En lyckliggörande garderob
Jag är så glad, så nöjd och så tacksam över den här garderoben. 🙏🏼🥰❤️☝🏼
Min mångåriga önskan och längtan efter denna är till ända.
Äntligen har den blivit verklighet. 😍
Mitt sovrum blev ännu ljusare och ännu luftigare än jag hade trott var möjligt. Såååå fantastiskt och underbart. 🤗🤩👌🏼
Tack vare min måg Stefan blev detta möjligt. Det var med hans hjälp som jag fick hem garderoben från IKEA och de tunga spegeldörrarna på plats. Detta hade jag aldrig klarat själv.
Jag känner mig så tacksam och så välsignad. 🙏🏼❤️🥰😍🌻
Vaccinerad
Jag tog också vaccination mot pneumokocker.
Att jag gjorde detta har flera olika orsaker.
Jag har aldrig tagit influensavaccin förut, för jag har inte tänkt på mig själv som nån som ingår i nån riskgrupp. Nu har jag emellertid insett att jag gör det.
Jag tog den också av hänsyn till andra.
Dels för att jag inte ska smitta andra, om jag skulle ha oturen att drabbas, dels för att mina barn inte ska behöva ta hand om mig ifall jag skulle bli sjuk. De har fullt tillräckligt med sina egna liv.
Och så tänker jag förstås att jag vill hålla mig frisk för att kunna träffa mina barnbarn och hjälpa till med skjuts, hämtning eller annat om det skulle behövas.
Oh detta oförutsägbara tillstånd
Det har varit lite för mycket för mig de senaste dagarna.
Inga värsta-aktiviteter eller betungande saker — bara fler moment och intryck än min UMS-fibrohjärna klarar av utan att ställa till problem på det ena eller andra sättet.
... och då händer det sånt här. 😖🙈😢
Jag fick hjälp av min snälle måg att ordna hem en garderob ifrån IKEA. Han erbjöd sig också att skruva ihop och montera fast den i väggen. Det avböjde jag av flera orsaker — dels för att han jobbar så hårt och är så sliten, dels för att jag kände att
om jag gjorde det själv så skulle det göra mig gott.
Däremot tackade jag ja till att han kommer imorgon och sätter fast den i väggen och monterar fast spegeldörrarna, för det klarar jag absolut inte själv.
Nog borde jag väl klara det, tänkte jag... och tänkte då inte in de senaste årens försämrade hälsa och förmågor.
Att sätta ihop en garderobsstomme är lätt och borde gå fort. Förr gjorde det det för mig.
Idag kravlade jag omkring på golvet halva dagen, och lyckades dessutom göra sönder den i framkant. Jag tappade balansen — händer mig väldigt ofta — och råkade ta emot mig på listen i garderobens framkant... som gick av. 😳😖🙈
Alltså känslan när man hör ljudet av trä som trasas sönder och insikten når en att man förstört den dyra nya garderoben. 😱😣😩
Så här i efterhand — när jag lyckats laga den hjälpligt från insidan och den nu står på plats — så känner jag en märklig mix av sorg, indignation, saknad, frustration, acceptans, nöjdhet och glädje.
Livet med fibro är en fysisk, mental och emotionell berg-och-dalbana, som jag har jättesvårt att förhålla mig till. 😞
Fibron ställer såååå ofta till det för mig — verkligen en såååå oförutsägbar sjukdom. 😖
R.I.P.
R.I.P. 💻⚰️🕯
Min mycket gamla laptop har hastigt insomnat. Den bara tvärdog.
😞Och med den allt det senaste materialet i den. 😖 D v s det som fyllts på sedan min senaste backup gjordes, vilket var några månader sedan. 😢🥀
Det mesta finns på mina externa hårddiskar, MEN dessa kan inte öppnas med en Mac-dator och det är just en sån som jag sitter vid just nu.
Oåtkomligt är sålunda allt material jag behöver i form av musik och listor till mitt seniorpass på gymmet, och allt #sickasFK-material med sändlistor och kontaktuppgifter m m.
😫😭😩
Eftersom min mobil är nästan lika gammal som datorn, så är det sannolikt klokt om jag sparar allt i den upp i molnet varenda dag, oavsett ökad kostnad.
Stolt, glad och tacksam
Så här fin blev min tatuering. 🥰🙏🏼😍 Jag är så otrooooooligt nöjd och lycklig, och så ofantligt imponerad av Ernie och Sundsvall Tattoo Studio. 👏🏼🙏🏼❤️❤️❤️❤️👌🏼
Tatueringen är en summerande kombo av stora delar av och händelser i mitt liv.
Jag är en mjukstark, kristen, skörtålig fighter — en survivor — en person som kan växa, förändras, utvecklas och "blomma" vackert precis som en fjäril. Och nu har det satts samman i en bekräftande tatuering.
Tack min älskade dotter Ziri för den här gåvan. 🙏🏼💝
Färdig och slut
Mission almost accomplished.
Det värsta och mest iögonfallande kaoset och röran är nu nästan åtgärdat.
Det har tagit mig hela långa dagen att göra detta lilla. Frustrerande, men det är bara så det är.
Konsekvenserna av att jag tagit ut några plagg och galgar ur garderoben och lagt dem på sängen, sorterat och vikt in ren tvätt och tyger i skåpen, och lagt lite saker till Erikshjälpen i en kasse är att jag nu är värkstel och totalt
slut.
Middagsmat idag fick bli en av de matlådor jag gjort till min dotter, för att laga mat är bara helt out of the question.
En värktablett och lite mat — hoppas det gör susen.
Jag är emellertid trots värken och det knappa resultatet alldeles väldigt nöjd med att ha lyckats göra detta, för det har legat över mig i månader.
Röjning och rensning FAS 1
Högeligen välbehövlig rensning och röjning har hittills dröjt och dröjt, skjutits upp, fått olika slags förhinder och avbrott. Men IDAG bara SKA den sjösättas, för nu bara MÅSTE jag få ordning omkring mig.
Jag står bara inte ut längre. Min bortre gräns för oreda är nådd och passerad. Jag kan inte längre övertyga mig själv om att jag, vilket läkarna hävdar, för min hälsas och återhämtnings skull, behöver sänka mitt behov av ordning och struktur.
The bottom is nådd... 😖... och nu ryker alla möjliga saker mellan golv och tak, både i och utanför skåp och hyllor.
