Ljuvlig jazz i norrländsk sommarnatt
I ljus, men kylig, norrländsk midsommarnatt, besökte vi Tuna kyrka utanför Sundsvall.
Där bjöds nämligen på skön jazz med Stenstan Stompers -- ett av de bägge jazzband, som min kära mor tycker särskilt mycket om.
Gissa om jag blev glatt överraskad av att se en jättetrevlig kollega i bandet!
Benke, mattelärare på Västermalm, visade sig vara bandets mycket duktige trumpetare.
Dessutom var min käre gamle mattelärare från grundskolans högstadium, Bosse Byström, där.
Han satt bredvid Benke och spelade trombon. :D
Jag filmade inte mer än ett par minuter, för dels kändes det olämpligt, dels ville jag få njuta av stunden.
Här är några korta klipp från den härliga jazzkvällen.
Jag var alldeles fascinerad och tagen! Sååå härlig musik!! Och sååå fantastiska blåsare!!
Benkes trumpetande gick rakt in i själ och hjärta. Såååå imponerande och härligt!
Jag hade hoppats få veta fler ställen, där Stenstan Stompers ska uppträda i sommar.
Tyvärr, hade Benke inga bokade datum att ge mig, så jag får hålla utkik i tidningar och annonsering.
Tacksamhet och rekordkort arbetslöshet
I 28 år har jag jobbat inom språkutbildning på olika nivåer och hela tiden som vikarie eller visstidsanställd.
Som ensamstående arbetslös trebarnsmor med ett lågfungerande ex, har jag haft svårt att få ekonomi och vardagspussel att gå ihop, och har tacksamt tagit alla jobb jag kunnat få.
Som ensamstående arbetslös trebarnsmor med ett lågfungerande ex, har jag haft svårt att få ekonomi och vardagspussel att gå ihop, och har tacksamt tagit alla jobb jag kunnat få.
Ibland har jag varit heltid på samma skola en hel termin, ibland har jag jobbat timtid på tre olika skolor samtidigt. Allt för att kunna försörja mig och flickorna.
När de var i tonåren pluggade jag engelska på distans på Mittuniversitetet samtidigt som jag jobbade heltid -- det var ett par väldigt slitsamma år.
När de var i tonåren pluggade jag engelska på distans på Mittuniversitetet samtidigt som jag jobbade heltid -- det var ett par väldigt slitsamma år.
Tyvärr, kunde jag bara läsa in ämnesbehörigheten, för jag kunde inte göra praktik och fick inte tillgodoräkna mig de år jag jobbat i skolan. Praktikperioderna var omöjliga att genomföra, för vem skulle försörja oss medan jag gjorde praktiken? Hyra och mat på bordet måste det ju bara finnas pengar till, och studielånet på dryga 6000 kr var långt ifrån tillräckligt för att försörja 4 personer.
Jag kunde sålunda inte fullfölja lärarutbildningen, och har därför heller aldrig kunnat få en fast tjänst, utan har i alla dessa år varit hänvisad till vikariat och tidsbegränsade anställningar.
Jag kunde sålunda inte fullfölja lärarutbildningen, och har därför heller aldrig kunnat få en fast tjänst, utan har i alla dessa år varit hänvisad till vikariat och tidsbegränsade anställningar.
Varenda vareviga sommar har det varit samma trista situation -- alltså, a-kassa, vilket förstås inneburit mycket pengafattiga somrar utan guldkanter som pizza, glass, nöjen, grilla, resor, utflykter, sommarkläder etc.
Samma "sommarvisa" i 28 långa år, och sommaren 2014 förväntades inte utgöra något undantag.
När vårterminen gick mot sitt slut, började det bli dags för det obligatoriska och trista besöket på Arbetsförmedlingen. MEN så blev jag uppringd och inbjuden till en anställningsintervju, och tillvaron ljusnade avsevärt.
När jag sedermera, på min första arbetslösa dag, satt på AF, så var det med ett mycket oroligt fladder i maggropen. Jag väntade nämligen besked om jobbet jag varit på intervju om, och detta skulle komma någon gång under dagen.
På eftermiddagen kom äntligen det väntade telefonsamtalet, och jag stålsatte mig för ett möjligt negativt besked, men hoppades och bad samtidigt om att inte behöva bli ledsen.
Gissa om jag blev glad, då jag hörde vad min blivande chef hade att säga.
- Va' roligt att du vill jobba hos oss! sa hon, och mitt hjärta slog lättade lyckliga volter.
Så kom det sig, att min arbetslöshet denna sommar blev rekordkort. Blott en halv dags arbetslöshet, skulle man kunna säga att det blev, för även om jag inte börjar förrän den 4 augusti, så behöver jag inte oroa mig för om jag ska hitta sommarjobb eller få något arbete till hösten.
När jag sedermera, på min första arbetslösa dag, satt på AF, så var det med ett mycket oroligt fladder i maggropen. Jag väntade nämligen besked om jobbet jag varit på intervju om, och detta skulle komma någon gång under dagen.
På eftermiddagen kom äntligen det väntade telefonsamtalet, och jag stålsatte mig för ett möjligt negativt besked, men hoppades och bad samtidigt om att inte behöva bli ledsen.
Gissa om jag blev glad, då jag hörde vad min blivande chef hade att säga.
- Va' roligt att du vill jobba hos oss! sa hon, och mitt hjärta slog lättade lyckliga volter.
Så kom det sig, att min arbetslöshet denna sommar blev rekordkort. Blott en halv dags arbetslöshet, skulle man kunna säga att det blev, för även om jag inte börjar förrän den 4 augusti, så behöver jag inte oroa mig för om jag ska hitta sommarjobb eller få något arbete till hösten.
Det blir nu istället några lugna och batteriladdande sommarveckors inarbetad semester och möjligen några dagar på a-kassa.
Jag är sååå tacksam över detta och ser enormt mycket fram emot den kommande terminen!!! :D
Middagsmys hos Märta o Maire
Tiden går så fort, så fort och Maire har blivit sååå stor -- det är liksom svårt att få grepp om...
Det känns som om det var helt nyligt jag blev mormor, men Maire är ju över 1 år, så inte var det så där särskilt nyligt.
I förra veckan åt jag middag hemma hos Märtis o Maire, och då passade jag på att fota och filma Maire lite.
Lilla fröken vill läsa böcker -- något som tidigare inte varit aktuellt, eftersom hon bara ville stänga dem hela tiden. Nu vill hon emellertid att man ska peka, bläddra och berätta.
Här är några bilder från kvällens bokstund.
Maire väljer bland sina böcker i hyllan.
Det är besvärligt att bläddra, men fokuserar man så går det.
Hon är duktig och målmedveten den här lilla Melanderska tjejen.
Intresserat tittar hon på bilderna i boken. Sen bär hon iväg den till mamma i soffan.
Mamma Märta berättar om bilderna och Maire tittar o lyssnar.
Så kryper hon över i soffhörnet och tar boken med sig. Nu ska söta lilla gumman läsa själv en stund.
Men det dröjer bara en kort stund, så är hon tillbaka i mammas famn igen.
- Eeiih! säger hon uppfordrande och öppnar boken.
Och mamma läser... tills Maire säger "Eeeiih" igen och stänger boken.
Att öppna och stänga den, är liksom halva läsnöjet.
En liten bus- och tjus-stund är mysig för både Maire o Märtis. De tankar kärlek och närhet från varann.
Maire kramar med armarna runt Märtas hals och pussar igen o igen o igen på sin mamma.
Det här är kärlek det!!! Och det är såååå fint!
Lilla stumpan hämtar en bok och vill att jag ska läsa den. Det är Skönheten och Odjuret.
Vi fastnar på sidan där Bells pappa rider genom skogen med vargarna efter sig, för där vill Maire höra samma sak igen och igen. Fascinerat leende ser hon på bilden och uppmanar mig att upprepa samma sak hur många gånger som helst.
Sen sätter hon sig i mamma Märtas famn och vill att hon ska läsa boken för henne. Jag passar på att filma.
Nu blev det ju jätteroligt, för jag missförstod helt vilken bild Märta läste för henne. *hahaha*
Maire hämtar till slut Aristocats och vill att mamma berättar om kissarna.
De läser en stund i soffhörnet, och sen är det dags för mormor (mig), att bege mig hemåt, för lilla stumpan ska få gröt och gå o sova.
En sista mys- och gos-bild på mina älskade tjejer, innan jag tackar för mig, pussar dem hejdå och ger mig iväg.
Den här härliga bilden ska jag låta pryda framsidan på den nya kalender jag ska beställa (fjolårets tar slut om ett par veckor). Det kommer att vara ett underbart framsidefoto att tanka energi ur! <3 <3
Nationaldagsfirandet 2014
Sundsvalls nationaldagsfirande sägs vara bland de största och mest välbesökta i hela Sverige.
Jag älskar min vackra stad, så min åsikt är förstås långt ifrån opartisk, men jag tycker också att det är precis så!! Alltså, att vårt nationaldagsfirande är mäktigt, fantastiskt och alldeles underbart!
I år var jag och min mor barnvakt åt lillebrors flickor. Tillsammans njöt vi av allt nationaldagsfirandet erbjöd. Vi kom till Stora torget redan halv 12 och stannade sedan på stan hela dagen. Det blev en jättefin, rolig och kanonbra dag!!
Här är lite bilder från dagen.
Gammal eller ung spelar ingen roll -- de charmiga drakarna glädjer och roar alla åldrar.
Rodney Engström, ordförande i Sundsvalls kommunfullmäktige, höll ett kort tal.
Spectra sjöng härlig, svängig gospel för oss.
En afrikansk man dansade en alldeles fantastisk dans. En så härligt smittande dansglädje tror jag inte att jag nånsin sett förut!
Stora Disneyfigurer och "gosedjur" gick omkring på stan. Vi passade såklart på att fotografera.
z
z
Det viktigaste för oss den här nationaldagen var att få se och höra finaste Johanna Eriksson (Talang 2014) sjunga. Vi höll oss väntande hela tiden i närheten av scenen, och sist i programmet var det äntligen dags. Johannas vackra stämma fick avrunda nationaldagens många och varierande framträdanden.
Hon sjöng en jättefin duett ur en Disneyfilm och hela torget liksom stannade upp och höll andan -- luften var tät och laddad av känslor, stämning och kärlek.
Johannas röst trollbinder en och man blir fångad i tonerna och orden. Fascinerande och lovande för framtiden!!
Jag minns första gången jag hörde henne sjunga -- hennes mamma Harriet spelade upp ett klipp för mig. Jag blev alldeles rörd och tagen. En sådan fantastisk röst, sådan tonsäkerhet och så mycket känsla i sången!! Johanna själv var dock inte alls nöjd med sina sångarprestationer, så hon ville inte sjunga in public och Harriet hade egentligen inte hennes tillåtelse att låta mig höra klippet. Men det var just därför hon spelade upp det för mig -- hon var sååå bekymrad över att Johanna inte själv kunde höra hur jättebra hon var. Jag minns att vi talade länge länge länge om detta och försökte komma på lösningar för hur Harriet skulle få henne att inse sin stora begåvning.
Idag är hon en känd sångerska, som kommer att gå långt. Underbart, eller hur? :D <3
Lillebrors småtjejer fick ett foto med Johanna -- något i synnerhet stortjejen var JÄTTEGLAD över!
Brandbilen Aron körde korta gratisturer utan historieberättande. Tjejerna tyckte att det var jättekul att åka med!
Stora tjejen vill dock åka den långa historieturen också, för hon är intresserad och vill få höra om Sundsvalls historia. Så fort turerna kommer igång, ska vi boka biljetter för oss allihop och fylla Aron med Melandrar.
Mamma fick sitta på hedersplatsen framme med Tommy.
Sofia Gisbergs vackra fontän i parken Vängåvan har lockat barn och vuxna ända sedan 1886.
Fontänen stod färdig samtidigt som det nya Läroverket (nuvarande Hedbergska skolan), och parken blev invigd året därpå -- alltså 1887.
Både parken och fontänen skadades av den stora branden 1888, men man reparerade och gjorde fint igen.
Vid middagstid var vi hungriga och drog oss mot bilen för mysmiddag på Marco Polo i Skönsberg.
Vid Navet råkade vi på Zia, en av mina fina elever. Mamma passade på att be honom vara fotograf, så att vi alla skulle få vara med på samma bild -- ett fint minne av den härliga dagen.
På kvällen när vi kommit hem, utbrast den stora tjejen spontant:
- Åååh, vilken fantastisk dag det här har varit!!!
Sånt värmer faster- och farmorhjärtan vill jag lova! :D
Hjärtegullet Maire
Saknar lilla älskade hjärtegullet Maire och tröst-tittar på foton.
Här är några bilder från förra gången, som hon och Märtis löste krysset på Hemmanshöjden. <3 <3
Här är några bilder från förra gången, som hon och Märtis löste krysset på Hemmanshöjden. <3 <3
Tänk så trollbindande ett sånt sött litet charmtroll kan vara!! Bild efter bild av samma frukoststund, men vartenda ett är lika fascinerande!! Men det är väl normalt för en mormor antar jag. :)
Mmmm vilken dotter! ❤️ :-)
Ljuvliga dotra bjöd sin mor på lyx-mys-lunch på Sushi House vid torget! ❤️
Bästa sushi-stället i hela Sundsvall!!
Jag minns inte när jag senast åt på restaurang -- jag tror det kan ha varit i höstas, då hon och hennes sambo bjöd mig på Jobs -- och sushi... ja, det var ÄNNU längre sen!
Tusen varma kärlekstack, lillstumpan, för att du bjöd mamsen din på så fin, god och mysig lunch!!! <3 <3
Marrens Melodikryssfrukost
Lilla stumpan och hennes mamma sov över hos mig, och sen åt vi ovanligt tidig Melodikryssfrukost hos gammo och goffa (gammelmormor och gammelmorfar) på Hemmanshöjden.
(Sporten, ni vet, styr ju sändningstiderna för precis alla andra program.)
Majre fick en tallrik med egen frukost att plocka i sig av, men det är ju såååå svårt för en sån liten mänska, att få småfingrarna att lyda.
När man bara är 8 1/2 månad, så har man inte fått till pincettgreppet än, men Marren ger sig inte.
Hon har utarbetat en egen liten teknik och den funkar finfint!
Hon stoppar glatt och friskt i sig av gurka, kokt medvurst och leverpastej. :D
Underbar persisk dag, mat och samvaro
Har precis kommit hem efter en härlig persisk dag med fantastiskt god mat och sååå trevlig samvaro. Reflekterar över hur underbart osvensk både dagen, maten och samvaron har varit. Minns och ler.
Den här dagen ska jag spara i hjärtat och minnas med ett leende under många år framöver.
Min mobil är gammal och börjar lägga av, så kameran fungerar lite si-så-där och bilderna blir halvdåliga, men några foton blev det i alla fall.
Håll till godo:
Minoo och Navid hade lagat till en verklig festmåltid! En ofattbar fröjd för både öga och gom!!
Precis som förra och förrförra gången, hade de jobbat i köket nästan hela dagen.
Jag blev återigen stum av rörelse och varm tacksamhet.
Såååå många spännande goda rätter att smaka på, njuta av och låta sig mättas av!!
Fantastiskt mört och gott lammkött med potatis i en buljongsås -- det var så gott att jag nästan stöööönade medan jag tuggade!! Som ni vet, älskar jag lamm, och potatisen var så där härligt fast i konsistensen, som jag också är så förtjust i.
Medan jag åt önskade jag, att jag inte kunde bli mätt, för då hade jag kunnat äta ännu mer.
Ett alldeles fantastiskt gott ris med smak av dill och saffran, och en iblandning av helt otroligt goda gröna bönor. Det här bara måste jag fråga Minoo om hon kan lära mig!!
En kanongod "omelett" med iblandning av mixade grönsaker! En både vacker och välsmakande rätt, som jag ska be om receptet till, så att jag kan prova att göra den.
Den jättefräscha och goda gurk-yoghurtsåsen, som jag glömt namnet på.
Jag ska se om jag kan hitta kryddorna på Sjögatan livs, för det här vill jag absolut kunna få till!
Sååå himla god!! Jag skulle kunna äta den till vilken maträtt som helst.
Jepp, det är min portion det här! Och jag förstår att ni tänker:
"Men HUR kunde Åsa lyckas äta en så här jättestor portion?"
En så här stor portion är verkligen ovanligt för att vara mig... och då har ni inte sett, vilken jätteportion soppa jag åt, före den här mycket välfyllda tallriken!
Jag nästan rullade från bordet efter maten! :D :D
Efter maten fick vi kaffe/te och helt fantastiska persiska bakverk, som liksom bara smälte i munnen!
De var sååååååååå frasiga, fräscha och goda!!! Dessutom alldeles ofantligt vackra med smördegens frasiga lager mot den vita grädden och de effektfullt gröna pistagenötterna.
Ytterligare ett periskt recept, som jag ska be Minoo om!
En besökande släkting hade bakat de här små vackra och delikata petit chouxerna med söt gräddfyllning. De smakade rätt likt semlor, fast myyyyycket myyyyycket fräschare och godare!!!
Här är min efter-maten-portion. Innan jag visste ordet av, var det som blåst på min tallrik!
Försvinnande gott har nu fått en helt ny innebörd! :D
Tre mycket vackra tjejer, som hade målat sina naglar likadant, och även gjort sina hår likadana.
Se en sådan fantastisk hårprakt!!!
Lite fotografering rolig blev det också! :D
Här ett lite busigt foto.
... och ett obusigt "ordentligt" foto också. ;D
Vi avslutade den mysiga, trevliga, gemytliga, roliga och givande dagen med musik och dans.
Jättekul och lärorikt!! Och härligt osvenskt, förstås! :D
Precis som föregående gånger, ser jag redan fram emot nästa gång! :D <3
Mysig Märta-Marren-lördag
Suck... hade redigerat bilderna och skrivit klart allt, och så bara försvann alltihop och jag var tillbaka på ruta 1...
Blogg.se funkar nästan alltid prickfritt och sånt här händer nästan aldrig, men när det gör det -- som idag! -- så blir jag såå trött.
Nåja, jag får lämna det så här, och sortera bort bilder och skriva texter en annan dag, för nu är förmiddagsstunden vid datorn över och jag har annat som jag behöver få gjort idag.
b
b
Mormors hjärtegryn
Efter terminens första arbetsdag, var det oerhört tacksamt att få middag av mamma.
När jag kom dit fick jag en positiv överraskning; där var inte bara lillebrors söta småtjejer, utan också Märta, Lars-Erik och mormors älskade lilla hjärtegryn!
Hon är så söt att jag bara vill pussa på henne!
Jag kan inte se mig mätt! :D <3 <3
Full av glad och vaken energi är hon!
Så hade hon suttit färdigt, tyckte hon (2 sekunder), och kröp iväg på upptäcksfärd.
Lillebrors rara småflickor kommer att bli utmärkta barnvakter så småningom! :) :)
Stortjejen har god storasysterserfarenhet av att avleda och hejda på ett varsamt och listigt sätt.
Lill-Marren har erfarenhet (ibland smärtsam sån) av barn, som är bara något äldre än sig själv -- hon iakttar avvaktande på sitt förunderligt lillvuxna sätt.
Lillebrors lilltjej äääälskar henne och skulle ju aldrig göra henne illa, men det vet ju inte Marren.
Hon gillar sin fina lekkamrat, det är tydligt. :)
Leka, känna, lära -- helt i Majres smak. :D
Nja, nu blev det lite trångt, så...
... nu kryper jag iväg på upptäcksfärd igen, säger Marren. :)
Lillebrors minsting är lika fascinerad och kär i Maire som jag.
Det är svårt att behärska sig, för man vill ju bara gulla med henne.
Så stannar hon, avvaktar och iakttar igen...
... för här kom lilla yrvädret igen, och hon är ju precis lika rörlig och energiladdad som Marren själv.
Hon sitter blickstilla ett par sekunder. Det syns tydligt hur hon avvaktar, tar in, bearbetar det hon ser och hör...
Så kryper hon iväg ut i hallen, för gammelmormors och gammelmorfars fina matta gillar hon skarpt!
- Den här killen gillar jag! Honom måste jag bekanta mig med! tycks Maire säga.
Tomten är en rätt tung och stadig sak, så hon kan riskfritt stödja sig mot honom, medan hon känner på honom.
- Du och jag är nästan lika långa, hörru!
- Men va hårt skägg du har!
Så kom pappsen och det var dags för påklädning, för Marren behöver få komma hem till Albinsro, innan det är dags att sova för natten.
Pappa Lars-Erik klär på, så att de kan komma iväg, medan Maire är pigg, för det vore olyckligt hon somnar i bilen på väg hem.
Klä på sig och bli fastspänd i bilstolen tillhör inte Marrens favvo-sysselsättningar, men nu var det många i hallen och mycket, som drog uppmärksamheten till sig.
En älsklig fin stund var till ända. Jag längtar redan till nästa gång! <3 <3
Persisk mat, julbord och julafton
För ett tag sedan, blev jag hembjuden till Behestis, en iransk familj, på middag.
Där serverades bl.a. persisk mat med saffran i.
Det var så himla gott och maten var så vackert saffransgul, att jag direkt tänkte tanken, att jag ville utöka vårt svenska julbord med några av dessa rätter.
Saffran hör ju enligt svensk tradition till julen, även om det mestadels är i olika former av bakverk.
Men varför inte föra in en risrätt med saffran och vackert röda berberisbär bland den svenska julmaten? tänkte jag.
Sagt och gjort. Jag frågade familjen Beheshti, om jag kunde få en crasch course i det persiska köket, och Minoo lovade att lära mig. Vi bestämde kursdag till söndagen före julafton.
Det blev en lång lärorik matlagningsdag. Jag fick lära mig två persiska risrätter -- Zereshk Poloo och Loubia Poloo -- bägge smaksatta med saffran, men den ena var med kyckling och berberisbär, och den andra var med nötkött och gröna bönor.
Det finns en rad olika stavningar av dessa rätters namn -- så blir det förstås, eftersom deras alfabet inte är detsamma som vårt, så stavningarna är försök att med vårt alfabet återge hur namnen uttalas.
Zereshk, som betyder berberis, tycks ha fått en enda stavning, men orden polo (ris) och lubia (gröna bönor) verkar har flera olika stavningssätt:
- polo poloo, polow
- lobia, loubia, lubia.
Kanske är det persiskans dialektalt olika uttalssätt, som ligger till grund för de olika stavningarna?
Eller är det kanske det land och språk, där man försökt transkribera det persiska ordets uttal?
Jag tänker, att vi svenskar förmodligen skulle skriva det persiska ordet för ris, på ett annat sätt än t.ex. en engelsman skulle, och i Frankrike skulle sannolikt ordet stavas på ett tredje sätt o.s.v.
Den ena risrätten, Zereshk Poloo, som jag planerade att servera på vårt julbord, ägnade jag nästan halva dan-före-dan åt att försöka återskapa.
Mitt resultat blev inte alls lika gott som Minoos, men jag var ändå mycket nöjd och stolt över mitt allra första persiska matlagningsförsök.
¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤
Här nedan kan du se foton från min persiska matlagnings-kurs-dag med Minoo, min egen matlagningsdag här hemma och min familjs fina julbord, som i år berikats med Zereshk Poloo.
Jag börjar med bilderna, som visar just Zereshk Poloo.
- Först måste man tvätta riset ordentligt! Det ska lukta gott -- då är det färdigtvättat och rent! förklarade Minoo.
- Sen lägger du riset i en kastrull och tillsätter rejält med salt -- så som du skulle göra om du skulle koka t.ex. pasta.
- Du kan göra på två sätt -- det beror på om du har mycket tid eller om du vill att det ska gå snabbt, sa Minoo. Du kan låta riset stå i det kalla vattnet i 2 timmar, eller du kan hälla kokande vatten över det och låta det stå i en halvtimme, och det ska vi göra nu.
- Sen sätter du på locket och låter kastrullen stå så, medan du gör andra saker.
- Man måste vara noga då man rensar zereshk -- alltså de torkade berberisbären, berättade Minoo, för det kan finnas skräp eller småsten och det vill man ju inte råka få i munnen.
Familjen har zereshk / berberisbär, som de köpt i Iran. Mina köpte jag på Willys och de är inte torkade på samma sätt som deras -- Willysvarianten var liksom mjukare och fuktigare, men de gick bra att använda ändå.
Minoo tvättade och sköljde noggrant och länge.
Därefter lyfte hon för hand över dem i ett durkslag. Genom att göra på detta sätt, istället för att bara hälla dem över i durkslaget, stannade eventuella gruskorn kvar på botten i skålen. Smart sätt, eller hur?
- Nu har riset stått i en dryg halvtimme, så nu ska vi koka det, förklarade Minoo.
- Det ska koka utan lock, tills riskornen är mjuka på utsidan, men har en hård kärna inuti! sa Minoo och plockade upp några riskorn ur vattnet, för att visa mig.
När riset nått den punkt, då det hade både mjuk utsida och hård kärna, hällde hon av det i ett durkslag.
Det är, som synes, halvfärdigt -- man kan liksom se, att det ännu inte är helt färdigkokt.
- Häll lite olja i botten på kastrullen, instruerade Minoo.
- Du behöver inte mycket, en liten skvätt räcker -- så här! visade hon.
- Sen tar du nån form av tunnbröd -- välj ett neutralt!
Jag förstår, att det inte är lämpligt med de vanliga svenska tunnbröds-sorterna, eftersom flertalet av dem är kryddade på svenskt vis med sirap och brödkryddor. Det ska alltså vara ett tunnbröd, som inte är smaksatt.
- Ta tag i kanten och dela det mitt itu!
- Alltså, så här! Så att du får två tunna bröd, förklarade hon.
- Lägg den ena halvan i botten av din kastrull!
- Sen lägger du försiktigt riset på brödet! Du ska liksom "strö" riset över brödet, så att det blir fluffigt och luftigt.
Minoo visade tålmodigt hur jag skulle gå tillväga.
Hennes generösa omtanke och ändlösa tålamod gjorde mig rörd och varm i hjärtat.
Ghazal och jag tittade fascinerade på, och jag fotograferade varje moment i tillagningen, för att kunna minnas hur och i vilken ordning allt skulle göras.
- Det är viktigt att du gör liksom ett berg i mitten av kastrullen, så att riset inte ligger mot kanterna, sa Minoo och Ghazal höll med.
Det här är verkligen ett mycket osvenskt sätt att tillaga ris, och det är sååå intressant och lärorikt!!
- Sen tar du baksidan av din hålslev och gör hål i riset, så att luften, värmen och ångan kan cirkulera! förklarade Minoo.
- Nu sätter du på locket och lämnar riset där, tills det är klart! Plattan ska vara på medelvärme! berättade Minoo.
- Man kan använda endera kokt eller grillad kyckling -- bägge går lika bra! förklarade hon.
Jag tänkte på de färska kycklingfiléerna hemma i kylen, som jag tänkt koka, och var extra glad åt att hon valt den grillade varianten -- nu kunde jag ju få veta vad skillnaden blir.
- Det här är saffran! sa Minoo.
Förvånad berättade jag, att vår svenska saffran köps i små 0,5-grams-påsar, och att innehållet inte ser ut så där, utan är som ett pulver. Jag fick lära mig, att det här är saffran så som den ser ut, innan man stött den till ett finkornigt pulver. Detta är alltså ståndarna från saffranskrokusen.
- Häll lite i din mortel! Ungefär en tesked blir bra.
- Låt morteln stå i en liten skål eller tallrik. Då samlas eventuellt spill upp, så att du kan använda det.
- Tillsätt lite socker, när du stöter din saffran!
- Sen häller du över din saffranblandning i en liten kopp, och tillsätter lite hett vatten.
Minoo tog bara ungefär hälften av saffranblandningen, för resten skulle användas till Lobia Poloo, som var den andra risrätten hon tillagade.
- Nu ska vi göra i ordning berberisbären! Tillsätt rejält med socker, för bären är sura! varnade Minoo leende.
- Rör om och låt sockret lösa sig.
- Tillsätt sedan saffranlösningen och låt det hela koka i cirka 5 minuter.
- Så där! Nu är berberisbären färdiga!
Jag fick smaka lite, så att jag skulle veta ungefär hur sött det ska vara.
Egentligen gjorde vi ju dessa bägge risrätter parallellt med varandra, så att bägge var färdiga att ätas till middag, men jag har separerat fotona så att det blir lättare att se hur man tillagar de bägge rätterna.
Nästa maträtt, som presenteras här, är alltså Lobia Poloo - en persisk risrätt, som innehåller bl.a. lamm- eller nötkött, saffran, ris och gröna bönor.
- Börja med att hacka löken! sa Minoo.
- Sen tillsätter du lite olja och rör om!
- Tillsätt rejält med gurkmeja för både färg och smak!
Det svenska ordet gurkmeja var nytt och svåruttalat för Minoo och Navid, så vi nöjde oss fnissande med att kalla det för fusk-saffran, eftersom det har samma vackra gula färg, men lååångt ifrån samma smak.
Ghazal hjälpte till med att röra om, medan löken fräste i grytan på medelvärme.
Pappa Navid är duktig i köket. Han och Ghazal pratade om matlagningen, men det var på persiska, så Ghazal fick översätta åt mig:
- Löken ska inte bli brun, bara gul och genomskinlig! förklarade hon.
- Så här! sa hon och visade mig.
Man kan göra den här rätten med endera nöt- eller lammkött, och familjen hade valt nötköttsvarianten.
- Fräs grytbitarna, så att de blir bruna! sa Minoo.
Ghazal skötte, under Minoos överinseende, om fräsningen av grytbitarna.
Sen var det dags att tillsätta tomatpuré.
- En stor klick ska det vara! sa Minoo och visade mängden med sleven.
- ... och sen två burkar krossade tomater! fortsatte hon.
- ... och sen rör du om!
Det är viktigt att INTE salta i det här skedet, för dels skadar det tryckkokarens gummidetaljer, dels blir köttet segt och torrt.
Saltet tillsätter man först sedan själva tryckkokningen är färdig. Då blir köttet saftigt och mört.
Hon satte på tryckkokaren dess lock och ställde den på plattan på medelhög värme.
Där fick den sedan stå i cirka en timme, tills köttet var färdigkokt.
När det var färdigkokt kylde Minoo raskt ner tryckkokaren under kranen, så att den skulle gå att öppna.
Hon rörde om lite...
Det ser väldigt gott ut eller hur? Jag kan lova, att det både doftade och smakade fantastiskt gott!!
... och sen tillsatte hon lubia, d.v.s. de gröna bönorna...
... och tillsatte salt och svartpeppar.
En ny omrörning och sen fick grytan stå på spisens eftervärme, medan hon ordnade med riset.
Riset var nämligen precis lagom mycket kokat, och skulle hällas av.
Noggrant ruskade hon ur allt kokvatten.
Sen fick riset ligga kvar i durkslaget, för nu var det dags att varva riset och grytan i en stor kastrull, och detta krävde lite förberedelser.
Istället för bröd, lade nu Minoo skivad rå potatis i oljan på kastrullens botten.
Hela botten på kastrullen täcktes med råskivad potatis. Dessa blev sedan ett gott tilltugg till maten.
Detsamma gällde varianten med brödet, som man bottnar med under riset.
- De här bägge kryddorna använder vi i Lobia Poloo, sa Minoo.
- Börja med ett luftigt lager ris ovanpå potatis-skivorna, och sen ett lager av grytan! instruerade Minoo.
- ... och så skedar du över lite av saffransvattnet...
- ... och så lite kanel... och sen fortsätter du göra lager av ris, gryta, saffran och kanel.
- Det är viktigt att göra ett berg här också! säger Minoo, för riset ska bli luftigt och gott.
Hon avslutar med ett lager ris längst upp...
... och häller sedan över det sista av saffranslösningen...
... och lite kanel.
- Så här ska det se ut! Och sen gör du några hål i riset.
- Nu sätter vi på locket och låter det stå tills riset är färdigt!
- Först ska det vara hög värme. Du känner på sidorna av kastrullen, när den blivit riktigt het och du kan också se när det börjar pysa lite ånga ut under locket -- då är det dags att sänka värmen! Potatisskivorna kommer att bli frasiga och goda! förklarade hon.
Som sagt -- locket på.
Och när det började pysa o puttra, så sänkte hon värmen.
Medan risrätterna blev färdiga i sina grytor, tog Minoo fram te och olika iranska saker för oss att tugga på.
De hade köpt hemma i Iran och tagit med sig hit till Sverige.
Här är bilder:
Det här är torkade körsbär -- det var jättegoda!
Det här är torkade aprikoser. Såna brukar jag köpa och ha hemma, men tro mig -- de här smakade mycket, mycket godare än de man kan köpa här.
Här är en bild på en slags mycket salt persiskt yoghurt-snacks.
De runda sakerna görs av naturell yoghurt, vars vätska dräneras genom t.ex. ett Melittafilter.
Smaken påminde om en extra stark, skarp och smakrik Fetaost.
Av den vassle som bildas, gör man sedan den bruna massan -- också den salt och skarp i smaken.
Unge Faraz tyckte mycket om den här persiska specialiteten, men hade ändå svårt att kontrollera mimiken, då han fick yoghurtmassan i munnen.
- Hhhvvrrrggghhh! Det är så starkt, men ändå sååå gott! sa han medan han grimaserade.
Emal fick ett smakprov, men han var som synes inte alls särskilt förtjust i smaken.
Ghazal däremot, åt av yoghurtsnacket med stor förtjusning.
Under tiden som Minoo tålmodigt visat mig de persiska rätterna, satt ungdomarna på den vackra mattan i vardagsrummet och spelade kort, och mumsade i sig av frukt, nötter och annat gott.
Jag, som verkligen inte är bortskämd med att ha färsk frukt hemma -- särskilt inte exotiska såna! -- fick mumsa i mig av både aprikos, vindruvor och banan.
Jag fick också smaka en jättegod frukt, som jag inte minns att jag smakat förut.
Konsistensen var som mango, men smaken var som en blandning av äpple, melon, tomat och päron.
Jag minns tyvärr inte vad frukten hette, men jag ska titta efter den i butiken, nästa gång jag handlar.
Under tiden som maten puttrade färdigt på spisen, umgicks vi och mumsade på nötter, frukt och te.
... och ungdomarna spelade som sagt kort... :D
Så var maten färdig och det var dags att bänka sig runt det stora köksbordet.
Jaa, så var det! Som om det inte räckte med att familjen handlat hem ingredienserna och sedan ägnat hela långa dagen åt att lära mig tillaga de bägge persiska rätterna -- nej, de såg det dessutom som självklart, att jag skulle stanna och äta middag med dem.
Jag hade ju på svenskt sätt trott, att jag skulle få en lista över ingredienser, som jag skulle köpa och ta med mig dit. Sen skulle de ägna några timmar åt att visa mig tillagningen och sen skulle jag tacka för mig, packa ihop och åka hem. Jag ville absolut inte upplevas som nån påfrestning eller ta hela deras söndag i anspråk.
Men familjen Beheshti är ingen svensk familj med svenska maner, och det persiska sättet att vara, skiljer sig på den här punkten.
För dem var det självklart, att de skulle handla hem ingredienserna och att matlagningskursen skulle hållas hemma hos dem.
- Vi har allt hemma! förklarade Ghazal för mig, då jag frågade efter en inköpslista. Du ska bara komma!
Det var också svaret på min nästa fråga, d.v.s. om jag skulle lära mig laga mat hemma hos mig eller hemma hos dem.
Och efter många timmars matlagning, undervisning och tålmodigt uthärdande att ha en fotograferande elev i köket, så bjöd de också på middag. Jag hade beräknat att tacka och ge mig iväg, när de sista matlagningsmomenten var färdiga, men fick då förklarat för mig, att jag självklart skulle stanna och äta.
Rörd, varm om hjärtat, omtumlad och fåordig av alla känslor och tankar, satte jag mig till bords.
Här är bilder på all den vackra och goda maten:
Minoo hade omtänksamt gjort en god persisk soppa till förrätt, eftersom Faraz inte är särskilt förtjust i Zereshk Poloo, och hon ville att han skulle få äta sig mätt o belåten.
Om jag minns rätt består soppan av bl.a. svamp, paprika, lök, lime, havregryn och buljong.
En kanongod soppa, som jag ska be Minoo att få receptet på.
En fräsch och god sallad -- ytterligare en sak, som jag inte ofta har hemma, eftersom jag bor själv.
Loubia Poloo -- persiskt ris med nötkött, gröna bönor, saffran och kanel. Mycket, mycket gott!!
Jag ska prova att göra det nån dag och se vad min familj tycker om rätten. :o)
Brödet, som låg i botten på den ena riskastrullen, serveras som ett gott tilltugg till den övriga maten.
Samma sak gäller med den skivade råa potatisen. Mycket krispigt och gott!!!
Zereshk Poloo -- såååå gott och fräscht!!
Ja, det var min matlagningskurs hos Minoo.
Här följer nu några bilder på mitt försök att återskapa risrätten på föregående bild.
Den här förpackningen med saffran fick jag av Minoo och Navid.
- Det här är riktig saffran från Iran, sa de. Den smakar rätt och då kommer din mat också att smaka rätt!
Jag var helt förstummad, rörd och tårögd. Vilken grej!!! Riktig saffran från Iran!!! Och den gav de till mig!!!
Hur tackar man för all fin o varmhjärtad gästfrihet, en lång dags pedagogiskt tålamod och matlagningsundervisning, som avslutades med att jag dessutom fick stanna och äta av den goda maten?
Och som grädde på moset dessutom den fina saffransgåvan?
Ordet tack, känns verkligen futtigt ibland.
Här har jag försökt åstadkomma ett sånt där "risberg" med hål i. Jag har använt ca 3 dl okokt ris.
I botten av kastrullen har jag lagt skivad rå potatis.
Det är emellertid inte helt lätt att laga mat på induktionshäll, då man är uppvuxen och invand med vanlig spis.
Jag har lärt mig min induktionshäll, men vi är inte riktigt överens på alla punkter och jag är helt enkelt inte riktigt kompis med den än -- jag måste liksom lära om, eftersom den inte beter sig som en gammeldags spis.
Det allra mesta funkar ju precis som vanligt, men en platta på en traditionell spis beter sig helt annorlunda, än en platta på en induktionshäll. Den förstnämnda tar en god stund att värma upp och har även s.k. eftervärme.
Så är inte fallet med induktionshällen, som värmer upp kastrullen och dess innehåll på bara ett ögonblick.
Sålunda blev min första omgång ris inte helt lyckad. Det blev lite överkokt, tyckte jag, så jag valde att börja om från början -- alltså, med tvätt och blötläggning. Min persiska matlagning tog därför väldigt mycket längre tid, än jag tänkt mig, men jag ville att det skulle bli bra.
Den andra omgången ris blev dock helt rätt i både smak och konsistens, så jag kände mig mycket nöjd med mig själv.
Jag hade köpt färska kycklingfiléer, och jag valde att steka dem. På så sätt smakade de rätt lika den grillade kycklingen, som Minoo använt.
De berberis-bär, som jag köpt på Willys, var inte riktigt likadana som Minoos. Mina var liksom "blötare" och mjukare, så jag fick modifiera tillagningen lite, men jag tyckte att jag fick till min berberisblandning riktigt bra. Den smakade saffran-söt-syrligt och gott.
Jag provade också att göra en yoghurtdressing med persiska smaker. Till den använde jag laktosfri Creme Fraiche Mellan, som jag smaksatte med vitlök, salt, lime, lite flytande honung, koriander och mynta.
Mycket fräsch och god!!
Så här mycket Zereshk Poloo blev det av mina 3 dl ris.
Närbild på min mumsiga risrätt. Visst ser det väl jättegott ut? :D
Här har jag lagt upp mina potatisskivor också. Mums!!
Och slutligen också min yoghurtdressing. En mycket god och lyckad maträtt, som jag kommer att göra mååååånga fler gånger!!
När jag äntligen var klar med matlagningen och disken var klockan mycket. Jag tog mig ett glas gott vitt och satte mig vid tv:n med salta rostade mandlar och Ziris goda knäck. En skön avslutning på en lång, effektiv och tröttsam dag.
Och vad tyckte så min familj om julbordets nytillskott..? Och hur var vår julafton?
Jättegott! Jättemysig! Jättebra!
Scrolla ner o se själv!
Mamma och pappa hade dukat fint åt oss alla inne i vardagsrummet.
Och i köket stod julbordets alla rätter, i vanlig ordning, framdukat som gåbord.
På vårt julbord fanns potatis, senapssill, dillsill, inlagd sill, pappas fantastiska vitlökssill, rökt skivad kalkon, vit leverkorv, grov leverkorv, leverpastej, små tomater, mammas hemlagade kalvsylta, mammas goda rödbetssallad, ägghalvor med majonnäs och räkor, hemlagade köttbullar, hemlagad legymsallad, Zereshk Poloo med lime och yoghurtdressing, kallrökt lax med hovmästarsås, inkokt lax med romsås, ugnsstekt griljerad skinka, hemlagad senap, smör, bröd och ost, och på bänken stod de varma rätterna: Janssons frestelse, stekt prinskorv och revbensspjäll.
Gåbord och plockmat är två varianter, som jag uppskattar mycket, för då får jag själv välja vad jag vill äta och hur mycket jag vill ha på tallriken.
Svenskt julbord och smörgåsbord serveras ju traditionellt som just gåbord.
När det gäller just dessa, känns det alldeles extra bra, tycker jag, att man själv får välja och plocka för sig av det man vill ha, för av dessa rätter, är det inte mycket, som jag är särskilt förtjust i -- de består mest av en massa sovel, kladd och pålägg, tycker jag.
Men det finns såklart undantag:
Min pappas vitlökssill och min mammas rödbetssallad, kalvsylta och Jansson är julbordsrätter, som jag älskar!
Även familjens minstingar tycker att det känns lyxigt, att få välja fritt. Det är liksom vuxet och roligt, att själv få både välja sorter och lägga för sig på tallriken.
Här står min persiska risrätt, dressingen och limeklyftor intill julbordets traditionella rätter.
Limen hör egentligen inte till Zereshk Poloo, men jag tyckte att det var jättegott till (jag provade att pressa lime över, när jag åt hos Beheshtis, så jag visste att jag gillade det).
Det visade sig att min familj tyckte jättemycket om Zereshk Poloo, så den rätten ska få återkomma på julbordet även nästa år. Tills dess ska jag också ha lärt mig göra persisk Tachine, som jag tror kommer att bli ytterligare en omtyckt nykomling på vårt julbord.
Inkokt lax med romsås är en annan rätt, som jag infört på vårt julbord, men det var så många år sen att den nu ses som ett "måste" bland den övriga julmaten.
Den här vackra julkrubban har funnits så länge jag kan minnas.
Den här vackra speldosan fick mamma i julklapp av min lillebror. Jag minns hur otroligt fascinerad jag var av den. Gissa om jag blev överlycklig, då lillebror köpt en likadan till mig julen efteråt.
Jag är och har alltid varit såååå såld på just speldosor, och den här har fått trona mitt på mitt vardagsrumsbord varenda år, ända sen jag fick den.
Min mamma har också en vurm, men det är inte speldosor, utan tomtar. Hon har flera hundra, men jag tror inte att hon plockar fram allihop numera. Just de här tillhör favoriterna, som hon plockar fram varje år.
Det gäller också de här, som även jag är oerhört förtjust i. Visst är de jättefina?
Precis så där gammeldags som jag tycker att tomtar ska vara. :D
Det är inte varje år vi firar jul tillsammans alla syskon, men i år var ett sånt år och då blir julklappsberget därefter. Oj-oj-oj, så mycket klappar!!
Tomten kom vid 18-tiden och då drog julklappsutdelningen igång.
I år var Tomten mycket rund, spontanrolig och skojfrisk! Jisses, vad jag skrattade!
Strax före klockan 23 släppte jag av Ziri och André i Bosvedjan, och sen kvistade jag iväg över till Hagakyrkan, för att avsluta julaftonskvällen med midnattsmässa.
Det är nu 3:e året i rad som jag rundar av julaftonen med detta, och det är sååå mysigt, fint och skönt.
Jaa, julen 2013 blev verkligen en fin, minnesvärd och mysig jul på alla sätt!
God Jul och Gott Nytt År
Sitter fortfarande i morgonrocken vid köksbordet och myser med min andra stooora kopp kaffe.
Allt är färdigt och förberett -- bara att bära ut till bilen. Ingen jäkt eller stress.
Fabian (bilen) är "tjudrad" så att den ska vara varm vid halv 2, när det är dags att åka.
Lyssnar till min favorit-cd med Andrea Bocellis julsånger medan jag Facebookar och mailar.
Innan jag kliver i duschen ska jag ta mig en tallrik Zereshk Poloo, så att jag dels har nåt i magen, dels vet hur min anrättning smakar så här dagen efter -- jag har ju aldrig lagat den här persiska risrätten förut, och har framför allt ingen aning om hur den smakar då den stått i kylskåpet över natten.
Kanske får den stanna hemma i kylskåpet, men jag önskar o hoppas att den är god, så att jag kan ta med den till mor o far och utöka årets julbord med den.
Jag är ju, som ni vet, laktosintolerant och dessutom inte förtjust i särskilt mycket på det svenska julbordet, så det skulle vara fint att få utöka det med lite nya gom- och mag-snälla maträtter. :D
Mina kära föräldrar är mycket openminded och har glatt välkomnat denna nya idé, så nu håller jag bara tummarna för att rätten ska smaka lika bra idag som igår, då den var nygjord.
Som god jul-hälsning delar jag med mig till er alla av Andrea Bocellis underbara julsånger -- en skiva som går runt runt runt runt här hemma.
Jag bara äääälskar den!!
En riktigt god och fin jul till er alla!! <3 :D
Stormen Ivar, Maire och Märta
Lilla stumpan Maire och hennes mamma Märta-li sov över här, när stormen Ivar slog ut deras elförsörjning.
Det var sååå mysigt o roligt att ha dem här och få rå om dem ordentligt! :D <3
På kvällen blir såklart lillstumpan lite trött och gnällig, och då gäller det att hålla igång lite.
Att gå är bland det roligaste Majre vet, så mamma Märta-li prommade runt med henne för att hålla humöret uppe -- och jag filmade, förstås.
Eftersom de "fuskade" i köket, där kameran, jag o Ziri inte kunde se dem, blev det hela sååå tokroligt!
*fniss*
Morgonen efter lekte en nyvaken lillstumpa på golvet, medan jag drack färdigt mitt kaffe (jag var vaken lååångt före henne och Märta) och hennes mamma Märta-li stod i duschen.
Söt, nyvaken och härlig liten stumpa!!! :D <3
En sååå minnesvärd persisk dag
Igår var jag hembjuden till en persisk familj. :D
Jag blev mycket glad och överraskad, när jag fick inbjudan, men också en liten aning nervös.
Jag hade ju aldrig varit hos en persisk familj förut, och visste inget om varken maten, sedvänjorna eller kulturen.
Det visade sig, att Emal, vår afghanske lärarassistent, också var ditbjuden, så jag frågade honom om det var något speciellt jag behövde veta. Egentligen var ju det ganska dumt av mig, för han är ju helt insatt i persiska sedvänjor och traditioner, men vet ju nästan ingenting om våra svenska, så hur skulle han kunna tala om för mig vad jag behövde tänka på. Men så logiskt tänkte jag liksom inte just då. *skratt*
Det kändes tryggt o bra att han också skulle med. Han förstår ju persiska och skulle kunna hjälpa till med kommunikationen, ifall det skulle behövas.
Min lilla oro var dock helt i onödan. När man verkligen vill kommunicera, så går det bra, och den här familjen var såååå välkomnande, varmhjärtad och härlig!!!
Gårdagen var bland det mest osvenska jag varit med om tillsammans med människor jag inte känner, och också bland det allra trevligaste, mest avslappnade och fina jag nånsin haft förmånen att få vara en del av. Jag kände mig så välkommen och inte alls som en främling, och allt var så himla mysigt och trevligt. Att jag inte talar persiska och de inte kan särskilt mycket svenska, spelade liksom ingen roll. :D
Då vi anlände vid 12-tiden, serverades vi massor av både söta och salta godsaker.
Inte sitta-vid-bordet-fika, som traditionellt är i Sverige, utan plock-gott att äta i sin egen takt, vilket ju är helt i min smak. Ni som känner mig, vet ju hur lååååångsamt jag äter, och hur förtjust jag är i just plockmat, där man själv får välja och bestämma takten.
Vi mumsade och umgicks, samtalade och lärde känna varandra lite.Den yngste familjemedlemmen visade oss många roliga trolleritrick, medan vi småpratade och stoppade i oss frukt, nötter, godis och annat gott.
Stora delar av samtalen fördes på persiska, som jag ju inte förstår ett ord av, men det kändes både bra och rätt. Det är ju precis så det är för våra nysvenskar hela tiden, eller hur? Man är i en språklig miljö och kultur, som man inte känner till och inte vet mycket om.
Fascinerad lyssnade jag på de obegripliga samtalen och försökte snappa upp nåt ord här och där.
Lite nu och då fick jag en översatt summering av Emal, och tämligen ofta hade jag förstått samtalets röda tråd ganska rätt.
Lite senare på dagen bjöds vi till bords, och OJ så överraskad jag blev!!
Det var verkligen inte alls vad jag hade förväntat mig, för jag hade ju trott att det skulle bli en enkel och anspråkslös måltid -- så där "lagom" som svenskar gör, när man inte känner varandra än, ni vet. Så att man inte råkar förhäva sig, eller visar, gör eller är "för mycket", för så gör ju ogärna svenskar. Här i Sverige styrs vi ju tyvärr till stor del av den s.k. Jantelagen.
Här var det precis tvärtom! De hade ansträngt sig sååååå för att duka fram ett riktigt vackert och välsmakande persiskt bord till sina gäster. Jag blev alldeles rörd och stum! Jag kunde inte förstå, att de hade lagt ner så mycket tid, pengar och energi för min skull. Det vackra dignande bordet måste ha tagit dagar att förbereda. Som sagt -- sååå osvenskt och så fint!!
Det kändes oartigt och ofint att ha mobilen vid matbordet och fotografera maten, men det var sååååå vackert att jag bara inte kunde låta bli, att smyga mig till några foton, innan vi började ta för oss av den vackra maten.
Tyvärr, blev bilderna lite suddiga, eftersom jag ville skynda mig och sen lägga undan kameran, men oskarpa bilder är bättre än inga bilder, och de visar ändå hur fantastiskt vackert allt var!
Till vänster är en rätt, som jag tror heter Zereshk Polo.
Jag är inte säker på namnet, men den var sååååå god!!!!
Kanske den allra godaste av alla de fantastiska maträtterna.
Mitt fram ett fat med ris med saffran. Enormt gott och väldoftande!!!
Det skulle ätas tillsammans med grytan på nästa bild.
Den här "grytan" minns jag inte vad den hette, men den var enoooormt god!!
Den innehöll bl.a. kött och röda bönor, och var den yngste familjemedlemmens absoluta favorit.
Roligt att en så ung kille har en grönsaksrätt med bönor som favoriträtt -- det borde många unga ta intryck av och låta sig inspireras av.
Måltiden inleddes med en jättegod och mättande soppa. Vad den hette vet jag inte, men den innehöll bl.a. kött, havregryn, buljong, paprika och små-spagetti.
Här en närbild på Zereshk Polo -- om stavningen är rätt, har jag ingen aning om. :)
Den här fräscha och kanongoda rätten består av bl.a. ris, saffran, lök, kyckling och berberis-bär.
Sååååå fräscht och såååå gott!!!
Jag ska be om receptet och sen kika i butikerna efter berberisbär, så att jag kan prova att göra rätten.
Den vore kanon att ta med till min familj på julafton, för jag äter, som ni vet, inte mycket av det, som serveras på det svenska julbordet.
Då mina flickor var små, tog jag initiativet att utöka vårt traditionella svenska julbord med inkokt lax och romsås, så att jag också skulle ha nåt gott som jag och min mage mår bra av.
Då togs det emot med höjda ögonbryn, men idag ser familjen det som ett "måste" på vårt julbord. Kanske kan jag föra in den här persiska risrätten också..? ;)
Den gula rätten i den bortre formen är en rätt, som jag tror hette Tachine. Den var enormt fräsch och god!!!!
Om jag minns rätt bestod den av bl.a. ris, saffran, kyckling och ägg.
Med sin vackert gula färg, vore den också ett vackert inslag på vårt svenska julbord -- om den inte är för svår att göra, alltså. :D
Den vita skålen längst fram i bild, innehöll en såååå god yoghurt-baserad sås.
Jag ska fråga familjen vad den var kryddad med, för den vill jag försöka göra.
Här en slags gott stekt bröd med ris i.
Sist, men absolut inte minst, serverades en fantastiskt vacker och fräscht välsmakande efterrättspudding.
Jag tror att den bestod av bl.a. ris, ägg och rosenvatten, och den var konstnärligt dekorerad med pistage, mandel och kanel.
Efter måltiden satt vi länge och pratade och umgicks.Det var sååå trevligt!
Det var en enastående fin och minnesvärd dag!!
Jag är inte någon mästerkock och har bara en liten lägenhet (hur länge till jag har en bostad, vet jag dessutom inte), men jag vill sååå gärna få till en god Åsa-middag och bjuda hem den här fina familjen! :D
Charmtrollet Majre
Lilla charmtrollet Majre skulle träffa en doktor, innan det var dags att åka hem till Albinsro.
Oj, så mycket intressanta saker en så liten krabat kan hitta i ett rum på vårdcentralen! *skratt*
(Tyvärr, hinner jag inte skriva särskilt mycket i detta inlägg, för nu är det strax Melodikryssmys på Ankarvägen, men jag vill ändå lägga ut bilderna på mitt fantastiska charmiga barnbarn, mina vackra döttrar, och den mysiga eftermiddagen/kvällen i fina Albinsro.)
Hemma i Albinsro (Gåltjärn) vankades det gooood gooood middag bestående av äggnudlar med räkor, lyxiga musslor i skal, vitlök och rikligt med grönsaker.
Sen ville vi förstås se Idolfinalen och heja på vår fine Sundsvalls-Idol Kevin Walker, så då bänkade vi oss uppe i soffan framför tv:n! :D
Majre ville förstås hellre leka, än se Idol.
Det behövs en liten stunds tankande av mammiskramar, för att kunna krypa runt och undersöka alla saker.
- Hmm... det där Idol var nog kanske ganska intressant ändå.... åtminstone i ett par minuter. :D
- Nähäru mamma! Ge tillbaka nappen! ;D
Maires egen fina lekhörna.
Allt mysigt och roligt har ju ett slut... Men jag och Ziri stjäl oss en sista fin gos-kram, innan vi ger oss iväg hemåt.
Vink-vink och varmt tack för en jättefin o mysig eftermiddag o kväll med god mat i ert fina Albinsro!! <3
Mysig barnvaktskväll på Bäckebo
Märtis o Lars-Erik skulle bort, så jag och Ziri var barnvakt. :D
Lilla härliga energiknippet Majre var händerna fulla för oss bägge, men oj så roligt vi hade! :D
Här är lite bilder från vår barnvaktskväll!
Inte en sekund stilla är hon, det charmiga lillknyttet. :D
Han har fullt sjå att få på lillstumpan sina ytterkläder. Hon vrider, vänder, flaxar och viftar så att han knappt får på henne overallen, men hon är så glad o rolig att det inte gör nåt. :D
Så tycker lilla gumman, att hon legat stilla på rygg alldeles på tok för länge -- säkert 8 sekunder, ju! -- så hon vänder sig helt o hållet och drar iväg.
- Det är nåt roligt vitt o fransigt här, mamma! tycker Majre.
- Kolla här vad man kan göra med den!! skrattar hon.
Ett stolsben brukar vara bra stöd, när man ska resa på sig, men nu när yllesockarna sitter på fötterna, så är det alldeles omöjligt att ta sig upp.
Hon ger snabbt upp resa-sig-projektet och ger sig iväg bort över golvet med sin roliga åla-hasa--dra-sig-fram-kryp-stil. :D
- En till matta... mycket intressant! Och på den står en likadan sån där maskin, som mamma har... :D
Så har mamsen o pappsen fått på sig skor och ytterkläder, och det är dags att åka.
Lilla gumman är såååå trött och hängig... gnuggar sig i ögonen och gäspar.
Hejdå hela familjen Melander Sollén och tack för den här gången!! :D
Vi ses snart igen!
Julmarknad och bronivigning i Skönsberg och Lyslördag i vackra Stenstan
Den här helgen har det varit flera jättefina saker att ladda själsbatteriet med!! :D
Till att börja med var det ju invigning av Medborgarbron, som återknyter Skönsberg med Haga.
Ni vet, den där bron, som Tommy Jansson, genom hårt arbete och envetenhet, lyckats "verka fram".
De flesta har hittills kallat bron för Hagabron, men den har nu döpts till Medborgarbron. :)
Här är lite bilder från broninvigningen och från Julmarknaden i Skönsberg, som också gick av stapeln igår. :D
Emal, en ung afghansk asylsökande på Västermalm, har inte varit så länge i Sverige, att han hunnit vara med på särskilt många evenemang, så jag bjöd med honom till Skönsbergs julmarknad, broinvigningen och Lyslördag.
Här poserar han glatt på den nya bron, med Erik Lindströms fina fasadmålning i bakgrunden.
Vem Erik är vet han, eftersom Eriks fina konst pryder väggarna i bl.a. Västermalms gymnasieskola.
Vi mötte många fina och hjärtegoa vänner, som jag passade på att krama om och presentera Emal för -- här bäste o mysige Palle Sjölander.
Måååånga mänskor hade kommit för att delta i både invigning och Julmarknad.
Här träffade vi Annika och Gunnar Johansson, f.d. pastor i Pingstkyrkan.
Numera aktiv med Birsta Web Church.
Mats Lögdahl, Trafikverkets projektansvarige i E4-bygget, inledde med ett kort tal, och sen lämnade han över mikrofonen till Erland Solander, vår mysige ordförande i Stadsbyggnadsnämnden.
Invigningstalet på Medborgarbron.
Herrarna från Stadsbyggnadsnämnden och Trafikverket inviger sin gemensamt byggda bro, genom att symboliskt mötas mitt på bron. :D
Här sätter de ihop två stora pusselbitar med ett flygfoto på -- fotot föreställer Skönsberg och Haga.
Kul och tydlig symbolik. :D
- Härmed förklarar jag Medborgarbron invigd!! avslutade Erland sitt korta och roliga invigningstal.
Erik "Dirty Elmo" Lindströms läckra fasadmålning i Skönsberg.
Det är den allra första fasadmålningen i Sundsvall. :D
Gardin & Skärmshopen bjuder på glögg och pepparkakor.
Inne på Fröken Fräken finns sååå mycket roligt att titta på, inspireras av och handla.
Med en kopp riktigt gott kaffe ögonshoppade vi oss igenom allt spännande.
Jag hittade flera riktigt bra julklappssaker!! :D
Min absoluta favvo-hörna!!! :D <3
Härlige Erland poserar med Emal.
Inne i f.d. Hemköphuset träffade vi Håkan Wirström och Bodil Östling -- mina fina o goda vänner, som jag saknat jättejättelänge och inte träffat på alldeles för lång tid nu!!! Men det ska jag minsann råda bot på! :D
Tommy Jansson, Skönsbergs "utvecklingsmotor", i den härliga gamla brandbilen från 1935.
På somrarna kör han glatt omkring med turister och Sundsvallsbor på brandbilen, och berättar för dem om Sundsvalls historia. Se mitt tidigare inlägg om det genom att klicka här!
På eftermiddagen var det Lyslördag inne i vackra Stenstan.
Tyvärr filmade jag ingenting, för det var jättekallt!!
Men tro mig -- det var sååååå fint, vackert och underbart!! :D :D
Sessan Maire <3
Amira och Bosko Jovic
Mångfaldsdagen 2013 var en kanonbra, inspirerande, rolig och fantastisk dag, som vi bjöds av arbetsgivaren att delta i. Den mycket välarrangerade dagen avslutades med en konsert på kvällen, och denna gavs i Kulturmagasinets vackra entré.
Jag hade dels aldrig varit där på någon konsert tidigare, dels aldrig hört talas om Amira eller Bosko Jovic.
För mig var sålunda allt helt nytt...
Gissa om jag blev positivt överraskad!!! Det är förresten the understatement of the year!
Jag blev helt trollbunden, rörd och tagen!! Jag säger bara: Vilken sagolik kväll!!!
Lejla Porovic presenterade artisterna och hälsade oss varmt välkomna.
Jag blev helt trollbunden och kom knappt ihåg att använda kameran.
Den fantastiska gitarristen, Bosko Jovic, tillsammans med Amiras sammetslent vackra röst, var en oslagbar kombination.
Jag har aldrig någonsin förr upplevt en sådan fantastisk gitarrvirtous!!
Har du någonsin möjlighet att få uppleva Amira och Bosko Jovic live, så tag chansen!!!
Jag kommer att hålla utkik efter dem och när de kommer till Sverige igen
(för det hoppas jag innerligt att de gör), så ska jag ta mig till den stad där de spelar!!!
Spa Vida Vyer på Södra berget
Mmmmmmm...! Härlig, mysig och trevlig eftermiddag och kväll med yngsta dottern!! :D
Scrolla neråt och se hur HIMLA fint o mysigt vi hade det på
Och allt detta härliga fick vi för bara 299 kr!! :D
Först är det s.k. japansk tvagning.
Man sitter på pallen och tvättar sig med de väldoftande kvalitetsprodukterna -- det är ett märke, som Vida Vyer för, och de bjuder generöst sina gäster på dessa, så man behöver inte hålla på att släpa med produkter i en egen necessär.
Det är varmt och skönt i det japanska tvättrummet, så man sitter gärna lääääänge där med sin tvättlapp och njuter av stunden.
Där finns en skön liten bastu, med fönsterväggar ut mot övriga Spa-delen.
Inne i bastun är det mörkt och fönstrn är dessutom envägs, så man känner sig inte alls iakttagen eller exponerad.
Sen kliver vi i våra tofflor och sköna morgonrockar, och går till frukt- och dryckbuffén.
Vi har bägge jäktat iväg, utan att äta något, så magarna morrar. Efter lite apelsin, olika melonsorter och ett par glas läskande måltidsdryck, är vi redo för saltvattenbad och bubbelpool.
Har ni nånsin sett något så ljuvligt? Vidöppna glasdörrar med en bedövande vacker utsikt över Sundsvall i begynnande höstskrud, och i braskaminen brinner en brasa.
Vi går bägge efter våra mobiler, för att kunna fotografera detta fantastiska och föreviga minnet av denna fina eftermiddag.
Molnen ligger lågt över stan, men man kan ändå se rätt långt.
En stor del av dessa, faktiskt rätt effektfulla, dimmoln, tycks vara ånga, som kommer från Ortvikens skorstenar.
Dismolnen glider över Alnösundet, men jag tycker att vyn över Sundsvallsfjärden är fantastisk ändå.
Här en lite västligare vy av norra Sundsvall.
Man ser vårt fina Sundsvall, ända från det omtalade och debatterade brobygget i öster (till höger i bild), till Västermalm och Alliero i väster.
Tyvärr har jag ju bara en mobilkamera och denna saknar panoramafunktion, men jag tycker ändå att bilderna förmedlar vilken enastående vy och upplevelse detta var.
Det mörknar rätt snabbt, när solen dalar bakom berget.
En liten stund senare, har dimmolnen lättat lite, så att man får en klarare vy över brobygget.
Ziri och jag ligger länge och småpratar i det varma salta vattnet... Stundvis vänder vi oss över på mage och bara njuuuter av utsikten. Vi pekar ut ställen för varandra och försöker orientera oss i denna ovana vy.
Innan vi lämnar saltvattenpoolen, passar jag på att knäppa några bilder. Jag tycker nämligen att den är så enastående vacker och effektfull med stjärnhimlen i taket, som speglar sig i vattnet.
Är det inte sagolikt, så säg!!
Det är så vackert, så jag vill bara stå där och njuuuta... liksom etsa fast det på näthinnan.
Min enkla kamera kan tyvärr inte fånga detta fantastiska på ett sätt, som återger skönhetsupplevelsen helt och fullt. Ni får själva boka tid på Vida Vyer, så kommer ni att förstå. :D
I korridorer och övriga utrymmen står vackra ljuslyktor med levande ljus, och skön avslappningsmusik ligger som en mjuk slöja över hela Spaet. Det är mycket stämningsfullt och harmoniskt.
Ziri o jag tassar förbi buffén och smaskar i oss ett par melonklyftor, innan vi går mot bubbelpoolen.
Vi fastnar emellertid på vägen, för vi hittade ytterligare en saltvattenpool och nu hade molnen lagt sig i nya formationer över stan, så vi gled ner i saltvattnet och iakttog denna nya vy en stund...
- Kolla, mamma, va läckert! Molnen är som ett lock över hamnen och vattnet! säger Ziri och jag blir lika fascinerad som hon.
Dags för en stunds riktigt skön bubbelmassage.
Efter flera timmars mysigt Spa-njut, börjar vi vara hungriga och det är dags att dra oss hemåt.
På väg ut knäpper jag några bilder av de mysiga små sittgrupper, som finns lite överallt inne Spa Vida Vyer.
Här kan man slå sig ner och bara njuuta o småprata en stund...
... med en härlig vy ut genom de stora fönstren, förstås...
... en vy över det vackert belysta utsiktstornet, som är ett karaktäristiskt riktmärke för Södra berget.
Ja, ni förstår såklart, vilken underbart skön eftermiddag och kväll vi hade. Och den fortsatte i samma mysiga anda!
Vi tog nämligen svängen förbi Curres (Sibylla) på hemvägen och köpte med oss hamburgermål hem.
De hade ett erbjudande om Super Meal med 150 g hamburgare, strips och dryck för bara 59 kr, och då passar man såklart på att unna sig.
Sålunda avslutade vi den fina myskvällen tillsammans allihop -- Ziri, André, kissarna och jag. :D
