Jag fick en fin present ❤️
Jag har velat ha en "hackmaskin" ända sedan jag först såg en. Men när jag har haft råd, så har jag endera glömt att köpa och sedan har jag inte haft tillräckligt med pengar eller så har pengarna behövts till något viktigare.
Igår fick jag en sån hackare av min kära persiska familj. Jättefint grön och vit är den, så den passar dessutom så himla fint in i mitt kök.
Nu ska jag köpa hem gurka och valnötter, för nu ska jag göra Ab Dogh Khiar — en underbart god persisk soppa, som jag längtat efter att försöka laga. 😍❤️❤️❤️
Lavashak åt Lykke
Lykke börjar bli nu så stor att det är dags för henne att lära sig, hur man själv kan stoppa i sig diverse ätbart.
Därför håller jag idag på att göra min egen lavashak åt henne.
Lavashak är en puré av frukt, som torkas i tunna plattor.
Man köper dem med olika smaker i mataffärerna i Iran.
Det är ett nyttigt och gott snacks.
Jag smakade lavashak, när jag var med min kära persiska familj i Esfahan och jag tyckte jättemycket om det.
Häromdagen slog det mig, att jag ju kan göra egen lavashak här hemma.
Och om jag väljer frukt och bär, som passar Lykke, så blir det ju något jättebra och nyttigt, som hjälper henne att lära sig äta själv.
Idag kokade jag sålunda raskt ihop en puré av plommon (med skalet kvar), några frysta mangobitar (för sötma), ett skalat päron och ett par skalade äpplen. För hållbarheten och för att bevara den vackra färgen tillsatte jag också lite.
Obs! Koka så kort tid som möjligt, för att bevara så mycket av vitaminerna som möjligt.
Jag hällde ut purén på ett bakplåtspapper, som jag vikt upp kanterna på.
Nu står plåten med lavashak mitt i ugnen på 65 grader. Där ska den få stå tills purén har torkat. Då ska jag skära den i lagom avlånga bitar, så att Lykke kan hålla i och suga i sig av den goda och nyttiga frukten.
Jag har som synes inte mixat purén helt slät. Jag lät den ha kvar några små plommonstrimmor och äppelsmulor, så att Lykke får öva att äta saker med struktur.
Jag hoppas att min lavashak blir riktigt god. Då kanske jag vågar mig på att göra fler sorter med olika smaker till både Lykke och oss vuxna.
När Lykke har blivit lite större och hennes mage är mer van vid mat, så ska jag göra lavashak utan att koka frukten. Då bevaras ännu mer av fruktens nyttigheter.
Här får du en Youtube-lektion, så att du själv kan testa att göra sådant här gott och nyttigt snacks.
Ny favorit
Hummus är underbart billigt, enkelt, nyttigt, mättande och gott. Det passar dessutom med nästan vad som helst.
Min egen hemgjorda hummus med hårdbröd är min senaste favorit. 😊👌🏼❤️
- Bor jag inte här..?
En liten svart katt har börjat ta för vana att komma till min altan. Ibland kommer den spatserande på fönsterblecket, när jag äter frukost eller sitter vid datorn innanför fönstret. Ibland sitter den på fönsterblecket eller räcket, när jag kommer hem. Det märks att den tycker att den faktiskt "äger" min altan.
Den doftmärker presenningen över mina utemöbler och överdraget på min grill med en liten dusch varje gång den lämnar altanen.Kanske har någon annan katt lämnat sin doft där, så att den här kattens dito måste förstärkas..?
Det brukar även komma en grå kisse med liksom tofsar uppe på öronen, men den har jag inte sett på länge nu. Kanske sitter dess doft ändå kvar här? Eller behöver katters doft förstärkas och bekräftas vid varje besök? Jag vet inte, för jag har ingen egen katt och är inte så insatt. Jag tycker bara att de är otroligt fascinerande, vackra och härliga djur.
Jag blir barnsligt förtjust varje gång jag ser katter på min altan, för jag har ju inget eget husdjur.
Det gör mig så glad, när de plötsligt passerar förbi mig på utsidan fönstret där jag sitter vid datorn. De lämnar små söta tassavtryck på fönsterblecket och det är så gulligt att jag nästan vill låta bli att torka av fönsterblecket, när jag putsar fönstren.
Ibland lägger sig kissen på en av stolarna och myser. Då smyger jag omkring här inne, så att jag inte ska skrämma honom / henne. Det känns så gott att den ligger där.
Dock skulle jag aldrig mata eller klappa dem, när de är på altanen. Då skulle de kanske bli förvirrade och på fullaste allvar tro att de har bytt ägare och adress.
Idag satt den svarta katten och myste i solskenet på mitt fönsterbleck, när jag kom från mitt morgonpass med seniorerna på gymmet. Jag passade på att knäppa några bilder på den. :)
- Hallå, varför kommer du inte ut och klappar mig? Bor jag inte här, kanske?
- Nej, söta lilla kisse, du bor faktiskt inte här och därför har jag aldrig klappat dig uppe på altanen -- bara när du är ute på gångvägen.
Kissen har så himla lite kvar av sina öron, så jag gissar att den endera har slagits väldigt mycket eller att den har förfrusit öronen. Vilkendera det än är, så är det ledsamt att se. Det är en så kärvänlig och pratglad kisse.
När det kommer folk på gångvägen brukar den lämna sin plats på fönsterblecket och med majestätiskt lugn spatsera över altanen bort till grillen, lukta lite på överdraget och sedan darra till med svansen i en doftdusch, innan den vigt skuttar upp på altanräcket. Där sitter den sedan och testar förbipasserande med lite jamande småprat.
Idag råkade det vara jag som kom på gångvägen, så vi pratade och kelade en stund innan vi skildes åt och gick åt varsitt håll.
Kissen är jättemysig och det är himla trevligt att den gjort sig så hemtam på min altan, men jag ska försöka ta reda på var den bor, så att jag vet till kommande iskalla vinterdagar.
Mysigt och vackert... inifrån
Nu är hösten här
Brrrrrr.... Nu känns det höstigt. Grått, rått och kyligt. 😟
Jag gruvar mig förskräckligt för vintern, snön och iskylan 😔
Grått och ruggigt ute... och nästan lika ruggigt inomhus.
Regnrusket tränger på nåt sätt in genom väggarna och gör det råkallt inomhus.
Persiljan och örtkryddorna i lådorna är nästan slut... Dags att tömma och packa ihop lådorna för i år.
Eriksdalsk Kebab Kobideh med rösti
Mysmiddag en varm kväll i Eriksdal hos mågen och dottern. 💚💚💚😊
Vi beslöt att testa mina nya grillspett. Det var inte lätt, men vi lyckades bra för att vara första gången. 😃💪🏼👌🏼
Mågen är duktig på att grilla, så han fick ansvara för den, medan jag stekte röstin.
Vi tog tortilla istället för arabiskt tunnbröd och det gick precis lika bra.
Supergod och saftig Kebab Kobideh, som saftar av sig på brödet och gör det jättegott som tillbehör till måltiden.
Så himla gott! Det riktigt syns hur gott det var, eller hur? 😃👌🏼❤️
Ny fin lekplats på Bäckebo
Titta så himla fin den nya lekplatsen på Bäckebo 22 blev! :D
Borta är den gamla slitna lekplatsen och här är den nya fräscha lekplatsen med inspirerande lekutrustning för barn i olika åldrar.
Och här i hörnan finns en utemöbel, där vuxna kan sitta och mysa i solen medan barnen leker. :)
Grattis-middag för en lycklig vän
En mycket god vän lyckades efter mååååånga om och men få en egen lägenhet.
Jag blev så himla glad för hans skull och bestämde mig för att göra en riktigt god grattis-middag.
Han gillar kött, så självklart valde jag en kötträtt, men han är också kock och jätte-JÄTTE-duktig på att tillaga kött... Så vad skulle jag välja? Vad skulle jag laga?
Jag bestämde mig för att vara modig och prova att göra en jätte-JÄTTE-god persisk köttfärsrätt, som heter Kebab Kobideh. Jag har ätit det flera gånger med mina kära vänner Minoo och Navid, men jag hade aldrig provat att laga det själv. Nu fick det bli min första gång, och vet ni vad - det blev JÄTTEGOTT! :D
Jag hittade ett bra recept på zeinaskitchen.se. Jag använde det som grund, men ändrade lite och gjorde på mitt eget sätt. Min dotter och dotterdotter var också med på middagen. Eftersom hon ammar så bör hon inte äta alltför mycket lök. Därför anpassade jag receptet lite.
Så här gjorde jag:
Ingredienser:
- 1 kg nötfärs
- ½ finhackad gul lök
- ½ finhackad röd lök
- ½ riven vitlöksklyfta
- 2 tsk salt
- 1 tsk svartpeppar
- 1 tsk gurkmeja
- 1 msk sumak
- 3/4 dl finhackad persilja
Jag har sett Minoo och Navid bearbeta köttfärsen länge, så jag visste att man ska jobba rejält med den. Köttfärsen ska bli som en smet som hänger ihop. Sedan fick den vila i kylskåpet en stund, innan jag formade avlånga bitar.
Jag har inga sådana platta grillspett, som behövs för att grilla Kebab Kobideh. Därför valde jag att steka dem och det gick nästan lika bra.
Som sallad gjorde jag en Åsa-variant på Tabooleh. Ingen bulgur, men istället hade jag gurka och paprika. Det blev jättegott och fick godkänt av middagens hedersgäst. :D
Jag gjorde också en Åsa-variant på Mast O Khiar. Istället för bara Khiar (gurka), så blandade jag i riven morot också. Lite nyttigare och lite mer fibrer. :D
Jag gjorde också saffransris på Åsa-vis. Alltså så som Minoo har lärt mig, men med den arabiska kryddan Sabah Baharat (sju kryddor) så som min f.d. elev Margerite lärde mig. Sååååå himla gott!
MUMS!!!
Till kaffet åt vi en jättegod kaka, som min vän hade tagit med sig.
Enligt syrisk tradition ska den som har något att fira bjuda de andra på något gott.
Och riktigt gott var det också! :D
Det blev en väldigt god, jättetrevlig och mycket mysig grattis-middag för Ahmed och hans lägenhet. :D
Bure 2017
Rörd och tacksam
De senaste tre dagarna har jag fått så himla många tack och så himla mycket bekräftelse på uppskattning, att jag blir alldeles stum och rörd av tacksamhet. Det känns nästan overkligt och lite svårt att ta in.
Hur kan jag ha gjort mig förtjänt av allt detta?
Jag har äntligen unnat mig
I jättemånga år har jag velat tatuera ögonbryn och en tunn linje längs ogonfransarna, för att se piggare och fräschare ut utan makeup.
Nu har jag äntligen unnat mig det.
Jag tänkte och googlade i flera år, men vågade dels inte ta steget, dels hade jag inte råd. Men i början av det här året hade jag samlat tillräckligt med både mod och pengar.
Jag valde att boka tid hos Kattis, en tjej som jag hört gott om och vars resultat jag hade sett.
Direkt när jag steg in till Donnas Beauty på Salong 17 och mötte Kattis, kände jag att jag hade gjort ett helt riktigt val.
Hon visade sig vara en mycket vänlig, förstående och pedagogisk ung kvinna. Hon lotsade mig tryggt genom all information och förklarade metodiskt allt jag behövde få veta för att känna mig lugn.
Från att i åratal ha velat, men inte vågat, är jag nu så himla glad och nöjd att jag gärna vill dela med mig av min positiva tatueringsupplevelse.
Måhända finns det fler som är lika hariga som jag och kanske får de här den information och det mod de behöver för att våga bli så vackra som de egentligen är.
Här är en bild som Kattis tog precis innan hon började med den första omgången av tatueringen.
Jag var helt omålad och när jag tittade mig i spegeln, tyckte jag att jag såg sjuk ut.
Kattis bad mig titta lite nedåt för att ögonfransar och ögonbryn skulle synas så tydligt som möjligt.
Som synes hade jag inte mycket till ögonbryn och franslinjen är färglös och otydlig.
Här är en förvisso suddig bild av mig strax innan mitt första besök hos Kattis, men det syns ändå hur färglös jag var och jag försäkrar att jag även kände mig sån. Även på den här bilden var jag helt omålad.
Här är ett par bilder som Kattis tog direkt efter första tatueringsomgången.
Jag är alltså helt nytatuerad och en liten aning svullen på ögonlocken, men oj så fin jag kände mig.
Jag tyckte redan där att jag såg mycket piggare och fräschare ut.
Här är en bild direkt efter min första påfyllning. Så himla nöjd och glad!
Min dumma hud vill inte riktigt behålla tatueringsfärgen lika mycket överallt, så jag har gjort mer än en påfyllning. Kattis har löst det jättebra.
Den här selfien tog jag ute i dagsljuset direkt efter andra påfyllningen. Jättenöjd och så himla lycklig!
Dessutom jättestolt över mig själv. Tänk att jag äntligen vågat göra det jag drömt om så länge.
Här är ett fotomontage av mig direkt efter min tredje påfyllning.
Och här nedan är två mobilfilmer som jag tog medan Kattis tatuerade mig.
Jag filmade samtidigt som Kattis tatuerade en påfyllning på mina ögonbryn och lashliner..
Jag filmade för att visa hur smärtfritt, avslappnat och tryggt det går till.
Kanske finns det fler kvinnor, som är lika hariga som jag...
Kanske kan de här filmklippen ge dem den information och det mod de behöver för att äntligen bli så vackra som de faktiskt är.
Jag är så himla nöjd med slutresultatet och ofantligt glad över att jag valde just Donnas Beauty på Salong 17.
Egoistiska bilister med dragkrok
Jag har nyligen kostat på nya registreringsskyltar och reparation av min bil. Orsaken var att någon backat på min bil och tryckt in min front med sin dragkrok.
Om personen hade varit ärlig och satt en lapp på min bil, så hade det inte gjort mig lika ledsen, även om det hade kostat mig en del pengar. Nu gjorde personen inte det. Den bara struntade i det och smet.
Jag blev extra ledsen eftersom jag då precis fått tillbaka min nylackade och reparerade bil efter en kollision, som var den andre förarens skuld. Denne tog på sig allt, men försäkringsbolaget sa att enligt deras policy skulle jag betala min bils skador oavsett vems fel det var.
Det var bara att acceptera. Det kostade mig 14000kr.
Jag har alltså helt nyligt kostat på min bil och rekondat den för att jag ska sälja den.
Så råkar jag idag få syn på min bil framifrån... och vill bara gråta. 😫
HUR kan man skada en annan bil UTAN att ta ansvar för det?
Så j-kla egoistiskt och hänsynslöst!!! 😥
Soppkväll med kära ex-kollegor
Jag och kära f.d. kollegor hade en mysig och trevlig reunion hemma hos mig.
Vi valde att köra en sedan tidigare beprövad och uppskattad favorit i repris.
Alltså, en opretentiös och enkel meny med soppa, bröd, ost, vin, kaffe och något sött.
Enklast och mysigast är att göra en buffé, där alla själv får plocka, välja och vraka.
En stor gryta med god soppa kan bara inte bli fel.
Om man äter i Indiskas stora muggar, så kan man sitta skönt i soffan och umgås länge, länge.
Himla bra och mysigt. Jag har bara 5 stolar, men genom att göra så här, så spelar det ingen roll.
Vi är inte bundna till köket och matbordet. Vi får dessutom inte träsmak i rumpan, utan kan sitta både bekvämt och länge.
Himla bra och mysigt. Jag har bara 5 stolar, men genom att göra så här, så spelar det ingen roll.
Vi är inte bundna till köket och matbordet. Vi får dessutom inte träsmak i rumpan, utan kan sitta både bekvämt och länge.
Lite tillbehör att äta i eller till soppan.
Glas för olika smaker och behov.
Jag bjöd på två alternativ: bubbelvatten eller vin.
Vill man ha annat, så tar man med det själv.
Vill man ha annat, så tar man med det själv.
Gott hårt tunnbröd. 
Jättgott och segt Noon Barbari, som jag bakat själv och ett köpt mycket gott och rustikt rågbröd.
En enkel brie-ost är aldrig fel.
När vi ätit oss mätta på soppa och bröd, bjöd Lena och Birgitta på en härlig påsktårta till kaffet.
Eftersom jag är urusel på att baka sötsaker, så passar det jättebra att de tar med sig det söta.
Det garanterar att det blir gott och jag slipper skämmas. :D
Eftersom jag är urusel på att baka sötsaker, så passar det jättebra att de tar med sig det söta.
Det garanterar att det blir gott och jag slipper skämmas. :D
Vi hade så himla mysigt och trevligt. Det har vi haft varenda gång vi har "soppat" hemma hos mig och jag hoppas att vi kommer att göra det igen och igen och igen och åter igen.
De omtänksamma och kära kollegorna hade köpt så fina gåvor till mig.
Jag blir rörd och varm av omtanken. <3
Jag blir rörd och varm av omtanken. <3
Livsfarliga trafikegoister
Varför tror vissa människor att de kan strunta i regler och säkerhet? De tycks tro att de kan göra det, utan att någon märker det. Jättekorkat, eller hur? Extra illa är det, när de gör det ute i trafiken.
De här människorna tycks ha nån slags "det händer inte mig"-mentalitet, som utsätter oss andra för risker.
Här är ett par exempel ute i trafiken:
Jag sitter i bilen och kör från Bosvedjan in till stan. Det är tidig morgon och alla ska till skolor, dagis, fritids, jobb och annat. Det är sålunda rusningstrafik och många som går längs vägen och på övergångsställena.
Plötsligt svänger en bil ut från en angränsande väg och liksom tränger sig ut framför mig.
När den lagt sig framför mig, så ser jag att föraren sannolikt inte ens sett mig. Den har nämligen helt igenisade rutor. Endast bakrutan är helt isfri. Framrutan har blott två små isfria hål där ventilationen har blåst rutan ren.
Bilens förare kör utan att se rakt genom hela Haga, förbi alla barn på väg till skolan och förbi alla övergångsställen. Endast den framförvarande bilens bromsljus hjälper föraren att veta när den ska bromsa eller sakta in. Själv kan föraren nämligen omöjligt se tillräckligt ut genom framrutan.
Jag fotar och ringer in ett tips till polisen medan jag kör. De tackar mig, frågar om detaljer och registrerar bilnumret.
Framme vid korsningen Hagavägen - Riddargatan slår jag på videoinspelning och filmar den livsfarliga trafikegoisten. Då har bilens ventilation blåst nästan halva framrutan isfri.
Den svänger av upp mot Lindgården och jag fortsätter in till stan.
Jag svänger ut från Skönsberg och kör Trafikgatan mot Bydalen. Bakom mig har jag en äldre Volvo.
Föraren ligger tätt bakom mig och gasar irriterat. Det är tydligt att han tycker att jag kör för sakta, men jag kör 60 km i timmen.
Det är många utfarter längs Trafikgatan och det skvätter upp mycket slask från vägen. Därför kör jag varsamt och har ögonen på skaft.
Plötsligt vrålar det till bakom och på sidan om mig. Det är Volvon som i hög fart kör om mig. Den kör i mycket hög hastighet. Men ungefär vid Bygatan kommer den ikapp andra bilar och får samtidigt möten, så den kan inte köra om fler.
Ungefär vid Shell kommer jag ikapp Volvon igen. Jag startar kameran och filmar vettvillingens fortsatta färd längs Norra vägen.
Jag blir arg och ledsen när jag ser hur Volvon plötsligt rejsar iväg igen - den rejsar nämligen mot ett för mig väldigt känsligt ställe. Det är efter rondellen vid North Car. Den drar upp farten rejält och bara forsar förbi övergångsstället utanför City Gross. Jag har kommit upp i 50 och Volvon drar ifrån mig hur snabbt som helst. Den måste ha kört minst 70.
Min ena dotter blev nedmejad av en bil på övergångsstället utanför City Gross, så det är ett ställe där jag alltid får hjärtklappning när jag ser att folk kör oaktsamt.
Upprörd följer jag vettvillingen i Volvon bort längs Norra vägen.
Precis vid Valknyttsvägen saktar den in. Inga bromsljus och ingen körriktningsvisare.
Jädrans trafikegoist!!!
Jag tipsar polisen.
Så hur får man såna här livsfarliga trafikegoister att inse hur farliga de är och vilka risker de utsätter både sig själva och andra för?
Ja, jag tror ju att det enda som funkar är information om fakta och att de blir avslöjade.
När de plötsligt får se sig själva på film eller foto, så kanske de äntligen inser att sånt här inte går att göra utan att andra faktiskt ser det.
Livsfarlig egoistisk bilist
Jag var på väg till jobbet, när den här bilen hastigt svängde ut och la sig framför mig.
Jag trodde knappt mina ögon. Människan hade inte skrapat framrutan!! 😳😱
Personen körde, utan mer än 2x2 dm sikthål, hela Hagavägen förbi tre övergångsställen där barn gick över.
Personen körde vindrutetorkarna om och om igen i resultatlösa försök att få bort det tjocka islagret från rutan.
Jag låg bakom och fotade och filmade. Och ringde polisen med anmälan.
En sån jädrans trafikmarodör!!!
Fullständigt livsfarlig!! 😡😡😡😡
Gott slut och gott nytt
Jag önskar er alla ett gott slut på det här gamla året och ett nytt fint år, som är fyllt av glädje, kärlek, vänskap och gemenskap.
En god och lagom jul
Jag önskar er alla en riktigt fin, trivsam och lagom jul.
Dag tre i karusellen
Skriv inläggstext
Idag är tredje dagen i det här skovet av kristallsjukan och jag är frustrerad över att det inte har gett med sig. Så här länge har det inte snurrat så här mycket under de tidigare skoven.
Den här gången kräks jag fortfarande av åksjuka på dag tre, trots att jag gjort de behandlande övningarna. Så har det inte varit de tidigare gångerna och jag misströstar lite. Allt jag klarar i skrivande stund är att ligga eller sitta helt stilla och det räcker verkligen inte, för jag har ett jobb och elever, som behöver att jag är där.
Kristall i båggång igen
Kroppen har en märklig förmåga att själv bromsa och tvinga fram behövlig vila. Det visar den med oönskad tydlighet, när jag inte lyssnar på den och drar ner tillräckligt på tempot. Då fixar kroppen det liksom själv.
Ibland är det feber, ibland är det ryggen. Men min kropps senaste påfund är kristallsjukan och det är en mycket effektiv broms. Det kan jag nämligen inte nonchalera eller härda ut på jobbet med hjälp av Alvedon, Voltaren-gel eller korsett.
Med öronkristaller, som busar runt inne i båggångarna, gör man verkligen absolut ingenting. Det går bara inte, förrän man lyckats få ut kristallen / kristallerna ur båggången igen.
Den här helgen har jag därför underordnat mig den yrsel, som de här dum-kristallerna orsakar. 😣
Förhoppningsvis klingar yrseln av under veckan. Och gör den inte det, så går det ändå. 😊💪🏼
Det här är inte första gången jag upplever den här karusellen. Jag har haft den förut.
Och jag har både jobbat och kört pass på gymmet förut med kristallerna, som busar runt.
Och jag har både jobbat och kört pass på gymmet förut med kristallerna, som busar runt.
Det gick utmärkt tack vare alla förstående elever, deltagare och kollegor. 💕
Kristallsjukan är ju ingen egentlig sjukdom i den meningen att man är "sjuk".
Nej, det är kristaller, som har lossnat inne i örat och råkat sugas in i nån båggång i innerörat. Därinne rör de sig i vätskan och får hjärnan att tro att jag rör mig och att hjärnan då måste parera rörelsen. Då uppstår yrsel och kaos. Hela rummet snurrar hejvilt. Världen blir helt upp och ner.
MEN det finns rörelser, som man kan göra för att få ut kristallerna från båggångarna igen.
Här är ett Youtube-klipp, som förklarar och visar en av dessa rörelser.
