Vintervackert Bäckebo... saknar trivsel
Jag älskar mitt vackra Bäckebo, även när det är kallt, vintrigt och murrigt...
Men... mitt Bäckebo är inte längre mitt hem, utan bara ett område och en lägenhet, där jag sover och förvarar mina saker.
Boendetrivseln och hemkänslan är borta.
Den har HSB Bosvedjan helt tagit ifrån mig.
Min tanke, när jag totalrenoverade och skapade min gräddvita drömbostad, var att bo kvar här resten av mitt liv...
HSB Bosvedjan har emellertid varit lååååångt ifrån trevliga att ha att göra med, så den tanken finns inte längre.
Vad som hände? Tja, jag gjorde det så många gjort både före och även efter mig -- alltså, rev min gamla ruttna altan och byggde en ny prydlig sådan. Den är proffsigt byggd i stabilt virke, stilrent utförd och smälter fint in mot intilliggande altaner på både mitt och andra hus längs gatan.
Min altan följer reglerna i alla avseenden utom ett -- den är 40-50 cm djupare än reglerna säger. Den är långt ifrån störst eller djupast i området. Ändå måste jag riva min, medan andra får ha sina för stora och för djupa altaner kvar.
Så här är det:
Jag försökte i mycket god tid få svar på vad som gällde -- d.v.s. om jag fick bygga ungefär likadant som så många andra, som ökat ut sin altan lite. När man glasade in områdets balkonger ökade man nämligen dessas djup -- deras underdel hamnade också lägre än tidigare, så vi i markplan förlorade i sol och ljus.
Jag skickade min altanförfrågan både i pappersform och via mail, och jag bifogade även ett antal foton på olika altaner i området. Min önskan var att få öka ut de 40-50 cm som man byggt ut balkongerna med vid inglasningen, och så önskade jag få göra liggande ribbor i staketet, för det tycker jag är såååå stiligt, men jag ville först få veta om detta var okej.
Min tanke var dock aldrig att storleken skulle vara något egentligt problem, eftersom områdets altaner är av så ofantligt skiftande storlekar -- nej, jag ville bara agera korrekt och fråga, men jag trodde att det var utseendet, som skulle kunna vara stötestenen.
Efter en tid fick jag svar från styrelsen. Man informerade om att jag skickat förfrågan till fel forum -- d.v.s. till styrelsen istället för till förvaltaren. Jag skickade omgående både ursäkt för misstaget och förfrågan i dess bägge versioner vidare till förvaltaren. Därefter hände ingenting, ingenting och ingenting. Jag ringde förvaltningskontoret flera gånger under våren, lämnade meddelande att jag ringt... ändå ingen respons. Jag försökte också att få träffa förvaltaren, men första gången jag var dit, var han inte på plats, och nästa gång var kontoret stängt.
Efter ca 5 månader hade jag ännu inte lyckats få svar från någon i ansvarsposition och, då jag skulle sätta igång med bygget, fick jag veta att förvaltaren gått på semester. Uppgivet valde jag då, att bygga med samma traditionella stil och mått som en granne i huset nedanför -- denne har nämligen lägenhet i samma mark/gatuläge som min och han hade, sa han, fått förvaltarens tillåtelse att bygga sin.
Detta visade sig dock vara ett stort misstag -- för mig, alltså.
Jag fick, av nån obskyr anledning, inte bygga en lika stor altan som han.
Istället fick jag en s.k. anmodan om rättelse -- d.v.s. riva och göra om altanen -- och med denna följde ett hot om förverkande av besittningsrätten till min bostadsrätt.
Jaa, man kan faktiskt bli av med besittningsrätten till en bostadsrätt.
Om man är en person, som i synnerligen hög grad stör sina grannar och, trots upprepade tillsägelser och varningar, vägrar följa trivselreglerna, så kan bostadsrättsföreningen ansöka om att få besittningsrätten upphävd.
Nu stämmer ju inte den beskrivningen in på mig, för jag är ingen störande person och har aldrig på minsta sätt stört mina grannar. Jag har aldrig fester eller högljutt umgänge, jag röker inte och har inga gästande vänner som röker heller. Jag spelar inte musik med hög volym och smäller inte i dörrar.
Faktum är att jag starkt tvivlar på att mina grannar ens hör när eller om jag är hemma.
Nej, störningen består av 40-50 cm altandjup. Något som egentligen varken stör grannar eller ser illa ut, och detta altanmått är heller inte det minsta unikt bland Bosvedjans altaner.
Visst går det att bestrida detta den formella vägen, men... om jag skulle göra det och låta ärendet nå tingsrätten, så riskerar jag att måsta betala HSB:s rättegångskostnader, att de säljer min bostadsrätt och sedan bekostar ombyggnationen ur försäljningssumman.
Detta är en risk, som jag varken vågar eller vill ta, även om jag vet att jag har rätt i sak.
En liten mänska har, som ni vet, sällan en sportslig chans att vinna mot en stor jätte...
Det spelar ingen roll vem som har rätt och vem som har fel.
En jätte är en jätte, och en jätte vinner i 9 fall av 10 mot en liten enskild mänska.
Som om inte allt detta räckte, så anmälde HSB Bosvedjan också "störningen" (d.v.s. altandjupet) till Sociala nämnden i Sundsvalls kommun.
Mitt namn finns sålunda i Sociala nämndens rullar tillsammans med andra, som stört -- d.v.s. andra bråkiga, stökiga, högljudda o.dyl. personer, som i ordets rätta bemärkelse gör boendetillvaron omöjlig sina grannar... något som jag alltså inte gjort.
Jag förstår att du tycker, att det här låter helt otroligt och förfärligt osannolikt, men det är faktiskt alldeles, alldeles sant!!! I Bosvedjan är det tydligen helt möjligt, att man kan agera så här.
Tycker du att det här är att skjuta mygg med kanon? Då är du i synnerligen gott sällskap, för det tycker även de jurister, advokater och domare, och personer i Hyresnämnden som jag pratat med.
De Bosvedjeansvarigas agerande ger dessutom dålig stämning bland oss boende.
Mycket beklämmande, olustigt och onödigt.
HSB Bosvedjan hävdar två "fakta", på vilka de stöder sitt ställningstagande och agerande:
1. att jag haft förvaltaren och två snickare här hos mig i maj, och
att dessa då visat och förklarat hur jag får bygga.
2. att jag sagt till mina grannar, att
"jag ger f-n i HSB:s regler och bygger precis som jag vill".
Inget av dessa påståenden är sant.
Jag får emellertid inte veta vilket datum förvaltaren påstår sig ha varit här, eller vilka snickare han påstår har varit här med honom.
Om jag bara fick reda på vilket datum han hävdar att han varit här, så skulle jag kunna visa att detta påstående inte är sant... men som sagt -- detta vill HSB Bosvedjan inte berätta för mig. Vid ett kort möte sa ordförande och vice ordförande, att detta var information, som de faktiskt inte behövde ge mig.
Eftersom jag vet, att jag under maj inte haft varken förvaltare eller snickare här, så undrar jag såklart varför förvaltaren hävdar det? Han säger sig, enligt ordförande och vice ordförande, vara beredd att gå ed på detta. Kruxet är ju bara, att jag också kan svära på att jag INTE haft honom eller snickare här.
Tar han fel på person? Minns han fel? Varför får jag inte veta när eller vilka snickarna är? Jag fattar verkligen ingenting.
Inte heller får jag veta vilken/vilka av mina grannar, som ska ha påstått att jag sagt något så dumt.
Jag har ju en rad fina trevliga grannar, som jag har en bra relation med. Varför skulle någon av dem vilja mig ont?
Det tror jag först den dag det bekräftas av personen/personerna själva.
Jag har för övrigt både vittnen och dokumentation, som stöder att jag verkligen sökt information och på flera sätt försökt få svar från ansvariga.
Varför i all världen skulle jag då säga nåt sånt?
Som extra knorr på denna redan eländiga historia, gäller inte samma regler för alla altanägare i området.
Anmodan att riva och bygga om så att altanen följer reglerna, berör sålunda låååångt ifrån alla altanägare/byggare.
Jag och min pappa (han var med på det korta mötet) upplevde ordförande och vice ordförande som mycket oklara och motsägelsefulla i det de sa...
Man sa å ena sidan, att de som byggde sina för stora altaner före 2011 får behålla sina -- det var då man beslutat att "strama upp reglerna", men detta är inget man ansett sig behöva informera oss boende om.
De som köpt sina lägenheter (oavsett om de köpt den så sent som 2013) med en redan byggd för stor altan, slipper också riva och bygga om.
Även de, som byggt om en redan för djup altan, genom att förlänga denna, slipper riva. Denna undantagsregel gäller, sa de, även om man bytt ut hela trädäcket och bara behållit stödstolparna, som altanen vilar på.
Jag har förvisso bytt allt virke i min altan, eftersom den var genomrutten, men jag har inte ändrat de ursprungliga stödstolparnas placering och jag har förlängt den ursprungliga altanen. Ändå gäller denna regel inte mig.
Å andra sidan sa man senare i samma samtal, att denna nya uppstramning av reglerna gäller samtliga, som byggt under 2012 och 2013, och att regeln gäller alla utan undantag.
Jag har emellertid talat med ett flertal bostadsrättsinnehavare om deras nybyggda och för stora altaner. De säger sig inte har fått någon anmodan om rättelse. Stämmer det eller stämmer det inte? Vem far med osanning och varför? Jag har mycket svårt att tro, att alla dessa bostadsrättsinnehavare skulle ljuga för mig. Varför skulle de göra det? De känner ju sannolikt inte ens varann och den ene vet förmodligen inte ens om, att jag pratat med den andre.
Som bortblåst är nu min Bäckebotrivsel...
Jag skulle aldrig rekommendera någon att köpa lägenhet här, hur vackert det än är...
Marrens Melodikryssfrukost
Lilla stumpan och hennes mamma sov över hos mig, och sen åt vi ovanligt tidig Melodikryssfrukost hos gammo och goffa (gammelmormor och gammelmorfar) på Hemmanshöjden.
(Sporten, ni vet, styr ju sändningstiderna för precis alla andra program.)
Majre fick en tallrik med egen frukost att plocka i sig av, men det är ju såååå svårt för en sån liten mänska, att få småfingrarna att lyda.
När man bara är 8 1/2 månad, så har man inte fått till pincettgreppet än, men Marren ger sig inte.
Hon har utarbetat en egen liten teknik och den funkar finfint!
Hon stoppar glatt och friskt i sig av gurka, kokt medvurst och leverpastej. :D
Underbar persisk dag, mat och samvaro
Har precis kommit hem efter en härlig persisk dag med fantastiskt god mat och sååå trevlig samvaro. Reflekterar över hur underbart osvensk både dagen, maten och samvaron har varit. Minns och ler.
Den här dagen ska jag spara i hjärtat och minnas med ett leende under många år framöver.
Min mobil är gammal och börjar lägga av, så kameran fungerar lite si-så-där och bilderna blir halvdåliga, men några foton blev det i alla fall.
Håll till godo:
Minoo och Navid hade lagat till en verklig festmåltid! En ofattbar fröjd för både öga och gom!!
Precis som förra och förrförra gången, hade de jobbat i köket nästan hela dagen.
Jag blev återigen stum av rörelse och varm tacksamhet.
Såååå många spännande goda rätter att smaka på, njuta av och låta sig mättas av!!
Som inledande rätt fick vi Minoos suveräna havregryns-kyckling-soppa och den var om möjligt ännu godare denna gång!! Jag bara älskar den!!!
Fantastiskt mört och gott lammkött med potatis i en buljongsås -- det var så gott att jag nästan stöööönade medan jag tuggade!! Som ni vet, älskar jag lamm, och potatisen var så där härligt fast i konsistensen, som jag också är så förtjust i.
Medan jag åt önskade jag, att jag inte kunde bli mätt, för då hade jag kunnat äta ännu mer.
Ett alldeles fantastiskt gott ris med smak av dill och saffran, och en iblandning av helt otroligt goda gröna bönor. Det här bara måste jag fråga Minoo om hon kan lära mig!!
En kanongod "omelett" med iblandning av mixade grönsaker! En både vacker och välsmakande rätt, som jag ska be om receptet till, så att jag kan prova att göra den.
Den jättefräscha och goda gurk-yoghurtsåsen, som jag glömt namnet på.
Jag ska se om jag kan hitta kryddorna på Sjögatan livs, för det här vill jag absolut kunna få till!
Sååå himla god!! Jag skulle kunna äta den till vilken maträtt som helst.
Jepp, det är min portion det här! Och jag förstår att ni tänker:
"Men HUR kunde Åsa lyckas äta en så här jättestor portion?"
En så här stor portion är verkligen ovanligt för att vara mig... och då har ni inte sett, vilken jätteportion soppa jag åt, före den här mycket välfyllda tallriken!
Jag nästan rullade från bordet efter maten! :D :D
Efter maten fick vi kaffe/te och helt fantastiska persiska bakverk, som liksom bara smälte i munnen!
De var sååååååååå frasiga, fräscha och goda!!! Dessutom alldeles ofantligt vackra med smördegens frasiga lager mot den vita grädden och de effektfullt gröna pistagenötterna.
Ytterligare ett periskt recept, som jag ska be Minoo om!
En besökande släkting hade bakat de här små vackra och delikata petit chouxerna med söt gräddfyllning. De smakade rätt likt semlor, fast myyyyycket myyyyycket fräschare och godare!!!
Här är min efter-maten-portion. Innan jag visste ordet av, var det som blåst på min tallrik!
Försvinnande gott har nu fått en helt ny innebörd! :D
Tre mycket vackra tjejer, som hade målat sina naglar likadant, och även gjort sina hår likadana.
Se en sådan fantastisk hårprakt!!!
Lite fotografering rolig blev det också! :D
Här ett lite busigt foto.
... och ett obusigt "ordentligt" foto också. ;D
Vi avslutade den mysiga, trevliga, gemytliga, roliga och givande dagen med musik och dans.
Jättekul och lärorikt!! Och härligt osvenskt, förstås! :D
Precis som föregående gånger, ser jag redan fram emot nästa gång! :D <3
Emal lär mig laga afghansk mat
Förra helgen var verkligen en toppenhelg!!
Först den guldkantade mysiga lördagen, och sen söndagen med afghansk matlagning!
Det var så att Emal och jag gjorde ett litet arbetsbyte:
Jag skrev åt honom och han lärde mig laga afghansk mat.
En win win situation, alltså! ;D
Vi hade roligt, och pratade och skrattade mycket, men fick också mycket gjort!!
Här är bilder från Emals och min skrivar- och matlagningsdag.
Jag fick ett litet, men mycket viktigt uppdrag:
Att redan på förmiddagen tvätta 2 koppar ris och sedan lägga detta i rikligt med kallt vatten.
Det är mycket viktigt (lärde jag mig av Minoo före jul), att man tvättar ris ordentligt, för annars smakar det inte bra, och att man låter det ligga flera timmar i kallt vatten, innan man tillagar det. :D
Detta framgår aldrig av instruktionerna på våra svenska förpackningar, men så smakar heller inte vårt ris lika gott, som när man äter det hemma hos någon utländsk familj.
Emal kom vid 1-tiden och han hade med sig den viktiga afghanska smaksättningen:
Malen koriander...
... chili-het vitlökssås med tomatsmak...
... och hela fänkålsfrön.
- Vi börjar med att skala potatisarna, förklarade Emal.
- Sen skär man dem i klyftor och låter dem ligga i vatten tills de ska användas, instruerade han.
- Så här!
Den frusna nötfärsen, fick ligga framme och tina på bänken.
Jag lät Emal mestadels pyssla på själv i köket, och ägnade mig istället åt att fotografera, iaktta och småprata.
Split peas, d.v.s. halverade ärtor, är en viktig ingrediens, som också smakar gott.
Dessa fick ligga i vatten och dra, medan Emal förberedde, hackade och pysslade i köket.
Vitlök är också en viktig smaksättare, som jag gillar jättemycket. MUMS!
Ett par stora vitlöksklyftor revs för att smaksätta grytan.
Medan Emal skalade potatisen, fick jag strimla jag rödlök och riva vitlök.
- Nu ska jag steka löken tills den är så mjuk att den liksom "försvinner", förklarade Emal.
Han bottnade med olja och lät sedan kastrullen bli medelvarm.
Sen tillsatte han den strimlade rödlöken och den rivna vitlöken.
De skivade/hackade tomaterna fick vänta på skärbrädan, medan löken puttrade sig mjuk och genomskinlig.
- Man ska röra, så att det inte bränns och blir brunt, förklarade Emal.
Lökblandningen smaksattes buljongtärningar och fick puttra vidare på svag värme.
Det ser jättegott ut, eller hur? :D
När lökblandningen puttrat sig mjuk, tillsatte Emal en halv mugg vatten...
... och sedan fick det puttra vidare.
Emal var noga med omrörningen.
- Om det bränns och blir brunt, så smakar det inte bra, berättade Emal.
Ser smaskens ut, eller hur? Jag kan lova, att det doftade ännu godare!!!
- Nu är det dags att tillsätta koriander, sa Emal.
- Ungefär så här mycket, instruerade Emal och visade på cirka 1 msk koriander i sleven.
Sen fick det puttra vidare...
När det hade puttrat en stund, tillsatte Emal köttfärsen, som han smulade sönder ordentligt, och därefter hällde han i en skvätt passerade tomater. Egentligen skulle det ha varit tomatpuré, men nån sån hade jag inte hemma, så han fick improvisera lite.
Sen tillsatte han vatten och lät det sjuda igen.
Sen var det dags att hälla av vattnet från ärtorna och tillsätta dem i grytan.
Mera vatten och sen puttra tills ärtorna var halvmjuka.
Sist lade Emal i potatisklyftorna...
... och sen la han på locket, för att låta det puttra tills potatisen var mjuk och vattnet absorberats.
Sen var det dags för riset att tillagas, så vi hällde av vattnet, som det stått i.
Först kokade han upp en kastrull med rikligt av lättsaltat vatten, och i detta kokade han sedan riset i tills det var mjukt utanpå, men med en fast kärna inuti.
Därefter hällde han av vattnet från riset...
... men han sparade en del av kokvattnet i en separat bunke.
Sen tillsatte han en rejäl skvätt olja i risvattnet i bunken.
Så här ska olje-vattnet se ut.
Därefter gjorde han på Minoo-vis med riset.
Det är tydligen ungefär samma tillvägagångssätt i Iran och Afghanistan.
Riset formades till "ett berg" och sen skedade han över oljevatten i små mängder.
Det salta risoljevatten, som blev över, hällde Emal i min mugg och sen drack vi detta med stort välbehag. Det var kanongott!!!
Sist ströddes ca 2 msk fänkålsfrön över riset.
Emal lyfte lite ris överst på "berget", så att det täckte fröna...
... gjorde sedan de viktiga "lufthålen"...
Så här ska det se ut....
... och då lägger man en tunn bit textil över grytan...
... och sen lägger man på locket.
- Nu ökar vi värmen tills det fräser i botten av kastrullen, och sen ska det stå en stund, tills riset är färdigt, berättade Emal.
En stund senare kollade Emal och...
... joo, potatisen var mjuk.
Dags att äta!! :D
- Nu ska vi äta afghansk mat. Varsågod! sa Emal.
Jag kan lova att maten var kanongod!! Jag åt så att jag var nästan fyrkantig!!!
Den här rätten ska jag absolut prova att göra! :D
Lördag med guldkant
Den här lördagen blev alldeles extra mysig och fin!! Både Märta, Majre och Ida kom nämligen till krysset! <3
När vi hade kryssat färdigt åkte vi alla efter Ida, ut till hennes nyinköpta lilla hus på Stornäset, ute på Alnö.
Det charmiga lilla huset låg alldeles fantastiskt vackert och högt, inramat av träd och med fin utsikt över vattnet och ängen nedanför.
Det var traditionellt norrlandsrött med vita knutar och hade en liten farstukvist.
Köket var rymligt med ett stort fönster, som vette ut över ängen och vattnet, så att hon kan sitta där och njuta av utsikten, medan hon dricker morgonkaffet.
Vardagsrummet hade också fönster med samma bedövande vackra utsikt.
Den ljusa fina övervåningen hade en öppen planlösning med snedtak och var precis hur charmig som helst.
Jag, mamma och pappa var såååå betagna och imponerade av hennes lilla hus!!
Jag knäppte inga bilder, eftersom jag tänker att Ida säkert själv vill avgöra, om, när och hur hennes hus ska presenteras.
Efter den trevliga hustitten åkte vi alla till Birsta. Dels skulle jag och mor handla några personliga saker, dels ville jag få köpa något varmt, fast tunt och smidigt, för Majre att ha, när hon sitter i bilstolen eller ligger i vagnen.
Nu var det ju rea och då liksom spårade jag ur lite... Det är ju sååå roligt att shoppa till lillstumpan!!!
Det här blev det:
En varm chockrosa overall med övervikning för händer och fötter.
Ett par varma vindtäta "tusser" med halksula.
Ett par söta varma mockasiner med halksula.
En söt vit body med spetskantad krage.
Ett par rosamelerade flossade joggingbyxor med mjuk linning och vikbara muddar, som reglerar benlängden.
Ett par gröna plyschbyxor i samma utförande.
Ett tvåpack med halksockar i vitt och brunt.
Jag håller tummarna, att lillstumpan gillar shoppingresultatet! :D <3