Lördag morgon och det surrar till i min mobil.
Inkommande FaceTime-samtal. 

Först med två av mina döttrar - äldst och yngst - alltså, Märta-Li och Ziri. 

 

- Titta här! sa Märta-Li och riktade kameralinsen mot badkaret. 

Jag förstod först inte alls vad jag såg. 

- Den badar! Den har haft lite ont i ett ben och behöver få röra sig i vatten, förklarade hon, och DÅ såg jag att det ju inte var toalettstolen hon filmade utan badkaret. Och i badkarets smutsiga vatten simmade EN ANKA. 

 

Så, jaa, du ser helt rätt. Det ÄR en anka, som simmar i lerigt vatten i min dotters badkar. 

Mina döttrar är ju vuxna och utflugna sedan många år, och ändå upphör deras upptåg och förehavanden aldrig att förvåna, överraska och göra mig paff på ett sätt som jag tror att de flesta tänker ska tillhöra småbarnsårens uppfinningsrikedom. Men se inte mina döttrar - nejdå! Och jag ÄLSKAR att de är så äkta och vågar göra det de vill, behöver och mår bra av. 

 

 

 

 

Här har Ida anslutit till samtalet. Hon har precis vaknat och ligger fortfarande... 
Vi är alla lika fascinerade och förtjusade av Märta-Lis lilla anka. 

 

 

 

Och precis då jag tänker att detta var den här dagens härliga upplevelse... så utropar Ida plötsligt: 

Genom fönstret har hon fått syn på en grupp kossor (Highland Cattle) som våldgästar hennes trädgård och låter sig väl smaka av bärbuskar, gräs och annat gott. Med sig har gruppen sina kalvar, varav en är pytteliten. 

Det här är förvisso ingen ovanlig företeelse. Granngårdens kossor dyker nämligen ofta upp på Idas gård, men just idag var de extra många och så hade de ju de söta kalvarna med sig. 

 

 

Då ansluter sig minsta barnbarnet Lykke och tittar på ankan som kvackande simmar omkring i badkaret och kossorna som strövar omkring och äter ute på Idas gård. Ena kossan glufsar i sig Idas rabarber. Uppenbarligen är det inte lika surt för kossor... 

 

 

Ziri passar också på att säga godmorgon till Fredrik - sin stora orangefärgade katt, som precis vaknat i dubbelsängen - men han far iväg ut så fort att jag inte hinner få till nån skärmdump. Mina fibro-klumpiga fingrar är både långsamma och osamarbetsvilliga när det gäller pillriga saker som att göra skärmdumpar på mobilen. 

 

 

 

Så har då ankan badat färdigt. Nu är den ren och får sitta i en handduk i Märta-Lis famn... 

... och då dyker plötsligt Idas trebenta katt, Tapper och hennes minigrisar, Titti och Torsten, upp i kameralinsen. Lille Alvin - min lilla dagmattevovve - syntes som hastigast, men när grisarna kom in gick han och la sig på sin egen plats.

 

"Kära nån så många djur av alla sorter mina barn har", tänker jag tyst för mig själv. Men jag älskar det ju. Jag ÄLSKAR att de har djur. Deras djur är ju som mina fyrbenta barnbarn. 

Jag skulle själv aldrig orka ha så där många djur, men jag älskar att de gör det och har det.