Melandersk Mors dag på Bäckebo
Mors dag 2013 på Bäckebo:
Två mödrar, tre systrar, fyra döttrar, två mostrar och en mormor. :D
Såå fint, såå trevligt och såå mysigt!!
Vår Mors-dags-knytis-middag var både supergod och jättemysig!
Mostrarna sitter o myser i solen, medan grillen sköter matlagningen och....
... mamma Märta-Li ammar allra sötaste lilla Maire i den sköna skuggan under mormors stora gröna parasoll.
Moster Ida och Maire myser en stund.
Och lilla sessan somnar så sött mot bröstkorgen på sin moster. :D
När vi myst, pratat och skrattat länge vid middagsbordet och solen försvunnit runt hörnet på nästa hus, går vi in i vardagsrumsvärmen för att dricka kaffe... och lilla stumpan får en slurk till, för utan att vi märkt det, har gått tre timmar sen hon åt. Tiden flyyyger iväg när man har trevligt!
Moster Ziri rapar lilla sessan, men se hon är ju kvällstrött så det blir gääääspa också. :D
Ligga mot axeln är mysigt och skönt, både för rapning, närhet och småslummer.
När hon fått en andra påfyllning, rapade hon snällt mot mormors axel och där slocknade hon också.
Som sagt: En mycket mysig och fin Melandersk Mors dagskväll.
Sessan somnade...
Sötaste sessan Maire var kinkig frampå kvällskvisten. Något hon precis börjat med.
I och för sig inget ovanligt alls med bebisar, för kvällskinkiga är ju de flesta småttisar, men när beteendet (liksom bebisen) är sprillans nytt, har man ju som förälder inte kunnat hitta nåt system eller motåtgärd.
Det är som om de små nyfödda liven är jättetrötta o hungriga, och behöver både äta o sova, men de har liksom inte fattat, att det finns nåt de själva kan göra, för att slippa vara trött o hungrig -- alltså äta och sedan sova. Sålunda "kvälls-skriker" de istället.
Och lilla sessans mormor gjorde precis det, som mormödrar gjort i urminnes tider -- alltså, "lånade" det skrikande barnet och vandrade runt, runt, runt med det på axeln, så att mamman slapp plågas av "oljudet". För märkligt nog är de små liven nöjda, så länge man står upp eller vandrar omkring. Och av nån anledning går det lättare med en annan person, än mamman -- för hon luktar ju så välbekant gott av bröstmjölk och hennes famn o hjärtljud är ju såå tryggt invanda, och det är som om bebisar tror, att mammor automatiskt ska fatta vad de vill, då de skriker otröstligt vad de tappra mammorna än gör. Med en annan persons famn och röst, reagerar bebisar annorlunda. Knäppt, jaa, men det brukar funka, att lämna över i en annan famn.
Denna kväll och denna sessa följde snällt "mönstret". Efter mycket vankande av o an med lilla stumpan på min axel, slocknade hon och jag satte mig lååångsamt o försiktigt ner i soffan... och där satt jag sedan med henne sovande mot bröstet.
En lååång stund satt vi där i soffan och mös.... Märtis, Maire o jag.
Laga mat i obekant kök och på ny spis, vilket jag lovat att göra, gick verkligen inget vidare. Märta fick lämna över Maire till mig och istället ta över slutklämmen i köket, annars hade vi nog inte fått oss nån mat. *fniss*
Men vyssja barn är ju invant o välbekant efter tre egna barn, och sitter liksom i ryggraden, så det klarade jag bättre. Nästa gång vet vi bättre, än att släppa lös mig i köket. *skratt*
Lära av att lära ut
Häromdagen vände jag på lektionen och lät eleverna undervisa mig.
Varför? Jo, ibland lär man sig mer av att lära andra, och vi har alla också olika lärstilar och behov, vilket jag vill försöka tillgodose.
Varför blogga om det? Tja, min förhoppning är att det måhända kan inspirera nån eller några.
Hur jag gick tillväga? Ungefär så här:
Vi har jobbat med motsatsord under några veckor och med jämna mellanrum nött dessa på olika sätt.
Inledningsvis hade vi förstås en grundlig genomgång, då de fick papper med orden o illustrerande bilder bredvid varje ord.
Gången efter gick vi igenom orden igen både på tavlan o på papper, där vi också ritade små enkla minnesbilder.
Därefter spelade vi flera gånger med orden i ett slags ord-på-fram-o-baksida-kort-spel, som jag skapat.
Dessa kort har eleverna sedan turats om att låna med sig hem och för att träna orden. (Och fortsätter fortfarande att låna, eftersom de tycker det är roligt.)
Som avslutande övning, rutade jag upp tavlan och skrev ordparen i rutorna. Sen fick eleverna gå fram och skriva orden på sina modersmål, och därefter lära mig att uttala dem. Mycket skrattigt och fnissigt blev det, vill jag lova. Genom att inte uttala orden rätt, råkade jag visst uttrycka något helt annat, än vad som var tänkt, och detta var förstås till stor muntration. :D
De tyckte att denna avslutande lektion var mycket rolig, och klassrummet var fyllt av gemenskapsfrämjande prat och skratt, vilket alltid är ett av huvudsyftena då jag planerar mina övningar. Hjärnan vill ha roligt och minns de skojiga sakerna bättre, så ju trevligare jag kan göra en övning, desto bättre är oddsen att eleverna lär och minns av den.
Om vi är trygga med varandra, så har vi roligare, resonerar jag --- alltså försöker jag alltid att få elever att trivas och känna sig trygga med både mig och varandra. Lärande ska vara så lustfyllt som det går att göra det! Då fastnar kunskapen bäst!
De flesta av skratten den här lektionen, gällde förstås mina tappra försök att uttala orden på deras språk, och det var också fullt medvetet ifrån min sida. Det är ju nämligen i just precis den situationen de befinner sig varenda dag, eftersom de håller på att lära sig svenska, som ju är ett mycket svårt språk. Nu var rollerna ombytta och det var både tydliggörande och roande för dem.
Att använda svenskan till att förklara för mig och lära mig uttala ordet på sitt modersmål, ger både förståelse o koppling mellan språken och en rolig kunskapsbefästande övning. En del lär sig dessutom allra bäst, då de får förklara för och försöka hjälpa andra att förstå.
I en sån här övning hjälper och rättar de dessutom varandra, utan att det blir pinsamt för någon, och att de rör sig i klassrummet o är framme vid WhiteBoarden, är mycket avdramatiserande och trygghetsskapande -- att som tonåring (oavsett nationalitet) bli trygg o röra sig i klassrummet inför sina klasskamrater, kan vara en lååång process, och i många länder är detta något helt otänkbart, eftersom det är lärarens revir och man förväntas sitta stilla och bara tala, då man blir tillfrågad om något.
Jag laddar dem med mod och kunskap, och tänjer på invanda gränser o roller. Och under tiden skrattar o skojar vi mycket.
Jag laddar dem med mod och kunskap, och tänjer på invanda gränser o roller. Och under tiden skrattar o skojar vi mycket.
Avslutningsvis säger jag förstås som jag alltid sagt: Man lär så länge man har elever.
Melodikrysset, mormor o Maire
Dagens skörd av mormorkärleksbilder från Melodikryssmorgon hos gammelmormor o gammelmorfar! :D
Det är så svårt att fatta, att hon bara är 2 veckor gammal.
Så vaken och "med", fast hon är så liten! :D
Vaknar till en solig o bra dag
Klockan pickar sin svaga väckningssignal. Jag tycker om att vakna lugnt och stillsamt om morgnarna, och inte till någon hög skrällig signal. Har också ett ofantligt behov av att det är ljust, då jag vaknar och ska kliva upp -- min kropp och hjärna bara vägrar vakna till liv i ett mörkt rum. Jag har sålunda ingen mörkläggningsgardin i mitt sovrum, utan skira spetsgardiner och en ljus, men ogenomskinlig gardin för att slippa insyn från bron och gångstigen utanför.
Jag räcker ut handen inifrån sängvärmen och trycker på snooze. Drar sedan in den igen, för sovrummet är svalt av nattluften, som strömmat in genom den öppna vädringsluckan. Sedan ligger jag en kort stund och vaknar till, innan jag öppnar ögonen och får se....
... att morgonsolen ritar vackra blommor och spetsmönster på mina fördragna sovrumsgardiner.
Leende ligger jag nån minut till och bara känner, att idag ska bli en mycket bra dag!! :D
Den nya familjemedlemmen
Det är inte lätt för kissarna att förstå vem denna nya lilla mänska är, men nu har finaste Jörgen Jönsson uppenbarligen förstått och accepterat, att hon är en ny familjemedlem.
Han passar på att få lite mattemys, medan hon ammar den lilla mänskan. Men det är bara en pyttestund, för den nya kan låta och sånt håller sig kloka kissar på avstånd ifrån, så han tassar därifrån innan hon ätit klart.
Har ni nånsin sett nåt sötare?
Bild: Ida Selin
Bild: Ida Selin
Blott sex dagar gammal är hon, detta ljuvliga, söta, lilla pyre! :D
Tjejkväll med guldkant
- Hörru, kom upp o käka hos mig! föreslog Ziri och jag tackade såklart glatt ja.
När jag kom rantande uppför backen, fann jag både Ziri, Freddan, Fille, Märta och Maire ute på gården.
Vilken härlig välkomstkommitté, va? :D
Självklart lockade jag o Ziri med oss Märtis o lillpyret in -- kissarna däremot valde att stanna ute i den sköna vårkvällen en stund till.
Lilla Maire o Märta i kärvänligt samtal. ;D
Medan Märtis ammar, fixar jag o Ziri pasta och en god sås på gårdagens grillkött, creme fraiche, grädde, böngroddar o lite annat smått o gott ur Ziris gömmor. Sen myser vi till o käkar tillsammans, medan lillgumman snusar i sitt sköna baby nest bredvid oss på soffan.
Så fort lillstumpan vaknat till, vill jag o Ziri gulla.
Ziri lånar Maire en liten stund och bekantar sig lite med sin sprillans nya systerdotter. :D
- Gäääääsp! gapar Maire och moster Ziri härmar. Hur sött som helst!! :D
- Puss på lillmunnen!
Så krumbuktar lilla sessan lite -- en liten luftbubbla i "kanalen", som behöver få komma ut -- och då får jag låna. Lillprinsessan lämnas över till mormor för rapning.
När rapen passerat gäspar hon stort igen och lägger huvudet mot min axel.
Lillstumpan verkar vara en kvällstrött tjej. Det är lite svårt att veta, för hon är ju bara en vecka gammal, så vi känner henne inte så väl än.
En stund senare prommar jag o Märtis iväg neröver med vagnen, och Ziri kryper tidigt i säng, eftersom hon börjar jobba redan kl 07.00 imorgon bitti.
En sååå mysig o fin tjejkväll med guldkant!!!
Maudan hälsade till mig!!
Min yngsta dotter ringde precis från butiken, där hon jobbar.
- Mamma! GISSA vem som nyss var in här o handlade! Och hälsade till dig!!!
Jag kunde såklart inte gissa, så hon fick säga vem det var.
- Maud Olofsson!!!!! kvittrade min dotter exalterat.
Och hon hälsade till DIG!!
Oj, så överraskad och glad jag blev!!!! Vilken jättefin sak att stoppa längst in i hjärtebanken för fina minnen!
- Mamma! GISSA vem som nyss var in här o handlade! Och hälsade till dig!!!
Jag kunde såklart inte gissa, så hon fick säga vem det var.
- Maud Olofsson!!!!! kvittrade min dotter exalterat.
Och hon hälsade till DIG!!
Oj, så överraskad och glad jag blev!!!! Vilken jättefin sak att stoppa längst in i hjärtebanken för fina minnen!
Min dotter hade känt igen Maudan och så kom det sig, att de sedan pratade om detta vid kassan, då Maud kom med sina utvalda varor.
Dotra hade stolt berättat för Maud om mitt centerpartistiska engagemang och min tid som aktiv kommunpolitiker. Och det visade sig att Maudan visste precis vem jag var.
Och HÄLSADE till mig personligen!!
Sååå himla roligt och sååå väldigt glädjande!!!
Det jag jobbat o slitit för och de saker jag åstadkommit inom politiken, har uppenbarligen nått ända upp till regeringsnivå och toppen i mitt parti.
Dotra hade stolt berättat för Maud om mitt centerpartistiska engagemang och min tid som aktiv kommunpolitiker. Och det visade sig att Maudan visste precis vem jag var.
Och HÄLSADE till mig personligen!!
Sååå himla roligt och sååå väldigt glädjande!!!
Det jag jobbat o slitit för och de saker jag åstadkommit inom politiken, har uppenbarligen nått ända upp till regeringsnivå och toppen i mitt parti.
Fortsätter nu min hemmapysseldag med soppkok och brödbak med ett STORT leende på läpparna!!
Medan jag leende loggar ur minns jag, då jag var i London hos Liberaldemokraterna -- jag hade blivit utsedd av Centerpartiet Riks till att åka dit och kampanjarbeta tillsammans med LibDems.
På valnatten då vi tog en paus i rösträknandet, spelade jag upp Mauds fina filmhälsning till Liberaldemokraterna, men jag fick spela upp klippet flera gånger, innan de verkligen förstod och faktiskt trodde på mig.Denna kvinna VAR verkligen BÅDE vår partiledare OCH Sveriges regerings vice stadsminister OCH näringsminister. De var mycket mycket imponerade!
Och just HON har alltså just handlat av min dotter OCH hälsat till mig!
Klickar på "spara" i min inre Hjärtegottbank. :D
Maire, mamsen o pappsen
Vackra flickorna Melander Sollén ligger o slumrar den sista morgonen på BB.
Lilla sessan sitter såklart i sin bilstol, under färden hem. Hon tycks trivas bra i bilen. :D
Hemma i mysiga hemmamiljön väntar en skön amningsstund med mamsen.
Sen får stumpan sova i sitt fina mjuka baby-nest. :D
Och efter ett blöjbyte är det fint med en mysstund i pappsens varma famn.
Ändrad tågordning
Jag hann tyvärr aldrig göra någon altan, innan jag flyttade in i mitt fina Bäckebo -- det hann bli vinter. När våren kom hade jag inte möjlighet av andra orsaker... och sedan har det inte blivit av...
Nu i höstas hade jag allvarliga planer på att komma igång, men då fanns varken ork eller tid. Det var så mycket annat, så de planerna stöp.
Vår familj går alltid ihop om olika bygg- o renoveringsprojekt och vi hade under fjolåret andra såna, som kändes mycket viktigare -- för min altan funkar ju faktiskt hur ful och opraktiskt byggd den än är -- så jag la altanbyggarplanerna på is över ytterligare en vinter.
Under vintermånaderna har jag nu hunnit tänka efter och finslipa planen på hur altanen ska se ut, vilket varit både bra och välbehövligt. Nu har jag sålunda beslutat, att bygga en stor härlig altan, som är djupare än den jag har idag och sålunda kompenserar för det solljus vi i markplan har förlorat, genom att balkongernas djup utökades ca 60 cm, då de glasades in -- jag ska också höja den, så att man kliver rakt ut på altanen utan några trappsteg. Och efter att jag byggt min altan, var planen att köpa en riktigt bra och lättmanövrerad grill. Men den skulle alltså köpas först då altanen stod klar.
Så kom då finvädret så där underbart plötsligt och då kändes min planerade tågordning inte så logisk längre. Jag ville ju grilla och äta på min altan NU. Och på några sekunder hade jag vänt på hela tågordningen. Grillen skulle köpas FÖRE altanbygget, såklart! Varför vänta?? Varför inte köpa grillen NU?
Snabbt fattade jag ett inköpsbeslut. Jag struntade i lunchmaten och använde istället lunchrasten till att kvista iväg ut till Plantagen, där jag sett en grill jag gillade. Nu blev det inte den i slutänden, för när jag lyssnat några minuter på den hjälpsamme unge mannen där, så insåg jag, att det nog inte var en elgrill jag skulle ha ändå. Istället kom jag hem med en gasolvariant av samma grill, en tillhörande vagn och en praktisk grilltång. Mina allra första av alla tre sakerna!!
Lite pyssel o knåp enligt medföljande bruksanvisning, och så var den fina vagnen klar!
(På bilderna ser ni hur välbehövlig min altanbyggnation är, eller hur? Räcket och det halvlåga vita staketet mellan mig o grannen, är genomruttna, och själva altanbrädorna är gamla, stickiga, vridna och spruckna. Verkligen ingen prydlig altan, och jag förstod av styrelsens gula informationspapper att den inräknas i de 3 procent fallfärdiga altaner, som de funnit vid sin inventering härom året.
Skämshatten på! Men i år SKA det bli av!!)
Efter ytterligare några minuter, var även grillen ihopmonterad och fastsatt på vagnen.
Jag trodde knappt det var sant. Kunde det vara så här enkelt? Hade jag inte gjort fel nånstans?
En halvtinad bit laxfilé fick bli testobjekt. Jag måste ju se om jag klarade att manövrera grillen också.
En liten vridning på startknappen och ett tryck på den röda knappen. Inga lågor syntes. Jag trodde genast att jag gjort fel eller att den inte funkade. Men så kände jag osynlig värme komma från under gallret.
Jag stängde locket och lät den stå en stund. När jag sedan öppnade locket var det hett och klart att grilla inne i "kupan". Sen gick allt mycket smidigt och snabbt.
Jag hann precis koka fullkorns-couscous, lägga upp den på tallriken tillsammans med sallad och en klick bearnaisesås, så var laxen klar.
Trots att jag varit sen hem från jobbet (fastnade som vanligt i lektionsförberedelserna o glömde tiden), så hann jag både montera ihop grillen och göra grillmiddag till mig, så att jag kunde äta o njuta av det nya numret M, innan solen lämnade min altan. Helt fantastiskt och alldeles väldigt härligt!!
Tidigare i livet har grillning varit en mysig, men oerhört jäktig o pressad aktivitet. Jag har sällan lyckats få till grillglöden, så att den tajmat mot när resten av maten ska vara klar. Och att grilla till bara mig själv, har minsann aldrig en endaste gång varit en option.
Detta var verkligen ett kanonbra köp!! Tusen, tusen tack till den unge mannen på Plantagen!!
Jag kommer att vara honom evigt tacksam!
Sannolikt kommer jag i sommar att få damma min spis, för att den står oanvänd -- jag kommer nämligen att sköta det mesta av min matlagning utomhus. :D
Scoda Fabia eller Kia Ceed?
Jag o pappa råkade parkera mitt emot varandra, när vi var på besök hos lillebror med familj.
Att våra bilar är SÅ lika, hade jag inte insett tidigare.
Det var knappt jag såg skillnad på dem så här från sidan.
Är det konstigt att man har svårt att hitta sin bil på Birstaparkeringen, eller..?
Mitt första fina möte med lilla Maire
Jag, Ida, mor och far smög oss in på BB till familjen Melander Solléns sal. Ziri jobbade och kunde därför inte följa, men hon o Ida smög dit en liten stund på kvällen istället.
Med oss hade vi kaffevatten, snabbkaffe och en tårta, som vi hämtat i deras kylskåp hemma på Bäckebo -- de hade köpt den till Märtas födelsedag, men då behagade ju Maire påbörja sin ankomst till världen, så tårtan blev kvar tills nu. :D
När vi tassade in hade Märta just ammat, så den lilla prinsessan slumrade så nöjt i sin vackra moders famn.
Men så slog hon upp sina blå och protesterade. Det hade visst hänt nåt i blöjan och det ville den lilla sessan inte ha kvar där.
Det där att klä på sig, var inte heller populärt, men det är ju ett välbekant fenomen för alla småbarnsföräldrar. Hon blev dock både skönt varm och mycket söt i jättefin klänning och spetskofta.
Sen fick sig pappa Lars-Erik en bit god tårta och Trocadero.
Och då fick jag låna den lilla sessan!! Så ofattbart fint att få hålla henne!!! :D
Hon var förstås hungrig, för mjölkproduktionen kommer ju inte igång förrän efter ett par dagar, och hela hennes instinkt säger ju "sug för överlevnad", så mamma Märta lät oss prova den nya nappen med den fina napphållaren. Och Maire blev så lycklig o nöjd.
Med ett stadigt grepp om mitt finger, istället för om den egna kinden, tuttade hon förnöjt i min famn.
Så liten, så söt och så alldeles väldigt välkommen och älskad!!
Tänk att jag är mormor!! Det känns väldigt fint, ska jag säga!
Det känns dock inte alls som att det gått särskilt lång tid, sedan mina egna var så här små.
Ofattbart hur fort tiden och åren rullat iväg.
Så vackert och så fridfullt
Men har ni nånsin sett något så vackert och fridfullt..?
PS.
Min blogg kommer hädanefter att svämma över av Maire, Maire och mera Maire. Så är det bara och det är inget jag tänker ens försöka göra nåt åt. Hon är ett litet ljuvligt mirakel, som jag kommer att blogga massor om!!
Vill ni inte läsa om min söta dotterdotter, så får ni låta bli att kika in här. Så enkelt är det. :D
DS.
Frossar i rosa rosa rosa
Jag äääälskar att sy och skapa söta saker i rart rosa toner och mönster!! :D
När mina tre var små sydde jag mängder av kläder, täcken, leksaker, gardiner och allt jag kunde komma på --- och allt i glatt rosa och tjejiga färger o mönster.
Nu får min skaparlusta en nyrenässans genom lilla Maire och rosa är åter ledordet här hemma!
Just nu är lillprinsessan pytteliten, men bebisar växer fort och då ryms hon inte i det rosa baby-nestet jag o Märtis sydde innan Maire föddes. Jag har nu därför sytt ett något större baby-nest med mjuk plyschinsida och madrassbotten, som hon tryggt kan ligga och sprattla på, utan att rulla ut på det hårda kalla golvet.
Gulligt, eller hur?
Lika som bär
Visst är det obegripligt hur lika två personer kan bli, fast det är 27 år mellan dem..?
Till vänster en bild på Märtis, när hon var en dag gammal och vi fortfarande var kvar på BB.
Till höger en bild på lilla Maire, som föddes igår.
En ljuvlig kopia av sin söta moder!! :)
Prinsessan Maire
Har precis fått mms med en liten fantastiskt vacker och vaken prinsessa på bild.
Lilla Maire ser ut att ha fått sina föräldrars fantastiska ögon och ögonfransar.
Tänk vilket mirakel!! En helt ny liten mänska! Och precis hur söt som helst!!! <3 <3 <3
Nu är jag mormor!!
Den 3:e maj 2013 kl. 21:47 föddes en fantastiskt söt liten prinsessa!
Hon heter Maire och är mitt allra första barnbarn.
Den fina lilla tjejen väger 4028 g och är 51 cm lång.
Att hon är söt är förstås inte att undra på, med såna gener och arvsanlag! Hennes mamma är slående vacker, trots att hon precis nyss fött barn!
Märtis var också ofantligt söt som barn och min gissning (utifrån hur han ser ut som vuxen, alltså) är att även Lars-Erik var det.
Vilket urgulligt litet charmtroll hon kommer att bli!!! :D
Här har familjens lilla prinsessa fått på sig de jättefina kläder, som hennes förutseende mamma köpt.
Hon är så ofantligt söt, så jag kan inte sluta titta på bilderna och le.
Tänk att jag är mormor...! Vilken fantastisk grej att få vara!!! :D
Vilken underbar skillnad
När jag åkte till jobbet i morse var den inte där, men när jag kom hem var den där. Bara så där liksom. Det hade monterat medan jag var på jobbet idag.
Jag blev hur glad som helst!!
En mycket trevlig montör ringde mig på jobbet och sa att det var dags att montera min markis -- vilken tid passade mig?
- Tja, jag är ju på jobbet, men den ska monteras ute och ha dragbandet utomhus, så jag behöver ju inte vara där, svarade jag. Kan du göra det fast jag inte är hemma? frågade jag. Och jaa se det gick alldeles utmärkt det.
Vi såg till att han hade rätt adress och visste vilket fönster det gällde. Och voila -- när jag kom hem var det gjort! Precis hur smidigt som helst! Vilken härlig service, va?!! :D
När jag kom hem var det fort ut på altanen för att prova att fälla ut den nya markisen och se hur det blev.
Lite nervös var jag nog över om jag valt rätt färg, hur det skulle bli o s v. Men jag oroade mig helt i onödan.
Det blev KANON!!
Jag är såååå nöjd!! Med allting!! Priset, bemötandet, servicen, utförandet, kvaliteten. Jaa precis allting!!
Jag säger bara det, Lindéns i Timrå dom kan dom!!
Oj va bra allt blev och oj va glad jag är!!
