Ny bild... eller inte?
Hur ska man göra? Måste man uppdatera och byta bilden på sin blogg? Måste det vara en nutidsbild? Alltså, profilbilden? Eller är det okej att låta bloggen se ut så som den gjort sedan min dotter skapade den åt mig? Jag funderar ofta på det...
På sociala medier, kontaktforum o.dyl. förstår jag att det kan vara viktigt att ha en aktuell profilbild, men här på min privata blogg..? Njae... här kan jag väl få slippa det..? Jag menar, exakt HUR aktuell behöver den vara här? Det har ju liksom hänt en del med utseendet genom åren...
Här är ett axplock av de få foton som finns på mig -- det brukar nämligen vara jag som håller i kameran -- och man kan knappt tro att det är samma person på alla bilderna...
Som liten var jag blond eller mörkblond...
Som vuxen har jag oftast haft hennafärgat hår. Jag är nämligen den enda i vår familj som har råttfärgat hår.
Mina föräldrar och bröder har alla röda pigment i sina hår, men mig hoppade detta arv liksom över. Jag har fräknarna och hyn för en rödhårig person, men håret... nej, det har alltid varit lika råttbeige. Därför färgade jag det, så att det skulle stämma med resten av utseendet.
Ibland hade jag ingen henna, och använde då hårfärg istället... Då hände det stundom att färgningen misslyckades och det blev mörkbrunt. Verkligen inte klädsamt på mig, men så var det...
Under senare år valde jag en stillsammare hårfärg med bara en aning koppar i. Dels för att jag inte orkade hålla på med den ständiga färgningen av utväxten, dels för att värk, ålder och sjukdomstillstånd tärde hårt på mig och sög musten ur mig... Det pigga röda håret passade mig liksom inte längre.
Så småningom la jag av färgandet och fönandet helt och hållet. Håret fick vara naturligt skruvlockigt och tantigt gråbeige.
Det gråbeiga håret känns ovant och inte som jag, men det är ju just det det egentligen är...
Nuförtiden sitter håret nästan alltid i en tofs uppe på huvudet. Skönt att slippa ha det hängande i ansiktet och mot nacken. Klädsamt..? Njae, kanske inte, men utseendet är numera inte så viktigt som förr. Idag fokuserar jag mer på funktion, bekvämlighet och passform. En mycket positiv effekt av att bli äldre.
Idag är mitt hår en lockig blandning av råttfärgat, grått och mörk cendré. Det är vad det är, det visar mitt ärliga sanna jag, och jag har äntligen accepterat det. Kilona har smugit sig på genom åren... och jag har accepterat även det, om än det är motvilligt och med så stort motstånd jag förmår uppbåda.
När jag tittar på de äldre bilderna av mig, så känner jag en vemodig blandning av sorg, förundran och indignation.
Hur kunde jag tycka att jag inte dög? Hur kunde jag tycka att jag var tjock och oattraktiv? Varför såg jag aldrig att mitt lockiga hår faktiskt var fint? För det kan jag ju se idag att det var. Men jag tittade alltid med beundran och ledset avund på dem med rakt hår. Jag slet och ansträngde mig för att göra det så rakt det gick, men vid minsta fukt så lockade det förstås upp sig till sitt vanliga korkskruviga utseende.
Jag tyckte också alltid att jag var tjock och våndades över mina kilon. Hela mitt liv har jag sett mig själv som överviktig, knubbig, satt, korpulent... och som jag har kämpat mot kilona! Så länge jag minns har jag hemligen hållit koll på vad jag äter och balanserat det mot rörelse och aktivitet.
Jag tyckte också alltid att jag var tjock och våndades över mina kilon. Hela mitt liv har jag sett mig själv som överviktig, knubbig, satt, korpulent... och som jag har kämpat mot kilona! Så länge jag minns har jag hemligen hållit koll på vad jag äter och balanserat det mot rörelse och aktivitet.
Idag ser jag helt annorlunda på mitt dåvarande jag. Nu tycker jag att jag var fin. Faktiskt en riktigt vacker ung kvinna, mamma och mormor.
Jag sörjer alla år av viktvånda och fixering på min kropp som fel, ful, oattraktiv och för tjock. Så mycken förlorad tid. Så många år av förlorad livsglädje, njutning och själsro. Varför? Hur kunde jag tillåta mig själv och/eller andra att förvränga min självbild så?
Nej, det blir inget bloggbildsbyte för mig! Verkligen inte!
Jag väljer att ha kvar den väldigt inaktuella profilbilden, just för att påminna mig själv om dessa nya insikter. Jag behöver påminna mig själv om att jag faktiskt var en attraktiv, normalviktig kvinna. Och när jag har lärt mig att se och acceptera detta, så ska jag ta itu med att förlåta mig själv.
När detta börjar kännas okej, ska jag försöka lära mig att känna, att jag nog också idag, som 60-åring, ser rätt okej ut.
När detta börjar kännas okej, ska jag försöka lära mig att känna, att jag nog också idag, som 60-åring, ser rätt okej ut.
Att behålla min gamla inaktuella profilbild är nu min lektionsplanering för ämnet självinsikt och självbild.
Kommentarer
Trackback
