Firar att...
Jag gör en smörgåstårta och firar tillsammans med mina nya kollegor. 😊💕💖💕
Jag såg och träffade gerillasonen
"Det som har hänt är beklagligt."
De senaste två månaderna har varit en mardröm av ovisshet, en hisnande berg-och-dal-bana utan synbart slut.
Ansvariga personer verkar inte förstå vidden av det kaos de skapat eller känna den minsta lilla skuld över hur förfärligt illa man agerat.
- Det som har hänt är beklagligt, säger ansvariga.
- You have no idea! Ni är verkligen clueless! svarar jag.
- Ni sitter och bollar så lättvindigt med det som är mitt liv och min framtid. Vadå "beklagligt"???
Trots att varje nytt dygn varit en evighet av ovisshet med paniken lurande bakom hörnet, har jag härdat ut och försökt fortsätta som vanligt. För mig har det varit väldigt angeläget att inte oroa, genom att visa hur ledsen och orolig jag varit.
Ungefär den inställningen har man haft. Oförstående och utan insikt i hur illa ett ogenomtänkt agerande kan skada en annan människa.
Så kom då slutligen beskedet i ett sms. Det kom på fredag eftermiddag.
Ansvarig tjänsteman skrev att man haft ett möte och att beslutet blev positivt för mig.
Ansvarig tjänsteman skrev att man haft ett möte och att beslutet blev positivt för mig.
Sms:et avslutades så här:
Vadå "trevlig helg"? Hur tänkte man då..?
Skulle detta besked på något sätt gottgöra de här två månadernas kinesiska vattentortyr? Skulle det här beskedet mirakulöst bara sudda ut all oro och alla tårar? Skulle beskedet och "trevlig helg" liksom ursäkta deras agerande och göra det okej?
Skulle jag plötsligt bara vara glad åt beskedet och avslappnat ägna mig åt att ha en trevlig helg? Och sedan skulle allt vara som vanligt igen? Nej, verkligen inte! Det funkar ju liksom inte så. Jag funkar inte så.
Jag känner lättnad över att ovissheten äntligen är till ända och att man till slut tvingades göra rätt.
Och jag bär inte på hat eller bitterhet, för det vore självdestruktivt. Men glömmer gör jag verkligen inte.
Det här är en mycket tydlig och bra bild av hur ansvar fungerar.
Bilden borde sitta på anslagstavlan hos ett par ej namngivna personer, för detta är dem helt tydligt obekant.
"Det som har hänt är beklagligt."
Så säger man nu, när man slutligen krupit till korset, när man tvingats göra om och göra rätt.
"Det som har hänt är beklagligt."
Vad hjälper deras tomma ord mig? Inte ett dyft.
Vad hjälper deras tomma ord mig? Inte ett dyft.
En ärligt menad ursäkt och någon form av kompensation hade varit önskvärt.
När dessa personer lärt och förstått, så borde man också agera följdriktigt.
Det kommer sannolikt inte att ske...
Men vem vet - undrens tid är måhända inte förbi.
Men vem vet - undrens tid är måhända inte förbi.
Vackert i Hedbergska parken
Det här gör mig lycklig. 😊💕
Minnen som värmer
Sitter med frukostkaffet och frukostgröten med hallon och mango.
Funderar över livet och omständigheterna. De sistnämnda påverkar vi oftast själva genom våra val, men ibland är det tyvärr andras cynism och egoism som skapar våra omständigheter. Man tror att man är trygg och att man gjort kloka genomtänkta val. Man tror att man har både svångrem och hängslen... men så kommer nån hjärtlös persons egotrip och slår en i bakhuvudet som en obarmhärtigt hård bumerang. Sånt kan man inte påverka eller styra hur klokt man än försöker leva sitt liv.
Men... då plockar jag fram bilder från fina minnesvärda stunder. Jag tittar och minns. Med dessa värmer jag mig och hindrar mitt själsbatteri från att laddas ur.
Nu är en sån stund och här är ett sånt mysigt själsladdande minne från tidigare i höst. En spontantur ut i skogen tillsammans med Märta och lilla Maire.
Nu lät det som om det var jag som initierade svampplockarturen, men så var inte fallet. Det är alltid min dotter Märta, som drar med mig ut i skogen. Själv är jag jättedålig på att komma iväg.
Den här soliga höstdagen drog Märta iväg med mig och Maire ut till en sjö, som ligger nånstans bortanför Selånger kyrka. Jag har glömt namnet. Där fanns i alla fall massor av trattkantareller, så vi fick både en härlig utomhusdag i skogen och varsin stor korg med kantareller med oss hem. Dessutom fick jag ju dessa härliga bilder, som idag tröstar och läker välbehövligt.
Har du nånsin sett en så intensivt blå hösthimmel? Jag var tvungen att försöka föreviga denna fantastiska himmel, som kontrasterade så vackert mot trädens skiftande färger.
Mysig fikastund i skogen. :)
En härlig och värdefull dag, som jag minns med kärlek och glädje. <3
