" under tvättstället, Freddan är i kattlådan och Fille står på tvättstället -- sannolikt för att ta sig upp på Ziris rygg för en rygg-klättrar-mys-kram-stund.
Matte-mys-stund.
Fille o Freddan myyyser tillsammans.
Gemensam matstund igen.
Kisse-mys.
Grabbarna sussar gott tillsammans.
... och så även här.
KÄRLEK!!!! :D
Kissarna å bebisen
Innan lilla sessan föddes, var kissarna mycket nyfikna på de nya möblerna och baby-nesten, som kom på plats där hemma.
När lilla Maire också kommit, var det emellertid helt naturligt för dem, att ge henne sina platser och utrymmen. De liksom visste att hon är en baby.
Luna kikade nyfiket på vad det var för en ny katt-sov-plats, som matte ställt i ordning.
Justus testade liggplatsen och fann den vara både bekväm o mysig.
Så småningom kom också ett babynest på plats, och Skrufvan gillade den mjuka liggplatsen.
Matte sydde ett fint blommigt spjälskydd till sängen, och Luna deltog intresserat i arbetet.
Kanske trodde hon att spjälskyddet syddes till henne? Hon tycker hur som helst, att det blev jättemysigt och ombonat.
Lunis gillade också den nya mysiga liggplatsen, som matte, i väntan på bebisen, hade ställt ut på balkongen.
Lunis låg ofta där och myste i vårvintersolen.
Till en början sov inte nyfödda lilla Maire i sin säng, men det gjorde istället Lunis.
Babynestet och spjälskyddet gjorde sovplatsen sååå skön!
Gamle trogne o kloke älsklingskissen Jörgen, lät gärna det nya pyret vara med i kvällsmyset i sängen.
Agnes Skrufvan Karlsson har haft egna kullar av småttingar, och förstår helt det där med amning o bebisar.
Men inte bara familjens egna kissar är okej med den nya bebisen.
Ziris Freddan, som var komplett obekant med fenomenet bebisar, tog det hela som något helt naturligt, och kröp upp i Märtas knä under amningen. Det lilla knytet, som låg där o åt, bekymrade honom inte ett dugg.
Se så mysigt man kan ha det tillsammans under amningsstunden!
Skrufvan vaknar då matte kommer in för att kika till lilla Maire, men väljer att ligga kvar o somna om igen.
Maire o Skrufvan sträcker bägge nyvaket på sig.
Såå fint o kärleksfullt mellan kissar o nykommen baby!! :D <3
My Heart of Darkness
Efter att ha ögnat igenom de lokala tidningarna på nätet, loggar jag, som så ofta förr, in på swefilmer.com, för att se något -- helst med värde och innehåll -- medan jag äter frukost. Och på swefilmer.com finns massor av sånt!!
Ibland blir det en vanlig spelfilm, som jag hört talas om, men inte sett. Jag brukar dela upp dem på 2 till 3 frukosttillfällen.
Idag blev det emellertid en dokumentär -- mitt val föll på My Heart of Darkness, som på svenska heter Mitt mörka hjärta.
Filmen handlar om fyra veteraner, som på olika sätt deltog i kriget i Angola, och detta är texten, som beskriver filmen:
"Marius är 45 år, vit sydafrikansk krigsveteran som sedan 20 år bor i exil i Sverige med sin familj, sina krigsminnen och sina mardrömmar.
Han letar upp och övertalar några forna fiender att gemensamt konfrontera det förflutna.
I en båt reser de mot hjärtat av Angola, mot smärtpunkten, slagfältet.
Kan de försonas med varandra, med de civila överlevande och framför allt - med sig själva?"
Har du, liksom jag, inte sett den här filmen förut? Gör då det!!
Jag grät av fasa och log lyckligt om vartannat. Ett nästintill smärtsamt tumult av blandade känslor och lärdom rullar runt inne i mig.
En av männen i filmen säger:
- Jag känner inte att jag sitter här med en fiende. Jag tänker på honom som min bror. För han är oskyldig. Han har ingen skuld. Han blev tvångsrekryterad... som han redan berättat. Så jag känner... jag lider mycket med honom.
Så vänder han sig till en av de andra och frågar:
- Vad tänker du om att jag var med i FAPLA och du i UNITA? Som dödade varandra? Vad tänker du när du ser mig?
Mannen svarar:
- Jag tänker ingenting, eftersom det var ett krig -- och eftersom det inte är vi som är de skyldiga -- utan regeringen som tvingade oss ut till fronten. Men nu när vi sitter här tillsammans känns du som min bror.
... och det är samme man, som nyss berättat hur han tvingats delta i ett fasansfullt sätt att långsamt döda tillfångatagna fiender, genom att vässa pålar och sakta skruva upp dessa genom männen via deras analer.
Det är svårt att förstå, hur man klarar att leva med att ha gjort detta mot andra människor. Hur man orkar leva med minnena och skulden.
Här nedan finner du en youtube-trailer för filmen:
Så mycket sorgliga hemskheter vi mänskor gör mot varandra... så förfärliga saker människor kan tvingas att göra mot varandra!! Så obegripligt mycket ondska, fasansfull grymhet, lemlästande, dödande, plågande, rädsla och smärta!!
... och så ofattbart mycket läkande förlåtelse, förståelse och kärlek det finns!!! <3
Luna :o) <3
Luna är en förunderligt klok o rolig kisse.
Hon vet t.ex. hur man öppnar dörrar,
genom att hoppa upp och greppa om handtaget,
så det gäller att ha ytterdörren låst.
Här försöker hon öppna springan i balkongfönstret lite till.
Lyckligtvis är dessa jättetunga, så hon lyckas såklart inte.
Fille-mys-stund
Filip blir ibland riktigt, riktigt kramsjuk och vill upp i famnen o myyyysa. Han bular med huvudet, gnuggar, spinner o är precis hur go som helst -- och det lääänge också!
Här har jag fångat en sån härlig stund i en bildserie.
Jag fick också vara med o gosa en stund på slutet, men då blev bilderna såklart därefter. :D
Bagarmossenkissar
Har hittat några fler älskade-kisse-bilder i mina gömmor.
Tusseloobäbis älskar tonfisk.
Vackraste Jörgen Jönsson sitter vid "sin" gran.
En av de kissebäbisar, som jag inte minns namnet på... Var det Elsa?
Skojig o nyfiken var hon i alla fall alltid.
Busiga Tusseloo klättrade ända längst upp på det stora blå hörnskåpet, där matte hade både vacker kaffepanna och stor gräddvit blomkruka (lån från murrmurr).
Notera att krukan omnämns i imperfekt. Minns dock inte om det var just Tuss, som rev ner den.
300 ton radioaktivt vatten per dygn släpps ut i havet
Läser med tilltagande förskräckelse Birger Schlaugs blogginlägg om de kärnkraftsreaktorer, som havererade i Fukushima i mars 2011, och håret reser sig på mina armar.
Sånt här skrämmer mig enormt!!
"Dagligen pumpas vatten in i de havererade kärnreaktorerna i Fukushima.
Vattnet skall kyla reaktorerna. Det vatten som tas in har en förmåga att vilja ta sig ut.
Eller rättare sagt: det måste ut.
Hur är detta möjligt? Hur kan vi inte veta detta? Eller gör vi..? Nej, det tror jag inte!
300 ton "läcker ut" varje dygn. Kan man läsa i medierna och höra i teve.
"Läcker ut" låter som om det inte var planerat. Vilket det naturligtvis är.
Det enda som inte är planerat är att det skall komma ut. Till allmänhetens kännedom."
Hur är detta möjligt? Hur kan vi inte veta detta? Eller gör vi..? Nej, det tror jag inte!
Varför har media varit så tysta om detta i över 2 år?
Varför sägs det inte ett ord om det här i tidningar, radio och tv?
Det borde ju rapporteras ofta och ihärdigt, eller hur?
Vet media inte om det??? Äh, såklart de gör!!
Frågan är varför de inte medvetet och aktivt informerar folk om det?
Hur ska vi kunna agera, protestera eller påverka, om vi inte vet???
Hur mycket radioaktivitet har vi nu ute i haven? Det måste ju vara mängder, eftersom det forsat ut i 2 1/2 år! Jag vågar knappt ens tänka på hur denna radioaktivitet spridit sig och kommer att ha skadeverkningar på både mänskor och djur för lååååång framtid.
Detta är ju precis det, som vi kärnkraftsmotståndare varnade för, då vi stod på barrikaderna och protesterade i kärnkraftsfrågans folkomröstning 1980.
Birger Schlaug avslutar sitt blogginlägg så här:
"Japans regering lovar nu att ta itu med problemet med det "läckande" radioaktiva vattnet. Kanske skall statsråden personligen täppa till läckorna? Med händerna? Kanske skall man också ta ett beslut om att förbjuda tsunami, jordbävningar och dumma saker.
Frågan som skall ställas är vilka läckor man tänker täppa till? Det radioaktiva vattnet eller informationen...
Bolaget som äger reaktorerna (TEPCO) berättar att man prioriterar arbetet för att kyla ner reaktorerna som havererade 2011. Det vill säga man inser att man måste pumpa in vatten för att kyla anläggningen. Och det vatten som kommer in måste ut. Svårare än så är det inte. Att tala om "läckage" är därmed förvirrande."
Frågan som skall ställas är vilka läckor man tänker täppa till? Det radioaktiva vattnet eller informationen...
Bolaget som äger reaktorerna (TEPCO) berättar att man prioriterar arbetet för att kyla ner reaktorerna som havererade 2011. Det vill säga man inser att man måste pumpa in vatten för att kyla anläggningen. Och det vatten som kommer in måste ut. Svårare än så är det inte. Att tala om "läckage" är därmed förvirrande."
Jag instämmer till fullo i hans frågeställning:
Vilka läckor är det, som man avser att täppa till???
Kommer vi nånsin att få veta? Och kommer vi nånsin att få korrekt information, så att vi på individnivå kan fatta medvetna och upplysta beslut??
En sååå fin gåva
En åskvädersmulen och i många avseenden kvav dag, låg ett brev i min postbox.
Så värmande, så oväntat och så vackert!!!
Ett sååå vackert, lent och väldoftande handhjärta.
Avsändaren var Anna-Karin, som är en, via Internet, nyfunnen fin vän. Vi har aldrig mötts IRL och ändå vet hon precis vad som passar och klär mig. :o)
Anna-Karin är en konstnär, som skapar så fantastiskt fina smycken och böneband.
Hon säljer sina alster via sin webbutik. Klicka här, så kommer du dit. :D
Hon hade också gjort det här fantastiskt vackra armbandet till mig, av jaspis-pärlor från Madagaskar.
Jag kan inte se mig mätt på de vackra pärlorna! Varenda en är ett eget litet mästerverk och ingen ser likadan ut som en annan. Och detta skickar denna fina mänska o vän till mig -- bara så där...!!
Känner mig ofantligt rik, stärkt och omhuldad!!!
Ida o Carola tapetserar
Carola vill mysa lite med matte Ida, som är upptagen med att renovera och tapetsera... men hon tar så gärna en kissemyspaus.
Märtas älsklingar på 63:an
Tuss (alias Tusseloobäbis), som tyvärr någon sjuk människa fångade i Silje och sedan dödade, halshögg och slängde ute i Siljeskogen. Det var så ofattbart grymt och gräsligt, att det uppmärksammades av såväl TV, som radio och tidningar.
Vackra Tuss
Tusseloo
Tusseloobäbis spanar
Tuss
Ståtlige Jörgen tvättar sig efter maten
Tusseloo leker o myser i gräset
Tusseloo
Tusseloo
Lååååånga Tusseloo
Tusseloo
Tusseloo
Tusseloo
Tusseloo
Tusseloo
Tuss på G
Märtis o Tuss i mattemys
Tuss o Märtis
Matte-mys-Tuss
Tuss myyyyyyser
Tuss myyyysstund
Nu-vill-jag-gå-ner-Tuss
Ståtlige Jörgen tvättar sig fortfarande
Tuss på äventyr
Vackre (läs: nu rene) Jörgen
Skuttiga Tuss
Tvätta-lite-mera-Jörgen
Vackra Tuss
Tuss på mera äventyr
Noggranne-Jörgen
Bus-Tuss hittar en spindel
Finaste Jörgen tvättar sig lite lite till...
Tuss har spanat in nåt spännande
Kissebäbisar i Bagarmossen
Märtas kissebebisar.
Justus som liten
Justus
Stolt kissemamma: Agnes Skrufvan Karlsson
Justus
Charmiga kisse-Carola <3
Idas fina Carola.
Carola busar med "pilen" på datorskärmen.
Carola
Carola
Mera hjärtekissar
Ziris pälshjärtan.
Gunsan
Gunsan
Gunsan
Fredrik jagar en ljusprick, som matte retfullt rör på väggen
Älsklings-Freddan
Freddan-matte-mys
Fredrik o Ziri
Freddan jagar fortfarande pricken
Trötte Freddan pustar ut.
Gunsan lurar på en hand, som lekfullt rör sig bakom en av filtarna.
Gammal kisse, som gärna leker o busar.
Kisseälsklingar
Idas älskade fyrbentingar.
Foppa Forsberg
Carola
Runar älskar kartonger
Runar
Runar
Runar
Carola i min soffa på Bågevägen den julen jag flyttade.
Carola
Carola
Fler älskade kissar
Märtas kisseälsklingar.
Jörgen Jönsson
Justus Jönsson
Justus
Justus Kolanos
Justus o hans murrmurr
Älsklings-Jörgen
Justus
Älskade kissar
Några bilder på Ziris älskade pälsansikten.
Filip
Filip
Sigrid löper.
Ziri, Siggan o Fredrik
Siggan
Freddan
Freddan
Siggan ockuperar stolen, när vi ska ha tjej-hår-kväll
Freddan
Siggan
Fredrik
Blötmatsdags
Annikan o Håkan bjöd på gomysmidda
Finaste "lillasyster" Annikan med sonen och livskamraten, tog med middagsmaten över till mig och bjöd mig på supergod myspysmiddag!!
Alltså, kolla vilken fantastisk grillkombo!!! En slags ostspäckad korv, Red Hot Chorizo, marinerad fläskkarré, vitlöksmarinerade färska champinjoner, färsk ananas, tomathalvor och gul lök i tjocka skivor --- och alltihop grillade vi. Allt detta smaskiga avnjöt vi med färsk Mango Raja, skivad gurka, potatissallad, bubbelvatten och ett gott vitt vin.
Förstår ni hur suveränt gott det här var?? Och hur infernaliskt mätt jag var efter den här bautaportionen? :D
Tack-tack-tack, bästa ni, för att ni ordnade o bjöd på den här myspysiga supergomiddan!!! :D <3
R.I.P. älskade Jörgen Jönsson
Efter att den kloke och vänlige älsklingskissen Jörgen Jönsson varit borta flera dagar, blev Märtis orolig och la ut en efterlysning.
Tyvärr inga svar... Igår fick vi emellertid, via Ida, veta att någon sett en död katt, som motsvarade beskrivningen. Och jaa, det visade sig vara vår käre Jörgen. :(
Här följer några fina minnesbilder på hjärtekissen Jörgen Jönsson:
Jörgen har krupit upp i mitt knä och ligger där precis hela hemresan, då jag kör lastbilen med Märtas flyttlass från Bagarmossen hem till Sundsvall. Ljuvliga härliga kisse!! <3
Det var inte precis lätt för honom att få plats mellan ratten och min mage, för utrymmet var litet och han var en stor o ståtlig kattherre, men han valde att ligga där ändå --- och jag ääälskade att han gjorde det!! <3
Jörgen myser på sin altan på Bågevägen 47d.
Jörgen sussar gott o djupt...
Jörgen slöar i solen på bordet i nya lägenheten på 16b -- mycket nöjd med att slippa utomhuskylan.
Jörgen delar gärna med sig av mattemyset till det nya lilla pyret i familjen.
Jörgens första och enda besök inne hos mig. (För övrigt det enda kattbesök jag nånsin haft i min lägenhet -- Jörgen var speciell och honom skulle jag aldrig ha nekat någonting.)
Märtis o Maire kom över för att hjälpa till med förberedelserna inför Idas 25-årskalas och då följde Jörgen med. Han gick stillsamt runt och luktade på möbler o saker, och kom sen ut till oss i köket.
- Hej, murrmurr! tycktes han säga, och gosade sig runt mina ben.
- Håller du på med nåt till mig kanske..? undrade Jörgen, men nope -- grädden skulle vara till Idas 25-årstårta.
Älskade Jörgen hade en mycket speciell och stor plats i mitt hjärta! Han var den första katt, som jag lärt känna och som jag fått närma mig. Jag har ju varit allergisk sedan jag var 11 år, och har sen dess inte haft särskilt mycket med katter eller andra pälsdjur att göra.
När jag var 23-25 år genomgick jag en hyposensibilisering, men det var först när Märta bodde i Bagarmossen som jag upptäckte att jag inte längre blev lika sjuk av katter. Jörgen var sålunda den allra första katten, som jag gosat och myst med i vuxen ålder.
Jag minns hur fantastiskt stort det var den första gången han lät mig klappa o gosa med honom. Och den första gången jag vaknade med honom bredvid mig på huvudkudden och det första jag såg var hans stora vackra ögon -- jaa, WOW vilket stort och fint ögonblick det var!!! Jag bara låg där -- lyckligt andäktig och mycket rörd.
... och nu är älsklings-Jörgen borta.
Sov gott, älskade kisse!
Årets hemkokta hjortronsylt
Så var den klar!! Årets goda och hemkokta hjortronsylt, alltså.
En burk till mor o far och en till mig. :)
De har fortfarande både sylt o frysta hjortron kvar från ifjol, så de får den mindre burken. Den andra ska jag avnjuta till havregrynsgröt. MUMS!!
Maire o hennes mormor
Sköna soliga Arålundsdagar
I strålande soligt onsdagsväder, åkte jag o mina föräldrar upp till vår familjs stuga i Arålund, efter att jag hållit mitt morgonpass på gymmet.
Vi stannade, som vanligt, till på Sibylla i Åsarna, där pappsen bjöd på mumsigt hamburgermål.
Kiosken/gatuköket har sen ett par år tillbaka en ny ägare, som heter Ali Leku, och han har verkligen omdanat och lyft stället! Vi stannar alltid där för att äta, när vi är på väg till fjälls.
Där är alltid lika välkomnande, mysigt och gemytligt -- dessutom är maten fräsch och jättegod!!!
Det är verkligen stor skillnad på Sibylla och Sibylla! :D
När vi kom fram till stugan, var det fortfarande jättevarmt och strålande sol, trots att det var sent på eftermiddagen.
Vi packade raskt ur bilen och...
... satte oss på altanen med nåt läskande o kallt.
Vi satt jättelänge och bara småpratade o hade det skönt....
Precis hur mysigt och trivsamt som helst!
Det var emellertid nästan helt vindstilla, så svedda, knott o mygg blev lite enerverande.
Med en myggspiral var det dock helt okej ända tills vinden dog helt -- då var det dags att gå in i stugan, tyckte vi.
Morgonen därpå var pappa tidigt igång med Projekt Nytt Tvättställ.
Det gamla, som i flera år haft ett tillknycklat vattenlås och för varje ny kran/pump fått nya hål och ingrepp, skruvades slutgiltigt bort...
... och vi började fundera över och prova fram, hur man skulle kunna fästa det nya -- detta var nämligen inte helt självklart, eftersom både form och konstruktion var en helt annan, än på det gamla.
Vi testade o funderade, innan vi slutligen bestämt oss för hur det skulle utföras.
Under tiden passade mamsen på att damma o städa lite.
Det där med vattenlåset och röret ner till golvet, var det bökigaste och svåraste, för vinklar och avstånd stämde inte, men vi lyckades få till det ändå!
Pappa "gradade" kanten på anslutningsröret till vattenlåset...
... och smorde in den med fett, så att den inte skulle vara trög och tränga undan tätningen inne i röret.
Ta-daaa! Se så bra det blir!! Kvar är bara att lägga en rejäl fästande sträng silikon längs bakkanten och sidorna. Och så montera dit den nya fotpumpen till kranen, förstås! :D
Äntligen blir det en fotpump igen!!! Nu har vi provat alla möjliga och omöjliga varianter på pumpar, men kommit fram till att en sån fotpump, som vi hade förr, ändå är det allra bästa.
Vi har haft två såna tidigare, men de har frusit sönder, trots att vi noggrant tömt dem, innan vi åkt hem, så nu har vi ordnat en lösning där pumpen är löstagbar och tas med hem varenda gång.
Peeerrrfect!! :D
Och solen bara fortsatte stråla o värma vårt ljuvliga Arålund. :D
Vinden fläktade precis lagom mycket, för att hålla mygg o svedda borta.
Se så fint vi har det i vår sköna Arålundsoas!
Grönskande härlig fjällnaturutsikt, eller hur? :D
Vi har emellertid ett litet "problem" i vår härliga oas... MÅRD!!
Det är ett nattaktivt djur med starka klor o tänder, som gör att det lätt tar sig in där det vill.
Vi har tidigare haft påhälsning och då var den/de bl.a. in på vinden, men vi lyckades få bort den/dem och sen har vi inte sett varken mården eller spår av den på jättelänge. Tills nu, vill säga.
Vår första natt i stugan denna gång, vaknade jag av att mården var på besök -- den sprang på ventilationsröret av metall, som syns till höger i bild. Blixtsnabbt blev jag klarvaken och insåg att jag måste rädda våra kylboxar -- dessa stod på vardera sidan om stugan.
Instinktivt rusade jag upp i det becksvarta nattmörkret och slängde upp ytterdörren. Först då insåg jag, att detta kanske inte var så klokt agerat -- där satt nämligen det stora mörkbruna djuret på altanräcket, mindre än en meter ifrån mig.
Jag fick hjärtat i halsgropen och drog blixtsnabbt igen dörren igen, så att jag bara hade en liten springas öppning. Sen bankade jag flera gånger med handflatan i dörren och ropade högt åt den, innan jag åter öppnade dörren. Med bultande hjärta kollade jag sedan att den var borta från räcket, innan jag barfota tassade ut på altanen, nappade åt mig kylboxen, skyndade in igen och stängde dörren.
Därefter skyndade jag över till köksfönstret, men innan jag öppnade frågade jag viskande mina föräldrar ifall de var vakna -- det hade känts tryggt med lite vaket stöd, men de sov djupt trots allt oljud jag hittills fört. Med skakande knän tog jag sålunda ett djupt andetag och kastade sedan upp fönstret, ryckte in kylboxen och stängde det så fort jag nånsin kunde.
Mården har tidigare gånger visat sig vara skrämmande o onaturligt närgången och orädd, så jag var lite osäker på om den fortfarande var kvar utanför stugan. Med en puls på hur-mycket-som-helst, gick jag därför runt och kikade ut genom stugfönstren, men jag såg inte till den mer.
Vi brukar kunna ha en kylbag bekvämt parkerad på en liten hylla i skuggan vid köksfönstret, så att vi slipper gå ut så fort vi ska ha något, men det gick nu inte. Vi fick istället använda oss av vår nedgrävda "källare" -- den består av två metallkantiner och där tar sig varken mård eller andra djur in.
Lite bökigare, men fullständigt tryggt.
Vi hade också påhälsning av andra djur.
När vi satt i solskenet och småpratade hörde vi plötsligt en skälla närma sig. Vi tassade bort till stugknuten och fick se den här renkon och hennes kalv komma vandrande mot stugan.
De var så mörka och vackra i skinnet, och hennes horn var som klädda av mörkbrun sammet.
För er, som nu ruskar på huvudet och tänker "Mäh, renkorna har väl inga horn!", kan jag berätta att jag nu lärt mig, att renarna är det enda existerande hjortdjuret, där bägge könen har horn. :o)
Simlan och den söta kalven traskade långsamt längs baksidan av vår stuga...
... svängde upp mot Markus stuga...
... och gick vidare upp mot vägen.
Det är inte varje år vi har turen att få påhälsning av renar eller fjällkor, men emellanåt händer det och just denna gång lyckades jag ha kameran framme.
En eftermiddag gick pappsen o jag ut för att plocka oss lite hjortron.
Eftersom mamsen inte är särskilt förtjust i hjortron, men desto mer i blåbär, tog jag med en extra liten hink till dessa. Detta visade sig vara tur, för det fanns sååå mycket blåbär!! Oturligt nog fanns dock inte lika gott om hjortron.
Här är mina bägge hinkar efter bara en liten stunds plockning. :D
Pappsen vilar ryggen o pustar ut en stund i skuggan, och passar på att lyfta på myggnätet.
Det var, som sagt, dåligt med hjortron, men det berodde mest på att det varit andra plockare där före oss. Vi fick dock ihop tillräckligt för att vara helt nöjda.
Den största delen av tillfredsställelsen och myset ligger ju också i, att njutningsfyllt vandra runt ute i myrmark och skogsbryn -- inte i hur mycket bär man får med sig hem.
Fjällnaturen är så underbart varierande och färgrik, eller hur?
Solen och naturen skapar så härligt dramatiska och vackra färgkontraster.
På väg till bilen råkade jag på ett ställe med så härliga mossrevar.
Märkliga jättelånga och bjärt gröna mossrevar. Läckert, eller hur?
Hemma på altanen satt vi sedan i solskenet och rensade våra bär.
Blåbären var renplockade, så dessa kokade mamsen sylt på omedelbums. :D
Det är något alldeles särskilt med de här vackra orange-gul-röda bären, tycker ni inte?
Jag bara älskar dem!
Vi har ju inga bekvämligheter som rinnande vatten eller el i vår stuga, utan hämtar vårt vatten i dunkar.
På sommaren har vi emellertid vatten i en slang fram till vårt tomt. Denna har dock en tendens att klatra på så sätt att slangskarvarna glider isär.
Här har pappa o jag varit på en rekognoserings- och åtgärdstur, som återställt vattenflödet igen.
Det finns så ofantligt mycket vackert uppe vårt Arålund. Se t ex på den här sagolikt härliga stenen!
Är den inte bland det allra vackraste du sett? Jag skulle så otroligt gärna vilja ta hem den, men inser såklart, att en sten av den här storleken inte går att frakta i en personbil.
Fast visst vore den en fantastisk skönhet, att ha hemma på gården?
Linneor är små och anspråkslösa, men fullständigt bedårande vackra blommor -- och i vårt Arålund är det alldeles fullt av dem i skogen bort mot bäcken.
Smålands landskapsblomma i våra Oviksfjäll. Så små, så rangliga och såååå skirt vackra!!
Vi går en tur ner till lillebror Olofs stuga, för att se så att allt står rätt till, innan vi packar ihop och beger oss iväg hem mot Sundsvall igen.
Vid infarten till hans stuga passar jag på att ta en bild på ett tätt bestånd av kråkbär -- ett synnerligen nyttigt bär, som helt oförtjänt hamnat i skuggan av de välsmakande blåbären, lingonen och hjortronen.
Här är lite information om kråkbär:
Det finns knappt 20 arter av kråkbär i världen och de som växer här i norr är svarta.
Bäret innehåller färgämnet antocyanin, som är en polyfenol med goda hälsoegenskaper.
Forskningsrön tyder på att antocyaniner verkar antiinflammatoriskt och påverkar
synen, hjärnan samt hjärta och kärl.
Antocyaniner finns i blå och röda bär, exempelvis blåbär, men ännu rikligare i kråkbär.
I Sveriges skogar produceras ca 250 000 ton blåbär och vi plockar ungefär 10 000 ton.
Mängden kråkbär i skogarna är inte känd, men kan uppskattas till 100 000 ton.
Kråkbär är ungefär som aronia -- d.v.s. det har en lite fadd och besk smak, och lämpar sig utmärkt för att blandas med andra bär i sylt, marmelad, saft och bakverk.
Nästa år ska jag plocka rikligt med kråkbär och lagra i frysen. :D
Som sagt -- på väg till Olof o Kattis stuga. :D
Pappa checkar att mården inte varit in i deras stuga --- det hade den nämligen varit i en bekants stuga ovanför vägen, och där hade den tagit sig ut igen, genom att helt enkelt tugga sig ut genom väggen.
Här är emellertid allt i sin ordning. :D
Mamma poserar lite motvilligt, så att jag får med Olofs fina vy bortöver myren.
Vägen upp till våra stugor och skogen ikring den, är så himla fin!! Jag vill bara måla!!! :D
- Snääälla, Markus, då du har tid nån gång framöver... vill du fälla den där granen åt oss? vädjade mamsen. Och vår snälle kusin/systerson/granne lovade att lösa det åt oss. :D
Här är hjortronen packade för hemfärd -- de mogna bären för sig, och de ännu inte helt mogna bären för sig.
Innan vi åker, tar vi oss en sista mysfika på altanen. Sen packar vi ihop, låser stugan och ger oss iväg.
Strax utanför Börtnan, får jag syn på dessa ljuvliga kossor och stannar såklart för att knäppa några bilder. Är inte detta en helt underbar och ljuvlig syn, så säg?!
Vackra kossor, som vandrar omkring helt fritt ute i naturen och mumsar i sig av hjärtans lust.
När de är mätta och deras inbyggda "mjölkningsklocka" gör sig påmind, vandrar de helt sonika hem till buan för mjölkning o kvällning tryggt hemma i hagen. Sånt här gör mig så lycklig! Så här ska det vara!!
Dryga tre timmar senare var vi hemma i Sundsvall igen och där väntade Ida oss med godaste hemkomstmiddan nånsin: Grillat kött, grillad baconlindad sparris, grillade baconlindade tomater och torkade plommon, grillad haloumi, potatisklyftor, superfräsch o god sallad, jättegott koolijox och tzatziki, och en helt underbar hallonpaj med vaniljvisp till.
Tyvärr, var jag så hungrig och det var så himla mumsigt, så jag glömde helt att knäppa några bilder på den vackra o goda festmåltiden, men tuuuuusen tuuuuusen tack, stumperumpan, för en sååå god o mysig hemkomstmåltid!
