Mitt busskort åter på tapeten
Idag skriver bägge de lokala tidningarna om Moderaternas utspel -- ett vallöfte om Hundringen för ungdomar.
Det är förstås ett gott och bra vallöfte, MEN det är ohederligt av dem att inte nämna, att denna fråga egentligen inte är deras egen, utan faktiskt Centerpartiets.
Och här är ST:s som jag också kommenterat, eftersom det där förs en läsardebatt om frågans ursprung.
Centerpartiet har många gånger, sedan Hundringen/Hundralappen infördes, tagit upp frågan om ett liknande kort för ungdomar.
Att Moderaterna nu gör detta till sitt eget partis vallöfte, är att lägga moral-ribban verkligt lågt.
Sällan hade jag då 2009 kunnat ana, vilket långtids-ståhej och vilken prestigestrid mitt enkla busskortsförslag skulle generera. I synnerhet som man först knappt tyckte, att mitt förslag ens var värt att lyssna till.
Mitt förslag var gratis busskort för samliga pensionärer och funktionshindrade. Jag hade under två somrars Skottlandssemestrar upplevt ett sådant system i praktiken, så jag var väl insatt i dess positiva spinoff-effekter.
Jag lyfte flera gånger frågan, men ingen var nämnvärt intresserad och det fanns många andra, mer aktuella och akuta frågor, som behövde mötesutrymme och debatt-tid.
Efter att jag skrivit en detaljerad debattartikel om detta, och för kännedom inför publicerandet, la denna på vårt centerpartistiska mötesbord, tog det emellertid rejäl skruv och fart.
Andra partier försökte snabbt norpa åt sig frågan och göra den till sin. Det blev plötsligt viktigt att bevaka ärendet och både försvara och tydliggöra dess centerpartistiska ursprung.
Här är en länk till mitt jublande glada blogginlägg, då de andra partierna i Allians för Sundsvall, äntligen (efter lång bearbetning från centerns Reinhold Hellgren) beslutat att mitt busskort skulle få bli verklighet.
Tiden gick och gång efter annan fick jag uppleva hur fult och lågt politiker kan agera i syfte att vinna röster.
Mitt busskort lyftes flitigt fram i olika sammanhang och medier, men alltid under någon annans flagg.
Inte en enda gång har man nämnt, vem som födde denna fråga, och nästan aldrig vilka som drev frågan internt, tills den blev godkänd att lyftas till Alliansens förhandlingsbord.
Under åren som gått sedan Hundringen/Hundralappen sjösattes, har media många, många gånger haft detta på sin agenda, för mitt seniorkort blev en ofantlig succé.
Redan efter 3 veckor hade 1100 Hundringen sålts, vilket var en tredubbling av antalet sålda kort.
Den glada nyheten lyftes i både tidningar, radio och tv, men alltid med andra förgrundsfigurer.
Ibland var det andra politiker, som ville synas och ta åt sig äran, ibland var det andra organisationer - t.ex. PRO - som påstod sig vara det stolta upphovet till Hundringen.
Förbluffad och indignerad har jag iakttagit denna gemena huggsexa, och vid något enstaka tillfälle har jag försökt sticka in rätt information, men jag är ingen gapig person med några vassa armbågar, så min lilla röst har drunknat och tystats.
Mitt namn har sålunda aldrig egentligen offentligt förknippats med det lokala seniorbusskort, som jag födde idén till och som vi i Centern döpte till Hundringen, men som i ursprunget av mig föreslogs att heta Hundralappen.
Bägge dessa busskortsnamn är sålunda sprungna ur Centerpartiet, och detta kan vara viktigt att nämna här och nu, för den skull andra partier skulle få för sig nåt...
Jag kan inte låta bli att undra över, varför inte media i gemen och de flesta av våra lokala politiker, lägger större vikt vid att vara ärliga och sanna...
För mig är det obegripligt, hur det kan vara viktigare att stå i fokus och synas i kameralins och skapa rubriker, än att vara sann och äkta.
Mysig Märta-Marren-lördag
Suck... hade redigerat bilderna och skrivit klart allt, och så bara försvann alltihop och jag var tillbaka på ruta 1...
Blogg.se funkar nästan alltid prickfritt och sånt här händer nästan aldrig, men när det gör det -- som idag! -- så blir jag såå trött.
Nåja, jag får lämna det så här, och sortera bort bilder och skriva texter en annan dag, för nu är förmiddagsstunden vid datorn över och jag har annat som jag behöver få gjort idag.
b
b
Grabbmys och tjejgos
Myslyxmiddag hos Ziri, André o kissarna med fräsch o god wok på äggnudlar, räkor, lax, vitkål, vitlök, broccoli, böngroddar, bambuskott, tomater och paprika. MUMS!
Efter middan mös vi med kaffe-på-maten i varsin hörna. Och kissarna ville förstås också mysa.
Sigrid myser på sitt eget gulliga lilla sätt. Hon borrar in ansiktet mot personen hon myser med och spinner så det både känns o hörs.
Filip gosade och mös med husse i sängen. Särskilt mysigt var det att buffla o goa med husses skägg.
Jag är så innerligt tacksam att den långa anti-allergi-behandlingen, som jag genomgick i unga år, gav nåt resultat, för annars hade jag aldrig kunnat få lära känna mina döttrars alla kissar på det här underbart nära sättet. Kissar är verkligen fantastiska kärleksgivande djur!! <3 <3 <3
Mormors hjärtegryn
Efter terminens första arbetsdag, var det oerhört tacksamt att få middag av mamma.
När jag kom dit fick jag en positiv överraskning; där var inte bara lillebrors söta småtjejer, utan också Märta, Lars-Erik och mormors älskade lilla hjärtegryn!
Hon är så söt att jag bara vill pussa på henne!
Jag kan inte se mig mätt! :D <3 <3
Full av glad och vaken energi är hon!
Så hade hon suttit färdigt, tyckte hon (2 sekunder), och kröp iväg på upptäcksfärd.
Lillebrors rara småflickor kommer att bli utmärkta barnvakter så småningom! :) :)
Stortjejen har god storasysterserfarenhet av att avleda och hejda på ett varsamt och listigt sätt.
Lill-Marren har erfarenhet (ibland smärtsam sån) av barn, som är bara något äldre än sig själv -- hon iakttar avvaktande på sitt förunderligt lillvuxna sätt.
Lillebrors lilltjej äääälskar henne och skulle ju aldrig göra henne illa, men det vet ju inte Marren.
Hon gillar sin fina lekkamrat, det är tydligt. :)
Leka, känna, lära -- helt i Majres smak. :D
Nja, nu blev det lite trångt, så...
... nu kryper jag iväg på upptäcksfärd igen, säger Marren. :)
Lillebrors minsting är lika fascinerad och kär i Maire som jag.
Det är svårt att behärska sig, för man vill ju bara gulla med henne.
Så stannar hon, avvaktar och iakttar igen...
... för här kom lilla yrvädret igen, och hon är ju precis lika rörlig och energiladdad som Marren själv.
Hon sitter blickstilla ett par sekunder. Det syns tydligt hur hon avvaktar, tar in, bearbetar det hon ser och hör...
Så kryper hon iväg ut i hallen, för gammelmormors och gammelmorfars fina matta gillar hon skarpt!
- Den här killen gillar jag! Honom måste jag bekanta mig med! tycks Maire säga.
Tomten är en rätt tung och stadig sak, så hon kan riskfritt stödja sig mot honom, medan hon känner på honom.
- Du och jag är nästan lika långa, hörru!
- Men va hårt skägg du har!
Så kom pappsen och det var dags för påklädning, för Marren behöver få komma hem till Albinsro, innan det är dags att sova för natten.
Pappa Lars-Erik klär på, så att de kan komma iväg, medan Maire är pigg, för det vore olyckligt hon somnar i bilen på väg hem.
Klä på sig och bli fastspänd i bilstolen tillhör inte Marrens favvo-sysselsättningar, men nu var det många i hallen och mycket, som drog uppmärksamheten till sig.
En älsklig fin stund var till ända. Jag längtar redan till nästa gång! <3 <3
ST lägger ribban verkligt lågt
Näe, NU är måttet rågat för mig!!
Har inte Sundsvalls Tidning m.fl. nyhetsrapportörer någon som helst lägsta nivå för vad de skriver om?
En 3-sidig detaljrik artikel om s.k. swingersex med både bilder, tips och instruktioner för hur man går tillväga för att bli medlem i en swingerklubb. Man får också ingående information om hur man bäst ska agera, när man blivit medlem.
Artikeln är en ensidig lovsång till swingersex och i texten finns inte ett enda kritiskt ord om swingerlivet.
Det enda negativa som lyfts fram, är angående swingersexens belackare, vilka beskrivs som oförstående, oinsatta och inskränkta.
Tror ST:s ansvariga utgivare verkligen, att jag som prenumerant på en lokal dagstidning, vill betala hela 269 kr per månad för det tvivelaktiga nöjet, att få mig dylikt serverat till morgonkaffet?
Nej, fy sjutton!!!
Har f. ö. ansvarig utgivare funderat över det faktum, att tidningen kan läsas eller ses av barn?
Mina gamla föräldrar hade sina barnbarn på besök och dessa ville rita, så min mor bredde ut en tidning för att skydda bordsskivan mot tusch. Det blev, kan jag säga, en inte särskilt positiv situation och reaktion.
Varje år ger ST ut provprenumerationer och jag brukar tacka ja en gång om år, så att jag har papperstidningen i december.
Varje gång tänker jag att man säkert har lyssnat till läsarkritiken, förändrat, förbättrat och höjt nivån lite.
Hittills har jag dock bara blivit besviken, och detta års provprenumeration var utan tvekan värst!!
Vilket bottennapp!!!
Ett samhälle måste ha råd att ge mat och värme
(Foto: Johan Engman, ST)
Jag läser i Dagbladet på nätet, att Sundsvalls Soppkök hade sin sista öppna dag igår -- alltså, på nyårsaftonen.
Hur är det möjligt, att man från Sundsvalls kommuns sida, inte möjliggör för Soppkökets existens under årets hela kalla period?
Denna värdefulla och livgivande oas, ger behövande människor en stunds stugvärme, mat, varm dryck och en trivsam pratstund.
Soppköket huserar i en ombyggd barack, och den i tio års tid stått utanför Vängåvans bokhandel på Storgatan.
Genom sponsring från olika företag och föreningar, har man kunnat renovera stugan.
Maten, som de serverat, har de fått från olika restauranger, men det har också hänt, att privatpersoner kommit och lämnat in mat, livsmedel och bröd.
Personerna, som ideellt bemannar Soppköket, kommer från
Soppköket fyller en oerhört viktig funktion för behövande människor, vilket märks på antalet besökare, som varit i genomsnitt 50-60 personer varje dag och den siffran är ungefär samma som ifjol.
Nu när årets allra kallaste period nalkas, stängs alltså Soppköket, och detta gör mig så ofantligt indignerad och upprörd!!
Hur kan Sundsvalls kommun ens fundera över lyx och onödigheter som t.ex. en linbana upp till Norra berget, när man samtidigt inte har råd med sådant som ett soppkök för de invånare, som har det allra sämst ställt?
Ja, jag vet, att det handlar om olika potter och ekonomiska börsar, men i grund och botten är det samma skattepengar, som fyller dessa olika börsar, eller hur?
Hur dessa skattemedel fördelas beslutas väl ändå av politiker och tjänstemän, och då kan man helt enkelt göra en annan prioritering.
Ett samhälle måste ha råd att ge mat och värme, innan man satsar på lyx och onödigheter, så är det bara!
Sunt förnuft efterlyses!!
