Igår hade vi ett jättetrevligt mys-knytis hemma hos mig. Det var ett slags "avskedsknytis" för mig och mina "gamla" elever.  

 

Tyvärr, var det några som inte kunde och några som blev sjuka, så vi blev inte fulltaliga, men vi som var här hade det VÄLDIGT trevligt och mysigt!!  :D <3 

 

Vi började med att äta Keso-smörgåstårta och thailändska vårrullar med sweet chili-sås.

Såååå gott och mättande!!! 

Glada, hungriga och mycket välkomna gäster i min soffa!  :D 

 

Sedan fikade vi Usas jättegoda semlor, Milens jättegoda morotskaka och Rudinas frasigt jättegoda wienerbröd. 

Vi hade det sååååå mysigt och trevligt, och jag är JÄTTEGLAD över att de ville komma hem till mig!!!  

:D :D <3 <3 <3 

 

Mina varmhjärtade och härliga gäster hade inte bara med sig bidrag till knytiset, utan också jättefina gåvor till mig. De skämmer bort mig genom att vara sååååå himla goa, omtänksamma och varmhjärtade!  <3 <3 <3 

Här är foton på deras vackra gåvor. 

En jättefin blomma, som jag ska göra mitt bästa för att hålla vid liv.

(Jag är tyvärr jättedålig med blommor och har inga "gröna fingrar".)

Mycket vackra glas-ljusstakar och jag är ju sååå förtjust i glassaker. 

 

En fantastiskt vacker blå vas, som har exakt samma blå färg som min antika klocka och mina antika blå nippertippaskar. En jättevacker urna, eller hur? 

 

Jag ska försöka arrangera om i mitt vardagsrum, så att de vackra blå sakerna får stå tillsammans. Det tror jag blir jättefint!!! 

 

Så här ser min fina gamla klocka och de bägge nippertippaskarna ut. 
De kommer att bli jättefina tillsammans med den vackra vasen!! ❤️❤️❤️

 

 

Jag såg direkt att de mycket vackra glasljusstakarna skulle passa perfekt på tavellisten i mitt vardagsrum. 

Så här såg det ut på tavellisten innan... 

 

 

När mina kära gäster hade gått, gick jag runt och blåste ut ljusen, för jag är lite nojig när det gäller att lämna levande ljus i rum, där jag inte ska vara. 

Medan jag gjorde det, fick jag ett skov av tacksamhet och "åh, så himla fint jag har det", så jag gjorde en foto-runda i mitt kära Bäckebo. 

 

Här är mina "tacksamhetsbilder": 

Den vackra urnan fick jag, som ni vet, idag. De vackra långgardinerna har min farmor gjort ända ifrån grunden -- alltså, odlat linet, vävt tyget, sytt gardinerna och sedan broderat dem. De är sålunda en kär gammal familjeklenod för mig. Och gardinkappan är gjord av ett gammalt lakan, som min farmor virkade en vacker spets till och sedan sydde. Lampan i fönstret är av keramik och den har min mormor gjort. 

Mitt kära gamla skåp är från Erikshjälpen och kostade bara 300 kr. Min vackra gamla gungstol är från Fyndlagret och kostade inte heller många hundralappar.
Tja, ungefär så här är det med alla mina saker. De är endera gåvor eller billiga fynd från loppis eller auktioner. 

 

 

Som de här fina sakerna i mitt andra vardagsrumsfönster. Den vackra ljuslyktan med spegel i, har jag fått av Narges, den vackra pottan har jag köpt på loppiset på Hamsta, den stora vita blomkrukan har jag fått av en f.d. granne när hon flyttade och den höga gröna lampan (det är två, men den andra syns inte på bilden) köpte jag på Fyndlagret för massor av år sedan. 

 

Mitt sovrum är samma härliga blandning av gammalt och nytt, fått och ärvt. 

Jag tycker att jag har såååå mycket att vara tacksam över.  <3 <3 <3 

 

Ikväll har vi polerat kaklet och satt upp kroklister i Ziris kök. Det blev jättefint, eller hur? 👍😊

Inga mörka ränder mellan kakelplattorna. Bara harmoniskt och vilsamt vitt vitt vitt. 👍😊

 

Tänk att en liten röd prick kan vara så himla rolig!  :D 

Och tänk att en katt, som jagar en liten röd prick, kan vara så himla charmig!  :D 

 

Filip och Fredrik är verkligen inte förtjusta i vinter och kyla, så det blir lite för lite motion under de kallaste månaderna. Då är det en väldig tur att Pricken finns.

 

Fille och Freddan äääääälskar nämligen Pricken. När deras känsliga öron uppfattar ljudet av knappen, som trycks in på den lilla laserpekaren, så att Pricken "vaknar", kommer de rusande för att få jaga.

Att de aldrig har lyckats fånga eller överlista Pricken, tycks inte spela någon som helst roll. De blir lika uppspelta och förtjusta varenda gång Pricken vill leka. De jagar och springer så att mattor och möbler åker. Allt för att fånga den retfulla Pricken.

Fredrik har emellertid blåsljud på hjärtat, så man får portionera hans motion med lämpor.

Pricken får sålunda leka med grabbarna korta stunder och rätt ofta istället. 

 

Siggan (Sigrid) förstår bara inte vad det är som är så roligt med den där Pricken. 

Hon placerar sig på säker höjd och avstånd ifrån grabbarna, som rusar runt i sin jakt på Pricken. 

Man kan nästan se hur hon oförstående ruskar på huvudet åt dem. 

 

För mig - murrmurr - är det emellertid lika charmigt och festligt varenda gång, att se de bastanta grabbarna bli så där kattunge-ystra och lekfulla.  :D  :D  <3 <3 <3 

 

 

Renoveringen av min dotters lägenhet går mot sin slutfas
och vi känner oss såååå duktiga!  

Tänk så mycket vi kvinnor kan och klarar av! 

Vi har gjort jättemycket, som vi inte hade någon tidigare erfarenhet av,
och vi har klarat saker, som vi inte trodde att vi skulle kunna. 

Som sagt: Vi är, på mycket goda grunder, mäkta stolta över oss själva.  :D 

 

Den sista stora grejen var att kakla köket och det gjorde vi igår. Kvar är nu bara småsaker och "finlir" som t.ex. byte av bänkskivor, ditsättning av lite lister och krokar, och lite annat småpyssel. Sen är vi i mål.  :)

 

Här är lite bilder från gårdagens kakelsättning.

Vi har inte direkt haft medvind, kan jag säga, för väggarna var varken raka eller släta och bakom det tidigare kaklet fanns t.o.m. hål i väggen, men vi har löst allt på ett jättebra sätt och vi är MYCKET nöjda med resultatet! 

 

Kvällen är sen och jag har precis kommit hem. Egentligen borde jag krypa i säng, men först måste jag få skriva om det här. Jag har nämligen alldeles nyss öppnat tre paket, som jag fick tidigare idag (jag har inte kunnat öppna tidigare, eftersom jag inte kom hem förrän nu), och det här är något, som jag vill dela med er. 

 

Idag fick jag nämligen en så fantastiskt fin tackgåva, att jag nästan började gråta. 

Det som rörde upp känslor i mig, var en blandning av flera saker: det var ATT jag fick en gåva, hur JÄTTEFIN gåvan var och VARFÖR personen kände som den gjorde. 

 

Gåvan kom från någon, som absolut inte hade behövt ge mig någonting alls. Det var så totalt oväntat och överraskande, att jag knappt visste vad jag skulle säga eller på vilken fot jag skulle stå. Jag blev nästan stum. 

 

När jag idag fick höra personens bakgrund och historia, började jag nästan gråta. Det var helt nytt och okänt för mig, och det var så beklämmande och förfärligt, att jag fick ont i magen. Detta var nämligen en delorsak till varför jag stod där med hennes tackgåva. 

Jag kan inte förklara närmare, utan att blotta både personen och dennas berättelse, men jag kan säga så mycket som så:

• INGEN enda borde bli bemött och behandlad på ett så gräsligt sätt av en person i maktposition, som de är i beroendeställning till.
  
  
• INGEN enda borde ha blivit så illa behandlad, att ett normalt och schysst bemötande senare i livet kan skapa en så här stor tacksamhet. 

 

Jag är ingen perfekt person eller wow-människa. Jag gör bara mitt bästa, för att andra ska må bra i mitt sällskap, och jag försöker dela med mig så mycket jag kan. Det jag har gjort för den här personen, är varken mycket eller speciellt på något sätt, och det står absolut inte i paritet till den enorma tacksamhet, som hon känner. En stor del av denna grundar sig i den hemska behandling hon fått utstå tidigare, och det gör ont i mig när jag tänker på det som har hänt henne. 

 

Denna fina, sprudlande, energi-givande och härliga person -- hur kan en överordnad behandla henne på ett så skändligt sätt och sedan stå ut med att se sig själv i spegeln? 

 

Jag sitter här med ett tumult av blandade känslor inom mig.

Å ena sidan är jag indignerad, förfärad och väldigt ledsen å hennes vägnar för det hon råkat ut för. Å andra sidan är jag OÄNDLIGT glad och tacksam över att hon råkade komma in i just mitt liv, att jag omedvetet genom mitt sätt att vara har läkt och gottgjort en del av hennes tidigare trauma, att jag nu har förmånen att få betrakta henne som min vän och så är jag såklart jätteglad åt hennes fina tackgåva.  

 

Tack, tack, tack fina nya vän! <3 <3 <3 

 

Januari kallas ju för "årets fattigaste månad", och det ligger nog en hel del sanning i det... 

 

Hos mig ser det ut så här, och det är bara den 9:e... men det är fredag och jag ska fylla på med lite mjölk, pålägg och annat. 

 

Riktigt så här tomt brukar inte mitt kylskåp vara ens i januari, men jag har ändå en liten undanlagd matpeng, så mig är det inte alls synd om. 

 

Mina tankar går till alla som inte har någon sparad slant, och faktiskt inte kan fredagshandla. 

 

Som alltid värker mitt hjärta extra mycket för utsatta och behövande, när jag själv inte har något överflöd...

Det är då det känns extra bra, att ändå försöka dela med sig.

 

 

Nu är julen bortplockad och det är sååå skönt att mitt hem åter är ljuvligt och vilsamt gräddvitt och grönt. 

Först ca 40 minuter i 200 grader. Därefter ca 20 minuter i 175 grader.