Sitter med frukostkaffet och frukostgröten med hallon och mango. 

Funderar över livet och omständigheterna. De sistnämnda påverkar vi oftast själva genom våra val, men ibland är det tyvärr andras cynism och egoism som skapar våra omständigheter. Man tror att man är trygg och att man gjort kloka genomtänkta val. Man tror att man har både svångrem och hängslen... men så kommer nån hjärtlös persons egotrip och slår en i bakhuvudet som en obarmhärtigt hård bumerang. Sånt kan man inte påverka eller styra hur klokt man än försöker leva sitt liv. 

 

Men... då plockar jag fram bilder från fina minnesvärda stunder. Jag tittar och minns. Med dessa värmer jag mig och hindrar mitt själsbatteri från att laddas ur. 

 

Nu är en sån stund och här är ett sånt mysigt själsladdande minne från tidigare i höst. En spontantur ut i skogen tillsammans med Märta och lilla Maire. 

 

Nu lät det som om det var jag som initierade svampplockarturen, men så var inte fallet. Det är alltid min dotter Märta, som drar med mig ut i skogen. Själv är jag jättedålig på att komma iväg. 

 

Den här soliga höstdagen drog Märta iväg med mig och Maire ut till en sjö, som ligger nånstans bortanför Selånger kyrka. Jag har glömt namnet. Där fanns i alla fall massor av trattkantareller, så vi fick både en härlig utomhusdag i skogen och varsin stor korg med kantareller med oss hem. Dessutom fick jag ju dessa härliga bilder, som idag tröstar och läker välbehövligt.