Besök hos kära vänner
- Vill ni bjuda mig och Emal på kaffe och en stunds trevligt småprat? frågade jag.
- Ja, gärna!! Kom!! svarade mina kära persiska vänner.
- Vi kommer efter att vi har ätit, sa jag.
- Neeejeeeh!! Ät inte!! Kom hit och ät med oss!!! protesterade familjen. :) <3
Ja, vem kan motstå Minoos fantastiska matlagning och en middag tillsammans med kära vänner?
Inte jag i alla fall, så SJÄLVKLART tackade jag ja! :D
- Det är bara en enkel måltid, sa Minoo.
Men för mig var det en vacker och välsmakande festmåltid!! :D :D
Se ett så vackert och inbjudande middagsbord!!!
Minoo hade lagat persisk kebab i ugnen. Det var JÄTTEGOTT!!!
Jag hade aldrig ätit det förut, så det var spännande att smaka. Mmmmmmmm! :)
Till kebaben hade hon gjort persiskt ris med saffran på toppen.
Det var såååå fint! Precis som nån slags tårta.
Och WOW så gott 'tadik' var! (Det är det bruna, som varit längs kanterna och i botten.) :D
En fräsch och god sallad...
... med Minoos jättegoda yoghurt-gurk-sås. MUMS!!
Min vackra, välfyllda och MYCKET välsmakande tallrik!
Vi hade en JÄTTETREVLIG kväll både före och efter middagen.
Massor av trivsamt och roligt småprat om ditten o datten.
Det är såååå roligt att prata med Minoo och jag lär mig nya saker varje gång vi ses.
Jag ser redan fram emot nästa gång! :D :D :D
Katt-trappan i bruk
Jag blev så glad att se min katt-trappa i bruk!!! Den funkar jättebra!!! :D :D :D
Voila!! :D :D :D :D :D
Lite ströläkt (gratis virke), två brädor, två gummerade hakar för upphängning av trädgårdsredskap, två hålbyglar, två små dörrstoppar i gummi och en halv burk skruv. Mer behövdes inte.
En billig lösning, som funkar riktigt bra! :D Kvinnor kan minsann!! :D :D
Batteriladdning
Batterierna laddas och hjärtat sväller av kärlekslycka, när jag i morgonmörkret sitter och kikar igenom den gångna veckans mobilfoton.
Tänk att en bild på en katt i ett fönster, kan göra en så glad! <3 <3 <3
Fantastiskt god faloodeh shirazi och persisk saffranglass
Det är fredag. Veckan har varit såååå fullmatad med jobb och hur jag än jobbat, så har jag inte hunnit färdigt. Så har det varit i många veckor nu. När jag lämnar jobbet på kvällarna, finns det bara en enda bil kvar på parkeringen och det är min...
Ibland tar jag vägen hem från jobbet via Stenstan och då passerar jag nästan mitt utanför mina kära persiska vänners hus. Varje gång det händer, längtar jag efter att träffa dem. Medan jag ligger i bilkön längs Bergsgatan undrar jag då för mig själv, om det vore ofint att bjuda in sig själv på en kopp kaffe.
"Om jag skulle ringa och fråga?" brukar jag fundera, men det har stannat vid tanken. Istället har jag åkt hem, ätit något framför tv:n och sedan slocknat som ett ljus.
Den här helgen är, precis som tidigare helger, uppbokad och full av jobb och ansvar.
Ikväll kommer dock "min afghanske son" för att stanna över natten. Kanske kunde vi slinka in till kära familjen på en stunds härligt småprat? :D
Förra gången jag besökte familjen, lagade dottern en fantastiskt god dessert. Den har funnits i mina tankar ända sedan dess och jag har flera gånger tänkt, att jag ska försöka laga den.
Om vi ses ikväll, så ska jag passa på att fråga, om man kan tillaga faloodeh shirazi i förväg. OM man kan det, så ska jag göra det. Då kan jag bjuda på faloodeh shirazi nästa gång mina kära föräldrar är här. Det skulle de gilla, det vet jag bestämt! :D
Så här läckert såg det ut! Och jag lovar att det var sååååååå gott!! :D :D :D
Jag hittade det här instruktionsklippet på youtube. Det är förvisso på ett språk jag inte förstår, men jag tror ändå att jag förstår hur jag ska göra. Friskt vågat, hälften vunnet! :D
Och här är recept på den jättegoda bastani - alltså, saffranglassen med pistage - som Ghazal serverade till sin faloodeh. :D
Den här varianten är mest lik Ghazals, tror jag.
Receptet här nedanför måste man ha en glassmaskin för att göra, och en sån äger inte jag, men jag lägger ändå ut det receptet här också, för jag vet att ni är många, som har en sån maskin. Det var väl årets julklapp härom året, om jag inte minns fel. :D
Nu ska jag handla hem de saker som behövs och sen ska jag förbereda glassen, så att den är färdig till nån kväll i nästa vecka.
Jag lovar att detta är bland det godaste jag ätit i efterrättsväg!! Med lite tur kan jag lyckas göra den. :)
Lycka
Lycka kan ofta komma ur små små saker i livet. Det kan t.ex. vara en älskad kisse, som lojt sträcker ut sig i soffan och tillitsfullt vänder upp magen, för att få bli kliad.
En liten sak, som laddar en med mycken glad energi. <3
Förstörd altan... och hemkänsla
Så där ja... nu må väl förvaltaren, styrelsen och ett par grannar i Hsb Bosvedjan vara nöjda...
Nu river jag min altan och ger den tillbaka sitt ursprungliga djup.
- Vad sjutton GÖR du? har många förbipasserande frågat. De har nämligen sett altanen byggas och har menat att den varit en av de snyggaste och mest proffsigt utförda i hela området.
Tja, hur i allsindar förklarar man sånt här, när man inte själv hittar någon som helst logik eller rim o reson i det?
Min altan var varken störst, senast byggd eller på något negativt sätt iögonfallande. Tvärtom!
Flera i området har avsevärt större altaner.
Många byggde sina för djupa altaner samma sommar som jag byggde min - flera byggde t.o.m. sina efter mig.
Ett gigantiskt antal äldre altaner är fula, vanskötta, har fel höjd på staket och/eller överliggare, har fel färg och/eller ser stötande illa ut.
Ja, en hel del både nya och gamla altaner följer inga som helst riktlinjer -- ändå är det min de har valt till avskräckande exempel.
Ja, det var faktiskt ganska precis så styrelsens ordförande och vice ordförande uttryckte det: "Vi måste ju statuera exempel." sa de till mig och min pappa. Vi trodde knappt våra öron och ångrade att vi inte krävt att
få spela in samtalet.
De snyggt rundade hörnen på min altan är nu borta.
Altanens utseende och proffsiga design är ett minne blott.
Jag har ingen mer energi att lägga på det här nu... ids inte ens försöka lappa igen hålen i ändarna av altanen.
Huvudsaken är att jag lyckats minska altandjupet innan snön kommer, så att jag sedan slipper oroa mig för att bli vräkt -- för jaa, men KAN faktiskt bli det även från en bostadsrätt.
I andra bostadsrättsföreningar krävs det att man är en rejält störande person, som trots upprepade varningar inte upphör att störa.
I Hsb Bosvedjan räcker det med 40 cm altan.
Jajamensan! Tro det eller ej, men Hsb Bosvedjan anmälde en "störning" från min bostadsrätt till sociala lnämnden i Sundsvalls kommun.
"Störningen" bestod av 40 cm fel mått på min altan. Jag är i övrigt en så tyst och störningsfri bostadsrättsinnehavare som det går att bli. Jag har aldrig fester, spelar aldrig hög musik, smäller inte i dörrar och skriker
inte i trapphuset. Jag är så tyst och "ostörande" att ingen ens vet om jag är hemma eller inte. Jag skulle i princip kunna dö i min lägenhet, utan att nån skulle märka det.
Nu lutar jag sorgset och uppgivet staketbitarna mot hålen i räcket och tänker att det nog får vara så tills i vår...
Det ser förvisso rätt illa ut, men det orkar jag inte bry mig om. De får stå så här över hösten och vintern som ett signum för styrelsen i HSB Bosvedjan.
Nu är min altan EXAKT så djup som den gamla ruttna var. När vi byggde den nya, valde vi nämligen den gamla altanens stödpunkter, eftersom dessa var hårda och stabila.
Andra altanbyggare i området har fått godkänt för sina alltför djupa altaner med förklaringen att 'de har haft det djupet i många år och de har nu bara förlängt sina altaner'. Detta gäller altanombyggningar
som skett både före och efter min.
Nu är min altan återställd till det djup den ursprungligen hade. Den är - precis som de andras - bara förlängd, så att den nu löper längs hela lägenhetens bredd. Sålunda borde nu också min altan få godkänt,
trots att djupet inte är på centimetern de 2,6 m, som är det tillåtna maxdjupet. Eftersom min nya altan vilar på den gamla altanens bärpunkter, så går det inte att minska den mer, utan att riva hela
altanen.
Likabehandlingsprincipen har förvisso hittills inte gällt för mig och min altan, men kanske kommer
den att göra det nu när de har drivit igenom sitt statuerande exempel..? :/
Katt-trappa
Projekt 'Katt-trappa' kom igång efter flera veckors funderande kring olika varianter på lösning.
Kruxet har varit att få till en stabil och årstidssäker trappa, som varken tar HSB:s mark i anspråk eller skämmer så mycket att grannar reagerar.
Jag hade en tanke på en enkel och 'lagom' lösning, men den låg, visade det sig, rätt långt ifrån dotterns grundidé, som jag var tveksam till om jag skulle klara att bygga. Man är ju liksom ingen snickare. ;)
Vi enades om en variant som låg lite mitt emellan våra olika idéer.
Som vanligt var det svårt att hitta en dag, då vi var lediga samtidigt och vädret var gynnsamt för trappbygge. Det fick bli så att jag byggde en dag, då jag hade möjlighet -- tyvärr jobbade hon den dagen, så hon kunde inte vara med, men det var inget att göra åt.
Men... när jag stod på plats med allt byggmaterial och alla verktyg, så kände jag mig plötsligt väldigt snickarkunnig. Plötsligt kände jag att jag kanske ändå skulle klara, att bygga trappan ungefär så som hennes första idé. Fylld av tillförsikt och utrustad med pappsens skruvdragare skred jag till verket.
Regnet strilade ner och rabatten utanför balkongen var hur geggig som helst - den lutar dessutom nedåt i en skarp vinkel. Blöt jord och utförslut är förstås ingen bra kombo.
Men... mittemot finns en jättefin stenlagd uteplats, så jag valde att stå där och jobba.
Helt perfekt!! :D
Ja, ni ser själva vilka dåliga förutsättningar det var för att stå vid själva balkongen och jobba.
Den stenlagda uteplatsen var guld värd. Torr, plan och bekväm med en mur att ställa ifrån sig saker på.
Här var själva trappan färdig och skulle sättas fast med byglar över räcket och strävor mot betongkonsollen under balkongen.
Här hade jag fått upp trappan. Därefter gick jag på insidan och gjorde en likadan trapp där - fast såklart avsevärt mindre.
De bägge trapporna är fastsatta i varandra och har gummerade strävor - detta för att minimera risken för både stöld och vibrationer, vars ljud skulle kunna upplevas som störande av grannarna.
Blomsterspaljén på insidan räcket är kvarlämnad av föregående ägare. Den ska förstås inte sitta kvar, för det är ju där kissarna ska gå in o ut på sin trappa.
En enkel och billig konstruktion tillverkad av ströläkt (som man får gratis), två tryckimpregnerade brädor, två gummerade hakar, två hålförsedda byglar och lite trallskruv.
Kanske inte världens snyggaste eller mest fackmannamässiga utförande, men det är en funktionell katt-trappa för en mycket ringa penning. :D
Ziri på Vocal Wednesday
Mina älskade döttrar är lika vackra och begåvade alla tre, och jag är såklart omåttligt stolt över dem! :D <3
Häromkvällen uppträdde min yngsta i något som heter Vocal Wednesday på Casino Cosmopol.
Jag hade såklart vikt kvällen för detta och i god tid lobbat för evenemanget bland släkt o vänner.
När dagen D kom, var det emellertid inte mycket som var så som jag hade tänkt det...
Min mammas höftbyte hade såklart råkat hamna på precis samma dag som Vocal Wednesday.
Min pappas ögonoperation sköts upp och råkade hamna i ottan dagen efter Vocal Wednesday.
Inga av mina vänner, familjemedlemmar eller släktingar skulle gå dit - jag skulle sålunda bli ensam.
Det ösregnade och blåste småspik, och jag var hängig som sjutton av några dagars förkylning.
Jag som aldrig varit på ett sånt här evenemang, kände mig dessutom nedslagen av den 'information' jag fått från både Casino Cosmopols hemsida och personer, som sa att de varit där tidigare och 'visste' hur det var.
Hemsidans prisinformation var obskyr och jag (med flera) tolkade den som att kvällen skulle kosta dryga 300 kr. Jag fick också höra, att artisterna skulle vara utspridda över kvällen, att det var upplagt som en långdragen mingelkväll utan sittplatser.
Informationen stämde INTE, kan jag säga.
Det visade sig att entréavgiften var blott 30 kronor och man behövde inte köpa någonting. :D
Där fanns tämligen gott om sittplatser och personalen sa sig också kunna hämta fler stolar.
Uppträdandena löpte i rad efter varandra - ingen väntetid, alltså.
De bägge tävlandes uppträdanden varvades med allsång och några låtar med Susanne Bertlin (arrangör) och en tidigare deltagare.
Och jag fick sitta med min kära 'lillasyster' Annika, som hört att jag skulle komma och därför höll en plats intill sig o sin väninna. :D <3 <3
Det blev m.a.o. en toppenkväll, som gav mersmak!!!
Allt var KANONBRA organiserat! :D :D :D
Det kändes jätteproffsigt, men var samtidigt avslappnat och opretentiöst. Lokalen var mysig och lagom stor. Publiken satt så lagom nära scenen, att det gav trygghet till artisterna och en känsla av personlig närhet till oss i publiken. Fotografen smög diskret omkring med sin kamera och filmade utan att kännas störande eller skrämmande. Susanne satt med på scenen under artisternas uppträdande, vilket gav en känsla av trygghet och kravlöshet. Ja, allt var bara såååå bra och ingenting kunde ha gjorts bättre!
Har du aldrig varit på Vocal Wednesday, så vill jag varmt rekommendera dig att gå dit!
Det kostar inalles 30 kr - om du inte köper något att äta eller dricka förstås. :D
Det börjar kl 19 och pågår i cirka en och en halv timme.
Du får alltså en toppenbra sång- och musikupplevelse för bara 30 kr, och du är hemma igen före kl 21. :D
Jag filmade såklart min skönsjungande och vackra dotter.
Mobilkameran återger tyvärr inte upplevelsen på något rättvisande sätt, men man får ändå en liten hint om hur bra det var, eller hur? :D
Man hade gjort trevliga intervjuer med de tävlande och dessa spelades upp som presentation av dem. Ett mycket trevligt och annorlunda grepp. :D
I intervjuerna skulle också en närstående person berätta om artisten.
I Ziris fall blev det hennes storasyster Märta. <3 :D
Det är Vocal Wednesday 7 onsdagar i höst, och det hela avslutas med en final den 22 november.
Finalkvällen kostar lite, för då serveras det mat med dessert och kaffe, men det är en mycket ringa kostnad för så mycket trevligt. :D
Eftersom jag absolut vill vara där då, frågar jag redan nu:
Är det nån som vill förhandsboka den kvällen och gå dit med mig? :)
