Idag skriver bägge de lokala tidningarna om Moderaternas utspel -- ett vallöfte om Hundringen för ungdomar. 

 

Det är förstås ett gott och bra vallöfte, MEN det är ohederligt av dem att inte nämna, att denna fråga egentligen inte är deras egen, utan faktiskt Centerpartiets. 

 

Här är Dagbladets artikel. 

 

Och här är ST:s som jag också kommenterat, eftersom det där förs en läsardebatt om frågans ursprung. 

 

 

Centerpartiet har många gånger, sedan Hundringen/Hundralappen infördes, tagit upp frågan om ett liknande kort för ungdomar.

Att Moderaterna nu gör detta till sitt eget partis vallöfte, är att lägga moral-ribban verkligt lågt. 

 

 

 

 

Sällan hade jag då 2009 kunnat ana, vilket långtids-ståhej och vilken prestigestrid mitt enkla busskortsförslag skulle generera. I synnerhet som man först knappt tyckte, att mitt förslag ens var värt att lyssna till. 

 

Mitt förslag var gratis busskort för samliga pensionärer och funktionshindrade. Jag hade under två somrars Skottlandssemestrar upplevt ett sådant system i praktiken, så jag var väl insatt i dess positiva spinoff-effekter. 

 

Jag lyfte flera gånger frågan, men ingen var nämnvärt intresserad och det fanns många andra, mer aktuella och akuta frågor, som behövde mötesutrymme och debatt-tid. 

 

Efter att jag skrivit en detaljerad debattartikel om detta, och för kännedom inför publicerandet, la denna på vårt centerpartistiska mötesbord, tog det emellertid rejäl skruv och fart. 

 

Andra partier försökte snabbt norpa åt sig frågan och göra den till sin. Det blev plötsligt viktigt att bevaka ärendet och både försvara och tydliggöra dess centerpartistiska ursprung. 

 

 

Här är en länk till mitt jublande glada blogginlägg, då de andra partierna i Allians för Sundsvall, äntligen (efter lång bearbetning från centerns Reinhold Hellgren) beslutat att mitt busskort skulle få bli verklighet. 

 

Tiden gick och gång efter annan fick jag uppleva hur fult och lågt politiker kan agera i syfte att vinna röster.

 

Mitt busskort lyftes flitigt fram i olika sammanhang och medier, men alltid under någon annans flagg.

 

Inte en enda gång har man nämnt, vem som födde denna fråga, och nästan aldrig vilka som drev frågan internt, tills den blev godkänd att lyftas till Alliansens förhandlingsbord. 

 

Under åren som gått sedan Hundringen/Hundralappen sjösattes, har media många, många gånger haft detta på sin agenda, för mitt seniorkort blev en ofantlig succé. 

 

Redan efter 3 veckor hade 1100 Hundringen sålts, vilket var en tredubbling av antalet sålda kort. 

Här är en länk till Dagbladets artikel om succén. 

 

Den glada nyheten lyftes i både tidningar, radio och tv, men alltid med andra förgrundsfigurer. 

Ibland var det andra politiker, som ville synas och ta åt sig äran, ibland var det andra organisationer - t.ex. PRO - som påstod sig vara det stolta upphovet till Hundringen. 

 

Förbluffad och indignerad har jag iakttagit denna gemena huggsexa, och vid något enstaka tillfälle har jag försökt sticka in rätt information, men jag är ingen gapig person med några vassa armbågar, så min lilla röst har drunknat och tystats. 

 

Mitt namn har sålunda aldrig egentligen offentligt förknippats med det lokala seniorbusskort, som jag födde idén till och som vi i Centern döpte till Hundringen, men som i ursprunget av mig föreslogs att heta Hundralappen.

 

Bägge dessa busskortsnamn är sålunda sprungna ur Centerpartiet, och detta kan vara viktigt att nämna här och nu, för den skull andra partier skulle få för sig nåt... 

 

Jag kan inte låta bli att undra över, varför inte media i gemen och de flesta av våra lokala politiker, lägger större vikt vid att vara ärliga och sanna...

För mig är det obegripligt, hur det kan vara viktigare att stå i fokus och synas i kameralins och skapa rubriker, än att vara sann och äkta.