Ziri och jag gjorde en experimenträtt igår -- tacoslasagne. Helt enkelt lasagne gjord på resterna från en tacosmiddag. Och det blev faktiskt väldigt gott! "Faktiskt" säger jag, eftersom jag var väldigt skeptisk och tveksam, men mina farhågor kom på skam.

Eftersom jag inte gillar lasagne och aldrig gjort, tänkte jag att detta var nåt att ta itu med. Jag skulle banne mig lära mig att åtminstone acceptera denna rätt! Jag tänkte att om jag bara gjorde min lasagne så långt från grundreceptet som möjligt, så ökade ju sannolikheten att jag skulle gilla den. (Och jag hade rätt!)   
Sålunda köpte jag färska lasagneplattor och hade tacosingredienser som bas, istället för den traditionella köttfärssåsen. Jag gjorde sen som vanligt -- alltså, varvade köttfärsen med sås och plattor. I köttfärsen hade jag blandat ned allt som blivit över vid tacosmiddan: bl.a. rå lök, en klick creme fraiche, hackade tomater, majs, vitlöksfrästa champinjoner, tacossås medium, thick'n chunky salsa hot.




Lasagnen borde egentligen ha fått stå och "sätta sig" en stund före servering, för den blir ju lite "smoskig" och såsig annars, men Ziri gillar ju då det är kletigt o klabbigt, så vi stillade våra hungriga magar på en gång.
Till hade vi öl och en naturell isbergssallad med iblandning av en medicinal- och kryddväxt ur min altanlåda -- mycket gott! Och så såg vi ju Sex And The City, som Ziri inte hade sett ännu. Mmmmyyyyysmiddag!! Vi åt, grät, fnissade och skrattade gott i dryga en o en halv timme.  :o) 
Och Ziri reagerade exakt likadant på filmslutet som jag!!! Ha! Jag är alltså inte ensam!  ;o)

Louise, en god vän som tyvärr varit lite "ofärdig", var idag över hit på fika tillsammans med Tina och hennes mamma Gunnel. Efter lång tids väntan på en operation, är hon efter den nu mer vigulant än på många år och kunde sålunda promma över hit med Gunnel och sin rullator.
Här är några bilder:



Det är inte mycket till möbler jag har, men vad gör väl det, när sällskapet är trevligt?  :o)




Min lilla kryddodling är väl värd att dokumenteras...   :o)





.... den är jag mycket glad över!
Det känns så härligt lyxigt att tassa ut och hämta in lite gräslök eller persilja.  :o)
I den självvattnande krukan finns i år också en medicinalväxt, som innehåller mycket Omega 3 och stärker immunförsvaret. Mycket god att använda i soppor och sallader.   
Tänk att ett "köp 4 för 100 kr"-erbjudande kan vara källa till så mycket glädje, trivsel och stolthet!   :D






Den tunga vädurskaninen, som hängt med ända sedan flickorna var små.




En svart skohylla, som broder Pär skänkt mig fungerar perfekt för lyktorna jag fick av lillebror Olof i julklapp.
Trots att jag varken har utemöbel eller tjusiga blommor, tycker jag att min altan är jättefin.   :o)






Här sitter vi med vårt fika och småpratar. Mysigt, varmt och trevligt!





Min älskade gamla mjölkflaska fick bli vas för den nostalgivackra bukett som Tina kom med. Fint, va?





Louise, som inte tyckte att man kunde första-gångs-gå-bort tomhänt, hade med sig dessa två jättevackra ljuslyktor till mig. Visst är de superfina???? Jag ÄLSKAR Indiskas sortiment!!!


 
De passar så himla bra in i både stil och färg!!! Jag har ju mängder av gånger stått längtansfullt och suktat efter dessa på Indiska och nu fick jag dem alltså av Louise. Så himla lyckat!!!  

Och imorgon bitti ska jag äta mysfrukost bestående av mitt grova rostade hembakebröd, ost och den precis nykokta rabarbermarmelad, som Gunnel kom med. Jag minns inte när jag sist åt rabarbermarmelad, men att öppna den fortfarande varma burken och andas in den ljuvligt syrliga doften, var rena nostalgikicken -- som att åka tidsmaskin!! Plötsligt var jag 10 år bakåt i tiden i vårt kök på Hagavägen. 
Trots att jag inte ens ätit middag än, längtar jag redan till imorgon bitti.  :o)  

Jag, Maria och Nike tog en promenaddag i det härliga vädret. Mycket skön, mysig och trevlig dag!!  :o)




Istället för att gå in någonstans och fika, köpte vi med oss från McDonald's och satte oss i parken bakom Stadshuset. Skitmysigt!!!




Pappa Peter passade på att komma o prata en stund -- och pussa på Nike förstås.  :o)




- Vatten! säger Nike. Hon har fått syn på....




Just det!! Fontänen!  :o)




Maria njuter i solen.



Som synes: En riktigt trevlig och mysig lunch utomhus!!!  :o)

Det här gör vi om, Maria, eller hur??  :o)

Häromkvällen var vi några som samlades över lite tacos här hos mig. Mysigt mysigt!  :o)
Eftersom solen strålade från en klarblå himmel, valde jag att förbereda allt så långt det gick. Jag spenderade sedan eftermiddagen ute på altanen, med en spännande deckare och en sommarlätt iskyld drink.



Se här!! Klockan är bara fyra och gästerna kommer inte förrän efter sex -- och allt är redan förberett o klart!
Mycket praktiskt och skönt! Jag njöt sedan av den gassande eftermiddagssolen ända till kvart i sex.
En snabb dusch, fram med maten på bordet och VOILA! kom gästerna och så var det glada o trivsamma festandet i full gång!




Gruppkramsbild!!!  :o)





Här hugger Ziri, Ida, Jonas och Pelle ivrigt in på go'sakerna.




Vi låter oss alla väl smaka och tacos är ju så himla praktiskt, för alla får ju liksom skräddarsy sin egen middag helt efter tycke och smak. 





Mor o far laddar sina tortillas med sånt de gillar.





Ziri gillar hårda medan Ida, precis som morfar, håller sig till de mjuka.



Pappa tycker, liksom jag, att den gula picklade chilin är oslagbart god!!




- Mmmmmmmmmmmmm!!! säger Ziri.



Tänk så himla gott det är med tacos!!! Och mättande!! En tub och sen är magen proppfull!





En härlig, trevlig och mycket lyckad kväll! Efter kaffe, panacotta och jordgubbssallad, flyttade vi in i soffan och smälte maten till några youtube-clip med Ida och Ziri. 
Jag har tre verkligt vackra och begåvade döttrar -- och jag är stolt som en tupp!!!

Tusen varma tack alla ni som kom och gjorde kvällen trevlig!! Det här gör vi om, hörni!!!  ;o)

På Ziris enda lediga dag -- hon jobbar precis varenda dag under hela sommaren -- ville hon åka på mamma-Ziri-dag ute vid havet. Vi skulle göra oss en sån där mysig, ljuvlig, härlig dag som vi hade då de var små.
Ett sånt tillfälle vill man förstås inte missa -- det är inte så himla ofta man får rå om sina små älsklingar på det sättet! Sålunda packade vi matsäck med makaronisallad, bröd, kall öl, kaffe, chokladkladdkaka, kokostoppar, citronvatten och chips -- sen gav vi oss iväg ut på Vindhems varma och lena klippor.


Så här myspysigt hade vi det!!  :o)

(Tyvärr hade min kamera råkat bli kvar i Björns bil, så jag hade bara kameran i min halvt oladdade mobil att tillgå. Det blev därför inte fler bilder.)



Ziri serverar och lägger upp.



Skål mamsen!! Det här måste vi göra många, många fler gånger!!! säger Ziri och spinner som en katt.

Jag kan inte annat än hålla med -- oj, va mysigt det var!! En hel lång dags mysig samvaro med samtal och gott att äta. Dessutom i skön stekande sol på vackra lena klippor ute vid havet. Kan det bli bättre?

Jaa, vi lyckades faktiskt få till en perfekt avslutande myspysknorr på vår dag:
vi samlade resten av familjen kring grillmiddag i eftermiddagssolen hemma hos mig.
Ida, Märta och Jesper kom och sen hade vi en trivsam och mysig middag med gott, gott kött som Ziri grillat (hon är en rackare på att grilla nämligen!!), ris, bearnaisesås och ugnsbakade grönsaker i vitlök. Mumsigt värre!

Kort sagt: en härligt underbar dag!!!
Tack kära härliga döttrar för den!!

Jag älskar er!!

Tro det eller ej, men av helt outgrundlig anledning, har Bosvedjans kyrka valt att annonsera sina onsdagskonserter med ett foto, som jag knäppt --- och fotot föreställer dessutom inte kyrkan eller nåt annat, som har anknytning till kyrkan, utan med en bild av min och mina grannars altaner. Bilden publicerade jag här på min blogg i augusti 2009. Så här ser den ut!






... och här nedan...



... en print-screen-bild av bilden på min blogg. Att det är samma bild råder det inga tvivel om, eller hur? Även om den blåmarkerade texten i adressfältet är så liten att det nästan inte går att läsa, kan den med skarpa ögon kanske urskilja adressen till min blogg och årtalet då det publicerades. För oss med normalsyn länkar jag till inlägget här. ;o)

Min första spontana fråga är varför i allsindar kyrkan väljer min bild på våra altaner, för att annonsera sina konserter??? Det ena har ju liksom ingenting alls att göra med det andra! Helt obegripligt!

Min andra fråga blir förstås, hur i hela världen de hittat till just min blogg?? Det är emellertid mycket smickrande, att någon utanför min vänkrets och familj, tydligen ägnar tid till att läsa mitt anspråkslösa och oproffsiga bloggande.
Ännu mer smickrande är, att denna någon visar en så ohöljd uppskattning av min fotokonst, att man nyttjar mitt foto till sin affisch för sommarens onsdagskonserter i kyrkan.

Så här med facit på hand funderar jag, om jag kanske ändå borde ha firat min 50-årsdag och då önskat mig bidrag till en bättre kamera -- jag menar, ska mina amatörbilder sättas upp på kyrkdörren, så bör de kanske vara av en bättre kvalitet. Möjligen borde jag också anmäla mig till en fotokurs..?

Nej, skämt åsido -- det var bara så väldigt överraskande, att finna mitt foto uppklistrat på dörren till Bosvedjans kyrka. Och vem som än "lånat" min bild, är mer än välkommen att "låna" fler!! Feel free!!  :o)

Nu är det dags igen -- årets Gatufest inleds till veckan. Och jag förstår att olika människor känner olika inför den...



I alla år har jag bävat och gruvat mig inför just den här veckan. Den har varit värre än allt annat på hela året. Varför? Pengar -- eller snarare bristen på pengar!!!
Ända sedan mina döttrar var små, har jag levt som ensamstående mamma. Som ensam inkomsttagare kunde jag inte gå klart min utbildning på lärarprogrammet -- att gå praktik, plugga och samtidigt försörja oss var inte görligt. Dygnets 24 timmar räckte bara inte till för det. Sålunda har jag aldrig kunnat få en fast anställning. Jag valde barnen framför karriären -- det är absolut inte en prioritering jag ångrar, men jag vill ge en bild av hur det var -- en annan bild av det ensamma föräldraskapet... en annan bild än många har.
Under alla år har jag fått gå som timanställd lärare eller på s.k. terminsförordnande, vilket inneburit att jag varje sommar tvingats vända mig till a-kassan.
Eftersom man först måste fylla i a-kassekort för några veckor och sen får ersättning för dessa först månaden efter, så har detta inneburit att jag tvingats inleda varenda sommar med att, i väntan på a-kasseersättningen, vara utan pengar. Midsommar har gått fint, för den högtiden firade flickorna med sin pappa. Men Gatufesten!! Åh, den eländiga Gatufesten!!! Då accentuerades och tydliggjordes skillnaden på folk och folk. Att vara ensamstående med tre barn, medger inte direkt några större besparingsmöjligheter under året, det vill jag betona -- i synnerhet inte om man, som jag, inte har ett fast jobb. Att lägga undan till jul, påsk, födelsedagar, bilskatt etc. var fullt tillräckligt och ofta t.o.m. mer än jag mäktade med. Mer än en gång har min familj fått rycka in och hjälpa oss ekonomiskt. Att spara till något så dyrt som Gatufesten var det bara inte tal om -- det skulle aldrig ha gått. 
Aldrig -- inte en enda gång!! -- har jag kunnat erbjuda mina barn biljetter till denna folkfest. Och det har gjort ont!! Jag har vid ett par tillfällen tävlat och vunnit endagarsbiljetter, som jag förstås gett till mina barn. Jag har då fått deala med andra föräldrar/familjer -- jag har skjutsat och hämtat samtliga, mot att de kikat till mina barn inne på området, vilket passat de andra, eftersom det medgett fritt alkoholintag för föräldrarna. Men aldrig aldrig aldrig har jag kunnat köpa biljetter och gå dit som en familj med mina barn. Och det har smärtat enormt!! Det har ätit på självkänsla och ork, att vara en positiv och duglig ensamstående förälder och förebild för mina döttrar.  
När flickorna blev lite större jobbade de själva, i den mån de kunde och lyckades, ihop pengar till sina biljetter. Då var det ännu värre att inte ha pengar. Det hade ju då varit ännu viktigare att kunna vara där tillsammans med dem -- eller åtminstone i närheten av dem. Hemma gick jag på helspänn och visste inte hur de hade det, oroade mig och inväntade stängningsdags, då jag skulle börja mitt skift som "taxi". Det jag var helt säker på, var att de var hungriga då de kom hem, för ingen av dem hade några pengar till mat och en kväll på Gatufesten blir väldigt lång. Nybakt bröd och O'Boy mitt i natten efter Gatufesten var tradition runt vårt köksbord - både för mina egna och för andras barn. Att summera kvällens upplevelser tillsammans och lyssna på deras tankar och iakttagelser, kostar inga pengar - bara kärleksfull uppmärksamhet - och det kunde jag ge dem.  
De två gånger under alla år, som jag varit på Gatufesten, har jag blivit bjuden och det har bara varit en kväll. Men dessa tillfällen har ändå räckt för att övertyga mig om att föräldrar verkligen är behövda där!! Andra vuxna är säkert bra vid andra tillfällen, men under sådana evenemang som Gatufesten, har de flesta vuxna annat för sig, än att hålla koll på ungdomar runt omkring sig. Spriten flödar mest överallt, de flesta är mer eller mindre påverkade och tämligen få människor är helt nyktra. De allra flesta har fokus på umgänge, musikupplevelser och artistuppträdanden. Inte många ser eller tar sig an, de många unga som är alltför alkoholpåverkade.
Mitt hjärta värker för alla de föräldrar, som inte har råd att vara närvarande ansvarstagande föräldrar på Gatufesten -- att få vara där med sina barn och ungdomar. Jag vet och förstår till fullo hur smärtsamt det är. I finanskrisens spår och arbetslöshetens Sverige, är det ju dessutom ingen liten grupp vi talar om. Många, många är det som inte har råd till sådana här extravaganser. Detta evenemang är alltså något som accentuerar människors fattigdom och tydliggör vilka som inte har välbetalt jobb eller pengar.   
Att stan stängs av och ett högt inträde tas, är så fel, så fel! Och det är här mitt dubbla tänkande kommer in... Jag inser ju att detta arrangemang ger ett rejält tillskott i kommunkassan, vilket jag som fritidspolitiker förstås tycker är bra. Men samtidigt protesterar hela mitt jag mot att man tillåts stänga av stora delar av stan. Hur är det ens juridiskt möjligt att tillåta detta??? De stackars näringsidkare, som håller till inne på det avstängda området, får avsevärt sämre omsättning under dessa dagar -- för vissa med så mycket som 50 %. Och detta är helt sant, för det har jag personligen fått mig berättat, av de näringsidkare jag pratat med. De känner dock att det inte längre är någon mening att protestera eller överklaga -- ingen bryr sig och ingen lyssnar. De har liksom bara fått foga sig i detta och acceptera faktum.
Jag kan emellertid inte förlika mig med detta. Det är fel!!! Det är fel både mot stadens näringsidkare och mot människor, som tvingas lösa ett dyrt inträde till det område de borde ha fritt tillträde till. Det är inte rätt att ekonomiskt utsätta eller bakbinda människor på det här sättet!!!  
Var och en som säger att detta ju är det största och bästa som händer här i Sundsvall, har aldrig varit fattig. Åtminsone inte tillräckligt fattig!! Först när man varit där -- när man under långa, långa perioder tvingats välja mellan mjölk eller bensin, matsäck till ett barn eller medlemsavgift till Skol-IF för det andra, vinterjacka till en dotter eller ett par skridskor som alla tre ska samsas om under vintern -- först då kan man till fullo förstå. Och där har jag varit!! Så har jag levt! I en sådan ekonomi finns inga utrymmen för Gatufestbiljetter. Där finns mängder av kärlek, omsorg och trivsamheter, där finns doften av nybakt bröd om fredagskvällarna, enkla pick-nickar på stranden med medhavd makaronisallad och färskbakade bullar, men där finns inga slantar till utsvävningar av det slaget som Gatufestbiljetter innebär.
För mig är det solklart: Gatufesten är en kanonbra jättekul härlig folkfest, MEN den ska vara fri för alla!!!

Jaa, tänk så viktig valfriheten är. Utan den vore livet så otroligt mycket tråkigare att leva. Jag menar, vem vill inte välja själv??? Det vill vi ju ända från att det vi är riktigt små. Så varför skulle det bli mindre betydelsefullt för oss att få välja och bestämma själva, bara för att vi blir vuxna eller åldras? Nä, just det!! Valfrihet är A och O!



Jag har länge vetat hur vi ska få den... och nu vet du det också!!  ;o)