Jag har känt mig lite krasslig och febrig de senaste dagarna.

I vanliga fall hade jag uppsökt en läkare för att utröna orsaken, men nu har jag blivit modern och laddat ner den nya kry-appen i mobiltelefonen. Ni vet den där appen som gör att man kan konsultera en läkare via telefonen och få en diagnos.

Jag har aldrig använt den tidigare men nu var det dags.

Sålunda tog jag fram telefonen och tryckte nyfiket på appen.

Efter en kort stund dök det upp en läkare i klassisk vit rock på skärmen.

 

- Hejsan. Göran Sadelgren heter jag. Din läkare i appen. Först vill jag be dig sätta på högtalarfunktionen på din telefon. Det underlättar kommunikationen.

 

Läkaren lät glad och hurtig på rösten.

Jag slog på högtalaren.

 

- Blir det bra så? frågade jag.

 

- Utmärkt! Då vill jag börja med dina personuppgifter och sedan beskriver du hur du känner dig.

 

Jag lämnade dessa och en kort beskrivning av mina sjukdomssymptom.

Efter jag redogjort detta såg jag läkaren fundersamt stryka sig under hakan.

 

- Hmm….ja vi börjar med en vanlig hälsoundersökning då, återtog han.

 

- Eeeh…ursäkta, frågade jag försynt. Det här är första gången jag använder appen. Hur går det till?

 

- Ni använder mobiltelefonen hela tiden som ett instrument och gör precis som jag säger.

 

- Okej…..

 

- Dåså. Då börjar vi. Först vill jag kolla ert hjärta. Stoppa in telefonen under er tröja och lägg den mot huden strax under ert vänstra bröst.

 

Jag gjorde så.

Mobilen kändes kall mot skinnet.

 

- Utmärkt! mullrade läkarens röst under tröjan. Nu flyttar ni ned telefonen några centimeter och tar ett djupt andetag.

Jag gjorde så.

 

- Perfekt. Flytta över telefonen till höger sida och gör om proceduren.

Jag följde läkarens beskrivning.

 

- Utmärkt, sa läkaren. Nu tar ni ut telefonen igen och sätter på en selfiepinne.

 

- En selfievadå???...... frågade jag.

 

- Har ni ingen selfipinne? frågade läkaren förvånat.

 

- Näää…..

 

- Hmm….det var mindre bra. Jag behöver nämligen lyssna på era lungor från ryggen och dit når ni inte med era armar……hmmm…..

 

Nu är det så att uppfinningsrikedom är mitt andra namn.

Snabbt tejpade jag fast mobilen på en stekspade.

 

- Sådärja. Problemet är löst, sa jag till läkaren i luren.

 

- Vad bra. Då lägger ni telefonen mot huden strax under skulderbladet på vänster sida och hostar. Sedan byter ni till höger sida och gör om proceduren.

 

Jag gjorde så.

 

- Bra! ekade läkarens röst. Det låter okej. Nu vill jag titta er i halsen.

 

- Hur då? frågade jag nyfiket.

 

- Med mobilen så klart. Alltid mobilen! Gapa stort och för in telefonen.

 

Herregud så konstigt, men jag gjorde som läkaren bad om.

 

- Lite längre in om jag får be, hördes läkarens dämpade röst i min munhåla.

 

- Nggnufff…..goooopff….var det enda jag fick fram.

 

- STOPP DÄR! ropade läkaren mot gomseglet. Utmärkt! Ta ett foto!

 

Jag gjorde så och tog ut telefonen.

Skärmen hade blivit blöt så jag tog ett papper och torkade av den.

 

- Vad gör ni? frågade läkaren förbryllat. Bilden flimrar! 

 

- Ursäkta. Ni fick saliv i håret. Jag torkar bara av skärmen! Sådär. Klart.

 

- Bra! Har ni tagit tempen idag?

 

- Nej! 

 

- Gör det!

 

En kort stund senare hördes läkarens dämpade och avlägsna röst:

 

- Hallå.... är ni kvar? Skärmen blev alldeles svart här. 

 

Har ni en blekaste aning om hur jävla stor en Iphone7 telefon är?

 

Ambulanspersonalen som en halvtimma senare hämtade mig, bet sig frenetiskt i underläppen för att inte bryta ihop av skratt.

 

Akutläkaren höll på i en timme för att få ut mobilen ur rumpan.

 

Därför står jag just nu upp och dricker mitt kaffe och kry-appen har jag tagit bort.

Tacka vet jag live-doktorn😉

 

 

 Hehehe, det här kunde ju ha hänt för nån stackare!! 😂😂😂😂