Fick genomgå cellgiftsbehandling i onödan
I dagens Dagblad kan vi läsa om en kvinna, som fick besked att hon hade drabbats av en elakartad livmodercancer.
Hon behandlades med cellgifter för denna, men fick därefter veta att hon alls inte haft nån cancer.
Hela den jobbiga cytostatikabehandlingen hade varit i onödan, och den chock, rädsla och ångest cancerbeskedet gav, går inte att göra ogjord.
Fasansfullt!! Men jag är tyvärr inte förvånad. Med den nedmontering av sjukvården och överbelastning av dess personal som vi nu upplever, är dylika händelser bara att förvänta sig.
Själv har jag valt ett tryggt och privat alternativ, där jag får rejält med tid med min mycket kompetenta och varmt omhändertagande läkare.
Hur det blir den dag jag behöver få sjukhusvård, återstår att se...
Förhoppningsvis dröjer det myyycket länge än (kanske aldrig) och då kanske man återställt och återskapat åtminstone en del av vårt trygga vårdsystem.
Fick cellgiftsbehandling i onödan
Den 56-åriga Sundsvallskvinnan behandlades med cellgifter mot en elakartad livmodercancer – som hon inte hade.
- Foto: Eva-Lena Olsson
Den 56-åriga Sundsvallskvinnan fick sin cancerdiagnos i juli – livmodercancer, men tre veckor senare togs beskedet tillbaka.
Trots det har hon nu beslutat att ta bort livmodern.
– Jag orkar inte om det blir något igen, säger hon.
Trots det har hon nu beslutat att ta bort livmodern.
– Jag orkar inte om det blir något igen, säger hon.
En 56-årig kvinna i Sundsvall har anmält Cancercentrum vid sjukhuset i Umeå till inspektionen för vård och omsorg. Kvinnan fick under sommaren genomgå cellgiftsbehandling mot livmodercancer – i onödan.
– Jag hade haft mens som vanligt fram till mars men sen hoppade den över i april. I mitten av maj började jag blöda, men det var inte riktigt som vanligt, det var mörkt och konstigt. Och sen slutade det inte. Efter två veckor tänkte jag att jag måste ha hamnat i klimakteriet, säger hon.
I början av juni hörde hon av sig till Kvinnokliniken och när hon kom dit konstaterade man att hennes livmoder var förstorad och att man skulle bli tvungen att göra en skrapning. Då trodde man att kvinnan drabbats av druvbörd. Prover skickades till patologen som dock inte kunde avgöra vad det var, och skickade provet vidare till Umeå. Det gick ytterligare några veckor.
I mitten av juli, när kvinnan hörde av sig till Kvinnokliniken hade de fått ett preliminärt besked – choriocarcinoma, en jätteovanlig och jätteaggressiv typ av livmodercancer. Hon fick en remiss till sjukhuset i Umeå och redan veckan därpå inleddes behandlingen. Hon fick en kombination av cellgifter i droppform i venen under tio timmar per dag i fem dagar.
Under den tid hon var på sjukhuset var den cancerspecialiserade gynekologen på semester och den vikarierande gynekologen kunde inte ge något besked.
I väntan på nästa behandling fick hon åka hem och vila i två veckor. När hon kom tillbaka var ordinarie gynekolog tillbaka och kom med ett oväntat besked.
– Hon sa att hon hade fått det slutgiltiga provsvaret från patologen och att jag hade fått fel diagnos. Jag hade ingen cancer. Jag blev naturligtvis jättelättad, berättar kvinnan.
Det har gått drygt två månader och fysiskt har hon börjat repa sig, men psykiskt kan hon inte skaka av sig händelsen.
– Jag ska ta bort livmodern. Jag orkar inte om det blir något igen. Det blir för mycket stress, säger hon.
Hon beskriver det senaste halvåret som en absurd mardröm.
– När man får ett sådant här besked är man helt i läkarnas händer, säger hon."
Murrmurr är bumbisjuk
Ett axplock av lite gamla och nya bumbi-mys-bilder så här på morgonen får det bli, eftersom murrmurr har lite bumbisug... :o)
Gos-Fille <3
Matte-mys-stund <3
Go-Freddan sover gott <3
Siggan o matte har kärlekmys <3
- Puss på're matte! <3
- Puss tebax lill-Siggan! <3
Fille myser på sin stol <3
Freddan myser mot det varma elementet <3
Siggan härjar o leker med, på och i klösgrunken <3
Grönt med Olle Selin
Olle Selin, en släkting till mina barn, har varit "grön" ända sen han var i tonåren.
Jag minns vilken fantastiskt god mat han lagade redan då -- jaa, han var alltså aktivt deltagande i hushållet hemma hos sina föräldrar. Annars kan det ju vara så att en tonåring väljer att bli vegetarian -- t ext för att det är fel att döda djur -- men vill att föräldrarna tar hela ansvaret för att en fullgod vegetarisk kost serveras vid matbordet. Så var det inte med Olle -- tvärtom!! Han tog stort och aktivt ansvar, och lagade mängder av god mat hemma hos Hasse o Maritta. Och emellanåt råkade vi komma på besök, så att vi fick smaka hans läckra och annorlunda mat.
Olle inspirerade mig, att ändra min då ogröna kosthållning. Han gav mig massor av värdefulla tips och lärde mig mycket om vad kroppen behöver.
Att ni ätit så mycket grönt och nyttigt vid mitt bord, har ni sålunda mycket Olle att tacka för.
Olle är också en stor djurvän och djurrättsaktivist -- men på ett rätt och riktigt sätt... inte en sån som släpper ut minkar i frihet eller sprayar rödfärg på damer med päls.
Nej, han är t ex en av dem, som genom aktiva påtryckningar fått butiker, att sluta ha burägg i sitt sortiment. Det var jag oerhört glad åt, för just ägg är något jag väljer med största omsorg. Jag vill absolut inte äta ägg från hönor, som lidit och plågats under långeliga tider.
Olle startade och drev också för ca 20 år sedan en vegetarisk restaurang här i Sundsvall, men det var sundsvallsborna inte redo för då --- Olle var lite före sin tid.
Idag skulle Grönbetet, som restaurangen hette, gå som hejsan, för nu är Sundsvalls invånare med på tåget och äter mycket sundare än då.
Jag minns än den Ängamat jag åt på Grönbetet... det var den i särklass godaste soppa jag nånsin ätit. Och julbordet i hans familj!!! WOW så mycket gott och fräscht!! I normala fall har jag, som de flesta vet, oerhört svårt för julbordsmat. Det är sååå mycket klägg och sovel. Så var det emellertid inte på Olles julbord -- nej, där var det fräscha, okletiga och goda saker, som passade min gom enormt bra!
Idag är Olle Selin högaktuell med sina goda och gröna hälsodrinkar.
Ni vet, som Anna Skipper ungefär.
Och han använder o rekommenderar sånt, som vi kan plocka gratis ute i naturen -- t ex kirskål och tistlar.
Starta klippet och se hur han mixar goda drinkar till sina gröna intresserade deltagare.
Mmmmmm, va inspirerande!!! Nu åker min mixer fram på Bäckebobänken igen. :D
Obs! Testa också receptet på Olles biffar. Kanongoda!!!
Ziris 24-årsdag -- åsså lilla Majre förstås
Ziri fyllde 24 år igår, men jobbade ju och slutade inte förrän kl 18, så vi bestämde att födelsedagskalaset fick bli hemma hos mig istället. Då kunde jag förbereda och få fram lite ätbart, tills hon slutade -- annars skulle det bli så sent för lillebrors småtjejer, som ju ska upp till skola och dagis.
Hemma hos mig är dessutom lite mer sittplats, än i hennes lilla 1:a. Nästa år bor hon sannolikt i en större lägenhet, och då har hon plats nog att fira sin 25-årsdag i sitt eget hem. :D
(Kära nån, så oerhört fort och omärkligt åren ramlar iväg!!! Fyller min yngsta verkligen 25 nästa år???)
Lilla barnbarnet Maire var såååå söt i sin vita nallebjörnsoverall -- den har både öron o svans. :D
Lilla Maire Melander Sollén -- världens allra sötaste och mest älskade barnbarn!! :D
Så kom moster Ziri skyndande ifrån jobbet, och det blev en stunds skratt o kram.
Jag kunde inte motstå att fota min hatthylla. Har ni sett så jättesött?!! En liten liten vit nallebjörnsoverall hänger bland alla vuxenkläder! :D
Sen kom resten av gästerna -- mormor, morfar, Ida, Olof, Kattis och flickorna -- och det blev dags att servera fika... och då glömde jag helt bort att använda kameran.
Den kom inte heller fram till kaffet med de jättefina tårtorna, som Ziri köpt --- allt vad kamera och fota heter, var bara som bortblåst ur mitt huvud.
Ziri fick emellertid många fina saker till sitt hem:
- fina diskhanddukar och en riktigt vass o bra förskärare av mormor o morfar
- en läcker rosa och jättevass förskärare av Ida
- en fin diskhandduk och "Leila bakar" av Olof, Kattis o tjejerna
- en jättefin badrumshylla i slipat glas med handdukshängarpinnar under av Märta, Maire och Lars-Erik
- 12 knivar, gafflar, mat/efterrättsskedar och kaffeskedar av mig
Så var klockan plötsligt mycket, och det var dags för lilla stumpan att få komma hem o sova.
På med den söta overallen igen, men att klä på sig är ju ingen rolig aktivitet för ett kvällstrött litet barn, så det fick bli en liten tröstande mysstund med mamsen efter påklädningen.
Det här är kärlek det!!!!! :D <3 <3
Söta små stumperumporna. :D
Äntligen kaffe!!
ÄÄÄNTLIGEN!!! :D
Det var hösten 2009 och min storebror hade precis kopplat in induktionshällen i mitt nya Bäckebokök.
- Sådärja! NU kan du koka kaffe, syrran!!
Där stod jag med min rostfria kaffepanna, som jag glatt o ivrigt hämtat upp från flyttkartongen nere i källarförrådet.
Jag skulle bjuda pappsen o storebror på premiärkaffe -- d.v.s. riktigt kokkaffe och inte det mikrovärmda neskaffe, som vi druckit under hela den långa tid vi renoverat, det som skulle bli mitt fina Bäckebo.
Pip! Pip! Pip! lät hällen... Vi förstod först ingenting. Pappa o storebror försökte förgäves hitta felet.
Till sist insåg vi den enkla sanningen:
Min fina kaffepanna funkade inte på induktionshäll!!
- Nåja, sa jag kavat. Jag köper väl bara en ny kaffepanna då!
Detta visade sig inte vara så "bara", för det fanns helt enkelt inga i handeln.
Jag sökte och sökte, sprang i och ur affärer, men inga kaffepannor stod att uppbringa.
Efter många om och men fann jag en kaffepanna, men den kostade måååånga hundralappar och jag var arbetslös, så det fick bli fortsatt neskaffe istället... och så har det fortsatt av bara farten.
I vårvintras köpte jag mig en liten billig perkulator, men det har inte blivit att jag använt den särskilt mycket. Kaffet smakar liksom bryggt, snarare än kokt, och då kan jag lika gärna dricka mitt Milea neskaffe.
Men så var mamsen och jag på Ica Maxi igår, och se vad jag råkade springa på!!!
För bara 129 kr!!!!!
Ta-daaaaa!!! Är den inte sååå jag, så säg?!! :D
Vit, slät och rymlig!! Sååå fin!!!
Ja, idag blev det alltså riktigt kokkaffe idag till frukost!!! :D
Gissa om jag är jätteglad och übernöjd med mitt kaffepannsfynd!!!
Mysig fjällhelg i Arålund
Vi var upp en helg i vårt mysiga Arålund.
Bara från fredag eftermiddag till söndag mitt på dan, men ändå tillräckligt länge för att ladda själsbatteriet lite. Det är fantastiskt vad en kort fjällvistelse kan göra för livslust och energi!
Här är några bilder från vår fjällresa:
Vi stannade förstås till på vårt favoritställe: Sibylla i Åsarna. för att äta ett gott hamburgermål.
Där är alltid lika fräscht och trevligt, och maten är jättegod!!!
När jag möts av den här vackra vyn, blir jag alltid lika glad! Det är nämligen här vid Galåbua, som vi ska svänga vänster, och då är det bara en liten bit kvar till vårt sköna Arålund.
Medan vi vuxna satt i den dalande eftermiddagssolen med vår traditionella välkomst-whisky, hade småtjejerna roligt och blev av med lite ackumulerat spring i benen.
På lördagen ägnade sig Olof o pappsen åt karlgöra -- denna helg innebar det att räta upp o lyfta stugan. Tjejerna pysslade, lekte och hade det Arålundshärligt.
- Uschiamej, så rörigt det blivit här genom åren! rös mamsen. Men några timmar senare, var denna röra ett minne blott.
Medan mamsen skötte markservicen och allt inomhusgöra, sorterade, rensade och städade jag boden. Allt det här ratet bar jag ut till släpvagnen, så att lillebror kunde ta med det till tippen.
Se så prydligt det blev! :D
Vår bod innehåller verkligen inga stöldbegärliga lyxprylar, men våra gamla skidor, grillgaller, spadar o andra nyttigsaker har fått ordning och reda -- och framför allt:
Allt gammalt skräp har tagits därifrån. Bara det faktum att där är färre saker, gör jättestor skillnad. :D
Så härligt sorterat och lätthanterligt!
Medan jag rensade ur boden, höll jag liv i elden, så att pappa o Olof skulle få en bra kolbädd till middagsgrillningen.
Mor och far bjöd oss alla på festmiddag --- potatisgratäng, grillad fläskfile, bearnaisesås och grönsaker. Vi åt så att vi var fyrkantiga!!
Under söndagen passade jag också på att elda upp lite skräpbrädor o.dyl. så att vårt Arålund känns prydligt och fint.
Kusin Markus hade tagit ner en hög gran åt oss.
Det här röda plastbandet, som jag hade märkt ut trädet med, satt på broräcket när vi kom.
Gissa om vi blev jätteglada!!! Tuuusen tuuuusen varma tack, Markus!!!
Så här öppen och fin vy fick vi, efter att trädet kom bort. Nu blir det dessutom såå mycket soligare på altanen och såå mycket lättare att ta sig fram med skotern. :D
Ja, det var en kortversion av vår sköna Arålundshelg...
Redan innan vi låst stugan och gett oss av hemåt Sundsvall, såg vi fram emot och planerade för nästa fjällresa. :D
Oordning i röstlokalen fara för fel röstresultat
Jag och de mina kommer inte att kunna gå och rösta i kyrkovalet på söndag, så vi var igår till vår lokala förröstningslokal i Bosvedjans kyrka, för att få avlägga våra röster.
Vi plockade åt oss av valsedlar från det parti vi ville rösta på och med pennan i hand började vi läsa namnen, för att sätta kryssen vid våra önskade politiker.
Plötsligt säger pappa, som står och läser på valsedeln till kyrkofullmäktige:
Vi plockade åt oss av valsedlar från det parti vi ville rösta på och med pennan i hand började vi läsa namnen, för att sätta kryssen vid våra önskade politiker.
Plötsligt säger pappa, som står och läser på valsedeln till kyrkofullmäktige:
- Men vad är det här? Det finns ju inte en enda person, som är härifrån!!
Och så rabblade han upp orter som jag aldrig ens hört talas om.
- Nämen näe, det där stämmer ju inte! sa jag bestämt. Jag vet ju flera i partiet som kandiderar till kyrkofullmäktige. Var är deras namn då?
Snabbt bläddrade jag fram samma valsedel bland mina egna tre och ögnade igenom namnen. Jag förstod ingenting. Varför kände jag inte igen ett enda namn???
Så såg jag plötsligt vad som var fel. Det var ju helt fel valsedel!! Den gällde ju inte för Sköns församling, utan för ett ställe jag aldrig ens hört talas om -- jag blev så chockerad att jag glömde ta med mig en valsedel hem, men vi minns ortens namn som Sösdala, och det ligger ju verkligen inte nästgårds! (Skåne)
Vi påtalade raskt missen till de ansvariga i lokalen.
En av dem sökte igenom den aktuella bunten av valsedlar och fann några få, kanske 4-5 st, riktiga i botten av den -- resten av den stora bunten var sålunda helt tjoflöjt fel.
För att låta dessa få korrekta exemplar, få finnas kvar till andra förtidsröstande, skrev jag mina önskade kandidater på en blank röstsedel. Just detta parti har nämligen många sympatisörer i den här valkretsen.
Vår oro och fundering är nu:
Hur många har hunnit rösta i Bosvedjans kyrka och röstat på just det här partiet? Med en valsedel för en Skåneförsamling???
Hur många fler vallokaler har fått fel valsedlar?
Kan det verkligen vara bara här som man fått fel valsedlar?
Det synes oss osannolikt.
Kan det möjligen vara så, att alla som förhandsröstat på just detta parti, bör få rösta igen?
Ytterligare en sak vi reagerade på, var att vi inte behövde legitimera oss. Inte ens fast vi frågade om det och påtalade risken att någon röstar med annan persons röstkort.
- Det är ingen fara. Det går i alla fall bara att rösta en gång per röstkort, fick vi till svar.
Hur ser det egentligen ut med våra val? Hur demokratiskt säkra är de egentligen?
Sessan skrattar högt
4 månader är hon nu, vår söta och glada sessa.
Och hon har börjat skratta högt!
Ett ljuvligt kvittrande och smittande skratt!
Oemotståndligt, eller hur?! :D
Strålande Stenstansdagar i varm brittsommarsol
I för årstid och månad alldeles otrolig brittsommarvärme och strålande sol, firade Sundsvall för 5:e året de härliga Stenstansdagarna.
Det fantastiska vädret gjorde, att det var alldeles ovanligt många människor, som passade på att njuta av både Stenstansdagarnas utbud, trevligt mingel och glass, fika, mat o dryck på uteserveringarna.
Jag, Märta, Majre och mina föräldrar gjorde sällskap ner till detta strålande och "fullmatade" Sundsvallsarrangemang för folk av alla åldrar, sorter och smakriktningar.
Vi började med att flanera från Fisktorget, där vi hade tur och lyckades hitta en parkering, upp längs Esplanadens utställning av lokala konstnärer.
Jag säger bara WOW vilken massa begåvade konstnärstalanger vi har i Sundsvall!!!
Vi var sååå imponerade av all denna vackra, läckra och fantastiska konst.
Pappsen och lilla gumman höll sig i skuggan, för oj vilken varm och solig dag det var!!
Sen drog vi oss över till det som är en av mina absoluta favoritplatser i Stenstan -- den lummigt sköna parken Vängåvan med den stora, vackra och gröna fontänen. Jag tröttnar aldrig på den!
Vet du inte riktigt vad jag menar? Har du kanske aldrig kikat närmare på parken eller fontänen?
Ge då dig själv en stund, att sitta ned på en bänk inne i Vängåvan! Lyssna till fontänens sköna porlande. Se på dess vackra utformning och detaljrika utsmyckning.
Men innan du gör det -- läs först lite om hur vår unika och vackra stadspark kom till, och vad de olika utsmyckningarna i fontänen symboliserar. Parken och fontänen har en såväl vacker och berörande, som fascinerande och intressant historia.
Jag är tämligen säker på att du kommer att bli lika tagen som jag.
Här är ett par länkar:
Hela Vängåvan var fylld av flanerande, småpratande människor, men pappsen och Märta hittade en skuggig plats på fontänens kant, bredvid en bekant, som jag i skrivande stund, tyvärr glömt namnet på.
Mamsen och jag köade till ett stånd, där man fick smaka på läskedrycker från gångna dar.
- Hehehe, va' i allsindar, finns den här nu? Ha'ru smakat Guldus nån gång? undrar pappa. Märta smakar eftertänksamt och undrar om den inte fanns, då hon var liten, för hon känner vagt igen den.
Lillgumman sov djupt och skönt i vagnen. När man ser henne ligga utan ytterkläder eller filt, kan man knappt fatta, att vi kommit en bra bit in i september -- temperaturen är ju mer än 20 grader i skuggan, vilket är normalt under svensk högsommar (oftast i juli), men sannerligen inte i höstmånaden september.
När stumpan vaknade fick hon lufta lite, innan hon fick på sig en ny, torr o skön blöja.
Att vara "plastinbakad" i en våt blöja är sannerligen inte behagligt (i synnerhet inte i högsommarvärme), och Maire är lite "prinsessan på ärten", när det gäller sånt -- hon säger nämligen till rejält, då hon kissat. En sund o klok liten tjej, alltså! :D
Vi mötte jättemånga släktingar, vänner och bekanta, och hade det såå trevligt!
Då vi blev lite trötta, hungriga och törstiga, satte vi oss på en bänk i skuggan vid Taxi och mumsade på nyfriterade jättegoda vårrullar med Sweet Chilisås och drack fräsch, nymixad och iskall fruktsmoothie.
Såå jättemysigt, gott och trevligt!!
På väg till Vängåvan, för att se lindanserskan, råkade vi hitta den här fantastiske violinisten i korsningen Esplanaden-Storgatan.
Det visade sig att vi från denna punkt också såg lindanserskan, så vi stannade kvar där ute i skuggan och fick sålunda njuta av även fiolmusiken.
Vi stod där i ca 30 minuter och bara njöööt! Han spelade allt från rytmiska polskor, gånglåtar, marscher och valser, till komplicerade klassiska stycken och vackra modernare tongångar. Inga noter -- nej, allt memorerat och utantill. Mycket imponerande och sååå skickligt!! Dessutom en mycket ödmjuk, artig och pratglad man.
Hela denna tid satt lilla Majre på min arm och liksom dansade i takt -- så länge han spelade, släppte hon honom inte med blicken för en sekund, och hela tiden fäktade hon med armarna och sprattlade med benen. Hon drog många fascinerade åskådare, ska jag säga. Folk stannade och stod länge och log o tittade på, hur hon hängde med i alla musikens rytmer och tongångar.
Men en sån här liten tjej blir såklart trött och vi hade stått där länge, så på bilden har hon kroknat i min famn och fått sin napp. :o)
Här följer lite kuriosa om den mycket duktige violinisten:
Denne skicklige musiker är den man, som i augusti skrev ett öppet brev till Stenstansborna, för att be dessa om ursäkt för sitt ideella och "störande" gatumusicerande -- han hade nämligen fått irriterade blickar och t.o.m. klagomål från en närboende kvinna, som "inte orkade höra mer".
Jag minns hur jag med förfäran och skam läste hans brev i ST. Hur var/är det möjligt, att mänskor i Sundsvall beter sig så? Jag skämdes oerhört å dessas vägnar och mitt hjärta värkte för hur sårad han måtte ha blivit -- jag skrev sålunda raskt en urskuldande kommentar till hans insändarbrev.
Det kändes gott , att igår få träffa honom IRL (in real life) och samtala med honom om detta.
Så här löd hans insändarbrev:
Jag ber Sundsvallsborna i Stenstan om ursäkt. Jag har stått på gågatan i närheten av de stora bankerna och spelat gatumusik i två veckor i slutet av juli och början på augusti.
Min ambition var att sprida glädje och försöka få upp mungiporna på folk, som råkade befinna sig i närheten. Jag valde låtar som: Idas sommarvisa, Den blomstertid nu kommer, Fattig bonddräng, BAO:s låtar och ett åttiotal andra för att omväxlingen skulle bli så stor som möjligt.
Jag varvade mellan fiol och olika flöjter. Jag spelade mellan 12 och 15 för att störa så lite som möjligt.
Det är tillåtet att spela gatumusik i Sundsvall till skillnad mot många andra städer i Sverige. Jag har kontrollerat hos polisen.
Jag samlade in pengar, så att jag kunde köpa en lunch, en glass och kanske något annat som kunde köpas på Stenstan.
Jag blev tidigt medveten om att folk inte var intresserade av det jag höll på med. 95 procent passerade utan en blick. Fem procent gav pengar varav hälften var turister.
Jag fick mycket positivt gensvar från tillresta besökande och någon enstaka Sundsvallsbo.
Jag gladde en och annan - framför allt blev jag glad över att jag kunde liva upp vardagen för några handikappade ungdomar. De öste på, skrattade och dansade efter förmåga.
Initiativet var mitt. Ingen kommun eller företagarorganisation stod bakom mig. Det är enbart mig ni ska vara irriterade på.
Jag ville prova något nytt och liva upp Stenstan. Jag ville se mig själv som ett alternativ till killen som står och drar i ett dragspel utanför Ica. Han spelar en förkortad variant av Idas Sommarvisa, i moll, och hela tiden.
Jag trodde att fler människor skulle märka skillnaden. Tyvärr.
Det är tråkigt att klimatet mellan människor i Sundsvall är så hårt och tufft. Jag har svårt att se att vi kan åstadkomma något positivt i Stenstan, när det är människorna man måste ändra på, och det går ju inte.
Droppen kom när en kvinna lämnade fram en lapp där det stod: Gå och spela någon annanstans, jag bor här och jag orkar inte höra mer.
Då inser jag direkt att jag förmodligen har trampat på många tår, och det ber jag uppriktigt om ursäkt för. Jag var inte medveten om att man kan reta folk med att vara positiv.
Jag har lärt mig något nytt och utgår från det framöver.
Riksspelmannen
Jag skrev följande i min kommentar:
Bäste Riksspelmannen,
Det gör mig beklämd, att läsa om hur ditt ideella musicerande bemötts.
Ett så fint, generöst och trevligt initiativ, borde istället ha berömts och uppmuntrats.
Jag skäms å den lapplämnande personens vägnar. Så förfärande skamligt, egotrippat och fegt agerat.
Vill man bo i en stadskärna, så får man acceptera allt från störande trafikljud till nattlig rockmusik.
En stads centrum måste få vara levande och erbjuda besökande inspirerande happenings.
Vill man ha lugn omkring sig, så får man flytta till ett lugnt bostadsområde.
Jag är en av de förbipasserande, som nickat glatt uppskattande till dig, då jag passerat, för ditt spelande är en av de saker, som gjort vårt vackra Sundsvall alldeles extra härligt denna sommar.
Håller tummarna att du fortsätter spela för oss!
Flera andra skrev liknande kommentarer och mååånga "gillade" det vi skrivit.
Jag hoppas innerligt, att violinisten försöker glömma det han utsattes för och fortsätter att förgylla vår fina stadskärna med sitt härligt medryckande musicerande.
Efter många härliga, soliga och trevliga timmar i Stenstan, var det slutligen dags att vända hemåt.
En sååå underbar och skön dag!! Den ska jag minnas och laddas av lääänge!!
Elmo-tävling på Västermalm
Se här vad jag fann på en anslagstavla på jobbet!!
Jag blir så himla glad varenda gång jag ser Erik uppmärksammas för sin härliga konst!!!
Här på affischen är han fotograferad framför en jätteläcker stor väggmålning, som han gjort i Västermalms café och entréhall. Och tavlan, som han visar, kommer alltså att lottas ut bland eleverna som 1:a pris i tävlingen.
Härligt inspirerande och hjärtegoa Erik!!! :D <3
Hjärtegott i ordets alla bemärkelser
- Jamen, då ska jag ta å kvista ner till mig! sa jag efter att jag o yngsta dotra var färdiga med hårfärg och dito klippning.
- Nähä du, jag har bestämt att vi ska gå ut på restaurang å käka finmat! sa mågen leende med glimten i ögat.
Jag trodde det var ett skämt, men nej då -- han menade det han sa:
Han o dotra ville bjuda ut mig på restaurang.
En sån himla fin, generös och kärleksfull sak att göra!!
Jag blev såååå glad och rörd!!
En stund senare satt vi sålunda inne på fina och mycket trivsamma Jops i Stenstan.
Jag har under flera år hört talas om, att där serveras stenugnsbakad pizza med mozarellaost och ruccola, så en sån ville jag jättegärna prova. Det visade sig att samtliga pizzor hade just dessa bägge ingredienser, så jag kunde välja fritt bland de många goda alternativen.
Vi valde alla tre en pizza, som heter "Jops", och jag kan utan försköningar säga, att detta var den i särklass godaste pizza jag någonsin ätit.
Den hade marinerad oxfilé, färska tomater, sparris, lök och färska champinjoner, och serverades med en elegant liten bytta hemgjord bearnaisesås till var och en.
Den hade marinerad oxfilé, färska tomater, sparris, lök och färska champinjoner, och serverades med en elegant liten bytta hemgjord bearnaisesås till var och en.
Genom stenugnsbakningen blir degen frasig, och eftersom mozarellaost inte är någon fet ost, så blir pizzan ofet, välsmakande och magsnäll. En pizza helt i min smak, alltså! :D
Eftersom pizzan var så ofantligt väl tilltagen i storlek, fick både jag och dotra halva våra pizzor kvar på tallriken, men se då kom den artige servitören fram och frågade ifall vi ville ha en kartong, så att vi kunde ta med våra pizzor hem.
En sån härligt uppmärksam och artig service!!!
Dagen efter hade jag sålunda en halv pizza väntande i kylen, då jag kom hem från en lång uttröttande dag på jobbet.
Den fina och omtänksamma gesten värmde och mättade alltså mycket mer än dotra o mågen trott eller planerat. Se bara!! Ni förstår såklart hur ofantligt ljuvlig och njutbar min middagsstund i eftermiddagssolen blev. Kärlek och god mättande mat, är en oslagbar kombo för kropp o sinne!
Tacktacktack, kära fina måg och dotter!!! :D <3
Heffners lever
Härligt!!! :D
I Dagbladet idag kan vi läsa om det planerade byggandet i området Heffners -- och inte en enda gång nämns styggelsen "Norra Kajen" i artikeltexten.
Sååå härligt glädjande!! Detta unika, men hoppingivande, halmstrå griper jag direkt tag i!!
Sååå härligt glädjande!! Detta unika, men hoppingivande, halmstrå griper jag direkt tag i!!
Heder o vördnad till Patricia Svensson, som skrivit artikeln!! Må hon fortsätta på samma glädjande och historiebevarande sätt! :D
Alla områden heter ju nånting kryptiskt i kommunens papper, men heter ju något helt annat när man pratar om det.
T ex kan det ju i papperen stå Plösen eller Filla (oftast tillsammans med en sifferkod, som anger vilken av fastigheterna i det avsedda området), fast områdena, när man pratar om dem, benämns med områdesnamnen Bydalen och övre Bosvedjan.
Ingen pratar ju om dessa områden med de namn, som de har i kommunens papper, eller hur?
Jag menar, ingen säger väl "Jag bor i Plösen" när man vill berätta att man bor i en viss del av Bydalen.
(Foto: Sundsvalls kommuns hemsida)
Precis så är det såklart också med det planerade område, som fått arbetsnamnet Solhöjden, och som kommer att byggas i en del av det område, som heter Heffners.
I kommunens papper benämns det alltså "Solhöjden", fast området under de senaste 200 åren i både folkmun och i verkligheten heter Heffners. Till er, som lurats att tro något annat (d.v.s. "Norra Kajen") kan jag säga:
Varför tror du att det vackra gamla huset, som ligger mitt i det gult inringade området heter just Heffners herrgård ?
Ja, just det -- för att det byggdes och ägdes av Heffners sågverk, och dessutom ligger i området Heffners. :D
Nu ska Heffners vackert soliga backar bebyggas och jag hoppas, ber och tror att Per Fredrik Heffners tjusiga herrgård kommer att bevaras, som ett vackert och välrestaurerat minnesmonument över Sundsvalls vagga. Jag instämmer helt i Nils Johan Tjärnlunds ord:
Det är min och mångas kraftfulla önskan att Heffners herrgård skall bevaras av många olika skäl, vilka redogörs för nedan. Jag yrkar att det införs tvingande bestämmelser för herrgårdens bevarande i den detaljplan som sedermera kommer att antas av Sundsvalls kommunfullmäktige.
(Foto: Dagbladet)
Mycket nedslående är dock, att man inte brytt sig ett dugg om att anpassa de planerade husen, så att de knyter an till Heffners herrgård och Stenstan -- vår vackra stadskärna.
Husen på skissen ser ju ut precis som vilka vanliga skokartonger som helst. Tråkiga, fula och helt utan kreativ eftertanke.
Men som sagt: journalistiska texter som Patricia Svenssons, som utesluter bolags- och arbetsnamnet Norra Kajen, applåderas och välkomnas varmt!!!
Mysig mormor-å-Maire-kväll
Mamman o pappan skulle på 25-årsfest med kräftor, och då fick lilla stumperumpan vara hos sin mormor.
Vi passade på att mysa, umgås och ha det fint!
Det är inte så lätt att ta bilder med mobilen, tycker jag. I synnerhet inte när man själv ska vara med på dem.
Här är i alla fall några mormor-Maire-bilder. :o)
'
Så blev lilla sessan trött och slocknade i mormors famn...
Glad o lyckad shopping på ESPRIT BC
Det blev en både glad o lyckad shoppingkväll på ESPRIT i Birsta City i torsdags kväll!
Sååå härligt mycket minglande, glada mänskor och sååå mycket snygga kläder till bra priser!!
Jag hittade precis det jag sökte på ESPRIT och fick dessutom en trevlig shoppingkväll med flera andra ärenden uträttade i Birsta City! :D
Jag passade på att fota lite. Här är några bilder från kvällen:
