My Heart of Darkness
Efter att ha ögnat igenom de lokala tidningarna på nätet, loggar jag, som så ofta förr, in på swefilmer.com, för att se något -- helst med värde och innehåll -- medan jag äter frukost. Och på swefilmer.com finns massor av sånt!!
Ibland blir det en vanlig spelfilm, som jag hört talas om, men inte sett. Jag brukar dela upp dem på 2 till 3 frukosttillfällen.
Idag blev det emellertid en dokumentär -- mitt val föll på My Heart of Darkness, som på svenska heter Mitt mörka hjärta.
Filmen handlar om fyra veteraner, som på olika sätt deltog i kriget i Angola, och detta är texten, som beskriver filmen:
"Marius är 45 år, vit sydafrikansk krigsveteran som sedan 20 år bor i exil i Sverige med sin familj, sina krigsminnen och sina mardrömmar.
Han letar upp och övertalar några forna fiender att gemensamt konfrontera det förflutna.
I en båt reser de mot hjärtat av Angola, mot smärtpunkten, slagfältet.
Kan de försonas med varandra, med de civila överlevande och framför allt - med sig själva?"
Har du, liksom jag, inte sett den här filmen förut? Gör då det!!
Jag grät av fasa och log lyckligt om vartannat. Ett nästintill smärtsamt tumult av blandade känslor och lärdom rullar runt inne i mig.
En av männen i filmen säger:
- Jag känner inte att jag sitter här med en fiende. Jag tänker på honom som min bror. För han är oskyldig. Han har ingen skuld. Han blev tvångsrekryterad... som han redan berättat. Så jag känner... jag lider mycket med honom.
Så vänder han sig till en av de andra och frågar:
- Vad tänker du om att jag var med i FAPLA och du i UNITA? Som dödade varandra? Vad tänker du när du ser mig?
Mannen svarar:
- Jag tänker ingenting, eftersom det var ett krig -- och eftersom det inte är vi som är de skyldiga -- utan regeringen som tvingade oss ut till fronten. Men nu när vi sitter här tillsammans känns du som min bror.
... och det är samme man, som nyss berättat hur han tvingats delta i ett fasansfullt sätt att långsamt döda tillfångatagna fiender, genom att vässa pålar och sakta skruva upp dessa genom männen via deras analer.
Det är svårt att förstå, hur man klarar att leva med att ha gjort detta mot andra människor. Hur man orkar leva med minnena och skulden.
Här nedan finner du en youtube-trailer för filmen:
Så mycket sorgliga hemskheter vi mänskor gör mot varandra... så förfärliga saker människor kan tvingas att göra mot varandra!! Så obegripligt mycket ondska, fasansfull grymhet, lemlästande, dödande, plågande, rädsla och smärta!!
... och så ofattbart mycket läkande förlåtelse, förståelse och kärlek det finns!!! <3
Kommentarer
Trackback
