Tisdag - dag 2 i Teheran
Eftersom det stora E+3-mötet slutat med ett mycket positivt beslut för Iran, så kommer det att vara mycken glädje ute på gatorna ikväll Vi ska därför ägna en stund av mina sista timmar i Iran åt att åka runt lite i Teheran och insupa lite av glädjeruset. Kanske känns det då lite mindre ledsamt
Måndag - dag 1 i Teheran
Maman Zari, baba Bahman, Hoora och hennes bror Hamid följer med oss, så vi är nio personer som reser.
Meidun Azadi
Utsikt från Iradj och Mitras sovrumsfönster igår kväll.
Utsikt imotar från sovrummet jag fick sova i.
Det var svalt och skönt eftersom det satt en AC precis bredvid min säng.
De flesta av de andra sov i lägenhetens nedervåning eftersom det är svalare där, än uppe i sovrummen. Lägenheten är högst uppe i det skyhöga huset, så den starka sommarsolen gör övervåningen alldeles väldigt varm.
Mitt på dagen när alla sovit färdigt, åkte vi till det slott där shah Mohammad Reza bodde med sin Faradiba om somrarna - det var alltså deras sommarresidens.
Efter revolutionen för 37 år sedan tvingades shahen och Faradiba bort från Iran. De bosatte sig i Egypten där de bodde i exil, men shahen dog av cancer där bara ett halvår efter att de hade flyttat dit. Fara Diba flyttade senare till Paris och där bor hon fortfarande. Av deras fem barn finns bara två kvar i livet. Två av dem begick självmord.
Det var mycket sorgligt att gå runt i deras vackra, men svårt stympade hem, och veta hela den sorgliga bakgrunden och historien.
Här är bilder från det man fick fotografera. Det var väldigt mycket som man INTE fick fota och jag gissar att det är bl a av självbevarelsedrift eftersom det är så stympat och berövat på sina tillhörigheter.
Vid det vackra slottets entré möttes vi av denna hårresande syn. Den nya regimen har stympat den ståtliga statyn av shahens pappa som stod utanför slottet. Den hade rests till minne av den gamle shahen. Den nya regimen har lämnat stövlarna som ett hån mot den gamle shahen och hans ättlingar.
Det här är i samma paritet som när de rev den vackra minnesplatsen över den döde gamle shahen som den unge shahen låtit uppföra i Shahir-e-Rey. Folket sörjde sin älskade shah, eftersom han hade gjort enormt mycket gott för Iran. Människorna behövde en minnesplats, så den unge shahen byggde en åt dem.
Folk berättar att den nya regimen rev minnesmonumentet och byggde en offentlig toalett på platsen.
Folk berättar att den nya regimen rev minnesmonumentet och byggde en offentlig toalett på platsen.
Så outsägligt sorgligt hur människor kan använda politik och pengar för att förändra, skada och förstöra.
Den här vackra statyn skonades och fick stå kvar. Den hade, enligt regimen, inget hotfullt politiskt värde eller budskap. Han är tvärtom enluft sägnen en folkhjälte som genom sin pil gav Iran mer land.
Entrehallen som fungerade som allrum.
Water museum - byggnaden byggdes ursprungligen som shah Mohammad Rezas mottagningshus för gäster och klienter.
Efter revolutionen gjordes huset om till ett vattenmuseum.
Efter besöket i palatset åkte vi till Navids och Rezas kontor.
Reza framför visningstavlan på Behrizans mottagningsrum.
Ungdomarna gjorde som de brukar -- slog sig ner och lät sig absorberas av sina mobiler.
Sista dagen i Esfahan
Morgonen är tidig. Alla sover. Jag sitter i köket med mitt kaffe, mitt bröd och den goda persiska osten. Medan jag äter min frukost övar jag persiska i mitt häfte och lyssnar till fåglarna, som kvittrar utanför. Det är ljuvligt.
Inget varar för evigt och allt har en ände. Så också min fantastiska vistelse i Esfahan.
Idag är det dags att packa, gör vi ska åka till Teheran och vara där tills på onsdag morgon, då jag återvänder till Sverige.
Dag 14 i Esfahan
Idag är vi tillbaka i stan, efter våra tre dagar i "trädgården".
Jag och mama Zarih gick en morgonpromenad till Bagh Gol - alltså blomsterträdgården. Det var såååå vackert och det var ljuvligt att få röra på sig innan solen blev alltför het.
För att komma dit var vi tvungna att korsa den här mycket hårt trafikerade flerfiliga vägen. Det gick smidigt eftersom gångbroar är vanliga här.
Längs vägen till Bagh Gol var det vackert och lummigt.
Vid gångvägen strax före blomsterträdgården råkade jag få syn på träd, som såg både välbekanta och opersiska ut. Nästan som våra björkar.
På kvällen bjöd Navid med oss till Koh Sofe. Det är det jättestora och mäktiga berget i Esfahan.
Khoresht mast. Jättegod efterrätt på yoghurt, saffran, lammkött och lite socker. Finns bara i Esfahan.
Dag 11, 12 och 13 i Esfahan
I Iran är internet "filtrerat" och oberäkneligt. Det kommer och går, och vissa sidor kan man inte alls se eller gå in på. Det har därför varit väldigt besvärligt och tidsödande att publicera bilder medan jag var kvar i landet.
Det här inlägget gick t.ex. inte att publicera, för uppkopplingen fungerade inte. Inlägget hamnade sålunda utan text och bilder här på bloggen. Jag skriver och lägger ut bilder nu när jag kommit hem istället.
Så där ja, nu är jag hemma igen. Men här hakade vardagens måsten och behov i så fort jag kom hem, så jag har varken hunnit sortera mina 3010 bilder eller blogga i den utsträckning jag har velat. Det här blogginlägget har sålunda fått vänta tills nu, men här är äntligen bilderna och lite berättande text om dag 11, 12 och 13 i Esfahan. :D
Sent på onsdagskvällen (dag 10) åkte vi alltså ut till bagh - "trädgården". Eftersom det var tre dagar storhelg och allt var stängt i hela Esfahan, så skulle vi stanna där dessa dagar. Det passade mig alldeles utmärkt, för jag ääääälskade att vara där!!
Minoo började med matlagningen redan tidigt på dagen, för den här rätten ska koka länge, berättade hon.
Hamid och baba Bahman höll sig inomhus och spelade spel, för ute var det jättevarmt.
En del sov längre än andra... Men de blev inte störda av varken ljud eller att man gick runt dem.
Mitra och maman Zari tittade på sin favorit-serie -- en turkisk dubbad såpa, där de nästan alltid grinade, tyckte jag.
Minoo i köket.
Jag drog på mig baddräkten och min svarta sarong. Sedan gick jag ut och fotade lite i trädgården.
En slags stora söta och ganska hårda plommon, som var jättegoda.
Har ni nånsin sett såna här blommor? Visst är de fantastiska?
En slags zereshk, vars bär har en kärna. Den zereshk som vi använder i matlagning är en annan sort, som saknar kärnor.
Vet du vilket slags träd det här är?
Det är eukalyptus. :D
De här blommorna doftade helt otroligt gott!! Jag vet inte vad de heter dock.
De här doftade också helt otroooooooooligt gott! Inte heller de här vet jag det svenska namnet på.
En slags lök, som är jätteviktig i massor av de persiska maträtterna. Den finns tyvärr inte i Sverige.
Herrarna hjälper till att skala potatisen, som skulle bli pommes frites. Denna skulle ligga ovanpå maträtten.
Jag hade laddat ner några bilder innan vi åkte till bagh, så att jag skulle kunna titta på dem när jag fick ett längt.
När vi kom tillbaka till lägenheten på lördagseftermiddagen, bar killarna in mina kartonger. Gissa vad som ligger i dem! Ja, just det! Kristall-lamporna!!! :D :D :D
Dag 10 i Esfahan
Då vi gick förbi ett skyltfönster förälskade jag mig i ett par fantastiska kristall-lampor, men det kändes av flera skäl omöjligt att köpa dem. Alldeles för dyra, för tunga och för mycket pengar på en extravagans till bara mig själv.
Kanske kunde de finnas i nån mindre, lättare och billigare variant, föreslog Minoo, så vi kollade i jättemånga butiker. Det fanns hur många som helst, men endera var de inte lika vackra eller så saknade de elektricitet.
Här är bilder på några av alla vackra lampor o ljusstakar som jag INTE köpte... och även på de två som jag inte kunde motstå.
En lampa av ungefär den här modellen kommer jag sannolikt att köpa nästa gång jag åker dit.
Den kommer att bli sååååå fin på den stora vita byrån i mitt sovrum.
Här är en till av den sort som jag drömmer om att ha i mitt sovrum. Visst är den jättevacker? :D
HÄR är den lampa, som jag förälskade mig i och sedan inte kunde glömma. Det är den högra.
Efter många långa turer runt i massor av affärer (Minoo ville försöka hjälpa mig att hitta en billigare, eftersom den är kostade rätt mycket), så slutade det ändå med att Navid o Minoo följde mig tillbaka och hjälpte mig att köpa ett par av min älsklingslampa.
Det här vackra paret köpte jag med mig hem åt kära mor och far. (De hade förstås själva först okejat det, och betalar själva sina kristall-lampor.)
Navid är en man av idel lösningar. Han eliminerade precis alla problem och undanröjde precis alla hinder.
Därmed kunde jag inhandla inte bara ett, utan två par vackra kristall-lampor.
På eftermiddagen tog Bamshad, Navid och Minoo med mig ut till sin fabrik. De har två företag. Ett som tillverkar lås och ett som tillverkar handtag, gångjärn och knoppar. Vi åkte till det senare.
Jag hade ingen egentlig bild av vad jag skulle få se. Ändå blev jag stum av förundran över företagets storlek, att allt producerades för hand och produkternas synnerligen höga kvalitet.
Här är bilder från mitt besök där.
- Vad är det där? frågade jag och försökte fota det genom bilfönstret.
Navid förklarade att det är infarten till ett universitet. Tjusigt, eller hur?
När vi, efter en rätt lång bilfärd, kom till muren runt fabriken, så var det samma upplevelse som när vi första gången kom till "trädgården" och Ghazal bad mig gissa vilken fastighet som var deras. Det syntes på en gång vilken mur och port det var. Den var nämligen ren och prydlig, och signalerade ordning och kvalitet.
Jag har tyvärr ingen illustrerande bild, som visar skillnaderna från utsidan, men här är en bild från insidan. Jag lovar att så här prydlig var INTE de andra murarna och portarna.
Här fick vi parkera bilen under ett solskyddande tak. Där stod inga skruttbilar, det kan jag försäkra. Även valet av bilar och hur de var skötta (alltså, blanka och rena) andades kvalitet och ordning.
Minoo på väg uppför den elegant stenbelagda trappan till kontoret.
Inne på kontoret väntade den ene ägaren på oss. Det var en synnerligen trevlig man, som pratade utmärkt engelska. Jag skäms, men måste erkänna att jag tyvärr glömt vad han heter.
Han visade och berättade lite om handtagen på visningsväggen. Han är den person, som ligger bakom de flesta av handtagens design.
Väldigt elegant, eller hur? :)
Det syns tydligt att det här är handtag av extra hög kvalitet.
Den trevlige mannen tog oss med ut till själva fabriken.
Här var handtagens steg 1-rum.
Det var stort, rent och prydligt med många stora maskiner. Jag fick plötsligt minnesbilder från när jag jobbade hos min pappa på hans företag och kände mig ganska hemma bland de stora maskinerna.
Här är metallen, som handtagen tillverkas av.
Här har en maskin pressat ut "ämnen", som är själva starten till beslagen, som handtagen ska sitta mot på dörrarna.
Här har de renskurits.
Här är ett handtag, som också bara är grovt "tillskuret". Det har lång väg kvar innan Behrizan släpper iväg det till butik.
Här är lokalen där nästa steg sker.
Det här handtaget ska nu få kanter och yta slipat, så att det blir slätt och skönt att ta i.
- De här bägge är mina designer, berättar den gemytlige mannen. Han har all rätt att vara stolt, för hans designer är verkligen jättefina.
Här är ett av blecken, som ett handtag ska sitta mot.
Varje sak görs för hand. Här finns inga löpande band eller automatiserade maskiner.
Det här ska bli ett snyggt skåp-handtag. Långt, vridet och elegant, men det har inte fått nån putsning än, så det är matt och med råytan kvar.
Inne i nästa "rum" fick handtagen putsning. Såååå blanka och tjusiga!!
Här ska skåphandtagen få sin första putsning. Det här är fortfarande halvmatt...
Men här har det fått en blankare yta.
Här ett mycket elegant och blankt dörrhandtag.
Det här blecket har än inte fått sin finputsning, så det har lång väg kvar, innan det sitter på någons dörr.
Företaget Behrizan har nämligen höga krav på sin egen kvalitet.
Här är nästa "rum".
Här finputsas varje del för hand. Jag känner mycket väl igen maskinerna, för pappa hade en sån.
Här är två bleck "före" och "efter". Alltså, ett oputsat och ett putsat.
Här är ett syrabad, där vissa av beslagen får sin färg.
Han har en hållare med flera handtag på. I ett raskt svep sänker han ner den i syrabadet...
Efter blott ett par sekunder drar han upp den igen och då har syran färgat metallen så här fint.
Jättesnyggt, eller hur?
Här är andra handtag, som också ska syrabadas.
Han visar mig ställningar med "badade" och "obadade" beslag och handtag.
Här hänger tomma ställningar, som används till syrabaden.
Obadade handtag, som väntar på sin färg.
Allt görs, som sagt, för hand. Här sätter mannen dit handtagen på hållarna, som sedan ska syrabadas.
I nästa rum putsas alla handtag och en del av dem får ett guldbad.
Se så elegant spegelblanka de är. Snart ska de vara guldfärgade.
På en hållare sitter lådhandtag, som har fått en guldyta.
Blecket som han håller i, har ännu inte fått sitt guld.
Här är maskinen, som gör dem guldfärgade. Han berättade att den här maskinen var en gigantisk investering för företaget, för den kostade enorma pengar att köpa in.
Mannen lotsar mig vidare in till den sista avdelningen. Här slutputsas och packas handtagen.
Varje handtag och bleck hör till en serie, vars namn står på emballaget. Företaget har flera olika design-serier.
Så här tjusigt kan alltså metall-blocket jag såg i första rummet, bli när det är färdigt.
Allt putsas för hand med en "mirakeltrasa" för inget får levereras med missprydande fingeravtryck.
- Jaså, gör ni gardinstänger också? frågade jag. Då skrattade alla gott.
- Nej det här är också dörrhandtag, förklarade mannen.
- Så här ser de ut! De sitter på väldigt stora dörrar. T.ex. till kyrkor och andra byggnader, där de har stora portar.
- De finns också i olika färger och utföranden, berättade han.
Här är några fler exempel på de unika handtagen till portar. Häftigt och annorlunda, eller hur?
- Vi gör självklart också låsknoppar till t.ex. toalettdörrar, berättade han och visade ett exempel.
Här har handtagen putsats, lagts på mjuk matta och fått ett skyddande band av silkepapper.
- Så här perfekta ska de vara, när vi paketerar dem! berättade mannen.
Varenda handtag paketeras för hand.
Här har ett handtag fått en del av sitt emballage.
Behrizan Design har som sagt flera olika design-serier.
Efter den mycket intressanta rundturen gick vi till fabrikens kontor.
Det är, som ni ser, en gigantisk anläggning.
Här är direktionens matsal. Här äter sålunda bara cheferna.
Minoo berättar att företaget har egen kock, som lagar mat till alla. Företaget bjuder nämligen all personal på lunch, eftersom deras filosofi är att en mätt, nöjd och glad anställd presterar bättre än en hungrig dito. Jag önskar att svenska företag kunde resonera likadant.
Här är en vy från direktionsmatsalen ut över det administrativa landskapet.
Vi fick kanongod och fräsch lunch!!!! Jag tror faktiskt att det här var den allra godaste kuku sabzi jag någonsin ätit!!!
Bamshad vid sitt skrivbord.
Efter maten bjöds vi att sitta ned och dricka en kopp te med poulaki.
Här är en bild från grindarna in över fabriksgården. Jättestor, eller hur?
Minoo väntar i skuggan medan jag fotograferar.
Vi gick tillbaka upp till direktionsrummet.
Där fick jag träffa ytterligare en av ägarna - han var bror till vår trevlige guide.
Bamshad fastnar, som de flesta unga idag, i sin mobil.
Här är en tavla, som föreställer brödernas pappa. Det var han som startade företaget.
När vi skulle åka, kom de generösa bröderna med saker till mig och Minoo. Vi fick varsin kasse full med jättefina saker med Behrizan-logga. :D
Här är infarterna till Navids andra företag, som tillverkar lås till dörrar. Tyvärr var det stängt för dagen, så jag kunde inte komma in och se det. Det får vänta tills nästa gång jag besöker Esfahan. :)
På vägen tillbaka till stan knäpper jag några bilder genom bilfönstret. Landskapet är så olikt det svenska. Så ofantligt stort och platt.
- Vet du vad som växer här? frågade Minoo. Det är pistage.
Häftigt, eller hur? Jag lär mig såååååå mycket nytt varenda dag!!
På kvällen åkte vi alla ut till "trädgården". Där satt Iradj och Mitra ute på altanen och rensade skörden av vindruvor. Vi satte oss tillsammans med dem och rensade, pratade, drack te och njöt av den varma sköna kvällen.
Ungdomarna umgicks på solsängen.
- Åsa, knäpp kort på oss! bad de.
- Självklart! svarade jag och lät kameran gå.
Min tionde dag i Esfahan somnade jag återigen jättenöjd och full av nya tankar, känslor, erfarenheter och kunskaper. :)
Dag 9 i Esfahan
Mina föräldrar ville gärna ha en persisk matta, så jag tänkte att jag skulle försöka ta med mig en sådan hem åt dem.
Navid och Minoo följde mig till en riktigt bra matthandlare. Där fick jag många olika mattor presenterade för mig, men ingen var rätt mått och färg för mina föräldrars behov.
Navid och Minoo följde mig till en riktigt bra matthandlare. Där fick jag många olika mattor presenterade för mig, men ingen var rätt mått och färg för mina föräldrars behov.
Jag gick ändå runt där och fotograferade flera av de fantastiska mattorna. De var sagolikt vackra i både mönster och färger.
Till och med på baksidan var de vackra.
Den här mattan blev jag sååååå förälskad i, men den låg tyvärr långt ovanför min ekonomiska nivå.
Titta på lystern, mönstret och färgerna! Det syns att den är av silke.
"Om jag blir rik nån gång..." :)
Den här rosenmönstrade mattan var också jättefin. :)
Den här gångmattan skulle jag såååå gärna vilja ha i min hall, men den var både för dyr och för lång.
Visst har den vackra färger och vackert mönster? :D
Den här mattan skulle jag såååååååååååå gärna vilja ha i mitt vardagsrum, men den är av silke och ligger låååååångt ovanför min ekonomiska förmåga.
Hur vacker som helst, eller hur? :D En matta att drömma om.
Ja, det var ju definitivt inte meningen att JAG skulle komma hem med nån matta. Men ni vet hur det är. Man har en plan för vad man ska lägga slantarna på och så plötsligt dyker det upp nåt... I det här fallet låg den plötsligt bara där på golvet och liksom pratade med mig.
Så kom det sig alltså att jag tågade ut ur den här butiken som ägare till en ljuvligt vacker matta med silkeinslag.
Minoo visste en butik, som säljer sybehör och dit tog hon med mig. Jag lovar, det här måste vara sömmerskors himmelrike 😍 Här fanns verkligen ALLT! Och inte bara i några få färger eller varianter. Nej, här fanns allt i kubik och precis hur många varianter som helst.
Jag valde ut några dekorationsband, som jag ska använda till bl.a. en manto -- en slags mantel eller kaftan.
Dels är det modernt och bekvämt, dels behöver jag en sån till nästa gång jag ska resa till Iran.
Medan Minoo skötte pratet med säljaren, passade jag på att gå omkring med kameran i butiken.
Band, knappar, snoddar, tofsar, hakar, fjäderboor och precis allt annat en syintresserad kan önska sig.
Hit vill jag åka igen, nästa gång jag är i Esfahan. :D
På eftermiddagen åkte vi till den armeniska kristna kyrkan i Esfahan. Den ligger i en stadsdel, där det bor en väldigt stor andel kristna.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle få se, men inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat förvänta mig det här... det gjorde mig andlös, stum, och fylld av en mix av beundran och sorg.
Dag 8 i Esfahan
På väg till vårt första kulturhistoriska mål råkade vi promenera förbi den här platsen. Min gissning är att ifall omvärlden inte redan har rapporterat om vad som hänt här, så kommer de strax att göra det. Så här är det:
Esfahan är en gigantisk stad med många miljoner invånare. Trafiktätheten i stan är helt förståeligt skyhög. Man har därför lagt ned enorma pengar och lång tid på att bygga en tunnelbana. Detta projekt har emellertid fått ett synnerligen snopet och abrupt avbrott. Man råkade nämligen gräva fram en urgammal begravd stad, så nu är tunnelbanegrävarna utbytta mot arkeologIska dito.
Bakom de här höga staketen finns alltså den enorma gropen, där man "snubblat över" den gamla staden.
Detta kommer sannolikt att bli en världsnyhet och turistmagnet. Jag känner mig ofantligt priviligierad som fått uppleva och se detta i sin linda.
- Där bygger de tunnelbanan, som Navid berättade om, sa Minoo och pekade. Jag tog ett par bilder av staketet och tänkte att det här säkert var det närmaste en bild av grävplatsen jag nånsin skulle komma -- innan den var färdiggrävd och klar, vill säga. Men jag hade fel...
Plötsligt gick en man in genom en öppning i staketet och han stängde inte efter sig. När vi kom fram till öppningen kunde jag därför både se och knäppa ett par bilder.
Men vi blev snabbt upptäckta och en upprörd man skrek åt oss, så vi skyndade iväg därifrån. Jag ville ju för död och pina inte att de skulle konfiskera min mobil, som jag fotade hela semestern med.
Vi hade bestämt oss för att besöka Chelsotoon. På väg dit gick vi förbi ett staket utanför Hesht Behesht Palace. Längs hela långa staketet satt såna här gula skyltar med budskap från Koranen. Minoo berättade att det var så, eftersom det var ramadan. Några skyltar hade tydliga muslimska budskap, som skiljer sig rätt mycket från vår kristna tro, men de flesta hade budskap som var ganska lika vår egen tro. Här är ett par exempel:
Här är vi framme vid Chelsotoon och jag ber Minoo posera för kameran. :)
- Nu är det din tur! säger Minoo och byter plats med mig. Jag är så van att alltid vara den som är bakom kameran, så jag tänker aldrig på att jag själv kanske borde vara med på några av bilderna.
Här står alltså jag och Minoo framför Chehelsotoon, som betyder "40 pelare".
Det historiska och vackra huset, som vi ska besöka, hade ursprungligen 40 enorma snidade träpelare. Det fanns 20 på vardera fram- och baksidan.
Tyvärr, förstördes baksidan av huset i en brand, så numera återstår bara de tjugo på framsidan. Men framför huset finns en jättestor bassäng och eftersom pelarna tydligt speglas i det grunda och stilla vattnet, så är de ändå 40 till antalet.
Överallt i Iran hittar man lejon. som symbol spelar de en stor roll i landets kulturhistoria.
Ordet "shir" betyder både lejon, mjölk och kran. Kopplingen mellan orden blir väldigt tydlig, när man betänker hur ofantligt viktigt vatten är i ett så torrt och hett land, hur oerhört livgivande bröstmjölk är och dessutom vet att Irans allra första vattenkran var i form av ett lejon. Därav har dessa tre fått samma ord i det persiska språket.
Chehelsotoon sett genom det vackra korsmönstrade staketet, som omgärdade hela det jättestora området.
Det viktiga symboliska lejonet igen - denna gång i form av ett stort kar.
Vattnet kommer som alltid ut genom lejonets mun.
Fantastiskt vackert, eller hur? Och så stilla. Hela platsen andades ro, harmoni och stillhet.
Så mycket lummig grönska och skönhet.
Sååååå vackert och frodigt grönt! Parken runt huset var helt fantastisk.
I den stora grunda bassängen simmade jättemånga fiskar av olika färg, sort och storlek.
Runt bassängen stod dessa symboliska och vattenutkastande statyer.
Symboliken är tydlig: människor som håller upp och stödjer lejonen.
Vy från själva huset ned mot entren.
Här är husets front-altan med de tjugo snidade pelarna.
Det är svårt att fotografera så att det syns hur jättehöga de här pelarna verkligen är.
Altanen är rikt dekorerad med bl a ett obeskrivligt vackert tak.
Husets entré på den främre altanen. En turist fotograferar.
De urgamla väggmålningarna finns kvar och skyddas bakom ett "staket" av plexiglas.
Fantastiska berättande väggmålningar pryder den stora salen.
De berättar historien lika tydligt som bilderna i en sagobok.
Jag läser på skyltarna och tittar på bilderna. Otroligt lärorikt!
En handskriven, mycket tjock och gammal koran.
På baksidan av huset fanns en likadan bassäng som på entrésidan. Tyvärr har ju altanen brunnit ner, så här är det bara träden som speglar sig i vattnet.
Baksidan och det lilla som återstår av altanens ursprungliga tjugo pelare.
En slags luden frukt, som jag aldrig sett förut. Jag undrar vad det är. Minoo berättar att man gör marmelad på den, men jag kan ändå inte identifiera den.
Ett av de flera hundra år gamla träd, som fallit i parken.
Efteråt gick vi till den här stora moskén som heter Masjed Shah.
Min mobilkamera kan inte göra den fantastiska moskén rättvisa, därför lånar jag det här från youtube.
Se och njut av denna skönhet, och betänk att jag var där och upplevde detta på riktigt. :D
I slutet av det här klippet demonstrerar man akustiken i moskén och en man presenterar moskén som "Imam moskén". Så heter den efter revolutionen då Ayatollah Khomeini med våld tog över makten och tvingade den folkkäre shahen i landsflykt, men i folkmun och i folkets hjärtan heter moskén fortfarande Masjed Shah - alltså,"Shah moskén".
Eftersom det är en jättestor muslimsk helgdag på onsdag, så väntas enorma mängder muslimer till den här mycket stora och kända moskén. Man har därför lagt ut stora mängder mattor på golven och satt upp skyddande presenningar som tak.
Man har alltså skyddat bönetorget mot solen och lagt ut bönemattor över hela stengolvet.
Normalt samlas de beende inomhus när solen bränner, och utomhus då vädret är svalare. Men just nu är det nästan slut på ramadan och mängder av människor vill komma och be i moskén i Esfahan. Alla dessa ryms inte, så man har ordnat en solskyddad plats för alla utomhus.
Längst in i moskén finns en avstängd del, där man håller på med restaurering av moskéns slitna och trasiga delar. Bl.a. återskapar man stora valvbågar, för att ersätta de gamla, så att moskén ska hålla.
Man får egentligen inte gå in här, men vi råkade på en synnerligen trevlig och serviceminded man, som arbetar där. Han bjöd med oss in och visade oss runt. Han berättade om moskéns historia och om hela det gigantiska "pusslet", som restarationsarbetet innebär.
Innan vi gick demonstrerade den vänlige mannen moskéns fantastiska akustik för oss.
Dag 7 i Esfahan
Igår, som var dag 7 i Esfahan, valde vi av flera skäl att spendera hemma i lägenheten. Dels var vi trötta och hade saker att göra, dels var vissa av oss så solbrända att det var omöjligt att sova eller ha textil mot kroppen.
Nu tänker du säkert att jag med min ljusa nordiska hud var en av dessa, men nähäru, där tar du fel. Inte en enda solbränd kvadratcentimeter på mig. Det var tre av familjens fyra medlemmar som var brända - två av dem jättemycket och den tredje bara lite grand.
I Sverige, som är mörkt långa perioder av året, söker vi oss till solljuset så mycket vi bara kan. Och vi är vana att vi måste skydda våra känsliga hudar med solskyddskrämer och kläder.
I Iran säger lagen att både män och kvinnor måste skyla sig. Kvinnor måste skyla "sina behag", vilket innebär håret och mycket av sin kropp. Män måste bära långbyxor och de får inte bära ärmlösa plagg.
Det här innebär att människor i Iran i gemen har hud, som är mindre van vid solljus och de är därför inte heller vana att behöva smörja sig med solskyddande krämer. Visst såg de mig smörja idogt och visst sa jag tydligt att de också måste smörja, men när man aldrig har solbränt sig rejält, så har man ingen egen erfarenhet och det är svårt att lära sig av andras misstag...
Sålunda spenderade Minoo den här dagen med att försöka lindra sina barns solbränna och jag passade på att sy färdigt Ghazals kaftan.
På kvällen kom kompisar och Mitra o Iradj på besök, och Bamshad köpte hem fantastiskt goda varma u-båtsmackor till kvällsmål.
De såg ut ungefär som Subway-mackorna gör i Sverige, men jag säger bara:
Subwayrestaurangerna har mycket att lära sig av sina persiska "kollegor".
De här var fyllda med jättefräscha nytillagade saker - inte som Subways med en kladdig röra och trötta grönsaker.
Här var det riktigt fräscht nygrillat kött, färska nyss skurna grönsaker, varm ost med mera.
De var fyllda med såååå god och fräsch kyckling, köttfärs, grönsaker, ost och sås. Och till maten drack vi såklart den jättegoda iranska yoghurtdrycken dogh.
Jag kom i säng redan strax före klockan ett, så idag (måndag) kommer jag att vara piggelin.
Eftersom det är helgdag på onsdag, torsdag och fredag, så ska vi vara i villan då. Då är nämligen precis allt stängt. Vi ska därför försöka göra lite shopping idag och imorgon.
Det blir roligt att ha med lite olika persiska saker hem till Sverige.
Dag 5 och 6 i Esfahan
Dag fem på morgonen åkte Minoo och jag för att köpa miveh (frukt) och sabzi (grönsaker).
Det var en lärorik och härlig upplevelse för mig. :)
När vi kom hem hade Navid dukat fram färslt non (segt tunnbröd), kareh (osaltat smör) och halvardeh.
Halvardeh är en slags sesampasta och det var helt nytt för mig.
Gissa om det var gott!!!! Mmmmmmm!
Senare på eftermiddagen serverades en jättegod måltid och Reza bjöd på gott hemgjort vin.
Sent på kvällen packade vi in oss i bilarna och åkte ut till familjens bagh (villa) utanför stan.
Det är en jättestor fastighet med ett väldigt stort hus, två pooler och en helt underbar stor trädgård med massor av olika fruktträd, kryddväxter och blommor.
Ungdomarna (Bamdad, Ghazal, Hoora och Sara) trivdes och myste i sofforna medan de vuxna umgicks, spelade kort eller grejade med maten.
Bahman, Iradj, Hooras pappa och jag (med mycket god hjälp av Ghazal) spelade en slags wist, som också påminde mycket om bridge. Jag upptäckte att jag hade mycket nytta av de gånger mor o far försökt lära mig bridge.
Vid 1-tiden på natten var maten klar. Då fick vi mör och god nöttunga, grönsaker och sås i långa bröd, en fantastiskt god iransk lasagne och efteråt bjöd Hooras bror Hamid på en fräsch pannacotta.
Jag fick sova i ett av de två sovrummen. En gigantisk säng för bara mig. Nästan alla andra sov på golvet I det stora rummet.
Minoos pappa Bahman och jag var de enda som var vakna vid 8-tiden på morgonen. Vi åt frukost så tyst vi kunde och sedan gick vi ut i trädgården där han plockade tot sefid, tot siah och tot shah åt mig. Jättegoda bär som jag tyvärr inte minns det svenska namnet på eftersom vi inte har dem i Norrland.
Det bor en afghansk familj i det lilla gårdshuset på familjens fastighet. Mannen jobbar med att sköta om fastigheten åt dem och har sålunda fri bostad i trygghet och ro innanför fastighetens höga murar.
Det här är en "toalett irani". Ingenting för mig som är stel och har dålig balans.
Men de har också "toalett farangi" som är såna som vi är vana vid.
Men de har något som vi saknar: shelang.
Det är en liten dusch bredvid toalettstolen. Varje gång man har uträttat sina behov använder man den lilla duschen. Man känner sig hela tiden ren och fräsch, och underkläderna mår bättre. Ett superbra toalettsystem!!
Nu har jag förstått deras toalettsystem och jag älskar det. Jag ska omgående skaffa en "shelang" när jag kommer hem. Hos oss blir det ju ännu bättre eftersom vi inte behöver ha någon liten pedalhink för papperet.
Jag får varken diska eller hjälpa till med maten, så jag avlastar istället genom att göra annat.
Dagen i villan var inget undantag och då var det dessutom extra många som hjälpte till i köket.
Jag badade istället med Faraz och spenderade så mycket tid i poolen att fingrarna blev helt skrynkliga. Endast några korta stunder satt jag i solen - resten av tiden härjade vi i poolen som två sälar.
På eftermiddagen var också Parham med och lekte i poolen. Vi hittade på flera olika roliga boll-lekar. Jag ropade "tup lotfan", "afarin" och räknade "yek, doh, seh" fler gånger än jag kan räkna. Vi hade jätteroligt och Minoo o Navid fick slappna av med familj o vänner. Synd bara att de unga inte lydde sina föräldrar i frågan om solskydd.
Dag 4 i Esfahan
Torsdag:
Idag var det 40 grader varmt ute och det var inget som vi behövde göra, så vi valde att ta oss en hemmadag. Det var jätteskönt och det gav oss möjlighet att ladda batterierna, prata, mysa och göra lite hemmagrejor. Vi passade t.ex. på att sova ut, löka framför tv:n och så började vi med en poncho/kaftan i svart silke till Ghazal. Vi hann inte färdigt, för när det är siden, så är man alldeles extra noga när man skräddar. När man syr i silke får det bara inte bli fel.
På kvällen kom Hoora och hennes föräldrar, Mitra med sin make och morföräldrarna hit.
Vi umgicks och åt frukt medan vi väntade in Reza - Navids bäste vän - som skulle komma med flyget till Esfahan.
När Reza hade kommit packade vi in oss i bilarna och åkte till en fantastiskt annorlunda och härlig restaurang, som låg i närheten av City Centre. Det kändes roligt när jag kände igen vägen, för den här staden är gigantisk Och gatorna går åt alla håll. Det är inget likt lilla rutiga Sundsvall.
Restaurangen var gigantisk och vacker. Den hade också en utomhusdel med små inglasade "kupeer". golven i dessa var täckta med jättestora äkta mattor och i varje kupé fanns kuddar och en liten öppen spis. Såååå annorlunda och läckert.
Jag fick smaka lamm-racks för första gången och det var såååååå gott!! All mat var jättegod, men lammköttet var alldeles extra gott.
Bamshad, Ghazal, Hamid och Bamdad poserade snällt för min kamera. :D
När vi kom hem var klockan mitt i natten, men vi har vänt lite på dygnet, så vi var inte riktigt redo att gå o sova, utan fortsatte att umgås tills klockan var nästan tre. En riktigt riktigt trevlig och rolig dag! Jag somnade ovaggad och väldigt nöjd så fort jag lade huvudet på kudden.
